Plan- och byggfrågor

Betänkande 1994/95:BoU2

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BOU02

Plan- och byggfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1994/95
BoU2

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet drygt 20 motioner från
allmänna motionstiden 1994. I motionerna lämnas förslag som
bl.a. avser vissa planerings- och bygglovsfrågor liksom frågor
om egenskapskrav på byggnader. Samtliga motionsyrkanden avstyrks
av utskottet.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994
väckta motionerna

1993/94:Bo234 av Eva Zetterberg och Lars Werner (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk
kvalitetsmärkning av bostäder.

1993/94:Bo250 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att anpassa regelsystemet för bostadens
utformning så att de boende i större utsträckning själva kan
påverka sitt boende,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skärpa reglerna för att bättre
förebygga byggfusk.

1993/94:Bo412 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om VDN-märkning av bostäder.

1993/94:Bo501 av Iréne Vestlund och Birgitta Johansson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att brandvarnare bör ingå i
byggnormen.

1993/94:Bo502 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett tillägg i svensk byggnorm
om installation av brandvarnare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information till hushållen om brandvarnare
i våra bostäder.

1993/94:Bo503 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppföljning av kvalitetskraven på
bostäder.

1993/94:Bo506 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en översyn av BBR med beaktande av vad som anförts
beträffande fjärrvärme, kraftvärme och torv.

1993/94:Bo507 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar öka den tillåtna storleken på s.k.
friggebodar till 19,99 kvadratmeter.

1993/94:Bo508 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av reglerna för skydd av
allemansrättsligt tillgänglig mark m.m.

1993/94:Bo511 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att brandvarnare skall vara obligatorium i
alla privatbostäder.

1993/94:Bo512 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att den kommer med förslag om hur
den kommunala planprocessen skall stärkas.

1993/94:Bo513 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förbud mot användning av återluft.

1993/94:Bo516 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändringar i byggreglerna för att uppnå
kraven på bostadens funktion, säkerhet och kvalitet.

1993/94:Bo518 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utvärdering av hur
kommunerna i sitt översiktsplanarbete lyckats med planering av
kust- och vattennyttjande.

1993/94:Bo521 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av brandvarnare.

1993/94:A454 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om underlättande av boendet på landsbygden.

1993/94:Jo690 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
8. att riksdagen begär att regeringen till riksdagen
redovisar resultatet av den första översiktsplaneomgången samt
de åtgärder för bättre miljö som föranleds härav,
9. att riksdagen begär att regeringen redovisar förslag till
ändringar av PBL resp. NRL med anledning av en skärpt
miljöhänsyn.

1993/94:Jo693 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att bygglov
blir obligatoriskt vid utbyte och installation av värmepannor
som har möjlighet att elda med fasta bränslen.

1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översiktsplaner,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om småskalig vedeldning.

1993/94:N411 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krav på alternativ uppvärmningsmöjlighet i
bostäder.

1993/94:N425 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om energiminimering vid byggande och boende,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av kommunala energirådgivare.

Utskottet

Inledning

Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, naturresurslagen
(1987:12), NRL och lagen (1987:11) om exploateringssamverkan
trädde i kraft den 1 juli 1987. Lagstiftningen innebar en samlad
och genomgripande förändring inom plan- och byggområdet och i
fråga om hushållning med naturresurser. En fortlöpande
uppföljning och utvärdering av lagreformen inleddes kort efter
ikraftträdandet. Vissa lagjusteringar har genomförts bl.a. i
syfte att förenkla plan- och byggprocessen.

En mera genomgripande översyn av plan- och bygglagen inleddes
hösten 1992 genom att regeringen tillsatte en särskild utredare.
Vägledande för översynsarbetet skall enligt direktiven (dir.
1992:104) vara att lagstiftningen bör skapa förutsättningar för
teknisk utveckling, ökad miljöhänsyn och en effektiv konkurrens.
Det förutsattes därför att utredningens förslag skulle
tillgodose kraven på större miljöhänsyn, stärkt
medborgarinflytande, avreglering och förenklad lagstiftning.

I ett första delbetänkande (SOU 1993:94) Anpassad kontroll av
byggandet behandlades frågor om bygglov och byggnadsteknisk
kontroll inkl. samordningen med den till följd av EES-avtalet
införda byggproduktlagen. Betänkandet låg till grund för den
proposition med förslag till ändringar i plan- och bygglagen
(prop. 1993/94:178) som riksdagen antog våren 1994 (bet.
1993/94:BoU18). Riksdagens beslut avsåg bl.a. ett nytt system
för bygglovsprövningen samt tillsyns- och kontrollförfarandet i
samband med byggande. Det innebar dessutom att bestämmelserna om
tekniska egenskapskrav på byggnader fördes över från PBL till en
ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Enligt
beslutet skulle de nya bestämmelserna träda i kraft den 1
januari 1995. Genom en nyligen avlämnad proposition (prop.
1994/95:106) har den nytillträdda regeringen föreslagit
riksdagen att tidpunkten för ikraftträdandet skall flyttas fram
till den 1 juli 1995.

I sitt andra delbetänkande (SOU 1994:36) Miljö och fysisk
planering har utredningen lämnat förslag som rör ökad
miljöhänsyn i fysisk planering och byggande, reglering i
detaljplaner och detaljplaneprocessen, medborgarinflytandet i
fysisk planering samt tillgängligheten i den fysiska miljön för
personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga.
Betänkandet är efter remissbehandling föremål för beredning i
regeringskansliet.

Utredningens tredje betänkande (SOU 1994:134) Överprövning av
beslut i plan- och byggärenden har nyligen överlämnats till
regeringen. I betänkandet lämnas förslag som avser
instansordningen för överklagande, vissa med överklagandet
sammanhängande frågor samt den statliga kontrollen inom plan-
och byggområdet. Dessutom lämnas vissa förslag som rör
planavgift och bygglovsavgift.

I enlighet med de tilläggsdirektiv som regeringen utfärdade i
juni 1994 fortsätter Plan- och byggutredningen sitt arbete med
en översyn av lagstiftningen om plangenomförande. Detta arbete,
och därmed också utredningsarbetet i sin helhet, beräknas vara
avslutat hösten 1995.

Miljöhänsyn i planeringen m.m.

Genom PBL har slagits fast att kommunen har ansvaret för
planläggningen av användningen av mark och vatten. Statens
ansvar för den fysiska planeringen begränsas huvudsakligen till
bevakning av riksintressen, mellankommunala intressen samt
frågor om hälsa och säkerhet. Andra väsentliga nyheter i PBL var
att samhällsplaneringen avsågs att föras närmare medborgarna och
att deras inflytande över planeringsprocessen skulle förbättras.

Frågor som i olika avseenden anknyter till miljöns roll i
planeringen tas upp i fem motionsyrkanden.

Inte minst de ökade miljökraven och miljöhänsynen fordrar
enligt motion 1993/94:Bo512 (v) att kommunernas makt över
markanvändningen måste öka. Enligt förslaget bör regeringen
därför komma med förslag om hur den kommunala planprocessen
skall stärkas.

Boverkets analyser av kommunernas planarbete visar enligt
motion 1993/94:Bo518 (kds) yrkande 2 att planeringen av
vattennyttjandet i många fall inte är fullständig. Framför allt
anges detta gälla med avseende på att en kommuns påverkan på
kustzonen också sträcker sig ut i vattenområdet. Med hänvisning
härtill föreslås att en utvärdering skall göras av kommunernas
kustplanering och övrig vattenplanering -- detta för att få en
bild av om åtgärder erfordras för att förstärka den kommunala
planeringen på detta område.

Det förefaller enligt motion 1993/94:Jo690 (s) som om
miljöaspekterna är dåligt behandlade i de flesta kommunala
översiktsplanerna. Enligt motionärerna är detta
otillfredsställande. I motionens yrkande 8 hemställs därför att
regeringen till riksdagen skall redovisa resultatet av den
första omgången översiktsplaner och de åtgärder för en bättre
miljö som föranleds av redovisningen. Dessutom förordas i
yrkande 9 att regeringen skall lägga fram de förslag till
ändringar i PBL resp. NRL som erfordras för att en skärpt
miljöhänsyn i planarbetet skall kunna genomföras.

Även i den socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Jo694 (s)
yrkande 18 förs fram förslag om att miljökraven i PBL och NRL
skall skärpas.

Gemensamt för de nu behandlade motionerna är att de lyfter
fram plansystemets betydelse som instrument för miljöarbetet i
kommunerna. De ger också uttryck för uppfattningen att det skall
ställas krav på ökad miljöhänsyn i planeringen. Utskottet
delar denna uppfattning. Förutsättningarna för att skapa en
långsiktigt hållbar livsmiljö bestäms i hög grad av hur den
byggda miljön utvecklas och bevaras. Detta har också kommit till
uttryck i den ändring som våren 1993 (bet. 1992/93:JoU14, yttr.
1992/93:BoU7y) gjordes i plan- och bygglagens inledande
bestämmelse (1 kap. 1 §). Genom ändringen har det lagts fast att
planläggning skall främja en god och långsiktigt godtagbar
livsmiljö.

Förutom den ovan redovisade ändringen i PBL har ytterligare
åtgärder aktualiserats för att säkra att miljöaspekterna och
kraven på resurshushållning beaktas i den kommunala planeringen.
I direktiven för Plan- och byggutredningen pekas sålunda på att
det inom den fysiska planeringen och stadsbyggandet nu ställs
nya och ökade krav på miljöhänsyn, på aktsamhet med kulturvärden
och på resurshushållning. Utredningen har mot bakgrund härav i
delbetänkandet (SOU 1994:36) Miljö och fysisk planering lämnat
förslag som bl.a. rör ökad miljöhänsyn i fysisk planering och
byggande, reglering i detaljplanen och detaljplaneprocessen samt
medborgarinflytande i fysisk planering. Avsikten är att genom en
förstärkning av översiktsplaneringen få till stånd en ökad
miljöhänsyn i den förebyggande fysiska planeringen. Det innebär
att tydligare och utvidgade krav föreslås när det gäller
redovisningen i översiktsplanen av de allmänna intressena och
övriga miljöförhållanden av betydelse samt konsekvenserna av
större förändringar i mark- och vattenanvändningen.
Utredningsförslaget är efter remissbehandling under beredning i
regeringskansliet.

Vad gäller frågan om kustplanering och övrig vattenplanering
vill utskottet även hänvisa till de överväganden som redovisas i
betänkandet 1994/95:BoU4 om vattenrätt.

Som framgår av framställningen ovan är frågan om ökad
miljöhänsyn i planering och byggande föremål för överväganden i
regeringens kansli. Enligt utskottets mening bör resultatet av
dessa överväganden avvaktas. Förslagen i den socialdemokratiska
partimotionen 1993/94:Jo694 yrkande 18 samt i motionerna
1993/94:Bo512 (v), 1993/94:Bo518 (kds) yrkande 2 och
1993/94:Jo690 (s) yrkandena 8 och 9 bör därför inte nu föranleda
någon riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks.

Enligt motion 1993/94:Bo508 (s) är de möjligheter som i dag
finns att genom planläggning skydda allemansrättsligt
tillgänglig mark m.m. inte tillräckliga. Framför allt anges
detta gälla i situationer där det finns anspråk på mark för
friluftsliv m.m. som inte i första hand kommer från den egna
kommunen utan från angränsande kommuner. Det finns enligt
motionärernas mening därför anledning att överväga möjligheten
att i planeringsprocessen vidga kretsen av dem som får
aktualisera skydd för pågående markanvändning liksom av dem som
skall svara för uppkomna kostnader för intrång m.m.

Den kommunala planeringen är naturligtvis i första hand
inriktad på frågor och förhållanden som avser den egna kommunen.
Det innebär dock inte att en kommun i sin planläggning ensidigt
bör beakta förhållanden inom den egna kommungränsen. Bl.a.
följer av bestämmelserna i PBL (4 kap. 1 §) att det av
kommunernas översiktsplaner skall framgå hur kommunen avser att
tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen. Det innebär
bl.a. att mark- och vattenområden som är av riksintresse för
friluftslivet skall redovisas i planarbetet. I dessa fall är det
alltså överväganden på nationell nivå som konstituerar kommunens
skyldighet att beakta detta intresse i sin planering. Genom
bestämmelserna i 2 kap. 1 § har kommunen dessutom skyldighet att
ta hänsyn till förhållanden i angränsande kommuner. Det betyder
att olika lokala och regionala förhållanden, t.ex. tillgången på
mark för friluftslivets behov, också måste vägas in i
planeringen. I de fall två eller flera kommuner finner att en
ytterligare samordning av planeringsinsatserna är nödvändig
finns dessutom möjlighet att upprätta en för dem gemensam
regionplan. I regionplanen kan bl.a. anges grunddragen för
användningen av vatten- och markområden som är av betydelse för
regionen.

Som framgår av framställningen ovan har kommunerna redan i dag
skyldighet att i sitt planarbete beakta förhållanden utanför den
egna kommungränsen. Det tillkommer dessutom länsstyrelsen att
pröva kommunala planbeslut där det kan befaras att beslutet
innebär att riksintressen enligt NRL inte tillgodoses eller att
frågor om markanvändningen m.m. som angår flera kommuner inte
har samordnats på ett lämpligt sätt. Utskottet är mot bakgrund
härav inte nu berett att förorda ytterligare åtgärder för att
vidga det kommunala planeringsunderlaget m.m. i enlighet med
förslaget i motion 1993/94:Bo508 (s). Motionen avstyrks.

Vissa frågor om bygglov m.m.

Reglerna om bygglov finns i 8 kap. PBL. Enligt 1 § krävs
bygglov bl.a. för att uppföra en byggnad. Byggnader som får
uppföras utan bygglov är ekonomibyggnader för jordbruk,
skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom område som inte
omfattas av detaljplan. Vissa särskilda bestämmelser finns för
en- eller tvåbostadshus och för vissa byggnader avsedda för
totalförsvaret. Kommunen kan vidare i detaljplan eller
områdesbestämmelser besluta om undantag från kravet på bygglov.

Riksdagens ovan redovisade beslut våren 1994 om ändringar i
plan- och bygglagen innefattar bl.a. ett nytt system för
bygglovsprövningen som innebär att prövningen inskränks till att
avse endast lokaliseringen samt den närmare placeringen och
utformningen av byggnaden m.m. Det innebär vidare att ett
särskilt system införs för kontrollen av de tekniska
egenskapskraven på byggnader. Genom beslutet ges dessutom
kommunerna möjlighet att under vissa förutsättningar genom
bestämmelser i detaljplan helt befria från kravet på bygglov.

Den i dag maximala storleken på en s.k. friggebod är enligt
motion 1993/94:Bo507 (m) otillräcklig för många lämpliga
användningar. Det anges bl.a. gälla förvaring av båtar,
trädgårdsmöbler, trädgårdsredskap m.m. Med hänvisning härtill
föreslås att den tillåtna storleken skall ökas till 19,99
kvadratmeter.

I fråga om en- och tvåbostadshus finns det i dag en generell
rätt att uppföra högst två komplementbyggnader -- s.k.
friggebodar -- om den sammanlagda byggnadsarean inte är större
än 10,0 kvadratmeter. Utskottet är inte nu berett förorda en
ökning av denna yta. Även om en ökning i enlighet med
motionsförslaget naturligtvis skulle innebära att
användningsområdet vidgas måste detta vägas mot den påverkan på
omgivningen m.m. som en större byggnad kan få. Den i dag
gällande maximala storleken för bygglovsbefriade
komplementbyggnader får enligt utskottets mening anses väl
anpassad. Samtidigt vill utskottet erinra om de möjligheter som
finns att i detaljplan eller områdesbestämmelsen undanta även
större komplementbyggnader från kravet på bygglov. Utanför
samlad bebyggelse finns dessutom möjlighet att utan bygglov
uppföra komplementbyggnader större än 10 kvadratmeter.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion
1993/94:Bo507 (m).

Det är enligt motion 1993/94:A454 (m) yrkande 1 angeläget att
underlätta boende på landet. Regler och bestämmelser bör därför
utformas så att de inte hindrar ett sådant boende. Enligt
förslaget skall den lagstadgade huvudregeln vara rätten att
bygga på landet. Endast starka skäl skall få hindra bebyggelse.

Utskottet delar vad som i motion 1993/94:A454 (m) anförts om
att regler och bestämmelser bör utformas så att de inte hindrar
ett boende på landet. Olika åtgärder har också vidtagits för att
underlätta ett sådant boende bl.a. avseende fastighetsbildningen
och plan- och bygglagstiftningen. Utskottet vill här bara peka
på de möjligheter som plan- och bygglagen ger att utan bygglov
göra om- och tillbyggnader utanför samlad bebyggelse. Det finns
sålunda redan i dag en betydande frihet för den som bor utanför
tätorterna att utforma sin bostad och sitt boende. Utskottet är
mot bakgrund härav inte berett att göra de långtgående
förändringar i bygglagstiftningen som förordas i den nu aktuella
motionen. Även vid byggande på landsbygden finns det i vissa
situationer ett behov av att kunna väga den enskildes intresse
av att genomföra en byggnadsåtgärd mot de allmänna intressen som
kan göra sig gällande. Denna avvägning bör liksom hittills ske
genom planläggning eller vid bygglovsprövningen. Motion
1993/94:A454 (m) yrkande 1 avstyrks sålunda.

Som en del i ett åtgärdsprogram för miljön i Västsverige
föreslås i motion 1993/94:Jo693 (s) yrkande 11 att bygglov skall
vara obligatoriskt vid utbyte eller installation av värmepannor
som kan eldas med fasta bränslen.

Miljöutsläppen till följd av uppvärmning har enligt den
socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Jo694 sänkts kraftigt i
takt med utbyggnaden av fjärrvärme och höjda miljökrav på större
energianläggningar. Enligt motionärernas mening är det nu även
dags att ställa miljökrav på mindre energianläggningar som
vedeldade villapannor och braskaminer -- en uppgift som kräver
kommunernas aktiva medverkan. Med hänvisning härtill föreslås i
motionens yrkande 27 att byggnadstillstånd skall krävas för
installation av braskaminer och vedpannor -- detta för att ge
kommunerna möjlighet att ställa relevanta miljökrav på
vedeldning. Dessutom föreslås att en informationskampanj om
vedeldningens hälsorisker m.m. skall genomföras.

Användningen av förnyelsebara energikällor utgör en del i
strävanden mot ett samhälle med en förbättrad resurshushållning
och ett ökat kretsloppstänkande. Användningen av ved för
uppvärmning kan i många fall ingå som en del i dessa strävanden.
I de fall ved används för uppvärmning måste det ske i sådana
former och med användande av sådan teknik att utsläppen
begränsas till ett minimum. I dag finns också tillgång till
teknik som gör detta möjligt. Det får enligt utskottets mening
också förutsättas att denna teknik används när det är aktuellt
att installera bl.a. vedeldade värmeanläggningar. Ett sätt
att garantera att så blir fallet skulle naturligtvis kunna vara
att utöka bygglovsplikten för denna typ av anläggningar.
Utskottet är dock inte berett att nu förorda en sådan ändring.
Det får enligt utskottets mening förutsättas att dessa frågor
beaktas i de fortsatta överväganden avseende plan- och bygglagen
som bl.a. föranleds av förslagen från Plan- och byggutredningen.
Motionerna 1993/94:Jo693 (s) yrkande 11 och 1993/94:Jo694 (s)
yrkande 27 bör därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd.
Motionerna avstyrks.

Egenskapskrav på byggnader

Byggreglernas allmänna utformning m.m.

De grundläggande kraven på byggnader kommer i dag till uttryck
i 3 kap. PBL. Med stöd av PBL (16 kap. 1 §) har regeringen
utfärdat plan- och byggförordningen (1987:343) -- PBF -- enligt
vilken Boverket bemyndigas att meddela föreskrifter till vissa
delar av PBL. De första tillämpningsföreskrifterna till PBL --
nybyggnadsreglerna -- beslutades av Boverket hösten 1988 och de
kunde sedan tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1989. Fullt ut
trädde de dock i kraft först den 1 januari 1991. Dessförinnan
hade äldre bestämmelser övergångsvis kunnat tillämpas.
Nybyggnadsreglerna gäller uppförande av nya byggnader som kräver
bygglov. I fråga om byggnader som får uppföras utan bygglov
skall reglerna tillämpas i skälig utsträckning.

En första översyn av nybyggnadsreglerna genomfördes redan
under år 1989. Denna följdes sedan år 1991 av ytterligare en
mindre översyn. I anslutning till båda dessa översyner har två
mindre kompletteringar till nybyggnadsreglerna givits ut.

Under första kvartalet 1992 påbörjades sedan en total översyn
av byggreglerna. Målet för översynsarbetet var bl.a.

EG-harmonisering,
allmän förenkling och funktionsnormering samt
sakliga ändringar av vissa avsnitt.

Som ett första resultat av översynsarbetet utfärdade Boverket
våren 1993 nya förenklade regler beträffande byggnaders
utformning, främst avseende bostäder. Dessa regler har sedermera
inarbetats i Boverkets byggregler (BBR) som trädde i kraft den 1
januari 1994 samtidigt med Boverkets konstruktionsregler (BKR).
De nya reglerna, som baseras på de ovan angivna principerna,
ersätter de tidigare nybyggnadsreglerna. Dessa kan dock
övergångsvis tillämpas också under 1995.

Frågan om byggreglernas principiella utformning tas upp i tre
motioner.

Med den utformning som byggreglerna i dag har finns det enligt
motion 1993/94:Bo516 (s) en uppenbar risk för att framtida
bostäder får en klart sämre utformning och standard än vad som
hittills varit ambitionen. De hittills genomförda förändringarna
innebär enligt motionärernas mening att man konsekvent har
hävdat byggproducenternas och fastighetsägarnas intressen på de
boendes bekostnad. Utgångspunkten för erforderliga förändringar
och förenklingar måste i stället vara kravet på god funktion,
dvs. krav som är till stöd för de boende. Med hänvisning härtill
förordas att byggreglerna skall ändras så att kraven på
bostadens funktion, säkerhet och kvalitet uppnås.

Den hittills förda bostadspolitiken har enligt motion
1993/94:Bo503 (s) syftat till att alla skall ha möjlighet att bo
med en tillräcklig utrymmesstandard i väl fungerande bostäder i
en god miljö. Det är enligt motionärernas mening därför viktigt
att ställa krav på bostädernas kvalitet -- krav som är särskilt
viktiga för att garantera hushåll med knappa resurser ett bra
boende. Enligt motionärerna är risken uppenbar att de
förenklingar som nu genomförts i byggreglerna leder till att
sämre utrustade bostäder byggs i framtiden. Det är enligt
motionärernas mening därför viktigt att de nya, avreglerade
föreskrifterna följs upp och att det görs en avstämning av hur
marknaden lyckats klara utformningen av våra nytillkomna
bostäder.

I en fritt fungerande marknad skall enligt motion
1993/94:Bo250 (nyd) kunden naturligtvis bestämma både var och
hur han vill bo. Enligt motionärerna bör regelsystemet för
bostadens utformning därför anpassas så att de boende i större
utsträckning själva kan påverka sitt boende -- yrkande 7.
Däremot anges det tilltagande byggfusket motivera en skärpning
av reglerna för att bättre förebygga byggfusk -- yrkande 8.

Det är naturligtvis av största vikt att byggreglerna ges
en så enkel utformning som möjligt. Samtidigt får de givetvis
inte utformas så att de grundläggande kraven på våra bostäder
som de kommer till uttryck i den bakomliggande lagstiftningen
åsidosätts. Oavsett byggreglernas utformning måste det med andra
ord vara möjligt att fullt ut hävda kraven på bl.a. utformning,
utrustning och tillgänglighet. Inte minst är det sett i ett
längre perspektiv viktigt att byggreglerna leder till att
kvaliteten i våra bostäder utvecklas och bibehålls på en hög
nivå. Däremot bör reglerna ge stort utrymme för planerare och
arkitekter att utveckla fantasi och kreativitet i arbetet med
framtidens bostäder.

Sedan plan- och bygglagens tillkomst har de till lagen
kopplade byggreglerna genomgått betydande förenklingar i den
bemärkelsen att de tidigare detaljkraven har ersatts av
funktionskrav. Dagens byggregler ställer sålunda krav på hur en
byggnad skall fungera, men inte hur detta skall åstadkommas. En
följd av detta är att den som bygger ett hus ges en större
frihet att utforma huset så länge det fyller de funktioner som
krävs. Med detta följer också ett ökat ansvar för kvaliteten i
de lösningar m.m. som väljs. En förutsättning för att de nya
byggreglerna skall ge bostäder av hög kvalitet och med god
beständighet är därför att den som bygger kan och vill ta detta
ansvar.

Det har från olika håll uttryckts tveksamhet huruvida de i dag
gällande byggreglerna kommer att ge bostäder som svarar mot
berättigade krav på bostadens utformning m.m. Denna oro måste
enligt utskottets mening tas på största allvar. Det är därför
viktigt att effekterna av de nya byggreglerna med avseende på
bostädernas kvalitet m.m. följs upp och utvärderas med stor
noggrannhet. Till detta arbete måste också kopplas en beredskap
att vidta de ändringar m.m. i reglerna som kan visa sig
erforderliga. Boverket har också i sin senaste
anslagsframställning redovisat en plan för en sådan utvärdering.
Frågan har därmed redan aktualiserats hos regeringen. Det får
mot bakgrund härav förutsättas att åtgärder med den inriktning
som förordats i motionerna 1993/94:Bo503 (s) samt 1993/94:Bo516
(s) kommer att vidtas utan någon riksdagens särskilda begäran
härom. Utskottet är med hänvisning härtill inte nu berett att
ställa sig bakom förslagen i de aktuella motionerna, varför de
avstyrks. Något tillkännagivande enligt förslagen i motion
1993/94:Bo250 (nyd) yrkandena 7 och 8 är inte erforderligt. Även
denna motion avstyrks av utskottet.

Kvalitetsdeklaration av bostäder

De boende eller bostadssökande har enligt motion 1993/94:Bo234
(v) ofta svårt att bedöma en lägenhets kvalitet. Bostäder borde
därför kvalitetsmärkas med ett system som är begripligt och
tillåter jämförelse mellan olika bostäder. En sådan
kvalitetsmärkning skulle enligt motionärernas mening på sikt
bidra till att vi får sundare och miljövänligare bostäder.

I motion 1993/94:Bo412 (s) anförs att många av de regler och
föreskrifter som tidigare styrt bostadens utformning nu har
försvunnit. Förändringarna har enligt motionärerna inte gjort
det enklare för den som står i begrepp att välja bostad. Frågan
vad man får för sin boendekostnad har därmed blivit svårare att
besvara. Ett sätt att komma till rätta med detta är enligt
motionärernas mening att VDN-märka bostaden. I en sådan märkning
skulle bl.a. ingå bostadens utrustning, förvaringsmöjligheter,
inomhusklimat, standard, renoveringsbehov och belägenhet.

Som redovisats ovan har de regler som styr byggandet i ökad
utsträckning kommit att uttryckas som funktionskrav. Det innebär
att reglerna ställer vissa krav på hur en byggnad skall fungera,
men inte på vilket sätt detta skall åstadkommas. Vilka tekniska
lösningar som skall användas för att uppfylla kraven föreskrivs
sålunda inte. Byggreglerna lämnar därmed utrymme för
betydande variationer i storlek och kvalitet mellan bostäder som
vid första anblicken kan förefalla fylla samma behov. En bostad
som svarar mot beskrivningen tre rum och kök kan i framtiden
därför komma att uppvisa betydande olikheter i funktion och
användbarhet. I en sådan situation blir det naturligtvis svårare
för den som söker en bostad att göra jämförelser mellan de olika
bostäder som kan finnas tillgängliga. På samma sätt ökar
svårigheterna för den som vill hyra ut eller sälja en bostad att
beskriva den aktuella bostaden på ett rättvisande sätt. Det kan
enligt utskottets mening därför finnas anledning att vidta
åtgärder som underlättar både för bostadskonsumenter och
bostadsproducenter att göra sådana jämförelser.

Som framhålls i de nu aktuella motionerna kan
varudeklaration av bostäder vara en åtgärd som underlättar
jämförelser mellan olika bostäder och därigenom bidrar till att
skapa bättre bostäder och bostadsmiljöer. Samtidigt kan
utskottet konstatera att vissa av de egenskaper m.m. som bör
ingå i en sådan deklaration är svåra att mäta och objektivt
beskriva. En förutsättning för att bostäder skall kunna
kvalitetsdeklareras är därför att enkla och enhetliga metoder
m.m. utvecklas för att mäta de egenskaper som är viktiga för en
bostads funktion och användbarhet. Inte minst
bostadsproducenterna men även bostadskonsumenterna har
naturligtvis ett intresse av att ett utvecklingsarbete med denna
inriktning kommer till stånd. Starka skäl talar enligt
utskottets mening därför för att ett system för
kvalitetsdeklaration av bostäder bör utvecklas. I den mån detta
inte kan åstadkommas genom insatser från berörda intressenter
får det enligt utskottet förutsättas att regeringen tar de
initiativ som erfordras för att ett utvecklingsarbete skall
komma till stånd. Utskottet är med hänvisning härtill inte nu
berett att ställa sig bakom förslagen i motionerna 1993/94:Bo234
(v) samt 1993/94:Bo412 (s). Motionerna avstyrks med hänvisning
till det nu anförda.

Krav på energihushållning m.m.

Fjärrvärme är enligt motion 1993/94:Bo506 (m) en effektiv och
miljöanpassad metod för uppvärmning som dessutom kan ge underlag
för att producera elkraft. Det borde enligt motionen därför vara
naturligt att byggnader som värms upp med fjärrvärme skall anses
uppfylla rimliga krav på effektiv uppvärmning. Enligt förslaget
bör de därför undantas från kravet på installation av
anordningar för att begränsa energiförlusterna. Dessutom
förordas att undantaget skall omfatta uppvärmning med kraftvärme
och med torv.

Vad som saknas i de regler som i dag styr byggandet är enligt
motion 1993/94:N425 (v) en helhetssyn och ett ekologiskt
tänkande som minimerar energiåtgången i alla led från
byggmaterialtillverkning och byggande till användning och drift.
Åtgärder bör därför vidtas för att bl.a. åstadkomma ett
systemtänkande där man t.ex. nyttiggör och återanvänder
solvärme. Det bör enligt motionens yrkande 4 ankomma på
regeringen att ta fram förslag till sådan energiminimering m.m.
I anslutning härtill förs i yrkande 6 dessutom fram krav på en
obligatorisk, kommunal energirådgivning som stöds både av stat
och kommun. Av effektivitetsskäl bör rådgivningsverksamheten
enligt förslaget vara fristående i förhållande till
energiproducenter och säljare.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bör vara en
strävan att åstadkomma en förbättrad energihushållning. Det
finns sålunda även enligt bostadsutskottets mening skäl att både
effektivisera och minska energiförbrukningen. Betydande insatser
har också gjorts från samhällets sida för att åstadkomma en
sådan utveckling. En fråga som är av stor betydelse för
energiförbrukningen och energieffektiviteten i bebyggelsen är
naturligtvis utformningen av byggregler m.m. De av Boverket
utfärdade byggreglerna som gäller sedan den 1 juli 1994 innebär
i förhållande till tidigare gällande regler skärpta krav på
energihushållning i alla bostadshus. Boverkets regler innebär
dessutom att kraven på värmeåtervinning i byggnader liksom
kraven på effektiv elanvändning samt energihushållning i
fjärrvärmeområden har givits en ny utformning jämfört med
tidigare.

Syftet med de nu gällande byggreglerna är bl.a. att minska
energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra
byggnader. Genom att de nya reglerna endast har varit i kraft
under en kort tid är erfarenheterna av dem mycket begränsade.
Det är enligt utskottets mening därför för tidigt att nu dra
slutsatser om de nya reglernas effekt på energihushållningen
m.m. I takt med att erfarenheter vinns av de nya byggreglerna i
detta avseende får det förutsättas att de ändringar vidtas som
kan erfordras för att den eftersträvade effekten på
energianvändning och energihushållning skall uppnås. Utskottet
är med hänvisning härtill inte nu berett att ställa sig bakom de
ändringar i byggreglerna som förordas i motionerna 1993/94:Bo506
(m) samt 1993/94:N425 (v) yrkande 4. Motionerna avstyrks.

Frågan om energirådgivning som en obligatorisk uppgift för
byggnadsnämnderna har tidigare behandlats av utskottet vid flera
tillfällen (senast i bet. 1992/93:BoU18). Utskottet har härvid
anfört att ett obligatorium inte är den lämpligaste lösningen.
Det bör ankomma på varje kommun att med utgångspunkt bl.a. i de
lokala behoven och förutsättningarna avgöra hur och i vilken
utsträckning energirådgivning skall tillhandahållas. Utskottets
ställningstagande i denna del står fast. Motion 1993/94:N425 (v)
yrkande 6 avstyrks.

Krav på byggnader i övrigt

I motionerna 1993/94:Bo501 (s), 1993/94:Bo502 (s) yrkande 1,
1993/94:Bo511 (kds) samt 1993/94:Bo521 (s) förordas att det i
byggreglerna skall ställas krav på obligatorisk installation
av brandvarnare. Gemensamt för motionärerna är att de framhåller
värdet av en väl fungerande brandvarnare både när det gäller att
rädda liv och att minska de materiella skadorna.

I avvaktan på att tvingande bestämmelser om installation av
brandvarnare träder i kraft föreslås dessutom i motion
1993/94:Bo502 (s) yrkande 2 en informationskampanj om
möjligheten att med brandvarnare förebygga och begränsa bränder.

Det ligger också enligt utskottets mening ett stort värde i
att brandvarnare installeras i våra bostäder och att dessa
brandvarnare sedan underhålls. Som anförs i motionerna kan en
väl fungerande brandvarnare medverka både till att spara liv och
till att begränsa materiella skador. Det finns sålunda sett både
ur den enskildes och ur samhällets synpunkt starka skäl som
talar för att våra bostäder bör förses med effektiva
brandvarnare. Frågan om installation av brandvarnare har utretts
av Boverket, som våren 1992 lämnat ett förslag i frågan till
regeringen. Några bestämmelser om installation av brandvarnare i
bostäder har dock inte utfärdats. Däremot har regeringen i
september 1994 uppdragit åt Boverket att undersöka om den ökade
brandsäkerhet som ett obligatoriskt krav på brandvarnare skulle
medföra kan uppnås genom en ökad förekomst av frivilligt
installerade brandvarnare. I uppdraget ingår bl.a. att undersöka
möjligheterna att genom överenskommelser med
fastighetsägarorganisationerna och genom andra frivilliga
åtgärder åstadkomma en ökning av andelen bostäder med
brandvarnare.

Bakom regeringens uppdrag till Boverket ligger bl.a. uppgifter
om att det totala innehavet av brandvarnare för hushållen totalt
sett har ökat. Enligt Svenska brandförsvarsföreningens statistik
har i dag mer än tre hushåll av fyra brandvarnare. Detta är
naturligtvis glädjande. Samtidigt finns det enligt utskottets
mening anledning att på olika sätt påskynda utvecklingen så att
de hushåll som i dag saknar brandvarnare får en sådan
installerad. Det bör därför ankomma på regeringen att skyndsamt
vidta de ytterligare åtgärder som kan erfordras för att målet om
att i princip alla bostäder skall förses med fungerande
brandvarnare skall uppnås. Det får enligt utskottets mening
förutsättas att regeringen noga följer frågan utan någon
riksdagens begäran härom. Motionerna 1993/94:Bo501 (s),
1993/94:Bo502 (s), 1993/94:Bo511 (kds) samt 1993/94:Bo521 (s)
avstyrks med hänvisning härtill.

I samband med arbetet med utformningen av de byggregler som
trädde i kraft den 1 januari 1994 var frågan om användningen av
återluft den enligt motion 1993/94:Bo513 (fp) mest diskuterade
frågan. Reglerna innebär att återluft bl.a. inte tillåts i
utrymmen för sömn och vila. Enligt motionen är detta dock inte
tillräckligt varför ett totalt förbud mot användning av återluft
bör införas.

En bostads luftkvalitet är av avgörande betydelse för om
bostaden skall svara mot kraven på en god inomhusmiljö.
Bostadsutskottet har också vid flera tillfällen gett uttryck för
denna uppfattning. I sammanhanget kan erinras om att den
kontroll av bostädernas ventilation som är obligatorisk sedan
några år tillbaka har tillkommit på initiativ från utskottet.
Även enligt utskottets mening bör således byggreglerna utformas
så att de ger garantier för en god luftkvalitet. Utskottet har
inte underlag för annan bedömning än att dagens byggregler
svarar mot berättigade krav på att våra bostäder tillförs luft
av god kvalitet. Sålunda har användningen av återluft
försetts med betydande restriktioner. Det innebär att återföring
av luft från kök och hygienrum inte får ske. Dessutom är det
förbjudet att återföra luft till sovrum. Utskottet är inte
berett att förorda ett totalt förbud mot användning av återluft
i enlighet med förslaget i motion 1993/94:Bo513 (fp). Det får
förutsättas att frågan följs med uppmärksamhet bl.a. av
regeringen och ansvariga myndigheter och att ytterligare
restriktioner eller ett förbud införs om så visar sig
erforderligt.

För att minska sårbarheten vid elavbrott föreslås i motion
1993/94:N411 (c) yrkande 3 att det i byggreglerna skall ställas
krav på alternativ uppvärmningsmöjlighet i bostäder. Enligt
förslaget bör det uppdras åt Boverket att närmare utreda hur en
alternativ uppvärmningsmöjlighet som också inrymmer möjlighet
till matlagning bör göras obligatorisk i bostadsbeståndet.

Det ligger naturligtvis ett stort värde i att byggnader kan
förses med värme vid elavbrott. I många byggnader finns också
redan i dag sådana möjligheter. Det kan t.ex. gälla hus med
öppen spis eller kamin. Det finns dessutom på marknaden olika
typer av värmekällor som är avsedda att användas vid bl.a.
elavbrott. Möjligheterna att förse bostaden med en alternativ
uppvärmning när den ordinarie värmekällan av någon anledning
slagits ut får alltså anses goda. Utskottet är med hänvisning
härtill och till den restriktivitet som enligt utskottets mening
bör iakttas vid införandet av nya byggregler inte berett att
tillstyrka motionsförslaget. Motion 1993/94:N411 (c) yrkande 3
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ökad miljöhänsyn i planeringen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo512, 1993/94:Bo518
yrkande 2, 1993/94:Jo690 yrkandena 8 och 9 och 1993/94:Jo694
yrkande 18,

2. beträffande mark för friluftslivets behov
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo508,

3. beträffande storleken för bygglovsbefriade
komplementbyggnader
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo507,

4. beträffande byggande på landsbygden
att riksdagen avslår motion 1993/94:A454 yrkande 1,

5. beträffande vedeldade värmeanläggningar
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo693 yrkande 11 och
1993/94:Jo694 yrkande 27,

6. beträffande byggreglerna
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo250 yrkandena 7 och
8, 1993/94:Bo503 samt 1993/94:Bo516,

7. beträffande varudeklaration av bostäder
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo234 och
1993/94:Bo412,

8. beträffande krav på energihushållning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo506 och
1993/94:N425 yrkande 4,
res. 1 (v, mp)

9. beträffande energirådgivning
att riksdagen avslår motion 1993/94:N425 yrkande 6,
res. 2 (v, mp)

10. beträffande brandvarnare
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo501, 1993/94:Bo502,
1993/94:Bo511 och 1993/94:Bo521,

11. beträffande återluft
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo513,
res. 3 (fp)

12. beträffande alternativ uppvärmning
att riksdagen avslår motion 1993/94:N411 yrkande 3.
res. 4 (c)

Stockholm den 17 november 1994

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson
(s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s),
Marianne Carlström (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lars Stjernkvist
(s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe
Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager
(mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).

Reservationer

1. Krav på energihushållning (mom. 8)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet delar" och på s. 13 slutar med "Motionerna
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som ett led i en övergång till ett samhälle som är långsiktigt
bärkraftigt, dvs. ekologiskt anpassat, måste energisektorn
ställas om. Det innebär bl.a. ett ökat energisparande och en
förbättrad energieffektivitet inom alla samhällssektorer. Inte
minst gäller detta bygg- och bostadssektorn. Även om vi i dag
ställer höga krav på nytillkommande byggnader när det gäller
energihushålling m.m. är detta inte tillräckligt. Som framhålls
i motion N425 (v) måste inriktningen vidgas till att omfatta en
helhetssyn och ett ekologiskt tänkande i alla led från
byggmaterialtillverkning och byggande till användning och drift.
Endast genom att på detta sätt se till en byggnads totala
energiförbrukning från byggskedet och över byggnadens hela
brukstid blir det möjligt att få till stånd ett långsiktigt
godtagbart byggande och boende.

Det finns i dag en kunskap om hur ett i alla led ekologiskt
anpassat byggande och boende bör vara utformat. Denna kunskap
bör tas till vara och leda till ett systemtänkande där man t.ex.
återanvänder solvärme i många former. Det bör ankomma på
regeringen att lägga fram förslag som leder till en
energiminimering i byggandets alla led. Förändringar krävs såväl
i utformningen av byggreglerna som i den styrning som kan ske
genom skattelagstiftning m.m.

Vad utskottet nu med anledning av motion 1993/94:N425 (v)
yrkande 4 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. I den mån motion 1993/94:Bo506 (m) inte kan anses
tillgodosedd genom det anförda avstyrks den av utskottet.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

8. beträffande krav på energihushållning
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N425 yrkande 4
och med avslag på motion 1993/94:Bo506 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Energirådgivning (mom. 9)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Frågan om" och slutar med "6 avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Genom det stöd som fram till år 1986 kunde utgå till kommunal
energirådgivning byggdes en verksamhet och kompetens upp i
kommunerna som har varit av stort värde bl.a. när det gäller att
få till stånd en förbättrad energihushållning. Verksamheten och
därmed också kompetensen har dock successivt trappats av. Detta
är en olycklig utveckling inte minst mot bakgrund av att
tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen rycker allt närmare. Med
hänvisning härtill och till de goda erfarenheterna av
verksamheten med kommunala energirådgivare bör åtgärder vidtas
för att återinföra energirådgivning i landets samtliga kommuner.
I enlighet med förslaget i den nu behandlade motionen (v) bör
det införas en obligatorisk, kommunal energirådgivning som även
erhåller stöd från staten. Formerna för denna energirådgivning
bör kunna anpassas efter behoven och förutsättningarna i resp.
kommun.

Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag med den nu
förordade inriktningen. Vad utskottet ovan med anledning av
motion 1993/94:N425 (v) yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

9. beträffande energirådgivning
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N425 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Återluft (mom. 11)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "En bostads" och slutar med "sig erforderligt" bort
ha följande lydelse:

Den moderna människan tillbringar den största delen av sin
tid, ca 85 %, inomhus. Det betyder att inomhusmiljön har fått en
allt större betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande. Det
är därför viktigt att vi skapar förutsättningar för en god
inomhusmiljö i våra bostäder liksom i andra byggnader där vi
vistas. Hur vi ordnar lufttillförseln och ventilationen av våra
hus spelar i detta sammanhang en stor roll. Under senare år har
också införts bestämmelser bl.a. om ventilationskontroll för att
säkra en god ventilation under en byggnads hela livslängd. De
byggregler som trädde i kraft den 1 januari 1994 innebär också
en förbättring i det avseendet att användningen av återluft i
bostäder och barnstugor har försetts med restriktioner. Enligt
utskottets mening är detta dock inte tillräckligt. Som framhålls
i motion 1993/94:Bo513 (fp) bör ett totalt förbud mot
användningen av återluft införas.

Det förbud som i dag gäller mot användning av återluft bl.a. i
arbetslokaler och djurstallar bör sålunda utsträckas till att
omfatta också bostäder och barnstugor. Det är naturligtvis inte
rimligt att vi i våra hem skall ha en sämre luftkvalitet än på
våra arbeten. Detsamma gäller luftkvaliteten i våra barnstugor.
Med tanke på barnens sämre immunförsvar och den särskilda hänsyn
som vi i övrigt måste ta till dem får det anses vara en
självklarhet att de skall garanteras en så god inomhusmiljö som
möjligt. Ett förbud mot användning av återluft i barnstugor är
därför extra viktigt. I dag har vi den närmast absurda
situationen att djurens barn ges en sådan garanti, medan våra
egna barn saknar den.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

11. beträffande återluft
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo513 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Alternativ uppvärmning (mom. 12)

Ingrid Skeppstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Det ligger" och slutar med "3 avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Inte minst de senaste årens erfarenheter har visat hur sårbar
eldistributionen är. Under vintern 1993--94 orsakade bl.a.
snöfall och kraftig vind omfattande och ibland långvariga
elavbrott i många delar av landet. Det finns många exempel från
alla landsändar där ett betydande antal hushåll stod utan
elförsörjning i flera dygn med alla problem detta orsakar.
Sammantaget visar detta enligt utskottets mening att vi i dagens
samhälle har byggt in en oacceptabel sårbarhet. Åtgärder måste
därför vidtas på en rad områden för att motverka eller helt
eliminera sårbarheten.

Även när ett elavbrott inträffat finns det, som framhålls i
motion 1993/94:N411 (c), goda möjligheter att lindra effekterna.
Trots att utvecklingen i dag har nått mycket långt när det
gäller att konstruera goda bostäder och utveckla boendet saknas
det i de flesta bostäder en alternativ värmeförsörjning som kan
sättas in vid t.ex. ett elavbrott. Enligt utskottets mening bör
därför bostäder i framför allt särskilt utsatta områden förses
med en extra uppvärmningsanordning -- t.ex. vedspis med
kokmöjligheter. I enlighet med förslaget i motion 1993/94:N411
(c) yrkande 3 bör det därför närmare utredas på vilket sätt en
alternativ uppvärmningsmöjlighet av denna typ bör göras
obligatorisk i bostadsbeståndet. Utskottets ställningstagande i
denna del bör ges regeringen till känna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

12. beträffande alternativ uppvärmning
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N411 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,