Mineralförsörjning m.m.

Betänkande 1992/93:NU26

Näringsutskottets betänkande 1992/93:NU26

Mineralförsörjning m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1992/93
NU26

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:100 bilaga 13
(Näringsdepartementet) littera G (teknologisk infrastruktur
m.m.) punkt 11,

dels -- helt eller delvis -- sju motioner från allmänna
motionstiden rörande bl.a.:
verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (SGU),
vikten av statligt engagemang i prospekteringen,
uppbyggnaden av mineralkontoret i Malå.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till
Sveriges geologiska undersökning (SGU). Härigenom avstyrks en
motion (v) om ytterligare medel till SGU.

Likaså avstyrker utskottet motionsyrkanden (s) med krav på att
statliga insatser för prospekteringen skall återinföras; ett av
förslagen går ut på att 100 miljoner kronor skall anslås för
detta ändamål. I en reservation (s) anförs att ett sådant stöd
är av vikt främst när det gäller s.k. fältprospektering och
beträffande industrimineral. Uppbyggnaden av ett mineralkontor i
Malå, som riksdagen beslutade om våren 1992, aktualiseras i en
motion (c, s, m, fp, kds, nyd). Utskottet hänvisar till vidtagna
åtgärder och finner att motionen är tillgodosedd i väsentliga
delar; den avstyrks därför.

Utskottet avstyrker även motioner om mineraljakt (s), sanering
av gruvavfall (v) och oljeutvinning i Östersjön (nyd). I den
sistnämnda frågan följs motionen upp i en reservation (nyd).

Propositionen

I proposition 1992/93:100 bilaga 13 (Näringsdepartementet)
framlägger regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo
Lundgren -- förslag om anslag under tolfte huvudtiteln för
budgetåret 1993/94. Under här angiven rubrik föreslås:

G 11. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. (s.114)
att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 131245000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1992/93:N250 av Christer Windén och Bengt Dalström (båda nyd)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det snarast skapas sådana förutsättningar att
borrningar efter olja kan komma i gång i Östersjön,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att det utan fördröjning tas fram en
långsiktig strategi för prospektering och utvinning av olja i
Östersjön -- en framsynt oljeutvinningspolitik för Sverige.

1992/93:N277 av Hans Andersson och Jan Jennehag (båda v) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att omedelbart igångsätta saneringen av
gruvavfall i Garpenberg.

1992/93:N292 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prospekteringsverksamheten inom
gruvindustrin.

1992/93:N300 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av statligt engagemang i prospekteringen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökning av baskarteringsverksamheten i Norr- och
Västerbottens län,
3. hos regeringen begär att Norrlandsfonden ges ett
samordnande ansvar för mineraljakten.

1992/93:N301 av Birgitta Johansson m.fl. (s) såvitt gäller
yrkandet (2 delvis) att riksdagen [för ett samlat
näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för småföretag]
för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 500000000 kr.

1992/93:N310 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd)
vari yrkas att riksdagen inrättar ett mineralkontor i Malå som
blir självständigt i förhållande till Sveriges geologiska
undersökning.

1992/93:N316 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (18) att riksdagen till Sveriges geologiska
undersökning, geologisk undersökningsverksamhet m.m., anslår
10000000 kr utöver vad regeringen föreslår.

Utskottet

Verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska
beskaffenhet. SGU är vidare chefsmyndighet för Bergsstaten, som
är regional förvaltningsmyndighet för frågor om landets
mineralhantering. Riktlinjerna avseende treårsperioden
1991/92--1993/94 för verksamheten vid SGU och Bergsstaten
beslutades våren 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 14, bet. NU23).
Övergripande mål för SGU är att undersöka, dokumentera och
beskriva Sveriges geologi för att tillhandahålla geologisk
information som motsvarar behoven inom särskilt områdena miljö
och hälsa, fysisk planering, naturresursförsörjning, jord- och
skogsbruk samt totalförsvar.

SGU:s verksamhet är såväl anslags- som intäktsfinansierad. För
den anslagsfinansierade delen gäller som mål dels att 75% av
landets yta där behoven är störst skall vara undersökt år 2020,
dels att 100% av den svenska kontinentalsockelns lösa
avlagringar skall vara undersökta år 2050. Genom riksdagens
beslut våren 1992 kompletterades dessa mål så till vida att
flyggeofysisk information skall finnas år 2002 för 75% av
landets yta där behoven är störst samt att de från
mineralsynpunkt mest intressanta områdena i Västerbottens och
Norrbottens län skall ha undersökts på ett sådant sätt att för
prospektering modernt och heltäckande geologiskt material finns
tillgängligt år 2010. För den intäktsfinansierade delen gäller
kravet att verksamheten skall ökas med 15% under
treårsperioden.

I budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 13 s. 114)
anförs att SGU:s övergripande mål bör ligga fast för nyssnämnda
treårsperiod. Vidare anmäls att de bör gälla även för budgetåret
1994/95. Regeringen föreslår ett ramanslag på drygt 131 miljoner
kronor. Det har beräknats med utgångspunkt i ett besparingskrav
på ca 2 % och utan någon pris- och lönekompensation; effekten
härav är en real minskning med ca 9 miljoner kronor.

I motion 1992/93:N316 (v) kritiseras neddragningen av
anslaget. För att SGU skall kunna fullfölja det
karteringsuppdrag som statsmakterna har lagt på myndigheten
måste 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag anvisas,
sägs det.

Utskottet konstaterar att det realt sett minskade anslag
som föreslås otvivelaktigt får konsekvenser för SGU:s
möjligheter att nå upp till de långsiktiga mål som har lagts
fast. Den obalans mellan mål och resurser som härvid uppkommer
kan emellertid justeras genom en senare anpassning av dessa mål.
Med vad som här har sagts tillstyrker utskottet regeringens
förslag om anslag; motion 1992/93:N316 (v) avstyrks alltså i
berörd del.

Prospekteringsverksamhet

Statens engagemang

Riksdagen beslutade våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 13,
bet. NU18) att statens insatser inom mineralområdet skall
koncentreras på basverksamhet, främst i form av grundläggande
geologisk undersökningsverksamhet samt forskning och utveckling.
Beslutet innefattade vidare en avveckling av den statliga
prospekteringsverksamheten och Nämnden för statens gruvegendom.
Motioner (s; v) med kritik mot den nya ordningen avstyrktes av
utskottet men följdes upp i en reservation (s) och i en
meningsyttring (v).

Beslutet om en nedrustning av den statliga prospekteringen var
aningslöst, sägs det i motion 1992/93:N300 (s). I flertalet
andra länder genomförs någon form av övergripande, statlig
prospektering eller en subventionering av sådan verksamhet,
framhåller motionärerna. De befarar att gruvföretagen vid låga
malmpriser och dålig lönsamhet kommer att minska sin
prospektering och inrikta den enbart på områden i omedelbar
närhet till befintliga gruvor.

En motsvarande inställning kommer till uttryck i motion
1992/93:N292 (s). Regeringens uppfattning om den framtida
prospekteringen bygger, menar motionärerna, på förhoppningar om
att den privata gruvindustrin skall kompensera bortfallet av den
statliga prospekteringen. En sådan syn saknar emellertid helt
verklighetsförankring, heter det. För att en fortsatt
livskraftig gruvindustri skall säkerställas borde
riksdagen upphäva beslutet från våren 1992 om en avveckling av
den statliga prospekteringen. Vidare borde intäkterna från
utarrendering av statliga utmål och kronoandelar komma
prospekteringsverksamheten till godo.

I motion 1992/93:N301 (s) har förordats att regeringen skall
återkomma till riksdagen med ett förslag till samlat program i
Europaperspektiv för småföretag. Enligt ett annat yrkande i
denna motion skall riksdagen för detta program anslå 500
miljoner kronor. I motion 1992/93:N300 (s) hänvisas till detta
förslag och anförs att 100 miljoner kronor härav bör avse stöd
till statliga insatser för prospekteringsverksamheten. Utskottet
behandlar motion 1992/93:N301 (s) i övrigt i betänkanden om
vissa näringspolitiska frågor (bet. 1992/93:NU25) och om
forskning (bet. 1992/93:NU30).

I proposition 1992/93:238 har regeringen nyligen lagt fram
förslag till ändringar i minerallagen (1991:45) som syftar till
att skapa bättre generella förutsättningar för prospektering och
gruvdrift i landet. Ett förslag går ut på att
kronoandelsinstitutet, dvs. statens rätt till andel i
bearbetningskoncession med hälften, skall avvecklas. Utskottet
behandlar denna proposition i betänkande 1992/93:NU33.

Utskottet vill erinra om att riksdagens beslut våren 1992
syftade till att skapa generellt förbättrade förutsättningar för
prospekteringen. Statens uppgift är sålunda att tillhandahålla
en för prospektering efterfrågad och adekvat basinformation.
Beslutet innefattade en rad åtgärder i detta syfte. Insatserna
inom baskarteringen, dvs. de tidigare leden av
prospekteringskedjan, utökades. Vidare beslutades om inrättande
av ett mineralkontor inom SGU med uppgift att dels insamla,
uppdatera och bearbeta information av relevans för
prospektering, dels marknadsföra denna information (se vidare i
det följande). Slutligen slog riksdagen fast att den geologiska
baskarteringen i prospekteringsintressanta delar av
Västerbottens och Norrbottens län skall ökas.

Vad som anförts i de nu behandlade motionerna ger inte
utskottet anledning till något ändrat ställningstagande i fråga
om prospekteringsverksamheten. Med det sagda avstyrker utskottet
motionerna 1992/93:N300 (s), 1992/93:N301 (s) och 1992/93:N292
(s), de båda förstnämnda i berörd del.

Baskartering

I motion 1992/93:N300 (s) aktualiseras vidare riksdagens
beslut våren 1992 om utökad baskartering i de från
prospekteringssynpunkt mest intressanta delarna i Norrbottens
och Västerbottens län. Med nuvarande direktiv för verksamheten i
de båda länen avses SGU:s uppdrag vara slutfört först år 2010,
påpekas det. Även om en rimlig prioritering görs, kommer
emellertid de områden där prospektering redan nu pågår inte att
vara karterade förrän åren 1996 och 1997. Motionärerna befarar
att tiden är för knapp för att prospekteringen skall kunna ge
resultat; risken finns därmed att gruvverksamheten hinner
upphöra. I motionen begärs att riksdagen skall göra ett
uttalande till förmån för ytterligare utökning av
baskarteringsverksamheten i dessa områden.

Som har framgått i det föregående gäller enligt riksdagens
beslut att den utökade baskartering som SGU bedriver i
Västerbottens och Norrbottens län skall ha slutförts år 2010.
Merkostnaden för den utökade baskarteringen beräknades uppgå
till totalt ca 180 miljoner kronor för perioden fram till detta
år, dvs. ca 10 miljoner kronor per år. I enlighet härmed har SGU
erhållit ett tilläggsanslag på 10 miljoner kronor för budgetåret
1992/93. Utskottet har samtidigt erfarit att SGU härutöver
beräknar att årligen av det "normala" anslaget avsätta omkring
4,75 miljoner kronor för undersökningsverksamhet i det aktuella
området. Det innebär att under innevarande budgetår utförs
arbeten i området för 14,75 miljoner kronor. Summan av
kostnaderna för SGU:s "normala" undersökningsverksamhet och
merkostnaderna för den utökade verksamheten för perioden fram
till år 2010 uppgår till 265,5 miljoner kronor. Totalkostnaden
för resterande del av projektet, dvs. för 17-årsperioden
1993/94--2009/10, är sålunda 250,75 miljoner kronor.

Beräkningar visar att vid en tidigareläggning av målåret från
2010 till exempelvis år 2002 skulle årligen ca 29 miljoner
kronor -- räknat i 1993 års kostnadsläge -- behöva avsättas för
verksamheten, varav SGU alltså kan sägas disponera 14,75
miljoner kronor. Behovet av ökade medel för SGU skulle därmed
bli 14,25 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Det kan konstateras att det förslag som framförs i motion
1992/93:N300 (s) skulle -- med frångående av riksdagens beslut
våren 1992 -- innebära en betydande kostnadsökning.
Utskottet, som utgår från att arbetet med den utökade
karteringsverksamheten fortlöpande följs av regeringen, är för
sin del inte berett att förespråka en sådan ytterligare
belastning på statens budget. Motion 1992/93:N300 (s) avstyrks
därmed i nu aktuellt avseende.

Mineralkontor

Motion 1992/93:N310 (c, s, m, fp, kds, nyd) har rubriken ett
mineralkontor i Malå. Som tidigare nämnts beslutade riksdagen
våren 1992 att ett sådant mineralkontor skall inrättas. Enligt
motionärernas uppfattning går etableringen emellertid alltför
långsamt. Hela satsningen riskerar härigenom att äventyras,
hävdas det. Kontoret borde därför vara organisatoriskt
självständigt i förhållande till SGU och tillföras medel om ca
20 miljoner kronor för att kunna driva den för gruv- och
mineralindustrin nödvändiga verksamheten.

Genom regleringsbrev uppdrog regeringen i juni 1992 åt SGU att
inrätta ett mineralkontor i Malå i Västerbottens län, med
uppgift dels att insamla, uppdatera och bearbeta information av
relevans för prospektering, dels att på lämpligt sätt
marknadsföra denna. För mineralkontorets verksamhet gäller de
riktlinjer i övrigt som riksdagen har lagt fast.

Utskottet har inhämtat uppgifter om SGU:s åtgärder för
uppbyggnaden av mineralkontoret. Därvid har sammanfattningsvis
framkommit att en kravspecifikation för bemanning av
verksamheten utarbetades under sommaren 1992 i kontakt med
prospekteringsföretag. I september 1992 utannonserade SGU -- i
samarbete med Malå kommun -- samtliga tjänster utom
chefstjänsten, vilken avsågs kunna besättas med någon ur den
krets som sedermera skulla anställas. Under de tre första
månaderna år 1993 har vidare lokalfrågan lösts och samtliga sex
tjänster på handläggarnivå tillsatts. Tre personer påbörjade sin
tjänstgöring i februari, och i maj skall även de övriga
anställda vara i tjänst. Chefstjänsten, som utlystes internt
under denna period, förutsätts vara bemannad senast den 1 juli
1993. Samtliga tjänster är placerade i Malå. Det kan också
noteras att borrkärnearkivet i Malå i stort sett har
färdigställts under denna period.

Utskottet vill återigen betona det angelägna i att
prospekteringsföretag ges bästa förutsättningar när det gäller
prospekteringsverksamhet. Avgörande är härvid att
beslutsunderlag för sådan verksamhet kan erhållas i samlad
form.

Riksdagens beslut våren 1992 om att ett mineralkontor skall
inrättas har som en viktig utgångspunkt att satsningen skall få
stor betydelse för mineral- och gruvnäringens utveckling i
Norrbottens och Västerbottens län.

Kontorets uppgift skall givetvis vara att driva verksamheten i
enlighet med de av riksdagen fastlagda riktlinjerna och skall ge
intressenter, såväl inhemska som utländska, bästa
förutsättningar när det gäller prospekteringsverksamhet. Enligt
utskottets uppfattning bör höga krav ställas när det gäller
effektivitet, affärsmässighet och serviceinriktning. Med
hänvisning till vad i det föregående har redovisats om
uppbyggnaden av mineralkontoret utgår utskottet från att detta
snarast kommer att fylla den avsedda funktionen. Utskottet
förutsätter vidare att alla de berörda tjänsterna tillsätts med
placering i Malå.

Med det sagda får motion 1992/93:N310 (c, s, m, fp, kds, nyd)
i väsentliga delar anses vara tillgodosedd och påkallar ingen
riksdagens vidare åtgärd.

Mineraljakt

Mineraljakt syftar till att stimulera allmänheten att leta
efter malm, industrimineral och nyttosten, framhålls det i
motion 1992/93:N300 (s). Denna angelägna verksamhet borde ges
möjlighet att drivas även i fortsättningen. Enligt motionärernas
uppfattning bör Norrlandsfonden vara samordnande organ för de
olika mineraljaktsintressenterna och för ändamålet tillföras
medel.

Riksdagen har vid en rad tillfällen behandlat frågan om
mineraljakterna. En redovisning för deras organisation m.m. har
lämnats i utskottets betänkanden 1990/91:NU23 och 1991/92:NU18,
till vilka nu hänvisas. Det kan här erinras om att
Norrlandsfonden var huvudman för mineraljakten i de norrländska
länen fram till halvårsskiftet 1988; efter det att fonden avsade
sig denna uppgift övertogs den av länsstyrelserna i de fyra
länen.

När frågan om mineraljakt senast togs upp -- våren 1992 --
avslog riksdagen ett motionsyrkande (s) av samma innebörd som
det nu aktuella (bet. 1991/92:NU18 s. 16). Det upplystes härvid
om att regeringen vid denna tidpunkt hade tagit ställning till
förslag om samordning och finansiering av Bergslagens och
Norrlands mineraljakter genom att avslå en ansökan om stöd till
vad som betecknades som Sveriges mineraljakt. Vidare påpekades
att finansieringen dittills huvudsakligen hade skett genom medel
från länsanslagen. Motionen följdes upp i en reservation (s) och
i en meningsyttring (v).

Utskottet har vid upprepade tillfällen gett uttryck för
sin uppfattning om mineraljakternas betydelse. Enligt utskottets
mening tillkommer det Norrlandsfondens styrelse och ledning att
avgöra vilken verksamhet som skall bedrivas. Några nya
omständigheter som ger anledning till ändrat ställningstagande i
frågan om mineraljakternas organisation eller finansiering har
inte framkommit sedan frågan behandlades förra gången. Med det
sagda avstyrker utskottet motion 1992/93:N300 (s) såvitt nu är i
fråga.

Sanering av gruvavfall

Tillförseln till Dalälven av miljöskadliga ämnen är betydande.
För att utarbeta ett åtgärdsprogram för rening av Dalälven
tillkallades år 1987 en delegation (ME 1987:02). Denna, som
sedermera antog namnet Dalälvsdelegationen, skall enligt sitt
uppdrag (dir. 1987:57) prioritera sådana åtgärder som syftar
till en begränsning av de tungmetaller som härrör från
gruvavfall i anslutning till tidigare gruvbrytning i Falun och
Garpenberg. I betänkandet (SOU 1988:34) Dalälven -- en
miljösatsning har delegationen presenterat vilka åtgärder som
skulle krävas för att åstadkomma den åsyftade reningen.

Mot bakgrund av sin bedömning att miljöskyddslagen (1969:387)
saknar tillräcklig vägledning i ansvarsfrågan har
Dalälvsdelegationen tagit initiativ till förhandlingar med de
berörda gruvföretagen. Som resultat härav träffades strax före
årsskiftet 1992/93 ett avtal med STORA om saneringsåtgärder i
Faluområdet. Vad Garpenbergsområdet beträffar pågår
förhandlingar med Boliden Mineral AB och berörda
tillsynsmyndigheter -- däribland Statens naturvårdsverk.
Delegationen, vars återstående uppgift av betydelse avser
Garpenbergsgruvan, förutsätts avsluta sitt arbete under år 1993.

De två gruvorna i Bergslagen läcker enorma mängder av
miljöskadliga ämnen, anförs det i motion 1992/93:N277 (v).
Motionärerna, som uppmärksammat att en lösning har uppnåtts i
fråga om Falugruvan, kräver att saneringen omedelbart inleds när
det gäller avfallet från gruvan i Garpenberg. Det påpekas
samtidigt att en sådan åtgärd skulle skapa ett flertal
sysselsättningstillfällen i en ekonomiskt hårt drabbad region.

Riksdagen har tidigare behandlat frågan om sanering av
Garpenbergsgruvan. Våren 1987 avslogs en motion (vpk) om
miljöproblemen vid Garpenbergs varphögar; utskottet (bet.
NU1986/87:32) hänvisade bl.a. till att frågan hade
uppmärksammats av Naturvårdsverket och regeringen.

Utskottet konstaterar att frågan om sanering av det
gruvavfall som härrör från tidigare brytning i Garpenberg bereds
i enlighet med vad som förutskickades i delegationens uppdrag.
En förhandlingsuppgörelse synes också ligga inom räckhåll. Någon
åtgärd av det slag som begärs i motion 1992/93:N277 (v) behövs
därför inte, menar utskottet. Med det sagda avstyrks motionen.

Oljeutvinning i Östersjön

Det är viktigt att alla industriprojekt uppmuntras som kan
leda till att den svenska ekonomin tar fart, sägs det i motion
1992/93:N250 (nyd). Det hänvisas till bl.a. ett
oljeprospekteringsprojekt utanför Gotland. Enligt motionärernas
uppfattning borde detta projekt tillåtas med hänvisning till
dess lönsamhet. I motionen begärs att det snarast skapas sådana
förutsättningar att borrningar efter olja kan komma i gång i
Östersjön. Vidare bör, menar motionärerna, en långsiktig svensk
strategi för framgångsrik oljeutvinning i Östersjön formuleras
utan dröjsmål.

Regeringen meddelade under år 1988 med stöd av lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln fem tillstånd för prospektering
efter olja och gas på svensk kontinentalsockel i framför allt
Östersjön. Tre av tillstånden har upphört att gälla.

Det ena av de ännu gällande tillstånden omfattar
undersökningar genom geofysiska och andra mätningar. Innehavarna
av detta tillstånd ansökte hösten 1989 -- såsom ansökan slutligt
kom att utformas -- dels om att få tillståndet "uppgraderat"
till att även omfatta möjlighet till provborrning, dels om att
få inrätta anläggning för provborrning inom ett område benämnt
Klints bank öster om Gotland. Efter remissbehandling m.m.
överlämnade SGU ärendet till regeringen (Näringsdepartementet)
för prövning sommaren 1991. Ett beslut i ärendet förutses under
våren 1993.

Också det andra ännu gällande tillståndet avser undersökningar
genom geofysiska och andra mätningar men därutöver även
borrning. Tillståndet, som omfattar ett område öster och sydost
om Gotland, löper ut den 31 december 1993. Om det under
tillståndstiden påvisas en borrvärd struktur och om -- i så fall
-- tillståndshavarna avser att undersöka denna genom borrning
förlängs efter anmälan tillståndstiden med två år. För att få
inrätta anläggning för provborrning krävs regeringens
medgivande; någon ansökan härom har inte inlämnats till
regeringen.

Utskottet konstaterar att det ansökningsärende som rör
oljeprospektering i Östersjön bereds inom regeringskansliet.
Samtidigt vill utskottet erinra om att Sverige -- med
utgångspunkt i den s.k. Helsingforskonventionen -- tillsammans
med övriga Östersjöstater arbetar för en förbättrad miljö i
Östersjön. Inom ramen för denna konvention har antagits
rekommmendationer om bl.a. krav som bör uppställas vid
offshore-verksamhet.

Vad härefter gäller frågan om behovet av en svensk strategi
för oljeutvinning vill utskottet påminna om de möjligheter som
står till buds för envar av marknadens aktörer att -- om han
bedömer potentialen gynnsam -- vidta erforderliga åtgärder,
innefattande ansökan om tillstånd för prospektering. Något behov
av statlig oljeutvinningsstrategi torde mot denna bakgrund
knappast föreligga, vare sig för land- eller marinbaserad
utvinning. Med vad som nu har anförts avstyrker utskottet motion
1992/93:N250 (nyd).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande geologisk undersökningsverksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga
13 punkt G11 och med avslag på motion 1992/93:N316 yrkande 18
till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk
undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 131245000 kr,

2. beträffande statens engagemang i
prospekteringsverksamheten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N292, 1992/93:N300
yrkande 1 och 1992/93:N301 yrkande 2 i ifrågavarande del,
res. 1 (s)

3. beträffande baskartering
att riksdagen avslår motion 1992/93:N300 yrkande 2,
res. 2 (s)

4. beträffande mineralkontor
att riksdagen avslår motion 1992/93:N310,

5. beträffande mineraljakt
att riksdagen avslår motion 1992/93:N300 yrkande 3,
res. 3 (s)

6. beträffande sanering av gruvavfall
att riksdagen avslår motion 1992/93:N277,

7. beträffande oljeutvinning i Östersjön
att riksdagen avslår motion 1992/93:N250.
res. 4 (nyd)

Stockholm den 1 april 1993

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Axel
Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Reynoldh
Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Leif Marklund (s), Bengt
Dalström (nyd), Mats Lindberg (s), Olle Lindström (m), Jan
Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Lennart Daléus (c), Henrik S
Järrel (m) och Roland Lében (kds).

Reservationer

1. Statens engagemang i prospekteringsverksamheten (mom.2)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörd del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att prospekteringsverksamhet syftar till
att ge grunden för den mineralutvinning som skall bedrivas i
framtiden. Generellt sett är prospektering en långsiktig
investering med ett högt risktagande, som samtidigt är svår att
göra kortsiktigt lönsam. Faran är därför uppenbar att
malmletning som bedrivs av företagen reduceras vid låga
malmpriser och dålig lönsamhet och att den koncentreras till
prospektering i omedelbar närhet till befintliga gruvor, s.k.
närprospektering. Utskottet erinrar om att staten under den
senare delen av 1980-talet -- genom NSG -- i stort sett ensam
har fått bedriva prospektering utanför de redan väl undersökta
områdena, fältprospektering, och letning efter industrimineral.

Det bör också påminnas om att det i flertalet andra länder
utövas någon form av övergripande statlig prospektering. I många
fall kompletteras den med subventioner till enskilda företags
prospektering eller lämnas sådana subventioner som alternativ.
Normalt anses det ta i bästa fall omkring tio år från ett beslut
om prospektering till dess att en gruva kan vara i drift. Därför
konstaterar utskottet att tiden nu är knapp för att genom
prospektering kunna bibehålla en gruvindustri i Sverige med
nuvarande betydelse och storlek. Att -- som regeringen nu gör --
helt nedrusta statens medverkan i prospekteringen måste, menar
utskottet med instämmande i vad som sägs i motion 1992/93:N300
(s), anses aningslöst.

Vidare vill utskottet beröra den statliga prospekteringens
betydelse för företag i industrimineralbranschen, en bransch som
omsättningsmässigt är större än den traditionella
malmbrytningen. Industrimineralföretagen bedriver i princip
ingen egen prospektering. För sin utveckling och därmed
överlevnad är de därför helt beroende av de statliga insatserna.
Det bör påpekas att Sverige för närvarande har en betydande
import av industrimineral, detta trots att vår berggrund har
mycket hög potential för sådana fyndigheter.

Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att malmreserverna
nu snabbt minskar. Denna omständighet och det faktum att Sverige
har goda förutsättningar för nya fynd borde göra det naturligt
med en kraftigt ökad satsning på prospektering. Hittills har
emellertid den totala prospekteringen i landet avsevärt
reducerats från ca 205 miljoner kronor år 1981 till ca 120
miljoner kronor år 1990 (löpande penningvärde). För att svensk
gruvhantering skall kunna överleva på sikt måste vi hitta lika
mycket malm som bryts. Utskottet föreslår därför att 100
miljoner kronor anslås till statliga insatser för
prospekteringsverksamheten. Genom ett beslut av denna innebörd
blir motionerna 1992/93:N300 (s), 1992/93:N301 (s) och
1992/93:N292 (s) tillgodosedda, de båda förstnämnda i här
aktuellt avseende.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande statens engagemang i
prospekteringsverksamheten
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:N292,
1992/93:N300 yrkande 1 och 1992/93:N301 yrkande 2 i
ifrågavarande del till Prospektering för budgetåret 1993/94
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
100000000 kr och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

2. Baskartering (mom.3)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "Det kan" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att SGU
ytterligare utökar baskarteringsverksamheten i Norrbottens och
Västerbottens län. Avsikten med riksdagens beslut våren 1992 var
att få fram ett informationsunderlag för prospekterande företag.
Med nuvarande direktiv för baskarteringen i dessa län kommer
SGU:s uppdrag att vara slutfört först år 2010. Även om en rimlig
prioritering görs, kommer områden där prospektering redan nu
pågår -- genom Boliden Mineral AB, Cogema och Terra Mining AB --
inte att vara färdigkarterade förrän åren 1996 eller 1997. Det
finns, menar utskottet, risk för att tiden är för knapp för att
prospekteringen skall kunna ge resultat med den påföljd att
gruvverksamheten tvingas upphöra.

Genom ett uttalande av riksdagen i linje med vad utskottet nu
har sagt blir motion 1992/93:N300 (s) tillgodosedd; motionen
tillstyrks alltså såvitt gäller frågan om baskartering.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande baskartering
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N300 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Mineraljakt (mom.5)

Birgitta Johansson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh
Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "i fråga" bort ha
följande lydelse:

Mineraljakt är benämningen på en organiserad pristävling med
syfte att stimulera allmänheten att -- som komplement till den
yrkesmässiga prospekteringen -- leta efter malm, industrimineral
och nyttosten. Enligt utskottets uppfattning är denna verksamhet
av stor betydelse, inte minst när det gäller nyttosten. Det är
mot denna bakgrund angeläget att finna former som garanterar en
fortsatt verksamhet för mineraljakterna.

Utskottet anser att det finns behov av fler aktörer i
verksamheten. Mot denna bakgrund förefaller det ändamålsenligt
att Norrlandsfonden ges i uppgift att som huvudman samordna de
olika intressenterna. Norrlandsfonden har genom tidigare
engagemang redan erfarenhet av mineraljakt. Denna omständighet
och det förhållandet att Norrlandsfonden har omfattande
kontakter med företag och myndigheter innebär att fonden skulle
kunna bli lämplig huvudman för utveckling av mineraljakten i
Sverige. Norrlandsfonden bör därför tillföras medel för denna
samordning. Regeringen bör anmodas att för riksdagen lägga fram
förslag med denna inriktning. Genom ett uttalande av riksdagen i
enlighet härmed blir motion 1992/93:N300 (s) tillgodosedd såvitt
nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:

5. beträffande mineraljakt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N300 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Oljeutvinning i Östersjön (mom.7)

Bengt Dalström (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.9 som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "motion
1992/93:N250 (nyd)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning visar behandlingen av de
refererade ansökningsärendena vikten av att en framsynt
oljeutvinningspolitik för Sverige snarast läggs fast. Oljan i
Östersjön är av hög kvalitet med låg svavelhalt. Därtill anses
den finnas i sådan mängd att utvinning kan bli av stor betydelse
för den svenska ekonomin, bl.a. genom att handelsbalansen
förbättras. Utskottet menar vidare att sysselsättningseffekten
av en utvinningsverksamhet inte bör underskattas. Av särskilt
intresse är att någon belastning på statens budget inte
uppkommer; borrningen finansieras av berörda bolag. Utskottet,
som noterar att den ansökan som nu är under beredning ingavs år
1989, välkomnar beskedet att ett beslut i ärendet kan förväntas
föreligga under våren 1993.

Med instämmande i vad som anförs i motion 1992/93:N250 (nyd)
anser utskottet att regeringen sålunda bör anmodas att snarast
utarbeta förslag till en strategi för svensk oljeutvinning i
Östersjön. Motionen tillstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:

7. beträffande oljeutvinning i Östersjön
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:N250 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.