Kvalificerad skyddsidentitet

Anf. 37 Rolf Olsson (V)

Herr talman! I den proposition som behandlas i betänkandet föreslås att tjänstemän inom polisen och viss personal från Försvarsmakten ska kunna tilldelas skyddsidentiteter. Dessa ska kunna styrkas genom förfalskade uppgifter i identitetshandlingar, som pass och körkort, och också kunna registreras i folkbokföringen. Redan i dag kan tjänstemän inom polisen uppge falsk identitet vid till exempel infiltration av kriminella nätverk, men vid kontroll av identitet riskerar de att avslöjas. I lagtexten anges att den föreslagna möjligheten ska kunna användas för att utreda eller förebygga allvarlig brottslighet. Men vad detta mer precist innebär, vilken grad och art av allvar som avses, är fortsatt oklart. I remissvaren finns en hel del kritiska och ifrågasättande synpunkter som vi menar är principiellt oerhört viktiga. Några ska jag beröra här. JO skriver sålunda i sitt remissvar: "Polisen får, för det första, aldrig själv begå en kriminaliserad handling och, för det andra, inte heller provocera eller i övrigt förmå någon att inleda en brottslig aktivitet. Vidare får polisen, för det tredje, inte av spaningsskäl låta bli att vidta föreskrivna åtgärder mot brott eller mot en för brott misstänkt person. Jag har för min del svårt att förstå annat än att det måste finnas risk för att polisen vid infiltration kan tvingas att handla i strid med dessa principer." Jag instämmer i den slutsatsen. Herr talman! Vänsterpartiet menar att frågan om kvalificerade skyddsidentiteter inte bara är en angelägenhet för polismyndigheterna och vissa andra myndigheter. Detta är en angelägenhet som i grunden berör allmänhetens förtroende för polisens arbete. Tydlighet i arbetet är grundläggande. Att polisen inte använder metoder som kan vilseleda medborgarna är självklart något mycket viktigt och grundläggande. Men med detta förslag kommer denna princip att äventyras. När tjänstemän opererar under falsk identitet är det svårt att se att inte fler personer än de misstänkta kommer att bli vilseledda. Detta är ett grundläggande problem men förbigås i proposition och betänkande. Herr talman! Förslaget är också en fråga som i högsta grad bör diskuteras utifrån vad rättssäkerheten bjuder. Tjänstemännen ska enligt propositionen få vittna i domstol under falsk identitet. I Sverige är det inte tillåtet med anonyma vittnesmål, men det är min uppfattning att vittnesmål under falsk identitet torde ligga mycket nära anonymitet. Enligt förslaget ska vittnet uppge att vederbörande arbetar under falsk identitet, men trots det kan allvarliga problem följa. Domstolsverket menar till exempel att bevisvärdet av inlämnade uppgifter kan sjunka, och JO anser att det måste kunna göras undantag från regeln om att få vittna under falsk identitet. Vad händer för övrigt om vittnet av någon anledning inte upplyser om sin falska identitet? Vad händer med processen, och vad händer med dem som döms? Det är inte klarlagt. Herr talman! Återigen aktualiseras här ett nytt område där det borde vara självklart att förslaget samtidigt skulle åtföljas av ett utförligt förslag till hur övervakningen av de så kallade kvalificerade skyddsidentiteterna ska ske. Precis som i en del andra aktuella fall kan vi konstatera att den frågan är under fortsatt beredning i Regeringskansliet, och något förslag kommer inte samtidigt med denna eller andra nu aktuella propositioner. Detta är en mycket anmärkningsvärd tingens ordning som upprepas i ärende efter ärende. Beslut om hur den parlamentariska kontrollen och insynen ska ske borde tas samtidigt med dessa propositioner. Det borde vara en självklarhet, och någon förklaring till att dessa beslut skiljs åt ges inte. I samband med att vi diskuterar kontroll och insyn kan också konstateras att beslut om skyddsidentitet ska fattas av Registernämnden när det gäller poliser. Åter en ny uppgift läggs alltså på Registernämnden som vi diskuterade häromveckan när säkerhetsskyddslagen debatterades och antogs. I Registernämnden får endast två av riksdagens partier plats att följa verksamheten vilket vi är fortsatt kritiska till. Kritiken minskas inte av att nämnden får fler och fler uppgifter. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Johan Linander (C)

Anf. 38 Johan Linander (C)

Herr talman! Frågan om kvalificerad skyddsidentitet kan diskuteras ur olika aspekter. Vi har nu hört Rolf Olssons och Vänsterpartiets syn på framför allt rättssäkerheten. I vissa delar har jag och Centerpartiet samma syn som Rolf Olsson och Vänsterpartiet, men vi drar inte samma slutsatser. Framför allt tycker jag att Vänsterpartiet missar det faktum att dolt uppträdande under täckmantel används redan i dag, men det är inte ordentligt lagreglerat. Jag menar att det finns ett väl dokumenterat och utrett behov av skyddsidentitet genom att polisen redan i dag använder det. De tvingas att arbeta på det sättet för att ha möjlighet att komma åt den grova organiserade brottsligheten. Dessutom behövs de åtgärder som vi behandlar i dagens lagändringar framför allt för att skydda de poliser som arbetar på det här sättet. Det är ett mycket farligt jobb, och vi måste fatta beslut som kan skydda deras person och deras familjer. Detta har gjort att vi i Centerpartiet ställer oss bakom införandet av en ny lag om kvalificerade skyddsidentiteter. Jag är övertygad om att kommande talare som står bakom lagförslaget kommer att gå in närmare på hur det ska fungera i praktiken. Därför hoppar jag över detta i mitt anförande. I stället vill jag beskriva behovet av att i lag reglera hur kvalificerad skyddsidentitet ska få användas. Det finns en klar brist i det förslag som läggs fram. Man ska vara medveten om att kvalificerad skyddsidentitet inte är något som vi genomför utan att det finns tvivel och starka frågetecken hos många av de remissinstanser som har tillfrågats när förslaget skickades ut på remiss. Justitieombudsmannen och Justitiekanslern har ifrågasatt behovet av kvalificerad skyddsidentitet. Polisförbundet, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Göta hovrätt, TCO och Riksskatteverket menar i sina remissvar att frågan inte är tillräckligt utredd. Journalistförbundet och Sveriges Domareförbund menar att kvalificerad skyddsidentitet inte ska införas. Sveriges Domareförbund, de domare som ska döma i de här målen, tycker alltså inte att det ska införas. Det är ganska starka remissinstanser. När Beredningen för rättsväsendets utveckling, allmänt kallad BRU, lade fram sitt förslag föreslog man att det skulle vara en lagreglering av hur kvalificerad skyddsidentitet ska få användas. BRU menade att en sådan lagreglering behövs för att uppfylla rättssäkerhetens krav på förutsebarhet, för att en klargörande lagstiftning är av värde för polisen och för att en sådan lagstiftning ligger i linje med legalitetsprincipen. BRU menade vidare att med en lagreglering av när den kvalificerade skyddsidentiteten får användas får myndigheterna veta var gränsen går och att man inte riskerar att hamna i en juridisk gråzon. Ändå väljer regeringen att lägga fram ett förslag som helt håller öppet när den kvalificerade skyddsidentiteten får användas. I propositionen konstateras, vilket jag kan tycka är märkligt med tanke på BRU:s förslag, att behovs- och proportionalitetsprinciperna är tillräckliga begränsningar för att skapa den rättssäkerhet som vi kräver. I betänkandet, som majoriteten i justitieutskottet står bakom, kan man hitta ytterligare en anledning till varför man inte vill lagreglera när kvalificerad skyddsidentitet får användas. Det är att man tycker att det är svårt att hitta en sådan lagstiftning. Man skriver att man är osäker på om det i praktiken är möjligt att ta fram en avgränsande lagstiftning. Herr talman! Från Centerpartiets sida menar vi att det både är möjligt och klart önskvärt att ta fram en lagreglering av när kvalificerad skyddsidentitet får användas, och därför yrkar jag bifall till reservation 2. Att det är svårt att ta fram en lagstiftning kan inte betyda att man inte ska göra det. Rättssäkerheten, krav på förutsebarhet och skydd av grundlagsskyddade rättigheter borde vara tillräckliga skäl för att få fram en sådan begränsande lagreglering, även om det är svårt. Ett exempel på hur användandet av kvalificerade skyddsidentiteter skulle kunna komma i strid med grundlagsskyddade rättigheter är om en polisman under kvalificerad skyddsidentitet skulle ta anställning på en redaktion och därigenom få tillgång till material som enligt tryckfrihetsförordningen ska skyddas av meddelarskydd. När man tar upp det exemplet får man till svar att det inte är aktuellt att polisen ska använda kvalificerad skyddsidentitet på det sättet. Det räcker inte med ett sådant uttalande. Det krävs att det i lagstiftningen finns en sådan begränsning att det är förbjudet att ta anställning på en redaktion för att inte vårt grundlagsskyddade meddelarskydd ska urholkas. Detta har Journalistförbundet uppmärksammat, men regeringen har inte lyssnat eller vill inte se problemet. Även Brottsförebyggande rådet och Sveriges Advokatsamfund vill, precis som Centerpartiet, se en reglering av när man får använda kvalificerad skyddsidentitet och vid vilka brott. Intressant är också att Polisförbundet, som ju organiserar de poliser som ska arbeta med kvalificerad skyddsidentitet, också vill ha en lagreglering av frågor kring användandet av skyddsidentitet. Vid en första anblick kan det tyckas konstigt att Polisförbundet vill ha den regleringen, men om man tänker efter är det inte speciellt konstigt. Det är ju just de poliser som ska arbeta med kvalificerad skyddsidentitet som riskerar att hamna i en juridisk gråzon om de tolkar behovs- och proportionalitetsprinciperna på ett felaktigt sätt. Om de inte själva gör en riktig tolkning kan de hamna i en juridisk gråzon och kanske till och med i efterhand bli dömda för det de har gjort. Det är inte så konstigt att poliserna själva vill ha den här lagregleringen som bland annat vi från Centerpartiet står bakom. Därför anser jag att regeringen snarast måste återkomma med ett sådant förslag. Från Centerpartiets sida yrkar vi bifall till förslaget om en kvalificerad skyddsidentitet, men vi uttrycker ett mycket starkt önskemål om att regeringen ska återkomma med en lagreglering av när den får användas.

Anf. 39 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Jag ser att det finns ett samband mellan denna fråga och den fråga vi diskuterade tidigare. Det kommer av att vi har fått ett alltmer komplicerat samhälle. Vi har fått ett samhälle som har underlättat livet för oss när det gäller teknik, kommunikation, information och utbildningar. Men det har dessvärre också underlättat för alla de människor som vill utnyttja alla dessa framsteg till brottslig verksamhet. Naturligtvis krävs det då att också polisen kan använda den teknik som behövs för att kunna minska det hot mot det civila samhället som denna brottsliga verksamhet innebär. Egentligen är det inte särskilt roligt att hålla på med den här lagstiftningen. Det känns sorgligt att vi får ett samhälle som går i riktning mot att bli alltmer komplicerat, alltmer hemligt. Det blir ett osäkerhetssamhälle när man inte har klarhet och tydlighet i lagstiftningen eller inte har klarhet om vem som är den goda och vem som är den onda. Detta var kanske mest ett filosofiskt funderande, men låt mig nu gå in på lite mer konkreta områden. Kvalificerad skyddsidentitet leder till en hel del frågeställningar som behöver redas ut. Det är viktigt att de blir utredda innan vi implementerar denna lagstiftning. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1. Johan Linander nämnde en del av problemställningarna. Jag ser dem också. Det är vi inte ensamma om. Polisfacket har också sett dem, och omedelbart efter att förslaget kom fram gick man där ut och meddelade att det också krävs att vi inför åtalseftergift för poliser som begår brott i tjänsten. Det krävde man från polisfacket. Om vi ska diskutera det måste det göras i samband med detta. Det är viktigt att dessa regleringar görs innan vi antar lagen om kvalificerad skyddsidentitet. Som ni hörde i min inledning har jag förståelse för att vi måste ge polisen medel att bekämpa den organiserade brottsligheten. Jag sitter med i Integritetsskyddskommittén. Vi har en reservation i betänkandet, som jag dock för tids vinnande inte tänker yrka bifall till, där vi menar att det vore viktigt att Integritetsskyddskommittén skulle kunna ha möjligheter att lämna en del synpunkter av mer allmän karaktär. Jag är fullt medveten om att vi i kommittén inte har att uttala oss om pågående lagstiftning, men det jag talar om här är frågor av mer allmän karaktär som vi kan belysa för att se vilka problem som kan dyka upp i samband med lagstiftningen. Jag tycker att vi stiftar lagar alldeles på tok för hastigt och, med förlov sagt, något hafsigt ibland. Det gör att vi måste gå in och förändra i efterhand. För att undvika det har vi yrkat avslag på propositionen för att vi ska få tid att penetrera frågeställningarna mer och kunna diskutera djupare. Det finns flera följdfrågor som hänger samman med den här lagstiftningen. En del är nämnda, andra vet vi inte ens om, men jag är övertygad om att de finns, och vi behöver ta oss en lång funderare innan vi inför lagstiftning som innebär ett osäkrare och hemligare övervakande samhälle.

Anf. 40 Margareta Persson (S)

Herr talman! I regeringens proposition om kvalificerad skyddsidentitet föreslås att poliser och andra tjänstemän inom säkerhetspolisen samt tjänstemän inom Försvarsmakten ska kunna tilldelas en kvalificerad skyddsidentitet. Det handlar om att andra personuppgifter än de verkliga ska kunna tas in i körkort, pass eller ID-handlingar. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. Poliser och tjänstemän ska inte kunna tilldelas kvalificerad skyddsidentitet hur som helst, när som helst eller för vad som helst, utan bara när det behövs för att inte röja åtgärder inom verksamheten, eller om det finns en stor risk för att ett sådant röjande skulle allvarligt skada eller motverka verksamheten eller utsätta någon som berörs av denna för allvarlig skada. Beslutet ska kunna gälla i högst två år. Polisen eller tjänstemannen ska också kunna höras i rättegång i det namn som ingår i den kvalificerade skyddsidentiteten. Vad det nu handlar om är att ge poliser och andra tjänstemän ett skydd för att förhindra att dolt spaningsarbete och uppträdande avslöjas. Det handlar om att ge dem ett skydd för att bekämpa grov brottslighet och hot mot rikets säkerhet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet yrkar avslag på propositionen med motiveringen att metoden kan vilseleda medborgarna. Regeringen har inte kunnat visa på något behov, och det finns risk för att förslaget öppnar för brottsprovokation och för att poliser kan få åtalseftergift för brott begångna i tjänsten. De är också kritiska mot att poliser ska kunna vittna i domstol under skyddsidentitet. Jag har svårt att förstå hur möjligheten för poliser att få kvalificerad skyddsidentitet skulle kunna skada förtroendet för polisen. Jag tror att förtroendet för polisen mer handlar om att polisen kan klara upp och förhindra brott och vara tillgänglig för medborgarna. På vilket sätt skulle förslaget öppna för brottsprovokation? I förarbetena till polislagen finns grundläggande principer fastslagna. Det finns beslut som har fattats i riksdagen: Polisen får aldrig själv begå en kriminaliserad handling för att efterforska eller avslöja brott, aldrig provocera eller förmå någon att begå ett brott och heller aldrig av spaningsskäl låta bli att vidta åtgärder mot brott eller en brottsmisstänkt person. Det ni skriver om i er reservation bygger på att riksdagen skulle fatta ett nytt beslut om polislagen och det som reglerar vad en polis får göra i tjänsten. Det är inget som vi öppnar för, utan det är ett beslut som fattas av riksdagen. Den sista kritiken gäller att tjänstemän ska kunna vittna i domstol under kvalificerad skyddsidentitet. Hur ska vi annars kunna skydda polisen eller tjänstemannen i fråga? Och hur ska vi kunna få dem att vittna mot grova brottslingar när vi vet vilka hot man själv, berörda och anhöriga kan utsättas för? En tjänsteman som vittnar under kvalificerad skyddsidentitet måste uppge att så är fallet. Han ska uppge att han vittnar under kvalificerad skyddsidentitet. Det bör inte vara tillåtet för tjänstemannen att spela sin fiktiva roll i domstolen eftersom detta skulle kunna leda till ett vilseledande av domstolen och parterna. Tjänstemannen har samma skyldigheter att lämna uppgifter om sin anställning som när han eller hon vittnar i sitt verkliga namn. Parterna har samma möjligheter att ställa frågor till vittnet om dennes iakttagelser och hur denne har kunnat göra dessa. För den tilltalade innebär detta bara att han eller hon inte får kännedom om vittnets verkliga namn. I övrigt påverkas inte vittnets sanningsplikt. Detta handlar om poliser och andra tjänstemän som utför uppgifter för vår säkerhet och för vårt skydd mot grov brottslighet. Varför ska poliser, tjänstemän och andra berörda ha ett sämre skydd än deras kolleger i Danmark, Norge och andra länder? Är det inte vår skyldighet att skydda dem som utför dessa uppgifter för vår skull? Jag frågar mig: Hur tänker Vänsterpartiet och Miljöpartiet att vi ska skydda dem som jobbar med att avslöja grov brottslighet? Det kan handla om människosmugglig och brott som utgör hot mot rikets säkerhet. Jag har inte kunnat utläsa några konstruktiva förslag hos reservanterna om hur man ska skydda dessa polismän. Hur ska vi göra? Ska vi avstå, eller hur tänker ni er att det ska gå till? De kriminella som vi talar om har inga som helst dubier inför några metoder att göra det som de föresatt sig. För lite sedan fanns det en artikel i Aftonbladet om hur de kriminella kartlade polisens göranden och låtanden. Det finns hur många möjligheter som helst för kriminella organisationer att kartlägga och ta reda på vad enskilda poliser och andra tjänstemän sysslar med. De kan ta reda på uppgifter om adress och om familj och drar sig inte för att hota dessa. Därför tycker vi från utskottsmajoritetens sida att det är så viktigt att vi skapar ett skydd, som nu föreslås i den här propositionen och i det här betänkandet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 41 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Jag ställde en del kritiska frågor och nämnde en del kommentarer som inte minst andra remissinstanser har lämnat under ärendets beredning. Jag tänkte bara återkomma till några punkter och resonera med Margareta Persson om ställningstagandena. En fråga som jag ställde i mitt anförande gällde sambandet med den parlamentariska kontrollen och insynen. Vi har ju, som bekant, drivit den frågan under ett antal år, och frågan bereds nu äntligen efter utredning på departementet. Men under tiden som det här bereds läggs det fram förslag efter förslag här i kammaren som har bäring på just de här områdena, på tvångsmedelsanvändning men också på den här typen av kontroversiella ärenden. Min fråga är då: Varför går det inte att förena? Varför lägger man inte fram förslaget tillsammans med ett förslag om en tvångsmedelsnämnd? Varför är det så infernaliskt bråttom? Varför går det inte att avvakta? Man kan ju läsa sig till att det här ändå ligger förhållandevis nära i tiden. Vi får alltså hoppas att det här kommer. Det är min första fråga: Varför är det så bråttom? Jag nöjer mig med den tills vidare. Jag återkommer med en annan fråga sedan.

Anf. 42 Margareta Persson (S)

Herr talman! Jag tror att det finns ett behov. Det här har varit under utredning under en lång tid. Beredningen för rättsväsendets utveckling har ju haft i uppdrag att se över ett antal frågor, bland annat kvalificerad skyddsidentitet. Man har lagt fram förslag, och detta vill man naturligtvis åtgärda, eftersom det finns ett uttalat behov av att skapa en kvalificerad skyddsidentitet. Jag kan hålla med Rolf Olsson om att det hade varit önskvärt att förslaget om en parlamentarisk kontroll och en bättre insyn hade varit på plats när vi fattar de här besluten. Det kan jag hålla med om. Och vi ska naturligtvis göra vad vi kan för att det här ska komma fram så fort som möjligt.

Anf. 43 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Jag tror väl inte att vi kommer närmare varandra i den frågan. Det är i och för sig positivt att Margareta Persson ser problematiken. Jag skulle vilja ha en kommentar till - det finns många, som sagt. Journalistförbundet är ett av remissorganen. De skriver om ett tänkt scenario som kan vara av intresse att ta del av. Det står: Förbundet har flera exempel på hur andra yrkesgrupper utger sig för att vara journalister. Om en polisman har kvalificerad skyddsidentitet och söker medlemskap i Svenska Journalistförbundet som frilansjournalist och uppfyller förbundets medlemskriterier kommer han eller hon att erhålla medlemskap. Med det grundlagsskyddade anonymitetsskydd som en journalist är skyldig att arbeta under kan han eller hon delges mycket kvalificerade och känsliga uppgifter. Dessa uppgifter kan sedan polismannen, journalisten, använda i helt andra syften än vad som är tänkt utifrån tryckfrihetsförordningen. Förutom att det mycket allvarligt skadar förtroendet för journalister i allmänhet kan det naturligtvis innebära att uppgiftslämnaren utsätts för stor fara. Uppgiftslämnaren är lurad att yppa viktig information och har inte längre något lagligt anonymitetsskydd eftersom grundlagsskyddet endast gäller information som lämnas till redaktion eller den som arbetar för en redaktion. Journalistförbundet är naturligtvis kritiskt till detta möjliga scenario som vi, tycker jag, har en skyldighet att diskutera och prata högt om. Jag undrar om Margareta Persson har några kommentarer eller några synpunkter utifrån arbetet att lämna när det gäller de här synpunkterna.

Anf. 44 Margareta Persson (S)

Herr talman! Jag har ingen kommentar till det exempel som Journalistförbundet har gett här. Men nu är det ju på det sättet att det är myndigheten som begär en kvalificerad skyddsidentitet. Det är inte den enskilda polisen. Det är myndigheten som begär en kvalificerad skyddsidentitet utifrån den operation som pågår för att avslöja grov kriminalitet och också, naturligtvis, utifrån det hot som den här polisen, tjänstemannen, kan vara utsatt för. Därför tycker jag att det finns en kontroll. Det är dessutom en annan myndighet än den myndighet som begär det här som ska fatta beslutet om det är rimligt. Jag tycker väl att det är omgärdat med en rad kontroller på vägen, så att det här inte ska kunna inträffa såvida det inte är något alldeles exceptionellt fall. Som jag sade när det gällde den tidigare frågan hoppas jag naturligtvis att vi ska få till stånd den här nämnden för en parlamentarisk kontroll och att vi ska få en bättre insyn i hur det här går till. Om det här skulle inträffa skulle vi då kunna granska det och se av vilka skäl det har varit möjligt att ge kvalificerad skyddsidentitet i de här fallen. Annars tycker jag kanske att Journalistförbundet har pekat på andra saker som inte stämmer överens med det som förslaget faktiskt handlar om.

Johan Linander (C)

Anf. 45 Johan Linander (C)

Herr talman! Vi är överens, Socialdemokraterna och Centerpartiet, om att det behöver införas en kvalificerad skyddsidentitet, men vi är inte riktigt överens om huruvida det behövs en reglering av hur den här kvalificerade skyddsidentiteten ska få användas. Man skriver från majoritetens sida i betänkandet att det är osäkert om det i praktiken är möjligt att åstadkomma en sådan reglering. Samtidigt säger man att poliserna själva, utifrån de väldigt löst hållna principerna behovsprincipen och proportionalitetsprincipen, ska kunna avgöra hur den här kvalificerade skyddsidentiteten ska få användas. Är inte det att lägga ett väldigt stort ansvar på poliserna? Vi från lagstiftarens sida säger att det är nästan omöjligt att göra en sådan reglering, men poliserna själva ska ha ansvaret för att göra den här avvägningen. Om poliserna själva har gjort en felaktig avvägning är de fullt ansvariga för detta och skulle i det yttersta fallet kunna dömas för tjänstefel och kanske för ytterligare brott. Polisförbundet ser det här problemet. Ser inte Margareta Persson det?

Anf. 46 Margareta Persson (S)

Herr talman! Nej, jag ser kanske inte riktigt det. Jag instämmer nämligen i det som regeringen har lagt fram förslag om och det som utskottet har sagt. Jag ser en svårighet i att lagreglera användandet av en kvalificerad skyddsidentitet. Det dyker ständigt upp nya omständigheter som vi inte i vår vildaste fantasi har kunnat förutse. Därför tror jag att det är svårt att lagreglera och säga att man i de här fallen, vid de här omständigheterna och vid de här hoten skulle kunna få kvalificerad skyddsidentitet. Jag tror att man faktiskt måste lita på myndigheten. Det är ju inte den enskilda polisen som begär en kvalificerad skyddsidentitet, utan det är myndigheten som begär den. Jag litar faktiskt på att man gör det i de fall där det handlar om en allvarlig brottslighet eller hot mot rikets säkerhet. Jag tror att vi får lita på det. Jag hoppas, precis som jag sade tidigare till Rolf Olsson, att den här parlamentariska kontrollen ska komma till så att vi kan se hur man har använt det här. Finns det då skäl att titta på en lagreglering och kan vi då se att det finns möjligheter att lagreglera får vi väl återkomma till det. Men just nu instämmer jag i regeringens och utskottets tankar kring detta. Jag ser svårigheter med tanke på hur uppfinningsrik man är inom den grova kriminaliteten.

Johan Linander (C)

Anf. 47 Johan Linander (C)

Herr talman! Även om man nu skulle få en förbättrad parlamentarisk kontroll är det en kontroll i efterhand. Ett av de krav på rättssäkerhet som vi har i det här landet, som hela västvärlden för övrigt har, hoppas jag, är att det ska finnas en förutsebarhet i lagstiftningen. Man ska som medborgare veta vad en lagstiftning innebär. Man ska själv kunna räkna ut i förväg: Vad innebär det här? Detta pekar Beredningen för rättsväsendets utveckling, BRU, på. För att kunna uppfylla rättssäkerhetens krav på förutsebarhet krävs det en lagreglering av hur kvalificerad skyddsidentitet får användas. BRU pekar också på legalitetsprincipen. Det är en lika viktig princip i svenskt rättsväsende. Regeringen hade en utredning att luta sig på, och BRU hade gjort ett gediget arbete. BRU lade fram förslaget att man ska göra en lagreglering av hur kvalificerad skyddsidentitet får användas. Ändå väljer regeringen, med motiveringen att det är svårt, att inte lägga fram förslag om begränsande reglering. Jag tror att poliser riskerar att hamna i en juridisk gråzon, och det tycker jag är mycket tråkigt både för rättssäkerheten i Sverige och för de enskilda poliserna.

Anf. 48 Margareta Persson (S)

Herr talman! Det är uppenbarligen så att Centerpartiet och kanske flera partier inte ser några svårigheter. Kanske skulle de ha lagt fram förslag om på vilket sätt det skulle kunna gå till. Regeringen bortser inte från den kritik och de synpunkter som anläggs från JO, Polisförbundet, Advokatsamfundet eller någon annan. Naturligtvis tar man in alla synpunkter och bereder frågan på det sätt som man ska göra. Då har man kommit fram till att man ser svårigheter. Jag instämmer i att man kan se svårigheter. Det är som med all lagstiftning som vi beslutar om här att vi i efterhand kanske ser att det inte blev så som vi hade tänkt. Då får man ändra sig. Det är naturligtvis inget ovanligt. Då får man komma tillbaka. Såsom jag tycker att man kan se framöver kan jag instämma i att svårigheter finns.

Anf. 49 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Margareta Persson kan alltså inte se att det föreligger risk för brottsprovokation i det här fallet. Då borde vi vänta ännu mera och ta reda på när det här ska användas. Jag ser det som ett naturligt inslag. För att en person ska komma med i en organiserad brottslighet - låt oss ta som exempel något så enkelt som Hells Angels eller andra motorcykelligor - måste den personen kvalificera sig genom att begå brott så att man kan ha en hållhake på den personen. I annat fall kan man inte ge den personen något som helst förtroende. Det är en av kvalifikationsvägarna. Från att ha varit hang around kan man till slut kvalificera sig. Margareta Persson sade att man får se vad det blir av det här. Sedan får man ändra lagstiftningen allteftersom problemen dyker upp. Det får vi göra ofta, sade Margareta Persson. Jag håller med om det, det får vi göra alldeles för ofta. Jag tycker att det vore mycket bättre om vi var lite klokare i förtid och penetrerade de här frågorna bättre. Min fråga gäller slutligen kontrollverksamheten, och den har redan nämnts när det gäller Tvångsmedelsnämnden och Registernämnden. Där har jag samma synpunkter som Rolf Olsson. Jag skulle vilja höra ett förtydligande svar på den punkten.

Anf. 50 Margareta Persson (S)

Herr talman! Det sista missade jag, så det får du återkomma till. När det gäller brottsprovokation finns en polislag som faktiskt reglerar det. Skulle poliser bete sig på det sättet att man provocerar fram brott blir också poliser föremål för förundersökning och eventuellt åtal och får en påföljd för det de begått. Jag sitter med i personalansvarsnämnden, och vi har haft ett sådant ärende en gång. Det ledde till just det som det ska leda till. Naturligtvis kan det finnas provokation, men poliser är i det hänseendet, precis som alla andra, utsatta. Det leder till en förundersökning och ett åtal, och det blir till slut ett beslut i domstol om detta. Då kan poliser riskera att förlora sitt arbete. När det gäller förutsebarhet, att allting ska man kunna förutse innan man stiftar lagar här, lever vi i en föränderlig värld. Leif Björnlod sade själv från talarstolen att det är tråkigt att vi ska behöva genomföra sådana här förslag som kvalificerad skyddsidentitet eller hemliga tvångsmedel. Jag kan instämma i att det är tråkigt, men vi lever i en sådan värld där vi faktiskt måste införa sådan lagstiftning för att vi ska kunna utreda brott och avslöja brott. Det är trist, men så är det. Vi lever i en föränderlig värld. Hade vi kunnat förutse det hade vi naturligtvis skapat andra lagar.

Anf. 51 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Jag fick inget svar på frågan: Vad gör vi om en polis blir beordrad att infiltrera ett kriminellt gäng? För att kunna kvalificera sig är han tvungen att begå kriminella handlingar tillsammans med detta gäng för att över huvud taget få ett visst förtroende i detta gäng så att han kan avslöja dem. Hur hanterar vi den frågan? Det är ofrånkomligen så att polisen kommer, om han ska lyckas med infiltrationen, att bli tvungen att begå brott. I annat fall kan han strunta i att försöka infiltrera utan använda en annan polisiär metod. Tycker Margareta Persson att det är bra om vi får en bredare presentation i Registernämnden?

Anf. 52 Margareta Persson (S)

Herr talman! När det gäller frågan om infiltration av ett mc-gäng är jag inte personen att svara på frågan hur det ska gå till eftersom jag är vare sig polis eller kriminolog. Jag får förlita mig på att den myndighet som har att handha sådana saker, nämligen Rikspolisstyrelsen eller Rikskriminalpolisen, har en bättre kunskap om hur det här skulle kunna göras. Det är fortfarande polislagen som gäller. Jag hoppas att det är uppfattat att det är den som gäller och att man har att handla därefter. När det gäller tillsyn och Registernämnden har jag inget svar på frågan. Jag har inte funderat så mycket på om det skulle vara flera. Jag tror att det tål att tittas på om det skulle kunna vara flera, men jag har ingen uppfattning just för dagen.

Anf. 53 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt bra att vi på riksdagens bord har ett förslag om kvalificerad skyddsidentitet. Det är ett av de verktyg som måste skärpas om den här riksdagen ska kunna ta på allvar den situation som finns utanför det här huset. Det är en situation där människor får sina liv förstörda. Man blir förnedrad, man drabbas å det grövsta, ibland med döden som slut. Det är det som sker i den grova organiserade brottslighetens spår om man inte blir direkt överkörd av densamma. Då har vi ett ansvar att ge svar på frågan: Vad gör man? Vi kan hålla på med förebyggande arbete, vi kan prata om resurser till polisen, vi kan organisera polisen, vi kan ha bättre ledarskap hos polisen. Allt detta kommer vi alltid att kunna diskutera i denna kammare. Men vi måste någon gång vara beredda att flytta fram positionerna några steg. Det tycker jag nu är väldigt bra. Sverige går i samma fotspår som Danmark, Finland och Norge. Vi underlättar kraftigt för att tillsammans över gränserna åtminstone i Norden men också i övriga Europa arbeta mot den systemhotande brottsligheten. Det är väldigt viktigt att lyfta fram. Man får ibland höra att det är hafsiga lagar, det är dåliga lagar. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är emot alla förslag i riksdagen som går ut på att man ska försöka göra någonting åt den grova organiserade brottsligheten. Jag blir faktiskt förvånad över att vänsterkartellen har lyckats hålla ihop så här långt. Det måste vara olidligt för Rolf Olsson och Leif Björnlod att gå till Riksdagshuset varje dag och samarbeta med människor som de menar lägger fram så dåliga förslag. Jag blir helt chockad över hur du orkar, Rolf Olsson. Det är imponerande. Jag kan konstatera att i det här fallet är det ett väldigt bra förslag. Jag tycker att man kan ha respekt för det som Johan Linander från Centerpartiet säger om att det vore bra om vi kunde lagreglera det här. Då tycker jag att Margareta Persson hade en bra replik på det: Då får man väl visa hur det ska göras. Det blir väldigt konstigt om vi ska ha en lagstiftning med en manual. Detta kommer att regleras hos myndigheterna med föreskrifter för hur detta ska få användas, och det kan nog göras bättre än i dag. Det mesta kan alltid bli bättre. Men att ha en lag om hur det ska gå till har åtminstone inte jag själv lyckats knäcka. Företrädare från Justitiedepartementets lagstiftningsenhet - alltså inga politiker i det här fallet utan människor som jobbar med detta och skriver lagarna i vårt land - har inte heller kunnat hitta detta. Jag har viss respekt för det. Jag inser att mitt uppdrag i riksdagen är att försöka driva på lagstiftning och tala om var vi ska ha gränserna. Då kan man få beskedet att det är väldigt svårt att lagreglera detta på ett vettigt sätt så att det inte bara blir som en symbol. I föräldrabalken skulle det då kunna stå att man ska vara snäll mot sina barn och tro att det skulle kunna hjälpa. Det beskedet måste man ha respekt för. En viktig sak är att när man nu flyttar fram positionerna så lägger man ett större ansvar på statliga tjänstemän för att befinna sig i en miljö som är ganska obehaglig. Människor drabbas titt som tätt av allvarliga brott och döden kan inträffa plötsligt. I dag är polisen i hög grad hänvisad till att driva privata agenter - så kallade källor - för att få information om hur man ska förhindra att människor dödas och förnedras eller att knarket väller in i Sverige. Detta är en mycket farlig verksamhet, som verkligen är i gråzonen. Den gråzonen kommer tyvärr alltid att finnas. Att tro någonting annat är naivt. Vi lever inte i något Utopia. Jag ställer åter en fråga till mina vänner från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Hur ser ni på detta? Inser ni inte målkonflikten - att det finns en skärningslinje där rättstryggheten kräver att man vidtar åtgärder för att sätta de människor bakom lås och bom som måste sitta där? Det är människor som inte vill något annat än att förstöra livet för andra för att de tjänar pengar på det. Här ökar man nu ansvaret för statliga tjänstemän, som har betalt för detta och som frivilligt gör det. Men det är en mycket, mycket farlig verksamhet. Jag tycker att de från den här kammaren förtjänar respekt och stöd i detta svåra arbete, och inte misstankar om att de ska springa in på en massa journalistlokaler eller tidningar och låtsas vara journalister. Jag är mer orolig för att det finns en massa journalister i Sverige som springer runt och låtsas vara poliser. Det är ett riktigt problem. Herr talman! Lagstiftning är mycket svårt. Vi kommer under den här veckan att behandla ett antal ärenden som gäller hur vi ska få ett tryggare Sverige. Vi vill ha ett Sverige där människor slipper få sina liv förstörda på alla de sätt som sker i den grova brottslighetens spår. Därför tycker jag att det är viktigt att de personer som säger nej, nej och nej till alla dessa förslag - förslag som är omgivna av rättstrygghetsgarantier med kontroller före, under och efter - kommer med ett förslag. Vad är ert förslag? Vad är ert svar till människorna när ni nu säger nej till detta? Det blir ju tack och lov inte det slutliga beslutet, trots att ni vill stoppa allting. Vad är ert besked till de människor som får sitt liv förstört i den grova organiserade brottslighetens spår? Vad är ert besked till den familj vars liv har blivit en tragedi beroende på att det väller in narkotika och anabola steroider i Sverige? Vad är ert svar till de människor som hamnar i människohandelns spår eller till de människor som utsätts för grova rån? Säg gärna resurser till polisen, ledarskap och andra polisiära metoder, häktning och husrannsakan. Men detta är någonting som finns i alla nordiska länder. Säg inte att detta inte är rättssäkert! Det är ett sätt att med rättssäkerhetsgarantier försöka öka också rättstryggheten. Slutligen vore det intressant att höra hur miljöpartisterna och vänsterpartisterna orkar gå till riksdagen varje dag när ni stöder förslag som är så dåliga i den kartell som ni ingår i. Ni säger ju själva att förslagen inte skulle vara bra. Jag är förvånad över det.

Anf. 54 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Det är rallarsvingar ibland när Johan Pehrson är i talarstolen. Eftersom du nu undrar över hur vi orkar gå hit, Johan Pehrson, så är sanningen den att vi gör det med glädje de flesta dagarna. De flesta dagarna är vi också överens i sammansättningen s, v och mp om många förslag. Vi har andra förslag redan i dag om personsäkerhet till exempel. Det är en samarbetsprodukt, som Johan Pehrson skulle kunna konstatera om han bara tog sig tid att läsa. Johan Pehrson ifrågasätter min vilja att ta ansvar. Det tycker jag är något förmätet av honom. Jag tycker om att ta ansvar; jag är van vid det och jag tänker fortsätta med det. Ibland, Johan Pehrson, är det inte att ta ansvar att säga ja. Ibland är det att ta ansvar att säga nej. Så är det! Att flyta med strömmen som en död fisk är inte att ta ansvar. Ibland finns det anledningar, och i det här förslaget har vi redovisat en del kritik när det gäller på vilka grunder man inte tar ansvar. Vi kommer att göra det också i de kommande ärendena den här veckan, där vi inte är överens och där Johan Pehrson har samarbetat med Thomas Bodström. Jag skulle vilja ställa en fråga, eftersom vi inte är ensamma om kritiken. Johan Pehrson brukar med all rätt citera och berätta om sina erfarenheter från domstolsvärlden. Domstolsverket tillhör de kritiker som avstyrker just frågorna om anonymt vittnesmål. Frågan om att kunna få vittna under falsk identitet är någonting som Domstolsverket är kritiskt till. Jag skulle vilja höra lite tankar från Johan Pehrson om kritiken från Domstolsverket och från vår sida om vilka risker det här kan innebära. Det gäller också närheten till de anonyma vittnesmålen med de möjligheter som nu ges att vittna under falsk identitet. Det är min första fråga.

Anf. 55 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Det finns alltid problem, Rolf Olsson, med all tvångsmedelsanvändning. Varje fall av tvångsmedelsanvändning från svensk polis innebär ett intrång som jag helst inte skulle vilja se. Om vi levde i ett Utopia där alla människor sprang runt och var snälla så vore det en annan sak. Men nu är det inte så, utan nu måste vi ha tvångsmedelsanvändning och då diskuterar vi de verktyg som kan vara behövliga. Jag har förstått att Rolf Olsson tycker att det är okej med civilanställd personal. Han tycker att det är okej med civilklädda poliser på stan. Vad jag vet har han inte heller någonsin haft några invändningar mot att poliser redan i dag uppträder under falska påhittade namn på alla möjliga sätt för att motverka brottslighet och sätta dem som ska sitta bakom lås och bom just bakom lås och dom. Nu uppstår situationen att vi föreslår att man för att verkligen effektivt ska kunna göra detta också får en falsk identitetshandling så att polisen kan hyra en bil på företaget Biluthyrning AB. Det tycker jag är rimligt. Detta kan leda till att man hamnar i en situation där man måste vittna om vilka brott andra människor har begått. Det blir då svårsmält att man inte skulle få vittna med den identiteten. Jag inser det dilemma som ligger i detta, men för min del har jag träffat massor med domare som inte ser något problem med detta. Man gör en bevisvärdering i varje enskilt fall, så klart. Man tillmäter inte alla vittnen samma betydelse när man ska besluta om utfallet i en rättegång. Jag tycker att det blir överdrivet. Men jag ser risken, och för att kontrollera detta är det viktigt att vi får nämnden för insyn i tvångsmedlen på plats så fort som möjligt. Det arbetet pågår just nu, och det hoppas jag att Rolf Olsson känner till.

Anf. 56 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Jo, jag känner till det och jag är kritisk till att det inte kommer samtidigt med alla dessa förslag. Nu är det så oerhört bråttom med att införa alla dessa nya tvångsmedel att man inte kan avvakta den demokratiska garantin som man i högre grad skulle kunna ge med en tvångsmedelsnämnd. Men det kommer alltså i efterhand. Överdrivna, säger Johan Pehrson om mina farhågor när det gäller bevisvärdet för inlämnade uppgifter. Domstolsverket gör en annan bedömning. Verket vill avslå förslaget i den delen därför att man ser att det kan skapa problem. JO anser att det måste kunna göras undantag från regeln om att få vittna under falsk identitet. Jag är som sagt alltså inte ensam om att se problemen här. Man kan fråga sig vad som händer med en sådan här uppgift under en rättegång om vederbörande inte uppger att han eller hon arbetar under skyddsidentitet. Här förutsätts det bara att det ska ske, men vad händer med en sådan rättegång? Vad händer med processen? Vad händer med dem som döms när en sådan sak uppdagas? Det tycker jag att det finns anledning att fråga sig. Detta är inte bara problemfritt, utan vi har anledning att väga in komplikationer också när vi fattar beslut. Det är ansvarsfullt, menar jag. Sedan vill jag avsluta med en fråga till Johan Pehrson om Registernämnden. Är Johan Pehrson nöjd med Registernämndens sammansättning i dag där bara socialdemokrater och moderater är företrädda? Är det en bra tingens ordning? Eller är Johan Pehrson inne på att vi måste ändra på det? Är Johan Pehrson beredd att stödja sådana förslag i framtiden?

Anf. 57 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Rolf Olssons hela agitation mot att polisen ska få vittna med det falska ID-kortet bygger ju på att Rolf Olsson har en tanke om att poliser alltid ljuger. Det måste ju vara ett problem att de säger någonting som ska vara felaktigt. Men det är inte så att en polis som jobbar under skyddsidentitet springer runt i två år och gör vad man vill. Man har en ledning från den person som leder den här utredningen eller den här förundersökningen mot en viss gruppering eller en viss person som håller på med grov organiserad brottslighet, eller mycket allvarlig brottslighet åtminstone. Dessutom har vi den här nämnden som också ska kunna granska. Då kommer man i efterhand att kunna se om det har gjorts saker som är fel. Det kommer att avslöjas ganska enkelt om personer har ljugit i domstol. Det måste ju vara det man är orolig för. Insynen är viktig. Jag slåss väldigt mycket för att den nya nämnd vi nu ska ha ska ha som utgångspunkt att den ska innehålla representation från riksdagens samtliga partier. Men jag måste tyvärr säga till er, mina herrar, att det kan vara så att vi i en annan riksdag inte bara har partier där man alltid bara självklart kan säga ja till den person som skickas till en sådan här nämnd. Jag tycker att det är väldigt viktigt med bredast möjliga representation i den tvångsmedelsnämnden. När du explicit frågar om Registernämnden vill jag säga att jag tycker att det är lite tunt med de två största partierna. Det är inte så att man har utsett socialdemokrater och moderater för att de är socialdemokrater och moderater, utan företrädarna i Registernämnden är från de två största partierna. Så behöver det inte vara för all evighet. Jag tycker att det kan vara något bredare än så. Det tycker jag blir en angelägen uppgift för oss om vi skulle få väljarnas förtroende efter höstens val. Då kommer kanske till och med Vänsterpartiet att få plats där, och det vore väl inte dumt.

Anf. 58 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Det märks att vi börjar närma oss slutet av debatteran för det här året eftersom Johan Pehrson använder så mycket kraft och ork för att ta ut svängarna så att han inte ska glömma det under sommaren, förmodar jag. När det gäller hastigheten i lagstiftningen vill jag säga till Johan Pehrson att vi inte är emot all form av lagstiftning och att ge polisen medel att kunna bekämpa kriminaliteten, precis som jag sade från talarstolen. Jag tyckte att jag sade det med stor tydlighet, men det var tydligen inte tydligt nog. Då säger jag det en gång till: Vi tycker att det är viktigt att polisen ges möjligheter att bekämpa den organiserade brottsligheten. De ska kunna använda de metoder som finns. Men det är vår uppgift att se till att de metoder och de medel som vi ger till polisen används på ett sådant sätt att de har allmänhetens och samhällets fulla förtroende. Man ska kunna känna trygghet när de används. I den här lagstiftningen finns det flera otydliga saker. Jag ska ställa en rak fråga. Johan Pehrson, tycker du att det vore bra sak om man kunde ge åtalseftergift för poliser som begår brott i tjänsten i undercover -verksamhet?

Anf. 59 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Ibland måste man ta ut svängarna för att göra det tydligt. Nu upprepar Leif Björnlod återigen att han inte är emot att polisen ska få bekämpa grova brott. Nej, men det kommer ju propositioner och andra propositioner, och Leif Björnlod säger nej, nej, nej till allt detta beroende på att det är så dåligt, det är så slafsigt och de som stiftar lagarna på Justitiedepartementet är så odugliga. Jag känner inte igen den bilden. De människor som jag känner och som jobbar på departementet jobbar sliter väldigt hårt. De gör det med den äran och håller, tycker jag, generellt sett en mycket hög kvalitet. När jag granskar den politiska avdelningen på Justitiedepartementet kan jag ha vissa synpunkter på den politik man för, men jag kan inte säga att kvaliteten i detta är slafsig. Det finns en målkonflikt. Det är till exempel väldigt svårt att detaljreglera på det sätt som Johan Linander efterlyser. Om det gick, om det fanns någon som kunde leverera detta skulle jag gladeligen titta på det och ta det till mig. Sedan kan vi självfallet göra det i så fall, men då måste man leverera detta först. De som jobbar med det, är högst ansvariga och är bäst på det säger att det är väldigt svårt. Jag har respekt för deras kunnande. Det vore bra om fler hade det, till exempel Leif Björnlod, och inte säger att de gör det hafsigt, dåligt och slarvigt som svar på frågan varför man inte är för en lagstiftning. Sedan har vi detta med åtalseftergift. Man har en nödvärnsrätt. Hamnar man som polis i en situation som kan vara mycket farlig - det vill jag understryka att man ska ha respekt för - kan man slippa en påföljd, men jag vet inte var Leif Björnlod har fått det ifrån att det ska vara en generell åtalseftergift. Om Leif Björnlod tror att poliser ska börja begå en massa brott för att kvalificera sig in i Hells Angels har han sett för många konstiga actionfilmer. Så kommer det inte att gå till. Jag tycker att det varken är rättsosäkert eller dåligt att polisen i sitt arbete med kartlägga och hämta in kunskap ska kunna hyra bil under falsk identitet. Jag tycker att det är fantastiskt bra.

Anf. 60 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Eftersom jag har haft förmånen att jobba ihop med folket på departementet under den här mandatperioden vet jag att det är kompetenta personer. Beskyll mig inte för att ha någon annan åsikt! I så fall speglar Johan Pehrson ut andra åsikter än vad som finns i verkligheten. De är duktiga, de är kompetenta och de säger att det är svårt. Då behöver de ha tid. Det är den som brister. Det är hastigheten som gör att man inte hinner penetrera alla problemställningar. Vi har mycket kvalificerade remissinstanser som har lämnat sina yttranden. Jag tycker att det känns väldigt viktigt att man kan ges tid att behandla de här frågorna så att vi kan få en bra lagstiftning, eller i alla fall en lag som är något bättre. Jag vet att samhället förändras och att vi måste ändra lagarna efter detta. Detta med åtalseftergift för brott har jag fått från Polisförbundets Jan Karlsen som skrev en artikel om detta redan dagen efter det att jag hade tagit upp det.