Lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer

Betänkande 1995/96:AU15

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1995/96:AU15

Lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan

1995/96
AU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett
utskottsinitiativ som syftar till att
förhindra uppsägningar av
arbetshandikappade inom allmännyttiga
organisationer.

Utskottet föreslår att lönebidrag för
en arbetshandikappad som varit anställd
med bidrag i minst fyra år och för
vilken bidrag lämnas med mer än 80 % av
lönekostnaden i samband med
omförhandling skall kunna lämnas med
oförändrat belopp året ut. Förslaget
berör ca 8 000 arbetshandikappade och
finansieras genom en omfördelning av
innevarande budgetårs anslagsmedel.

Utskottet

Bakgrund

De senaste årens utveckling har
inneburit att besparingar genomförts i
stora delar av den statliga verksamheten
i syfte att sanera statens finanser.
Inte ens åtgärder för arbetshandikappade
har kunnat undantas från dessa
besparingar. Bl.a. har anslagen till
lönebidragsanställningar minskat.

När reformen med ett flexibelt
lönebidrag genomfördes den 1 juli 1991
kunde bidrag utgå upp till 100 % av
lönekostnaden inom ramen för en högsta
bidragsgrundande månadslön.

Ersättningsnivån för lönebidrag har
under senare år etappvis sänkts.
Riksdagen har således under våren 1995
beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1995 nya
lönebidrag får lämnas med högst 80 % av
lönekostnaden. För personer som har
anställts med bidrag före nämnda dag får
bidrag lämnas med högst 90 % av
lönekostnaden.

Riksdagen har därefter under hösten
1995 ytterligare skärpt reglerna. Sedan
den 1 januari 1996 gäller att lönebidrag
som förlängs efter de första fyra åren
får lämnas med högst 80 % av
lönekostnaden. Det är fråga om en
tidigareläggning av en nivå som så
småningom skulle ha inträtt som följd av
att den högsta bidragsnivån för nya
lönebidrag inte får överstiga 80 %.

För vissa grupper med svårare
funktionshinder kan alltjämt bidrag
lämnas med upp till 100 % av
lönekostnaden.

Enligt vad utskottet erfarit har
särskilt de allmännyttiga
organisationerna haft svårt att bära den
kostnadsökning som främst riksdagens
beslut att sänka bidragsnivån till 80 %
efter fyra års anställning för med sig.
I mitten av februari 1996 rapporteras om
ca 600 kända varsel om uppsägningar
eller verkställda uppsägningar av
anställda med lönebidrag - flertalet
inom de allmännyttiga organisationerna.
Antalet varsel har sannolikt ökat efter
nämnda tidpunkt och kan befaras komma
att öka ytterligare.

Arbetsmarknadsministern har i en
interpellationsdebatt i riksdagen den 18
april i år aviserat sin avsikt att se
över hur hela det offentliga stödet till
arbetshandikappade fungerar och hur de
offentliga resurserna kan utnyttjas
effektivare i syfte att bereda
rehabilitering och arbete åt personer
med arbetshandikapp.

Arbetsmarknadsutskottet har den 30
april 1996 mottagit en skrivelse från
riksdagsledamoten Elver Jonsson (fp) med
en begäran om att utskottet skall ta ett
utskottsinitiativ för att lösa de akuta
problemen för de arbetshandikappade.

Överväganden

Utskottet är oroat över utvecklingen med
varsel och uppsägningar av
arbetshandikappade anställda med
lönebidrag. Målsättningen skall vara att
riksdagens beslut om en lägre
bidragsnivå så långt det är möjligt
skall genomföras på ett sätt som
begränsar riskerna för att
arbetshandikappade förlorar arbetet.
Ambitionen skall vara att alla
lönebidragsanställda oavsett var de är
anställda skall ha en tryggad
anställning.

Det är enligt utskottets mening
särskilt viktigt att offentliga
arbetsgivare, som för närvarande har
arbetshandikappade anställda med de
högsta bidragsnivåerna, agerar på ett
socialt ansvarsfullt sätt.

Landets allmännyttiga organisationer
har för närvarande ca 16 000
arbetshandikappade anställda med
lönebidrag och är därigenom, näst efter
enskilda företag, den kategori
arbetsgivare som har flest
lönebidragsanställda. Den genomsnittliga
bidragsnivån är här också tämligen hög,
ca 85 % av lönekostnaden. Kännetecknande
för de aktuella organisationerna är att
de har begränsade möjligheter att bära
den ökning av lönekostnaden för den
anställde som ett lägre lönebidrag
innebär.

Utskottet föreslår att riksdagen, i
avvaktan på förslag om en mer långsiktig
lösning, beslutar om en temporär insats
under 1996 för att förhindra
uppsägningar av anställda inom
allmännyttiga organisationer.

Ett lönebidrag för en arbetshandikappad
som varit anställd med bidrag i minst
fyra år och för vilken bidrag lämnas med
mer än 80 % av lönekostnaden skall i
samband med omförhandling kunna lämnas
med oförändrat belopp året ut.

Utskottet bedömer att den föreslagna
insatsen ger arbetsförmedlingen ett
tillräckligt utrymme för att kunna
förhindra att uppsägningar sker och att
arbetshandikappade härigenom förlorar
arbetet.

Utskottet uppskattar att det hos
allmännyttiga organisationer finns
knappt 8 000 arbetshandikappade som
varit anställda med bidrag minst fyra år
och som kan komma att beröras av
förslaget.

Kostnaden för insatsen kan enligt
utskottets beräknas till högst 40
miljoner kronor och bör kunna täckas
genom en omfördelning av medel från
anslagspost 2 till anslagspost 1 under
anslaget B 4 Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade.

Det ankommer på regeringen att göra
erforderliga författningsändringar.
Ändringarna bör träda i kraft snarast
efter riksdagens beslut i frågan.

Regeringen bör under 1996 återkomma
till riksdagen med förslag om en
långsiktig lösning av frågan.

Med stöd av initiativrätten enligt
riksdagsordningen 3 kap. 7 § föreslår
utskottet att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande en temporär insats
för lönebidragsanställda inom
allmännyttiga organisationer

att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 14 maj 1996

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson
(s), Kent Olsson (m), Elving Andersson
(c), Laila Bjurling (s), Sonja Fransson
(s), Hans Andersson (v), Christina
Zedell (s), Christel Anderberg (m),
Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson
(kds), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm
(m) och Per Bill (m).

SY

Särskilda yttranden

1. Kent Olsson, Christel Anderberg, Anna
Åkerhielm och Per Bill (alla m) anför:

Syftet med införandet av ett flexibelt
lönebidrag var att inom en given
budgetram skapa ekonomiskt utrymme för
nya lönebidragsanställningar.
Lönebidraget skall relateras till den
arbetshandikappades förmåga och
underlätta för arbetshandikappade att
liksom andra få tillträde till
arbetsmarknaden. Omprövning skall ske
löpande.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande
1995/96:AU4, som riksdagen behandlade i
december 1995, reglerades bl.a. ett
överskridande av anslaget som
tydliggjorde bristande uppföljning av
användningen av lönebidrag, vilket även
Riksrevisionsverket påtalat.

Vad vi nu ser är att de allmännyttiga
organisationerna för sent anpassat sin
verksamhet till givna förutsättningar
och därmed försatt den enskilde
lönebidragsanställde i en akut situation
som borde ha förutsetts och hanterats
tidigare. Detta är djupt beklagligt.

Vi ställer oss bakom utskottets
initiativ och förutsätter att den av
arbetsmarknadsministern utlovade
utredningen avseende det offentliga
stödet till arbetshandikappade skyndsamt
återkommer med förslag till långsiktigt
hållbara åtgärder.

2. Elver Jonsson (fp) anför:

Arbetsmarknadssituationen är ytterst
oroande för de arbetshandikappade.
Nivåerna på lönebidragen har under det
senaste året sänkts. Det samlade
anslaget är uppenbart otillräckligt.
Dessutom har regeländringar genomförts
så att arbetsgivare nu inte behöver ta
lika stor hänsyn till
arbetshandikappades situation vid
personalnedskärningar. Sammantaget har
förändringarna medfört att många
arbetshandikappade nu sägs upp från sina
jobb. Enligt min mening är utvecklingen
oacceptabel eftersom arbetshandikappade
är den grupp som har det allra svårast
på arbetsmarknaden. Det är mot den här
bakgrunden som jag i en skrivelse till
utskottet hemställt att utskottet genom
ett utskottsinitiativ skall försöka lösa
de akuta problemen för de
arbetshandikappade. Jag anser att
utskottets insats borde ha sträckt sig
längre men i avsaknad av en majoritet
för detta ställer jag mig bakom
utskottets förslag. Jag erinrar om
Folkpartiets uppfattning om att
ytterligare resurser behöver tillföras.
Det är viktigt att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med en
långsiktig lösning.

3. Hans Andersson (v) anför:

Situationen för de arbetshandikappade
har försämrats drastiskt efter det att
riksdagen beslutat sänka nivåerna på
lönebidragen och avskaffat den regel som
innebar att reducering av nivån inte får
ske om den anställde riskerar
uppsägning. Vänsterpartiet reserverade
sig mot dessa beslut. Vänsterpartiet har
vid upprepade tillfällen påtalat att det
krävs en betydligt högre ambitionsnivå
för att säkra arbetshandikappades rätt
till arbete.

Det är trots allt bra att utskottet tar
initiativ för att de
lönebidragsanställda i allmännyttiga
organisationer som haft bidrag i minst
fyra år skall kunna få behålla ett
oförändrat bidrag året ut. Initiativet
är dock som jag ser det helt
otillräckligt. Det innebär endast ett
tillfälligt stopp för uppsägningar för
en begränsad grupp. Vänsterpartiet har i
motion 1995/96:Fi80 till
vårpropositionen 1995/96:150 med
tilläggsbudget redovisat hur
utomordentligt prekär situationen är för
de arbetshandikappade som följd av
riksdagens besparingsåtgärder riktade
mot lönebidragen. Där finns också
redovisat hur vi anser att situationen
bör lösas. Möjligheten till bidrag med
högst 90 % av lönekostnaden måste
återinföras. Bristen på lönebidragsmedel
är i dag stor och försvårar nya
anställningar med lönebidrag. Medel
behöver därför tillskjutas till högre
volymer lönebidrag. I vår motion
föreslår vi att 400 miljoner kronor
överförs från en reservation på A 2-
anslaget till anslaget B 4 för att
användas till lönebidrag. Jag beklagar
att övriga partier avvisat detta
förslag.

4. Barbro Johansson (mp) anför:

Arbetsmarknadsutskottet har tagit ett
lovvärt initiativ i det man försöker
förhindra uppsägningar av
lönebidragsanställda inom allmännyttiga
organisationer. Utskottets ambition är
att samtliga lönebidragsanställda skall
ha sin anställning tryggad oavsett var
de är anställda. Just inom de
allmännyttiga organisationerna har många
arbetshandikappade fått stärkt
egenvärde. De har känt att de givits
trygghet, jämlikhet och delaktighet,
samt, inte minst, att de genom sin
arbetsinsats bidragit till att utveckla
dessa organisationer. I mångt och mycket
har det handlat om att rätt person
till sist hamnat på rätt plats . Vi får
inte glömma bort att det i slutändan av
varje politiskt beslut finns en människa
av kött och blod. Just därför anser jag
att regeringen snarast måste återkomma
med förslag som syftar till att stärka
lönebidragsanställningarna. Det är
möjligt att vi i just detta fall, om
inte medel kan omfördelas, måste
tillskjuta nya medel. Vi måste se att
dessa människor är en resurs för vårt
samhälle, och inte en ekonomisk
belastning!

5. Dan Ericsson (kds) anför:

När lönebidragsfrågan behandlades senast
i riksdagen, i slutet på 1995,
reserverade sig Kristdemokraterna för
att en särlösning skulle genomföras för
ideella organisationer. Jag citerar ur
reservationen:

Ideella organisationer har börjat säga
upp lönebidragsanställd personal.
Särskilt allvarlig är situationen i
handikapporganisationerna. Faran är
överhängande att de som sägs upp kommer
att bli passiva bidragsmottagare. Detta
strider mot den uppfattning som
utskottet gett uttryck för, nämligen att
arbetslinjen skall hävdas och att
förtidspensioneringar skall undvikas.

Vidare hävdades i reservationen att det
fanns skäl för riksdagen att ompröva
ställningstagandet när det gällde
bidragsnivån, framför allt borde ideella
organisationer undantas från en
sänkning.

Sedan dess har vi från
Kristdemokraternas sida fortsatt att i
riksdagen driva frågan om en omprövning
av sänkningen av lönebidragsnivån,
framför allt för ideella organisationer
där varsel och uppsägningar ökat i
omfattning. Trots att ansvarigt statsråd
sagt att det inte finns pengar för en
särlösning där ideella organisationer
undantas från sänkningen så har
utskottet tagit ett initiativ för att
lindra effekterna av de varsel och
uppsägningar som finns. Initiativet
ligger i linje med vad vi
kristdemokrater sagt, nämligen att en
särlösning tillskapas för ideella
organisationer. Det är bra att detta
initiativ nu kommer vilket tillfälligt
någorlunda klarar situationen för detta
år.

Från Kristdemokraternas sida hade vi
dock redan nu önskat komma längre på
framför allt två punkter.

För det första var det vårt önskemål
att utskottet, i enlighet med den
reservation Kristdemokraterna stod bakom
vid förra årets behandling, skulle ha
beslutat om ett återställande av 17 a §
i lönebidragsförordningen. Bestämmelsen
innebär att man vid omförhandling av
lönebidragsnivån skall ta hänsyn till om
det finns en påtaglig risk för att den
anställde skall förlora sin anställning.

För det andra önskade vi att utskottet
redan nu skulle ha slagit fast att en
långsiktig lösning för de
lönebidragsanställda måste innebära
fortsatta möjligheter till anställning i
nuvarande form och med nuvarande
lönebidragsnivå hos de ideella
organisationerna, detta för att
permanenta den särlösning som
utskottsinitiativet innebär.

Beklagligtvis nog har inte utskottet
anslutit sig till denna linje. Från
Kristdemokraternas sida kommer vi att
också fortsättningsvis driva dessa krav.

Gotab, Stockholm 1996