Plan- och byggfrågor
Betänkande 1994/95:BoU2
Bostadsutskottets betänkande
1994/95:BOU02
Plan- och byggfrågor
Innehåll
1994/95 BoU2
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet drygt 20 motioner från allmänna motionstiden 1994. I motionerna lämnas förslag som bl.a. avser vissa planerings- och bygglovsfrågor liksom frågor om egenskapskrav på byggnader. Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994 väckta motionerna
1993/94:Bo234 av Eva Zetterberg och Lars Werner (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk kvalitetsmärkning av bostäder.
1993/94:Bo250 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassa regelsystemet för bostadens utformning så att de boende i större utsträckning själva kan påverka sitt boende, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa reglerna för att bättre förebygga byggfusk.
1993/94:Bo412 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om VDN-märkning av bostäder.
1993/94:Bo501 av Iréne Vestlund och Birgitta Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brandvarnare bör ingå i byggnormen.
1993/94:Bo502 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett tillägg i svensk byggnorm om installation av brandvarnare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till hushållen om brandvarnare i våra bostäder.
1993/94:Bo503 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av kvalitetskraven på bostäder.
1993/94:Bo506 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av BBR med beaktande av vad som anförts beträffande fjärrvärme, kraftvärme och torv.
1993/94:Bo507 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen beslutar öka den tillåtna storleken på s.k. friggebodar till 19,99 kvadratmeter.
1993/94:Bo508 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för skydd av allemansrättsligt tillgänglig mark m.m.
1993/94:Bo511 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brandvarnare skall vara obligatorium i alla privatbostäder.
1993/94:Bo512 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den kommer med förslag om hur den kommunala planprocessen skall stärkas.
1993/94:Bo513 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot användning av återluft.
1993/94:Bo516 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i byggreglerna för att uppnå kraven på bostadens funktion, säkerhet och kvalitet.
1993/94:Bo518 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av hur kommunerna i sitt översiktsplanarbete lyckats med planering av kust- och vattennyttjande.
1993/94:Bo521 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av brandvarnare.
1993/94:A454 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underlättande av boendet på landsbygden.
1993/94:Jo690 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 8. att riksdagen begär att regeringen till riksdagen redovisar resultatet av den första översiktsplaneomgången samt de åtgärder för bättre miljö som föranleds härav, 9. att riksdagen begär att regeringen redovisar förslag till ändringar av PBL resp. NRL med anledning av en skärpt miljöhänsyn.
1993/94:Jo693 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att bygglov blir obligatoriskt vid utbyte och installation av värmepannor som har möjlighet att elda med fasta bränslen.
1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översiktsplaner, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småskalig vedeldning.
1993/94:N411 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på alternativ uppvärmningsmöjlighet i bostäder.
1993/94:N425 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiminimering vid byggande och boende, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kommunala energirådgivare.
Utskottet
Inledning
Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, naturresurslagen (1987:12), NRL och lagen (1987:11) om exploateringssamverkan trädde i kraft den 1 juli 1987. Lagstiftningen innebar en samlad och genomgripande förändring inom plan- och byggområdet och i fråga om hushållning med naturresurser. En fortlöpande uppföljning och utvärdering av lagreformen inleddes kort efter ikraftträdandet. Vissa lagjusteringar har genomförts bl.a. i syfte att förenkla plan- och byggprocessen.
En mera genomgripande översyn av plan- och bygglagen inleddes hösten 1992 genom att regeringen tillsatte en särskild utredare. Vägledande för översynsarbetet skall enligt direktiven (dir. 1992:104) vara att lagstiftningen bör skapa förutsättningar för teknisk utveckling, ökad miljöhänsyn och en effektiv konkurrens. Det förutsattes därför att utredningens förslag skulle tillgodose kraven på större miljöhänsyn, stärkt medborgarinflytande, avreglering och förenklad lagstiftning.
I ett första delbetänkande (SOU 1993:94) Anpassad kontroll av byggandet behandlades frågor om bygglov och byggnadsteknisk kontroll inkl. samordningen med den till följd av EES-avtalet införda byggproduktlagen. Betänkandet låg till grund för den proposition med förslag till ändringar i plan- och bygglagen (prop. 1993/94:178) som riksdagen antog våren 1994 (bet. 1993/94:BoU18). Riksdagens beslut avsåg bl.a. ett nytt system för bygglovsprövningen samt tillsyns- och kontrollförfarandet i samband med byggande. Det innebar dessutom att bestämmelserna om tekniska egenskapskrav på byggnader fördes över från PBL till en ny lag om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Enligt beslutet skulle de nya bestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1995. Genom en nyligen avlämnad proposition (prop. 1994/95:106) har den nytillträdda regeringen föreslagit riksdagen att tidpunkten för ikraftträdandet skall flyttas fram till den 1 juli 1995.
I sitt andra delbetänkande (SOU 1994:36) Miljö och fysisk planering har utredningen lämnat förslag som rör ökad miljöhänsyn i fysisk planering och byggande, reglering i detaljplaner och detaljplaneprocessen, medborgarinflytandet i fysisk planering samt tillgängligheten i den fysiska miljön för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Betänkandet är efter remissbehandling föremål för beredning i regeringskansliet.
Utredningens tredje betänkande (SOU 1994:134) Överprövning av beslut i plan- och byggärenden har nyligen överlämnats till regeringen. I betänkandet lämnas förslag som avser instansordningen för överklagande, vissa med överklagandet sammanhängande frågor samt den statliga kontrollen inom plan- och byggområdet. Dessutom lämnas vissa förslag som rör planavgift och bygglovsavgift.
I enlighet med de tilläggsdirektiv som regeringen utfärdade i juni 1994 fortsätter Plan- och byggutredningen sitt arbete med en översyn av lagstiftningen om plangenomförande. Detta arbete, och därmed också utredningsarbetet i sin helhet, beräknas vara avslutat hösten 1995.
Miljöhänsyn i planeringen m.m.
Genom PBL har slagits fast att kommunen har ansvaret för planläggningen av användningen av mark och vatten. Statens ansvar för den fysiska planeringen begränsas huvudsakligen till bevakning av riksintressen, mellankommunala intressen samt frågor om hälsa och säkerhet. Andra väsentliga nyheter i PBL var att samhällsplaneringen avsågs att föras närmare medborgarna och att deras inflytande över planeringsprocessen skulle förbättras.
Frågor som i olika avseenden anknyter till miljöns roll i planeringen tas upp i fem motionsyrkanden.
Inte minst de ökade miljökraven och miljöhänsynen fordrar enligt motion 1993/94:Bo512 (v) att kommunernas makt över markanvändningen måste öka. Enligt förslaget bör regeringen därför komma med förslag om hur den kommunala planprocessen skall stärkas.
Boverkets analyser av kommunernas planarbete visar enligt motion 1993/94:Bo518 (kds) yrkande 2 att planeringen av vattennyttjandet i många fall inte är fullständig. Framför allt anges detta gälla med avseende på att en kommuns påverkan på kustzonen också sträcker sig ut i vattenområdet. Med hänvisning härtill föreslås att en utvärdering skall göras av kommunernas kustplanering och övrig vattenplanering -- detta för att få en bild av om åtgärder erfordras för att förstärka den kommunala planeringen på detta område.
Det förefaller enligt motion 1993/94:Jo690 (s) som om miljöaspekterna är dåligt behandlade i de flesta kommunala översiktsplanerna. Enligt motionärerna är detta otillfredsställande. I motionens yrkande 8 hemställs därför att regeringen till riksdagen skall redovisa resultatet av den första omgången översiktsplaner och de åtgärder för en bättre miljö som föranleds av redovisningen. Dessutom förordas i yrkande 9 att regeringen skall lägga fram de förslag till ändringar i PBL resp. NRL som erfordras för att en skärpt miljöhänsyn i planarbetet skall kunna genomföras.
Även i den socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Jo694 (s) yrkande 18 förs fram förslag om att miljökraven i PBL och NRL skall skärpas.
Gemensamt för de nu behandlade motionerna är att de lyfter fram plansystemets betydelse som instrument för miljöarbetet i kommunerna. De ger också uttryck för uppfattningen att det skall ställas krav på ökad miljöhänsyn i planeringen. Utskottet delar denna uppfattning. Förutsättningarna för att skapa en långsiktigt hållbar livsmiljö bestäms i hög grad av hur den byggda miljön utvecklas och bevaras. Detta har också kommit till uttryck i den ändring som våren 1993 (bet. 1992/93:JoU14, yttr. 1992/93:BoU7y) gjordes i plan- och bygglagens inledande bestämmelse (1 kap. 1 §). Genom ändringen har det lagts fast att planläggning skall främja en god och långsiktigt godtagbar livsmiljö.
Förutom den ovan redovisade ändringen i PBL har ytterligare åtgärder aktualiserats för att säkra att miljöaspekterna och kraven på resurshushållning beaktas i den kommunala planeringen. I direktiven för Plan- och byggutredningen pekas sålunda på att det inom den fysiska planeringen och stadsbyggandet nu ställs nya och ökade krav på miljöhänsyn, på aktsamhet med kulturvärden och på resurshushållning. Utredningen har mot bakgrund härav i delbetänkandet (SOU 1994:36) Miljö och fysisk planering lämnat förslag som bl.a. rör ökad miljöhänsyn i fysisk planering och byggande, reglering i detaljplanen och detaljplaneprocessen samt medborgarinflytande i fysisk planering. Avsikten är att genom en förstärkning av översiktsplaneringen få till stånd en ökad miljöhänsyn i den förebyggande fysiska planeringen. Det innebär att tydligare och utvidgade krav föreslås när det gäller redovisningen i översiktsplanen av de allmänna intressena och övriga miljöförhållanden av betydelse samt konsekvenserna av större förändringar i mark- och vattenanvändningen. Utredningsförslaget är efter remissbehandling under beredning i regeringskansliet.
Vad gäller frågan om kustplanering och övrig vattenplanering vill utskottet även hänvisa till de överväganden som redovisas i betänkandet 1994/95:BoU4 om vattenrätt.
Som framgår av framställningen ovan är frågan om ökad miljöhänsyn i planering och byggande föremål för överväganden i regeringens kansli. Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden avvaktas. Förslagen i den socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Jo694 yrkande 18 samt i motionerna 1993/94:Bo512 (v), 1993/94:Bo518 (kds) yrkande 2 och 1993/94:Jo690 (s) yrkandena 8 och 9 bör därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks.
Enligt motion 1993/94:Bo508 (s) är de möjligheter som i dag finns att genom planläggning skydda allemansrättsligt tillgänglig mark m.m. inte tillräckliga. Framför allt anges detta gälla i situationer där det finns anspråk på mark för friluftsliv m.m. som inte i första hand kommer från den egna kommunen utan från angränsande kommuner. Det finns enligt motionärernas mening därför anledning att överväga möjligheten att i planeringsprocessen vidga kretsen av dem som får aktualisera skydd för pågående markanvändning liksom av dem som skall svara för uppkomna kostnader för intrång m.m.
Den kommunala planeringen är naturligtvis i första hand inriktad på frågor och förhållanden som avser den egna kommunen. Det innebär dock inte att en kommun i sin planläggning ensidigt bör beakta förhållanden inom den egna kommungränsen. Bl.a. följer av bestämmelserna i PBL (4 kap. 1 §) att det av kommunernas översiktsplaner skall framgå hur kommunen avser att tillgodose riksintressen enligt naturresurslagen. Det innebär bl.a. att mark- och vattenområden som är av riksintresse för friluftslivet skall redovisas i planarbetet. I dessa fall är det alltså överväganden på nationell nivå som konstituerar kommunens skyldighet att beakta detta intresse i sin planering. Genom bestämmelserna i 2 kap. 1 § har kommunen dessutom skyldighet att ta hänsyn till förhållanden i angränsande kommuner. Det betyder att olika lokala och regionala förhållanden, t.ex. tillgången på mark för friluftslivets behov, också måste vägas in i planeringen. I de fall två eller flera kommuner finner att en ytterligare samordning av planeringsinsatserna är nödvändig finns dessutom möjlighet att upprätta en för dem gemensam regionplan. I regionplanen kan bl.a. anges grunddragen för användningen av vatten- och markområden som är av betydelse för regionen.
Som framgår av framställningen ovan har kommunerna redan i dag skyldighet att i sitt planarbete beakta förhållanden utanför den egna kommungränsen. Det tillkommer dessutom länsstyrelsen att pröva kommunala planbeslut där det kan befaras att beslutet innebär att riksintressen enligt NRL inte tillgodoses eller att frågor om markanvändningen m.m. som angår flera kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt. Utskottet är mot bakgrund härav inte nu berett att förorda ytterligare åtgärder för att vidga det kommunala planeringsunderlaget m.m. i enlighet med förslaget i motion 1993/94:Bo508 (s). Motionen avstyrks.
Vissa frågor om bygglov m.m.
Reglerna om bygglov finns i 8 kap. PBL. Enligt 1 § krävs bygglov bl.a. för att uppföra en byggnad. Byggnader som får uppföras utan bygglov är ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring inom område som inte omfattas av detaljplan. Vissa särskilda bestämmelser finns för en- eller tvåbostadshus och för vissa byggnader avsedda för totalförsvaret. Kommunen kan vidare i detaljplan eller områdesbestämmelser besluta om undantag från kravet på bygglov.
Riksdagens ovan redovisade beslut våren 1994 om ändringar i plan- och bygglagen innefattar bl.a. ett nytt system för bygglovsprövningen som innebär att prövningen inskränks till att avse endast lokaliseringen samt den närmare placeringen och utformningen av byggnaden m.m. Det innebär vidare att ett särskilt system införs för kontrollen av de tekniska egenskapskraven på byggnader. Genom beslutet ges dessutom kommunerna möjlighet att under vissa förutsättningar genom bestämmelser i detaljplan helt befria från kravet på bygglov.
Den i dag maximala storleken på en s.k. friggebod är enligt motion 1993/94:Bo507 (m) otillräcklig för många lämpliga användningar. Det anges bl.a. gälla förvaring av båtar, trädgårdsmöbler, trädgårdsredskap m.m. Med hänvisning härtill föreslås att den tillåtna storleken skall ökas till 19,99 kvadratmeter.
I fråga om en- och tvåbostadshus finns det i dag en generell rätt att uppföra högst två komplementbyggnader -- s.k. friggebodar -- om den sammanlagda byggnadsarean inte är större än 10,0 kvadratmeter. Utskottet är inte nu berett förorda en ökning av denna yta. Även om en ökning i enlighet med motionsförslaget naturligtvis skulle innebära att användningsområdet vidgas måste detta vägas mot den påverkan på omgivningen m.m. som en större byggnad kan få. Den i dag gällande maximala storleken för bygglovsbefriade komplementbyggnader får enligt utskottets mening anses väl anpassad. Samtidigt vill utskottet erinra om de möjligheter som finns att i detaljplan eller områdesbestämmelsen undanta även större komplementbyggnader från kravet på bygglov. Utanför samlad bebyggelse finns dessutom möjlighet att utan bygglov uppföra komplementbyggnader större än 10 kvadratmeter.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion 1993/94:Bo507 (m).
Det är enligt motion 1993/94:A454 (m) yrkande 1 angeläget att underlätta boende på landet. Regler och bestämmelser bör därför utformas så att de inte hindrar ett sådant boende. Enligt förslaget skall den lagstadgade huvudregeln vara rätten att bygga på landet. Endast starka skäl skall få hindra bebyggelse.
Utskottet delar vad som i motion 1993/94:A454 (m) anförts om att regler och bestämmelser bör utformas så att de inte hindrar ett boende på landet. Olika åtgärder har också vidtagits för att underlätta ett sådant boende bl.a. avseende fastighetsbildningen och plan- och bygglagstiftningen. Utskottet vill här bara peka på de möjligheter som plan- och bygglagen ger att utan bygglov göra om- och tillbyggnader utanför samlad bebyggelse. Det finns sålunda redan i dag en betydande frihet för den som bor utanför tätorterna att utforma sin bostad och sitt boende. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett att göra de långtgående förändringar i bygglagstiftningen som förordas i den nu aktuella motionen. Även vid byggande på landsbygden finns det i vissa situationer ett behov av att kunna väga den enskildes intresse av att genomföra en byggnadsåtgärd mot de allmänna intressen som kan göra sig gällande. Denna avvägning bör liksom hittills ske genom planläggning eller vid bygglovsprövningen. Motion 1993/94:A454 (m) yrkande 1 avstyrks sålunda.
Som en del i ett åtgärdsprogram för miljön i Västsverige föreslås i motion 1993/94:Jo693 (s) yrkande 11 att bygglov skall vara obligatoriskt vid utbyte eller installation av värmepannor som kan eldas med fasta bränslen.
Miljöutsläppen till följd av uppvärmning har enligt den socialdemokratiska partimotionen 1993/94:Jo694 sänkts kraftigt i takt med utbyggnaden av fjärrvärme och höjda miljökrav på större energianläggningar. Enligt motionärernas mening är det nu även dags att ställa miljökrav på mindre energianläggningar som vedeldade villapannor och braskaminer -- en uppgift som kräver kommunernas aktiva medverkan. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 27 att byggnadstillstånd skall krävas för installation av braskaminer och vedpannor -- detta för att ge kommunerna möjlighet att ställa relevanta miljökrav på vedeldning. Dessutom föreslås att en informationskampanj om vedeldningens hälsorisker m.m. skall genomföras.
Användningen av förnyelsebara energikällor utgör en del i strävanden mot ett samhälle med en förbättrad resurshushållning och ett ökat kretsloppstänkande. Användningen av ved för uppvärmning kan i många fall ingå som en del i dessa strävanden. I de fall ved används för uppvärmning måste det ske i sådana former och med användande av sådan teknik att utsläppen begränsas till ett minimum. I dag finns också tillgång till teknik som gör detta möjligt. Det får enligt utskottets mening också förutsättas att denna teknik används när det är aktuellt att installera bl.a. vedeldade värmeanläggningar. Ett sätt att garantera att så blir fallet skulle naturligtvis kunna vara att utöka bygglovsplikten för denna typ av anläggningar. Utskottet är dock inte berett att nu förorda en sådan ändring. Det får enligt utskottets mening förutsättas att dessa frågor beaktas i de fortsatta överväganden avseende plan- och bygglagen som bl.a. föranleds av förslagen från Plan- och byggutredningen. Motionerna 1993/94:Jo693 (s) yrkande 11 och 1993/94:Jo694 (s) yrkande 27 bör därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionerna avstyrks.
Egenskapskrav på byggnader
Byggreglernas allmänna utformning m.m.
De grundläggande kraven på byggnader kommer i dag till uttryck i 3 kap. PBL. Med stöd av PBL (16 kap. 1 §) har regeringen utfärdat plan- och byggförordningen (1987:343) -- PBF -- enligt vilken Boverket bemyndigas att meddela föreskrifter till vissa delar av PBL. De första tillämpningsföreskrifterna till PBL -- nybyggnadsreglerna -- beslutades av Boverket hösten 1988 och de kunde sedan tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1989. Fullt ut trädde de dock i kraft först den 1 januari 1991. Dessförinnan hade äldre bestämmelser övergångsvis kunnat tillämpas. Nybyggnadsreglerna gäller uppförande av nya byggnader som kräver bygglov. I fråga om byggnader som får uppföras utan bygglov skall reglerna tillämpas i skälig utsträckning.
En första översyn av nybyggnadsreglerna genomfördes redan under år 1989. Denna följdes sedan år 1991 av ytterligare en mindre översyn. I anslutning till båda dessa översyner har två mindre kompletteringar till nybyggnadsreglerna givits ut.
Under första kvartalet 1992 påbörjades sedan en total översyn av byggreglerna. Målet för översynsarbetet var bl.a.
EG-harmonisering, allmän förenkling och funktionsnormering samt sakliga ändringar av vissa avsnitt.
Som ett första resultat av översynsarbetet utfärdade Boverket våren 1993 nya förenklade regler beträffande byggnaders utformning, främst avseende bostäder. Dessa regler har sedermera inarbetats i Boverkets byggregler (BBR) som trädde i kraft den 1 januari 1994 samtidigt med Boverkets konstruktionsregler (BKR). De nya reglerna, som baseras på de ovan angivna principerna, ersätter de tidigare nybyggnadsreglerna. Dessa kan dock övergångsvis tillämpas också under 1995.
Frågan om byggreglernas principiella utformning tas upp i tre motioner.
Med den utformning som byggreglerna i dag har finns det enligt motion 1993/94:Bo516 (s) en uppenbar risk för att framtida bostäder får en klart sämre utformning och standard än vad som hittills varit ambitionen. De hittills genomförda förändringarna innebär enligt motionärernas mening att man konsekvent har hävdat byggproducenternas och fastighetsägarnas intressen på de boendes bekostnad. Utgångspunkten för erforderliga förändringar och förenklingar måste i stället vara kravet på god funktion, dvs. krav som är till stöd för de boende. Med hänvisning härtill förordas att byggreglerna skall ändras så att kraven på bostadens funktion, säkerhet och kvalitet uppnås.
Den hittills förda bostadspolitiken har enligt motion 1993/94:Bo503 (s) syftat till att alla skall ha möjlighet att bo med en tillräcklig utrymmesstandard i väl fungerande bostäder i en god miljö. Det är enligt motionärernas mening därför viktigt att ställa krav på bostädernas kvalitet -- krav som är särskilt viktiga för att garantera hushåll med knappa resurser ett bra boende. Enligt motionärerna är risken uppenbar att de förenklingar som nu genomförts i byggreglerna leder till att sämre utrustade bostäder byggs i framtiden. Det är enligt motionärernas mening därför viktigt att de nya, avreglerade föreskrifterna följs upp och att det görs en avstämning av hur marknaden lyckats klara utformningen av våra nytillkomna bostäder.
I en fritt fungerande marknad skall enligt motion 1993/94:Bo250 (nyd) kunden naturligtvis bestämma både var och hur han vill bo. Enligt motionärerna bör regelsystemet för bostadens utformning därför anpassas så att de boende i större utsträckning själva kan påverka sitt boende -- yrkande 7. Däremot anges det tilltagande byggfusket motivera en skärpning av reglerna för att bättre förebygga byggfusk -- yrkande 8.
Det är naturligtvis av största vikt att byggreglerna ges en så enkel utformning som möjligt. Samtidigt får de givetvis inte utformas så att de grundläggande kraven på våra bostäder som de kommer till uttryck i den bakomliggande lagstiftningen åsidosätts. Oavsett byggreglernas utformning måste det med andra ord vara möjligt att fullt ut hävda kraven på bl.a. utformning, utrustning och tillgänglighet. Inte minst är det sett i ett längre perspektiv viktigt att byggreglerna leder till att kvaliteten i våra bostäder utvecklas och bibehålls på en hög nivå. Däremot bör reglerna ge stort utrymme för planerare och arkitekter att utveckla fantasi och kreativitet i arbetet med framtidens bostäder.
Sedan plan- och bygglagens tillkomst har de till lagen kopplade byggreglerna genomgått betydande förenklingar i den bemärkelsen att de tidigare detaljkraven har ersatts av funktionskrav. Dagens byggregler ställer sålunda krav på hur en byggnad skall fungera, men inte hur detta skall åstadkommas. En följd av detta är att den som bygger ett hus ges en större frihet att utforma huset så länge det fyller de funktioner som krävs. Med detta följer också ett ökat ansvar för kvaliteten i de lösningar m.m. som väljs. En förutsättning för att de nya byggreglerna skall ge bostäder av hög kvalitet och med god beständighet är därför att den som bygger kan och vill ta detta ansvar.
Det har från olika håll uttryckts tveksamhet huruvida de i dag gällande byggreglerna kommer att ge bostäder som svarar mot berättigade krav på bostadens utformning m.m. Denna oro måste enligt utskottets mening tas på största allvar. Det är därför viktigt att effekterna av de nya byggreglerna med avseende på bostädernas kvalitet m.m. följs upp och utvärderas med stor noggrannhet. Till detta arbete måste också kopplas en beredskap att vidta de ändringar m.m. i reglerna som kan visa sig erforderliga. Boverket har också i sin senaste anslagsframställning redovisat en plan för en sådan utvärdering. Frågan har därmed redan aktualiserats hos regeringen. Det får mot bakgrund härav förutsättas att åtgärder med den inriktning som förordats i motionerna 1993/94:Bo503 (s) samt 1993/94:Bo516 (s) kommer att vidtas utan någon riksdagens särskilda begäran härom. Utskottet är med hänvisning härtill inte nu berett att ställa sig bakom förslagen i de aktuella motionerna, varför de avstyrks. Något tillkännagivande enligt förslagen i motion 1993/94:Bo250 (nyd) yrkandena 7 och 8 är inte erforderligt. Även denna motion avstyrks av utskottet.
Kvalitetsdeklaration av bostäder
De boende eller bostadssökande har enligt motion 1993/94:Bo234 (v) ofta svårt att bedöma en lägenhets kvalitet. Bostäder borde därför kvalitetsmärkas med ett system som är begripligt och tillåter jämförelse mellan olika bostäder. En sådan kvalitetsmärkning skulle enligt motionärernas mening på sikt bidra till att vi får sundare och miljövänligare bostäder.
I motion 1993/94:Bo412 (s) anförs att många av de regler och föreskrifter som tidigare styrt bostadens utformning nu har försvunnit. Förändringarna har enligt motionärerna inte gjort det enklare för den som står i begrepp att välja bostad. Frågan vad man får för sin boendekostnad har därmed blivit svårare att besvara. Ett sätt att komma till rätta med detta är enligt motionärernas mening att VDN-märka bostaden. I en sådan märkning skulle bl.a. ingå bostadens utrustning, förvaringsmöjligheter, inomhusklimat, standard, renoveringsbehov och belägenhet.
Som redovisats ovan har de regler som styr byggandet i ökad utsträckning kommit att uttryckas som funktionskrav. Det innebär att reglerna ställer vissa krav på hur en byggnad skall fungera, men inte på vilket sätt detta skall åstadkommas. Vilka tekniska lösningar som skall användas för att uppfylla kraven föreskrivs sålunda inte. Byggreglerna lämnar därmed utrymme för betydande variationer i storlek och kvalitet mellan bostäder som vid första anblicken kan förefalla fylla samma behov. En bostad som svarar mot beskrivningen tre rum och kök kan i framtiden därför komma att uppvisa betydande olikheter i funktion och användbarhet. I en sådan situation blir det naturligtvis svårare för den som söker en bostad att göra jämförelser mellan de olika bostäder som kan finnas tillgängliga. På samma sätt ökar svårigheterna för den som vill hyra ut eller sälja en bostad att beskriva den aktuella bostaden på ett rättvisande sätt. Det kan enligt utskottets mening därför finnas anledning att vidta åtgärder som underlättar både för bostadskonsumenter och bostadsproducenter att göra sådana jämförelser.
Som framhålls i de nu aktuella motionerna kan varudeklaration av bostäder vara en åtgärd som underlättar jämförelser mellan olika bostäder och därigenom bidrar till att skapa bättre bostäder och bostadsmiljöer. Samtidigt kan utskottet konstatera att vissa av de egenskaper m.m. som bör ingå i en sådan deklaration är svåra att mäta och objektivt beskriva. En förutsättning för att bostäder skall kunna kvalitetsdeklareras är därför att enkla och enhetliga metoder m.m. utvecklas för att mäta de egenskaper som är viktiga för en bostads funktion och användbarhet. Inte minst bostadsproducenterna men även bostadskonsumenterna har naturligtvis ett intresse av att ett utvecklingsarbete med denna inriktning kommer till stånd. Starka skäl talar enligt utskottets mening därför för att ett system för kvalitetsdeklaration av bostäder bör utvecklas. I den mån detta inte kan åstadkommas genom insatser från berörda intressenter får det enligt utskottet förutsättas att regeringen tar de initiativ som erfordras för att ett utvecklingsarbete skall komma till stånd. Utskottet är med hänvisning härtill inte nu berett att ställa sig bakom förslagen i motionerna 1993/94:Bo234 (v) samt 1993/94:Bo412 (s). Motionerna avstyrks med hänvisning till det nu anförda.
Krav på energihushållning m.m.
Fjärrvärme är enligt motion 1993/94:Bo506 (m) en effektiv och miljöanpassad metod för uppvärmning som dessutom kan ge underlag för att producera elkraft. Det borde enligt motionen därför vara naturligt att byggnader som värms upp med fjärrvärme skall anses uppfylla rimliga krav på effektiv uppvärmning. Enligt förslaget bör de därför undantas från kravet på installation av anordningar för att begränsa energiförlusterna. Dessutom förordas att undantaget skall omfatta uppvärmning med kraftvärme och med torv.
Vad som saknas i de regler som i dag styr byggandet är enligt motion 1993/94:N425 (v) en helhetssyn och ett ekologiskt tänkande som minimerar energiåtgången i alla led från byggmaterialtillverkning och byggande till användning och drift. Åtgärder bör därför vidtas för att bl.a. åstadkomma ett systemtänkande där man t.ex. nyttiggör och återanvänder solvärme. Det bör enligt motionens yrkande 4 ankomma på regeringen att ta fram förslag till sådan energiminimering m.m. I anslutning härtill förs i yrkande 6 dessutom fram krav på en obligatorisk, kommunal energirådgivning som stöds både av stat och kommun. Av effektivitetsskäl bör rådgivningsverksamheten enligt förslaget vara fristående i förhållande till energiproducenter och säljare.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bör vara en strävan att åstadkomma en förbättrad energihushållning. Det finns sålunda även enligt bostadsutskottets mening skäl att både effektivisera och minska energiförbrukningen. Betydande insatser har också gjorts från samhällets sida för att åstadkomma en sådan utveckling. En fråga som är av stor betydelse för energiförbrukningen och energieffektiviteten i bebyggelsen är naturligtvis utformningen av byggregler m.m. De av Boverket utfärdade byggreglerna som gäller sedan den 1 juli 1994 innebär i förhållande till tidigare gällande regler skärpta krav på energihushållning i alla bostadshus. Boverkets regler innebär dessutom att kraven på värmeåtervinning i byggnader liksom kraven på effektiv elanvändning samt energihushållning i fjärrvärmeområden har givits en ny utformning jämfört med tidigare.
Syftet med de nu gällande byggreglerna är bl.a. att minska energiförbrukningen och förbättra energieffektiviteten i våra byggnader. Genom att de nya reglerna endast har varit i kraft under en kort tid är erfarenheterna av dem mycket begränsade. Det är enligt utskottets mening därför för tidigt att nu dra slutsatser om de nya reglernas effekt på energihushållningen m.m. I takt med att erfarenheter vinns av de nya byggreglerna i detta avseende får det förutsättas att de ändringar vidtas som kan erfordras för att den eftersträvade effekten på energianvändning och energihushållning skall uppnås. Utskottet är med hänvisning härtill inte nu berett att ställa sig bakom de ändringar i byggreglerna som förordas i motionerna 1993/94:Bo506 (m) samt 1993/94:N425 (v) yrkande 4. Motionerna avstyrks.
Frågan om energirådgivning som en obligatorisk uppgift för byggnadsnämnderna har tidigare behandlats av utskottet vid flera tillfällen (senast i bet. 1992/93:BoU18). Utskottet har härvid anfört att ett obligatorium inte är den lämpligaste lösningen. Det bör ankomma på varje kommun att med utgångspunkt bl.a. i de lokala behoven och förutsättningarna avgöra hur och i vilken utsträckning energirådgivning skall tillhandahållas. Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Motion 1993/94:N425 (v) yrkande 6 avstyrks.
Krav på byggnader i övrigt
I motionerna 1993/94:Bo501 (s), 1993/94:Bo502 (s) yrkande 1, 1993/94:Bo511 (kds) samt 1993/94:Bo521 (s) förordas att det i byggreglerna skall ställas krav på obligatorisk installation av brandvarnare. Gemensamt för motionärerna är att de framhåller värdet av en väl fungerande brandvarnare både när det gäller att rädda liv och att minska de materiella skadorna.
I avvaktan på att tvingande bestämmelser om installation av brandvarnare träder i kraft föreslås dessutom i motion 1993/94:Bo502 (s) yrkande 2 en informationskampanj om möjligheten att med brandvarnare förebygga och begränsa bränder.
Det ligger också enligt utskottets mening ett stort värde i att brandvarnare installeras i våra bostäder och att dessa brandvarnare sedan underhålls. Som anförs i motionerna kan en väl fungerande brandvarnare medverka både till att spara liv och till att begränsa materiella skador. Det finns sålunda sett både ur den enskildes och ur samhällets synpunkt starka skäl som talar för att våra bostäder bör förses med effektiva brandvarnare. Frågan om installation av brandvarnare har utretts av Boverket, som våren 1992 lämnat ett förslag i frågan till regeringen. Några bestämmelser om installation av brandvarnare i bostäder har dock inte utfärdats. Däremot har regeringen i september 1994 uppdragit åt Boverket att undersöka om den ökade brandsäkerhet som ett obligatoriskt krav på brandvarnare skulle medföra kan uppnås genom en ökad förekomst av frivilligt installerade brandvarnare. I uppdraget ingår bl.a. att undersöka möjligheterna att genom överenskommelser med fastighetsägarorganisationerna och genom andra frivilliga åtgärder åstadkomma en ökning av andelen bostäder med brandvarnare.
Bakom regeringens uppdrag till Boverket ligger bl.a. uppgifter om att det totala innehavet av brandvarnare för hushållen totalt sett har ökat. Enligt Svenska brandförsvarsföreningens statistik har i dag mer än tre hushåll av fyra brandvarnare. Detta är naturligtvis glädjande. Samtidigt finns det enligt utskottets mening anledning att på olika sätt påskynda utvecklingen så att de hushåll som i dag saknar brandvarnare får en sådan installerad. Det bör därför ankomma på regeringen att skyndsamt vidta de ytterligare åtgärder som kan erfordras för att målet om att i princip alla bostäder skall förses med fungerande brandvarnare skall uppnås. Det får enligt utskottets mening förutsättas att regeringen noga följer frågan utan någon riksdagens begäran härom. Motionerna 1993/94:Bo501 (s), 1993/94:Bo502 (s), 1993/94:Bo511 (kds) samt 1993/94:Bo521 (s) avstyrks med hänvisning härtill.
I samband med arbetet med utformningen av de byggregler som trädde i kraft den 1 januari 1994 var frågan om användningen av återluft den enligt motion 1993/94:Bo513 (fp) mest diskuterade frågan. Reglerna innebär att återluft bl.a. inte tillåts i utrymmen för sömn och vila. Enligt motionen är detta dock inte tillräckligt varför ett totalt förbud mot användning av återluft bör införas.
En bostads luftkvalitet är av avgörande betydelse för om bostaden skall svara mot kraven på en god inomhusmiljö. Bostadsutskottet har också vid flera tillfällen gett uttryck för denna uppfattning. I sammanhanget kan erinras om att den kontroll av bostädernas ventilation som är obligatorisk sedan några år tillbaka har tillkommit på initiativ från utskottet. Även enligt utskottets mening bör således byggreglerna utformas så att de ger garantier för en god luftkvalitet. Utskottet har inte underlag för annan bedömning än att dagens byggregler svarar mot berättigade krav på att våra bostäder tillförs luft av god kvalitet. Sålunda har användningen av återluft försetts med betydande restriktioner. Det innebär att återföring av luft från kök och hygienrum inte får ske. Dessutom är det förbjudet att återföra luft till sovrum. Utskottet är inte berett att förorda ett totalt förbud mot användning av återluft i enlighet med förslaget i motion 1993/94:Bo513 (fp). Det får förutsättas att frågan följs med uppmärksamhet bl.a. av regeringen och ansvariga myndigheter och att ytterligare restriktioner eller ett förbud införs om så visar sig erforderligt.
För att minska sårbarheten vid elavbrott föreslås i motion 1993/94:N411 (c) yrkande 3 att det i byggreglerna skall ställas krav på alternativ uppvärmningsmöjlighet i bostäder. Enligt förslaget bör det uppdras åt Boverket att närmare utreda hur en alternativ uppvärmningsmöjlighet som också inrymmer möjlighet till matlagning bör göras obligatorisk i bostadsbeståndet.
Det ligger naturligtvis ett stort värde i att byggnader kan förses med värme vid elavbrott. I många byggnader finns också redan i dag sådana möjligheter. Det kan t.ex. gälla hus med öppen spis eller kamin. Det finns dessutom på marknaden olika typer av värmekällor som är avsedda att användas vid bl.a. elavbrott. Möjligheterna att förse bostaden med en alternativ uppvärmning när den ordinarie värmekällan av någon anledning slagits ut får alltså anses goda. Utskottet är med hänvisning härtill och till den restriktivitet som enligt utskottets mening bör iakttas vid införandet av nya byggregler inte berett att tillstyrka motionsförslaget. Motion 1993/94:N411 (c) yrkande 3 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ökad miljöhänsyn i planeringen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo512, 1993/94:Bo518 yrkande 2, 1993/94:Jo690 yrkandena 8 och 9 och 1993/94:Jo694 yrkande 18,
2. beträffande mark för friluftslivets behov att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo508,
3. beträffande storleken för bygglovsbefriade komplementbyggnader att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo507,
4. beträffande byggande på landsbygden att riksdagen avslår motion 1993/94:A454 yrkande 1,
5. beträffande vedeldade värmeanläggningar att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo693 yrkande 11 och 1993/94:Jo694 yrkande 27,
6. beträffande byggreglerna att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo250 yrkandena 7 och 8, 1993/94:Bo503 samt 1993/94:Bo516,
7. beträffande varudeklaration av bostäder att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo234 och 1993/94:Bo412,
8. beträffande krav på energihushållning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo506 och 1993/94:N425 yrkande 4, res. 1 (v, mp)
9. beträffande energirådgivning att riksdagen avslår motion 1993/94:N425 yrkande 6, res. 2 (v, mp)
10. beträffande brandvarnare att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo501, 1993/94:Bo502, 1993/94:Bo511 och 1993/94:Bo521,
11. beträffande återluft att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo513, res. 3 (fp)
12. beträffande alternativ uppvärmning att riksdagen avslår motion 1993/94:N411 yrkande 3. res. 4 (c)
Stockholm den 17 november 1994
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).
Reservationer
1. Krav på energihushållning (mom. 8)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet delar" och på s. 13 slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som ett led i en övergång till ett samhälle som är långsiktigt bärkraftigt, dvs. ekologiskt anpassat, måste energisektorn ställas om. Det innebär bl.a. ett ökat energisparande och en förbättrad energieffektivitet inom alla samhällssektorer. Inte minst gäller detta bygg- och bostadssektorn. Även om vi i dag ställer höga krav på nytillkommande byggnader när det gäller energihushålling m.m. är detta inte tillräckligt. Som framhålls i motion N425 (v) måste inriktningen vidgas till att omfatta en helhetssyn och ett ekologiskt tänkande i alla led från byggmaterialtillverkning och byggande till användning och drift. Endast genom att på detta sätt se till en byggnads totala energiförbrukning från byggskedet och över byggnadens hela brukstid blir det möjligt att få till stånd ett långsiktigt godtagbart byggande och boende.
Det finns i dag en kunskap om hur ett i alla led ekologiskt anpassat byggande och boende bör vara utformat. Denna kunskap bör tas till vara och leda till ett systemtänkande där man t.ex. återanvänder solvärme i många former. Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag som leder till en energiminimering i byggandets alla led. Förändringar krävs såväl i utformningen av byggreglerna som i den styrning som kan ske genom skattelagstiftning m.m.
Vad utskottet nu med anledning av motion 1993/94:N425 (v) yrkande 4 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån motion 1993/94:Bo506 (m) inte kan anses tillgodosedd genom det anförda avstyrks den av utskottet.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande krav på energihushållning att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N425 yrkande 4 och med avslag på motion 1993/94:Bo506 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Energirådgivning (mom. 9)
Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Frågan om" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Genom det stöd som fram till år 1986 kunde utgå till kommunal energirådgivning byggdes en verksamhet och kompetens upp i kommunerna som har varit av stort värde bl.a. när det gäller att få till stånd en förbättrad energihushållning. Verksamheten och därmed också kompetensen har dock successivt trappats av. Detta är en olycklig utveckling inte minst mot bakgrund av att tidpunkten för kärnkraftsavvecklingen rycker allt närmare. Med hänvisning härtill och till de goda erfarenheterna av verksamheten med kommunala energirådgivare bör åtgärder vidtas för att återinföra energirådgivning i landets samtliga kommuner. I enlighet med förslaget i den nu behandlade motionen (v) bör det införas en obligatorisk, kommunal energirådgivning som även erhåller stöd från staten. Formerna för denna energirådgivning bör kunna anpassas efter behoven och förutsättningarna i resp. kommun.
Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag med den nu förordade inriktningen. Vad utskottet ovan med anledning av motion 1993/94:N425 (v) yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande energirådgivning att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N425 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Återluft (mom. 11)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "En bostads" och slutar med "sig erforderligt" bort ha följande lydelse:
Den moderna människan tillbringar den största delen av sin tid, ca 85 %, inomhus. Det betyder att inomhusmiljön har fått en allt större betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande. Det är därför viktigt att vi skapar förutsättningar för en god inomhusmiljö i våra bostäder liksom i andra byggnader där vi vistas. Hur vi ordnar lufttillförseln och ventilationen av våra hus spelar i detta sammanhang en stor roll. Under senare år har också införts bestämmelser bl.a. om ventilationskontroll för att säkra en god ventilation under en byggnads hela livslängd. De byggregler som trädde i kraft den 1 januari 1994 innebär också en förbättring i det avseendet att användningen av återluft i bostäder och barnstugor har försetts med restriktioner. Enligt utskottets mening är detta dock inte tillräckligt. Som framhålls i motion 1993/94:Bo513 (fp) bör ett totalt förbud mot användningen av återluft införas.
Det förbud som i dag gäller mot användning av återluft bl.a. i arbetslokaler och djurstallar bör sålunda utsträckas till att omfatta också bostäder och barnstugor. Det är naturligtvis inte rimligt att vi i våra hem skall ha en sämre luftkvalitet än på våra arbeten. Detsamma gäller luftkvaliteten i våra barnstugor. Med tanke på barnens sämre immunförsvar och den särskilda hänsyn som vi i övrigt måste ta till dem får det anses vara en självklarhet att de skall garanteras en så god inomhusmiljö som möjligt. Ett förbud mot användning av återluft i barnstugor är därför extra viktigt. I dag har vi den närmast absurda situationen att djurens barn ges en sådan garanti, medan våra egna barn saknar den.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande återluft att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Bo513 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Alternativ uppvärmning (mom. 12)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Det ligger" och slutar med "3 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Inte minst de senaste årens erfarenheter har visat hur sårbar eldistributionen är. Under vintern 1993--94 orsakade bl.a. snöfall och kraftig vind omfattande och ibland långvariga elavbrott i många delar av landet. Det finns många exempel från alla landsändar där ett betydande antal hushåll stod utan elförsörjning i flera dygn med alla problem detta orsakar. Sammantaget visar detta enligt utskottets mening att vi i dagens samhälle har byggt in en oacceptabel sårbarhet. Åtgärder måste därför vidtas på en rad områden för att motverka eller helt eliminera sårbarheten.
Även när ett elavbrott inträffat finns det, som framhålls i motion 1993/94:N411 (c), goda möjligheter att lindra effekterna. Trots att utvecklingen i dag har nått mycket långt när det gäller att konstruera goda bostäder och utveckla boendet saknas det i de flesta bostäder en alternativ värmeförsörjning som kan sättas in vid t.ex. ett elavbrott. Enligt utskottets mening bör därför bostäder i framför allt särskilt utsatta områden förses med en extra uppvärmningsanordning -- t.ex. vedspis med kokmöjligheter. I enlighet med förslaget i motion 1993/94:N411 (c) yrkande 3 bör det därför närmare utredas på vilket sätt en alternativ uppvärmningsmöjlighet av denna typ bör göras obligatorisk i bostadsbeståndet. Utskottets ställningstagande i denna del bör ges regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande alternativ uppvärmning att riksdagen med anledning av motion 1993/94:N411 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,