Lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer
Betänkande 1995/96:AU15
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1995/96:AU15
Lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer
Innehåll
1995/96 AU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett utskottsinitiativ som syftar till att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade inom allmännyttiga organisationer.
Utskottet föreslår att lönebidrag för en arbetshandikappad som varit anställd med bidrag i minst fyra år och för vilken bidrag lämnas med mer än 80 % av lönekostnaden i samband med omförhandling skall kunna lämnas med oförändrat belopp året ut. Förslaget berör ca 8 000 arbetshandikappade och finansieras genom en omfördelning av innevarande budgetårs anslagsmedel.
Utskottet
Bakgrund
De senaste årens utveckling har inneburit att besparingar genomförts i stora delar av den statliga verksamheten i syfte att sanera statens finanser. Inte ens åtgärder för arbetshandikappade har kunnat undantas från dessa besparingar. Bl.a. har anslagen till lönebidragsanställningar minskat.
När reformen med ett flexibelt lönebidrag genomfördes den 1 juli 1991 kunde bidrag utgå upp till 100 % av lönekostnaden inom ramen för en högsta bidragsgrundande månadslön.
Ersättningsnivån för lönebidrag har under senare år etappvis sänkts. Riksdagen har således under våren 1995 beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1995 nya lönebidrag får lämnas med högst 80 % av lönekostnaden. För personer som har anställts med bidrag före nämnda dag får bidrag lämnas med högst 90 % av lönekostnaden.
Riksdagen har därefter under hösten 1995 ytterligare skärpt reglerna. Sedan den 1 januari 1996 gäller att lönebidrag som förlängs efter de första fyra åren får lämnas med högst 80 % av lönekostnaden. Det är fråga om en tidigareläggning av en nivå som så småningom skulle ha inträtt som följd av att den högsta bidragsnivån för nya lönebidrag inte får överstiga 80 %.
För vissa grupper med svårare funktionshinder kan alltjämt bidrag lämnas med upp till 100 % av lönekostnaden.
Enligt vad utskottet erfarit har särskilt de allmännyttiga organisationerna haft svårt att bära den kostnadsökning som främst riksdagens beslut att sänka bidragsnivån till 80 % efter fyra års anställning för med sig. I mitten av februari 1996 rapporteras om ca 600 kända varsel om uppsägningar eller verkställda uppsägningar av anställda med lönebidrag - flertalet inom de allmännyttiga organisationerna. Antalet varsel har sannolikt ökat efter nämnda tidpunkt och kan befaras komma att öka ytterligare.
Arbetsmarknadsministern har i en interpellationsdebatt i riksdagen den 18 april i år aviserat sin avsikt att se över hur hela det offentliga stödet till arbetshandikappade fungerar och hur de offentliga resurserna kan utnyttjas effektivare i syfte att bereda rehabilitering och arbete åt personer med arbetshandikapp.
Arbetsmarknadsutskottet har den 30 april 1996 mottagit en skrivelse från riksdagsledamoten Elver Jonsson (fp) med en begäran om att utskottet skall ta ett utskottsinitiativ för att lösa de akuta problemen för de arbetshandikappade.
Överväganden
Utskottet är oroat över utvecklingen med varsel och uppsägningar av arbetshandikappade anställda med lönebidrag. Målsättningen skall vara att riksdagens beslut om en lägre bidragsnivå så långt det är möjligt skall genomföras på ett sätt som begränsar riskerna för att arbetshandikappade förlorar arbetet. Ambitionen skall vara att alla lönebidragsanställda oavsett var de är anställda skall ha en tryggad anställning.
Det är enligt utskottets mening särskilt viktigt att offentliga arbetsgivare, som för närvarande har arbetshandikappade anställda med de högsta bidragsnivåerna, agerar på ett socialt ansvarsfullt sätt.
Landets allmännyttiga organisationer har för närvarande ca 16 000 arbetshandikappade anställda med lönebidrag och är därigenom, näst efter enskilda företag, den kategori arbetsgivare som har flest lönebidragsanställda. Den genomsnittliga bidragsnivån är här också tämligen hög, ca 85 % av lönekostnaden. Kännetecknande för de aktuella organisationerna är att de har begränsade möjligheter att bära den ökning av lönekostnaden för den anställde som ett lägre lönebidrag innebär.
Utskottet föreslår att riksdagen, i avvaktan på förslag om en mer långsiktig lösning, beslutar om en temporär insats under 1996 för att förhindra uppsägningar av anställda inom allmännyttiga organisationer.
Ett lönebidrag för en arbetshandikappad som varit anställd med bidrag i minst fyra år och för vilken bidrag lämnas med mer än 80 % av lönekostnaden skall i samband med omförhandling kunna lämnas med oförändrat belopp året ut.
Utskottet bedömer att den föreslagna insatsen ger arbetsförmedlingen ett tillräckligt utrymme för att kunna förhindra att uppsägningar sker och att arbetshandikappade härigenom förlorar arbetet.
Utskottet uppskattar att det hos allmännyttiga organisationer finns knappt 8 000 arbetshandikappade som varit anställda med bidrag minst fyra år och som kan komma att beröras av förslaget.
Kostnaden för insatsen kan enligt utskottets beräknas till högst 40 miljoner kronor och bör kunna täckas genom en omfördelning av medel från anslagspost 2 till anslagspost 1 under anslaget B 4 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
Det ankommer på regeringen att göra erforderliga författningsändringar. Ändringarna bör träda i kraft snarast efter riksdagens beslut i frågan.
Regeringen bör under 1996 återkomma till riksdagen med förslag om en långsiktig lösning av frågan.
Med stöd av initiativrätten enligt riksdagsordningen 3 kap. 7 § föreslår utskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande en temporär insats för lönebidragsanställda inom allmännyttiga organisationer
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 14 maj 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m) och Per Bill (m).
SY
Särskilda yttranden
1. Kent Olsson, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Per Bill (alla m) anför:
Syftet med införandet av ett flexibelt lönebidrag var att inom en given budgetram skapa ekonomiskt utrymme för nya lönebidragsanställningar. Lönebidraget skall relateras till den arbetshandikappades förmåga och underlätta för arbetshandikappade att liksom andra få tillträde till arbetsmarknaden. Omprövning skall ske löpande.
I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1995/96:AU4, som riksdagen behandlade i december 1995, reglerades bl.a. ett överskridande av anslaget som tydliggjorde bristande uppföljning av användningen av lönebidrag, vilket även Riksrevisionsverket påtalat.
Vad vi nu ser är att de allmännyttiga organisationerna för sent anpassat sin verksamhet till givna förutsättningar och därmed försatt den enskilde lönebidragsanställde i en akut situation som borde ha förutsetts och hanterats tidigare. Detta är djupt beklagligt.
Vi ställer oss bakom utskottets initiativ och förutsätter att den av arbetsmarknadsministern utlovade utredningen avseende det offentliga stödet till arbetshandikappade skyndsamt återkommer med förslag till långsiktigt hållbara åtgärder.
2. Elver Jonsson (fp) anför:
Arbetsmarknadssituationen är ytterst oroande för de arbetshandikappade. Nivåerna på lönebidragen har under det senaste året sänkts. Det samlade anslaget är uppenbart otillräckligt. Dessutom har regeländringar genomförts så att arbetsgivare nu inte behöver ta lika stor hänsyn till arbetshandikappades situation vid personalnedskärningar. Sammantaget har förändringarna medfört att många arbetshandikappade nu sägs upp från sina jobb. Enligt min mening är utvecklingen oacceptabel eftersom arbetshandikappade är den grupp som har det allra svårast på arbetsmarknaden. Det är mot den här bakgrunden som jag i en skrivelse till utskottet hemställt att utskottet genom ett utskottsinitiativ skall försöka lösa de akuta problemen för de arbetshandikappade. Jag anser att utskottets insats borde ha sträckt sig längre men i avsaknad av en majoritet för detta ställer jag mig bakom utskottets förslag. Jag erinrar om Folkpartiets uppfattning om att ytterligare resurser behöver tillföras. Det är viktigt att regeringen snarast återkommer till riksdagen med en långsiktig lösning.
3. Hans Andersson (v) anför:
Situationen för de arbetshandikappade har försämrats drastiskt efter det att riksdagen beslutat sänka nivåerna på lönebidragen och avskaffat den regel som innebar att reducering av nivån inte får ske om den anställde riskerar uppsägning. Vänsterpartiet reserverade sig mot dessa beslut. Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen påtalat att det krävs en betydligt högre ambitionsnivå för att säkra arbetshandikappades rätt till arbete.
Det är trots allt bra att utskottet tar initiativ för att de lönebidragsanställda i allmännyttiga organisationer som haft bidrag i minst fyra år skall kunna få behålla ett oförändrat bidrag året ut. Initiativet är dock som jag ser det helt otillräckligt. Det innebär endast ett tillfälligt stopp för uppsägningar för en begränsad grupp. Vänsterpartiet har i motion 1995/96:Fi80 till vårpropositionen 1995/96:150 med tilläggsbudget redovisat hur utomordentligt prekär situationen är för de arbetshandikappade som följd av riksdagens besparingsåtgärder riktade mot lönebidragen. Där finns också redovisat hur vi anser att situationen bör lösas. Möjligheten till bidrag med högst 90 % av lönekostnaden måste återinföras. Bristen på lönebidragsmedel är i dag stor och försvårar nya anställningar med lönebidrag. Medel behöver därför tillskjutas till högre volymer lönebidrag. I vår motion föreslår vi att 400 miljoner kronor överförs från en reservation på A 2- anslaget till anslaget B 4 för att användas till lönebidrag. Jag beklagar att övriga partier avvisat detta förslag.
4. Barbro Johansson (mp) anför:
Arbetsmarknadsutskottet har tagit ett lovvärt initiativ i det man försöker förhindra uppsägningar av lönebidragsanställda inom allmännyttiga organisationer. Utskottets ambition är att samtliga lönebidragsanställda skall ha sin anställning tryggad oavsett var de är anställda. Just inom de allmännyttiga organisationerna har många arbetshandikappade fått stärkt egenvärde. De har känt att de givits trygghet, jämlikhet och delaktighet, samt, inte minst, att de genom sin arbetsinsats bidragit till att utveckla dessa organisationer. I mångt och mycket har det handlat om att rätt person till sist hamnat på rätt plats . Vi får inte glömma bort att det i slutändan av varje politiskt beslut finns en människa av kött och blod. Just därför anser jag att regeringen snarast måste återkomma med förslag som syftar till att stärka lönebidragsanställningarna. Det är möjligt att vi i just detta fall, om inte medel kan omfördelas, måste tillskjuta nya medel. Vi måste se att dessa människor är en resurs för vårt samhälle, och inte en ekonomisk belastning!
5. Dan Ericsson (kds) anför:
När lönebidragsfrågan behandlades senast i riksdagen, i slutet på 1995, reserverade sig Kristdemokraterna för att en särlösning skulle genomföras för ideella organisationer. Jag citerar ur reservationen:
Ideella organisationer har börjat säga upp lönebidragsanställd personal. Särskilt allvarlig är situationen i handikapporganisationerna. Faran är överhängande att de som sägs upp kommer att bli passiva bidragsmottagare. Detta strider mot den uppfattning som utskottet gett uttryck för, nämligen att arbetslinjen skall hävdas och att förtidspensioneringar skall undvikas.
Vidare hävdades i reservationen att det fanns skäl för riksdagen att ompröva ställningstagandet när det gällde bidragsnivån, framför allt borde ideella organisationer undantas från en sänkning.
Sedan dess har vi från Kristdemokraternas sida fortsatt att i riksdagen driva frågan om en omprövning av sänkningen av lönebidragsnivån, framför allt för ideella organisationer där varsel och uppsägningar ökat i omfattning. Trots att ansvarigt statsråd sagt att det inte finns pengar för en särlösning där ideella organisationer undantas från sänkningen så har utskottet tagit ett initiativ för att lindra effekterna av de varsel och uppsägningar som finns. Initiativet ligger i linje med vad vi kristdemokrater sagt, nämligen att en särlösning tillskapas för ideella organisationer. Det är bra att detta initiativ nu kommer vilket tillfälligt någorlunda klarar situationen för detta år.
Från Kristdemokraternas sida hade vi dock redan nu önskat komma längre på framför allt två punkter.
För det första var det vårt önskemål att utskottet, i enlighet med den reservation Kristdemokraterna stod bakom vid förra årets behandling, skulle ha beslutat om ett återställande av 17 a § i lönebidragsförordningen. Bestämmelsen innebär att man vid omförhandling av lönebidragsnivån skall ta hänsyn till om det finns en påtaglig risk för att den anställde skall förlora sin anställning.
För det andra önskade vi att utskottet redan nu skulle ha slagit fast att en långsiktig lösning för de lönebidragsanställda måste innebära fortsatta möjligheter till anställning i nuvarande form och med nuvarande lönebidragsnivå hos de ideella organisationerna, detta för att permanenta den särlösning som utskottsinitiativet innebär.
Beklagligtvis nog har inte utskottet anslutit sig till denna linje. Från Kristdemokraternas sida kommer vi att också fortsättningsvis driva dessa krav.
Gotab, Stockholm 1996