Kommunala hyresgarantier för en socialt hållbar bostadsförsörjning
Betänkande 2025/26:CU37
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Debatt
- 2026-05-06
- Beslut fattades
- 2026-05-06
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Kommuner ska kunna bli skyldiga att ge hyresgarantier (CU37)
Kommuner ska kunna bli skyldiga att erbjuda hyresgarantier för att hjälpa enskilda hushåll att etablera sig på bostadsmarknaden. Förslaget innebär att regeringen kan införa en skyldighet för kommuner att ge hyresgarantier. Riksdagen sa ja till förslaget som syftar till att motverka osäkra bostadsförhållanden och utestängning från bostadsmarknaden.
Riksdagen sa också ja till att det införs en sekretessbestämmelse för uppgifter om personliga förhållanden i ärenden om kommunala hyresgarantier.
Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2026.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionsyrkandet.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 1 motion.
Beredning, Genomförd
Alla beredningar i utskottet
Kommuner ska kunna bli skyldiga att ge hyresgarantier (CU37)
Kommuner ska kunna bli skyldiga att erbjuda hyresgarantier för att hjälpa enskilda hushåll att etablera sig på bostadsmarknaden. Förslaget innebär att regeringen kan införa en skyldighet för kommuner att ge hyresgarantier. Civilutskottet föreslår att riksdagen säger ja till förslaget som syftar till att motverka osäkra bostadsförhållanden och utestängning från bostadsmarknaden.
Utskottet föreslår också att riksdagen säger ja till att det införs en sekretessbestämmelse för uppgifter om personliga förhållanden i ärenden om kommunala hyresgarantier.
Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 juli 2026.
Debatt, Genomförd
Betänkandet bordlades 5 maj 2026 och debatterades i kammaren 6 maj 2026.
Debatt om förslag 2025/26:CU37
Webb-tv: Kommunala hyresgarantier för en socialt hållbar bostadsförsörjning
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 83 Markus Kallifatides (S)
Fru talman! I maj 2020 gav den S-ledda regeringen den särskilda utredaren Karolina Skog i uppdrag att bland annat analysera systemet med kommunala hyresgarantier och lämna nödvändiga författningsförslag. Syftet var att skapa förutsättningar för en socialt hållbar bostadsförsörjning som underlättar för hushåll med ekonomiska svårigheter att erhålla bostad.
I mars 2022 överlämnade utredningen betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad, som bland annat innehöll förslag om obligatoriska kommunala hyresgarantier som ett verktyg för en bättre bostadsförsörjning i landet.
Först i budgetpropositionen för 2026 meddelade Tidöregeringen sin avsikt att göra det obligatoriskt för kommuner att under vissa förutsättningar tillhandahålla hyresgarantier. Propositionen, fru talman, kommer nu alltså tre och ett halvt år efter utredningsförslaget.
Vi socialdemokrater delar alltjämt utredningens – och nu regeringens – bedömning att kommunala hyresgarantier i dag är underutnyttjade och inte har fått det genomslag i praktiken som lagstiftaren ursprungligen avsåg.
Vi delar också bedömningen att en skyldighet att tillhandahålla hyresgarantier ligger i linje med den verksamhet och de uppgifter som kommuner har redan i dag, med ansvar för till exempel behovsprövningar enligt socialtjänstlagen samt ofta kontakt med hushåll som lever under osäkra boendeförhållanden.
Vi delar slutligen regeringens uppfattning att föreskrifter som kan meddelas med stöd av det nu föreslagna bemyndigandet kan undanröja svårigheter för utsatta hushåll att bli godkända som hyresgäster och ta sig vidare på bostadsmarknaden och således kan bidra till att minska utanförskapet på bostadsmarknaden och därigenom underlätta integrationen i samhället.
Vi står alltså bakom regeringens lagförslag i detta betänkande och beklagar djupt att det dröjt oacceptabelt länge. Vi avser att noga överväga den framtida exakta utformningen av ett system med obligatoriska kommunala hyresgarantier som ett bland många nödvändiga verktyg i en fungerande social bostadspolitik.
Fru talman! Vi socialdemokrater kan nog inte se att Tidöregeringen alls vill förbättra bostadsförsörjningen i det här landet. De vill döma 13-åringar till fängelse, låta replokaler och skyddade boenden slå igen, sänka skatter för höginkomsttagare, ändra klimatmål i stället för att nå dem och kanske bygga nya kärnkraftsreaktorer med allas våra pengar men inte få fram billig el här och nu. Bostäder får nog gärna tillkomma, men bara genom marknadens försorg och nästan aldrig där just jag bor. Det är nästan alltid fullt i högerns kalla, ödsliga samhälle, som Olof Palme varnade oss för.
Vi socialdemokrater vet att den ordningen är dålig för samhället. Statens hand måste finnas med för att åstadkomma verkliga åtgärder för en bättre bostadsförsörjning.
Låt mig bara ta ett exempel: I mitt län, Stockholms län, finns enligt SCB cirka 280 000 personer som är trångbodda och inte kan få tag i en adekvat bostad. Detta är data som jag kollade häromdagen. Med mindre än att äldre villaägare med utflugna barn i ett antal av länets kommuner helt enkelt byter plats med trångbodda barnfamiljer finns det ett mycket stort behov av att bygga och tillskapa fler bostäder av rätt storlek för att möta behoven. Det behöver byggas nytt, och det behöver omvandlas i stor skala.
Med bland annat den utgångspunkten, fru talman – att vi har stora utmaningar och brist på adekvata bostäder – har vi socialdemokrater föreslagit en lång rad åtgärder baserade på redan genomförda statliga utredningar. Vi har föreslagit en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen. Vi har föreslagit att en sådan plan ska omsättas i kommunala handlingsplaner. Vi har föreslagit en parlamentarisk kommitté för bostadsförsörjningen. Vi har föreslagit att allmännyttan inte ska lyda under den kostnadsdrivande lagen om offentlig upphandling så länge den drivs med affärsmässiga principer.
Vi välkomnar främjande av byggemenskaper och stöd till organisationer som främjar det idéburna bostadsbyggande som faktiskt finns runt om i vårt land. Vi har också föreslagit byggstimulanser för studentbostäder och bostäder på orter i arbetsmarknadsregioner med expansion samt förmånliga statliga byggkrediter.
Vi socialdemokrater, fru talman, säger som det är: Det är kris i bostadsförsörjningen, och vi är beredda att göra det som krävs. Många av de förslag som jag räknade upp nu återfanns i den bostadssociala utredning som den tidigare S-ledda regeringen tillsatte. Tidöregeringen har avstyrkt nästan allt, fru talman.
Jag vill påminna om att Tidöregeringen inledde mandatperioden med att lägga ned två andra mycket viktiga utredningar – en om åtgärder mot så kallad social dumpning, där välbeställda kommuner helt enkelt gör sig av med kommuninvånare, och en annan om utredning om nya verktyg inom samhällsplaneringen för att motverka bostadssegregationen.
Fru talman! Under de senaste decennierna har något grundläggande förändrats i vår vardagsekonomi. Bostaden har i allt större utsträckning gått från att vara ett hem till att bli en ekonomisk position. Den påverkar i dag livschanser, social rörlighet och möjligheten att skapa trygghet för oss själva och våra barn.
För oss socialdemokrater är detta en avgörande politisk fråga. Vi är en frihetsrörelse, och vi vet att om friheten ska gälla alla är jämlikhet dess förutsättning. Inte minst gäller det tillgången till ett tryggt och funktionellt hem.
En sak, fru talman, har dock den här regeringen gjort rätt på det här området. Genom lagändring har det tydliggjorts att en kommunal bostadsförmedling får reservera lägenheter för sökande i kön eller använda ett förturssystem utan att det påverkar möjligheten att ta ut köavgift. Vi socialdemokrater har välkomnat tydliggörandet men också önskat tydligare avgränsningar av hur dessa verktyg får användas i kommunal bostadsförmedling.
Tillsammans med de kommunala hyresgarantier som betänkandet handlar om, som nu kan göras obligatoriska under vissa villkor, kan inte minst reservationer bli en del av en bättre fungerande bostadsförsörjning. Men för att detta ska ske i praktiken tror jag att det krävs socialdemokratiskt ledda majoriteter här i Sveriges riksdag och runt om i landets kommuner.
Anf. 84 Alireza Akhondi (C)
Fru talman! En dag som denna är jag väldigt glad över att min kollega Markus Kallifatides höll ett långt anförande, så att jag hann till kammaren.
Fru talman! Det här är ett betänkande som på ytan låter varmt, omtänksamt och socialt hållbart. Vem vill inte hjälpa människor till ett hem? Vem vill inte att barnfamiljer ska slippa otrygghet? Men ju längre man läser propositionen, desto tydligare blir det att regeringen ännu en gång försöker behandla symtomen på Sveriges bostadskris i stället för orsakerna.
Sanningen är obekväm för den här regeringen: Människor står inte utan bostad därför att kommunerna saknar fler garantier utan därför att Sverige under lång tid har byggt för lite, reglerat för mycket, beskattat sönder flyttkedjorna och skapat en bostadsmarknad där helt vanliga människor inte längre kommer in.
Vad är då regeringens svar? Jo, man lägger ännu mer ansvar på kommunerna och ännu fler åtaganden. Det är ännu fler förväntningar på att kommunerna ska lösa statens misslyckanden.
Fru talman! Det finns något nästan sorgligt i svensk politik numera. När systemet inte fungerar bygger man inte om systemet – man bygger ett stödhjul till stödhjulet. Kommunala hyresgarantier ska alltså bli ännu ett verktyg för att försöka få en dysfunktionell bostadsmarknad att tillfälligt se fungerande ut. Men en garanti skapar ingen bostad. En garanti bygger inga nya hyresrätter. En garanti trollar inte bort köerna. En garanti förändrar inte att människor nekas bostad för att hyrorna är för höga och utbudet för litet.
Samtidigt sitter unga vuxna kvar hemma hos sina föräldrar långt upp i åldrarna. Barnfamiljer flyttar mellan tillfälliga kontrakt. Vanliga löntagare med helt normala inkomster nekas förstahandskontrakt. Detta är inte ett system värdigt ett av världens rikaste länder.
Fru talman! Nästan det mest provocerande är faktiskt språket. ”Socialt hållbar bostadsförsörjning” låter väldigt elegant, eller hur? Det låter så välformulerat och genomarbetat. Men bakom orden finns människor som inte kan planera sina liv. Det är människor som inte vet var deras barn ska bo nästa skoltermin. Det är människor som arbetar och betalar skatt men ändå inte får tillgång till ett hem. Då hjälper det väldigt lite att regeringen producerar ännu en proposition med nya paragrafer och sekretessbestämmelser.
Fru talman! Sverige behöver en bostadspolitik som faktiskt vågar angripa grundproblemen. Det handlar om fler bostäder, snabbare processer, fungerande flyttkedjor och rimligare villkor för byggande och investeringar – inte om ännu ett lager av kommunala speciallösningar ovanpå ett system som redan knakar.
Till slut måste någon säga det uppenbara: Om allt fler människor behöver kommunala garantier för att få ett vanligt hyreskontrakt är det inte människorna som är problemet. Då är det systemet som har misslyckats.
Fru talman! Jag tänker lite högt. Engagemanget i den här debatten borde vara lite större, i synnerhet eftersom jag vet att det finns kollegor som värnar till exempel barn som vräks. Tyvärr lyser förslagen för att komma till rätta med den typen av problematik med sin frånvaro.
Vi har valt att ha en reservation. Den rör uppföljning och utvärdering av det här förslaget. Jag väljer att yrka bifall till den i dag.
Anf. 85 Roger Hedlund (SD)
Fru talman! Detta är ännu en debatt på det bostadspolitiska området denna vår. Vi skapar en bredd i debatten genom alla de propositioner som levereras när vi nu närmar oss sommaren 2026.
Den proposition som debatteras nu handlar om kommunala hyresgarantier, vilka ska möjliggöra för fler att få tillgång till en bostad trots att det inte alltid finns rätt förutsättningar för att fastighetsägarna ska känna sig trygga med att hyra ut en bostad.
Nu kan kommunerna på frivillig basis ge en hyresgaranti för dem som vill ha en hyreslägenhet men som kanske inte har rätt förutsättningar. Med det här lagförslaget blir det en skyldighet för kommunerna att göra detta.
Jag tycker att det är en bra reform. Det är ett steg i rätt riktning. Vi vet att vi historiskt har arbetat med den här frågan. Vi har tagit steg framåt genom hyresgarantierna. Och i dag levererar vi nästa fas, där det alltså övergår till att vara en skyldighet för kommunerna att kunna erbjuda hyresgarantier. Jag tycker att det är bra steg på vägen.
Som vi vet finns det alltså sedan tidigare en liknande modell på frivillighetsnivå. Det finns också sedan tidigare bidrag till kommunerna för att kompensera för de kostnader som det i längden kan bli med hyresgarantier. Det bidraget tas nu bort men ersätts av ett generellt statligt anslag till kommunerna för att kompensera för de hyresgarantier som nu införs. Det går ju från att vara frivilligt till att bli en skyldighet för kommunerna att erbjuda detta.
Anslaget höjs jämfört med tidigare. Det har varit en summa på 5 000 kronor per hyresgaranti. Nu blir det ett genomsnitt på 15 000 kronor. Det blir alltså ett ökat statsbidrag till kommunerna på 34 ½ miljon kronor.
Förslaget innebär att många av de människor som i dag egentligen kan betala hyra får en möjlighet att få en hyresrätt genom den här garantin. I dag finns det människor som har projektanställningar, anmärkningar eller lägre inkomster som gör att fastighetsägare kan känna sig oroade över att hyra ut till dem.
Det finns väl full förståelse för att det finns en sådan oro hos fastighetsägarna eftersom det i slutänden är de som kan bli drabbade när hyresgäster inte klarar av att betala sin hyra. Men med det här förslaget gör vi det enklare för fastighetsägare att faktiskt kunna erbjuda fler grupper en bostad. Det är också det som är hela syftet med den här reformen.
Utredningen tillsattes år 2020, vilket är ganska länge sedan. Man kan tycka att man även före år 2020 borde ha förstått behovet av att faktiskt övergå från en frivillighet till en skyldighet. Det tog dock uppenbarligen lång tid att komma fram till att den här utredningen skulle tillsättas och komma med förslag. Den tillsattes år 2020.
I dag står vi här med en proposition. Jag är glad att vi har kunnat leverera en sådan och att det är Tidöregeringens partier som står bakom detta förslag.
Med det, fru talman, ställer jag mig bakom utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 86 Amanda Palmstierna (MP)
Fru talman! Ledamöter! Timo, Nina och Henrik är namnen på tre personer som inte har något hem. Det är tre personer som har delat med sig av sin berättelse om hur det är att vara hemlös. De har haft modet att dela med sig.
Det är olika berättelser för varje hemlös. Men väldigt vanliga berättelser handlar om att ekonomin inte går ihop, om en hyra som är högre än inkomsten, om sms-lån, om en skuldspiral och kanske också om betalningsanmärkningar som gör att man inte kan få en bostad även om man skulle få ordning på sin ekonomi.
Det är omänskligt att inte ha ett hem. Det är ett politiskt misslyckande att det fortfarande är så här i landet Sverige – ett av världens rikaste länder.
Hushållens ekonomi är ansträngd. Den vanligaste orsaken till att människor vräks från sina hem är att de inte har råd att betala sin hyra.
I det här läget väljer flera av Tidöregeringens partier att gå fram med förslag om marknadshyror i valrörelsedebatten. Vi har sett en rapport i dag från Hyresgästföreningen om hur mycket dyrare det skulle bli i olika städer runt om i landet med marknadshyror – 40 procent i Stockholm, 36 procent i Göteborg och 27 procent i Uppsala.
Det här går inte ihop. Att driva sådana här förslag är att be om hemlöshet. Politik är en helhet. Den hänger ihop. Man kan liksom inte på ett håll dutta med åtgärder för att minska hemlöshet medan man på ett annat håll driver fram reformer för fattigdom och chockhöjda hyror. Det funkar inte.
Karolina Skog var en miljöpartistisk minister. Hon utredde en social bostadsförsörjning och lade fram en rad förslag. Det som vi debatterar i dag är ett av förslagen i utredningen om hur man kan sänka trösklarna till bostadsmarknaden. Jag är verkligen jätteglad att det här förslaget äntligen blir av. Jag är jätteglad att Tidöregeringen ställer sig bakom det. Men det har tagit lång tid. Det tog tre och ett halvt år från att förslaget kom till att man lade fram det på riksdagens bord. Det är alldeles för sent.
Kommunala hyresgarantier är ett verktyg där kommunen går i borgen för en hyresgäst. Hyresgästen betalar fortfarande sin hyra. Men detta blir en säkerhet, så att hyresvärden får hyran betald om någonting skulle gå snett.
Fru talman! Det finns en fråga som hänger tätt ihop med den här frågan, och det är frågan om vilka krav en hyresvärd ställer på sina hyresgäster. Förslaget om kommunala hyresgarantier handlar mycket om bedömd betalningsförmåga. Frågan om de krav som hyresvärdar ställer handlar också mycket om bedömd betalningsförmåga. Därför tycker vi att det hade varit mycket bättre att behandla båda de här förslagen samlat. Om man hade menat allvar med att bekämpa hemlöshet och sänka trösklarna till bostadsmarknaden hade man också lagt fram det förslaget.
Hyresvärdar har i dag rätt att ställa olika typer av krav på sina hyresgäster. Det ser väldigt olika ut; kraven varierar väldigt mycket. Det finns många väldigt bra hyresvärdar, men det finns också de som ställer orimligt höga krav, till exempel att det ska vara en väldigt hög deposition eller säkerhet för att hyra en lägenhet eller att man ska ha en årsinkomst som är tre fyra gånger högre än hyran.
Jag var inne på betalningsanmärkningar tidigare. Om man har en betalningsanmärkning men har fått ordning på sin ekonomi kan det ändå vara så att man blir helt utestängd. Ofta leder det här till att man i stället blir hänvisad till en ännu högre boendekostnad på andra- eller tredjehandsmarknaden. Kanske hittar man inte ett hem över huvud taget.
Vi från Miljöpartiet tycker verkligen att det behövs en reglering av vilka krav en hyresvärd får ställa så att det blir rättssäkert och likadant över landet. Det här kan såklart tas fram i dialog med de olika aktörerna.
Vi tycker att man ska ta förslaget från Karolina Skogs utredning vidare, och vi tycker också att det är väldigt viktigt att alla pengar ska räknas, till exempel bostadsbidrag och försörjningsstöd. Det är diskriminerande att vissa pengar ska räknas och andra inte, även om betalningsförmågan faktiskt finns.
Fru talman! Jag stöder förslaget om obligatoriska kommunala hyresgarantier. Jag yrkar även bifall till reservationen.
Anf. 87 David Josefsson (M)
Fru talman! Bostadsbrist, låg rörlighet och ett byggande som inte motsvarar det människor efterfrågar är återkommande problem när man diskuterar den svenska bostadsmarknaden. En strukturell hemlöshet som har bitit sig fast i grupper som har svårt att etablera sig är en annan återkommande beskrivning.
I valet 2022 fick vi väljarnas förtroende att få ordning på Sverige. Steg för steg arbetar därför den moderatledda regeringen för att åter få också bostadsmarknaden att fungera. Vi driver reformer för att minska regelkrångel, och vi kortar ledtider och ökar den byggbara marken. Vi höjer tryggheten i våra bostadsområden genom att göra det enklare att vräka kriminella och stärka arbetet med platssamverkan. Vi har också gett polisen nya verktyg som vistelseförbud och säkerhetszoner.
Vi stärker hyresrättens ställning och gör regelverket mer funktionellt genom att återställa presumtionshyressystemet och införa en ny privatuthyrningslag. Och kanske viktigast av allt: När såväl den strukturella som sociala hemlösheten ökar genomför vi kraftfulla reformer för att stärka och stödja de hushåll som står längst från bostadsmarknaden.
Fru talman! Fokus för den här regeringen har varit att skydda och stärka hushållens ekonomi i en orolig omvärld. Vi har sänkt skatten mest för dem som tjänar minst. Sänkningarna av matmomsen och drivmedelsskatter spelar störst roll för dem med minst marginaler.
Men regeringen har också gett kommunerna nya verktyg att arbeta med social bostadspolitik och arbeta mot vräkningar. Vi har stärkt kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen och med en helt ny socialtjänstlag dessutom gett kommunerna nya verktyg att arbeta förebyggande.
I dag kommer vi i den här kammaren också att fatta beslut om att införa obligatoriska kommunala hyresgarantier för hushåll som annars har haft svårt att ordna en hyresrätt. En kommunal hyresgaranti är, förenklat, ett borgensåtagande en kommun gör för att ett hushåll ska kunna teckna ett hyreskontrakt på en bostad.
Fru talman! Möjligheten till kommunala hyresgarantier finns redan, men som konstateras i betänkandet är det något som inte har utnyttjats i någon större utsträckning av Sveriges kommuner. Ett skäl kan vara att det har varit frivilligt. Därför, menar vi, bör kommunerna under vissa förutsättningar vara skyldiga att tillhandahålla garantier.
Fru talman! Det finns en växande grupp människor i vårt land som har egen försörjning men som ändå har det svårt att ta sig in på bostadsmarknaden, exempelvis för att man inte får sin försörjning från en fast anställning utan genom timanställningar eller andra tidsbegränsade jobb.
Dessa människor hamnar i dag i ett moment 22. Eftersom de har en inkomst är de inte i behov av försörjningsstöd eller andra insatser från socialtjänsten. Samtidigt är hyresvärdar osäkra på om dessa människor har möjlighet att stadigvarande betala sin hyra och är därför tveksamma till att hyra ut. I stället hänvisas de till osäkra andrahandskontrakt eller till att vara inneboende.
Fru talman! Det finns aktörer i civilsamhället och i den idéburna sektorn, exempelvis Stockholms Stadsmissions bobyrå, som på eget initiativ går emellan och gentemot hyresvärden tar över ansvaret för att hyran kommer in. På så sätt överlappas det moment 22 som uppstår mellan hyresgäst och hyresvärd.
Civilsamhället gör fantastiska insatser. Men det är också rimligt att det offentliga tar sitt ansvar, och en kommunal hyresgaranti är ett annat sätt att undanröja detta moment 22.
Fru talman! Det är viktigt att poängtera att en kommunal hyresgaranti inte ska inskränka kommunernas skyldigheter enligt socialtjänstlagen. Detta är alltså ett verktyg för kommunerna att arbeta med en social bostadsförsörjning, inte en ersättning för insatser som socialtjänsten redan gör.
Med hemlöshet och osäkra boendeförhållanden uppstår givetvis även andra sociala problem. Att tidigt ge människor möjlighet till en egen bostad kommer i många fall också att förebygga andra problem.
Kommunala hyresgarantier är en viktig byggsten för en bättre fungerande bostadsmarknad, särskilt när det gäller att hjälpa hårt arbetande människor att också ordna ett eget boende. Steg för steg får den moderatledda regeringen ordning på Sverige.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 88 Larry Söder (KD)
Fru talman! Socialt hållbar bostadsförsörjning är för oss kristdemokrater inte bara en teknisk fråga om hyreskontrakt och kommunal administration. Det handlar om något djupare än så. Det handlar om människovärdet. Det handlar om tryggheten och möjligheten för varje människa att bygga ett stabilt liv. Det är en fråga om trygghetsfrämjande och konkret handling rotad i vår kristdemokratiska människosyn.
Vi kristdemokrater ser varje människa som unik. En trygg bostad är en förutsättning för ett gott liv. Utan tak över huvudet blir det svårt att skapa relationer, bilda familj och ta hand om barn och att arbeta eller delta i samhällsgemenskapen. Därför tycker vi kristdemokrater att den kommunala hyresgarantin som verktyg för att hjälpa särskilt utsatta grupper är bra, men det har inte fungerat fullt ut hittills. Att reformera den kommunala hyresgarantin var nödvändigt för att de som är i behov av den ska få tillgång till den.
Vi har sett hur en dysfunktionell bostadsmarknad har slagit hårdast mot de svaga. Unga vuxna bor kvar hemma långt upp i 20-årsåldern. Människor tvingas acceptera osäkra andrahandsboenden. Detta är inte tillräckligt bra av ett samhälle som vill kalla sig civiliserat.
I propositionen bedömer regeringen att det inte är tillräckligt att det är frivilligt för kommunerna att tillhandahålla hyresgarantier. Regeringen föreslår därför att kommunerna under vissa förutsättningar ska vara skyldiga att tillhandahålla hyresgarantier. Som skäl anför regeringen bland annat att en sådan ordning kommer att skapa mer likvärdiga förutsättningar att skaffa en permanentbostad samt motverka osäkra boendeförhållanden och utestängning från bostadsmarknaden.
Genom kommunala hyresgarantier kan vi bryta den negativa spiralen, menar jag. Det handlar om att ge en chans samtidigt som vi behåller respekten för att det är ett stort ansvar att hyra ut en bostad. Fastighetsägaren ska inte behöva frukta att garantin blir ett blankt papper. Kommunerna måste ha möjlighet till återkrav och uppföljning där det är motiverat.
Vi accepterar inte systemfel som låser in människor i utanförskap. Vi vill ha en politik som ser människan med både rättigheter och skyldigheter. Låt oss därför gemensamt arbeta för en bostadsförsörjning som präglas av trygghet för den som faktiskt behöver stöd, ansvar för både individ och samhälle men också möjlighet att stå på egna ben.
Jag hade önskat att jag inte behövde hålla detta anförande, och ett tag i debatten trodde jag inte att jag skulle göra det heller. Jag kunde ha skrivit under på varje ord i socialdemokraten Markus Kallifatides anförande – ända till han kom utanför vad propositionen faktiskt handlar om. Det är ett aber att vi hela tiden diskuterar andra saker än vad den handlar om. Vi kanske kan göra som så att vi diskuterar det som är inom propositionen?
Varför säger jag det? Jo, för att människor frågar mig, egentligen dagligen: Varför kan partierna inte komma överens om bostadspolitiken? Det är ganska enkelt. Partierna kan inte ens komma överens om kommunala hyresgarantier! Socialdemokraterna i regering tillsatte utredningen, och vi har lagt fram förslaget. Men ändå säger inte alla att det här var jättebra utan måste diskutera detta på andra sätt och på andra ställen. Jag tycker att det är anskrämligt, om jag ska vara riktigt ärlig.
Vi måste kunna ge varandra kredd när vi gör någonting bra, och vi måste kunna kritisera varandra när någonting är dåligt. Men denna proposition borde vi inte ens behöva diskutera. Det är så självklart. Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 18.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regeringens lagförslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar,
2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:212 punkterna 1 och 2.Lagstiftningens framtida utformning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:4067 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP).- Reservation 1 (C, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (C, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 106 0 0 0 SD 70 0 0 0 M 65 0 0 1 C 0 24 0 0 V 21 0 0 0 KD 19 0 0 0 MP 0 18 0 0 L 16 0 0 0 - 9 0 0 0 Totalt 306 42 0 1
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.