Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023
Betänkande 2024/25:JuU25
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 15 maj 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse om myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel under 2023 har behandlats (JuU25)
Varje år redovisar regeringen i en skrivelse till riksdagen hur de brottsbekämpande myndigheterna använder hemlig avlyssning och andra hemliga tvångsmedel. Riksdagen har behandlat skrivelsen om användningen under 2023. Den handlar om hur Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Tullverket och Säkerhetspolisen har använt sig av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, övervakning av elektronisk kommunikation, kameraövervakning och rumsavlyssning.
Riksdagen anser i likhet med regeringen att de hemliga tvångsmedlen fyller en viktig funktion för att utreda brott och att redovisningen visar att de hemliga tvångsmedlen har varit till nytta. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023Skrivelse 2024/25:64
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-05-08
Trycklov: 2025-05-09
Betänkande 2024/25:JuU25
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel under 2023 har behandlats (JuU25)
Varje år redovisar regeringen i en skrivelse till riksdagen hur de brottsbekämpande myndigheterna använder hemlig avlyssning och andra hemliga tvångsmedel. Justitieutskottet har behandlat skrivelsen om användningen under 2023. Den handlar om hur Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Tullverket och Säkerhetspolisen har använt sig av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, övervakning av elektronisk kommunikation, kameraövervakning och rumsavlyssning.
Utskottet anser i likhet med regeringen att de hemliga tvångsmedlen fyller en viktig funktion för att utreda brott och att redovisningen visar att de hemliga tvångsmedlen har varit till nytta. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-05-15
Debatt om förslag 2024/25:JuU25
Webb-tv: Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023
Dokument från debatten
- Torsdag den 15 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:116
- Protokoll 2024/25:116 Torsdagen den 15 majProtokoll 2024/25:116 Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023
- Torsdag den 15 maj 2025Talarlista 2024/25:20250515
Protokoll från debatten
Anf. 3 Mattias Vepsä (S)
Fru talman! Vi ska nu debattera redovisningen av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023. För alla som lyssnar vill jag berätta att lagstiftningen anger att regeringen varje år ska redovisa för riksdagen hur användningen av de hemliga tvångsmedlen har sett ut men också presentera nyttan med dem.
Kortfattat kan man säga att skrivelsen ser ut ungefär som den har gjort under föregående år. Man kan se att det finns en nytta med hemliga tvångsmedel. Just denna verktygslåda har kraftigt byggts ut under de senaste mandatperioderna, både under den socialdemokratiska regeringen och under nuvarande regering.
I redovisningen kan man ta del av regeringens egen bild men även myndigheters bild. I ett antal nedslag i olika ärenden visar man på nyttan av hemliga tvångsmedel. Man har i större utsträckning än tidigare kunnat förhindra mord, narkotikasmuggling och våldsbrott. De förändringar som har genomförts de senaste åren har inneburit att man har kunnat använda överskottsinformation från övervakningar. Den har bidragit till att man har kunnat lagföra fler personer och till det som kanske är den viktigaste nyttan med tvångsmedlen, nämligen att kunna driva en förundersökning framåt.
Vi socialdemokrater ser hur den grova brottsligheten har utvecklats, men vi ser också hur tekniska hjälpmedel har utvecklats de senaste åren. Därför har vi ställt oss bakom många av de nya verktyg som har föreslagits och tagits fram de senaste åren för att brottsbekämpningen i Sverige ska bli mer effektiv.
De tvångsmedel vi talar om i dag är hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavlyssning. Det handlar också om förstärkningar i den så kallade preventivlagen så att man kan använda verktygen för att slå till innan grov brottslighet eller terrorbrott har genomförts.
Det är viktigt att säga att det material som samlas in också kan användas bredare för att man ska kunna nysta upp svår brottslighet och därmed vara mer effektiv.
Men politikens uppgift är dubbel. Det handlar inte bara om att förstärka brottsbekämpande myndigheters möjligheter till ett effektivt arbete, utan det handlar också från vårt perspektiv om att slå vakt om medborgerliga rättigheter och friheter och att i en rättsstat skydda den personliga integriteten och rätten till privat- och familjeliv. Detta är en viktig balans för oss socialdemokrater – att vi upprätthåller dessa individuella friheter trots den utveckling vi ser när det gäller den grova organiserade brottsligheten i vårt land.
Vi har varit väldigt konstruktiva i opposition, och i regeringsställning har vi varit väldigt snabba med att införa de verktyg som våra brottsbekämpande myndigheter efterfrågar. Men de senaste åren har vi också noterat den kritik som har funnits från Lagrådet och röster utanför riksdagens kammare men också från oss socialdemokrater här i kammaren. Det är röster som har sagt att det krävs ett samlat grepp kring alla hemliga tvångsmedel för att se hur dessa används och få en samlad bild över alla de nya verktyg som har införts och de verktyg som har fått effekt den senaste månaden.
Regeringen har äntligen, efter väldigt mycket påtryckningar, kommit tillbaka till kammaren och tillsatt en utredning för att få till denna översyn. Vi socialdemokrater välkomnar detta men tycker att det tog aningen för lång tid.
Fru talman! De senaste åren har vi sett hur brottsligheten har utvecklats och blivit mer tekniskt begåvad. Man har använt sig av de tekniska möjligheter som finns för att kunna begå allt grövre brottslighet.
Vi socialdemokrater anser att det krävs en kriminalpolitik som ser minst två sidor av myntet. Det handlar om att förstärka verktygslådan och ge de brottsbekämpande myndigheterna verktyg för att komma åt den brottslighet som sker online eller i hemlighet – i dolda lokaler eller utom synhåll. Men vi tror att det också handlar om att stärka polisens lokala närvaro. En starkt lokalt närvarande polis med starka nätverk är, tror jag och vi, bland de viktigaste verktygen för att bryta den kriminalitet som vi ser växa sig stark i Sverige.
SD-regeringen behöver se hela bilden. Under våren har sprängningarna ökat. De senaste veckorna har skjutningarna tilltagit, och vi har med fasa följt hur unga människor fått sätta livet till strax norr om Stockholm, i Uppsala. Allt fler unga dras in i gängen. Rekryteringskranen står vidöppen. Regeringen måste absolut ge polisen fler verktyg för att man ska kunna jobba också med hemliga tvångsmedel. Men ta av ögonbindeln! Det duger inte att bara pilla i den verktygslådan samtidigt som gängen lockar in allt fler i grov kriminalitet.
Vi ser hur det stålbad som regeringen har försatt landets kommuner, socialtjänst, skola och också familjer i inte på något sätt underlättar polisens möjligheter att bryta rekryteringen. Ska vi lyckas med uppgiften att öka tryggheten för alla och se till så att vi bekämpar brottsligheten krävs det repression med precision.
Regeringen bedriver just nu en ensidig politik. Man gick till val på att öka tryggheten, minska brottsligheten, bekämpa skjutningar och sprängningar och minska gängens grepp i samhället, men man har i stället levererat en ökad otrygghet och ett samhälle som är farligare. Resultatet är fortsatt dödligt våld, rekord i sprängningar och välfärd som satts på svält, där gängledare tillåts att driva vårdcentraler och HVB-hem.
Vi menar att det krävs ett helt samhälle, ett starkt samhälle, där vi tillsammans tar upp den här kampen. Ska detta bli verklighet krävs det en ny riktning för politiken och nya angreppssätt som innebär att vi både bryter rekryteringen, ger myndigheterna rätt verktyg och kommer åt gängtopparna.
(Applåder)
Anf. 4 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Om ledamotens syfte med detta propagandistiska anförande var att göra åhörarna dummare och felinformerade lyckades han. I en politisk debatt finns det såklart olika uppfattningar om verkligheten. Man har olika värderingar och gör olika analyser av problem, och man kan ha olika åtgärdsförslag – det är helt naturligt. Men din beskrivning av verkligheten är helt absurd.
Du säger att regeringens politik är ensidig. Regeringen har en omfattande strategi för att bekämpa både mängdbrottslighet och organiserad brottslighet. När det gäller den organiserade brottsligheten bygger strategin på tre pelare: slå hårt mot det grova våldet, bryta nyrekryteringen och krossa den kriminella ekonomin.
Du beskriver att brottsligheten, det grova våldet, aldrig har varit värre och att det ökar. Jag vill bara upplysa ledamoten om att sprängningarna minskade förra året, totalt sett. Skottlossningarna har minskat två år i rad. Med detta sagt är varje bombdåd och varje sprängattentat självklart väldigt allvarligt. Målet måste såklart vara att detta ska fortsätta minska och att vi totalt ska krossa den organiserade brottsligheten. Men din verklighetsbeskrivning är helt enkelt objektivt sett inkorrekt.
Du använder också väldigt mycket obegripliga metaforer. Du talar upprepade gånger om verktyg, men du preciserar aldrig vad du menar. Jag förmodar att ledamoten inte menar hammare och såg.
Du får gärna ge en mer korrekt beskrivning av verkligheten och fakta för de skolelever som är här i dag, och du får också gärna förklara vilka verktyg du menar.
Anf. 5 Tredje vice talman Kerstin Lundgren
På förekommen anledning vill jag påminna om tilltalet i kammaren. Enligt svensk parlamentarisk sed riktar talaren formellt sitt anförande direkt till talmannen. Det innebär att direkta tilltal mellan talarna, att till exempel att säga ”du” eller ”ni” till varandra, inte ska förekomma.
Anf. 6 Mattias Vepsä (S)
Fru talman! Tack, ledamoten Kärrholm, för inlägget i den här debatten!
I min verklighet har det så här långt i år sprängts 79 gånger i det här landet, och i januari upplevde vi en rekordvåg med 38 sprängningar. Hälften av dem skedde i vår valkrets, Stockholm. Jag skulle vilja säga att det finns mycket i det här landet som behöver göras bättre.
Vi har sett hur våldet fortsätter att skörda allt yngre offer, och vi ser hur regeringen är ensidig i bemärkelsen att man inte gör något åt rekryteringen. Är det något vi har kunnat notera under SD-regeringens tid vid makten är det hur allt fler yngre står på led och gromas och lockas in i grov kriminalitet av gängen. Detta är inte en bild som är fabricerad eller påhittad, utan det räcker att läsa tidningen, prata med människor som drabbas av våldet och träffa familjer och anhöriga till de barn och unga som dras in i dessa gäng eller familjer som i värsta fall har förlorat sina barn. Detta är inget påhitt, utan det är fakta och sanning.
I den värsta kris som vi har upplevt tillsammans de senaste åren, där gängen och den organiserade brottsligheten har försatt Sverige i den här situationen med allt grövre våld, måste vi se till att vi bryter nyrekryteringen. Då krävs det en socialtjänst som har rätt resurser, en skola som kan ge alla ungar en chans att klara skolan och inte minst familjer som kan sätta mat på bordet och ge sina barn trygghet, värme, fritidsaktiviteter och kärlek.
I den värsta ekonomiska krisen på decennier har regeringen också orsakat den värsta skolkrisen. Det är inte jag som hittar på detta, utan det är Sveriges Lärare som har sagt det. Vad tycker Fredrik Kärrholm är viktigast, att vi ger pengar till skolan för att delta i detta eller att vi sänker skatten för höginkomsttagare?
Anf. 7 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Jag ber om ursäkt för det felaktiga tilltalet. Jag skyller på att jag har varit pappaledig i tre månader. Men nu skärper jag mig.
Ledamoten inleder sitt svar med ”i min verklighet”. Återigen: Det finns bara en verklighet.
Låt mig rätta ledamoten när han återigen far med direkta osanningar och felaktigheter när han säger att regeringen inte gör någonting för att bryta nyrekryteringen. Jag kan ge några exempel som ledamoten gärna får googla efter den här debatten: utökade föräldrastödsprogram, en helt ny socialtjänstlag, en förändrad socionomutbildning och ett ökat informationsutbyte mellan skola, polis och socialtjänst samt en ambition att placera fler barn i behov i kvalificerade föräldrastödshem. Listan kan göras mycket längre.
Min fråga gällde vilka verktyg som efterfrågades. Jag konstaterar att jag inte fick något svar på det. Ledamoten beskriver i stället ett mål om en välfungerande skola och att alla barn ska få trygghet och kärlek. Det är självfallet ett mål som vi delar. Men jag hade önskat en mer saklig debatt där vi inte betedde oss som Trump utan faktiskt förhöll oss på ett ärligt sätt till objektiva omständigheter. Då kunde vi ha en ordentlig och saklig diskussion om vilka åtgärder vi föreslår och vill genomföra i stället för att lögnaktigt stå och hävda att regeringen inte gör någonting för att bryta nyrekryteringen, för det stämmer helt enkelt inte. För hellre fram kritik i sak!
Anf. 8 Mattias Vepsä (S)
Fru talman! Tack, ledamoten, för ytterligare ett inlägg här i den här debatten!
Jag nämnde ett antal verktyg i verktygslådan av hemliga tvångsmedel som vi absolut har ställt oss bakom. Vi har varit med och varit konstruktiva för att detta ska bli verklighet, både under tidigare regeringar då vi själva lagt fram förslagen och under nuvarande regering när Kärrholms parti sitter vid rodret.
Det jag ville peka på är att vi hade 79 sprängningar under årets fyra fem första månader. Det var 60 skjutningar med 14 skadade och 25 dödade, många av dem barn. Det är en verklighet som beskrivs i bland annat Polismyndighetens statistik och underlag. Det går absolut att googla fram det, men det går också att läsa om det i tidningen eller att träffa de människor som drabbas av det besinningslösa våldet.
Vi ser också hur allt fler barn och unga står på kö in i denna dödliga vardag, och vi får larmrapporter från exempelvis Sveriges Lärare, som säger att det är den värsta skolkrisen sedan 1990-talet. Fredrik Kärrholms parti, Moderaterna, har – tillsammans med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – i stället för att satsa pengar på att stärka skolan och socialtjänsten och på att utöka de förebyggande insatserna valt att sänka skatten för höginkomsttagare.
Att finansministern inte kunde säga vad hon ville göra med 3 000 kronor extra per månad säger ganska mycket när det finns barn som står i kö in i gängen för att begå grova våldsbrott. Hade vi fått bestämma hade den skattesänkningen inte gått till höginkomsttagare utan i stället till att stärka skolans, socialtjänstens, fritidshemmens och familjernas möjlighet att stå emot gängen. Det är detta jag har pekat på. Det krävs en politik som både har rätt verktyg i verktygslådan och ser till att inga barn är föremål för gängens kortsiktiga idéer om snabba pengar.
(Applåder)
Anf. 9 Tredje vice talman Kerstin Lundgren
Jag vill påminna om att den här debatten handlar om användningen av hemliga tvångsmedel under 2023.
Anf. 10 Gudrun Nordborg (V)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 3.
Rent allmänt kan man säga att skrivelsen från regeringen syftar till att så objektivt som möjligt beskriva nyttan av de olika tvångsmedlen. Berörda myndigheter har redovisat bland annat om sådana uppgifter har lett till stärkta misstankar mot den misstänkte, till ett annat tvångsmedel, till att en effektivare spaning har kunnat genomföras, till situationer där misstänkta har kunnat avföras från utredningen eller till att den misstänkte har kunnat åtalas. Dessutom har man försökt att beskriva hur tvångsmedlen har utgjort underlag i förhörssituationer eller använts som överskottsinformation och om uppgifterna har bidragit till utredning om brottsutbyte, alltså ekonomiska vinster.
Det är massor av siffror i rapporterna, och de återges förstås i det som regeringen har sammanfattat i sin skrivelse. Men frågan är egentligen: Vad är det för typ av brott man har kunnat hindra? Och vad är det för typ av misstankar man har kunnat avfärda? Vi får inga egentliga mått på detta, och jag vet inte om jag ska önska det heller.
Detaljredovisningar skapar också nya frågor. Men jag vill markera att detta är en väldigt trubbig redovisning. Den säger inte allt om den verklighet som vi uppenbarligen upplever på väldigt olika sätt.
Det är också intressant att vi från justitieutskottet har varit inbjudna både till Åklagarmyndigheten och faktiskt just nu på förmiddagen också till Polismyndigheten för att där få en redogörelse för hur de ser på synen på användning av hemliga tvångsmedel och tvångsmedel över huvud taget. Vi ska väl inte bli förvånade över att olika yrkesgrupper älskar sina verktyg och gärna vill ha fler. Men där måste vi också som politiker våga värdera vilka verktyg som åtminstone verkar vara effektfulla. Står de i proportion till de ingrepp som de innebär i den personliga integriteten? Har de andra risker? Jag menar att vi inte har full kontroll över detta. Jag ska återkomma till utvärderingen.
Jag vill också nämna Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Nämnden har till uppgift att utöva extra kontroll och kan också ta emot anmälningsärenden. Detta menar vi från Vänsterpartiet är en viktig funktion, och den behöver förstärkas. Det är därför vi yrkar bifall till reservation 3, som innebär just detta.
När man läser nämndens årsredovisning kan man se att det har funnits anledning till ingripande. Man har upptäckt felaktigheter. I en del fall har de varit så allvarliga att man har anmält dem till Justitiekanslern, för man menar att de innebär ett skadeståndsansvar för staten. Det är inte många ärenden det handlar om, men det är ett antal.
Jag vill också ta upp lite om de kontrollärenden som uppkommer på enskildas initiativ. En person kan alltså anmäla och ifrågasätta om han eller hon är övervakad eller inte. Nämnden menar att det krävs ett väldigt omfattande arbete för att kunna säkerställa om det har skett eller inte. Detta visar också att det inte är så enkelt att värdera de här ingreppen. Nämnden redovisar att det i många fall till och med kan ta månader för kansliet att granska och analysera uppgifter även om det bara handlar om en enda person.
Många gånger diskuterar vi ju utredningar som ska beröra stora grupper där man kanske måste gå fram successivt. Ett beslut om kontroll av en person kan leda vidare till en mångfald. Där är det viktigt att polis och åklagare, i bästa fall med domstolsbeslut i ryggen, gör korrekta bedömningar. Personlig övervakning med till exempel rumsavlyssning innebär väldigt starka intrång.
Jag hör till dem som för Vänsterpartiets räkning många gånger i den här talarstolen har efterlyst en summering: Vad innebär mängden av de reformer som har levererats under de senare årtiondena när det gäller begränsningar av den personliga integriteten? Man kommer närmare och närmare oss som personer. Man kan ha avlyssningsmikrofoner i våra hem och så vidare. Vad innebär det här sammantaget?
Regeringen har nu tillsatt en så kallad utredning. Här blir jag kritisk. Det handlar om en enmansutredning. Varför får vi parlamentariker inte vara med? Det vore väl ett sätt att garantera att vi får en bredare belysning av de frågor som vi ofta har diskuterat i kammaren.
Den här utredningen handlar verkligen inte enbart om att man ska bedöma det som handlar om den personliga integriteten och eventuella kränkningar av mänskliga rättigheter. Det man lyfter före allt annat är att man vill få en översyn för att man ska bli mer effektiv och tydlig i regleringen och för att man ska kunna förbättra möjligheterna att använda tvångsmedlen i brottsbekämpning. Då är budskapet dubbelt. Jag kan gå med på att vi ska ha de två syftena. Men när man har många att-satser som fokuserar på det brottsförebyggande och en liten rad om den personliga integriteten är det inte så imponerande och glädjande som vi skulle önska.
Vi har många gånger här i kammaren diskuterat den utveckling som har pågått under hela 2000-talet. Vi menar att vi i allt snabbare takt riskerar att hamna i ett övervakningssamhälle. Frågan om mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Det skapar oro i det rådande samhällsklimatet och när det gäller det som kan komma ytterligare. Det yttersta hotet är riktat mot demokratin.
Jag skulle verkligen önska, liksom föregående talare, att vi skulle satsa väldigt mycket mer på förebyggande verksamheter. Regeringen är inte alls lika beredd att satsa på förstärkningar av det, särskilt inte när det gäller ekonomiskt stöd.
Anf. 11 Pontus Andersson Garpvall (SD)
Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023. I enlighet med riksdagens önskemål har regeringen sedan 1983 redovisat hur reglerna om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation har tillämpats under det gångna året. I denna vårs debatt – den här debatten – handlar det alltså om användningen under 2023.
Hemliga tvångsmedel är alltså det som vi i dagligt tal kallar för hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och postkontroll.
Det som gör just denna redovisning extra intressant är att Sverigedemokraterna och regeringen den 1 oktober 2023 möjliggjorde användning av preventiva tvångsmedel i betydligt fler fall än tidigare. Man kan nu i betydligt fler fall avlyssna gängkriminella i förebyggande syfte, alltså redan innan ett brott har begåtts. Dessa medel användes under årets sista tre månader i 106 fall, och de berörde 67 personer.
Redan i februari 2024, mindre än ett halvår efter att den nya lagen trätt i kraft, kunde polisen meddela att de beslagtagit pengar, vapen och narkotika och gripit över 30 personer tack vare den nya lagstiftningen. I dag, när lagen varit i kraft i över ett och ett halvt år, kan polisen konstatera att våra förändringar när det gäller just hemliga tvångsmedel har varit några av de viktigaste förändringarna av lagstiftningen för att man ska kunna förhindra grova brott och trycka tillbaka den grova kriminaliteten.
Förändringarna av lagstiftningen om hemliga tvångsmedel är dock bara en liten del av det batteri av åtgärder som Sverigedemokraterna och regeringen har levererat – och kommer att leverera – under mandatperiodens gång.
Låt mig ge ett exempel på vad våra nya lagar kan innebära i praktiken när detta batteri av åtgärder är fullt ut genomfört:
Polisen upprättar en visitationszon där de utan misstanke kan visitera personer. De gör detta på en plats där de, med hjälp av preventiva tvångsmedel, har fått information om att ett grovt brott kan komma att begås. Vid en visitation påträffas ett skarpladdat vapen.
Tack vare att vi dubblat minimistraffet för grovt vapenbrott och att lagstiftningen ger gängkriminella dubbelt straff får en person spendera minst åtta år i fängelse. Det får han göra trots att han är 18 år, eftersom ungdomsrabatten numera är avskaffad för grova brott. Det sker på en anstalt i ett land i Baltikum som vi har ingått avtal med – om att det ska ta emot våra fängelsedömda.
Personen blir inte villkorligt frigiven efter två tredjedelar av straffet. Efter avtjänat straff utvisas personen från Sverige, eftersom frågan om utvisning alltid ska prövas i domstol och eftersom anknytning till Sverige nu ska spela mindre roll. Slutligen beslagtas personens bil, eftersom bilens värde inte står i proportion till personens inkomst.
Där har ni tio konkreta åtgärder från Sverigedemokraterna och regeringen som antingen har genomförts eller kommer att genomföras under den här mandatperiodens gång.
Utan den nya lagstiftningen hade personen, om han över huvud taget hade upptäckts, varit en fri man i Sverige efter mindre än ett år på anstalt. Polisen hade inte kunnat upprätta en visitationszon. De hade inte med hjälp av preventiva tvångsmedel kunnat upptäcka att brottet skulle begås. Han hade dömts till ett års fängelse på grund av ungdomsrabatten och släppts efter två tredjedelar av straffet. Han hade inte fått dubbelt straff på grund av att han är gängkriminell. Han hade inte heller utvisats från Sverige, eftersom utvisningsfrågan inte tvunget ska prövas i domstol. Och om den hade prövats hade man tagit hans anknytning till Sverige i beaktande. Hans bil skulle fortfarande ha varit hans.
Det, mina vänner, är skillnaden mellan Tidöpartiernas politik och den splittrade oppositionens politik. Detta är valet som väntar väljarna i september 2026. Vill man ha en politik som är fortsatt offensiv mot gängen? Eller vill man ha en splittrad vänsterpolitik där man inte vet vad man får – men man vet att de säger nej till det mesta?
Kampen mot gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten är inte vunnen. Det är långt kvar. Det finns mycket mer att göra. Men många kurvor pekar ändå åt rätt håll. Skjutningarna har minskat med en tredjedel de senaste två åren efter att ha ökat med över 300 procent under Socialdemokraternas regeringstid. Sprängningarna minskade under förra året.
Men varför ser vi ännu inte tydligare resultat av den politik som faktiskt har genomförts? Ett av svaren kan faktiskt handla om de brister som har funnits i det brottsförebyggande arbetet. De killar som i dag rekryterats till gängen gick i förskolan när Socialdemokraterna senast fick chansen att styra det här landet. Sedan gick de i en socialdemokratiskt styrd grundskola och gymnasieskola. De fick hjälp av en socialdemokratisk socialtjänst. Kanske rekryteras de på en socialdemokratisk fritidsgård.
Oppositionens track record vad gäller det förebyggande arbetet är under all kritik. Det är frukterna av den som vi i dag ser när människor skjuts och trappuppgångar sprängs.
Lyckligtvis kommer det nu ny lagstiftning på löpande band. Sverigedemokraterna och regeringen sätter hårt mot hårt mot gängen och den organiserade brottsligheten. Brottsoffer står i fokus, och gängkriminella får räkna med såväl längre straff som hårdare batonger.
Anf. 12 Ulrika Westerlund (MP)
Fru talman! Befogenheterna för Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten att använda hemliga tvångsmedel har ju ökat. Detta är något som riksdagens partier i hög utsträckning har varit eniga om. Under hösten 2023 infördes en lag om att tillåta preventivt användande av tvångsmedel i vissa fall, när det handlar om allvarlig brottslighet. Miljöpartiet har i allt väsentligt stått bakom dessa reformer. Jag vill dock påpeka i dag att det är mycket angeläget att bibehålla ett fokus på rättssäkerheten.
Den skrivelse som regeringen årligen skickar till riksdagen om användning av hemliga tvångsmedel – som vi alltså pratar om här i dag – blir därför allt viktigare, menar vi.
Vi tycker att det finns skäl att utveckla skrivelsen och förbättra statistiken. Det finns statistik över hur många som på grund av sekretess inte underrättats om att de varit föremål för hemliga tvångsmedel. Det här är uppgifter som ges till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. En uppgift som inte finns med i regeringens skrivelse är hur många underrättelser Åklagarmyndigheten ger till personer som varit föremål för hemliga tvångsmedel. Detta bör också finnas med, inte minst för att det ska gå att se hur vanligt förekommande det är att personer inte underrättas på grund av sekretess.
Regeringen bör även överväga en reglering kring användandet av överskottsinformation, så att redovisningen av hur denna överskottsinformation används förtydligas. Det är också angeläget, menar vi, att tillsynen av hur hemliga tvångsmedel används förstärks.
Som en följd av att trösklarna sänkts för användande av hemliga tvångsmedel, och att det nu också sker i preventivt syfte, har arbetsbelastningen för tillsynsmyndigheten Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ökat kraftigt de senaste åren. Denna nämnd behöver förstärkas såväl resursmässigt som befogenhetsmässigt så att det inte sker tvångsmedelsanvändning på felaktiga grunder.
Fru talman! Regeringen gav i februari en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel. Vi i Miljöpartiet välkomnar såklart detta, men vi har inte dragit tillbaka vår reservation som handlar om just vikten av att göra en samlad översyn. Detta beror förstås på att utredaren just har påbörjat sitt uppdrag och att det i nuläget är svårt att bedöma om resultatet kommer att motsvara det Miljöpartiet är ute efter.
Översynen ska göras i syfte att åstadkomma en mer effektiv och tydlig reglering och att förbättra möjligheterna att använda tvångsmedlen i brottsbekämpningen. Utredaren ska bland annat göra en analys av den samlade regleringens konsekvenser för den personliga integriteten – något som Miljöpartiet upprepade gånger efterfrågat. Utredaren ska också bland annat utvärdera tillämpningen av de utökade möjligheterna att använda hemliga och preventiva tvångsmedel och kartlägga den nytta som dessa inneburit för brottsbekämpningen i stort och – jag läser alltså nu ur uppdraget till utredaren – analysera behovet och nyttan av samt föreslå en möjlighet att störa och avbryta pågående brott eller brottslig verksamhet i cybermiljö, eller vidta andra jämförbara åtgärder i sådan miljö, i syfte att förbättra de brottsbekämpande myndigheternas samlade förmåga att ingripa mot sådan brottslighet.
Som en tidigare talare var inne på är det svårt att bedöma exakt vad den här utredningen kommer att komma fram till. Det kommer att vara en översyn som tittar på konsekvenser för integriteten, men det kan även komma ytterligare förslag om mer hemliga preventiva tvångsmedel, vilket gör det än mer nödvändigt att den här översynen är detaljerad och korrekt.
Vi i Miljöpartiet ser fram emot att ta del av översynen när den kommer i maj nästa år, och vi hoppas såklart att den leder fram till en rättssäker och tydlig reglering och att utredningen gör en noggrann analys av tvångsmedelsanvändningens konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten.
I uppdraget till utredaren framhåller regeringen också att det kan finnas skäl att kartlägga hur dagens system med underrättelser till enskilda om hemliga och preventiva tvångsmedel fungerar i praktiken och överväga om den regleringen bör ändras, till exempel på så sätt att endast Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska underrättas om tvångsmedelsanvändningen. Utredaren ska också ta ställning till hur den årliga redovisningen av användningen av hemliga och preventiva tvångsmedel ska ske. Detta är också något som vi i Miljöpartiet har efterfrågat.
För ett par veckor sedan ställde jag en skriftlig fråga till justitieminister Gunnar Strömmer om redovisningen av hur många gånger det brottsbekämpande verktyget hemlig dataavläsning har använts. Skillnaden mellan Åklagarmyndighetens och Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens redovisningar skilde sig drastiskt åt. Detta kunde vi läsa om i diverse medierapportering.
Advokatsamfundet påpekade med anledning av detta att det är viktigt att redovisningen är korrekt, eftersom ”hemliga tvångsmedel innebär en kränkning av mänskliga fri- och rättigheter och man måste vara vaksam på att de inte används oproportionerligt, både på samhälls- och individnivå”. Vi i Miljöpartiet instämmer i detta.
Jag fick svar av justitieministern, som menade att det redovisade antalet gånger avser olika saker – det finns en ganska komplicerad redogörelse av på vilket sätt – och av den anledningen stämmer de uppgivna siffrorna inte överens. Ministern konstaterade dock vidare att det är ”angeläget att redovisningen sker på bästa möjliga sätt och att det inte finns något utrymme för feltolkningar”. Detta håller vi verkligen med om. Utredningen som vi har nämnt här tidigare i dag tillsattes också av den anledningen, menade ministern.
Utformningen av den årliga redovisning vi debatterar här i dag ska ses över. Vi i Miljöpartiet välkomnar såklart detta. Vi kommer att följa hur detta arbete går, och vi ser fram emot att få ta del av förslagen. Vi ser såklart också fram emot att få ta del av kommande redovisningar till riksdagen och att säkerställa att de fungerar på bästa sätt.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 13 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Vi debatterar här i dag reglerna om hur hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation med mera har tillämpats i förundersökningar och i preventivt syfte under det gångna året.
De senaste åren har möjligheterna till detta utökats, vilket motiveras av den brottsutveckling som tyvärr har drabbat Sverige. Att befogenheterna för polisen att använda hemliga tvångsmedel har ökat är betydelsefullt, dels mot bakgrund av antalet grova brott, dels för att vi har fått en utbredd tystnadskultur. Det finns hos många både en rädsla och en ovilja att samarbeta med polisen och vittna. Därför är dessa hemliga tvångsmedel oerhört betydelsefulla i det brottsutredande arbetet.
De har inneburit en reell nytta för att identifiera misstänkta personer, ge underlag till förhör, möjliggöra husrannsakan och beslag och slutligen som bevisning för åtal och för att bidra till fällande domar.
När vi nu ger polisen större och bättre möjligheter att utreda brott – vi ser till att fler kriminella åtalas och att fler kriminella döms till längre fängelsestraff – innebär det inte bara att vi förhindrar högaktiva kriminellas egen brottslighet. Det hindrar också deras möjligheter att nyrekrytera.
Vi har talat mycket om nyrekrytering i debatten här i dag. Brottsförebyggande rådet pekar väldigt tydligt ut att en förutsättning för att den här rekryteringen ska ske är att äldre kriminella är aktiva i barnens bostadsområden. När vi låser in de kriminella förebygger vi rekrytering och ger bättre förutsättningar för goda krafter – föräldrar, lärare, fritidsledare, idrottstränare och så vidare – att se till att hålla barnen på rätt kurs i livet.
Det finns inget motsatsförhållande mellan hemliga tvångsmedel, stränga straff och ökad lagföring å ena sidan och det sociala brottsförebyggande arbetet å andra sidan. Tvärtom bidrar det förra till det senare.
Fru talman! Våra välmenande vänner på vänsterkanten har uttryckt en skepsis till att polisen ska ha dessa utökade befogenheter. De är oroliga för en alltför extensiv övervakning av medborgarna. Detta är varken befogat eller rationellt.
Användningen av hemliga tvångsmedel kan sättas i relation till omfattningen av den grova och organiserade brottsligheten. Till exempel omfattade hemlig dataavläsning 331 personer under år 2023 – 331 personer. Det kan sättas i relation till att Polismyndigheten bedömer att det finns 14 000 individer som är aktiva i kriminella nätverk och därtill 48 000 personer som har koppling till dessa kriminella nätverk.
Om något problem ska debatteras här är det inte att för många avlyssnas utan att för få avlyssnas. Användningen av hemliga tvångsmedel behöver öka, och när polisen nu får utökade resurser skapas förutsättningar för just detta.
Fru talman! Användningen av hemliga tvångsmedel är inte bara betydelsefull för att utreda brott utan även för att förhindra brott. Förra året såg vi till att polisen fick ökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel i preventivt syfte. Vi ser nu till att hemliga tvångsmedel även ska kunna användas på ett rimligt sätt när barn under 15 år är involverade i och misstänkta för brott. Jag ser fram emot kommande redovisningar, som kan visa vilka resultat dessa lagändringar har åstadkommit.
Med detta ber jag att få yrka bifall till justitieutskottets förslag i betänkandet och föreslå kammaren att skrivelsen läggs till handlingarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 8.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2024/25:JuU25
Webb-tv: Beslut: Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2023
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:116 Torsdagen den 15 majProtokoll 2024/25:116
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Utformningen av den årliga redovisningen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3304 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkandena 1 och 3.- Reservation 1 (V, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 92 0 0 14 SD 62 0 0 10 M 59 0 0 9 C 20 0 0 4 V 0 19 0 5 KD 16 0 0 3 MP 0 15 0 3 L 12 0 0 4 - 1 0 0 1 Totalt 262 34 0 53 En samlad översyn av hemliga tvångsmedel
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3304 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 2.- Reservation 2 (V, MP)
Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens tillsyn
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3304 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 4.- Reservation 3 (V, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 92 0 0 14 SD 62 0 0 10 M 59 0 0 9 C 20 0 0 4 V 0 19 0 5 KD 16 0 0 3 MP 0 15 0 3 L 12 0 0 4 - 2 0 0 0 Totalt 263 34 0 52 Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:64 till handlingarna.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.