Migrationsfrågor

Anf. 51 Magnus Resare (M)

Fru talman! Vi moderater i socialförsäkringsutskottet har under den här mandatperioden haft som ambition att besöka så många av Migrationsverkets kontor ute i landet som möjligt. Vi har också försökt träffa så många olika enheter som möjligt för att ta del av Migrationsverkets inspel, när det gäller både vilken lagstiftning som funkar bra i dag och vilken lagstiftning vi behöver fortsätta titta på och förändra. Inte minst nu när vi lägger om stora delar av migrationspolitiken har det har varit oerhört viktigt för oss att få lära oss vad de som jobbar med lagstiftningen i vardagen tycker är bra och inte.

Vid ett av besöken berättade medarbetarna om det uppenbara problemet med missbruk av studietillstånd i landet. För mig var det ny information, men jag tog verkligen till mig av deras berättelse. De berättade att flera svenska universitet mer eller mindre systematiskt hjälper människor som kommer från tredjeland, alltså länder utanför EU, att missbruka systemet med studietillstånd. Anledningarna är att man får terminsavgifter betalda för dessa och att man behöver ha utrikesmedborgare på sitt universitet för att uppfylla reglerna för universitet enligt Bolognaprocessen.

De berättade att svenska universitet har utsända rekryterare eller agenter i bland annat Pakistan och Bangladesh som berättar att den som kommer till Sverige och får ett studietillstånd bara behöver klara av 15 högskolepoäng per läsår för att få fortsätta vara i landet på ett studietillstånd. Man får jobba hur mycket man vill. Ens partner får jobba hur mycket han eller hon vill. Ens barn har rätt att gå i skola. Ens barn har rätt att operera knät om det går sönder. Man kan använda allt det som vi kollektivt betalar här i Sverige till den ringa summan av en terminsavgift.

De såg att detta missbrukas jättemycket. 90 procent av dem som sökt engelska på basnivå vid ett universitet i Sverige bor inte ens i upptagningsområdet för det universitetet. De bor i stället i Stockholm eller i Göteborg. Man kan tänka sig att de kanske jobbar med att cykla ut med pizzor, kör billiga taxibilar på nätterna eller någonting annat som inte är syftet med deras tillstånd.

Jag blev så arg när jag hörde att svenska universitet har anställd personal som hjälper till att rekrytera den här typen av personer till universiteten, där syftet inte är att de ska lära sig någonting utan att de ska komma hit för att jobba utan någon form av arbetsvillkor.

När vi pratar om arbetskraftsinvandring är vi överens om att ha vissa regelverk för att skydda arbetstagarna men också den svenska inre marknaden och arbetsmarknaden. I det här fallet behöver man inte ta hänsyn till någonting. Man kan jobba för vilken lön man vill så länge man betalar in sin terminsavgift.

När vi frågade hur det här kan fortgå – detta var i början av mandatperioden – talade de om att de gång på gång har sagt att det här är ett problem men att ingen har lyssnat. Regeringen har över huvud taget inte brytt sig när de har talat om det. Man har låtit det vara.

Men nu har vi en regering som lyssnar, fru talman. Nu har vi en migrationsminister som lyssnar, både på inspelen från Migrationsverket och på svenska folket. I stället för en regering där 4 procent av folket fick sätta agendan för svensk migrationspolitik har nu över 50 procent av svenska folket valt fyra partier som enas om en gemensam migrationspolitik som tar det här landet framåt.

Nu har vi en regering som inte tycker att den som kommer hit som flykting ska kunna åka hem på semester någon vecka efter att man har fått uppehållstillstånd. Nu har vi en regering som tycker att den som begår brott ska utvisas och en regering som tycker att det är dags att uppvärdera det svenska medborgarskapet. Den som inte kan svenska och som inte vare sig vill eller försöker bli en del av det svenska samhället ska inte ha ett svenskt medborgarskap.

Vi har redan skärpt regelverken för utvisning så att fler utländska medborgare som begår brott utvisas. Men det finns såklart mer att göra. Vi går från ett system där den som har begått exempelvis ett sexualbrott ofta inte bara har sluppit att bli utvisad utan också har kunnat bli släppt ur fängelset och bli svensk medborgare innan brottsoffrets sår över huvud taget har läkt. Det har varit direkt stötande. Men min regering sätter nu stopp för denna naiva cirkus.

Fru talman! Många är dock redan här och kommer att vara kvar. Många av dem kommer inte att komma ut i arbete eller ens lära sig svenska om ingenting görs. Jag var i Filipstad för någon vecka sedan. Det är en moderatledd kommun i Värmland som verkligen har fått smaka på den tidigare naiva migrationspolitiken. Där har man konstaterat att sfi faktiskt inte fungerar. Människor går år efter år utan att lära sig svenska. Man berättade om människor som har gått i över tio år men knappt klarar av att formulera en mening.

Man bestämde sig för att man måste göra någonting annat för att få ut de här människorna i samhället. Därför ställer man nu krav när det gäller försörjningsstöd; den grupp människor som vill ta del av försörjningsstöd ska också göra en motprestation som kommunen bestämmer.

Man visade ett exempel där man bad en grupp personer hjälpa till att klippa gräs på en kommunal gräsmatta. Man hade en åkgräsklippare och ett antal krattor. Man berättade att så fort åkgräsklipparen kom fram räckte alla männen självklart upp händerna och talade om att det var de som skulle köra den. Då talade kommunen i stället om att det skulle hon som stod tyst längst bak göra. I Sverige kan nämligen också en kvinna köra åkgräsklippare. Man berättade att detta var ganska jobbigt för flera av männen att ta till sig i början. Men efter hand har det blivit bättre, och efter kanske tio år i Sverige börjar de faktiskt inse att en kvinna kan köra åkgräsklippare och mannen kan stå och kratta. Det är inget konstigt.

I Filipstad har man börjat uppnå integration genom att ställa krav på människor och förklara vad som gäller. De här människorna har nu börjat lära sig svenska på ett sätt som de inte har gjort under flera år i sfi. I stället för att det står ett ord på en tavla talar man om och visar vad som är en spade, en kratta och en gräsklippare. De börjar få ett ordförråd. Man beskrev det här som oerhört framgångsrikt. Man ställer lite krav på människor som vill ta del av Sverige.

Det går som sagt att få någonting gjort i det här landet bara man vågar och vill.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag rikta mig till alla er som bor i Sverige och som kommit hit som invandrare. Många av er gör fantastiska insatser för vårt land. Många av er går till jobbet varje dag. Ni jobbar kanske på ett pappersbruk eller ett sjukhus, jobbar som poliser eller gör något annat väldigt positivt för vårt land. Ni är med på fotbollsträningen med era egna och grannarnas barn. Ni reser er upp på bussen för äldre damer, eller vad man nu kan tycka är viktigt.

Vi ser er. Vi ser att ni är en positiv del av vårt samhälle, och ni ska fortsätta att vara det. Det är inte på grund av er som vi lägger om vår migrationspolitik.

Vi lägger om den på grund av att vi har en massa människor i vårt samhälle som inte vill lära sig vårt språk, som inte respekterar vårt samhälles grundläggande värderingar och som inte tycker att deras döttrar ska få välja om de ska ha slöja eller inte eller att deras söner ska få älska vem de vill. Dessa personer ska inte längre räkna med att vårt samhälle fortsätter att se genom fingrarna.

Vad gäller studietillstånden, slutligen, har vi nu skärpt det regelverket, för vi får ordning på Sverige.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Sander (M).

Anf. 52 Tony Haddou (V)

Fru talman! Det finns naturligtvis många förskräckliga baksidor av ledamotens anförande och den migrationspolitik som Moderaterna bedriver. Spontant tänker jag på en fråga som Moderaterna aldrig lyfter i migrationsdebatterna, nämligen konsekvenserna för barn av Moderaternas migrationspolitik. Varje vecka de senaste åren har man kunnat läsa reportage efter reportage om barn som är födda i Sverige och har levt här hela sina liv men ska utvisas till länder de aldrig varit i eller har någon anknytning till.

Barnkonventionen är svensk lag sedan fem år tillbaka. Trots det utvisas barn som levt hela sina liv i Sverige till länder som är helt okända för dem. Barn som är födda och uppvuxna här utvisas till länder som de saknar anknytning till, vilket strider mot barnkonventionen. Det handlar oftast om barn som är runt 10 till 13 år gamla.

Jag har träffat många av de här familjerna och barnen. De har skolklasser som ställer upp, liksom fotbollstränare, grannar och lokalsamhället. Detta sätter djupa spår. Alla undrar varför regeringen angriper, undergräver och kränker barns rättigheter på det här sättet. Varför ska barn som levt hela sina liv i Sverige utvisas till länder de inte har någon anknytning till eller har varit i?

I dag finns skarpa förslag från exempelvis Vänsterpartiet om att stärka barns rättigheter och barns bästa i asylprocessen för att se till att barn som hamnar i dessa situationer faktiskt får en trygghet här. Min fråga är: Varför avslår Moderaterna allt detta?

Anf. 53 Magnus Resare (M)

Fru talman! Det är ert fel att de här barnen tvingas utstå dessa situationer. Jag tycker också att det är fruktansvärt, såklart.

Problemet är att vi måste ha en reglerad invandring. Att du har skaffat barn kan inte vara ett tillräckligt skäl för att du ska få stanna kvar, om du har gått under jorden här och levt tio år i ett skuggsamhälle. Det handlar om föräldrar som gång på gång har fått avslag på sin asylansökan och har valt att inte följa det beslutet och åka hem. De barnen hamnar såklart i en jättetragisk situation. Jag känner verkligen med dem.

Men det absolut viktigaste för ett barn är att bo med sina föräldrar. Om föräldrarna måste lämna det här landet för att de inte har rätt till asyl är det bästa att barnet följer med. Jag hade inte tyckt att det var någon särskilt trevlig ordning om föräldrarna skickades hem och vi höll kvar barnet i Sverige. Barn ska vara med sina föräldrar. Om föräldrarna inte har rätt att vistas i Sverige ska barnet följa med sina föräldrar. Jag tycker att det är en sund ordning.

Om ni, när ni styrde det här landet tillsammans med Socialdemokraterna, hade sett till att få ordning på detta så att folk som får ett nej också återvänder till sina hemländer hade vi inte haft den här situationen nu. Då hade du inte behövt ställa den här frågan.

Jag tycker såklart precis som du att det är jobbigt att se de här berättelserna i medierna. Men det kan inte vara ett tillräckligt skäl att du har barn, om du går under jorden och stannar här i tio år och vägrar att följa Migrationsverkets beslut. Sedan ska du som förälder belönas för att du har valt att inte följa det som vi som land har meddelat genom Migrationsverket.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna ledamoten om att vi tilltalar varandra med ”ledamoten” eller med namn och inte med ”du”.)

Anf. 54 Tony Haddou (V)

Fru talman! Jag vet inte om ledamoten begriper frågan ordentligt, eller hur verkligheten och lagstiftningen ser ut. Det handlar alltså om föräldrar och barn som inte har gått under jorden över huvud taget. De får utvisningsbeslutet efter ungefär 13 år. Barnen har fötts här men får utvisningsbeslut. Det är ingen som har gått under jorden. De får bara inte stanna här. Det är den politiken ni bedriver, och det är den jag ifrågasätter.

Det här handlar inte om människor som bara har gått under jorden. Jag sa precis att barnen spelar fotboll i det lokala fotbollslaget. De går i skolan. Det handlar inte om papperslösa eller människor som har gått under jorden. Jag tycker att det är obegripligt ansvarslöst att svara på det sättet.

Det som händer där ute i verkligheten är att ni berövar de här barnen deras barndom. De har varit här hela livet. De har inte gömt sig. De går i skolan här.

Det stora problemet här är att utlänningslagen inte går ihop med barnkonventionen och barns rättigheter. Då kan man inte blunda för den här situationen och skylla ifrån sig. ”Det är ert fel”, inledde ledamoten replikskiftet med. Jag tycker att det är oseriöst och oansvarigt.

Nu har vi barn i den här situationen som varje vecka får utvisningsbeslut trots att de har levt i Sverige hela sina liv – är födda och uppväxta här och har alla sina vänner här. Det är varken föräldrarnas eller barnens fel. Det är ni som har makt över lagstiftningen och kan ändra den här situationen – se till att vi följer barnkonventionen och att barns rättigheter efterlevs i Sverige.

Jag tycker att det är obegripligt att man faktiskt kränker barns rättigheter på det här sättet och sedan gör en vurpa genom att säga att de gömmer sig. Det gör de inte. De förekommer i ett reportage varje vecka. De går i skolan här i Sverige. Varför får de inte vara kvar? Varför ska de utvisas till länder de aldrig varit i?

Anf. 55 Magnus Resare (M)

Fru talman! Det är klart att man kan både spela fotboll, gå i skolan och till och med få ganska omfattande försörjningsstöd i flera av landets röda kommuner även om man är papperslös. Det är ett jätteproblem. De människor som blir utvisade ur det här landet är ofta papperslösa. Jag förstår faktiskt inte vad ledamoten menar. Det viktigaste och den absolut mest grundläggande rättigheten för ett barn är väl att vara med sina föräldrar.

Jag tycker att det är självklart att människor som inte har rätt att vara i det här landet ska lämna det. Jag tycker att det är självklart att barn ska vara med sina föräldrar. Det värdefullaste för ett barn är alltid att vara med sina föräldrar, oavsett i vilket land det är. Det är min absoluta övertygelse och uppfattning.

Anf. 56 Jonny Cato (C)

Fru talman! Moderaterna pratar mycket och gärna om vad som ska hända efter nästa års val. Man talar gärna om oppositionen i den här kammaren. Jag är själv inte så intresserad av det spelteoretiska. Man kan bara kolla på dagens mätning, som visar att inte ens hälften av Tidöpartierna är kvar i kammaren. Jag är mer intresserad av sakpolitikens innehåll.

Sverigedemokraterna säger å ena sidan att man är nöjd med att man har fått igenom mycket av sin migrationspolitik, å andra sidan att det handlar om en kompromiss. Den här mandatperioden har kompromissen inneburit att ansökningar som gäller svårt sjuka barn inte längre ska prövas mot den humanitära grunden. Den har inneburit minskade möjligheter till familjeåterförening och att antalet kvotflyktingar, några av vår tids allra mest utsatta, har gått från 5 000 till 900. Sverigedemokraterna har också drivit på för angiverilag, återvandringsbidrag och en rätt långtgående vandelsprövning, som ett första steg i ett sverigedemokratiskt drömsamhälle.

Det är också tydligt att detta bara är början och att många sverigedemokrater vill mer – man vill gå längre. Min fråga är därför väldigt enkel: Har Moderaterna några röda linjer i migrationspolitiken? Har Moderaterna någon gräns för hur långt man är beredd att gå i migrationspolitiken för att få Sverigedemokraternas stöd i denna kammare?

Anf. 57 Magnus Resare (M)

Fru talman! Ledamotens fråga är högst hypotetisk. Det får väl nästa regeringsförhandling utvisa. Det är klart att vårt parti som alla andra partier har röda linjer.

Jag är faktiskt ganska nöjd med den migrationspolitik vi har kommit överens om. Jag tycker att det finns väldigt mycket bra i den. Problemet är den tidigare förda migrationspolitiken, som har orsakat att vi nu inte har möjlighet att ta emot särskilt många alls om vi på något sätt ska kunna få ordning på integrationen i det här landet.

Det är ett jätteproblem i hela Sverige. Sverige brinner, speciellt ute i förorterna, där många av de nyanlända har hamnat. Om inte ledamoten ser det problemet rekommenderar jag honom att göra ett besök i valfritt särskilt utsatt område.

Anf. 58 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag frågade Moderaterna, Sveriges regeringsbärande parti, om de har några röda linjer i migrationspolitiken, och svaret är att jag borde åka och besöka ett utsatt område. Det har jag gjort rätt många gånger.

Ärligt talat: Sverigedemokraterna dikterar ju villkoren för den här regeringen. Sverigedemokraterna dikterar villkoren i migrationspolitiken. Det är klart att Moderaterna som landets just nu regeringsbärande parti måste kunna säga om det finns några röda linjer.

Man kan ju bara gissa vad Sverigedemokraternas nya krav kommer att vara. Kommer det att vara att man ska avskaffa permanenta uppehållstillstånd helt och hållet? Kommer det att vara att vi ska ha noll kvotflyktingar? Kommer det att vara att återvandringen ska öka? Eller kommer det att vara att man ska utvisas om man har fel åsikt på universiteten eller om man demonstrerar för någonting som Richard Jomshof tycker är dåligt? Det är denna typ av åsikter som Sverigedemokraternas ledande företrädare hela tiden ger uttryck för. Där måste Moderaterna kunna säga att man inte är beredd att gå så långt för att behålla makten.

Det är avgörande för Sverige och för vilket land vi vill vara. Det är avgörande för integrationen att vi visar att vi tror på öppenhet och inkludering. Då spelar retoriken en roll.

Sverigedemokraterna har nu fått ett lillfinger av Moderaterna. De kommer att ta hela handen om inte Moderaterna säger: Hit, men inte längre! Därför tycker jag att Moderaterna som regeringens största parti och det parti som har statsministerposten måste kunna ge tydliga besked till svenska folket om var man drar gränsen. Min fråga är: Finns det några röda linjer, och vad är de i så fall?

Anf. 59 Magnus Resare (M)

Fru talman! Om allt det Cato nu rabblade upp är sant har vi väl satt våra röda linjer. Vi har ju kommit överens om ett Tidöavtal. Vi är beredda att komma överens om detta i ett avtal, en kompromiss. Det är där vi står. Titta i Tidöavtalet! Där står det vi har gått med på. Jonny Cato räknar upp olika saker som han säger att Sverigedemokraterna vill, men det är väl uppenbart att vi inte har kommit överens med dem om det nu. Vi har kommit överens om det som står i Tidöavtalet. That’s it!

Var vi sedan befinner oss i en regeringsförhandling om ett och ett halvt år får väl tiden utvisa. Vi kommer inte att gå med på någonting som vi inte känner oss bekväma med att genomföra i regeringsställning. Så är det.

Anf. 60 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! I ett tidigare replikskifte tog Tony Haddou upp den viktiga frågan om barns trygghet i Sverige. Det är många barn som är födda och uppvuxna här som utvisas.

En situation som kommer att bli allt vanligare och som vi också ser nu är att tonåringar utvisas från sina familjer lagom till studenten. När vi har tidsbegränsade uppehållstillstånd som grund och regeringen har tagit bort den ventil i utlänningslagen som handlade om personer som har rotat sig här blir konsekvensen att tonåringar som kommit som anhöriga för att återförenas med sina familjer i Sverige mister rätten till anhöriginvandring när de blir 18 år. Detta betyder att Sverige nu på löpande band kommer att utvisa en familjemedlem från varje sådan familj, nämligen den som hinner fylla 18 år utan att ha hunnit få permanent uppehållstillstånd.

Denna typ av familjesplittring är stötande. Uppfattningen kanske är att man är barn tills man är 18, och sedan har man inte längre behov av att leva med sina föräldrar. Men jag tror att de flesta som står där med sin snart 18-åriga son eller dotter och provar ut studentmössor skulle fasa vid tanken på att det barnet efter 18-årsdagen skulle skickas tillbaka till ett land som föräldrarna har flytt ifrån – Afghanistan, Iran, Irak eller Somalia.

Hur ser Magnus Resare på detta?

Anf. 61 Magnus Resare (M)

Fru talman! Jag upprepar: Vi i det här landet har en situation som har orsakats av en naiv invandringspolitik år efter år. Vi lägger nu om systemet.

Det finns ingenting i vår politik som trumfar viss typ av lagstiftning. Bland annat har man rätt till viss respekt för sin familjebildning. Detta kan domstol pröva. Den som är vuxen och inte har någon rätt att vara här ska också betraktas som vuxen och myndig. Det kan hända att vissa personer utvisas till sina tidigare hemländer. Det kommer inte att vara fråga om barn som har fötts och vuxit upp här från spädbarnsåldern, utan det handlar kanske om människor som har någon form av tillhörighet till det samhälle de kommer ifrån men har varit här i något år.

Det är klart att vi kommer att se exempel som är jobbiga, men vi är tvungna att lägga om vår politik nu. Det är bara att vara ärlig med det. Under alltför många år bedrev vi en naiv migrationspolitik.

Om det finns anledning att se över lagstiftningen i framtiden för att någonting inte blev riktigt bra kan vi titta på det. Om man har skyddsskäl i det land man kommer ifrån kan man själv söka skydd i det här landet. Men om man kan återvända till sitt hemland är grundprincipen i den svenska migrationsrätten att man ska göra det.

Anf. 62 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! I sitt anförande sa Magnus Resare att det inte är på grund av invandrare som sköter sig, jobbar och har integrerats i Sverige som man lägger om politiken. Men den ändring som jag talar om drabbar ju denna grupp väldigt hårt. Det är människor som har kommit till Sverige som flyktingar eller av andra skäl och har fått återförenas med sin familj här. Det kommer inte att vara enstaka exempel, utan huvudregeln för dem som har tonåringar kommer att vara att deras tonåringar kommer att utvisas från hela resten av familjen när de fyller 18 år även om de har skött sig, även om de går i skolan och även om de är mitt i sin gymnasieutbildning. Vi har till och med hört exempel där personer har utvisats bara veckor före studenten.

Jag tycker att detta är helt oförsvarligt. Det går inte att motivera det med några av de argument som Magnus Resare eller andra i Moderaterna har framfört. Det är bara elakt och totalt cyniskt. Man splittrar familjer, sliter familjemedlemmar från alla andra och skickar dem till det land där deras föräldrar har skyddsskäl.

Med de extremt höga krav som vi har i Sverige för att folk ska få asyl är det tyvärr ganska vanligt att ett barn som lämnade hemlandet redan i tonåren inte bedöms ha skyddsskäl. Barnen kanske inte ens har hunnit ha en politisk uppfattning, och de är inte nödvändigtvis kända för den regim som förföljer föräldrarna.

Detta kommer att bli ett reellt problem, och det sticker i ögonen. Jag tror att de flesta i svenska folket tycker att det är helt vansinnigt att utvisa tonåringar från familjer som har skydd i Sverige.

Anf. 63 Magnus Resare (M)

Fru talman! Varje tonåring har rätt att få sin sak prövad. Om man verkligen har skyddsskäl ska man få vara i det här landet. Det är ingen som ifrågasätter det. Men när det handlar om vuxna som inte har skyddsskäl kommer det att finnas fall där de får lämna det här landet. Det kommer alltid att finnas enskilda fall som är jobbiga, men jag tror att det kommer att vara försvinnande få som drabbas av det som ledamoten nu talar om.

Jag tror att de flesta utvisningar kommer att gälla folk som har begått brott i det här landet eller folk som inte vill vara en del av det här samhället, folk som ägnar sig åt att vara moralpoliser ute i förorterna och som gör annat som inte hör hemma i det svenska samhället.

Det som ledamoten lyfter här hoppas jag är ett försvinnande litet problem. Jag tror inte att det kommer att vara något större. De flesta barn som har föräldrar som har flyktingskäl har själva flyktingskäl. Så enkelt är det.

Anf. 64 Ola Möller (S)

Fru talman! Migration är, som vi har hört, en mångfasetterad fråga. Det finns många positiva sidor med migrationen. Att människor rör på sig över nationsgränser, flyttar till nya platser och länder och väljer att skapa nya liv på nya platser är i grund och botten bra. Det har inte minst erfarenheten av den fria rörligheten inom EU eller den nordiska passunionen visat. När nya tankar och idéer utbyts, när människor träffas och möts och när samhällen har mångfald i stället för enfald kan tillväxt, välstånd och fina saker som vänskap och kärlek frodas.

Men det finns tyvärr också negativa sidor. Att människor tvingas fly från våld och förföljelse är förfärligt. Det är också förfärligt när skrupelfria arbetsgivare och människosmugglare utnyttjar människors drömmar och utsatthet för att berika sig själva eller när människor tas emot i vårt land och vi inte ger dem förutsättningar att integreras utan i stället skapar segregation och elände.

I ljuset av detta menar vi socialdemokrater att det måste vara ordning och reda i migrationspolitiken. Eftersom Sverige har en stor integrationsskuld måste också metoden för att hantera migrationen vara stram. I takt med att EU:s nya asyl- och migrationspakt rullas ut ser vi det som positivt om fler länder kan vara med och dela på det ansvar som Sverige och ett antal andra länder har tagit under väldigt lång tid. Då kan vi ta tag i de stora integrationsutmaningar som vårt land fortfarande har utan att tumma på grundläggande saker, som asylrätten.

För oss socialdemokrater råder det därför inga tvivel om att de som har rätt att stanna i det här landet också ska få goda möjligheter att integreras. En jämn fördelning av nyanlända i Sveriges kommuner i enlighet med bosättningslagens intentioner är nödvändig. De kommuner som har tagit ett mycket stort ansvar när andra har smitit undan ska givetvis inte behöva bära ansvaret själva igen. Därför är det ett helt nödvändigt politiskt beslut att avskaffa EBO.

Likaså behöver handläggningstiderna för Migrationsverkets alla ärendetyper – i princip – kortas ytterligare. Resurser för detta finns i systemet, men tyvärr läggs de på ineffektiva och kontraproduktiva åtgärder, som höjda återvandringsbidrag. Resurserna skulle i stället kunna korta köerna och därmed förbättra förutsättningarna för en snabb integration.

Har man inte rätt att stanna ska man få stöd att lämna landet så fort som möjligt. Genom att EBO avskaffas skapas bättre förutsättningar för detta.

Vi vill också stärka återvändandearbetet genom att utveckla vårt arbete i länder som har stora grupper som ska återvända. Det handlar till exempel om att använda biståndspolitiken för att nå fram med resurser som kan stödja på plats. Det kan handla om sambandspersoner på plats, som Norge har i en del länder, och om en god diplomatisk representation.

Eftersom jag var i Kurdistan i förra veckan säger jag detta: Det är lite märkligt att Sverige inte har en diplomatisk representation i södra Kurdistan. Det är något som skulle kunna underlätta för återvändande.

Därutöver tycker vi att man ska ha konkreta siffersatta mål om återvändande i regleringsbrevet till Migrationsverket. Det fanns tidigare. Av någon anledning har Sverigedemokraterna och regeringen plockat bort dessa.

För oss socialdemokrater är frågan om en ordnad migrationspolitik viktig – för att främja migration som är av godo och förhindra de delar av migrationen som är negativa. Både för den enskilda individen och för samhället i stort är detta oerhört viktigt.

Utan invandring skulle Sverige inte fungera som land. Och en oreglerad invandring – en invandring utan ordning och reda – skulle vara helt ohållbar och fullständigt destruktiv. Att klara av balansen i detta är vår uppgift. Det är en uppgift som jag menar att vi socialdemokrater klarar bäst, precis som när det gäller många andra frågor.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 39.

(Applåder)

Anf. 65 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Den 1 april lämnades ett utredningsbetänkande till regeringen med förslaget att en samlad bedömning av en utlännings vandel ska kunna läggas till grund för att såväl vägra som återkalla ett uppehållstillstånd som inte vilar på EU-rättslig grund. Bristande vandel kan då enligt utredningsbetänkandet även vara beteenden som samhället i övrigt motverkar även om de inte är straffbelagda.

Socialdemokraterna har i medierna ställt sig positiva till utredningens förslag. I den reservation från Socialdemokraterna som behandlas i dag ställer sig Socialdemokraterna däremot negativa till sådana förslag och menar att det endast är brottsliga handlingar som ska leda till att uppehållstillstånd inte beviljas eller till att de återkallas.

Man kan konstatera att Socialdemokraterna har intagit två motsatta ståndpunkter gentemot utredningsbetänkandets förslag – en positiv och en negativ.

Jag tror att väljarna kan undra vad som egentligen gäller från Socialdemokraternas håll. Är Socialdemokraterna beredda att stödja förslagen om att uppehållstillstånd inte ska beviljas och att uppehållstillstånd även ska återkallas på grund av utlänningars bristande vandel? Eller stöder Socialdemokraterna innehållet i sin reservation, som vi behandlar i dag, om att bristande vandel inte ska leda till utvisning?

Man kan även undra: Om Socialdemokraterna stöder förslagen om att bristande vandel ska leda till utvisning, varför lämnade de in en reservation där det står att de inte över huvud taget stöder konceptet och att endast brottsliga handlingar ska leda till utvisning?

Anf. 66 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag tycker att det är en bra fråga. Jag förstår ledamotens reaktion. När vi skrev den reservationen visste vi inte vad utredningen skulle innehålla. Och redan i dag kan även saker som inte är brottsliga tas in i avgörandet av om man ska få stanna kvar eller inte – under hederligt levnadssätt. Det finns alltså redan.

Det vi vänder oss mot och är oroliga för är att det inte är objektiva kriterier som ska ligga till grund för det hela.

Nu är det viktigt att alla lyssnar. Det handlar om vad som har sagts i medier och hur det har kommunicerats kring utredningen från Tidöpartier och från en del hangarounds till Sverigedemokraterna. Det sägs att människor ska kastas ut om de ger tjejer på stränder sneda blickar och sådana saker. Utifrån det är det klart att vi har varit väldigt oroliga för att det här inte skulle bli rättssäkert.

Men utredningen är tydlig med att det ska vara objektiva kriterier. Det handlar om saker som att man till exempel inte har betalat vite som företagare eller att man medvetet inte betalar skulder som man själv har förorsakat.

Jag tycker att det är en bra utgångspunkt att börja resonera kring frågan, men jag tycker att det är viktigt att vänta tills propositionen kommer innan vi ger tydliga besked om vad som kommer att hända här. Jag litar inte på att Sverigedemokraterna inte vill gå i den riktning som man har gett uttryck för tidigare i medier och som deras hangarounds säger. Men kan man på ett tydligt sätt visa att det finns objektiva kriterier som kan användas är det klart att vi alltid är beredda att fundera på om vi kanske skulle ha skrivit lite annorlunda i vår reservation. Det har jag inga problem med.

Själva vandelsbegreppet är lite problematiskt. Det utmönstrades ju, eftersom det inte användes så mycket, från 1989 års lagstiftning. Man säger att man ska införa ett begrepp som tidigare har utmönstrats för att det inte har använts. Det är klart att vi vänder oss lite mot begreppsanvändningen.

Anf. 67 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Som ledamoten förmodligen vet är både Sverigedemokraterna och våra väljare mycket upprörda över antalet medborgarskap som delas ut för tillfället. Förra året beviljades 66 000 svenska medborgarskap enligt de liberala regler som gäller i dag och som gällde under det socialdemokratiska styret.

Tidöpartierna har för avsikt att ändra dessa regler under den här mandatperioden. I Sverigedemokraternas kommittémotioner föreslår vi ett moratorium för medborgarskap tills ny lagstiftning är på plats. Det är egentligen det enda anständiga att göra med tanke på att det finns en majoritet i riksdagen som vänder sig mot den liberala medborgarskapslagstiftning som vi har i dag.

Socialdemokraterna skriver däremot i sin reservation att större anslag måste satsas på att korta handläggningstiderna för medborgarskapsärenden. I praktiken skulle det innebära att fler medborgarskap skulle beviljas under dagens liberala medborgarskapslagstiftning. Därmed skulle fler personer som inte har en förankring i det svenska samhället bli svenska medborgare.

Frågan är varför Socialdemokraterna vill att handläggningstiderna ska kortas så att fler medborgarskap kan beviljas. Anser Socialdemokraterna att det är positivt att fler medborgarskap beviljas med utgångspunkt i dagens liberala regler, som innebär att man varken behöver kunna försörja sig eller tala det svenska språket?

Anf. 68 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag tycker att det är bra att vi med hjälp av mycket resurser kan göra snabba utredningar som på ett rättssäkert sätt och utifrån reglerna kan avgöra om människor ska ha medborgarskap eller inte. Det kom ju en utredning för några veckor sedan som visade att medianhandläggningstiden för medborgarskap var fyra år, om jag minns rätt.

Det tycker jag är för länge av många skäl. Jag har inga problem med att vi skärper lagstiftningen gällande till exempel dem som har ljugit sig till ett medborgarskap. Det tycker jag är vettigt. Jag är dock inte övertygad om att tiden innan man kan bli svensk medborgare ska förlängas. Det här hänger också samman med de permanenta uppehållstillståndens ställning, som ju i allra högsta grad är osäker nu under Tidöregeringen, till och med gällande om de som har fått ett gynnande förvaltningsbeslut ska få behålla det.

Jag tror att man ska vara öppen och fundera. Å ena sidan handlar det om människors möjligheter till ett gott liv. Många kommer även med de nya reglerna att få svenskt medborgarskap, och då ska de få nytta av det även i det nuvarande systemet. Å andra sidan finns det säkert några enstaka som inte borde ha medborgarskap. Den avvägningen är svår, och därför tror jag på mer resurser just för att pröva det rättssäkert och göra goda bedömningar, till exempel när det gäller säkerheten, som har varit ett av argumenten för att man ska undersöka detta noga.

Jag tycker att det är för hårt att gå fram med ett moratorium. Att man granskar och lyssnar på Säpo tycker jag är bra, men det kräver resurser. Jag tycker att det är en effektivare användning av medel att lägga pengarna på det än till exempel på det fullständigt utdömda återvandringsbidraget, som Sverigedemokraterna och övriga Tidöpartier går fram med i dag.

Jag tror att man ändå måste se att det finns väldigt många som får medborgarskap i dag som också kommer att få det i det framtida systemet, och då är det bra med mer resurser så att det blir rättssäkert.

Anf. 69 Tony Haddou (V)

Fru talman! Socialdemokraternas migrationspolitik är väl känd, men efter den här debatten tror jag att det behövs några förtydliganden kring bristande vandel och så vidare.

Ola Möller gav något slags förklaring som handlade om objektiva kriterier. Men frågan är mycket allvarligare än så, speciellt när det kommer till yttrandefriheten. Regeringen vill ju kraftigt inskränka yttrandefriheten och utvisa människor på helt godtyckliga grunder. Man vill dela in människor i olika grupper och på oklara bedömningsgrunder införa regler som innebär olikhet inför lagen.

Det var därför inte så konstigt att kritiken inte lät vänta på sig när utredningen presenterades. Socialdemokraterna var då helt okej med det hela och menade att det går i rätt riktning.

Advokatsamfundets tidigare generalsekreterare kallar hela utredningen för ”en förfärande läsning som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat”. Jag delar den bedömningen, inte minst när regeringens utredare på frågan om det här inskränker yttrandefriheten svarar att man ska vakta sin tunga. Socialdemokraterna verkar dock ta detta lite med en klackspark, och det är djupt allvarligt när det gäller våra fri- och rättigheter här i Sverige.

Socialdemokraterna svarade att det är ett steg i rätt riktning. Vad är det som är rätt? Och i vilken riktning, tror Socialdemokraterna?

Anf. 70 Ola Möller (S)

Fru talman! Tack för frågan, Tony Haddou!

Jag tror att det är på sidan 134 i utredningen som utredaren tar upp det här med yttranden. Utredaren är väldigt tydlig med att det inte behövs några ytterligare skärpningar, för de yttranden som kan anses bryta mot svenska värderingar är redan kriminaliserade. Det gäller till exempel hets mot folkgrupp, förtal och liknande.

Jag tycker därför att den tolkning som gör gällande att folk skulle bli utvisade hej vilt på grund av att de yttrar sig inte stämmer. I min värld är det inget problem – jo, det är ett jävla problem; ursäkta svordomen, fru talman, ett jättestort problem – om det står en rysk migrantarbetare som är här på arbetskraftstillstånd och skriker hyllningar till en tysk diktator och blir utvisad efter att ha dömts för hets mot folkgrupp. Det tycker jag är rimligt och helt okej.

Däremot är det inte olagligt att demonstrera och uttrycka sina åsikter i det här landet om man håller sig inom lagens ramar. Då blir man heller inte utvisad på grund av bristande vandel, enligt utredningen. Så står det där. De tolkningar som görs har jag därför inte riktigt förstått.

När det gäller riktningen gav jag svaret i mitt replikskifte med Nima Gholam Ali Pour. Men lyssna nu noga, återigen: Utifrån de uttryck och det som har sagts under utredningen från Tidögänget och framför allt Sverigedemokraterna och deras hangarounds menar vi att utredningen är väldigt tydlig med att objektiva kriterier ska ligga till grund för eventuell framtida utvisning. Men jag förbehåller mig verkligen rätten att säga att vi måste se propositionen innan vi över huvud taget går med på någonting.

Anf. 71 Tony Haddou (V)

Fru talman! I vår rättsstat kanske man inte ska bli utvisad hej vilt, men när Ola Möller säger att han inte har förstått kritiken ska man komma ihåg att det här är mot bakgrund av exempelvis demonstrationsfriheten och yttranden. Vi hade en migrationsminister som lade fram tilläggsdirektiv om yttrandefriheten till den här utredningen, kopplat till exempelvis demonstration. Det är väldigt politiskt, och det är det som gör det här djupt allvarligt: att man ska dela in människor i olika grupper och på oklara bedömningsgrunder införa regler som innebär olikhet inför lagen. Det är hela den principen och uppbyggnaden som gör att det här inte hör hemma i en demokratisk rättsstat.

Jag tänker att om man tror på demokrati och rättssäkerhet borde den första reaktionen när ett sådant här förslag kommer från Tidöregeringen vara att slänga det i papperskorgen. Men Socialdemokraterna tycker alltså att det är ett steg i rätt riktning, fast det i praktiken handlar om regler som innebär olikhet inför lagen, på godtyckliga grunder.

Ser inte Socialdemokraterna att det blir en inskränkning i yttrandefriheten när man delar upp rättsprocessen mellan grupper? Ser inte Ola Möller att det här riskerar att bli en rejäl inskränkning i yttrandefriheten och därmed i våra fri- och rättigheter?

Anf. 72 Ola Möller (S)

Fru talman! För den oinsatte åhöraren låter ju det här förfärligt: En minister ger tilläggsdirektiv! Men det är inte tilläggsdirektiven som vi tar ställning till. Tilläggsdirektiven är ju inte beredningen. Beredningen är vad utredningen skriver, och jag har till och med refererat till var i utredningen det står att det inte behövs ytterligare skärpningar i fråga om yttranden. Det står rakt upp och ned i utredningen.

Jag har svårt att förstå varför Tony Haddou tycker att en person som dömts för hets mot folkgrupp ska få stanna i landet, för det är ju vad Tony Haddou står och försvarar här. Jag säger rakt ut att objektiva kriterier i form av domar gällande yttranden kan ligga till grund för om man får stanna, och det kan de redan i dag. Det är liksom inget nytt. Det är ju det utredaren säger.

Men Tony Haddou tycker tydligen att personer som beter sig så illa att de blir dömda för sina yttranden ska få stanna i det här landet. Det har jag svårt att förstå. Jag tror i grund och botten att även Tony Haddou tycker att vi ska utvisa nazister som skriker på Sergels torg; annars blir jag väldigt förvånad över hans bevekelsegrunder.

Det finns från Vänsterpartiets sida hela tiden ett behov av att utmåla socialdemokratin som lite ondare än vi egentligen är. Det här var bara ytterligare ett exempel på det. Vi tackar väl för den illustrationen.

(Applåder)

Anf. 73 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! I dag lever väldigt många människor i världen i flyktingläger, som internflyktingar i sina egna länder eller i grannländerna. Deras situation är ofta mycket svår. Nu har dessutom stora biståndsländer som USA och Storbritannien aviserat gigantiska nedskärningar av sitt bistånd. Det gör att situationen i flyktinglägren – inte minst för utsatta grupper som kvinnor, barn och personer med olika funktionsnedsättningar – riskerar att bli än värre.

I detta läge har den svenska regeringen valt att kraftigt minska antalet så kallade kvotflyktingar, som Migrationsverket i dialog med FN:s flyktingorgan UNHCR väljer ut från lägren för vidarebosättning i Sverige. Man har dragit ned från 5 000 människor till 900.

Men behoven växer. Från Miljöpartiets sida har vi föreslagit att regeringen ska driva på för att EU ska öka antalet kvotflyktingar som kommer till Europa, eftersom situationen är extremt svår. Sverige med sina 900 kvotflyktingar är trots allt fortfarande ett av de länder som tar emot jämförelsevis många. Socialdemokraterna har inte ställt sig bakom det förslaget. Det har däremot Centerpartiet och Vänsterpartiet gjort.

Jag vill fråga Ola Möller varför Socialdemokraterna inte tycker att EU ska jobba för att genom säkra, lagliga vägar ge skydd till åtminstone några fler av världens mest utsatta flyktingar.

Anf. 74 Ola Möller (S)

Fru talman! Rent tekniskt ligger frågan om kvotflyktingar på arbetsmarknadsutskottets bord, inte på vårt. Det är faktiskt det tekniska svaret i detta sammanhang. Reservationen ligger på fel ställe.

Jag tycker att det är lovvärt att man vill jobba för att fler ska ta emot kvotflyktingar. Det är absolut någonting som jag hoppas att den nya asyl- och migrationspakten ska kunna bidra till. Den innebär ordning och reda, en bättre helhetssyn och ett bättre samförstånd i migrationspolitiken. Det är klart att det är viktigt.

Det finns ytterligare en dimension av detta. Det är det svenska mottagandet av kvotflyktingar. Nu när regeringen har dragit ned väldigt mycket på det – faktiskt till under 20 procent av de tidigare nivåerna – är det klart att de kommuner som ska ta emot kvotflyktingar måste ha resurser och förutsättningar för att klara mottagandet och integrationen. Det är extremt utsatta individer, som behöver särskild uppbackning. Det är en ganska omfattande process.

Regeringen har inte heller räknat upp de generella statsbidragen. Kommunerna är oerhört pressade. I min hemkommun Helsingborg slår man nu ihop klasser för att det inte finns resurser att behålla lärare. Det är den verklighet vi står i.

Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att vi härifrån sänder signalen att Sverige inte kommer att ta emot många kvotflyktingar på kort tid och därmed sätta väldig press på kommunerna när det gäller mottagandet. Det är inte sjyst mot vare sig kvotflyktingarna eller kommunerna. Det finns också sådana perspektiv.

I början av mandatperioden satte vi fasta tal. Vi tyckte att det var rätt. Men i takt med att tiden går försvinner de strukturerna. Det är det andra svaret på varför vi inte går in i kvotflyktingdiskussionen speciellt djupt just nu. Vi menar att vi behöver säkerställa att kommunerna har resurser för mottagande och god integration.

Anf. 75 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Det är en ganska dålig ursäkt att säga att man tycker att hela frågan borde ligga i ett annat utskott. Nu ligger den ju här i vårt betänkande, som vi röstar om i dag.

Tre partier har ställt sig bakom att regeringen ska jobba i EU för att EU-länderna tillsammans ska ta emot fler. Förra året handlade det om totalt 15 000 människor i hela Europa. FN:s flyktingorgan menar att 2,4 miljoner människor skulle ha behövt vidarebosättning under 2024.

Situationen i världen är inte på väg i en sådan riktning att vi kan förvänta oss att behovet kommer att minska särskilt mycket. Oavsett hur man ser på situationen i Helsingborg eller i någon annan svensk kommun tänker jag att regeringen borde jobba på EU-nivå för att se till att EU som helhet tar emot fler kvotflyktingar. Jag ser verkligen ingen motsättning där.

Jag är överens med Ola Möller om att det är viktigt att ge goda förutsättningar till Sveriges kommuner så att människor får en bra integration. Men det blir också lite stötande att säga att eftersom man har lite för stora klasser i Helsingborg ska en flyktingfamilj stanna i flyktingläger. Den typen av jämförelser tycker jag blir svår i sammanhanget, för de här människorna lever i extremt utsatta situationer i flyktingläger med bristande säkerhet, trygghet, utbildning och hälsovård för barn, kvinnor och personer med funktionsnedsättningar.

Fru talman! Faktum är att kvotflyktingsystemet är en av de få säkra och lagliga vägarna för att ta sig till Europa och söka asyl.

Anf. 76 Ola Möller (S)

Fru talman! Här skiljer sig synen hos Miljöpartiet och Socialdemokraterna ganska mycket åt. För oss är integrationsperspektivet oerhört viktigt. Klarar man inte integrationen kommer individer och samhällen att fara illa. Vi ser konsekvenserna i Sverige av en bristande integrationspolitik. För oss är det en oerhört viktig ingång när vi bygger vår migrationspolitik att integrationen fungerar.

Jag håller med ledamoten om, och jag sa i mitt första inlägg, att vi kan jobba på EU-nivå. Jag tror att man inom ramen för asyl- och migrationspakten kommer att kunna ha de diskussionerna. Det är absolut så att en regering behöver jobba mer med att diskutera kvotflyktingar på Europanivå. Men det kan också innebära att vi måste bjuda till och säga att vi ska ta emot fler. Har vi då inte integrationskapaciteten på plats, med det stora ansvar vi har tagit under lång tid, är det inte rimligt. Där har jag respekt för om åsikterna skiljer sig åt mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Integrationspolitik som gör att man kommer in i samhället, lär sig språket, får en utbildning av hög kvalitet och inte slår undan benen på andra är viktig för oss. Det kommer vi att hålla fast vid, oavsett vad vi tycker att regeringen ska göra på EU-nivå.

Anf. 77 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag i stort sett instämmer i allting Ola Möller sa, både i sitt anförande och i replikskiftena. Det finns dock ett litet aber i sammanhanget, och det är att de tre partier som Socialdemokraterna vill bygga en framtida regeringssamverkan med sätter av i full kareta i rakt motsatt riktning.

Fru talman! Halva oppositionen i Sverige vill se en total återgång till den lagstiftning som gällde fram till migrantkrisen 2015. Det är alltså den lagstiftning som skapade situationen som ledde till att Socialdemokraterna fick viga en hel mandatperiod åt att försöka övertyga Miljöpartiet om tillfälliga lagstiftningar och annat. Och efter det gör i praktiken fem av åtta partier i Sverige i mångt och mycket analysen att det är nödvändigt med ordning och reda i migrationspolitiken. Det är de tre regeringspartierna, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet gör helt enkelt en annan analys av de här samhällsfrågorna.

De vill återgå till en lagstiftning där permanent uppehållstillstånd i stort sett ska ges till alla vid det första beslutet. De har så pass breda undantag för personer utan asylskäl att det i praktiken skulle underminera hela den reglerade invandringen. De vill ha breda amnestier men inte några försörjningskrav och så vidare.

Fru talman! Jag har väldigt svårt att se att Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet skulle lägga sig platt i framtida förhandlingar med Socialdemokraterna i denna fråga. För Sverige som nation är det oerhört viktigt att vi värnar den reglerade invandringen. Jag skulle vilja höra hur Ola Möller ser på detta.

Anf. 78 Ola Möller (S)

Fru talman! Tack för frågan, Fredrik Malm!

Fredrik Malm sitter inte i utskottet och har inte följt de debatter vi haft tidigare. Frågan om regeringssamverkan, som även ställdes av Moderaternas gruppledare Viktor Wärnick, har ställts ett antal gånger. Vid förra debatten vi hade liknade jag Wärnick vid en papegoja, och nu verkar det ha kommit in en annan papegoja som upprepar frågan om vem vi ska sitta i regering med.

Min direkta motfråga till Fredrik Malm blir: Ska Sverigedemokraterna sitta i regeringen i framtiden? Fredrik Malm har efter nästa val ingen regering utan Sverigedemokraterna. Det har Sverigedemokraterna tydligt deklarerat. Åtminstone en minister har sagt att de inte alls ska det, även om hon har bytt fot många gånger i olika frågor sedan hon blev minister. Det har även Jan Jönsson här i Stockholm sagt. Innan Fredrik Malm börjar ställa frågor till oss om vilka vi ska förhandla med i en regering måste han faktiskt svara på om Sverigedemokraterna ska sitta i regeringen efter valet.

I dag kom för övrigt en mätning där Fredrik Malms parti hade fått 2 ½ procent. Nu är det inte fyraprocentsspärren som Liberalerna behöver oroa sig för, utan nu är det den kommunala spärren på 2 procent och att åka ur kommunfullmäktige. I många stora kommuner hade Liberalerna inte ens kommit in. Dessutom ligger Kristdemokraterna på 3,2 procent. Man ska kanske inte lägga så mycket energi på Socialdemokraternas regeringsbildningsprocess när man själv sitter i det läge man gör.

Jag vänder mig starkt emot beskrivningen att Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna tillsammans med de borgerliga delar samhällsanalys. Det är ett fullständigt befängt uttalande. Sverigedemokraterna är ju ett nationalistiskt, socialkonservativt och fascistiskt parti, medan vi är ett parti som tar konflikten mellan arbete och kapital. Att säga att vi skulle stå i samma ringhörna och göra samma analys är en fullständigt absurd beskrivning av svensk politik. Jag tänker inte ens bemöda mig om att svara på frågan, eftersom den är befängd.

Anf. 79 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Det här lät lite mer som ett förstamajtal. Frågan kvarstår.

Vi har fem partier i Sveriges riksdag som röstar likadant i alla frågor som rör migration. Man vill se reglerad invandring och att de personer som har störst behov av skydd får stanna. Man vill ha ordning och reda i systemet och att personer som får avslag ska lämna landet. Jag medger att det absolut finns vissa skillnader i synsätt, men när det gäller policy och substans har vi fem partier som vill se en fortsatt reglerad och ganska strikt migrationspolitik för lång tid framåt, enligt min bedömning. Därutöver finns tre partier som gör en helt annan bedömning.

Det här innebär att Ola Möllers parti ska sitta och förhandla politik när åtminstone två av tre vill att det även fortsättningsvis ska gå att arbetskraftsinvandra till Sverige för att få löner på omkring 13 000 kronor. Jag har svårt att se att LO-kollektivet ställer upp på sådan politik. Man kommer att förhandla med två partier som vill ha total återgång till den migrationslagstiftning Sverige hade före migrantkrisen 2015. Man ska förhandla med tre partier som kommer att kräva stora amnestibeslut för stora kollektiva grupper av personer som i alla instanser, inklusive domstol, har fått avslag på sina asylansökningar.

Fru talman! Även om Socialdemokraterna är störst har jag svårt att se att de andra kommer att lägga sig platt i en förhandling mellan fyra partier och inte få igenom någonting. Då måste man ge ett svar till väljarna. Man kan inte bara säga att man vill ha ett öppet mandat för att man är det största partiet, utan man måste ge ett svar till väljarna på vad de kan förvänta sig om Socialdemokraterna vinner valet.

Jag ser väldigt stora risker om vi börjar underminera den reglerade invandring som Sverige har och kommer att behöva ha under lång tid framöver.

Anf. 80 Ola Möller (S)

Fru talman! Fredrik Malm kan vara lugn. En strikt migrationspolitik kommer att föras även efter nästa val.

Det är lite lustigt att en liberalpartist uttalar sig här om vad LO-kollektivet vill. Senast jag kollade röstade väl 1 eller 2 procent av LO-kollektivet på Liberalerna, så Fredrik Malm passar knappast till att vara uttolkare av politiska ideologier och LO-kollektivet.

Låt mig förtydliga en sak för Fredrik Malm, om han nu verkligen anser att det finns fem partier som tycker samma sak. Ledamoten Nima Gholam Ali Pour har här i talarstolen sagt att asylsökande ska veta sin plats. Sverigedemokraterna tycker att vi ska ha angiverilagar. Det är helt uppenbart att de har backat i frågan om informationsplikt för myndigheter. Sverigedemokraterna har varit tydliga med att de vill riva moskéer i vårt land. Menar Liberalerna att de delar denna politik? Jag tror inte det, för jag känner ju Fredrik Malm väl och tror inte att han ställer upp på ett sådant språkbruk och en sådan analys.

Beskrivningen av att fem partier tycker likadant och att allt är frid och fröjd och att Fredrik Malm inte kommer att behöva göra eftergifter när Sverigedemokraterna ska sitta i samma regering som han är inte riktigt sann.

Anledningen till att vi i kammaren har röstat lika är att i princip nio av tio produkter, kanske till och med mer, inom den migrationspolitik som har kommit från regeringen har byggt på socialdemokratiska utredningar. Det är sådant som vi tillsatte utredningar om för politik som vi vill genomföra.

Nu gäller det dock vad som händer framöver. Det var därför bristande vandel kom upp här. Det är nu återvandringsbidraget kommer upp. Då får vi se om det även fortsättningsvis finns enighet fullt ut.

Vi har nu en arbetslöshet som varit uppe över 10 procent. Klimatpolitiken har havererat. Skolan kommer att fortsätta inbringa en massa vinster till skolkoncerner. Fredrik Malm borde ägna mer av sin vakna tid på nätterna till att fundera över vart landet under hans ledning är på väg än att bry sig om socialdemokratiska regeringsbildningar.

Anf. 81 Jonny Cato (C)

Fru talman! Socialdemokraternas taktik är väldigt tydlig. Man ska lägga sig så nära Tidöpartierna som möjligt när det gäller kriminalpolitiken och migrationspolitiken. Men faktum är att Centerpartiet och Socialdemokraterna ofta tycker mer lika i inte minst migrationspolitiken än vad det kanske framstår som. Ungefär hälften av gångerna röstar vi som V och MP och hälften som Socialdemokraterna, även om Fredrik Malm nu gör ett stort och lögnaktigt försök att klumpa ihop oss med V och MP.

En sak som Centerpartiet och Socialdemokraterna har tyckt fundamentalt olika om är rättssäkerheten. Det fanns ingen fråga under förra mandatperioden i vilken Morgan Johansson och Anders Ygeman höll emot så hårt som när det gällde rättssäkerheten. Det är ytterst bekymmersamt att Socialdemokraterna inte ser problematiken för konvertiter, vid hbtqi-ärenden eller i fråga om offentliga biträden.

Enligt mig är frågan om offentliga biträden en av de absolut viktigaste i migrationspolitiken. Ibland är det till och med helt avgörande vilket offentligt biträde man får när det gäller huruvida man får stanna eller inte. Så pass avgörande är det. Ibland är det nästan som ett lotteri. Så kan vi inte ha det i Sverige.

Nu händer mycket på migrationsområdet. Det går fort. Regeringen gör en stor omläggning. Det är klart att det finns en stor risk för att rättssäkerheten försämras.

Min mycket enkla fråga till Socialdemokraterna är därför: Är de fortfarande emot att se över hur rättssäkerheten kan förbättras, eller har de tänkt om, tänkt rätt och är beredda att göra förbättringar så att Sverige får en mer rättssäker asyl- och migrationsprocess än vad vi har i dag?

Anf. 82 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag är öppen för att jag minns fel, men min minnesbild är att det finns ett förslag om att stärka rätten till offentligt biträde. Jonny Cato nickar. Då kommer det att läggas fram förslag om att stärka rätten till offentliga biträden och höja kvaliteten. Jag tycker att det vore bra om det sker. Det är väl inget fel i det.

Jag hade tidigare ett replikskifte med Nima Gholam Ali Pour om medborgarskap. Ett av våra argument för att skjuta till mer resurser till Migrationsverket för handläggning är att den ska bli mer rättssäker, och i det perspektivet kommer även de grupper som Jonny Cato talade om att ingå. Jag tror absolut att det behövs utbildningsinsatser.

Statskontoret gjorde en granskning där de tittade på detta, och de sa att det inte finns några systematiska fel i rättssäkerheten men att det finns ärenden där det är fel i rättssäkerheten. Så funkar statsförvaltningen. Jag tror att mer resurser, utbildningsinsatser, stärkt kvalitet och rätt till offentliga biträden är viktigt.

Tolkfrågan är också oerhört viktig. Jag är orolig för en utveckling där man börjar inskränka rätten till tolk och även skära ned på antalet timmar och sådana saker. Det är klart att vi måste titta på detta. Jag har inget svar i dag på hur mycket eller när och var, men jag tycker att man behöver hålla ögonen på bollen där.

Ett mer sammanhållet svar än så får nog inte ledamoten på frågan. Jag hoppas att han ändå ser att jag håller med om att vi ska ha ett rättssäkert system. Han har fått ett antal svar om vad jag tänker om det.

Anf. 83 Jonny Cato (C)

Fru talman! Det är bra. Detta är, kan vi konstatera, ytterligare en fråga där Socialdemokraterna har svängt för att närma sig Tidöpartierna i migrationspolitiken.

Sanningen är att vi nog ska tacka Kristdemokraterna för att utredningen har kommit på plats. Man kan säga mycket om Kristdemokraternas migrationspolitik, men när det kommer till rättssäkerheten står Kristdemokraterna och Centerpartiet varandra väldigt nära. Det är bra att Kristdemokraterna lyckades få igenom något som Socialdemokraterna systematiskt motarbetade i Migrationskommittén både före och efter.

Det är fortfarande precis samma retorik som tidigare – att det är så här det fungerar i svensk statsförvaltning och att det ibland blir fel. Jag tycker inte att det är ett värdigt svar. Det är för många människor en fråga om liv eller död om de får stanna i Sverige eller inte.

Vi vet att vissa grupper är mer utsatta än andra i asylprocessen. Hbtqi-personer är en sådan grupp där ärendena ofta behandlas rätt godtyckligt. Nämndemän – ofta sverigedemokrater – dömer kanske gärna efter partibok snarare än efter vad som faktiskt är rätt.

Jag har själv suttit som nämndeman i förvaltningsrätten i ett sådant ärende. Då var det en socialdemokrat och en moderat som sa: ”Nej, den här personen är inte bög”. Det visste de. Det var tur att jag och domaren var överens. Det är det här jag menar: Det finns en stor godtycklighet i rättsprocessen och asylprocessen när det kommer till vissa ärenden, exempelvis om hbtqi och konvertiter.

Min fråga är: Vad vill Socialdemokraterna göra för att förbättra rättssäkerheten för dessa grupper? Är det bara det enkla svaret att vi ska vänta och se vad regeringen presenterar, eller har man några egna konkreta förslag?

Anf. 84 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag upplever att jag svarade på detta i början. Mer resurser till handläggningen nämnde jag, liksom att det behövs utbildningsinsatser. Sedan tycker jag att förslaget om att stärka kvaliteten när det gäller offentliga biträden är bra. Det var bra att Statskontoret gjorde granskningen, som kom ganska tidigt under den här mandatperioden. Dessa riktlinjer skulle ha gått till vår regering om vi hade suttit vid makten.

Jag tycker också att det blir konstigt med domstolsfrågan. Vi har ytterligare en instans som tar bort osäkerheten, det vill säga Migrationsöverdomstolen. Där sitter inga nämndemän, vad jag vet, utan där sitter faktiskt domare och tittar på det. Det finns ju en instans för att sortera bort den bias som möjligen finns.

Jag tycker också att det är hysteriskt roligt att KD lyfts fram som ett exempel. KD är ju med och monterar ned biståndspolitiken och demokratiarbetet, vilket gör att personer utvisas rättssäkert, men sedan när de kommer hem har lokalsamhället slagits sönder och möjligheterna för minoriteter och andra att fungera har sabbats.

Jag var som sagt i Kurdistan för någon vecka sedan och frågade de kristna där vad det innebär att demokratiarbetet i Irak monteras ned. Det är ingen positiv upplevelse. Om nu KD har gjort något positivt i denna del kan man lugnt konstatera att de silar mygg och sväljer kameler i fråga om hur dessa människor får det när de kommer hem. Det var bra att vi fick reda ut KD:s dubbla agenda i detta.

Anf. 85 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Det är intressant att få uppgifter slängda på sig i replikskiften. Ola Möller kan känna sig trygg – vi kommer nog att både finnas kvar i kammaren och se till att det fattas beslut som kan vara gångbara för Sverige. Tyvärr lyckades inte Socialdemokraterna under sina åtta år i regering genomföra den politik som Ola Möller talar så varmt för. Men det är en helt annan fråga. Nu återvänder vi till det som vi debatterar i dag, nämligen migration.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag, som innebär avslag på motionsyrkandena.

För ett hållbart framtidsperspektiv och för att skapa en situation där integrationen fungerar är det viktigt att den migrationspolitik som gäller för ett land har en långsiktig inriktning, naturligtvis i kombination med att de beslut som fattas är rättssäkra.

Under ett antal år, främst under mitten av 2010-talet, tog Sverige emot fler asylsökande än det var möjligt att integrera. Parallellt gjordes inte tillräckliga åtgärder för att möta utnyttjandet av asylsystemet, och på många platser har parallellsamhällen vuxit fram.

Kristdemokraterna och regeringen ser därför ett fortsatt behov av att ha en stram migrationspolitik för att komma till rätta med de problem som vi på många sätt ser runt om i vårt land. Målet bör vara att vi fortsatt ska ha en migration som ligger i nivå med den i våra nordiska grannländer. Det är rimligt att prioritera de mest utsatta flyktingarna.

Det har skett en överenskommelse om migration inom EU. Det är bra för att förhindra att människor utnyttjas, skadas eller omkommer i till exempel rangliga båtar på Medelhavet. EU måste motverka irreguljär migration och ha ett större fokus på att hjälpa flyktingar i närområdet.

Vi kristdemokrater tycker att migrationspakten är bra, men vi vill se ytterligare steg – en migrationspakt 2.0 som bland annat innebär att man söker asyl i center utanför EU och att mottagandet för varje land sker utifrån kapaciteten att integrera.

Fru talman! Även i denna stund, när vi står här i kammaren och debatterar, pågår det fruktansvärda krig som Ryssland startat mot Ukraina, ett krig inom Europas gränser, igen. Detta krig, som eskalerades för tre år sedan genom stora angrepp men som de facto har pågått sedan 2014, måste naturligtvis fortsatt fördömas, och vi måste ge vårt stöd på olika sätt till det tappert kämpande ukrainska folket.

Kriget har inneburit att miljontals ukrainare har tvingats på flykt. I mars 2022 aktiverades massflyktsdirektivet, som ger möjlighet för ukrainare att söka skydd i europeiska länder och således även här i Sverige.

Regeringen har genom ett antal beslut gett större möjligheter för studier, arbete, tillgång till sjukvård och ekonomiskt stöd för att de som sökt sin tillflykt till vårt land ska kunna ha ett bra liv här. Ukrainas sak är vår, vilket visats genom stöd både till ukrainska flyktingar här i Sverige och till Ukraina som land.

Fru talman! Den migrationspolitik som förts under tidigare perioder har inte varit i nivå med vad som är långsiktigt hållbart för vårt land. En av de viktiga arbetsuppgifter som vår regering har nu när den leder vårt land är därför att förändra politiken, och många åtgärder har redan blivit verklighet sedan regeringsskiftet 2022.

Detta har tydligt manifesterats genom Tidöavtalet, som regeringsunderlaget har förhandlat fram och som har ett stort antal punkter som innebär att migrationspolitikens inriktning och innehåll förändras. Åtta år med en S-regering innebar med de trilskande och motsträviga stödpartierna Vänstern, Miljöpartiet och i viss mån Centern att den åtstramning som Sverige behövde inte gjordes. Det är det som den här regeringen nu måste hantera.

Socialdemokraterna säger att man genomfört förändringar och initierat utredningar. Det är visserligen korrekt i vissa delar, men den kombination av olika viljeinriktningar som präglade de S-märkta regeringsåren innebar att man inte på långt när genomförde tillräckliga åtgärder för att möta utmaningen. Man skapade snarare ett resultat och en problematik som knappast ens Socialdemokraterna kan vara nöjda med trots att man som vanligt lite skrupelfritt skakar av sig ansvaret för det man har åstadkommit. Vi står nu med en situation som det tar tid att rätta till.

Migrationsområdet behöver hanteras målfokuserat i åtstramande riktning för att vi ska komma till rätta med problemen vi ser i vårt samhälle. Till skillnad från tidigare regeringar ger dagens regeringssamarbete en grund för handlingskraft som nu omsätts i praktisk handling. Det behöver och förtjänar Sverige.

Herr talman! Samarbetet har börjat ge resultat. Antalet asylsökande till Sverige har minskat markant, och handläggningstiderna har förkortats. Genom tydliga förändringar i lagstiftningen understryks att ett nej kommer att betyda ett nej, och sedan länge efterfrågade åtgärder som motverkar skuggsamhället genomförs nu fortlöpande. Fler personer som har fått avslag återvänder. Arbetskraftsinvandringen till lågkvalificerade arbeten har begränsats. I stället är huvudinriktningen att attrahera högkvalificerad och av företagen efterfrågad kompetens till Sverige. Även snabbare hantering är ett faktum. Det är så Sverige hamnar på rätt köl igen. Men det återstår naturligtvis mer att genomföra och följa upp.

Som Jonny Cato förtjänstfullt nämnde har vi kristdemokrater sedan lång tid tillbaka argumenterat för att rättssäkerheten ska förbättras, särskilt för konvertiter. Enligt rapporter har de i många ärenden haft en osäker och i många fall skiftande möjlighet att få sina asylskäl korrekt och tillförlitligt bedömda. Tidöavtalet anger att man ska analysera situationen. Som nämnts i tidigare replikskiften har Statskontoret presenterat en rapport som visar på skillnader i bedömningen.

Den här frågan osynliggjordes av den förra regeringen, men jag kan konstatera att med den här regeringen ger Tidöavtalet och nu även regleringsbrev till Migrationsverket tydliga direktiv om att rättssäkerheten ska förbättras. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta följa frågan om rättssäkerhet för konvertiter och hbtq-personer. Det kan krävas ytterligare åtgärder, så vi får analysera och återkomma.

Herr talman! Vad är oppositionens gemensamma inriktning? Jag kan konstatera att den här debatten inte skiljer sig från hur det låtit i kammaren under merparten av denna mandatperiods debatter.

Regeringen genomför nödvändiga kursändringar för migrationspolitiken för att migrationen ska vara på en hållbar nivå för Sverige. Flertalet av förändringarna får helhjärtat stöd, i alla fall vid knapptryckningen, från Socialdemokraterna i denna kammare. Man kan till och med ana att Socialdemokraterna är lite nöjda med att politiken förs i denna stramare riktning, då det av naturliga och politiska skäl inte var möjligt under tidigare mandatperioder. Det har faktiskt också understrukits internt i Socialdemokraterna genom Lawen Redars analys, där hon som utredare sa att Socialdemokraterna inte förde en tillräckligt stram migrationspolitik. Hon sa till och med att Socialdemokraternas migrationspolitik har misslyckats.

Hur ser då framtiden ut? Detta betänkande och faktiskt även replikskiftena visar att oppositionen inte har en samlad linje. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och i viss mån Centern vill på olika sätt ha en återgång till en migrationspolitik som innebär lägre krav, vilket kommer att innebära större migration till vårt land, medan Socialdemokraterna som vi sett i många beslut och också i deras egen argumentation följer regeringens stramare linje.

Man kan fundera på hur det kommer att bli om det blir ett regeringsskifte 2026, vilket jag naturligtvis inte hoppas på. Att den strama linje som Socialdemokraterna efter självkritisk internanalys förespråkar skulle bli verklighet är nog en utopisk och orealistisk önskedröm. Verkligheten kommer nog tyvärr att bli en återgång till vad vi såg under den förra regeringen, det vill säga en betydligt öppnare och mer kravlös migrationspolitik.

Herr talman! Vi i Tidöpartierna lovade att leverera, och det sker nu. Utredningar har presenterats och kommer att fortsätta presenteras. Det kommer också ett stort antal propositioner under detta och nästa år. Vi kristdemokrater kommer tillsammans med regeringen att fortsätta arbeta för en ansvarsfull, rättssäker och medmänsklig migrationspolitik där människor som vi tar emot ges goda förutsättningar till integration i vårt samhälle.

Som tidigare sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)

Anf. 86 Tony Haddou (V)

Herr talman! Det blir lite ris och ros här.

Jag kan inleda med detta att Kristdemokraterna välkomnade fler åtgärder när det gäller att se över rättssäkerheten för konvertiter och hbtqi-personer. Det välkomnar jag väldigt mycket, och jag hoppas att regeringen gör mycket mer på det området.

Sedan sa ledamoten att man prioriterar de mest utsatta flyktingarna. Är det genom att kapa kvotflyktingsystemet, som är till för de mest utsatta?

Min fråga handlar om integrationen, som regeringen kopplar det mesta av migrationspolitiken till. Integrationen ska förbättras genom arbetslinjen, skrev regeringen i sin senaste budget. Men problemet just nu är att fritidslinjen verkar råda på Arbetsmarknadsdepartementet. Regeringen lämnar ju massarbetslösheten helt utan åtgärder.

En förutsättning för att arbetslinjen ska funka måste väl vara just arbete? Utgångspunkten måste väl vara att det skapas jobb eller finns jobb? Det är inte helt enkelt att få ihop regeringens integrationspolitik och på vilka sätt man vill förbättra integrationen med massarbetslösheten vi har, som lämnas utan åtgärder, eller med att man lägger miljarder på förslag som återvandringsbidrag, som leder till försämrad långsiktig integration. Man vill dessutom slopa permanenta uppehållstillstånd, vilket tvingar människor in i djupare osäkerhet och otrygghet och försämrar integrationen ännu mer.

På vilket sätt blir integrationen bättre av att man låter arbetslösheten stå utan åtgärder, och på vilket sätt blir integrationen bättre av att man lägger fram förslag som med allra största sannolikhet kommer att försämra integrationen?

Anf. 87 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Tack så mycket, Tony Haddou, för de uppmuntrande orden! Jag kan lova ledamoten att vi kommer att ha fortsatt koll på rättssäkerheten.

Som sades tidigare lyfte vi fram den här frågan redan under förra mandatperioden. Vi har sett att det har varit osäkert och att bedömningarna har varit olika.

Statskontoret kom med sin rapport, och som jag nämnde i mitt anförande har Migrationsverket nu tydliga punkter i sitt regleringsbrev som handlar om att förbättra detta. Om situationen kvarstår kan det krävas ytterligare åtgärder. Det är vi öppna för, så där är vi överens.

Vad gäller kvotflyktingarna är det helt korrekt att vi har gått ned från en väldigt hög nivå. Vi hade en väldigt stor del av Europas andel av kvotflyktingar när vi tog emot 5 000. Vi har med antalet 900, som Annika Hirvonen nämnde i ett replikskifte, fortfarande bland de högsta mottaganden som finns. Naturligtvis behöver vi också arbeta på Europanivå så att vi kan ta emot i Europa.

Sedan till den avslutande frågan angående arbetslinjen. Om man nyss knäppte på sändningarna från riksdagen kan man tro att vi tillhör arbetsmarknadsutskottet.

Vi argumenterar för att migrationen ska vara på en sådan nivå att vi klarar av att integrera dem som får komma till Sverige. När man diskuterar migrationen kan vi konstatera att migrationsvolymen historiskt sett har varit för stor för att det ska vara möjligt att integrera alla under mandatperioder med socialdemokratiska regeringar. Nu måste vi anpassa migrationsflödet för att göra det möjligt att integrera dem som kommer.

Anf. 88 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Det största problemet som kvarstår är att den här regeringen försvårar för människor som kommer till Sverige att bli en del av samhället. Jag tog upp två ganska skarpa förslag som regeringen har lagt fram. Häromdagen var förslaget att slopa permanenta uppehållstillstånd – något vi med all säkerhet vet försämrar integrationen i Sverige. Sedan föreslår man också ett återvandringsbidrag som den egna utredaren har sågat jäms med fotknölarna – utredaren har sagt att det kommer att förvärra integrationen.

Om man förstår vad integration är, nämligen att människor som kommer till Sverige från andra länder närmar sig majoritetsbefolkningen i fråga om exempelvis inkomster, arbete och bostadssituation, ser man att regeringen har en genomgående stark politik för att öka det vi kallar segregation och minska det vi kallar integration. Det är tydligt att vi har en regering som med de förslag som läggs fram gör segregationen värre och integrationen mindre möjlig.

Förutom de här förslagen är ett annat problem som försämrar integrationen att Sverigedemokraterna klart och tydligt inte vill ha integration. De pratar om volymer och säger att vi kan satsa på integrationen om det kommer färre människor. Jag tror inte att det är så lätt för den som lyssnar att förstå detta när det största partiet i det här underlaget – som dikterar villkoren för den här regeringen i migrations- och integrationspolitiken – säger klart och tydligt att de inte vill ha någon integration. Även om de inte säger det kan man se det väldigt tydligt i förslagen: ett återvandringsbidrag som innebär att människor inte ska känna sig önskade eller välkomna här i Sverige.

Vad är det som gäller egentligen? På vilket sätt blir integrationen bättre med de här förslagen?

Anf. 89 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag tror att svensken som går förbi här ute på Drottninggatan funderar över situationen i Sverige. Vi kan se en oro, sprängningar och skjutande, utanförskap och ett parallellsamhälle. Man kan konstatera att vi tidigare haft en modell i Sverige där ett väldigt stort antal personer har fått möjlighet att vara i vårt land. De regeringar som ledamoten Tony Haddou faktiskt har varit med och gett i alla fall ett halvt aktivt stöd till har inte lyckats integrera dessa.

Man kan konstatera att vi har tagit emot en för stor volym i förhållande till den integrationsmöjlighet vi har. Det är ju väldigt många som trots Tony Haddous goda intentioner inte har kommit in i det svenska samhället.

Som nämnts här kan en majoritet i Sveriges riksdag konstatera att vi för att lösa integrationen måste lägga oss på en migrationspolitisk nivå som motsvarar våra grannländers. Vi behöver också se vilka åtgärder vi kan göra för dem som trots många år i Sverige inte känner sig hemma och som inte är integrerade. De kanske ser att möjligheten att återvända kan ge ett alternativ för att få ett bra liv för dem själva och deras familj.

Vi kommer fortsatt att agera för att de som kommer hit naturligtvis ska dela den värdegrund som gäller för Sverige. De ska lära sig ett språk, och de ska ha möjlighet till ett arbete. Med de migrationspolitiska förändringar vi nu genomför är möjligheterna att åstadkomma detta betydligt större än de var under de åtta åren före vår regeringsperiod.

Anf. 90 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! I sitt anförande lyfte Ingemar Kihlström fram migrationspakten och påstod att den kommer att bidra till att färre människor riskerar sina liv på Medelhavet. Jag befarar att Ingemar Kihlström är fel ute i den analysen. Faktum är nämligen att det enda i migrationspakten som över huvud taget handlar om att ge människor alternativ till att riskera sina liv i händerna på flyktingsmugglare under flykten från förtryck till Europa är frågan om ökat antal kvotflyktingar. Och där är det frivilliga skrivningar. Länderna får göra som de vill.

Om vi tittar på hur EU-länderna har gjort noterar vi att man förra året lovade att ta emot 15 000, medan FN:s flyktingorgan pekar på att 2,4 miljoner är i behov. Det är alltså 15 000 i hela EU.

I dag kommer vi att ta ställning till förslag om att regeringen ska ligga på i EU för att öka antalet kvotflyktingar så att fler ska ha säkra och lagliga vägar att fly. Kristdemokraterna röstar nej till det förslaget. De röstar också nej till förslaget om att skapa andra lagliga vägar för människor på flykt.

Man bygger högre murar runt Europa, och de vägar som återstår hamnar då i händerna på flyktingsmugglare. Hur får Kristdemokraterna ihop detta?

Anf. 91 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Tack, Annika Hirvonen, för reflektionen och frågan!

Jag tycker att det är bra att det finns en överenskommelse och att Europas länder blir överens om hur man ska hantera en fråga. Grunden måste ändå vara att man startar och kommer överens. Vi kan se att vi måste ha ett ordnat system för att motverka att man tar chansen att åka i en ranglig båt eller något annat. Vi måste säga att det här gäller. Här har vi Europas gränser. Här har vi förutsättningarna för att få asyl.

Det är precis så vi gör i Sverige. I den här kammaren sätter man en nivå. Det här är skälen för att få komma till Sverige. Man får sin sak prövad. Jag tycker att det är bra. Sedan kan man alltid diskutera detaljerna. Vi vet att länder i Europa har tagit emot väldigt få flyktingar eller kanske inte några alls. Andra länder har burit ett väldigt stort ansvar när det har varit stora flyktingströmmar. Så kan vi naturligtvis inte ha det. Jag vill välja att se det som att vi tar ett första steg för att balansera detta genom att vi har en överenskommelse att utgå från.

Vi kristdemokrater tycker att man kan vidareutveckla detta och kanske söka asyl i center utanför Europa. Jag vet att Miljöpartiet tycker annat i andra frågor. Naturligtvis ska mottagandet för varje land göras utifrån den kapacitet som finns att integrera.

Men precis som vi nu diskuterar vad vi klarar av att integrera i Sverige behöver EU diskutera det på EU-nivå. Nu pratar vi ju i den här debatten främst om Sveriges politik. Vi kan konstatera att ledamoten Hirvonen och jag har lite olika syn här, förutom i diskussionen om rättssäkerheten. Jag tror dock att vi kan vara överens om att man behöver kunna integrera dem man väljer att ge möjlighet att söka asyl eller på annat sätt komma till Sverige.

Anf. 92 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Ingemar Kihlström svarade inte på min fråga om på vilket sätt han menar att migrationspakten ska leda till att färre människor riskerar livet på Medelhavet. Det var ändå det Ingemar Kihlström sa om migrationspakten.

Jag gör en helt annan analys. Människor kommer att fortsätta riskera sina liv i händerna på flyktingsmugglare så länge de inte har andra alternativ. Kristdemokraterna säger sig vara för lösningar där man genom någon form av lagliga vägar ska kunna söka asyl utanför EU på olika sätt. I dag kommer Kristdemokraterna dock att rösta nej till alla förslag om att skapa fler säkra och lagliga vägar till Europa. Det är faktiskt det vi kommer att rösta om i dag. Det här betänkandet handlar om Sveriges politik både i Sverige och i EU vad gäller flyktingar. Det vet man om man har läst det.

Herr talman! I sitt anförande talade Ingemar Kihlström också om vikten av rättssäkerhet i asylprocessen, inte minst för hbtqi-personer och konvertiter. Vi vet att rättssäkerheten verkligen har brustit för många människor i de här grupperna. Det finns flera fall som har gått till FN och där Sverige har dömts i FN:s tortyrkommitté för att ha utvisat kristna konvertiter till talibanernas Afghanistan. Så illa ser det ut i Sverige i dag.

Svaret från regeringen gällande det är en utredning som föreslår att dessa asylsökande inte ens ska ha rätt till ett offentligt biträde när de är under utredning hos Migrationsverket. Det här kommer att totalt underminera rättssäkerheten för alla flyktingar, särskilt de som har stora utmaningar och är utsatta.

Anf. 93 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag kan konstatera att vi ser ett minskat flöde av asylsökande efter att vi nu har styrt upp migrationspolitiken i Sverige så att det är tydligt vad förutsättningarna är.

Vi kan samtidigt se – det är helt korrekt – att det i Europa fortfarande finns ett flöde av flyktingar som söker ett nytt och bättre liv inom EU. Vi behöver arbeta gemensamt i EU för att motverka att flyktingsmugglare och andra tjänar pengar på det men samtidigt ge dem som verkligen har asylskäl möjlighet att komma till EU. Det ska fördelas rättvist.

Vad gäller rättssäkerhet kan jag slutligen konstatera att den regering som Miljöpartiet satt i under sju år inte på något sätt lyckades föra frågan framåt när det gäller rättssäkerheten för hbtqi-personer och konvertiter. Vi kan konstatera att Kristdemokraterna och andra partier i kammaren argumenterade för och motionerade om åtgärder. När Tidöavtalet skrevs fanns det tydliga skrivningar om att man skulle följa upp detta. En rapport från Statskontoret presenterades, och nu finns det tydliga direktiv i regleringsbrevet. Vi har fört frågan framåt.

Engagemanget mellan oss båda är lika. Tyvärr var handlingskraften inte densamma under de sju år som Miljöpartiet satt i regeringen. Vi behöver se till att reglerna finns men att det är rättssäkert, så att vi har en långsiktig och rättssäker migrationspolitik i vårt land.

Anf. 94 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Denna regering har tillsammans med Sverigedemokraterna fört den mest restriktiva migrationspolitiken under de senaste 40 åren, både i ord och i handling. Det har funnits en tydlig inriktning att göra det svårt för illegala migranter att vistas i Sverige så att fler ska återvända i enlighet med sina utvisningsbeslut.

På det området genomfördes nyligen en mycket viktig reform: Från och med den 1 april ändrades preskriptionstiden för utvisningsbeslut till fem år, och den tiden börjar löpa från den dag då utlänningen lämnar Sverige i enlighet med sitt utvisningsbeslut. Det innebär att de illegala migranter som stannar kvar i Sverige kommer att vara permanent illegala migranter utan någon möjlighet att få uppehållstillstånd.

Även spårbytet har avvecklats. En asylsökande som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd kan inte längre byta spår och ansöka om att stanna kvar i Sverige för att arbeta.

Det är uppenbart att denna regering tillsammans med Sverigedemokraterna har gjort mycket för att ta bort de incitament som hindrade en effektiv återvändandeverksamhet. Sedan denna regering kom till makten har antalet verkställda utvisningar ökat kraftigt, från cirka 9 100 år 2022 till omkring 12 500 år 2024. Självklart kommer antalet verkställda utvisningar att öka ännu mer när incitamenten för att stanna kvar efter avslag på ansökan om uppehållstillstånd minskar.

Samtidigt har asylinvandringen minskat till rekordlåga nivåer medan det pågår en migrationskris i Europa. Politiker runt om i Europa vill lära sig av Sveriges migrationsreformer för att se hur vi har lyckats där många andra länder har misslyckats. Det är så här en reglerad migrationspolitik ser ut. Sverige har tagit tillbaka kontrollen över migrationspolitiken. Sedan finns det områden där det återstår mycket att göra, men där har reformer initierats. Det kommer att komma lagstiftning före mandatperiodens slut.

Vi har i dag en katastrofal lagstiftning om medborgarskap. Varje år blir tiotusentals personer som inte kan försörja sig själva och inte kan svenska språket medborgare i Sverige. Det här är ett arv från den tid då alltför många av våra politiker trodde att en liberal migrationspolitik gynnade Sverige. Nu vet vi att en liberal migrationspolitik får katastrofala konsekvenser för Sverige.

Sverige är ett exceptionellt land med en exceptionell kultur, och det kommer att finnas få utlänningar som verkligen kan anpassa sig till det svenska samhället till den grad att de borde bli medborgare. Regeringen och Sverigedemokraterna arbetar nu för att få på plats en medborgarskapslag som inte bara kräver egenförsörjning och en högre grad av hederligt levnadssätt från den ansökande utan också kunskaper om det svenska samhället och språket. Denna lagstiftning kommer att vara på plats före mandatperiodens slut.

Redan i dag har dock Migrationsverket ett uppdrag från regeringen att stärka identitetskontrollerna i handläggningen av medborgarskap. Det finns ett behov av detta; en rapport från Riksrevisionen där perioden 2018−2023 granskats visade att den sökande i nästan en tredjedel av fallen där medborgarskapsansökan beviljats inte kunnat styrka sin identitet.

Medan detta pågick agerade inte Socialdemokraterna och deras samarbetspartier. Man kan undra varför. Men denna regering agerar snabbt och vägrar vara passiv när helt okända människor får svenskt medborgarskap. Vi kan aldrig acceptera sådant. Att vara svensk medborgare är ett privilegium för vissa, inte en rättighet för alla.

Det är även viktigt att komma ihåg att alternativet till denna regering vill något helt annat. Vi har två partier i denna kammare, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som vill ha amnesti för illegala migranter. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet stöder ett förslag om att ge uppehållstillstånd till illegala migranter som har levt i Sverige en längre tid. De kallar detta regularisering.

Det här skulle innebära att illegala migranter som för länge sedan borde ha lämnat Sverige belönas med ett uppehållstillstånd. Det skulle också innebära att fler människor kommer till Sverige och stannar här illegalt i förhoppningen att även de ska få ett uppehållstillstånd för att de inte har följt reglerna.

Både Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet skriver helt öppet i sina reservationer att de vill att Sverige tar emot fler asylinvandrare. Det räcker inte med dem som Sverige har tagit emot, utan det ska komma ännu fler. Sverige ska ta ett ännu större ansvar för världens migranter. Det är dessa partier som Socialdemokraterna vill samarbeta med för att bilda en regering. Så ser alternativet ut.

En av de första sakerna som regeringen gjorde tillsammans med Sverigedemokraterna var att minska antalet kvotflyktingar som kom till Sverige från 5 000 till 900. Dessutom har det införts integrationskriterier för dem som kommer hit.

Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skriver i en gemensam reservation att regeringen ska vara drivande i att EU ska ta emot fler kvotflyktingar och att det ska tas fram en strategi för att uppmuntra och stärka incitamenten för EU-länder att ta emot kvotflyktingar. Detta skriver de medan europeiska samhällen håller på att destabiliseras av migrationen. De vill ta emot ännu fler. Socialdemokraterna har gjort bedömningen att det är dessa partier som ska bli deras regeringsunderlag.

Sverigedemokraterna är en del av Tidösamarbetet, och som jag tidigare nämnde genomförs det mycket inom detta samarbete. Från Sverigedemokraternas sida fortsätter vi dock att genom våra kommittémotioner driva egna förslag som vi självklart hoppas att vi kan övertyga regeringen att driva.

Både regeringen och Sverigedemokraterna har tydliggjort att det är mycket problematiskt att utlänningar med skyddsbehov reser tillbaka till det land de säger att de flydde från. En sådan resa utgör skäl att återkalla skyddet och utvisa utlänningen. Sverigedemokraterna vill se en anmälningsskyldighet för dessa utlänningar när de reser till sitt hemland. På det sättet kan man lättare upptäcka asylfusk.

Sverigedemokraterna har även tillsammans med regeringen vidtagit åtgärder för att motverka sådant asylfusk. Bland annat har återkallelseverksamheten inom Migrationsverket förstärkts med 100 miljoner kronor från och med i år för att fler uppehållstillstånd ska återkallas när det saknas grund för uppehållstillståndet. En del av återkallelseenheternas verksamhet är just att försöka upptäcka när en flykting eller alternativt skyddsbehövande åker tillbaka till det land han eller hon säger sig ha flytt från.

Regeringen har gett ett regeringsuppdrag till Migrationsverket och Polismyndigheten att utarbeta gemensamma rutiner och samarbetsformer för att motverka asylfusk där utlänningar som har beviljats flyktingstatus eller alternativ skyddsstatus åker tillbaka till det land som de säger sig ha flytt från. Även samarbetet mellan Migrationsverket och svenska ambassader och representationer i utlandet ska förbättras för att motverka asylfusk, enligt direktivet i regeringsuppdraget. Detta uppdrag ska redovisas till regeringen den 1 juli.

Trots de åtgärder som regeringen och Sverigedemokraterna tillsammans vidtagit för att motverka sådant asylfusk menar vi sverigedemokrater att det behövs en anmälningsskyldighet. Andra EU-länder har en sådan anmälningsskyldighet för flyktingar som reser tillbaka till sitt hemland. Det är upprörande för allmänheten när någon beviljas asyl i Sverige och sedan semestrar i det land som han eller hon säger sig ha flytt från. Vi måste sätta stopp för detta.

Det finns två alternativ i migrationspolitiken i dag. Det ena alternativet består av partier som såg alla fruktansvärda konsekvenser av massinvandringen och har kommit till det svenska folket med en serie åtgärder för att Sverige ska få en fungerande och hållbar invandring som tjänar Sveriges intressen. Det andra alternativet består av partier som inte lärt sig någonting av migrationskrisen 2015. Dessa partier vill återigen göra Sverige till en magnet för världens migranter. Trots att större delen av de gängkriminella i dag består av migranter har dessa partier inte fått nog, utan de vill ha ännu fler migranter. Dessa partier har ingen förståelse för att det finns en gräns för hur många utlänningar Sverige kan ta emot. Den gränsen har passerats med råge.

Tidöpartierna ser och förstår konsekvenserna av en liberal migrationspolitik. Vi vågar ta de beslut som behövs, trots den hårda kritiken från diverse opinionsbildare och vänsterpolitiker som lever långt ifrån Sveriges invandrartäta områden. Vi tvekar inte. Vi tvivlar inte. Tidöpartierna har en gemensam inriktning och vision för hur Sveriges migrationspolitik ska se ut. En sådan migrationspolitik ska främja svenska intressen och det svenska folket, till skillnad från en migrationspolitik som gör Sverige till världens härbärge.

Visst är det så att de här reformerna tar lång tid att sjösätta, men Tidöavtalet kommer att sjösättas. Det betyder mycket för Sverige. För att kunna återupprätta tryggheten och gemenskapen behöver Sverige återupprätta en restriktiv migrationspolitik. Det kommer vi att kunna göra under den här mandatperioden.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Anf. 95 Tony Haddou (V)

Herr talman! Den som var uppe tidigt i morse kunde höra i Ekot att regeringen och Sverigedemokraterna går emot sin egen utredning och vill höja återvandringsbidraget. De vill lägga 2,4 miljarder på att ge 350 000 kronor per person i något slags återvandringsbidrag som regeringens egen utredare sågat jäms med fotknölarna och kallat meningslöst, kontraproduktivt och rent slöseri.

Detta är alltså den prioritering Sverigedemokraterna gör i en ekonomisk kris med massarbetslöshet, när hushållen och barnfamiljerna inte kan bära högre levnadskostnader, när välfärden går på svältkost och när byggsektorn kraschar. Senast jag frågade Sverigedemokraterna om denna vansinniga prioritering fick jag inget svar, men nu kanske jag kan få svar på varför Sverigedemokraterna bränner 2,4 miljarder kronor på något som utredaren säger är meningslöst och kontraproduktivt. Hade det inte varit bättre att använda dessa pengar till att underlätta för hushållen, höja barnbidraget så att barnfamiljer klarar sig, rusta upp välfärden, sjukvården eller skolan eller kanske göra något åt den massarbetslöshet som skenar iväg?

Anf. 96 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att återvandringsbidraget inte har något med arbetslösheten att göra. Det är lite ohederligt att dra in ekonomin och arbetslösheten när vi pratar om återvandringsbidraget.

Syftet med återvandringsbidraget är att de människor som efter flera år inte har kommit in i det svenska samhället och inte har någon avsikt att komma in i det svenska samhället ska få möjlighet att återvända till sitt hemland. Som jag sa i mitt anförande är Sverige ett exceptionellt land med en exceptionell kultur. Det är inte självklart att alla vill bli en del av Sverige, utan det kommer att finnas människor som kommer hit och ångrar sig. Då ska de få det stöd de behöver för att åka tillbaka.

Vad vi inte vill ha är de parallella samhällen vi har i dag, där det bor människor som absolut inte vill bli en del av det här landet. Det de gör är att upprätta parallella samhällen där det finns människor som inte kommer in i samhället eftersom de lever ett helt annat liv och har helt andra värderingar. Vi behöver ett verktyg för att underlätta för dem att åka hem. Det är vad detta handlar om. Det är en konsekvens av en katastrofal migrationspolitik. Man öppnade portarna, lät vem som helst komma till Sverige och gav dem uppehållstillstånd. Nu har de uppehållstillstånd och behöver en väg tillbaka. De behöver någon sorts incitament att faktiskt lämna Sverige och åka till ett land där de kan leva i enlighet med sina värderingar.

Anf. 97 Tony Haddou (V)

Herr talman! Det är märkligt att inleda med att man inte ska dra in ekonomi i det här. Regeringen och Sverigedemokraterna bränner alltså 2,4 miljarder på något som deras utredare säger är meningslöst och kontraproduktivt. Det är helt obegripligt.

Har Sverigedemokraterna någon koll på budget eller på vad som händer där ute? Fattigdomen ökar. Människor har svårt att ta sig igenom vardagen. Allt har blivit dyrare. Den politik Sverigedemokraterna bedriver, med det kontraproduktiva och meningslösa förslag jag tog upp, är uppenbarligen väldigt dyr.

Jag får konstatera att Sverigedemokraterna gör ofattbara prioriteringar. De bränner dessa pengar och lämnar hushållen, välfärden, sjukvården och de arbetslösa vind för våg. Jag hör ledamoten pusta. Jag tror att Sverigedemokraterna tycker att den här frågan är lite jobbig.

Sverigedemokraterna resonerar så här: Vi vill bara att de åker hem, kosta vad det kosta vill. Människor som har svårt att klara vardagen – människor som lever i verkligheten där ute och som ser vad som händer med samhället och att Sverige blir skörare med den här regeringen – ser att Sverigedemokraterna är så ansvarslösa att de bränner miljarder av skattemedel på något slags återvandringsbidrag. Deras egen utredare säger – svart på vitt – att det här är meningslöst och kontraproduktivt. De är helt förblindade.

Jag tycker ändå att Sverigedemokraterna ska ta lite ansvar och säga varför de bränner dessa miljarder när människor har det tufft där ute. Det här är också en ekonomisk fråga.

Anf. 98 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Ja, jag pustar. Det gör jag för att jag blir frustrerad när ledamoten tar upp frågan utan att ha läst utredningen. Ledamoten säger att vi bränner pengar. Men i utredningsbetänkandet står det att man långsiktigt kommer att gå plus med återvandringsbidraget när dessa människor lämnar landet. Efter 15 år går Sverige 200 miljoner plus. Det står i utredningsbetänkandet.

Det här är något positivt för dessa människor, som i dag inte känner sig som en del av Sverige. De vill inte vara en del av Sverige, men de kan inte åka tillbaka till sitt hemland. Det här är också ett plus för den svenska ekonomin, eftersom man blir av med människor som kommer att ta emot bidrag hela sitt liv. I utredningsbetänkandet står det att Sverige efter 15 år kommer att börja gå 200 miljoner plus genom det här förslaget.

Jag vet inte riktigt vad ledamoten Haddou egentligen vill. Ska dessa människor bo i Sverige trots att de inte kan språket, trots att de inte har våra värderingar och trots att de aldrig vill bli en del av landet? Ska de fortsätta bo här? Eller ska de få stöd att åka tillbaka till ett land där deras värderingar finns hos allmänheten, så att de känner sig hemma, ledamoten Haddou?

De ska åka hem, och det här bidraget ska hjälpa dem. Det är inte så att alla människor som invandrar till Sverige hör hemma här. Vissa av dem måste åka hem.

Anf. 99 Jonny Cato (C)

Herr talman! Åk hem! Det säger regeringsunderlagets största parti till människor som inte vill annat än att komma in i och bli en del av det gemensamma Sverige, lära sig det svenska språket, gå upp på morgonen, arbeta och bidra.

Det finns absolut en liten del som inte gör tillräckligt. Men jag tror gott om människor. Jag tror att majoriteten av dem som har flytt för sina liv och kommit till Sverige vill gott och vill komma in i och bli en del av det gemensamma Sverige. Låt mig vara tydlig: Sverige är deras hem oavsett vad Sverigedemokraterna tycker, tänker och vill. Men människosynen blir väldigt tydlig här.

Som jag har varit inne på tidigare i dag är detta bara ett första steg. Sverigedemokraterna har visat det, liksom deras systerpartier runt om i Europa: Ger man dem lillfingret tar de ofta hela handen. Det här är bara starten på ett sverigedemokratiskt drömsamhälle.

Man börjar med att gå ned från 5 000 till 900 kvotflyktingar. Hur många kommer Nima att ställa som krav i regeringsförhandlingen att man ska gå ned till efter nästa val? Är det noll? Och vad kommer man att ställa för nya krav om vandel, om angiveri och om återvändande?

Sverigedemokraterna är ju inte nöjda här, utan man vill så mycket mer. Det är som ledamoten säger: Man vill att de ska återvända till det som de flydde från. Då krävs det en helt annan politik än den som regeringen för i dag. Min fråga är: Vilka krav kommer Sverigedemokraterna att ställa i en kommande regeringsförhandling?

Anf. 100 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Självklart är Sverigedemokraterna inte nöjda, för Tidöavtalet är en kompromiss där Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna har fått igenom rätt mycket. Självklart kommer vi att fortsätta ställa våra krav, men vi kommer inte att få igenom allting eftersom vi inte har egen majoritet. Så enkelt är det.

Återvandringsbidraget är frivilligt. Det handlar alltså absolut inte om människor som verkligen har flytt. Om de känner sig osäkra och hotade i sitt hemland kommer de nog inte att återvandra frivilligt.

Jag måste ställa en fråga till ledamoten Cato. Om vi här i Sverige har en islamist som inte trivs här utan vill åka till ett islamistiskt land och leva enligt de värderingarna – vill ledamoten Cato att han också ska stanna kvar? Är han också välkommen i Sverige, enligt ledamoten Cato? Det finns ju människor som inte trivs här. Alla delar inte ledamoten Catos värderingar. Det är inte alla som tycker att man ska vara så tolerant mot homosexuella. Det finns många islamister i Sverige som inte vill att man ska vara tolerant mot homosexuella. Vill ledamoten Cato välkomna dem också?

Det finns människor som inte hör hemma i Sverige. De ska åka hem. Vi tar fram ett verktyg för att dessa människor faktiskt ska kunna åka hem. I dag är det kanske svårt för dem att etablera sig i sitt hemland, men vi gör det lättare för dem. Vi vill inte ha människor i det här landet som till exempel ser ned på kvinnor eller inte tycker om demokratin. De kanske inte vill leva i en demokrati. Låt dem åka hem! Det är vad vi säger. Om ledamoten Cato vill välkomna dessa människor får han göra det och försöka gå till väljarna med det budskapet.

Anf. 101 Jonny Cato (C)

Herr talman! Skulle vi utvisa alla som hade intoleranta åsikter om homosexuella skulle inte Sverigedemokraterna ha så många ledamöter i denna kammare. Och på tal om kvinnosyn: Om man har en dålig kvinnosyn i Sverigedemokraterna, vad blir man då? Jo, då blir man Europaparlamentariker.

Ärligt talat: Jag är den första att säga att den som inte vill vara i Sverige jättegärna får återvända hem. Det har jag inget problem med. Sverige har dock ett gigantiskt problem med utanförskap. Flera hundratusen personer befinner sig i utanförskap. Den gruppen gör inte Sverigedemokraterna någonting för. Man gör ingenting för att satsa på att fler människor ska lära sig svenska språket. Man gör ingenting för att fler unga pojkar och flickor ska se sina föräldrar gå upp och arbeta på morgonen. Det enda man gör för den gruppen är att säga: Ni är inte svenskar, och ni är problemet för allting. Ni är problemet för järnvägen, ni är problemet för kriminaliteten, ni är problemet för vården, ni är problemet för skolan – ni är problemet.

Jag håller med om att en för hög migration i kombination med dålig integration kan få allvarliga konsekvenser. Det har vi sett. Det som ett seriöst parti gör då är att gå hem, sätta sig på sin kammare och fundera på hur integrationspolitiken kan bli bättre. Men jag har inte en enda gång i mitt politiska liv hört en sverigedemokrat säga någonting om hur sfi ska kunna bli bättre. Jag har inte någon enda gång hört en sverigedemokrat nämna hur fler unga pojkar och flickor med invandrarbakgrund ska se sina föräldrar gå upp på morgonen, arbeta, bidra och betala skatt.

Det är här Sverigedemokraterna och Centerpartiet skiljer sig åt. Vi vill investera i alla dessa hundratusentals människor, som kommer att vara en del av Sverige oavsett om Nima vill det eller inte.

Anf. 102 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! För det första vill jag säga att det inte handlar om att utvisa. Det här är ett återvandringsbidrag. Det är frivilligt. Man väljer själv om man vill ta emot det och åka tillbaka.

För det andra: Det här är ett verktyg för att folk ska åka till sitt hemland, men regeringen bedriver den mest ambitiösa integrationspolitik som Sverige någonsin haft. Vi har tagit fram ett nytt integrationsmål. Där står det faktiskt för första gången att en invandrare ska bli en del av det svenska samhället. Så har det inte stått tidigare.

Med det här integrationsmålet som utgångspunkt arbetar man nu för att se vilka som befinner sig i utanförskap. SCB har fått ett regeringsuppdrag att titta på vilka som befinner sig i utanförskap. Det har man inte riktigt tittat på innan. De här människorna har levt i dessa områden, och Centerpartiet, Socialdemokraterna och de andra oppositionella partierna har struntat i dem.

De som inte går att rädda, de som inte vill vara en del av det här samhället, ska ha möjlighet att åka hem, och de ska få stöd för det.

Vi har självklart en integrationspolitik. Människor kan gå på sfi i Sverige, gå i skolan och få ett jobb här i Sverige. De har massor av möjligheter i det här landet.

Invandrare borde ta på sig ett större ansvar. Det är inte bara samhället som ska ge saker till människor som kommer till det här landet.

Sverige är ett land med fantastiska möjligheter. Nu har vi också en mer ambitiös integrationspolitik. Då får invandrare ta på sig ansvaret att komma in i samhället.

Anf. 103 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Under de 20 år som svenska soldater kämpade mot talibanerna i Afghanistan anställde man många personer som jobbade lokalt. Det var afghaner som jobbade som tolkar och vakter samt andra lokalanställda.

I två omgångar har de personerna hämtats från Afghanistan till Sverige för att deras säkerhet var i fara. Första gången skedde detta för lite drygt tio år sedan. Det evakuerades också fler när Sverige drog tillbaka all närvaro i Afghanistan i samband med att talibanerna tog över makten.

Ungefär 50 tolkar blev kvar i Afghanistan. De anmäldes på samma sätt som andra. Men av olika skäl hann Sverige inte få ut dem. De är nu kvar. Flera lever i skräck för talibanerna, eftersom de kämpade sida vid sida med svenska soldater mot just talibanerna.

Jag har kontakt med några av de individerna och andra människor som hjälper dem. Det är familjer som flyttar från by till by och barn som inte kan gå i skolan. Människor gömmer sig och kan inte försörja sig.

Jag har talat med försvarsminister Pål Jonson som säger att han jobbar med frågan för att det ska hittas en lösning. Men än så länge ser vi inga resultat.

Min fråga till Sverigedemokraterna är hur Sverigedemokraterna ser på de här personernas möjlighet att vidarebosätta sig i Sverige. Det handlar om att Sverige ska göra på samma sätt som USA, Storbritannien och andra länder fortsatt gör när det gäller dem som jobbade för deras soldater.

Anf. 104 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Jag ser inga möjligheter för dem att nu få något tillstånd att komma till Sverige. Det är en grupp som förtjänar att få tillstånd att komma till Sverige.

Har man som Miljöpartiet drivit en politik för att ge afghaner amnesti, trots att de fått avslag när de kommit till Sverige, finns det inte utrymme att ta hit fler.

Vi har haft en alltför liberal migrationspolitik. Nu får vi betala för det genom att inte kunna ta hit människor som har kämpat för Sverige och hjälpt våra soldater i utlandet. Nu är det svårare att göra det.

Miljöpartiet ville ha en amnesti för afghaner som hade fått sin prövning i Sverige. Deras fall hade prövats i Sverige. De hade kunnat överklaga. Men efter deras överklagan och prövning ville Miljöpartiet ändå ha en amnesti för just den gruppen.

Om Miljöpartiet också vill ge amnesti åt alla illegala migranter, vilket står i er reservation, blir det svårt att ta hit sådana grupper som behöver komma hit eftersom deras liv är i fara.

Riktiga flyktingar kommer att ha svårt att komma till Sverige om man ska ge tillstånd till alla. Det finns illegala migranter, och sedan tycker Miljöpartiet att de också ska få uppehållstillstånd. Man ska dela ut asylvisum och alla möjliga saker.

Hur ska riktiga flyktingar då ta sig till Sverige? Hur ska de kunna få uppehållstillstånd här om vi redan har tagit emot alltför många? Jag skulle nog säga att det är Miljöpartiets fel att vi inte kan ta hit den gruppen.

Anf. 105 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Det var intressant att Sverigedemokraterna tycker att det är Miljöpartiets fel att Sverigedemokraterna inte vill ta hit flyktingar.

Jag trodde nog att Sverigedemokraterna inte ville ta hit flyktingar långt innan partiet ens började existera, och att någonstans där nynazisterna bildade Sverigedemokraterna hade man redan bestämt sig för att man inte ville ta hit flyktingar. Men vad vet jag om hur Sverigedemokraterna bestämmer sin politik.

För egen del tycker jag att man måste ta ansvar för dessa människor. I det här fallet talar vi om 50 individer och deras familjer. De har slagits sida vid sida med svenska soldater under svensk flagga i Afghanistan mot talibanerna, och de är nu kvar där sedan Sverige lämnade landet.

Man lämnar inte kvar någon på det sättet. Det är människor som var helt centrala för att våra soldater skulle kunna utföra sitt jobb och vara säkra. Det är människor som till exempel jobbade som tolkar och som kunde engelska och dari. De såg till att de svenska soldaterna kunde förstå och göra sig förstådda på plats.

För mig är det helt obegripligt att den svenska regeringen inte har agerat. Pål Jonson och andra ministrar har sagt att man vill, men ingenting händer. En tanke som slår mig är om det just beror på att regeringens koalitionsparti Sverigedemokraterna, som till och med är större än Moderaterna, blockerar den här frågan.

Nu hör vi att Nima Gholam Ali Pour inte vill att de här tolkarna i praktiken ska kunna komma ut. Frågan är om det är SD som blockerar.

Anf. 106 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Ja, vad vet ledamoten Hirvonen?

Sverige tar fortfarande emot flyktingar i dag, precis som vi alltid har gjort. Det finns konventioner som Sverige har skrivit under för att ta hit flyktingar, pröva deras fall och se om de har rätt till skyddsstatus och så vidare. Det har inte upphört. Det är inget som vi vill sätta punkt för. Det är inte så det fungerar. Vi vill ta hit så många som Sverige klarar av. Det är vad det handlar om.

Problemet är att Miljöpartiet vill ta hit den grupp som har hjälpt svenska soldater i Afghanistan. Men Miljöpartiet vill också ta hit alla andra. Det är då det blir ett problem.

Man kan inte först säga att en viss grupp ska komma hit. Det är personer som har hjälpt svenska soldater och som kanske förtjänar att komma hit. Men sedan vill ni ta hit alla andra och också ge uppehållstillstånd till alla illegala här i Sverige. Hur går det ihop? Hur ska det fungera? När det inte fungerar hamnar vi i sådana här situationer där vi måste säga till en grupp som har gjort den svenska staten en stor tjänst: Ni kan inte komma därför att vi har tagit emot för många.

Miljöpartiet vill att alla i världen ska komma till Sverige, precis alla i världen. Det gäller till och med dem som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd här i Sverige. Även de ska komma hit. Hur ska det fungera? Det går inte. Då blir det som det blir.

Nu försöker vi att städa upp efter er så att vi kan ha en reglerad migrationspolitik där vi tar hit sådana människor som faktiskt har hjälpt svenska staten. Men inte just nu. Just nu har vi inte städat färdigt.

Anf. 107 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag rycker in och ersätter min kollega Patrik Karlson i denna debatt. Han har just blivit pappa igen, och det är ju kanon! Ni får alltså stå ut med mig i debatten i dag.

Låt mig börja så här, herr talman: Sverige behöver invandring. Vi behöver ett kontinuerligt inflöde av personer, för vi har ett näringsliv som behöver kompetensförsörjning, just nu särskilt av högkvalificerad arbetskraft. Sverige ska också vara med och ta ansvar som ett anständigt, demokratiskt och välmående land för att tillsammans med andra hjälpa människor som flyr och ge skydd till människor.

Vi behöver göra det i en omfattning som vårt samhälle klarar av att hantera när det handlar om bostadsförsörjning, möjlighet till integration, socialtjänst, skola och så vidare. Det här är en helhet. Vi kan inte ha som mål att på något sätt maximera invandringen till Sverige, och vi kan inte heller ha som mål att minimera den. Vi behöver både ha en regulariserad invandring av arbetskraft och ställa upp för människor i nöd. Men vi måste göra detta i en omfattning som vårt samhälle klarar av att absorbera och hantera och som våra system har kapacitet att möta.

Jag ansvarade för migrationsfrågor i mitt parti, Liberalerna, under åren 2015–2021. Det var den mest turbulenta tiden i svensk historia när det gäller migration. Det började med flyktingkrisen, och det avslutades med att Sverige fick en ny utlänningslag.

Det som hände efter 2015, herr talman, var att Sverige drog i nödbromsen. Vi fick först en tillfällig asyllagstiftning, som regeringen Stefan Löfven drev igenom. Därefter blev den i praktiken permanent i och med den nya utlänningslagen sommaren 2021, och i och med Tidöavtalet har man tagit ytterligare steg för att göra migrationspolitiken än stramare.

Herr talman! Min och även mitt partis uppfattning är att de här förändringarna, vare sig man vill eller inte, är helt nödvändiga för att Sverige som nation ska kunna klara av att hantera den integrationsskuld som vårt land har. Det gäller framför allt skulden gentemot de hundratusentals människor som vi har gett rätt att stanna i Sverige men som har blivit förpassade till områden som i dag har en mycket omfattande kriminalitet och mycket stora sociala utmaningar. Det är människor som knappt har en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och människor som arbetar för mycket låga löner.

Vi har fått en ny form av klassamhälle i Sverige som i hög grad också är kulturellt och etnifierat, med en mycket omfattande fattigdom i hundratals bostadsområden i Sverige och så vidare. Vi kan helt enkelt inte fortsätta med den samhällsutvecklingen. Den sliter sönder förtroendet mellan grupper i samhället och förtroendet gentemot myndigheter, gentemot det offentliga Sverige och så vidare.

Det innebär att vi kommer att behöva en stram lagstiftning för migration under lång tid framöver; det är i alla fall min slutsats. Det behöver dock, herr talman, vara en rättvis lagstiftning och en rättssäker lagstiftning. Det betyder att de personer som möter de krav och de kriterier som utlänningslagen ställer upp och som får ett bifall antingen av Migrationsverket eller i ett senare steg i domstol ska kunna stanna i Sverige. Men vi har inte kapacitet att ordna med breda ventiler för grupper som får avslag i alla instanser.

Vi måste från svensk sida klara av att prioritera. Det är väldigt lätt att prioritera ett bifall. Men det har historiskt varit ganska svårt för svenska politiker att upprätthålla den reglerade invandringen också när det handlar om att människor som får avslag måste vara beredda att lämna Sverige.

Herr talman! Förutom att vi behöver en stram och rättvis migrationslagstiftning behöver vi en lagstiftning där Sverige inte avsevärt avviker från länderna runt omkring oss. Det kan vi inte göra, för vi är en del av Schengenområdet och av Europeiska unionen. Vi har förpliktelser gentemot gemensamma regelverk, och vi bör agera för ytterligare harmoniserade regelverk på europeisk nivå där vi har ett gemensamt ansvarstagande.

Den lagstiftning som ledde fram till den stora migrantkrisen hösten 2015 var en lagstiftning som Sverige genom en rad beslut i Sveriges riksdag under mycket lång tid och i förhållandevis bred politisk samsyn enats om att införa. Den innebar att Sverige skilde ut sig väldigt mycket från länderna runt omkring oss. Vi hade permanenta uppehållstillstånd när de andra länderna hade tillfälliga uppehållstillstånd. Vi hade en närmast total avsaknad av försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi hade också mycket generösa regelverk för familjeåterförening, vilket länderna runt omkring oss inte hade.

Det var detta som ledde till det som skedde hösten 2015, när de gemensamma regelverken och Dublinförordningen rämnade. Människor sökte sig längs tidigare upptrampade stigar med huvudsaklig slutdestination Tyskland eller Sverige. Vi fick en situation i Sverige som till slut blev helt ohanterlig.

Herr talman! Ytterligare något som jag tycker är viktigt att betona är att de som drabbas allra hårdast av den migrationspolitik och integrationspolitik som Sverige har fört och de konsekvenser den har fått är de personer som har invandrat till Sverige. Det är dessa personer som drabbas allra hårdast av de här konsekvenserna. Det handlar dels om att de i många fall lever i områden som är utsatta, dels om att de har en sämre socioekonomisk situation än majoritetsbefolkningen.

Det handlar också om det vi ser i Sverige och även i många andra länder: Om man för en migrationspolitik och en integrationspolitik som inte är i fas med någon sorts bredare allmän uppfattning får man en motreaktion i form av diskriminering, i form av ökad främlingsfientlighet och så vidare. Det är alltså för att hålla ihop Sverige som vi behöver få ordning på detta.

Låt mig ta ett exempel, herr talman, på den situation vi har, särskilt i många utsatta områden. Hittills i år – och nu är vi framme i april – har vi haft 52 skjutningar i Sverige och 21 dödade. Det har gått 58 timmar sedan den senaste skjutningen. Sedan den 1 januari 2018 har 370 personer i vårt land mördats i skjutvapenvåld inom ramen för gängkrigen i Sverige. Om vi jämför siffrorna med situationen i Finland, Norge eller Danmark kommer vi att se en ohygglig skillnad.

De här delarna handlar inte bara om invandring. Det handlar också om möjligheten att smuggla in vapen. Det handlar om narkotika. Det handlar om många olika saker. Det finns säkert många socioekonomiska dimensioner i detta, och jag säger inte att det enbart skulle vara en fråga om migrationen. Men integrationspolitiken och migrationspolitiken hör ihop.

Vi har i Sverige haft uppfattningen att bara en person får en lön i lönekuvertet är man integrerad. Men vi ser i dag betydligt större utmaningar i form av hedersproblematik i många områden och i form av ett dominansbeteende från personer som inte har blivit integrerade. Vi ser en ökad antisemitism. Vi ser ett ökat klassamhälle och ett ökat skuggsamhälle i Sverige.

Herr talman! I förlängningen underminerar och hotar detta de liberala och progressiva värden som jag och mitt parti har stått för i hundra år. Vi liberaler kan inte säga att vi är ett feministiskt parti om vi samtidigt tolererar att det i vissa bostadsområden är klaner som styr och sätter upp checkpoints för vilka som får passera in och ut ur området. Då kan man inte som liberal säga att man står upp för liberala progressiva värden i hela Sverige.

Vi måste återta lag och rätt och rimlighet i det svenska samhället på ett sätt som gör att våra rättsvårdande myndigheter har kapacitet att upprätthålla ordning. Vi måste se till att socialtjänsten inte fullständigt går på knäna och dukar under i många områden i Sverige.

Vi i den här kammaren har ett ansvar gentemot alla människor som bor i Sverige. Vårt ansvar gäller inte bara de människor som lever välordnade och goda liv och som har utbildning och är inne på arbetsmarknaden. Vi har ett ansvar för alla invånare i Sverige.

Avslutningsvis, herr talman: Den här regeringen gör ganska mycket på migrationsområdet. Jag uppfattar också att det finns en majoritet i kammaren för att Sverige ska föra en reglerad och ordnad migrationspolitik och att detta är nödvändigt för vårt land under lång tid framöver. Jag hoppas verkligen att vi orkar hålla den kursen. Den utveckling vi ser i många områden i Sverige i dag måste vi klara av att vända, och vi kommer att behöva göra det gemensamt.

(Applåder)

Anf. 108 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag håller med Fredrik Malm i flera delar – om att integration och migration hänger ihop och om att det är viktigt att bekämpa brottslighet och förtryck oavsett var de sker. Men det som nu händer i migrationspolitiken är inte att man kraftigt stärker de åtgärder som bidrar till integration. Tvärtom genomför man åtgärder som försämrar invandrares möjlighet att integrera sig. Man gör det svårare att återförenas med sin familj, vilket leder till att barn kommer senare, i en högre ålder, till den svenska skolan. Då blir det svårare att klara skolan. Det orsakar också att föräldrarnas integration blir sämre. Ensamstående integreras långsammare än familjer.

Detta var ett exempel. Ett annat är utmönstringen av permanenta uppehållstillstånd. Vi vet att det är när människor känner trygghet – här får jag stanna länge – som man rotar sig.

Om detta vittnade inte minst den ukrainska läkare som jag mötte på Röda Korsets matutdelning för ett tag sedan. Hon sa: Det tar två år att valideras så att man kan jobba som läkare i Sverige. Jag får bara vara här ett år i taget.

Herr talman! Man skulle också ha kunnat tänka sig att Fredrik Malm hade satsat mycket på andra insatser som bidrar till integrationen. I vårbudgeten ser vi i stället en storsatsning på att rika människor ska kunna renovera sina kök genom ett generöst rotavdrag. Jag får inte ihop ord och verkstad.

Anf. 109 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Just ord och verkstad hänger väl ihop när det särskilt gäller rotavdraget, tänker jag. Det handlar ju om att vi behöver få fart på svensk ekonomi. Rotavdraget, liksom rutavdraget och en del andra avdrag, har bevisligen ganska bra effekt på sysselsättningen i Sverige.

Men låt mig återgå till migrations- och integrationsfrågorna, herr talman. Om man flyttar till Sverige, får stanna i Sverige och sedan vill ta ansvar för kanske tre fyra ytterligare familjemedlemmar, är det då inte rimligt att man har en ordnad boendesituation? Om man bor i fjärde hand i en etta tillsammans med fyra andra ute i ett väldigt slitet område, är det då rimligt att man utan några som helst krav från det svenska samhällets sida ska kunna ta emot ytterligare fyra familjemedlemmar och förväntas ta ansvar för deras integration eller etablering i Sverige?

Jag tycker inte det. Jag tycker att det är rimligt att vi ställer krav på att man har en ordnad boendesituation och en inkomst om man också ska ta ansvar för flera andra personer.

Sedan finns självklart ett undantag på tre månader för konventionsflyktingar. Det är fastslaget i internationella konventioner, och dem följer Sverige såklart. I övrigt är det dock rimligt att man har etablerat sig om man ska ta ansvar för flera andra.

Alternativet till detta är att vi får ännu mer utslagning, ännu mer segregation, ännu mer skuggsamhälle och en ännu svårare situation särskilt för de barn som ska kunna integreras i Sverige och lever under väldigt svåra sociala omständigheter.

Anf. 110 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Självklart tycker jag att samhället ska se till att barnfamiljer har tillräckligt stora bostäder även om de är flyktingar och oavsett om man är så traumatiserad att man kan jobba från dag ett eller inte.

Men vad leder där här reglerna till? Jag tar ett exempel: Alam från Eritrea. Hon hade en son som hon inte vågade ta med på den farliga flykten från hemlandet. Hon var rädd att han, och hon, riskerade att dödas av dem som förföljde henne, så han blev kvar hos släktingar.

Hon kom till Sverige, fick asyl och bodde i en etta. Migrationsverket sa: Nej, din son får inte komma till dig, för du bor i en etta. Tiden gick. Hennes son förstod inte varför han inte skulle få komma och bo hos sin mamma, som bodde i en fin lägenhet jämfört med hur han bodde hos släktingarna. Han frågade henne: Älskar du mig inte? Hon ifrågasatte om det med facit i hand kanske hade varit bättre att ta med honom på den livsfarliga flykten.

Den här typen av situationer blir verklighet med de krav som Liberalerna har ställt i lagen.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att barns rätt att återförenas med sina föräldrar är otroligt central. Kunskap visar också att barn som får komma till Sverige i tidig ålder och börja skolan redan i lågstadiet har mycket bättre chanser att klara grundskolan och gå vidare till gymnasiet. Det verkar Liberalerna helt bortse från när de säger att föräldrarna först ska stå i bostadskö i flera år och sedan hitta ett fast jobb.

Allt det här går snabbare när man är trygg ihop med sin familj.

Anf. 111 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Det blir jättesvårt för mig i den här debatten att kommentera enskilda fall – det beskrivs vad person A har sagt till person B, och så vidare. Det finns jättemånga hjärtskärande fall när det gäller flyktingskap. Flyktingskap har präglat mänskligheten i tiotusentals år, säkert ännu längre än så. Hela Europa, och även Mellanöstern, är ett lapptäcke av folkgrupper och människor som har tvingats fly från allt stöveltramp och alla blodiga tragedier som världen har råkat ut för.

Den eritreanska regimen är totalitär och fruktansvärd. Jag har motionerat 15 år i sträck här i riksdagen, utan att något annat parti eller några andra ledamöter varit särskilt intresserade, om att kriminalisera den skatteindrivning Eritreas regim bedriver gentemot eritreaner i Sverige.

Men man måste också ställa sig frågan: Om Sverige som nation, vårt land, ska klara av att hantera både vår situation och integrationen för människor som kommer till Sverige, är utgångspunkten då nödvändigtvis att just Sverige ska vara destination för så många människor? Det finns andra länder i världen där man kan leva säkert. Det finns andra länder i världen där man också kan familjeåterförenas. Bara för att en familjemedlem sätter foten i Sverige är det inte givet att familjeåterföreningen måste genomföras just i Sverige.

Vi måste se till att vi har en rimlig migrationspolitik som innebär att vi respekterar asylrätten. Vi ska ha rättssäkra processer. Man har rätt att överklaga i domstol. Når man de kriterier som ställts upp i utlänningslagen för att få stanna i Sverige får man också göra det. Men vi kommer att ha många situationer där personer inte når upp till de kraven och då tvingas återvända.

Anf. 112 Tony Haddou (V)

Herr talman! Den här debatten hade kunnat handla om att göra Sverige till en bättre plats för de barn och familjer som söker skydd här. Den hade kunnat handla om en flicka eller pojke som efter många års väntan äntligen får återförenas med sina föräldrar. Den hade kunnat handla om hur vi på bästa sätt ser till att barn får avsluta sin flykt i Sverige i trygghet och med sina familjer och om att barn får fler rättigheter och möjligheter i Sverige i stället för färre.

Debatten hade kunnat handla om hur barn blir bättre lyssnade på under asylprocessen och att barn på bästa sätt får bearbeta sina trauman efter krigets fasor eller en uppväxt på flykt. Den hade också kunnat handla om vilka som bygger Sverige 2025, om vilka du träffar i sjukvården, vilka du träffar när du lämnar barnen på förskolan, när du tar bussen till jobbet, i närbutiken eller vem som finns för dig på äldre dagar, om vilka som är första linjens arbetare i Sverige. Debatten hade kunnat handla om att hålla ihop, om att se efter varandra. Men det gör den inte, herr talman, och det beklagar jag.

Vi har debatterat i timmar, men från regeringens sida är det knäpptyst om vilka människor som bär upp svensk välfärd – trots att nästan varannan undersköterska är född utomlands och trots att nästan vartannat vårdbiträde är född utomlands. Det är de som bär upp Sverige, och de förtjänar respekt.

Tonläget från regeringen – den högernationalistiska politiken – är inte bara oansvarigt utan också djupt oanständigt. Det finns flera partier här i kammaren som fortsätter att tävla om vem som kan behandla människor på flykt mest illa.

Vi har sett resultaten av sådan politik. De har endast inneburit djupa försämringar och grova inskränkningar för asylsökande, och det är framför allt barn på flykt som har fått betala det högsta priset. Migrationspolitiken har präglats av rättsosäkerhet och konstanta försämringar ur barnets perspektiv, försämrad jämställdhet, försämrad integration och försämringar avseende nyanländas hälsa. Är det värt det, kan man fråga sig.

I stället för en regering som har en genomtänkt, rättssäker och solidarisk migrationspolitik som tar avstamp i asylrätten och andemeningen i internationella konventioner har vi en regering som inte har några som helst ambitioner att skapa ett tryggt och säkert mottagande. Tvärtom är det bara försämringar och inskränkningar, mer otrygghet och mer osäkerhet. Är det värt det, kan man fråga sig.

Den här regeringens politik kommer också med ett högt pris, nämligen att det inte bara är asylsökande som drabbas av politiken. Jag tror att många som lyssnar på debatten kan hålla med mig om att Sverige är mycket skörare än på länge. Människor lämnas vind för våg. De får hantera den ekonomiska krisen själva. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har bestämt att det ska vara så. Den rekordhöga massarbetslösheten lämnas helt utan åtgärder, och regeringen har lyckats tvärnita och krascha bostadsmarknaden. Det är också därför den här regeringen återkommande och konsekvent behöver syndabockspolitiken. Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna på punkt efter punkt totalt misslyckats med att hantera allvarliga samhällsproblem och inget annat kan än att skylla på invandringen.

Bit för bit bryter regeringen sönder de delar av ett välfärdsland som människor behöver. Hur kan vi kalla Sverige för ett välfärdsland när människor inte ens har råd med mat? Man har inte ens råd med hyran eller att betala livsnödvändig medicin, som regeringen har valt att göra ännu dyrare.

Tro mig! Det är inte någon invandring som har gjort Sverige skörare. Det är den här regeringens prioriteringar och ogenomtänkta signalpolitik som skadar sammanhållningen i samhället, som förvärrar och fördjupar de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor och som gör att vi inte kan rusta upp Sverige. Om det råder en sjukvårdskris kanske regeringen ska lyssna på professionen, på facken och på välfärdsarbetarna om vad som behövs. I stället har man i snart tre år arbetat med att införa angiverilagar och stått passiv inför verkliga problem. Är det verkligen anständigt prioriterat?

I stället för att agera mot, eller ens kommentera, den rekordhöga arbetslösheten, de alarmerande prognoserna för välfärden eller de allt dyrare levnadsomkostnaderna och matpriserna har man från regeringens sida valt att lägga miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste, för att sedan återkomma på en presskonferens om bristande vandel eller något så meningslöst och kontraproduktivt som återvandringsbidrag, som kostar miljarder och som regeringens egen utredare totalsågat längs fotknölarna.

Herr talman! Så är det nog när Sverigedemokraterna budgetförhandlar. Då ska vanligt folk stå tillbaka och tvingas bära den ekonomiska krisen själva. Välfärden ska stå tillbaka till förmån för ogenomtänkta miljardutspel, som regeringen kastar i sjön. Det är en återkommande syndabockspolitik från en regering som flyr undan ansvaret för de verkliga problem som finns där ute.

Herr talman! Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit försämringar, nedskärningar eller sämre villkor. Vår styrka i Sverige har varit att investera i samhället och i varandra, i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas, och det är så Sverige växer. Det har hela vår moderna historia bevisat.

Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare långsiktigt lönsamma investeringar. Det går att ha ett ordnat mottagande där vi håller asylrätten högt. Det går att bygga ett rimligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är det effektivaste och viktigaste vi kan göra. Då behöver vi människor investera och arbeta för ett värdigt mottagande. Jag är övertygad om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och i människorna som avgör hur väl vi lyckas – aldrig regeringens syndabockspolitik. Den har hela samhället förlorat på.

Herr talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 2.

Anf. 113 Magnus Resare (M)

Herr talman! Jag ser mycket positivt som har kommit från migrationen. Jag ser läkare, undersköterskor, poliser, brandmän, egenföretagare, bilmekaniker, forskare – you name it. Men jag ser också problem som har kommit med migrationen, inte minst för att vi inte har haft en integrationspolitik i landet samtidigt som det har varit en alldeles för hög migration.

Jag ser gängskjutningarna i förorten, och jag ser moralpoliser som tillåts fortsätta att förpesta livsmiljön för sina tidigare och nuvarande landsmän.

Jag kan se både det goda och det onda med invandringen. Kan Tony Haddou se de negativa konsekvenserna av de gångna årens invandringspolitik i det här landet?

Anf. 114 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag hörde en klok sak sägas en gång: Skitstövlar är jämnt fördelade världen över.

Moderaterna pratar om invandring och vill få det att låta som att den är på både gott och ont. Jag har aldrig hört Moderaterna förrän nu prata om målgrupperna. De har inte varit intressanta, utan det har bara varit skuldbeläggande, skuldbeläggande och skuldbeläggande.

Jag ser absolut att det finns problem. Självklart! Men jag skulle absolut inte göra som regeringen, utan jag skulle göra det jobb som krävs. Det handlar helt enkelt om att investera i människor och i samhället. Det är inte svårare än så. Det är en så otroligt säker klassfråga; det kan inte bli tydligare.

Vi har ett Sverige som slits isär, Magnus Resare. Det finns människor som ni har gett skattebidrag till, som ni har kastat alla budgetpengar på och som ni har gett skattesänkningar för flera miljarder. Samtidigt har ni låtit andra människor lämnas efter. Ni har lämnat dem vind för våg. Sedan kommer ni tillbaka hit till riksdagens kammare och skyller på invandrare. Jag tycker att det är oanständigt.

Vi hade en god integrationspolitik före den tillfälliga lagen. Den här regeringen och den tidigare regeringen fattade beslut som har lett till att människor lever i tillfälligheter, i osäkerhet och i otrygghet.

Jag tycker att permanenta uppehållstillstånd är en bättre ordning. Då får människor komma till Sverige och får veta att de får vara här. De kan direkt, från dag ett, komma in och lära sig svenska eller skaffa jobb och så vidare. Det har den här regeringen berövat dem. Det tycker jag är väldigt dåligt.

Anf. 115 Magnus Resare (M)

Herr talman! Vi är som sagt verkligen överens om att det finns positiv invandring, att det finns människor som kommit hit av helt rätt skäl. Men kan vi också vara överens om, vilket jag ändå uppfattar att ledamoten också menar, att det finns människor som inte kommer in i det här samhället?

Jag tror dessutom att det finns en hel del människor som inte vill bli en del av det här samhället. Man tycker nämligen inte att våra västerländska värderingar är något att ha. Man tycker inte att homosexualitet är något man ska acceptera. Man tycker inte att flickors rätt att klä sig som de vill är något som man ska acceptera.

Tycker ledamoten verkligen att den sortens människor ska vara kvar i det här landet?

Anf. 116 Tony Haddou (V)

Herr talman! Nu är ledamoten inne på det klassiska: vilka som ska vara en del av landet och vilka som inte ska vara det och så vidare. Jag tycker att det finns värdegrunder som är dåliga, och jag tycker att man ska ha god etik och moral. Men jag brukar inte läxa upp människor när det gäller det.

Jag ser å andra sidan inte så rasistiskt på det som den här regeringen gör. Man pekar direkt på invandrare och säger att de har en dålig syn på människor. Det är en djupt rasistisk syn som är rotad hos den här regeringen, liksom deras blindhet är. Jag vet inte något exempel där den här regeringen varit snabbt ute om någon med helsvensk bakgrund sagt exempelvis något hbtqi-fientligt, utan man vill konstant peka på invandrare. Det är det som är rasistiskt. Jag håller inte med om det.

Jag tror på mänskliga rättigheter, och jag tror på en likvärdig måttstock. Jag skiljer inte på människor på det sättet. Det handlar inte om att människor som kommer hit med andra värderingar nog inte vill vara kvar här. Det handlar om att hela samhället behöver rustas upp och att vi inte ska ha så skeva värderingar.

De värsta värderingarna som finns i Sverige kommer politiskt från Sverigedemokraterna, som gör skillnad på människor. Det är dem ni i Moderaterna samarbetar med. Det är det allvarliga problemet vi har i Sverige, och det skapar klyftor mellan människor. Det är allvarligt.

Jag vill inte förminska någonting, oavsett vem det kommer ifrån, vad människor ger uttryck för och så vidare. Jag tycker att allting är allvarligt. Men den här regeringen pekar konsekvent på invandringen och säger: ”Där är ett fel. Därför ska vi inte ha invandring. Där slänger vi in tio reformer.” Människor är inte dumma. De ser vad som ligger bakom, och det är djupt rasistiskt. Jag delar inte den bilden.

Anf. 117 Jonny Cato (C)

Herr talman! Sverige står inför ett avgörande vägval. Det är ett vägval som handlar om mer än sakpolitik, mer än lagstiftning och mer än rubriker. Det handlar om vilka vi är som land, som samhälle och som människor. Det handlar om hur vi behandlar människor.

Ska Sverige vara ett land som vänder sig bort när andra behöver oss eller ett land som står upp för rättvisa, medmänsklighet och ansvar? Ska vi bygga murar, eller ska vi bygga möjligheter? Ska vi se människor som ett problem, eller ska vi investera i människor?

Jag vet var Centerpartiet står. Vi står för en migrationspolitik som är både öppen och ordnad, som bygger på humanism men också på ett tydligt egenansvar, som vilar på värderingar men står stadigt i verkligheten. Vi tror inte att lösningen är att stänga människor ute. Vi tror på människor och på att se till att alla blir en del av det gemensamma Sverige från dag ett.

Bakom varje människa som flyr finns en unik personlig historia, en berättelse om mod, om förlust och om hopp. Det är en mamma som bär sitt barn över ett hav. Det är en dotter som har förlorat sin far i ett krig han aldrig bad om. Det är en ung man som har lämnat allt bakom sig i hopp om trygghet, frihet och framtid.

Asylrätten är inte bara en paragraf i en lagbok. Den är en princip, en mänsklig rättighet och en grundbult i vår demokratiska värld. Det är vår skyldighet att försvara den. Men just nu ser vi en annan väg, en enkel väg, en farlig väg. Vi ser hur regeringen med stöd av Sverigedemokraterna steg för steg river ned det som byggts upp. Regeringen har kraftigt begränsat möjligheterna till familjeåterförening, tagit bort möjligheten, även för barn, att stanna i Sverige av humanitära skäl och kraftigt minskat mottagandet av kvotflyktingar – några av vår tids allra mest sårbara.

Tidöpartierna har gjort det till en politisk målsättning att människor ska känna sig ovälkomna i Sverige. Det låter kanske hårt, men det är ett annat Sverige. Det är ett Sverige där man skiljer på människor utifrån vilka de är och var de kommer ifrån. Det är en politik som reducerar människor till siffror och som skapar otrygghet, splittring och misstro. Det är en politik som säger att färre ska få en framtid här.

Vi hörde för bara någon timme sedan Sverigedemokraterna säga: Åk hem! I stället säger vi: Välkommen till ditt nya hemland! Vi säger att det måste sluta vara en kamp för att ständigt sänka antalet, oavsett hur oanständiga förslagen är. Det måste i stället handla om hur – hur vi tar emot, hur vi integrerar och hur vi bygger ett samhälle där människor får bidra och känna tillhörighet, där alla får bli en del av det gemensamma Sverige.

Även om moderater och sverigedemokrater försöker sätta olika epitet på Centerpartiet när det gäller fri invandring och öppna gränser ser vi verkligheten. Vi blundar inte för problemen. Vi vet att stor migration utan fungerande integration skapar stora utmaningar. Vi vet att människor som lämnas utanför samhället, som inte får lära sig språket, inte får arbeta och inte får någon väg in i det gemensamma Sverige riskerar att fastna i utanförskap, i arbetslöshet och i hopplöshet. Och vi vet att det i sin tur kan skapa grogrund för social oro, segregation och kriminalitet. Därför säger vi att migration och integration alltid måste gå hand i hand.

Det är inte generositet att ta emot människor utan att ge dem en chans. Det är inte rättvisa att erbjuda skydd och sedan låta människor fastna i passivitet. Vi vill att integrationen ska börja direkt, från dag ett. Därför säger vi ja till att återinföra humanitära skyddsskäl, för att vi inte ska tappa vårt hjärta. Vi säger ja till rätten till familjeåterförening, för att ingen ska behöva starta om i ensamhet. Vi säger ja till att öka antalet kvotflyktingar, för att hjälpa våra mest utsatta.

Men vi säger också ja till hårda krav, för krav är att bry sig. Vi säger ja till att det alltid och utan undantag ska löna sig att gå från bidrag till arbete, för att självförsörjning är nyckeln till frihet. Vi säger ja till nystartsår, för att vi måste investera i människor. Vi säger ja till sänkta arbetsgivaravgifter, för att fler unga pojkar och flickor behöver se sina föräldrar gå upp på morgonen för att gå till arbetet.

Medan Tidöpartierna fokuserar på antal vill vi att fler ska lyckas. Medan Tidöpartierna pratar i siffror talar vi om människor. Medan Tidöpartierna skapar otrygghet bygger vi framtidstro.

Detta handlar inte bara om politiska beslut. Det handlar om vilken människosyn vi bär med oss till kommande generationer. Tror vi att människor är ett problem, eller tror vi att människor är en möjlighet? Tror vi att Sverige förlorar på mångfald eller att vi växer av den? Tror vi att vi är starkare tillsammans eller var och en för sig?

Centerpartiet har valt att gå sin väg. Det är inte den enklaste eller den mest populistiska vägen, men det är den rätta vägen. Vi tror att Sverige är starkt nog att stå upp för sina värderingar också när det finns utmaningar. Vi tror att ett samhälle som ger människor en chans får så mycket mer tillbaka. Vi tror att trygghet, frihet och ansvar hör ihop. Så låt oss inte ducka för verkligheten, men låt oss inte heller ge upp vår medmänsklighet.

Låt oss säga nej till rädsla och kortsiktiga lösningar och ja till framtidstro, medmänsklighet och gemenskap. Vi bygger inte Sverige starkare genom att stänga människor ute. Vi bygger Sverige starkare genom att fler får vara med och bygga.

Anf. 118 Magnus Resare (M)

Herr talman! Centerpartiet vill ha en fortsatt migration. Det är inga problem, för man vill ha integrationspolitik och integrera alla dessa människor. Men då måste jag fråga, Jonny Cato: Vad är det för integrationsåtgärder vi har på plats i dag?

Absolut, vi håller på att arbeta fram integrationspolitik och går nu fram med idéer för att integrera människor, men åtgärderna finns inte på plats i dag. Systemen är inte där. Det är därför vi säger att vi måste stoppa migrationen till det här landet och få ordning på den stora integrationsskuld vi har. Det handlar om hundratusentals människor som ännu inte är integrerade i det här landet. Först därefter kan vi möjligtvis börja diskutera om vi ska ha en ökning av migrationen igen, men inte dessförinnan.

Ledamoten står här och säger: Vi kan ha fortsatt migration, för vi vill integrera människor. Det finns väl inte en människa i den här salen som inte vill integrera folk. Det spelar ingen roll vem det gäller; alla från Vänstern till Sverigedemokraterna säger att man vill se en ökad integration och att man vill hjälpa de människor som man finner ska vara kvar här in i samhället.

Ledamoten säger att vi kan fortsätta och bara köra på som vi gör. Vad är det för system och integrationsåtgärder som finns på plats i dag som ska kunna upprätthålla den höga migration vi tidigare har haft? De finns ju inte, Jonny. Men om det finns något på plats i dag som både kan hjälpa oss att lösa den integrationsskuld vi har och också se till att vi kan upprätthålla en hög migration kan väl ledamoten berätta om det för mig.

Anf. 119 Jonny Cato (C)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation nummer 3.

Ibland låter det på Moderaterna som att Centerpartiet vill ha öppna gränser och stor invandring. Faktum är att vi tycker att en hel del i den nuvarande migrationspolitiken är bra – exempelvis har vi tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel. Men jag tycker att det är dåligt att svårt sjuka barn inte kan få sin sak prövad och få stanna i Sverige. Jag tycker att det är dåligt att barn inte kan återförenas med sina föräldrar genom familjeåterförening. Jag tycker att vi borde kunna ta emot lite fler kvotflyktingar – det handlar inte om hundratusentals fler människor.

Men faktum är att detta inte är Sveriges stora problem. Det stora problemet är att den här regeringen inte gör ett smack för integrationen. Jag sitter även i arbetsmarknadsutskottet, som ansvarar för integrationspolitiken. Liberalerna, som ansvarar för departementet, har inte levererat en enda proposition på integrationsområdet under den här mandatperioden. Detta är inte hittepå; det är fakta. Det har inte kommit ett enda förslag.

Det finns så mycket man skulle kunna göra. Man skulle kunna göra om sfi i grunden. Man skulle kunna göra det enklare och billigare att anställa så att fler människor – barn och unga, pojkar och flickor – får se sina föräldrar gå upp på morgonen och gå till arbetet. Det finns så mycket man skulle kunna göra för att få en fungerande integrationspolitik på plats.

Den största satsning den här regeringen gör på integration är ett återvändandebidrag på 350 000 kronor, vilket kommer att vara väldigt dyrt och leda till att väldigt få återvänder. Det är ingen integrationspolitik – det är en återvandringspolitik.

Man borde alltså inte stå här och kräva svar om integrationen från mig när man själv inte har någonting alls. Kom igen – ni kan bättre!

Anf. 120 Magnus Resare (M)

Herr talman! Jag tycker att det är en fullständigt rimlig fråga att ställa till ledamoten om han står i talarstolen och talar om att vi kan ha fortsatt migration till det här landet. Det spelar ingen roll, säger han, för vi ska sätta in integrationsåtgärder. Sedan kan han inte svara på vilka de är.

Som sa jag i mitt anförande lite tidigare i dag var jag i Filipstad, där ni är med och styr tillsammans med oss och Sverigedemokraterna. Där jobbar man med att få ut människor som har gått i sfi år efter år och inte lärt sig ett ord svenska. Många av dem är analfabeter eller har inte gått ett år i skolan. De har jättesvårt att tillgodogöra sig studier i en lektionssal. Däremot talar medarbetare på kommunen om att de här människorna lär sig språket ganska fort när man tar ut dem och de får jobba. Det ger dem ett värde att de får komma ut på riktigt jobb. Som ledamoten är inne på ser barn sina föräldrar gå till jobbet i stället för att gå och läsa sfi utan att kunna tillgodogöra sig ett dugg.

Jag tror att vi har lång väg kvar att gå när det gäller integrationsåtgärder i det här landet. Det är därför vi börjar med att stoppa migrationen så att vi kan börja få ordning på integrationen. Det kommer att ta tiotals år att beta av den integrationsskuld vi tidigare byggt upp under ett tiotal år. Men vi är på rätt väg, och jag ser verkligen fram emot ett Sverige som håller ihop, där alla människor drar sitt strå till stacken och gör nytta. Just nu har vi hundratusentals människor som inte gör det. En del av dem kanske inte ska vara kvar i det här landet, och en del av dem kanske inte vill något hellre än att bli en del av det här landet. Låt oss fortsätta arbeta på det.

Men ledamoten kan inte tycka att det är märkligt att jag ställer en fråga om vilka integrationsåtgärder han avser när han säger att vi kan upprätthålla migrationen som den är, för vi ska sätta in integrationsåtgärder, till skillnad från andra.

Anf. 121 Jonny Cato (C)

Herr talman! Skattebefria företag för de tio första anställda under två års tid. Gör om sfi till jobbsvenska med fokus på nära kontakt med näringslivet så att människor kan lära sig den svenska de behöver för sitt specifika arbete. Vi vill se till att nyanlända efter ett års föräldraledighet ska ha krav på sig att gå i sfi för att kunna fortsätta vara föräldralediga. Vi vill se ett nystartsår för alla de svenskar som har halkat efter, som innebär att man investerar i människor med både utbildning och insatser för att de ska komma i arbete. Vi vill sänka kostnaderna för arbete.

Detta var, herr talman, 40 sekunder av integrationsåtgärder – mer än samtliga Tidöpartier gemensamt har levererat på integrationsområdet under den här debatten. Så undermålig är regeringens integrationspolitik. Och det, herr talman, är faktiskt pinsamt.

Anf. 122 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Det har varit en lång debatt. Vi har talat om en lång rad frågor som rör människor på flykt. Vi har kunnat lyssna till företrädare för Tidöpartierna som har skyllt sin egen ovilja att fatta bra beslut på oss. Vi har hört påståenden om att Sverige inte haft någon integrationspolitik och andra överdrifter eller rena felaktigheter.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att man, även om man inte håller med varandra, ska hålla sig till saken och sanningen, inte misstolka varandra så mycket man kan. Det påstods bland annat att vi vill att alla ska flytta till Sverige – det vill vi inte.

Herr talman! Vi vill ha en human och rättssäker flyktingpolitik. Vi vill stå upp för asylrätten. Vi vill se till att barnkonventionen får genomslag i utlänningsärenden.

Vi vill att människor som har fått jobb i Sverige ska kunna få stanna här – inte tvingas till sina ursprungsländer och på nytt ansöka om sitt jobb från talibanernas Afghanistan. Vi vill att familjer ska få leva tillsammans, inte splittrat. Och vi vill att EU skapar säkra och lagliga vägar så att människor på flykt inte har som enda alternativ att riskera sina liv i händerna på människosmugglare i rangliga båtar över Medelhavet.

Herr talman! Det regeringen gör med migrationspolitiken när man säger att man vill att den ska ligga på miniminivå är att säga att de människor som flyr till Sverige ska ha så få mänskliga rättigheter som bara är möjligt – de ska ha så lite av mänskliga rättigheter som resten av världen är beredd att acceptera från Sverige.

Även när man siktar på miniminivån kan vi se hur Sverige döms i FN:s tortyrkommitté för att Sverige utvisar kristna till talibanernas Afghanistan.

Läget för mänskliga rättigheter utmanas runt om i världen. Vi ser hur hbtqi-personers rättigheter och kvinnors tillgång till aborter inskränks i många olika länder. I Sverige är det framför allt flyktingars rättigheter som hotas. För särskilt utsatta grupper, till exempel barn, är läget väldigt problematiskt.

Regeringen har gjort det svårare för svårt sjuka barn som behöver vård att få stanna i Sverige. Man har också gjort det svårare, eller i vissa fall helt omöjligt, för många barn som föds i Sverige utan uppehållstillstånd att senare få uppehållstillstånd här. Det är barn som majblommeförsäljaren Murhaf Hamid, som hela Sverige blev bekant med för några år sedan när han slog rekord i insamlade pengar till Majblomman. Han var född i Sverige och var tolv år gammal. Hela sitt liv hade han bott på Migrationsverkets boenden, från Kiruna i norra Sverige till Skåne i södra Sverige. Det hade aldrig varit möjligt för hans familj att resa tillbaka till föräldrarnas hemland. När han var tolv år gammal hade de fortfarande inte fått uppehållstillstånd.

Med regeringens politik vill man göra det omöjligt att fatta rimliga, humana beslut som respekterar barns egna rättigheter. Det handlar om att ge barn som är födda och uppvuxna här uppehållstillstånd och en trygghet i Sverige. Vi ser också hur det slår väldigt orimligt när det gäller barn som har blivit tvångsomhändertagna.

Vi har den senaste tiden sett många fall i nyheterna som handlat om barn som socialtjänsten och svenska myndigheter har sagt behöver skyddas från sina föräldrar. Men Migrationsverket utvisar dem och låter dem resa tillbaka till hemlandet med samma föräldrar som socialtjänsten tagit dem ifrån.

Om barns rättigheter ska få fullt genomslag i migrationsprocessen måste de bedömas för sig och i första rummet. Så sker inte i dag. Väldigt ofta blir det i stället som vi hörde i några av Tidöpartiernas företrädares resonemang – att man bara bedömer föräldern och sätter barnets rättigheter i andra hand.

Herr talman! Miljöpartiet gjorde barnkonventionen till svensk lag. Nästa steg är att se till att barn kan klaga till FN när deras rättigheter enligt barnkonventionen inte följs. Vi måste också se till att barnkonventionen och barns rättigheter inte kommer i andra hand i förhållande till exempelvis utlänningslagen.

Barn har också rätt att växa upp med sina föräldrar. Om en förälder kommer till Sverige som flykting och får asyl här kan det med dagens regelverk dröja många år innan barnen, om de är kvar i ett flyktingläger, får komma till sin mamma eller pappa i Sverige. Först måste nämligen föräldern stå i bostadskö, få en tillräckligt stor lägenhet och dessutom få ett jobb – i praktiken ett jobb med fast anställning. Detta, vet vi, kan ta lång tid, inte minst i vissa delar av Sverige där det råder bostadsbrist.

Medan åren går blir barnen äldre. De får börja i svensk skola mycket senare, och framför allt måste föräldrarna leva med en konstant oro för barnens säkerhet. Vi har läst om föräldrar som försökt förklara för sina barn varför de inte får komma till mammans etta i Sverige. Migrationsverket tyckte att lägenheten var för liten eller att den låg för långt från jobbet. Barnet frågar sin mamma: Älskar du mig inte? Barnet kan inte ta in att den frågan väger tyngre än att barnet ska få leva med sin mamma.

Det finns mycket som är orimligt i den så kallade strama migrationspolitiken och som inte har stöd hos svenska folket. De flesta svenskar tycker att svårt sjuka barn ska få stanna i Sverige och att små barn ska få återförenas med sina föräldrar. Det är också det bästa för familjernas, både föräldrarnas och barnens, möjligheter att integreras i Sverige.

Det har pratats en del om integration i den här debatten. Migrationspolitik hänger ihop med integration. Flera förslag i migrationspolitiken som Tidöpartierna och Socialdemokraterna lägger fram försvårar människors integration när de har flytt och fått skydd i Sverige. All internationell erfarenhet visar att människor integreras snabbare och bättre när de får en permanent trygghet i det nya landet. Det gäller i alla länder som människor flyr till.

När du vet att du får stanna i Sverige länge kan du rota dig. Då kan du fokusera på att lära dig den svenska grammatiken och bygga en solid grund här.

Herr talman! Många har gjort just detta. Många har etablerat sig här. Många har skaffat sig arbete och blivit en del av det svenska samhället. De gjorde allt det som statsministern sade att de skulle behöva göra för att få stanna här, och ändå står de nu inför risken att utvisas. Inte ens de som klarat alla de krav som Tidöpartierna sade att de skulle – lära sig svenska, skaffa sig ett jobb, sköta sig och bli en del av samhället – kan känna sig trygga.

Nyligen ryckte regeringen undan mattan för alla dem som hade fått uppehållstillstånd genom spårbyte just för att de hade skaffat sig ett arbete. De har svårt att förstå hur det här hänger ihop: Vad ska det här vara bra för? Vem vinner på att Sverige kastar ut människor som aldrig gjort annat än att arbeta och sköta sig? Flera av dem jobbar dessutom i bristyrken och inom äldreomsorgen, där vi vet att personalbehoven är jättestora, inte minst i norra Sverige. Regeringens migrationspolitik har hittills lett till att över 50 medarbetare bara i Umeås äldreomsorg har mist möjligheten att vara kvar här.

Herr talman! Migrationspolitiken behöver bli rimlig igen. Den behöver bli human, och barns rättigheter måste respekteras.

Jag står naturligtvis bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för att spara tid yrkar jag bifall bara till reservationerna 10 och 32.

(Applåder)

I detta anförande instämde Katarina Luhr (MP).

Anf. 123 Magnus Resare (M)

Herr talman! Annika Hirvonen tar gärna upp enskilda fall här i talarstolen, så jag tänkte också dra ett exempel.

En tolvårig flicka hade varit på sitt livs första fotbollsträning. Hon åkte för första gången buss själv, hem från träningen. När hon hoppade av på sin hållplats hoppade också en 24 år gammal man av. Han hade varit i Sverige några år. Han var inte medborgare här utan var medborgare i någon helt annan del av världen. När bussen rullade iväg brottade mannen ned flickan och våldtog henne och förstörde hennes liv.

Tycker ledamoten, liksom jag, att det här ska leda till att man blir utvisad och aldrig mer sätter sin fot i vårt land?

Anf. 124 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Det Magnus Resare beskriver är antagligen både min och många andra föräldrars största skräck. Jag lät också mina barn ganska nyligen åka buss själva för första gången. Det är den där typen av rädslor som man försöker hantera.

Jag tycker att det är helt oacceptabelt att sådant ska kunna hända. Personer som begår grova brott ska kunna utvisas ur Sverige, och våldtäkt är ett sådant grovt brott.

Vi hade nyligen en debatt – jag och migrationsministern – där vi pratade om bristande vandel och om att man också ska utvisas för saker som inte är brott. Jag sa bland annat att jag tror att det finns flera situationer, i alla fall enskilda fall, där man har gjort bedömningar som jag inte håller med om. Så är det exempelvis när en pappa som har dömts för allvarliga brott mot sitt eget barn eller barnets mamma inte utvisas just på grund av att han har barn i Sverige. Det blir lite skevt.

Sedan finns det vissa absoluta förbud – att utvisa till döden – som gäller alla länder, oavsett hur hemska gärningar man har begått.

Jag vet inte vad som hände i just det fall som Magnus Resare beskrev, men han får gärna berätta mer.

Anf. 125 Magnus Resare (M)

Fru talman! Jag delar uppfattningen, även om jag själv inte har barn. Detta är nog verkligen många föräldrars största skräck. Tyvärr är det också vissa föräldrars verklighet.

Jag tycker att det är befriande och skönt att höra ledamoten ställa sig bakom den typ av politik som vi nu kommer att vilja lägga fram på migrationsområdet. Den som begår den här typen av brott ska faktiskt utvisas ur landet. Det ska vara ett ska-krav för åklagare att yrka på utvisning. Sedan är det klart att det kan finnas verkställighetshinder. Det är någonting helt annat. Man kan fortfarande döma någon till utvisning, för situationen kan ändras i personens forna hemland.

Jag tycker att det är härligt att höra att det finns en enighet i frågan. Jag förväntar mig inga reservationer på det här området den dag då lagförslag kommer.

Tack så mycket för en bra debatt!

Anf. 126 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag tänker att det finns saker som vi är överens om och att det ganska ofta blir överdrifter om allt som vi vill misstolka hos varandra, så jag uppskattar den avslutande repliken.

Jag hoppas att kommande diskussioner ska präglas av en sådan ärlighet kring vad vi själva tycker men också om vad andra tycker.

Jag hoppas också att fler läser in sig på Miljöpartiets förslag. Det är väldigt bra förslag för en mer medmänsklig och rättssäker flyktingpolitik.

Anf. 127 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag gick igenom betänkandet och tittade lite på Miljöpartiets reservationer. En sammanfattning av detta är att Miljöpartiet helt vill riva upp den utlänningslag och den migrationslagstiftning som Sverige nu har. Man vill återgå till den utlänningslag som vi hade före migrantkrisen 2015.

Det innebär att man vill ha permanenta uppehållstillstånd för alla, förutom möjligen studenter och de som jobbar och är arbetskraftsinvandrare. Man vill ha anhöriginvandring utan några krav på att personerna kan försörja sig eller har en ordnad boendesituation för att kunna ta hit resten av familjen. Dessutom vill man ta bort 18-årsgränsen, så att personer som är myndiga också omfattas av anhöriginvandringen.

Man vill dessutom ha amnestier för stora grupper personer som i alla instanser, inklusive domstol, har fått avslag på sina asylansökningar. Man vill ha mycket breda ventiler för personer som har fått avslag och som på olika sätt uppehåller sig i Sverige utan att ha rätt till det.

Man vill dessutom fortsätta ge dagersättning till vuxna, utan barn, som har fått avslag, trots att de ska lämna Sverige. Man vill också ha en regularisering. Personer som lever här utan rätt att vistas i Sverige ska automatiskt kunna få uppehållstillstånd efter en viss tid.

Jag tror att vi måste vara medvetna om summan av den här politiken, fru talman. Om den skulle genomföras i Sverige skulle Sverige inte längre ha en reglerad invandring. Då skulle Sverige i praktiken införa fri invandring. Det skulle få enorma konsekvenser för inflödet till vårt land och särskilt till de områden som är utsatta, där människor hamnar.

Min fråga till Annika Hirvonen är: Har Miljöpartiet förankrat den här politiken hos personer som bor på Järvafältet, i de nordöstra förorterna i Göteborg, i Rosengård, på Tjärna Ängar, i Skäggetorp eller i Vivalla? Har man förankrat politiken i de här områdena? Det är ju där en stor grupp människor kommer att hamna om detta genomförs i Sverige.

Anf. 128 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag håller inte med om Fredrik Malms tolkning: att det här skulle innebära fri invandring. Det stämmer inte.

Ja, Miljöpartiet har medlemmar i alla dessa områden som står bakom den här politiken. Men precis som i alla andra bostadsområden bor där människor med olika uppfattningar. Det gör det även i invandrartäta förorter. Jag tycker inte att vi ska generalisera på det sätt som Fredrik Malm nu vill göra.

Anf. 129 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Nej, vi ska inte generalisera. Men om man tittar på situationen i landet och på boendekostnader och annat är det en tämligen logisk slutsats att en person som kommer till Sverige, får avslag på asylansökan och sedan får stanna i Sverige kanske inte köper en bostadsrätt i ett välbärgat område några stenkast från det här huset. Man hamnar i de områden där man på olika sätt kan hitta någonstans att bo.

Jag tänker på det inflöde till Sverige som vi skulle få om den här politiken skulle genomföras. I praktiken skulle det vara näst intill omöjligt att utvisa en person. Om man går under jorden kommer man automatiskt att få stanna. Om man får avslag och tillhör en viss grupp får man en amnesti. Om man får avslag och sedan hittar ett jobb på ett bygge till mycket låg lön får man stanna, för då spårbyter man, och så vidare.

Fru talman! Möjligen inte de jure, men de facto skulle Sverige då införa en migrationspolitik som innebär att vi inte längre har en reglerad invandring. Det betyder att ett ja är ett ja och att ett nej förr eller senare också blir ett ja. Det blir ett ja för alla, men vissa får möjligen vänta lite längre.

Då kommer frågan: Finns det en folklig förankring när det gäller detta? Finns det en acceptans i de områden i Sverige där vi i dag ser ett ganska hårt klassamhälle, rätt stora utmaningar och rätt stora problem?

Vi har i Sverige haft 370 mord inom den organiserade brottsligheten sedan den 1 januari 2018, enbart med skjutvapen. I år har 25 personer mördats i Sverige. Vi ser en skenande kriminalitet som även äter sig in i den offentligfinansierade samhällskroppen.

Vi har enorma utmaningar när det gäller att bryta segregationen, och i det läget är Miljöpartiets svar att Sverige i stort sett ska lämna den reglerade invandringen. Jag tror att det skulle få mycket stora negativa konsekvenser för Sverige.

Anf. 130 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag diskuterar gärna Miljöpartiets politik, och det är inte det som Fredrik Malm nu påstår.

Det stämmer inte att alla som gömmer sig när de har fått ett nej sedan skulle få ett ja med Miljöpartiets politik. Det som stämmer är att om ett barn är fött i Sverige och uppvuxet här är det rimligt att man förr eller senare faktiskt får stanna.

Vi har en massa situationer där människor får nej men där utvisningen inte kan verkställas. Migrationsverket kan alltså inte skicka dem tillbaka ens med tvång. De här människorna kanske inte kan få ett pass, deras hemländer kanske inte vill ha dem tillbaka eller så finns det andra omständigheter som gör det praktiskt omöjligt. Då ska inte barn tvingas leva ett helt liv i limbo. Någonstans måste man faktiskt sätta en rimlighetens bortre gräns för hur länge människors liv ska sättas på paus. Vi måste se verkligheten.

För bara något år sedan fick över tusen människor som hade fått nej ett ja för att saker förändrades. Den förenklade beskrivningen att ett nej alltid ska vara ett nej och ett ja alltid ett ja stämmer inte riktigt med hur det ser ut i verkligheten. Det finns flera utredningar som har visat detta, bland annat utredningen om praktiska verkställighetshinder som har väldigt rimliga förslag för att lösa en hel del orimliga situationer som människor hamnar i.

Vill man motverka den kriminalitet som har brett ut sig måste man faktiskt på allvar ställa sig frågan om det är rimligt att människor som har fått avslag men där utvisningen inte har kunnat verkställas ska stå utan inkomst och vara beroende av antingen välgörenhet eller kriminella gäng.

Anf. 131 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! I Miljöpartiets reservationer kan man läsa att det behövs fler lagliga och säkra vägar för människor på flykt att söka asyl. Samtidigt vill Miljöpartiet göra det lättare för utlänningar att få asyl. Det ska också finnas fler grunder för asyl. Man kan därför dra slutsatsen att Miljöpartiet vill att fler utlänningar ska få asyl i Sverige.

Förra året beviljades ungefär 3 900 utlänningar asyl i Sverige. Även om det rent historiskt är en låg siffra, vilket visar att regeringen håller sitt löfte, är det ändå 3 900 människor som under några år kommer att försörjas av det allmänna. Med tanke på de problem vi har kring parallella samhällen och kulturellt utanförskap är 3 900 utlänningar som får asyl fortfarande en alltför hög siffra.

Med tanke på att Miljöpartiet vill att fler utlänningar ska beviljas asyl i Sverige undrar jag därför om det finns en bortre gräns för Miljöpartiet. Finns det ett tak för hur många Sverige faktiskt kan ta emot? Det måste finnas en bortre gräns, för det kan ju inte vara så att Miljöpartiet vill ta emot hur många som helst. Det vore vansinnigt.

Var ligger denna bortre gräns eller detta tak gällande hur många som kan beviljas asyl i Sverige om Miljöpartiet skulle bestämma?

Sedan undrar jag även om Miljöpartiet har gjort en konsekvensanalys av sina förslag avseende att fler utlänningar ska få asyl i Sverige. Vet Miljöpartiet över huvud taget hur mycket det skulle kosta samhället?

Anf. 132 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Vår vision är att inga människor ska tvingas fly. Hur många människor som flyr och hur många av dem som kommer till Sverige beror på väldigt många olika faktorer.

Sverigedemokraternas inriktning är att behandla flyktingar som kommer till Sverige så dåligt som möjligt och ge dem så lite rättigheter som möjligt så att de inte ska välja att komma hit. Miljöpartiet vill i stället stärka barns rättigheter och se till att människor får goda möjligheter att integreras.

Där har vi också många faktorer vi kan jobba med som kommer att påverka hur många som faktiskt kan komma till Sverige och bli en del av vårt samhälle. När vi hade det som kallades för flyktingkrisen 2015 kom vi med en lång rad förslag för att stärka Sveriges möjlighet att ta emot människor på flykt och se till att de kunde etablera sig i Sverige.

Det är vårt svar på att vi har en värld där människor behöver skydd. Vår vision är också att människor som flyr inte ska behöva anlita människosmugglare som tar dem över Medelhavet i rangliga båtar. Vi vet att runt var femtionde flykting är drunknad eller försvunnen.

Därför behövs det alternativ som är säkra och lagliga. Asylrätten funkar ju så att du har rätt att söka men inte rätt att få asyl. Alla människor har därför alltid en rätt att söka asyl, och de som har skyddsskäl har rätt att stanna.

Anf. 133 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Om man tittar på Miljöpartiets reservation verkar alla ha rätt till asyl.

Miljöpartiet har ställt sig bakom en reservation i betänkandet där de förordar regularisering. Det innebär att illegala migranter som har levt i Sverige under en längre period ska få någon form av tillstånd att stanna kvar i landet. Utlänningar som har fått ett avslagsbeslut efter att Migrationsverket har genomfört sina utredningar och som har fått ett tillfälle att överklaga Migrationsverkets beslut ska ändå stanna kvar i Sverige.

Vi har inga exakta siffror på hur många illegala migranter som finns i Sverige, men det kan vara uppemot 100 000. Många av dem har varit i Sverige en längre tid på grund av Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik, som uppmuntrade dessa människor att stanna kvar i Sverige trots att de saknade tillstånd.

Har Miljöpartiet gjort en konsekvensanalys av hur många illegala migranter som skulle få tillstånd att stanna kvar i Sverige ifall Miljöpartiet fick genomföra sitt förslag? Det kan vara uppemot 100 000. Skulle de alla få tillgång till det svenska välfärdssystemet?

Jag måste även fråga ledamoten vilka signaler det skickar till omvärlden om Sverige ger någon form av amnesti till illegala migranter. Vilka signaler skickar det till omvärlden om ett nej inte betyder ett nej i Sverige? Tror inte ledamoten att vi skulle återgå till den situation som Sverige befann sig i 2015 när migranter sov på gatan utanför Migrationsverkets kontor i Malmö på grund av att det saknades sovplatser? Har ledamoten förstått vad det kan innebära om illegala migranter faktiskt får en amnesti?