Nordiskt samarbete mot människohandel

Motion 2010/11:U278 av Maria Stenberg och Ann-Kristine Johansson (S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nordiskt samarbete mot människohandel.

Motivering

Trafficking, eller människohandel, förknippas ofta med kvinnor, som genom tvång eller löften om arbete, säljs över nationsgränserna och tvingas att prostituera sig. Det här är inte någon förvanskad bild, för offren för den här handeln – eller slaveriet, som det kanske hellre ska kallas – hamnar inte bara i vidriga miljöer, långt från vanliga människors vardag. Människohandeln inkluderar även män, kvinnor och barn som tvingas leva som slavar i privata hem – som städare, grovarbetare och trädgårdsarbetare. De utnyttjas i de restauranger där vi äter och i hotellen där vi bor. De säljs som fabriksarbetare och jordbruksarbetare, som tiggare och illegala adoptivbarn eller som organdonatorer.

Det finns en enkel orsak till detta. Det finns å ena sidan en efterfrågan på billig arbetskraft och sexuella tjänster och det finns å andra sidan människor som lever under usla förhållanden med litet eller inget hopp inför framtiden. Den här marknaden utnyttjas av brottslingar, som lurar eller lockar offren in i slaveriet. De utnyttjar människor som har få eller inga möjligheter att försörja sig själva och sina familjer. Detta är något som inte bara äger rum i fattiga och avlägsna länder. Det händer även här i vår egen region. Människorna säljs på samma villkor som narkotika och vapen, men till skillnad från narkotikan och vapnen, där vinsten bara kan göras en gång, kan offren för människohandeln säljas gång på gång. Det är detta brutala perspektiv som gör människohandeln till en sådan lönsam affärsverksamhet med mycket höga vinstmarginaler.

Internationella organisationer har presenterat uppskattningar som visar att det finns omkring 2,5 miljoner offer för människohandeln över hela världen. Men det finns svårigheter i att ge en exakt bild av den verkliga omfattningen av handeln med människor. Detta beror delvis på att det inte finns någon systematisk och jämförbar inhämtning av data. Gemensamma forskningsinsatser borde också kunna stärka samarbetet och ge en bättre överblick över verksamheten.

Därför är det viktigt att det nordiska samarbetet strävar efter att utveckla och samordna datainhämtningen kring människohandeln för att kunna öka förståelsen för problemet, att utveckla lämpliga åtgärder mot människohandeln, att stödja forskningen och de juridiska processerna och att ge offren för människohandeln det bästa möjliga stödet.

Det nordiska samarbetet måste också sträva mot att ständigt bevara fokus på offren. Människohandeln är ett utnyttjande, oavsett var den förekommer och vilken form den tar. Upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna måste utgöra kärnan i åtgärderna.

Stockholm den 12 oktober 2010
Maria Stenberg (S)	Ann-Kristine Johansson (S)