Norden

Anf. 1 Karin Åström (S)

Fru talman! Det här anförandet är det första debattinlägget i denna kammare för mig som ordförande för Nordiska rådets svenska delegation. Men det är inte första gången jag debatterar nordiska frågor. Jag har själv under många år följt utvecklingen och varit aktiv politiker i olika beslutsförsamlingar som handlagt frågor om Norden. Som nordister kan vi konstatera att intresset för Nordenfrågorna väsentligt ökat de senaste åren. Det har ökat såväl inom de nordiska länderna som utanför Norden i ett globalt perspektiv. Vi beskrivs som en intressant dynamisk stor region. Världen utanför oss är nyfikna på vad det är för gott vi gör och på vilket sätt vi samarbetar. Hur ser vår inre sammanhållning ut? Hur kan vi ha en så stark nordisk välfärdsmodell, och vad behöver politiken göra för att det fortsatt ska vara så? Hur gör vi egentligen för att fortsatt värna betydelsen av att vara öppna nordiska samhällen? Det är det tema som kommer att debatteras på vår session nästa vecka i Köpenhamn. Givetvis debatteras där flertalet allmänpolitiska frågor om jobb, infrastruktur, energi, miljö och mycket annat. Hur får vi ett modernt nordiskt råd där de nordiska länderna genom samverkan bättre kan möta morgondagens utmaningar och möjligheter? Också det är en viktig fråga som vi kommer att ta ställning till på sessionen. Fru talman! I dag behandlar vi här i kammaren utrikesutskottets betänkande om Norden. I vår socialdemokratiska motion skriver vi att Norden med 25 miljoner människor utgör en mycket stark välfärdsregion i en internationell och historisk jämförelse. Det är ett faktum som är närmast odiskutabelt. Författaren och historikern Gunnar Wetterberg skriver i årsboken Förbundsstaten Norden att Norden är den tionde största ekonomin i världen - ett inte helt obetydligt påstående. Givetvis beror det på många olika faktorer men framför allt på den politik och de särskilda villkor som skapats inom varje stat var för sig. Det organiserade nordiska samarbetet är en betydande del av förklaringen till de nordiska staternas imponerande framgång. Samarbetet och den alltmer ökade rörligheten i Norden har mycket stor betydelse för den ekonomiska utvecklingsnivån i länderna och framför allt för att hundratusentals människor får livschanser. Men egentligen finns det ingen djupgående utredning som visar hur stort bidrag rörligheten i Norden ger till välståndsutvecklingen och vad det är som möjliggör den stora rörligheten i Norden. Det vill vi socialdemokrater titta närmare på. Vi tycker därför att Sverige inom Nordiska ministerrådet bör ta initiativ till en sådan utredning och belysa saken. Fru talman! Ett framgångsrikt exempel utgör den kraftfulla nordiska samverkan runt Östersjön. Att Östersjöregionen i dag är en av Europas främsta tillväxtregioner är inte enbart det nordiska samarbetets förtjänst, men det nordiska samarbetet har utgjort en väsentlig del i den händelseutvecklingen. Så är det i den allt tätare kontakten mellan människor i Öresundsregionen. För att ytterligare stimulera detta tar vi nu i vår socialdemokratiska budgetmotion upp behovet av ytterligare satsningar på att bygga ut infrastrukturen i Öresundsregionen. Även Barentsområdet - ett växande kraftigt tillväxtområde under de senaste åren - går att återfinna i ett stabilt långvarigt nordiskt samarbete. Sverige har under tiden från 2009 till och med oktober i år innehaft ordförandeskapet i Barents euroarktiska råd. I maj i år samlades vi i den femte parlamentariska Barentskonferensen och arktiska konferensen i Luleå. Där avhandlade vi frågor om miljö, hållbar ekonomisk utveckling, industri - inte minst gruvnäringen - handel, entreprenörskap, infrastrukturutveckling över landsgränserna samt urbefolkningens situation. Fru talman! Jag bor mitt i Barents. I min hemregion brukar vi säga att vi bor i Europas största kornbod - en kornbod som till brädden är fylld av råmaterial och naturresurser som den växande globala världen efterfrågar. Att utvinna dessa rikedomar innebär givetvis stora samhälleliga insatser men också att hårda miljökrav måste efterlevas vid exploatering och att befolkningens intressen måste tillvaratas. Det är därför oerhört viktigt att Barentssamarbetet stärks och fördjupas såväl på regional nivå som på nationell nivå. Blickar vi längre ut, mot Arktis, kan vi säga att vi bor i världens största kornbod. Men Arktis är, liksom Barents, inte bara olja, gas, mineraler, is och någon enstaka isbjörn, utan Arktis är i allra högsta grad den befolkning som bor i dessa regioner, många gånger med extremt sårbara miljöer. De delar av Arktis som historiskt varit skyddade och där det permanenta ishavstäcket nu successivt smälter undan måste skyddas med ett starkt bindande regelverk som sätter stopp för naturgas- och oljeexploatering samt destruktivt fiske. Över huvud taget bör, menar vi, ingen ny oljeborrning och djuphavsexploatering tillåtas i Arktis, inte heller fiske med destruktiva redskap. Fru talman! Det behövs ett djupare och mer omfattande engagemang från Sverige i Arktis. Sverige, som nu dessutom är ordförandeland för Arktis under tiden 2011-2013, har lysande möjligheter att vara i framkanten och driva fram ett sådant starkt skydd. Som land har vi ju inte några ekonomiska intressen i Norra ishavet. Vi skulle därför mycket framgångsrikt kunna driva fram ett starkt skydd där. Men framför allt handlar det om att värna den arktiska miljön och om att stödja lokalbefolkningens ekonomi, hälsa och kultur. Vi vill också i detta sammanhang uppmana regeringen att lämna en årlig skrivelse till riksdagen om verksamheterna på regeringssidan inom samarbetet i Barents och Arktis, på samma sätt som regeringen lämnar en skrivelse om den nordiska verksamheten. Fru talman! Möjligheterna för oss nationella parlamentariker att delta i internationella processer och samarbeten är ytterst en demokratifråga. Att få vara del av detta samarbete i de nordiska länderna är en stor förmån och ett stort förtroende som har givits mig och säkerligen många av er, och jag skulle önska att många fler fick delta i den processen. Som nordisk parlamentariker handlar det dock allra mest om att lösa problemen så att den praktiska vardagen för människorna där ute fungerar. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1, 11 och 12.

Bodil Ceballos (MP)

Anf. 2 Bodil Ceballos (MP)

Fru talman! Det är ett brett verksamhetsfält vi diskuterar i dag. Dels gäller det samarbetet mellan de nordiska regeringarna, i synnerhet i ministerrådet, dels gäller det Nordiska Rådets svenska delegations verksamhet. Dessutom ingår ett antal motioner och EU-kommissionens meddelande om genomförandet av EU:s strategi för Östersjöregionen. Det rör sig om allt från ungdomsarbetslöshet till säkerhetspolitik. Jag tänker bara ta upp några få områden, och föga förvånande börjar jag med miljö, klimat och energi. Förutom globala utmaningar är detta också gemensamma nordiska fokusområden och dessutom områden där de nordiska länderna har stora möjligheter att vara en gemensam stark röst i EU och andra internationella organisationer - om våra regeringar bestämmer sig för att vara det, förstås. Det finns många bra exempel på nordiskt klimatsamarbete. Ett av dem är Toppforskningsinitiativet inom klimat, energi och miljö, som är den största gemensamma nordiska forskningssatsningen någonsin. Ett annat är det nordiska genresurscentret, Nordgen, som arbetar för att säkra en bred genetisk mångfald av grödor, husdjur och skog. Det arbetet är viktigt för en hållbar livsmedelproduktion eftersom klimatförändringen ställer nya krav på kombinationer av egenskaper. I det internationella klimatarbetet samarbetar de nordiska länderna och de nordiska ad hoc-grupperna för klimatförändringar och ger stöd till de nordiska klimatförhandlingarna. Under initiativet Klimatvänligt byggande finner vi ett förslag till ett större innovationsprogram för utveckling av energi- och koldioxidneutralt byggande. Nordiska rådet vill också att Norden ska bli en föregångsregion för nya transportlösningar och utveckling av nya energikällor. Under 2010 etablerades en nordisk styrgrupp för programmet energi och transport, och flera nordiska institutioner har varit involverade i syftet att profilera nordiska energilösningar i världen. Jag hoppas dock att de nordiska energilösningarna inte sammanfaller med det som verkar vara den svenska, det vill säga att exportera utsläppen till något annat land. En mycket stor del av vår konsumtion består av importerade produkter, som alltså har bidragit till utsläpp utanför Sverige som vi inte räknar med när vi talar om svenska utsläpp. Det är inte underligt att vi kan visa bra siffror då, men är det rätt att göra så? Sämre är det att Nordiska rådets rekommendation 7 från 2007, med en mängd förslag som om de genomfördes skulle bidra till att Norden som region blev den region i världen som tog ledningen i klimatarbetet, inte följs. Med facit i hand vet vi att regeringarna har bortsett från rådets rekommendationer. Fru talman! Centerpartiets nuvarande partiledare skrev en motion tillsammans med en kollega under fjolårets allmänna motionstid. Den hanteras i dagens betänkande, och vi väljer att tillsammans med Vänsterpartiet lyfta upp den. Motionen utgår från ett enhälligt beslut i Nordiska rådet 1993 om en rekommendation om Norden som en kärnvapenfri zon. Att frågan sedan bara försvunnit från dagordningen visar också det att regeringarna inte tar Nordiska rådets rekommendationer på allvar. Det är anmärkningsvärt men kanske inte förvånande; det kan ju vara svårt att få regeringarna att ta även de nationella parlamenten på allvar ibland. Att skapa en kärnvapenfri zon i Norden, där inget land har vare sig egna eller andras kärnvapen på sitt territorium, är en klar signal till omvärlden om betydelsen vi lägger i nedrustning och avspänning. Det ger oss också större trovärdighet när vi driver frågor om nedrustning i andra internationella sammanhang. Jag vill därför yrka bifall till reservation 5, och jag hoppas att även Centerpartiets ledamöter röstar med oss. Fru talman! Inte bara kärnvapen är en potentiell fara för länderna i Norden och resten av världen, utan det är de fossila bränslen som ligger gömda under Arktis istäcke också. Medeltemperaturen i Arktis har ökat dubbelt så mycket som den globala medeltemperaturen under de senaste 100 åren. Sedan 1980 har nästan hälften av Nordpolens vinteris försvunnit. Det är en yta som är sex gånger så stor som Sveriges. Inom tio år kan Arktis vara helt isfritt på sommaren. För att klara av att begränsa uppvärmningen av Arktis måste vi minska utsläppen av de långlivade klimatgaserna, i första hand koldioxid. I det korta tidsperspektivet måste vi också minska förekomsten av kortlivade klimatpåverkande ämnen som sot, troposfäriskt ozon och metan, som också har betydelse för att begränsa klimatförändringarna, i synnerhet på regional nivå. Högre temperaturer och mindre is kommer att medföra stora påfrestningar på det arktiska ekosystemet och för befolkningen. Med öppna vatten i Arktis blir Nordost- och Nordvästpassagerna intressanta genvägar för sjöfarten mellan Europa och Asien och mellan Nordamerikas östkust och Asien. De öppna passagerna ger också större möjligheter att utvinna fossila bränslen i känsliga områden, och det i sin tur innebär både ökad risk för störningar och olyckor och ökad risk för osämja och konflikter mellan stater. Under de smältande isarna och i Arktis som helhet finns enorma tillgångar av olja, kol och fossil gas. Enligt uppskattningar rör det sig om 20-25 procent av jordens oupptäckta reserver av olja och fossil gas. Det är i samma härad som tillgångarna i Mellanöstern, och som många där uttrycker det: Oljan är inte en rikedom - oljan är en förbannelse. Dessutom finns stora fyndigheter av nickel, koppar, volfram, bly, zink, guld, silver, diamanter, mangan, krom och titan i regionen. Kapplöpningen mellan stater om vem som ska lägga under sig denna outforskade värld pågår, som alla förstår, redan sedan lång tid. Till exempel steg för en tid sedan ryska ubåtar ned 4 200 meter under havsytan och placerade en rysk flagga av titan på Lomonosovryggen, som går mellan Sibirien i öster och Kanada samt Grönland i väst - mitt över Nordpolen. Ryssland, Kanada, Norge, USA och Danmark gör alla anspråk på området. De multinationella oljebolagen tävlar om koncessioner, och exploateringsfartygen och oljeriggarna flyttas allt längre norrut i takt med att iskanten förflyttas. Fru talman! Mer olja är inte det världen behöver. Det är djupt ironiskt när oljenationer och multinationella oljebolag vill utnyttja klimatförändringen och havsisarnas smältning för att komma åt nya fossila resurser och kunna fortsätta att driva jorden mot total kollaps. År 1959 undertecknades ett internationellt avtal: Antarktisfördraget. Det utgår från att freda kontinenten och det omgivande havet söder om den 60:e breddgraden, det vill säga 10 procent av jordens yta. Enligt avtalet ska Antarktis "för evigt i mänsklighetens intresse endast användas för fredliga ändamål och forskning". All militär verksamhet, sprängning av kärnvapen och förvaring av radioaktivt avfall är otillåten. Alla territoriella anspråk har frusits vid den situation som rådde när avtalet undertecknades. Genom överenskommelsen och ett antal konventioner för att skydda specifika arter etcetera skyddas mer eller mindre allt liv söder om 58:e breddgraden. En särskilt viktig överenskommelse under Antarktisfördraget är Madridprotokollet från 1991. Det tillkom på initiativ av Australien och Frankrike när andra länder under 80-talet försökte få igenom ett avtal om exploatering av kontinentens mineraler. Resultatet blev i stället ett protokoll som helt bannlyser alla former av prospektering i 50 år utom för vetenskapliga ändamål. Hela kontinenten är nu klassad som "ett naturreservat ägnat åt fred och forskning" eller en världspark. Vi anser att också Arktis ska skyddas. Frågan om skydd av Arktis diskuteras i Arktiska rådet. Det har förvisso många bra punkter på sin agenda, men jag hittar ingenting om att Arktiska rådet faktiskt vill ge Arktis ett lika starkt skydd som Antarktis. Med tanke på hur liten notis regeringarna tar till Nordiska rådets synpunkter är jag rädd att inte heller Arktiska rådets rekommendationer kommer att få den tyngd som vi skulle vilja att de får. Det gäller att vi länder i närområdet är starka och pådrivande när det finns så starka intressen för exploatering. För Miljöpartiet är skyddet av Arktis en klimatfråga, en fråga om biologisk mångfald men också en säkerhetspolitisk fråga. Vi anser att Arktis bör skyddas, och jag yrkar därför bifall till reservation 11.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 3 Jonas Sjöstedt (V)

Fru talman! I dag framstår modellen för det nordiska samarbetet som en djup kontrast till Europeiska unionen. Medan Europeiska unionen i dag präglas av stora motsättningar och osäkerhet om framtiden präglas det nordiska samarbetet av stabilitet, och jag tror att det handlar om hur vi har valt att bygga samarbetet i Norden. Samarbetet har haft betydande framgångar. Vi var före Europeiska unionen med en gemensam arbetsmarknad. Vi har ett långtgående praktiskt samarbete på en rad områden, till exempel vad gäller kulturfrågor, kommunikationer och annat. Men vi har valt att samarbeta utan att bygga en omfattande överstatlighet. Vi har valt att samarbeta med respekt för varandras olikheter. Vi är väldigt lika varandra, men vi vet också att vi ibland är olika varandra och att samarbete inte mår bra av att man kör över varandra för ofta. Det är det nordiska samarbetets styrka. Det tar tid ibland - ja, det är alldeles riktigt - och det kan man kritisera. Men det är ett samarbete som fungerar och som har djup folklig förankring till skillnad från utvecklingen i dagens europeiska union, och det kanske är någonting som man kan lära av ibland i andra delar av världen. Vänsterpartiet är en varm vän av ett fördjupat nordiskt samarbete. Vi har väckt en rad motioner som återspeglas i reservationerna om på vilka områden vi vill att detta ska ske och hur det ska utvecklas rent praktiskt. Och, fru talman, vi väljer här att lyfta fram reservationerna nr 2 och 3 för beslut i kammaren. Det första område som vi har inriktat vårt arbete på är att ett djupare nordiskt samarbete kan leda till regional utveckling. Om vi ser på våra omfattande gränsområden mot Norge och Finland kan vi se att det till stor del rör sig om glesbygdsområden med minskande befolkning. Där är ett djupare samarbete över gränserna en väg till regional utveckling. Här måste vi tänka mer nordiskt och mer internationellt. Det kan handla om att bygga gemensamma flygplatser, att förbättra järnvägskommunikationer och att samarbeta om utbildning och sjukvård över den gemensamma gränsen. Vi vet redan nu att många arbetar på olika sidor om den här gränsen. Vi skulle också vilja se ett samarbete om bankväsendet. Vi har mycket att lära, inte minst av Norge med deras lokala sparbanker som fungerar som motorer i regional utveckling. Där kan vi lära av det stora landet i väster. Vi har också lagt fram en rad förslag på klimatområdet. Vi vill att Norden ska gå före. Vi vill att Norden ska visa att det går att kombinera att ta sitt klimatansvar fullt ut med att vara välfärdsnationer och framstående industrinationer. För att klara det har vi en lång väg att gå. I dag släpper vi ut fem eller sex gånger så mycket växthusgaser per person som den här planeten tål, och det duger inte. Vi måste ha en betydligt högre ambitionsnivå. Och Norden skulle kunna visa andra industrinationer runt om i världen att det här är möjligt att göra genom att bygga ut de gemensamma kollektiva transporterna och järnvägssystemen, genom att renovera bostadsbestånd, genom att satsa på alternativ energi. Det skulle också ge oss en trovärdighet i de internationella klimatförhandlingarna. Vi menar att Norden måste höja ambitionsnivån i Europeiska unionen till att minska utsläppen med minst 30 procent till år 2020 och att inte vältra över utsläppsreduktionerna till fattiga utvecklingsländer utan att göra vår egen hemläxa. Fru talman! Vi har också lagt fram förslag vad gäller hbt-personers rättigheter. Vi har sett en rad framsteg i de nordiska länderna vad gäller äktenskap och partnerskap för hbt-personer. Detta bör nu också utökas i en gemensam konvention för partnerskap och samkönade äktenskap som garanterar att detta erkänns i de olika länderna. Där finns ännu en del att göra. Tillsammans med Miljöpartiet har vi valt att lyfta fram frågan om en kärnvapenfri zon i Norden. Även om inget nordiskt land i dag har kärnvapen placerade på sitt territorium kan det snabbt ändras i en konfliktsituation. Vi menar att genom att utlysa en kärnvapenfri zon, där vi lovar varandra att inte ta emot några kärnvapen, bidrar vi till fred och nedrustning och till en värld där allt fler områden kan göra sig fria från kärnvapen och på så sätt bidra till en stabilare utveckling. Vi har också tillsammans med Miljöpartiet en reservation om Nordgens framtid. Det handlar om viktiga frågor om växtförädling, om biologisk mångfald och om att slå vakt om växter och djur som har ett historiskt värde. Här handlar det om att hitta en rent praktisk lösning för den långsiktiga finansieringen av verksamheten. Det tycker vi är viktigt att regeringen tar initiativ till. Fru talman! Tusentals svenskar arbetar i Danmark eller i Norge. Även om vi på papperet har en gemensam arbetsmarknad - och vi har det också i praktiken - stöter de här personerna ofta på praktiska hinder. Det kan gälla skattesystem eller olika former av regelverk. Här är det viktigt att vi värnar om de här personernas möjligheter att arbeta fritt i Norden även i praktiken. Tiotusentals svenska ungdomar är tvungna att flytta från Sverige för att försöka försörja sig i Norge i stället, därför att vi är ett land med massarbetslöshet för ungdomar, vilket Norge inte är. Och det är viktigt att vi slår vakt om deras rättigheter och att de har klara regler som underlättar för dem. Vi har också skrivit om Barentsområdet, som ju är en oerhört naturresursrik del av Norden och som också sträcker sig över till norra Ryssland. Här pågår i dag en mycket kraftig investeringsvåg, inte minst i gruvnäringen. Vi vill att det ska ske på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt. Det kräver att man också investerar i Barentsområdet. Häromveckan kom Europeiska unionen med ett erbjudande om att medfinansiera det som kallas Botniska korridoren, ett järnvägssystem genom Sverige och över till Finland, inbegripet bygget av Norrbotniabanan och dubbelspår mellan Gävle och Sundsvall. Vi menar att regeringen nu har all anledning att ompröva sin njugga inställning till kommunikationer i norra Sverige och satsa på den miljövänliga järnvägen. Det vinner också industrin på i norra Sverige. Sist men inte minst, fru talman, har vi lyft fram frågan om Arktis, och jag kan instämma i allt det som Bodil Ceballos sade här om situationen på Arktis. Vi ser i dag en kapplöpning som har säkerhetspolitiska dimensioner, som handlar om utvinning av rika naturresurser och som kan leda till ökade spänningar i Arktisområdet. Vi vill ha ett moratorium för den miljöskadliga oljeutvinningen, och vi vill att man ser över hur man fiskar i Arktis. Vi vill att detta område ska bli ett område för samarbete för miljöns skull, för ursprungsbefolkningens skull och för ett gott grannsamarbete i vår region. Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till våra reservationer 2 och 3.

Anf. 4 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Fru talman! Sverige och Norden är till ytan ett relativt stort område, men sett till antalet invånare är vi desto färre. De nordiska länderna har många gemensamma beröringspunkter, och inom många områden finns det stora likheter. Vi är alla små sett till vår omvärld. Välfärd och organiserad kriminalitet är några av de områden där vi kan höja vår gemensamma kompetens och kunskap genom att dra lärdom av varandra. Jag tycker därför att vi bör förstärka de nordiska gemenskaperna och dra fördel av vår närhet för att gemensamt möta de utmaningar som de nordiska länderna står inför. Fru talman! Tack vare bland annat forskning och bättre levnadsförhållanden lever vi längre i dag. Medelåldern ökar och vi håller oss friska längre. Vi har en hälso- och sjukvård som gör det möjligt att leva ett bra liv längre. Utvecklingen inom medicinsk behandling och läkemedel har med andra ord främjat livet på ålderns höst. Men det som är glädjande ställer även krav på vår välfärd. I Sverige i dag är det fyra arbetstagare som ombesörjer en pensionär. År 2050 kommer det att vara två personer som ska genomföra det arbetet. Det är en halvering av en arbetsstyrka som redan i dag upplever sitt arbete som tungt och känner att tiden knappt räcker till. Så ser det även ut i resten av Norden. Då jag inte tror att vi i framtiden kommer att ställa lägre krav på vår äldreomsorg är det dags att vi på allvar börjar fundera på lösningar. Eftersom jag är övertygad om att vi alla känner att det är positivt att vi är friskare och får leva längre bör lösningen vara att vi inom Norden tar vara på den gemensamma kunskap som finns om hur vi bäst ska möta den välfärdsutmaning vi står inför. Det kan vi göra genom att öppna upp ännu mer för arbete över gränserna, ta till vara olika länders teknologi och införa gemensamma elektroniska journaler och därmed på ett mer effektivt vis utveckla en gemensam nordisk välfärd för den allt äldre befolkningen. Välfärden för äldre står inför enorma utmaningar som kräver mycket politisk vilja och energi. Den nordiska välfärdsmodellen är ett starkt signum för oss alla, och jag menar att bästa sättet att behålla och utveckla den är genom att ha en gemensam nordisk strategi och en fri arbetsmarknad och höja statusen inom vård och omsorg. Fru talman! Människohandel för sexuella ändamål är liksom narkotikahandel ett av de mest lönsamma brotten inom den organiserade brottsligheten. Kriminalitet känner inga gränser, och för att motverka denna typ av brottslighet krävs det att vi samarbetar inom EU och inte minst inom Norden. Sverige och de andra nordiska länderna är både transitländer och slutdestinationer för trafficking. De som faller offer för denna cyniska handel står helt utan skydd i länder där de inte behärskar språket. De är hotade och står utan pass och pengar. Verksamheten är dock svår att komma åt. Ofta kommer kvinnorna som hamnar i de nordiska länderna från öst, våra närmaste grannar i Europa. Det är kvinnorna som löper störst risk för att bli utsatta. I Sverige råder en bred enighet om att vi ska bekämpa både prostitution och människohandel, men det kan vi inte göra ensamma. Ett utvidgat nordiskt samarbete skulle därför underlätta kampen mot trafficking. Båda de områden jag kort berört har en gemensam nämnare, nämligen att ett starkt nordiskt samarbete både kan göra och gör skillnad. Utmaningar inom såväl välfärd som kriminalitet kräver en utökad nordisk samverkan. Vi är förhållandevis små länder i en värld där avstånd betyder allt mindre. Gränser utgör i dag inget hinder för kriminalitet och dess efterverkningar. Utmaningen med en allt äldre befolkning och en snar brist på arbetskraft inom den offentliga sektorn gör oss sårbara om vi väljer att stå ensamma. Inget land är i dag isolerat från omvärlden. Detta är inte av ondo utan tvärtom av godo. Genom att ta del av de andra nordiska ländernas erfarenheter och lärdomar kan vi alla stå bättre rustade framåt och gemensamt klara av att möta de hinder som vi står inför och som vi kommer att ställas inför längre fram. Det som är viktigt för Nordiska rådet är möjligheten att göra nordisk nytta och att ha nordiska frågor i fokus för att lyfta hela Norden. Framtiden för nordiskt samarbete bygger på alla länders närvaro och vilja att engagera sig och lyfta fram nordisk nytta som betydelsefull. Nordiskt samarbete har en stark folklig förankring. Samarbetet utgår från ett gemensamt kulturarv och vilar på gemensamma värderingar i fråga om demokrati, rättvisa och rättsstat. Den tid vi lever och verkar i utvecklas och förändras över tid på gott och ont. Nordiska rådet ser de utmaningar som alla vi i Norden står inför. Nordiska rådet har en stor och viktig roll att fylla i en alltmer globaliserad värld, och det pågår ett stort förändringsarbete för att göra Nordiska rådet mer vasst och effektivt. Vi är beredda att göra det som krävs för att hitta gemensamma lösningar som är både gränslösa och har en positiv inverkan på såväl vår samtid som vår framtid.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 5 Karin Åström (S)

Fru talman! Först ska jag göra en korrigering. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 9 och 10 och inget annat. Jag lyssnade på vad Elisabeth Björnsdotter Rahm sade i sitt anförande. Jag delar hennes uppfattning vad gäller det nordiska samarbetet, också på en folklig nivå, och att vi på många områden varit framgångsrika. Det är dock viktigt att vi går vidare och gör mer över våra nordiska gränser. Regeringen lämnar årligen sin skrivelse om det nordiska samarbetet. Jag med flera av kammarens parlamentariker har stora kunskaper om Barentssamarbetet och inte minst det arktiska samarbetet. Vi har länge haft önskemål om att regeringen ska återkomma till kammaren med skrivelser på Barentsområdet och det arktiska området. Hur ser Elisabeth Björnsdotter Rahm på möjligheten att vi framledes kan få dessa skrivelser i kammaren så att vi kan föra debatt också om Barentsområdet och Arktis?

Anf. 6 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Fru talman! Nordiska rådet är intressant. Det är viktigt att vi har ett sådant samarbete och jobbar i konsensus. Här är vi eniga. Frågorna om Barents och Arktis är viktiga och står högt upp på agendan. Jag delar Karin Åströms uppfattning att det är viktigt att vi får en skrivelse där betydelsen av Arktis lyfts fram. Här har vi en viktig position eftersom vi innehar ordförandeposten i Arktiska rådet. Frågorna ligger högt på agendan eftersom regeringen ser vikten av att ett positivt arbete utförs i ett detta område. Jag har inget löfte att komma med i dag, men vi arbetar på att få till en bra skrivelse om Arktiska rådet och Barentsområdet.

Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Anf. 7 Karin Åström (S)

Fru talman! Det låter hoppfullt. När Sverige tog över ordförandeskapet i Arktiska rådet i våras lade regeringen fram en strategi. Med stor besvikelse noterade vi riksdagsledamöter att vi inte fått någon möjlighet att yttra oss om denna strategi. Här i kammaren finns ju en stor kompetens på området. Inom Nordiska rådet anordnade vi ett seminarium den dag som strategin lades fram så att vi i varje fall skulle få veta vad man bestämt i strategin. Det bådar gott att Elisabeth Björnsdotter Rahm säger att ni ska verka för en skrivelse, men det står inte särskilt mycket om det i betänkandet. Ni talar om att det är viktigt att vi deltar i processer, och på s. 18 står det: "Vidare noterar utskottet att samarbete med olika aktörer i norra Europa har fått en alltmer central position i Nordiska rådets verksamhet." Det står inget mer konkret om att man vill lyfta upp frågan på nationell nivå. På s. 19 skriver ni: "Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att insatserna för att stärka sambandet inom Barentsregionen på olika nivåer fortsätter." Innebär "att stärka sambandet" att regeringen kommer med skrivelser på Barents- och Arktisområdet? Ska jag tolka det så?

Anf. 8 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

Fru talman! Det är någonting som vi måste återkomma till eftersom vi alla, precis som du, Karin Åström, nu har påpekat, ser vikten av ett starkt samarbete och ett gemensamt samarbete för att lyfta fram dessa frågor eftersom de är mycket viktiga. Det är någonting som vi återkommer till.

Anita Brodén (FP)

Anf. 9 Anita Brodén (FP)

Fru talman! Det är med stolthet som jag står här i talarstolen i dag då utrikesutskottets betänkande om Norden debatteras. Som ledamot i Nordiska rådet har jag beretts möjlighet att driva miljö-, klimat- och energifrågor också i ett nordiskt sammanhang där inte minst Arktis, som vi redan har hört mycket om i dag, Östersjön, kemikalier, fiske, jordbruk och globala klimatmöten varit högt uppe på dagordningen. Men också frågor som handlar om regelförenklingar och ungdomsutbyte är exempel på frågor som har engagerat mig. I januari 2010 inleddes ett samarbete mellan miljö- och naturresursutskottet och Nordiska rådets näringsutskott om alternativ och förnybar energi. Jag och min danske kollega Ole Vagn Christensen fick förtroendet att vara så kallade rapportörer. Efter möten med forskare och experter inom Norden, seminarier och fördjupning i frågorna kunde utskotten lägga fram konkreta förslag till ministerrådet. Vi har också fortsatt detta arbete i de båda utskotten, och nu är det en fördjupning kring energieffektivisering, prisfluktuation, transparens och samordning av näten som står på dagordningen. I sammanhanget är det av vikt att också nämna att det inom ramen för Nordiska ministerrådets globaliseringsinitiativ finns ett nordiskt innovationsprogram för att främja lågenergibyggande och klimatvänligt byggande mellan åren 2011 och 2014. Vi vet också att den nordiska energiforskningen har en stor och viktig uppgift. Sverige tog i maj i år över ordförandeskapet i Arktiska rådet, ett råd bestående av de åtta arktiska staternas utrikesministrar och representanter för urbefolkningen. Det är ett ordförandeskap som förpliktar, och Sverige har unika möjligheter att genom målmedvetenhet och ett hårt arbete säkerställa en hållbar utveckling av ett av världens mest känsliga områden. Det finns dessutom ett parlamentariskt arktiskt råd som också har en viktig uppgift att skjuta på i en positiv riktning i dessa frågor. Under de senaste åren har klimatförändringarna blivit högst påtagliga i Arktis, ett område som inbegriper delar av de nordiska länderna, Ryssland, Kanada och USA. De forskningsrön som publicerades under våren i år visar på kraftigare och snabbare klimatförändringar än man tidigare förutspått. De pekar också på en oroande hög halt av långlivade miljögifter. Havsisen minskar drastiskt, och genomsnittstemperaturen i havet stiger, vilket sammantaget medför stora konsekvenser runt hela vår jord. Föroreningarna, såsom avfall i havet och långtransporterat sot från uppvärmning och transporter, är alarmerande. Smältande isar kommer att öka sjötransporterna och intresset av att utvinna olja och gas i området. Vi vet att det har ökat dramatiskt. Utöver miljöaspekterna kommer det att krävas gemensamma insatser och rutiner i samband med olyckor till havs. Antalet turistfartyg och oljetransporter spås öka dramatiskt i området. Olyckor i området kan få katastrofala följder för såväl människor som miljö. Detta är en problemställning som jag och min kollega Nina Lundström lyfter fram i en motion till riksdagen. Där utgår vi från att regeringen genom arbetet i ministerrådet och i Arktiska rådet agerar kraftfullt. Det finns behov av miljöinsatser, sjösäkerhetsinsatser och arktisk utbildning. Permafrosten, den eviga tjälen, tinar på grund av temperaturökningen, som är fyra gånger högre än den globala ökningen. Växthusgaserna i atmosfären kommer att fördubblas när det infrusna kolet frigörs. Uppgifter om en revidering av beräkningen av havsytans höjning på grund av issmältningen på Grönland har uppdaterats från fyra decimeter till en meter år 2100. Det är klart att detta är en ordentlig varningsklocka. Konsekvenserna av detta kan bli enorma på många områden runt om på vår jord. Arktis har också kommit att bli en slutstation för gifter från hela jordklotet via luft- och vattenströmmar. Kvicksilver, PCB och bromerade flamskyddsmedel är några exempel på gifter som drabbar såväl människor som djur. Farhågor som finns om kapplöpning kring utvinning av naturresurserna - en oljekatastrof i ett av världens mest känsliga havsområden samt dramatiskt ökade transporter som redan nu uppgår till flera tusen fartyg på grund av de nya rutterna och ökade oljetransporter - måste hanteras med stöd av internationella avtal. Fru talman! Det krävs ett verkligt statsmannaskap för att säkerställa en hållbar utveckling och ett skydd av Arktis ömtåliga områden och att på allvar lyfta in den mänskliga dimensionen och också påminna varandra om den fredens zon som så högtidligt har proklamerats i många sammanhang. Det är viktigt att vi också är varse den ökade hotbild som vi ser av olje- och gasutvinning. Det kommer att föra med sig ökade utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar. Sverige har faktiskt i detta sammanhang en unik möjlighet genom vårt ordförandeskap i Arktiska rådet att åstadkomma resultat på grund av det faktum att vi inte har ett egenintresse, vilket också framförts här i dag, att bevaka utvinning av framför allt olja och gas i området. Vi har en polarforskningshistoria och stora internationella intressen och erfarenheter i samband med globala förhandlingar. Vi har också ett omvittnat stort miljö- och klimatengagemang. Detta sammantaget bidrar till Sveriges goda möjligheter att åstadkomma resultat under våra år som ordförande. I samband med att Sverige tog över ordförandeskapet presenterade vi också en arktisk strategi. Notera att detta var den första arktiska strategi som Sverige någonsin har lämnat! Jag är mycket glad över att den finns. Den är viktig, den är tydlig och klar, och den har viktiga fokusområden, på en hållbar utveckling, på miljö och på samverkan med ursprungsbefolkningen. Fru talman! Det är angeläget att Nordiska rådet nu driver på i Arktiska rådet för att man där mer konsekvent ska kunna genomföra rådets riktlinjer och rekommendationer. Den arktiska regionen är högt prioriterad på den nordiska dagordningen. Den svenska delegationen har påpekat att utvecklingen av den arktiska regionen är av största intresse, inte enbart för de arktiska staterna och EU utan också globalt. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. I detta anförande instämde Marianne Åhman (FP).

Anf. 10 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Det nordiska samarbetet har en mycket stark ställning och förankring i denna kammare, vilket har framgått av den debatt som har varit. I dag tror jag att vi kan säga att alla i grunden är ense om vikten av att värna och utveckla Nordiska rådet. Det har också en stark folklig förankring. Det står klart genom ett långt historiskt arbete, och vår historia är i många delar gemensam. Vi har ett gemensamt kulturarv. Vi har gemensamma värderingar. Vi pratar demokrati, jämställdhet, rättvisa och rättsstat. Det är i många stycken något som kännetecknar Norden. I dag skulle jag också vilja säga att ett starkt klimatarbete ingår i den bild människor har av oss när de ser på oss utifrån. Det nordiska samarbetet spänner över alla samarbetsområden, och det är unikt i en internationell jämförelse. Utskottet välkomnar regeringens uttalade vilja att fortsätta stärka det nordiska samarbetet. Jag upplever att det nordiska samarbetet under senare år har fått ny energi. Under en tid efter det att många av Nordiska rådets medlemsstater blev medlemmar i EU tappade det nordiska samarbetet en del energi, och man började fokusera på annat. Men vi har återfunnit varandra. Vi har funnit nya möjligheter till samarbete. Vi har funnit ny energi. Inte minst kan man se det i det samarbete som finns på det försvars- och utrikespolitiska området, som har vuxit under senare år. Man kan också se det på de nya initiativ som har tagits. Det handlar om det globaliseringsarbete som drogs i gång från 2007 och de många projekt, inte minst på klimat- och energiområdet, som har initierats under den gångna treårsperioden. Vi ser det också genom att vi lyfter fram de kärnvärden vi står för under den session som kommer i höst, som handlar om samarbete mot rasism. Där står vi upp för våra öppna nordiska samhällen. Det temat känns i höst väldigt väl motiverat. Med tanke på den starka och när det gäller det nordiska samarbetet i dag helt eniga riksdagen och regeringens uttalade vilja att stärka samarbetet måste jag säga att jag är lite nyfiken på vad Socialdemokraterna egentligen menar med sin reservation i den frågan. Man vill stärka samarbetet ännu mer, men konklusionen har jag sökt utan att hitta den. En av de frågor som är en gemensam bärare i Norden är respekt och tolerans. Det handlar om allas lika rätt och värde. Det är en självklarhet för oss när det gäller hbt-personer och det skydd, de möjligheter och de lika rättigheter som ska vara självklara för hbt-personer. Här har vi gjort mycket i Norden. Vi kan säkert göra mer, och jag noterar en del förslag som kan vara intressanta att titta på. Inte minst gäller det vårt närområde. Jag vet att det finns ett intresse att göra mer när det gäller vårt närområde Baltikum. Här jobbar vi på olika områden. Oavsett om vi arbetar parlamentariskt, i Nordiska rådet, i Europarådet eller någon annanstans har vi de frågorna på agendan. Det är viktigt för att vi ska nå en förbättring och en förstärkning där. Vårt närområde är naturligtvis också Östersjöområdet i stort. Östersjöstrategin har en stor betydelse, och den är viktig i EU-sammanhang. Den är viktig för oss att lyfta fram och ta med i det nordiska arbetet också. Även om inte hela Norden berörs är det en del av vårt närområde, och det är en viktig sammanlänkande strategi att fånga upp det. Barentsområdet har berörts tidigare här. I utskottsbetänkandet har vi markerat den betydelse som regeringen fäster vid sitt ordförandeskap. Man har haft en profil med ekoeffektiv ekonomi. Man har fokuserat på nordvästra Ryssland och de föroreningar som finns där för att försöka finna åtgärder. Det har också handlat om transport- och logistikarbetet och den arbetsgrupp som har dragits i gång. I våras hölls en konferens som tog upp hållbar utveckling, näringsliv, infrastruktur och entreprenörskap. Även här läser jag med intresse en reservation. Där skriver man välvilligt att man vill göra mer. Jag funderar: Att göra mer - ska det tolkas som att vi vill ha en skrivelse till? På det sättet har jag uppfattat debatten så här långt. Det är möjligt att man skulle kunna göra någon form av sammanvävning av en skrivelse som rör hela området och tar upp alla de frågor man vill få med, men någon tydlig konkretion som ger något utöver det som regeringen och utskottet har kommenterat har jag inte sett. Det finns en motion från förra året från enskilda centerledamöter som tar upp Norden som en kärnvapenfri zon. Vi tycker självfallet att det är en lovvärd tanke. Vi vill se en värld utan massförstörelsevapen - en värld utan kärnvapen. Precis som Jonas Sjöstedt sade har Norden inga kärnvapen i dag. Vi är kärnvapenfria i dag. Vi ser inte att den här motionen är något som vi kommer att rösta för. Det skulle inte förändra någonting. Vi kommer därför att rösta för att avslå den, precis som utskottet föreslår i sitt betänkande. Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp Arktis. Arktiska rådet får en allt viktigare roll i och med klimatförändringarna. Det är en arena som blir allt viktigare och som också måste ta hänsyn till ursprungsbefolkningarnas syn och behov och samarbeta nära. Därför är det viktigt att de också finns med och har en plats när Arktiska rådet möts. Eftersom Sverige är ordförande i Arktiska rådet till 2013 har vi från svensk sida markerat att vi vill se Arktis som ett lågspänningsområde i säkerhetspolitiken. Vi vill se ett starkt miljöskydd. Vi ska ha en havsrättskommission som ger det internationella ramverk som bevarar och skyddar den biologiska mångfalden i djuphaven utanför nationell jurisdiktion, inklusive etablering av marina skyddade områden. Vi vill se arbetet i IMO leda till resultat för att vi ska få ett sådant skydd och ett tydligt regelverk. Vi är medvetna om att stora delar av den arktiska regionen ligger inom de olika staternas jurisdiktion, vilket naturligtvis är en komplikation. Vi ser dock att Arktis är och kommer att bli ett allt viktigare område, inte minst ur miljö- och klimatsynpunkt. Till sist, fru talman, gläds jag åt den enhällighet som finns i kammaren i dag när det gäller stödet för Nordiska rådets parlamentariska församling. Det är en framgång att vi har en samsyn där. Detta har annars brukat vara en konfliktyta, men det är det inte längre. Detta är viktigt, för den parlamentariska dimensionen har stor betydelse. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Bodil Ceballos (MP)

Anf. 11 Bodil Ceballos (MP)

Fru talman! Jag tycker att det är beklagligt att Centerpartiet inte står upp för sin egen motion om en kärnvapenfri zon i Norden, särskilt med tanke på att Centerpartiet brukar kalla sig ett grönt parti. Ett grönt parti ställer sig bakom en sådan motion. Det finns också en del annat som jag funderar över. På slutet kom Kerstin Lundgren in på Arktis, som vi ju har diskuterat mycket här under morgonen. Med tanke på att Centerpartiet brukar framställa sig som den gröna rösten i Alliansen skulle jag vilja säga att det för ett grönt parti är en självklarhet att också arbeta för att det ska bli ett moratorium för all exploatering i Arktis i minst tio år, som vi har föreslagit, men helst för alltid. Det borde vara en självklarhet att man också arbetar för att inrätta ett likvärdigt skydd för Arktis som för Antarktis. Man kan ju skydda områden på många olika sätt. Det viktiga är att själva skyddet blir av. Vi tar upp många frågor i vår motion, till exempel ett moratorium för bottentrålning i tidigare ofiskade områden i Arktis. För ett grönt parti borde det vara en självklarhet att man ställer sig bakom de förslag som vi har kommit med om Arktis. Jag vill fråga Kerstin Lundgren om Centerpartiet driver de frågorna i alliansregeringen och verkligen är en grön röst eller om det är mer tal.

Anf. 12 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Tack, Bodil Ceballos, för frågorna! När det gäller den enskilda motion som väcktes under föregående år var jag inte förvånad över att Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade för den. Från vår sida vill vi se en kärnvapenfri värld och en värld fri från massförstörelsevapen. Skulle vi kunna rösta för något sådant här i kammaren och därmed åstadkomma en förändring så skulle vi göra det. Nu verkar vi i alla andra sammanhang för att nå framgång i de förhandlingar som bedrivs för detta. Det är utifrån den utgångspunkten som vi agerar. Precis som många andra kommer vi i omröstningen om det här betänkandet inte att rösta för en enskild motion. Det är inte den enda av enskilda motioner som kommer att avslås. Det innebär inte att vi är för kärnvapen i Norden. Misstolka inte detta! Frågan om Arktis är väldigt komplicerad. Det gäller inte minst för att vi går in i ett område där många länder har nationell jurisdiktion över stora delar som nu blir isfria. Det behövs inte bara ett beslut i Sveriges riksdag utan ett internationellt ramverk som skapar regler som skyddar den biologiska mångfalden och värnar de känsliga marina miljöerna. De måste naturligtvis ta hänsyn till ursprungsbefolkningens behov och deras perspektiv. Det är mot den bakgrunden som vi väljer att jobba intensivt för att förstärka de regelverk som finns, havsrättskommissionen, IMO och så vidare.

Bodil Ceballos (MP)

Anf. 13 Bodil Ceballos (MP)

Fru talman! Jag tror att vi alla vill ha en kärnvapenfri värld och en värld utan massförstörelsevapen och andra vapen. Vi kommer att diskutera produkter med dubbla användningsområden sedan, så jag tänker inte gå in på det nu. I det här fallet är det er nuvarande partiledare som har skrivit en motion som var väldigt bra. Det blir då mycket märkligt att ni inte själva står bakom den. Du säger att ni inte brukar stå bakom en enskild motion. Men man kan välja att göra det. Om man är ett grönt parti är man för en kärnvapenfri zon oavsett var i världen den är. Ni kunde ha valt att lämna ett särskilt yttrande för att förklara er ståndpunkt. Det är också en möjlighet. När det gäller Arktis och det internationella ramverket tycker också jag att det är väldigt bra om ni arbetar för att stärka det internationella ramverket. Men jag ser inte vad som egentligen händer. Står ni bakom att vi ska få till ett moratorium för exploatering i Arktis? Står ni bakom att vi ska få till ett moratorium för bottentrålning i de områdena? Det är som du säger, att det finns länder som har anspråk och jurisdiktion i de områdena. Det har varit mycket is tidigare, och man har inte kunnat vara där tidigare på grund av att det helt enkelt har varit för svårt. Nu har de möjligheter som klimatförändringen ger öppnat ett helt nytt scenario. Det handlar om att vi ska få till ett regelverk som skyddar på djupet och på riktigt. Vi kan inte bara dutta lite grann med någon regel här eller där, utan vi måste ta ett helhetsgrepp. Arktiska rådet har många bra saker på sin agenda. Jag läste i går på deras hemsida. Det är mycket bra, men det behövs mer.

Anf. 14 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Man kan alltid önska sig särskilda yttranden och annat. Vi väljer att markera om vi har en avvikande mening. Vi har ingen avvikande mening i fråga om Norden som en kärnvapenfri zon. Vi tycker att det är en lovvärd tanke, och det har utskottet markerat. Det är inte den väg vi väljer att gå fram. Vi jobbar för en kärnvapenfri värld och naturligtvis också mot massförstörelsevapen. Mot den bakgrunden kommer vi att avslå motionen. Det är en enskild motion från föregående år. Man kan alltid fundera kring: Hur når vi bäst framgång i skyddet av känsliga marina miljöer som öppnas till följd av klimatförändringarna i Arktis? Från vår utgångspunkt är det genom att försöka arbeta för att nå regelverk som så långt möjligt skyddar de känsligaste miljöerna. Det måste också finnas en avvägning. Vi vet att det finns andra intressen. Vi har inte gått på linjen moratorium. Det är viktigt att försöka nå fram till ett samlat regelverk där man utifrån de väldigt olika perspektiv som finns på området kan förena sig och klara havsrättskommissionen, IMO och nationell jurisdiktion på ett bra sätt. Vi är inte där. Arktiska rådet har en otroligt viktig uppgift att försöka förena de olika intressen som finns och också ta in det i ett internationellt godkänt regelverk.

Anf. 15 Jonas Sjöstedt (V)

Fru talman! Kerstin Lundgren ifrågasätter varför vi har reserverat oss när det gäller Barentssamarbetet. När jag lyssnar på Kerstin Lundgren kommer jag att tänka på det amerikanska uttrycket: They can talk the talk but they can not walk the walk. Jag menar att det är regeringens politik på det här området. Man har retoriken men man har egentligen inte politiken. I dag satsar den svenska regeringen alldeles för lite på norra Sverige och Barentsregionen i praktisk handling. Man fick i praktiken bakläxa av Europeiska unionen häromveckan. EU säger: Bygg Botniska korridoren! Gör detta till en del av kärnnätverket för järnvägen i Sverige och i Finland! Bygg ihop våra järnvägssystem! Ge oss en konkurrenskraftig transportmöjlighet som gör att regionen kan utvecklas på ett hållbart sätt! Men regeringen säger nej. Inte ens nu när man kan få en medfinansiering på ett ganska betydande belopp säger man ja till att bygga Norrbotniabanan och att bygga ihop ett sammanhållande järnvägsnät som gör att vi kan bygga ut kontakterna mellan Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Det är vad som är skillnaden mellan oss i oppositionen och regeringen. Vi är beredda att fylla de vackra orden med handling. Jag skulle vilja ställa en fråga till Kerstin Lundgren. Nu när Europeiska unionen uppmanar oss att bygga Botniska korridoren och bygga ihop infrastrukturen i våra länder, något som har helt avgörande betydelse för Barentsregionen, är ni då beredda att ompröva frågan? Är ni beredda att titta på detta igen och ge även norra Sverige ett fungerande järnvägssystem och inte en järnväg som planerades och byggdes för 1800-talets samhälle?

Anf. 16 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Jag läser inte in just detta när jag läser reservationen om Barentssamarbetet. Det kan jag lugnt säga. Det handlar mer om att stärka Barentssamarbetet och ytterligare fördjupa inom samtliga områden. Nu lyfter Jonas Sjöstedt upp frågan om Norrbotniabanan och den bottniska järnvägslänken. Jag kan bara konstatera att den inte kom till utan något arbete från den svenska regeringens sida. Jag tror att en tidigare minister på det området måhända har möjlighet att berätta mer. Det var alldeles entydigt så att den länken blev ett TEN-projekt tack vare att det hade förts fram från Sveriges regering. Det var inget påfund från EU:s sida.

Anf. 17 Jonas Sjöstedt (V)

Fru talman! Vi som bor i den här regionen - jag kommer själv från Västerbotten, och det finns också de som bor i Norrbotten - har arbetat för detta i många år. Det har ofta skett över partigränserna och ibland också med stöd från våra borgerliga kolleger. Men någonting händer på flygplanet ned till Stockholm. Då glömmer man bort vad det är man har arbetat för när det gäller att utveckla Barentsregionen. Då röstar de borgerliga ledamöterna här i kammaren emot denna satsning som är helt avgörande för att utveckla vår landsända. Jag tycker inte att det håller. Men om det nu är så att det är tack vare den borgerliga regeringen som man har fått denna möjlighet till medfinansiering av den här avgörande investeringen, kommer då regeringen också att föreslå att den blir av? Det är det som är den avgörande frågan. Eller har man tänkt att det här ska bli en snygg hyllvärmare på något departement och att man ska kunna peka på att det finns en utredning? Vi är inte så intresserade av utredningar längre, utan vi vill ha en järnväg där vi kan frakta våra råvaror och ha moderna persontransporter. Skillnaden mellan den borgerliga regeringens politik för norra Sverige och Barentsregionen och den rödgröna oppositionens politik är att vi satsar på hela Sverige. För oss är detta inte bara en paroll. För oss är det vår politik att vi investerar över hela Sverige. Det, om något, skulle gynna befolkningen i norra Sverige och samarbetet i hela Barentsregionen.

Anf. 18 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Sammanhållning av hela Sverige och av Norden är en viktig del. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg är TEN-projektet ett resultat av en framställan och ett arbete från svensk sida. Den stora skillnaden, fru talman, mellan Vänsterpartiets och regeringens hållning i infrastruktursammanhang är att vi inte använder luftpengar. Vi investerar, och vi har stärkt insatserna när det gäller järnvägstrafik för att få någonting att hända i verkligheten och inte bara i talarstolar som från Vänsterpartiets sida. Det har varit mycket tal, mycket snack, mycket luft och många spadtag när det gäller finansiering. Men det har varit lite resultat i verkligheten.

Anf. 19 Karin Åström (S)

Fru talman! Jag delar Jonas Sjöstedts syn i hans replikskiften när det gäller satsningar på ett område i norr. Jag reagerar lite grann när Kerstin Lundgren säger att vi ropar efter mer. Det kanske vi gör, skulle jag vilja säga. Vi gör det utifrån att vi saknar handlingskraft från regeringens sida. Det är självklart att vi gör det eftersom vi, precis som Sjöstedt var inne på, lägger finansieringen klar för exempelvis Norrbotniabanan. Vi står bakom hela Botniska korridoren. Vi lägger också fram förslag om hur vi ska bygga ut infrastrukturen över Öresundsregionen. Allt detta är till för att stimulera och öka en rörlighet över våra gränser. Det är oerhört viktigt. Vi säger i vår motion som behandlas i betänkandet att vi skulle vilja se över hur den ökande rörligheten fungerar och vad man mer kan göra för att stimulera den. Det är ett initiativ som vi vill att ministerrådet ska ta till sig. Sverige har haft ordförandeskapet i Barents euroarktiska råd. Det har nu precis avslutats. Jag var uppe i Kiruna i oktober när Carl Bildt lämnade över stafettpinnen till Norges Støre, som ska ta över ordförandeskapet. Jag kan säga att Carl Bildt inte hade mycket att rapportera om vad han som minister och ordförande har åstadkommit när det gäller Barentsfrågorna. Det har snarare blivit en mer irriterad stämning från den ryska sidan när det gäller våra diskussioner om klimatfrågan.

Anf. 20 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Nu blev det nästan lite intressant. Nu skulle jag nästan ha velat höra lite mer om den ryska sidans uttolkning av det svenska ordförandeskapet i Barents euroarktiska råd. Det är väl ändå märkligt, fru talman, om Socialdemokraterna låter Putin vara uttolkare av framgång eller av de insatser som har gjorts när det gäller klimatområdet från Sverige och från Barentssidan. Vad Putin recenserar är åtminstone inte min värdemätare för framgång. Måhända är det Socialdemokraterna val, och det får jag väl respektera. Fru talman! Jag hör också viljan att investera i järnväg i Botniska korridoren och i nya förbindelser över Öresund. Men jag har läst den reservation som man yrkar bifall till. Där säger man att man vill ha ett ännu mer utvecklat och förstärkt samarbete och att det är nödvändigt att ytterligare stärka det inomnordiska samarbetet och bygga upp nätverk som i sin tur kan öka det nordiska inflytandet i EU och andra samarbetsorgan. Vad är det för nytt i det, fru talman? Är det inte just det som regeringen gör? Vi har stärkt det nordiska samarbetet. Vi har byggt upp nya nätverk. Vi har startat olika arbetsgrupper utifrån globaliseringsfrågorna. Vi har också stärkt den nordiska rollen i EU-sammanhang precis som i globala sammanhang. Det är just denna nya energi som har tillkommit. När det gäller Botniska korridoren och allt annat som socialdemokratiska budgetmotioner lyfter in väljer vi en annan ekonomisk strategi, fru talman. Vi har en budget i balans, och vi har en budget som säkrar svensk ekonomis hållbarhet.

Anf. 21 Karin Åström (S)

Fru talman! Vi sitter ihop med parlamentariker i Barentsrådet, alltså även med ryska parlamentariker. Vi för diskussioner med varandra. Vi pratar inte direkt med Putin. Däremot för vi ett resonemang om hur vi tillsammans ska kunna hjälpas åt för att få till stånd bra förslag när det gäller att komma åt den klimatförstöring som sker uppe i Barents, särskilt på Kolahalvön. Det är utifrån dessa resonemang det finns oerhört mycket kritik mot ordförandeskapet i Barents euroarktiska råd och utrikesminister Carl Bildt. Jag vill att det klart ska framgå att det är på detta sätt. Utifrån de två år som har gått med Sveriges ordförandeskap kan jag bara konstatera att det har varit oerhört mycket prat och lite verkstad. Det finns inte mycket till handling som är gjord utifrån detta ordförandeskap. Jag ser fram mot att verkligen få till stånd att regeringen kommer till riksdagen och officiellt lämnar skrivelser om vad samverkan inom Barents har åstadkommit och vad man har för avsikt att fortsätta med. Det gäller också inom det arktiska området. Det är först då vi kan föra en debatt här i kammaren. Det är också först då jag tycker att handlingsalternativen blir mer prioriterade, och vi har möjlighet att påverka också på detta sätt som parlamentariker. Jag skulle vilja veta vad Centern tycker om denna bit - att vi ser till att vi får en skrivelse till kammaren.

Anf. 22 Kerstin Lundgren (C)

Fru talman! Det är intressant att föra samtal med ryska parlamentariker. Det gör också jag. Men det är inte ofta det leder till resultat. Vi brukar säga: Gå hem och be er regim göra någonting själva! Be dem göra insatser själva för att komma rätt! Vi vet att ryska parlamentariker och politiker ofta reagerar på ett visst sätt. Det är svårigheter när det gäller hela samarbetet runt Östersjön och annat. Vid det minsta lilla som heter EU blir man nästan allergisk från ryska parlamentarikers sida. Jag hoppas att man kan komma över detta, för det behöver vi. Vi behöver hitta fram, och vi behöver få med den ryska politiken på insatser - inte minst på klimatområdet. Karin Åström talar om prat. När det gäller frågan om Barents kan jag inte komma ifrån att jag hör mycket prat. Men jag ser inga konkreta förslag i reservationerna. Nu, fru talman, hörde jag igen frågan om skrivelser. Det verkar vara den gordiska knuten. Det kan vara viktigt för att få en parlamentarisk kontroll. Men jag tycker också att vi måste vara varsamma med skrivelser och se till att man inte kommer med skrivelser bara för skrivelsernas skull. Det måste finnas någonting mer. Jag tycker att man kan fundera på om man ska sammanfoga ett antal olika perspektiv. Det finns flera perspektiv i Nordiska rådet, Arktiska rådet och Barentsregionen som man skulle kunna tänkas föra samman. Det är möjligt att man skulle kunna ta med sig en sådan fundering från den här debatten, åtminstone gör jag det.

Julia Kronlid (SD)

Anf. 23 Julia Kronlid (SD)

Fru talman! Sverigedemokraterna anser att det nordiska samarbetet fyller en mycket viktig funktion. Som tidigare framgått i dagens debatt har de nordiska länderna ett starkt gemensamt kulturarv som vilar på gemensamma värderingar i fråga om demokrati, rättvisa och rättsstat. Samarbetet mellan de nordiska länderna bör vila på en grund av ömsesidigt förtroende och gemensamma intressen. Det bör också finnas en samsyn kring vilka arbetsområden som bör vila på samarbete och vilka som är varje lands enskilda ansvar. Det nordiska samarbetet rör sig över ett brett spektrum av frågor, och jag kommer att lyfta fram några av dem som vi anser är viktiga. Fru talman! Det nordiska samarbetet är inte minst viktigt i en händelse av kris i något av våra grannländer. Detta blev synnerligen aktuellt i somras när vårt grannland Norge drabbades av ett av de värsta attentat man kan tänka sig och en fruktansvärd tragedi. Sverigedemokraterna välkomnar därför att man i skrivelsen om nordiskt samarbete lyfter upp att samarbetet inom samhällsskydd och beredskap har fördjupats under 2010, bland annat genom Hagadeklarationen som exempelvis innebär att man ska utveckla ett samarbete kring räddningstjänst och kriskommunikation. Ett gemensamt forum för räddningstjänst till sjöss med ett effektivare samutnyttjande av resurser för att utveckla vår gemensamma förmåga är också ett viktigt framsteg inom detta område. Fru talman! Även om det är lovvärt med nationella ansträngningar för vårt klimat och vår miljö är detta alldeles uppenbart en global fråga där länder påverkar varandra och där det krävs globala insatser för en långsiktig förbättring av vårt klimat och vår miljö. Ett samarbete med de nordiska länderna, som ligger oss närmast, är därför naturligtvis viktigt. Det gäller inte minst en miljömässig och socialt hållbar utveckling i Arktis, vilket har framhållits mycket här i dag. Att de nordiska länderna kan tala med en enad röst i EU i klimat-, miljö- och djurskyddsfrågor anser vi också har ett stort värde. När det gäller gränshindersarbetet instämmer Sverigedemokraterna i vikten av att underlätta för medborgare i de nordiska länderna att röra sig över gränserna. Vi ser positivt på de gränshinder som upplösts under 2010, till exempel när det gäller rätten till sjuk- eller föräldrapenning för pendlare med timanställning i Danmark och att taxibolag i gränstrakterna kan operera i grannlandet. Dock finns det mer att göra på detta område, inte minst när det gäller komplicerade regler som påverkar familjer, till exempel familjeförsäkring för Öresundspendlare. Fru talman! Människohandel för sexuella ändamål utgör en allvarlig kränkning av mänskliga rättigheter och innebär ett djupt mänskligt lidande för de utsatta. Därför välkomnar Sverigedemokraterna att länderna i Östersjöregionen har avgett en särskild avsiktsförklaring i syfte att utveckla ett samarbete kring bekämpandet av människohandel för sexuella ändamål. Kampen mot människohandel och organiserad brottslighet kräver verkligen ett fortsatt samarbete på alla fronter inom Norden och Östersjöregionen. Sverigedemokraterna instämmer vidare med det regeringen framhåller i skrivelsen om att det nordiska försvarspolitiska samarbetet bör fördjupas ytterligare. Vi tycker att detta är viktigt så länge dessa samarbeten är rationella, har ett mervärde och den nationella beslutanderätten gällande varje lands operativa förmåga får finnas kvar. Enligt skrivelsen om Nordiska rådet som vi behandlar i dag utgör kultursamarbetet en av grundvalarna i det gemensamnordiska arbetet. Med tanke på vårt starka gemensamma kulturarv bör ett samarbete för att just stärka och bevara vårt kulturarv vara av vikt. Sverigedemokraterna ser därför med glädje att vårt förslag om att bevara den nordiska identiteten i det nordiska samarbetet faktiskt har hörsammats i Nordiska rådet. Jag vill avsluta med att säga att vi väljer att yrka bifall till utskottets förslag på samtliga punkter i detta betänkande.

Anf. 24 Jonas Sjöstedt (V)

Fru talman! Julia Kronlid nämnde här behovet av ett gemensamt nordiskt agerande i klimatfrågan. Jag hajade till, för jag tror att det är första gången jag hör en sverigedemokrat prata om klimatproblemen trots att jag har suttit i EU-nämnden där den här frågan har varit uppe otaliga gånger. Jag blev lite nyfiken. Vad vill Sverigedemokraterna att vi ska driva i klimatfrågan? Vill Sverigedemokraterna att vi ska höja utsläppsmålet i EU från 20 procent till 30 procent år 2020? Hur ska det ske? Hur ser man till exempel på att regeringen vill att så mycket av utsläppsminskningarna ska ske i andra länder och användandet av CDM-åtgärder? Om det verkligen är så att Sverigedemokraterna vill ha en ambitiös klimatpolitik finns det en parlamentarisk majoritet i riksdagen för att skärpa klimatmålen och tvinga regeringen att bedriva en mer ambitiös klimatpolitik i Europeiska unionen. Jag skulle gärna vilja ha svar på de frågorna.

Julia Kronlid (SD)

Anf. 25 Julia Kronlid (SD)

Fru talman! I vår biståndsbudget har vi talat om att det inte räcker att göra satsningar i klimat- och miljöfrågor lokalt, utan det är en fråga där vi måste samarbeta. Det jag vill framhålla här i dag är just vikten av ett samarbete i de här frågorna. Vad vill vi göra? Vi ser självfallet positivt på alternativa energikällor. Även om vi vill bevara kärnkraften ser vi positivt också på andra alternativ. En sak som jag lyfter fram här i dag när det gäller klimat och miljö är djurskyddsfrågor. Våra representanter i den svenska delegationen har lyft fram att djurskyddsfrågorna i Sverige och Norden har en särställning om man jämför med andra länder i EU. Vi tycker att det är väldigt viktigt att lyfta fram de här frågorna där.