Herr talman! Låt mig inleda med att instämma i det sista som vår vän Johan Hedin sa. Jag vill verkligen också ge allt stöd till Ukrainas folk.
Nu ska vi dock diskutera någonting annat, nämligen frågan om hemliga tvångsmedel och proaktiv avlyssning.
Det är ju så att situationen i Sverige är oerhört bekymmersam när det gäller gängkriminalitet, våld, skjutningar och den otrygghet som sprider sig. Detta är ingenting nytt, utan vi sa precis samma sak redan för flera år sedan. Vi sa då att situationen var på väg att eskalera åt helt fel håll, och ändå står vi fortfarande här - i början av 2022 - och ser inte bara samma problem som tidigare utan att de dessutom är ännu större. Så ser Sverige ut.
Bara det senaste dygnet har det inträffat ett flertal väldigt obehagliga saker som hade lett till extrasändningar på tv om de hade skett för några år sedan. Men de leder inte till det i dag, för i dag är det normaliserat. Människor har vant sig vid detta. Man vaknar på morgonen och ställer sig inte frågan om det har hänt någonting i natt utan vad som har hänt. På vilka platser har det skjutits natten till i dag? Så ser Sverige ut våren 2022.
Herr talman! Från regeringspartiernas horisont lyser solen. Sverige är på rätt väg, och det mesta som behövs är på plats eller kommer att komma på plats. Det är också någonting vi har hört under lång tid - redan för flera år sedan hävdade ju regeringen att man var på väg att knäcka den organiserade brottsligheten.
Backar vi bandet till för bara ett år sedan höll ansvariga ministrar inte en utan ett flertal pressträffar och berättade att det äntligen skulle bli en förändring: Nu skulle skjutningarna minska, nu skulle polisen koppla ett järngrepp om de kriminella gängen och nu skulle det verkligen börja hända saker och ting. Hittills i år har det inträffat fler än 50 skjutningar i Sverige, och vi är inte ens igenom februari än.
Det är faktiskt pinsamt hur den här regeringen har hållit på. Gång på gång har den ställt ut löften och gett svenska folket förhoppningar om att det nu ska ske saker. Man har röstat emot konkreta lagstiftningsinitiativ i den här kammaren. Men sanningen är att ingenting av det regeringen har gjort under nästa åtta år har bitit på gängkriminaliteten, herr talman.
Det handlar inte om att göra flest saker, och det handlar inte om att ha flest pressträffar. Det handlar i stället om att göra rätt saker - det som verkligen kan pressa tillbaka kriminaliteten och göra det riktigt, riktigt jobbigt att vara gängkriminell. Ingenting av det har ju skett. Ingenting av det regeringen har lagt fram har visat sig bita på de kriminella gängen. Hade det gjort det är ju frågan varför det ser ut som det gör i dag. Varför ser vi inga förbättringar? Vi ser vi ju inte ens en vändning.
Den här frågan gäller preventiva tvångsmedel. Det är intressant att regeringen var oerhört tidig att välkomna detta när det kom till hjälp från andra länder. Jag vet inte hur många glada pressträffar det var om att Sverige skulle få hjälp av andra länder kopplat till detta. Då hörde jag aldrig några större invändningar från regeringens håll om rättssäkerhet, och jag hörde inte särskilt mycket utläggningar om varifrån informationen kom eller hur den hade tillkommit. När det var andra länder som fick ta den smällen gick det bra, men när vi säger att även Sverige behöver ha kraftigt förbättrade möjligheter att avlyssna de tungt gängkriminella blir det helt plötsligt svårt för regeringen att ta ett kliv framåt.
Detta är inte heller vilken fråga som helst. När man frågar polisen och polisens ledning nämner de att detta är det enskilt mest centrala om vi menar allvar med att pressa tillbaka den tunga gängkriminaliteten. Det är inte vilken fråga som helst, utan detta är det enskilt mest verkningsfulla.
När vi lyfte fram detta i justitieutskottet redan för ett år sedan var det flera partier som var emot frågan och som röstade nej. De ville inte ge polisen den här möjligheten. Jag beklagar det, för det innebär att vi tappade värdefull tid - ytterligare tid - i kampen mot de kriminella gängen. Hade fler partier valt att lyssna då hade den här lagstiftningen snart kunnat rullas ut. Ansvaret för att så inte blev fallet får de partierna ta på sig.
Sent omsider har man nu gått med på att tillsätta en utredning. Som av en händelse skulle den vara klar långt efter valrörelsen. Vi riktade kritik mot detta och sa att möjligheten ju behövs nu mot den kriminalitet som - kom ihåg, herr talman - är systemhotande, för att använda polisens egna ord. När vi framförde den kritiken valde regeringen att korta remisstiden, och det var väl bra. Den ligger nu till efter valet, men vi tror att det går att göra detta ännu fortare med bibehållen respekt för både rättssäkerhet och noggrannhet. Det går om man vill, och det går om man uppbådar den handlingskraft som måste till om man framgångsrikt ska kunna knäcka de här gängen.
Vi tror alltså att man kan korta utredningstiderna ytterligare, och vi pekar även på att utredningen inte bör vara förutsättningslös. Vi har sett flera sådana exempel tidigare, det vill säga där regeringen säger till en utredare att den utredaren ska avgöra om ett system ska införas eller inte. Då blir det ofta svagt och tandlöst. Vi såg precis samma sak i frågan om anonyma vittnen, herr talman. Det var väldigt många ord och förhoppningar, men det blev ingenting av det hela. Ska man vara framgångsrik mot de kriminella gängen måste man kunna uppvisa betydligt mer politisk handlingskraft än så. Den här utredningen ska inte vara förutsättningslös i den delen.
Det är också stor skillnad mellan att kunna upptäcka brott och förhindra brott. Om det här systemet, den här avlyssningen, ska kunna få den effekt som polisen har pekat på och bett om är det viktigt att möjligheten att använda den utvidgas för att det ska gå att just upptäcka den allvarliga brottsligheten, inte bara förhindra den.
Herr talman! Som jag sa är situationen i Sverige oerhört bekymmersam. Det kan inte nog understrykas. Det finns naturligtvis inget parti som är för kriminalitet, och det finns inget parti som tycker att det som nu sker i vårt land är trevligt. Men skillnaden handlar om både synen på detta och synen på vad vi ska göra åt problemen.
Det är bra att man säger att man ska vända på stenar, vilket vi har hört under ganska många år nu. Men frågan är om det inte snarare är dags att börja välta en del berg om vi nu menar allvar med att pressa tillbaka kriminaliteten, för så länge som detta fortsätter och de kriminella sitter i orubbat bo är det brottsoffren som förlorar. Det är alla skötsamma människor och faktiskt vår demokrati och frihet som förlorar.
Det är dags att göra någonting åt detta och dags att börja ge vårt rättsväsen de resurser, de verktyg och den lagstiftning som faktiskt krävs. Det är därför vi har lagt detta utskottsinitiativ på riksdagens bord.
