Redogörelse för bankstödet och förslag om bidrag till Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå

Betänkande 1993/94:NU7

Näringsutskottets betänkande 1993/94:NU07

Redogörelse för bankstödet och förslag om bidrag till Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1993/94
NU7

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels regeringens skrivelse 1993/94:61 med redogörelse för
vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet,
dels proposition 1993/94:83 om bidrag till Stiftelsen
Konsumenternas Bankbyrå,
dels en motion som väckts med anledning av skrivelsen,
dels två motioner som väckts med anledning av
propositionen.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet
lämnats av styrelseordföranden Odd Engström och
generaldirektören Stefan Ingves, Bankstödsnämnden,
generaldirektören Claes Norgren, Finansinspektionen,
generaldirektören Axel Edling och byråchefen Hans Näslund,
Konsumentverket, verkställande direktören Ulla Lundquist,
Svenska bankföreningen samt rättschefen Hans Jacobson,
Finansdepartementet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att
Finansinspektionen och Konsumentverket -- inom ramen för redan
anvisade medel -- skall bidra med kapital till Stiftelsen
Konsumenternas Bankbyrå. Myndigheterna bildar denna byrå
tillsammans med Svenska bankföreningen. Bankbyrån skall ge råd
och information till bankkunderna.

Med anledning av motioner (s; nyd) anför utskottet att det
också finns skäl att överväga inrättande av en allmänhetens
bankombudsman. Utskottet föreslår därför ett tillkännagivande
till regeringen om att den skyndsamt skall låta utreda frågan om
en sådan ombudsman.

Utskottet anser vidare att regeringens skrivelse om bankstödet
bör läggas till handlingarna. En motion med krav på att Gota
Banks regionala förankring skall behållas vid en försäljning
avstyrks av utskottet men följs upp i en meningsyttring (v).

Propositionen

I proposition 1993/94:83 föreslås -- efter föredragning av
statsrådet Bo Lundgren -- att riksdagen godkänner det som
regeringen förordar om betalningen av stiftelsekapitalet i
Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå.

Motionerna

Den motion som väckts med anledning av skrivelse
1993/94:61 är

1993/94:N1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bevara Gota Banks karaktär av regional
bank.

De motioner som väckts med anledning av proposition
1993/94:83 är följande:

1993/94:N5 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär ett förslag om en allmänhetens
bankombudsman,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statlig medverkan i en rådgivningsbyrå för
konsumentfrågor inom kreditinstitutsektorn.

1993/94:N6 av Bengt Dalström (nyd) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär en skyndsam utredning med förslag om
inrättande av en allmänhetens bankombudsman,
2. avslår förslaget om betalning av stiftelsekapitalet till
Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå.

Utskottet

Bankstödet

Skrivelsen

I skrivelse 1993/94:61 lämnar regeringen en redogörelse för de
åtgärder som vidtagits sedan maj 1993 för att stärka det
finansiella systemet. Det konstateras att utvecklingen på
kreditmarknaden har varit positiv genom att det allmänna
ränteläget har sjunkit avsevärt. Denna utveckling har varit
gynnsam för kreditinstituten. Bankernas resultat före
kreditförluster har förstärkts markant jämfört med förra året.
Kreditförlusterna och problemengagemangen ligger dock kvar på en
hög nivå, påpekas det i skrivelsen.

När det gäller konkreta åtgärder -- som har vidtagits under
den aktuella perioden -- för att stärka det finansiella systemet
redovisas i skrivelsen att den statliga garantin till Gota Bank
har höjts från 10 miljarder kronor till 15 miljarder kronor.
Vidare har ett förvaltningsbolag, Retriva AB, bildats för att
äga och förvalta den övervägande delen av Gota Banks
problemengagemang. Retriva, som är helägt av Gota Bank, skall ta
över engagemang på sammanlagt högst 43 miljarder kronor i
nominella belopp. En försäljning av Gota Bank beräknas ske före
utgången av år 1993, sägs det i skrivelsen.

Under perioden har staten också infriat en del av sitt
borgensåtagande gentemot elva sparbanksstiftelser genom att
betala 400 miljoner kronor i förfallna räntekostnader.

Inom ramen för bankstödet har staten ett totalt åtagande på
74,2 miljarder kronor. Av detta har 44,4 miljarder kronor
betalats ut i form av lån, kapitaltillskott och infriade
garantier. Belastningen på statsbudgeten uppgår till 39,6
miljarder kronor. Bankstödsnämnden har från Riksgäldskontoret
övertagit förvaltningen av de statliga garantierna.

Den förbättrade situationen på kreditmarknaden har tillsammans
med aktiekursernas uppgång gjort det möjligt för Skandinaviska
Enskilda Banken att genom en nyemission förstärka sin
kapitalbas. Banken har därför kunnat återkalla sin ansökan om
statligt stöd från Bankstödsnämnden.

Av samma skäl har -- efter det att skrivelsen avlämnades --
både Föreningsbanken och Sparbanken Sverige återtagit sina
ansökningar om stöd. Föreningsbanken har dock fått ett statligt
stöd i form av en revers på 2,5 miljarder kronor. I utbyte
häremot har banken utfärdat konvertibla skuldebrev till staten
på samma belopp. Syftet med stödet är att säkerställa att en
planerad nyemission kan genomföras. För Sparbanken Sverige
kvarstår efter det att ansökan återkallats att enas med
Bankstödsnämnden om hur statens lån och garantiåtagande till
banken skall kunna avvecklas.

I skrivelsen lämnas vidare en redogörelse för de åtgärder som
regeringen har vidtagit när det gäller dels avtal om
avgångsvederlag för personer i ledande ställning, dels frågan om
skadeståndsansvar för styrelseledamöter.

Motionen

I motion 1993/94:N1 (v) anförs att regeringen och
Bankstödsnämnden vid försäljningen av Gota Bank bör ta stor
hänsyn till bankens regionala förankring. En ny ägare bör
garantera denna förankring, sägs det i motionen.

Tidigare behandling av bankstödet

Enligt riktlinjerna för bankstödet (se senast prop.
1992/93:245, bet. NU35) skall det utformas på ett affärsmässigt
sätt och så att statens långsiktiga kostnader hålls så låga som
möjligt. Statens insatser skall i största möjliga utsträckning
återvinnas. Bestämmelser om bankstödet finns i lagen (1993:765)
om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut.

I samband med riksdagens beslut hösten 1992 om bankstödet
anförde utskottet (bet. 1992/93:NU16) att bank- och
kreditväsendet bör vara privatägt. I de fall staten genom
stödåtgärder blir aktieägare bör ägandet avvecklas när det är
affärsmässigt lämpligt. Utskottet sade vidare att det får
ankomma på regeringen och Bankstödsnämnden att från fall till
fall pröva hur det statliga ägandet skall förändras. Riksdagen
bemyndigade mot denna bakgrund regeringen att besluta om
avveckling av det statliga ägandet.

Utskottets ställningstagande

Av vad som nu redovisats framgår att riksdagen delegerat till
regeringen att fatta beslut om en eventuell avveckling av det
statliga ägandet i Gota Bank. Riksdagen har vidare lagt fast
riktlinjer för bankstödet. Dessa skall vara vägledande även vid
en avveckling av ägandet. Utskottet anser att de nämnda besluten
skall gälla också fortsättningsvis. Den aktuella motionen
avstyrks därför.

Utskottet har granskat den föreliggande skrivelsen och anser
att den ger en god överblick över de åtgärder som vidtagits.
Åtgärderna ligger väl inom de ramar som riksdagen uppställt.
Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna utan
ytterligare åtgärd.

Konsumenternas bankbyrå

Propositionen

I proposition 1993/94:83 redovisas att Svenska bankföreningen
och staten genom Finansinspektionen och Konsumentverket har
träffat en överenskommelse om att bilda en stiftelse med ändamål
att driva en självständig rådgivningsbyrå för att informera,
vägleda och hjälpa konsumenterna i deras mellanhavanden med
banker och andra kreditinstitut. Rådgivningsbyrån skall benämnas
Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå och ha ett stiftelsekapital
på 15 000 kr. Regeringen föreslår att statens bidrag skall vara
10 000 kr och att Finansinspektionen och Konsumentverket skall
tillskjuta hälften var från medel som riksdagen redan har
anvisat för myndigheternas verksamhet under budgetåret 1993/94.

Avsikten är att Bankbyrån skall starta sin verksamhet den
1 januari 1994. Bankföreningen skall genom årliga bidrag svara
för löner, lokalhyror och andra driftskostnader för byrån.
Stiftelsen avses ha en styrelse med sju ledamöter, varav
Bankföreningen skall utse tre och de båda myndigheterna vardera
två. Till styrelseordförande skall enligt uppgift endast en
myndighetsföreträdare kunna utses.

I propositionen erinras om att riksdagen anmodat regeringen
att låta utreda frågan om inrättande av en allmänhetens
bankombudsman (bet. 1992/93:NU16). Regeringen anser emellertid
att det är en fördel om samma system för tillvaratagande av
konsumenternas intressen kan gälla inom banksektorn som inom
försäkringsbranschen. För den sistnämnda finns nämligen sedan
många år en Konsumenternas försäkringsbyrå, som nu bildat
mönster för förslaget om en bankbyrå. I propositionen
understryks att statens engagemang i byrån tillgodoser kraven på
objektivitet och opartiskhet i verksamheten. Bankbyrån bör
enligt regeringens uppfattning få tillfälle att verka under en
tid. Om en utvärdering därefter ger vid handen att den är
otillräcklig får frågan om konsumentskyddet på bankområdet tas
upp till förnyad prövning, menar regeringen.

Motionerna

I de båda motioner -- 1993/94:N5 (s) och 1993/94:N6 (nyd) --
som har väckts med anledning av propositionen riktas kritik mot
att regeringen inte fullföljt riksdagens begäran om att låta
utreda frågan om inrättande av en allmänhetens bankombudsman.
Motionärerna anser att förslaget om en bankbyrå är otillräckligt
och inte uppfyller riksdagens beslut. Bankkunderna behöver en
förhandlingspart som kan företräda dem i förhållande till banker
och andra kreditinstitut, anförs det i motionerna. Bankbyrån är
inte tillräckligt självständig gentemot bankintressena för att
kunna fullgöra en sådan funktion. Därför behövs en fristående
bankombudsman. Motionärerna begär att regeringen lägger fram ett
förslag om en sådan ombudsman och anser att beslut om statlig
medverkan i bankbyrån skall fattas först när regeringen
tillgodosett denna begäran från riksdagens sida.

Tidigare behandling av frågan

I sin anslagsframställning hösten 1992 tog Finansinspektionen
upp frågan om handläggningen av klagomål från konsumenter mot
kreditinstitut. Det konstaterades att tillströmningen av
skriftliga klagomål ökat markant; under budgetåret 1991/92 inkom
ca 1 700 klagomål. Antalet telefonsamtal med klagomål var också
betydande och uppgick till ca 300 per vecka. Under det nämnda
budgetåret ägnade inspektionen totalt 6,3 % av antalet
arbetstimmar åt klagomålshanteringen. Kostnaden för det utförda
arbetet var ca 5,5 miljoner kronor. Inspektionen framhöll att de
muntliga och skriftliga kontakterna och arbetet i övrigt med
klagomålen många gånger blir så omfattande och tidskrävande att
insatserna inte står i proportion till effekterna från
tillsynssynpunkt. För att inspektionens verksamhet i fråga om
konsumentskydd skulle komma ett större antal konsumenter till
del ansåg inspektionen att resurserna borde omdisponeras till
mer riktade och övergripande insatser på viktiga områden, såsom
villkor för lån och ränteändringar, där enskilda kunder har
svårt att hävda sina intressen gentemot instituten.

Allmänna reklamationsnämnden, som är en statlig myndighet med
uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare,
borde enligt Finansinspektionens mening utnyttjas i betydligt
högre grad för att avgöra tvister mellan kunder och
kreditinstitut. Detta bedömdes kunna åstadkommas genom att
inspektionen informerar om sin och Reklamationsnämndens roller
när det gäller konsumentskyddet. Vidare ansåg inspektionen att
enskilda konsumenter borde få möjlighet att få en tvist löst
genom rådgivning från en annan instans än inspektionen. En
motsvarighet till Konsumenternas försäkringsbyrå borde inrättas
även för kredit- och värdepappersområdet. Inspektionen
förklarade att den avsåg att ta upp diskussioner med
branschorganisationerna om att dessa skulle inrätta och
finansiera en sådan byrå.

Hösten 1992 behandlade utskottet (bet. 1992/93:NU16) frågan om
behovet av att stärka konsumenternas ställning gentemot banker
och andra kreditinstitut med anledning av en motion (s), vari
det begärdes ett förslag från regeringen om inrättande av en
allmänhetens bankombudsman. Utskottet anförde att
Finansinspektionen och Reklamationsnämnden bedriver en viktig
verksamhet när det gäller att ta till vara konsumenternas
intressen i förhållande till kreditinstituten. Det förslag som
Finansinspektionen redovisat bedömdes vara i huvudsak positivt.
Emellertid ansåg utskottet att det inte var tillräckligt med
hänsyn till det stora behov som många bankkunder har av att få
hjälp och stöd i sina mellanhavanden med banker. Utskottet fann
det vidare viktigt att konsumenter kan få kvalificerad hjälp med
att få principiellt viktiga klagomål mot banker prövade, vilket
den av Finansinspektionen föreslagna byrån inte ansågs kunna
tillhandahålla. Mot denna bakgrund föreslog utskottet att frågan
om att inrätta en allmänhetens bankombudsman skulle utredas.
Riksdagen beslutade i enlighet härmed. I en reservation (m, fp,
c, kds) anfördes att de aviserade diskussionerna mellan
Finansinspektionen och branschorganisationerna om en byrå för
konsumentfrågor borde avvaktas innan riksdagen tog något
initiativ angående en allmänhetens bankombudsman.

Frågan om Finansinspektionens hantering av klagomål från
konsumenter togs även upp i budgetpropositionen 1993 (prop.
1992/93:100 bil. 8 s. 68). Vid sin fördjupade prövning av
verksamheten vid Finansinspektionen instämde regeringen i
inspektionens bedömning att resursinsatsen beträffande
klagomålsärenden inte stod i rimlig proportion till effekterna
från tillsynssynpunkt. Verksamheten borde därför effektiviseras
och renodlas gentemot instituten. Med anledning av detta borde
enligt regeringen huvudinriktningen vara att inspektionens
insatser i detta avseende skulle minska under den kommande
treårsperioden genom dels ökad information till allmänheten,
dels överläggningar med branschen med syfte att inrätta en ny
klagomålsinstans utanför inspektionen.

Vid sin behandling av budgetpropositionen tog utskottet (bet.
1992/93:NU24) i enlighet med regeringens hemställan endast
ställning beträffande anslaget till Finansinspektionen och
inriktningen av dess verksamhet. Utskottet tillstyrkte därvid
regeringens förslag till övergripande målsättning för
inspektionens hela verksamhet. Målen angavs vara att bidra till
att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet,
att upprätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de
finansiella instituten och marknaderna samt att ge ett gott
konsumentskydd. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag.

I detta sammanhang bör också nämnas att Konsumentverket är
central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och har till
uppgift att bl.a. följa hushållens situation på marknaden och
påverka företag att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas
behov. Verket skall utforma riktlinjer för bl.a. marknadsföring,
utformning av produkter och tjänster samt för tillämpning av
konsumentkreditlagen (1992:830). Verkets chef är också
konsumentombudsman och har därmed vissa uppgifter enligt den
konsumenträttsliga lagstiftningen.

Utskottets ställningstagande

De finansiella marknaderna blir alltmer komplicerade.
Konsumenterna har betydande svårigheter att få en överblick över
bl.a. de olika produkter och tjänster som instituten erbjuder
samt vilka räntor och avgifter som tillämpas. Den finansiella
krisen med de enorma kreditförlusterna inom banksektorn har lett
till att bankerna försökt öka sin intjäningsförmåga bl.a. genom
större skillnader mellan in- och utlåningsräntor. Samtidigt har
den allmänna nedgången i ekonomin med bl.a. en hög arbetslöshet
gjort det allt svårare för många enskilda kunder dels att
fullgöra sina åtaganden gentemot kreditinstituten, dels att
acceptera institutens handlande i olika avseenden.

Enligt utskottets mening görs det viktiga insatser för att
tillvarata konsumenternas intressen på detta område, men den
utveckling som nu har beskrivits ställer nya krav. Det är därför
angeläget, anser utskottet, att det vidtas åtgärder för att
förstärka konsumenternas position i förhållande till banker och
andra kreditinstitut. Förslagen om en bankbyrå och en
bankombudsman syftar båda till att uppnå detta. De är emellertid
avsedda att verka på olika sätt och tillgodose skilda
konsumentbehov.

Bankbyrån avses -- enligt vad som framgår av propositionen och
de ytterligare upplysningar som lämnats inför utskottet -- i
första hand hjälpa enskilda bankkunder genom att informera om
praxis i olika typer av frågor, ge råd om vart kunden bör vända
sig i ett enskilt fall, tillhandahålla faktablad om bankernas
tjänster och avgifter samt ge ut översikter över marknaden. Det
skall också vara en viktig uppgift för bankbyrån att till de
olika instituten återföra de synpunkter och klagomål som den får
ta emot. Härigenom får instituten underlag för att ompröva
policy och rutiner på olika områden.

En bankombudsman skulle -- enligt vad motionärerna angivit --
ha som huvuduppgift att företräda kunderna som ett kollektiv
gentemot banker och andra kreditinstitut. Verksamheten skulle
syfta till att åstadkomma så fördelaktiga villkor som möjligt
för konsumenterna i frågor som berör större grupper av kunder
eller som har principiell betydelse.

Eftersom de föreslagna organen sålunda avses få skilda
huvuduppgifter och tillgodose olika konsumentbehov kan de
komplettera varandra. Det finns därför enligt utskottets
uppfattning skäl att överväga inrättande av såväl en bankbyrå
som en funktion som bankombudsman. Härigenom skulle det bli
möjligt att på bästa sätt tillvarata konsumenternas intressen.

Det förslag angående Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå som
utarbetats av Svenska bankföreningen, Finansinspektionen och
Konsumentverket är enligt utskottets bedömning väl utformat.
Utskottet noterar att Bankföreningen åtagit sig att svara för
kostnaderna för driften av byrån. En statlig medverkan bl.a.
genom en majoritet i styrelsen är motiverad för att ge bankbyrån
en sådan ställning att den kommer att åtnjuta förtroende bland
allmänheten. Enligt vad utskottet erfarit har förberedelserna
för byrån framskridit så att den som planerat kan starta sin
verksamhet den 1 januari 1994. Med hänsyn till det trängande
behovet av bättre service till konsumenterna är det angeläget
att byrån kan komma till stånd skyndsamt. Utskottet tillstyrker
mot denna bakgrund att Finansinspektionen och Konsumentverket
tillskjuter stiftelsekapital till bankbyrån i enlighet med
regeringens förslag. De nu aktuella yrkandena i motionerna
1993/94:N5 (s) och 1993/94:N6 (nyd) avstyrks därför.

När det därutöver gäller frågan om inrättande av en
allmänhetens bankombudsman har utskottet erfarit att regeringen
-- i enlighet med riksdagens tidigare begäran -- inom kort avser
att tillsätta en utredning om en sådan ombudsman. Utskottet
utgår nu ifrån att denna utredning tillkallas snarast och att
den redovisar resultatet av sitt arbete under våren 1994. Om det
i utredningsarbetet inte framkommer starka skäl mot att en
bankombudsman inrättas bör utredningen överväga om det är mest
ändamålsenligt med ett självständigt ombudsmannaämbete eller om
en sådan funktion bör knytas till någon av de myndigheter som nu
är verksamma på området.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed blir de nu berörda delarna av
motionerna 1993/94:N5 (s) och 1993/94:N6 (nyd) väsentligen
tillgodosedda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Gota Bank
att riksdagen avslår motion 1993/94:N1,
men. (v)

2. beträffande redogörelsen för bankstödet
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1993/94:61 till
handlingarna,

3. beträffande Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:83 och med
avslag på motionerna 1993/94:N5 yrkande 2 och 1993/94:N6
yrkande 2 godkänner vad som anges i propositionen om
betalningen av stiftelsekapitalet i Stiftelsen Konsumenternas
Bankbyrå,

4. beträffande allmänhetens bankombudsman
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:N5 yrkande 1
och 1993/94:N6 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 2 december 1993

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Hans
Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell
Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh
Furustrand (s), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats
Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Roland Lében (kds), Bo G
Jenevall (nyd) och Ola Karlsson (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I likhet med vad som anförs i motion 1993/94:N1 (v) anser jag
att det är angeläget såväl för de berörda regionerna som för de
anställda att Gota Banks karaktär av regional bank bevaras.
Regeringen och Bankstödsnämnden bör därför i samband med
förhandlingarna om försäljning av Gota Bank ställa som krav att
köparen garanterar bankens regionala förankring. Riksdagen bör
som sin mening ge regeringen detta till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Gota Bank
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:N1 som sin mening
ger regeringen till känna vad i det föregående anförts.