Inlandsbanan

Betänkande 1992/93:TU3

Trafikutskottets betänkande 1992/93:TU03

Inlandsbanan

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionerna
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Innehållsförteckning

1992/93

TU3

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionerna
1992/93:9 och 1992/93:91 att inlandsbanans intressenter --
inledningsvis kommunerna -- ges ansvar och möjlighet att
utveckla olika former av gods- och persontrafik på inlandsbanan.
Detta innebär att intressenterna får ansvar såväl för banan som
för trafiken, med undantag för viss godstrafik. I villkoren
ingår statliga medel för underhåll och investeringar i banan och
för anskaffning av rullande materiel samt ett visst driftbidrag.
Utskottet anser dock till skillnad från regeringen att
inlandsbanan bör förbli statlig egendom och att inlandsbanans
intressenter i stället utan kostnad bör få utnyttja banan.
Utskottet konstaterar att frågan om en förlängd
rådrumstrafik inte längre är aktuell varför regeringens förslag
i proposition 1992/93:49 avstyrks.

Till betänkandet är fogat en reservation av s-ledamöterna i
vilken man begär att riksdagen avslår propositionerna 1992/93:9
och 1992/93:91.

M-, fp-, c- och kds-ledamöterna har fogat ett särskilt
yttrande till betänkandet angående rådrumstrafiken.

I en meningsyttring argumenterar v-suppleanten för att staten
har det yttersta ansvaret för inlandsbanan.

Propositionerna

Proposition 1992/93:9 om inlandsbanan

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:9
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den framtida
utvecklingen av inlandsbanan som i propositionen förordats,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta
inlandsbanan på sträckorna Mora--Brunflo och
Östersund--Gällivare och de nämnda tre anslutande bansträckorna
samt de fastigheter som i propositionen förordats till berörda
kommuner,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att bemyndiga
Banverket att från ordinarie anslag utbetala bidrag till
upprustning och underhåll av inlandsbanan på de villkor som i
propositionen förordats,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att från anslaget Köp
av interregional persontrafik på järnväg utbetala drift- och
investeringsbidrag på de villkor som i propositionen förordats,
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta rullande
materiel till kommunerna på de villkor som i propositionen
förordats,
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att från anslaget Köp
av interregional persontrafik på järnväg utbetala kompensation
till SJ för rullande materiel på de villkor som i propositionen
förordats.

Proposition 1992/93:49 om förlängd trafik på inlandsbanan

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:49
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att förlänga
tidsfristen för persontrafiken på inlandsbanan till och med den
31 december 1992,
2. att riksdagen medger att kvarvarande medel till
inlandsbanan på reservationsanslaget L2. (tidigare benämnt K2.)
Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom
Kommunikationsdepartementets område, vilket anvisats på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under
sjätte huvudtiteln, får användas till persontrafik på
inlandsbanan till och med den 31 december 1992.

Proposition 1992/93:91 om vissa ekonomiska frågor som gäller
inlandsbanan

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:91 att riksdagen godkänner vad i
propositionen anförts om överlåtelse av fordon, kompensation
till Statens järnvägar samt kostnadstäckning för
överlåtelsearbetet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:9

1992/93:T5 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1992/93:9.

1992/93:T6 av Erik Artur Egervärn (c) och Ulf Björklund (kds)
vari yrkas att riksdagen beslutar godta proposition 1992/93:9
med de i motionen anförda kompletteringarna.

1992/93:T7 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att staten bör ha det yttersta ansvaret för trafiken på
inlandsbanan även efter överlåtandet av inlandsbanan och
rullande materiel till berörda kommuner.

Motion väckt med anledning av proposition 1992/93:49

1992/93:T1 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1992/93:49.

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:91

1992/93:T8 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:91.

1992/93:T9 av Sven-Gösta Signell (s) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1992/93:91.

Utfrågningar m.m.

Trafikutskottet har i samband med ärendets behandling tagit
del av information och underlag från olika håll. Upplysningar
och synpunkter inför utskottet har lämnats av flertalet kommuner
som berörs av inlandsbanan, nämligen av Mora, Orsa, Ljusdal,
Berg, Härjedalen, Östersund, Strömsund, Dorotea, Vilhelmina,
Jokkmokk och Gällivare kommun. Uppgifter i frågan har vidare
inhämtats från företrädare för interrimsstyrelsen för
Inlandsbanan AB, Kommunikationsdepartementet och Banverket.
Utskottet har vidare mottagit ett flertal skrivelser i frågan.

Utskottet

1 Bakgrund

Anläggandet av inlandsbanan påbörjades sedan 1907 års riksdag
beviljat medel för ändamålet. Den fullbordades år 1937, då den
sista länken Arvidsjaur--Jokkmokk öppnades för trafik. Trafiken
på hela bansträckningen mellan Kristinehamn och Gällivare fick
aldrig den betydelse för den långväga trafiken som avsågs i
början av seklet. Redan innan banan togs i fullt bruk hade
trafiken inriktats mot andra relationer och mot kustbanan. Efter
det att banans sydligaste del lagts ned utgör den nuvarande
bansträckningen från Mora till Gällivare drygt 105 mil.
Inlandsbanan har under ett flertal år varit föremål för
omfattande diskussioner och flera utredningar. Bakgrunden till
de nu föreliggande förslagen från regeringen är det
utredningsarbete som utförts av Inlandsbanekommittén
(K1991:08) och som redovisats i betänkandet Nya inlandsbanan
(SOU 1992:32).
Riksdagen beslutade våren 1991 med anledning av proposition
1990/91:100 bil. 8 att inleda ett upprustningsprogram av de
delar av inlandsbanan som utnyttjas för godstrafik (bet.
1990/91:TU25, rskr. 325). Investeringen bedömdes omfatta ca 80
miljoner kronor per år under fem år. Vidare anslogs 36 miljoner
kronor per år till länstrafikbolagen för busstrafik som
ersättning för nedlagd persontrafik på inlandsbanan. Ett
tioårigt avtal om detta har ingåtts. För en närmare beskrivning
av frågans hantering sedan år 1991 och en sammanfattning av
kommitténs förslag hänvisas till proposition 1992/93:9
(s.3--8).

Persontrafik har sedan hösten 1991 skett på inlandsbanan i
syfte att skapa rådrum att pröva de framtida
trafikförutsättningarna. Riksdagen har genom beslut den 17
december 1991 (prop. 1991/92:25 bil. 5, bet. TU5, rskr. 88)
avsatt 100 miljoner kronor för rådrumstrafiken.
Regeringen har därefter meddelat föreskrifter som inneburit
att persontrafiken på inlandsbanan har kunnat drivas under
perioden 1 november 1991--31 oktober 1992. Persontrafiken har
därefter upphört. Busstrafik längs inlandsbanan har
upprätthållits sedan den 10 juni 1991 då den reguljära
persontrafiken på inlandsbanan avvecklades.
Antalet resor på inlandsbanan beräknas det senaste året med
reguljär trafik ha uppgått till ca 100000, varav merparten
utgjordes av lokala och regionala resor. Sommaren 1992 beräknas
att ca 22000 turistresor utfördes på banan.

Godstransporterna på inlandsbanan domineras nästan helt av
s.k. systemtransporter i fyra olika transportupplägg, nämligen
"Uman" rundvirke från Storuman, "Ångan" rundvirke från Hoting,
"Trätåg" rundvirke från Sveg samt "Torvtåg" från Sveg till
Uppsala. Destinationen för timmertransporterna är olika
anläggningar lokaliserade vid kusten varför den kortaste
transportvägen är via tvärbanorna från inlandsbanan. Detta
betyder att ca 13% av inlandsbanan berörs av
systemtågstrafiken. Vidare sker på inlandsbanan en begränsad
vagnslasttrafik med ca 6000 vagnslaster per år från och till
ca 10 platser.
Banstandarden på inlandsbanan är på många sträckor klart
lägre än vad som gäller för landets övriga järnvägar. Detta
gäller särskilt den nordliga delsträckan mellan Arvidsjaur och
Gällivare där bärigheten är nedsatt. Som redovisats ovan pågår
dock enligt tidigare riksdagsbeslut en upprustning av banan för
godstrafiken.

2 Regeringens förslag

Regeringens förslag om inlandsbanan redovisas i tre olika
propositioner. Förslag om framtida trafikförutsättningar och
ekonomiska villkor redovisas i propositionerna 1992/93:9 och
1992/93:91, medan förslag om en förlängning av den s.k.
rådrumstrafiken redovisas i proposition 1992/93:49.

I proposition 1992/93:9 om inlandsbanan anger
kommunikationsministern att han från Inlandsbanekommitténs
rapport kan konstatera att det finns en uppriktig vilja hos
olika intressenter i Norrlands inland för att långsiktigt
utveckla trafiken på inlandsbanan. En utveckling av trafiken på
inlandsbanan bedöms kunna ge positiva effekter för landsdelens
näringslivsutveckling bl.a. vad gäller turismen.
Enligt departementschefen är ett fortsatt statligt åtagande
för persontrafiken på inlandsbanan i nuvarande storleksordning
inte försvarbart. Kostnaderna för rådrumstrafiken uppgick till
ca 100 miljoner kronor under ett år. Det anges dock finnas
intressenter som har en optimistisk bedömning och som är beredda
att ta över trafiken med ett lägre ekonomiskt bidrag från
staten. Kommunikationsministern förordar mot denna bakgrund att
dessa intressenter bör erbjudas möjligheter att utveckla
inlandsbanan. Förutsättningar bör därvid skapas för en
långsiktig utveckling av trafiken samtidigt som inslaget av
konkurrens ökar och en avreglering kan genomföras.
Enligt den fortsatta framställningen anges statens primära
ansvar vara att säkra den på lång sikt försvarbara
systemtågstrafiken för gods och att skapa en plattform för
kommersiella satsningar på övrig godstrafik och persontrafik som
utgår från lokala initiativ och baseras på lokala entreprenörer.
Ansvaret för trafiken på inlandsbanan föreslås med dessa
förutsättningar övergå till kommunerna. Detta innebär enligt
kommunikationsministern att inlandsbanans intressenter --
inledningsvis kommunerna -- får det fulla ekonomiska ansvaret
och således även risktagandet för inlandsbanan.
Mot denna bakgrund föreslås att regeringen bemyndigas att
till kommunerna få överlåta äganderätten till inlandsbanan,
vilken innefattar sträckorna Mora--Brunflo och
Östersund--Gällivare samt därtill hörande fastigheter med mark,
byggnader och sidospår utom de fastigheter som ligger i Mora,
Sveg, Brunflo, Östersund, Hoting, Storuman och Gällivare samt
systemtågsterminalerna. I inlandsbanans trafiksystem inräknas
även de tre bansträckorna Orsa--Furudal, Ulriksfors--Strömsund
och Arvidsjaur--Nordlunda. De resurser som under den kommande
femårsperioden avdelats för upprustning och underhåll av
inlandsbanan föreslås överföras till berörda kommuner i den takt
som bestämts i tidigare planer. För ändamålet beräknas ett
upprustningsbidrag på ca 250 miljoner kronor i kalkylprisläge
fördelat över fem år och årliga underhållsbidrag på ca 47
miljoner kronor i fem år. Som en förutsättning för övertagandet
anges att den beslutade upprustningen för godstrafiken skall
fullföljas. Ett villkor är vidare att kommunerna garanterar SJ
fortsatt trafikeringsrätt för systemtågstrafiken.
För att ge inlandsbanans intressenter en plattform för att
utveckla trafiken föreslås att kommunerna beviljas ett begränsat
drift- och investeringsbidrag på totalt 135 miljoner kronor.
Bidraget skall utbetalas under en femårsperiod. Inlandsbanans
intressenter föreslås vidare erbjudas att utan kostnader överta
äganderätten från staten för viss rullande materiel för
entreprenadtrafik m.m. vilken nu disponeras av SJ. Kostnaden för
drift- och investeringsbidraget, liksom kompensation till SJ för
rullande materiel, föreslås belasta anslaget G2. Köp av
interregional persontrafik på järnväg. Vad gäller bidraget till
upprustning och underhåll av banan föreslås att Banverket bör
medges att från sina ordinarie anslag utbetala beräknade medel i
den omfattning och i den takt som nuvarande planer förutsätter.

I proposition 1992/93:91 om vissa ekonomiska frågor som
gäller inlandsbanan anger kommunikationsministern att någon
särskild medelsanvisning för inlandsbanan inte erfordras under
innevarande budgetår såsom tidigare har förutsetts. Drift- och
investeringsbidrag för verksamhetsåret 1993 föreslås i stället
utbetalas under budgetåret 1993/94. För rullande materiel anges
att inlandsbanan bör erbjudas att utan kostnader överta
äganderätten för vissa fordon för att främst klara ett basutbud
av trafik. För detta ändamål beräknar kommunikationsministern
att SJ bör kompenseras inom en total kostnadsram på 32 miljoner
kronor. Kompensationen föreslås fördelas jämnt över en
femårsperiod med början från budgetåret 1993/94. I propositionen
anges vidare att arbetet med att överlåta inlandsbanan till
kommunerna kommer att vara förenat med vissa kostnader bl.a. av
administrativ karaktär främst vid Banverket och SJ. För detta
ändamål föreslås att 5 miljoner kronor reserveras budgetåret
1993/94 på anslaget G2. Köp av interregional persontrafik på
järnväg.

Förslag om fortsatt rådrumstrafik behandlas i proposition
1992/93:49 om förlängd trafik på inlandsbanan.
Kommunikationsministern konstaterar att riksdagen förväntas
kunna behandla förslaget om inlandsbanans framtid först när
rådrumsåret löpt ut, varför ett avbrott kan uppkomma i
persontrafiken om rådrumsåret inte förlängs.
Enligt kommunikationsministerns bedömning skulle ett sådant
trafikavbrott på inlandsbanan innebära betydande olägenheter för
resenärerna och för kommunerna när persontrafiken efter
riksdagsbeslutet skall återupptas. I sammanhanget anges att ca
10 miljoner kronor återstår av de 100 miljoner kronor som
riksdagen tidigare anvisat för rådrumstrafiken på inlandsbanan.

Mot denna bakgrund föreslås att regeringen bemyndigas
förlänga tidsfristen för persontrafiken på inlandsbanan till att
gälla längst t.o.m. den 31 december 1992. Vidare föreslås att
den fortsatta tågtrafiken får finansieras med de medel som finns
kvar av tidigare anvisade anslag för ändamålet.

3 Motionsförslag

Med anledning av regeringens olika förslag om inlandsbanan har
sammmanlagt nio motioner väckts.

Socialdemokraterna begär i tre motioner att regeringens
propositioner avslås.

I motion T5 (s) framhålls att proposition 1992/93:9 om
inlandsbanan inte kan ligga till grund för ett riksdagsbeslut.
Propositionen anges vila på ett beslutsunderlag som är både
bristfälligt och felaktigt. Utredningsrapporten som
propositionen hänvisar till har inte varit föremål för sedvanlig
remissbehandling. De som ändå fått möjlighet att yttra sig har
haft mycket starka invändningar. Propositionens förutsättning
att inlandskommunerna skall ta det fulla ekonomiska ansvaret och
således även risktagandet ifrågasätts med hänsyn till att några
sådan utfästelser inte har gjorts av kommunerna.
Motionärerna anser tvärtom att kommunerna längs banan saknar
de ekonomiska förutsättningar som krävs för att genomföra ett
sådant åtagande utan att kraftiga nedskärningar måste göars i
den normala kommunala verksamheten. I motionen hänvisas vidare
till det tioåriga avtalet mellan staten och trafikhuvudmännen om
busstrafik längs banan vilken, framhålls det, bättre än
järnvägen motsvarar resenärernas behov och krav när det gäller
linjesträckning, snabbhet och komfort. I motionen bedöms i
stället att en upprustning av riksväg 45 mellan Mora och
Gällivare är den för inlandskommunerna bästa
infrastruktursatsningen. Förutom de viktiga arbetstillfällen som
omedelbart skulle skapas anges att en sådan upprustning ger
långsiktig nytta för befolkningen samt för turismen och
näringslivet i inlandet.
Motionärerna konstaterar däremot att för godstrafiken har
banan en stor betydelse för inlandets näringsliv och
sysselsättning. Detta var också skälet till de insatser som
tidigare beslutats på sammanlagt ca 370 miljoner kronor. Den
överföring av inlandsbanan till kommunerna som nu föreslås
innebär att denna satsning hotas. I stället för en långsiktig
satsning på de delar av banan som är viktiga för godstrafiken
riskerar stödet enligt motionärerna att spridas ut på hela
banan. Till detta kommer att kommunerna saknar ekonomiska
resurser och erforderlig beredskap för att framgångsrikt kunna
driva trafiken på inlandsbanan vilket äventyrar den framtida
godstrafiken.
Vad gäller den föreslagna överlåtelsen av fastigheter och
rullande materiel bedöms det som mycket tveksamt att riksdagen
bemyndigar regeringen att avhända sig statlig egendom utan att
ett bättre beslutsunderlag tillhandahålls. I motionen hänvisas
vidare till den krisuppgörelse som ingåtts mellan regeringen och
Socialdemokraterna om bl.a. en besparing på 300 miljoner kronor
inom Kommunikationsdepartementets område. Mot denna bakgrund
anges det som ett oavvisligt krav att en redovisning görs av hur
besparingskravet skall förverkligas innan nya åtaganden görs.

I motion T9 (s), som väckts med anledning av propositionen om
vissa ekonomiska frågor som gäller inlandsbanan, framhålls att
förslaget att finansiera inlandsbanan delvis via statens anslag
för tågupphandling riskerar att äventyra annnan från samhällelig
synpunkt viktigare Norrlandstrafik. Motionärerna saknar vidare
bl.a. en redovisning av värdet av de fastigheter som ingår i
överlåtelsen av banan. Genom att inte SJ ges skälig ersättning
för denna överlåtelse medverkar regeringen till att undergräva
SJ:s balansräkning. Vidare efterlyses en redovisning av det
antal fordon som krävs för att klara ett basutbud på banan. De 6
miljoner kronor i fem år som föreslås anvisas för att kompensera
SJ för rullande materiel uppges endast räcka till att köpa två
rälsbussar per år.
Eftersom kommunerna har deklarerat att man inte är beredda
att täcka kommande driftunderskott är enligt motionärerna risken
uppenbar att inlandsbanebolaget kommer att drabbas av stora
förluster och att en konkurs blir ofrånkomlig. Detta innebär
enligt motionen att statliga medel som kunde ha använts till en
mera samhällsnyttig trafik har förslösats samtidigt som
systemtågstrafikens framtid äventyras.

I motion T1 (s) om förlängd rådrumstrafik framhålls bl.a. att
inlandsbanan bör bedömas i ett sammanhang då också frågan hur
den överenskomna besparingsramen på 300 miljoner kronor inom
Kommunikationsdepartementets område behandlas. Motionärerna vill
därför att riksdagen avslår propositionen.

I motion T6 (c, kds) konstateras att det av principiella skäl
finns anledning att ifrågasätta om viktig infrastruktur som
inlandsbanan bör överföras till berörda kommuner. Inlandsbanan
anges representera den typ av basinvestering i samhället som
staten normalt har att ansvara för. Enligt motionärerna kan dock
banan sannolikt fylla sin funktion även med kommunerna som
ägare. Detta kräver dock att sådana villkor erbjuds som gör att
banans fortbestånd på bästa möjliga sätt säkerställs. Mot denna
bakgrund föreslås vissa kompletteringar av propositionens
villkor.
Överlåtelsen av fast egendom föreslås sålunda utvidgas till
att även innefatta fastigheterna i Sveg, Hoting och Storuman.
Vidare anges att för de tre anslutande sidobanorna till
inlandsbanan bör särskild ekonomisk ersättning utgå. För
ändamålet beräknas 3 miljoner kronor per år för banunderhåll
samt 15 miljoner kronor för banreinvesteringar. Ett bidrag
erfordras även för trafikledning med 5 miljoner kronor per år.
Vidare begärs att en förhandling äger rum mellan staten och
kommunerna efter fem år för att summera erfarenheterna. Därvid
bör övervägas om resurser för underhåll även efter denna period
skall ställas till förfogande av statsmakterna. I motionen
framhålls avslutningsvis att Banverkets materiel och fordon vid
inlandsbanan bör övergå till kommunerna för att likvärdiga
förutsättningar skall gälla.

I motion T7 (v) framhålls att inlandsbanan intar en
särställning inom trafikpolitiken och att banan är nära
förknippad med en bred folkligt förankrad kamp för ett levande
norrländskt inland. Till bilden hör också att inlandsbanan har
en betydande potential för en utvecklad turism i inlandet. Den
förändrade synen på järnvägen som transportmedel och
internationaliseringen av trafiken på Nordkalotten bedöms kunna
leda till en ökad järnvägstrafik och därmed också få
konsekvenser för inlandsbanan.
Motionärerna anser att ansvaret för inlandsbanans fortlevnad
bör vara en statlig angelägenhet. Mot bakgrund av de berörda
inlandskommunernas ekonomiska situation är det orimligt att
förvänta sig några stora insatser från dem om det planerade
trafikföretaget får allvarliga svårigheter. Staten bör därför ha
det yttersta ansvaret för trafiken på inlandsbanan även efter
överlåtandet av inlandsbanan och rullande materiel till berörda
kommuner. Under förutsättning att de ekonomiska åtaganden staten
gör inte drabbar övrig järnvägstrafik är motionärerna beredda
att i huvudsak godta propositionens villkor. I motionen
framhålls dock att om den nu föreslagna lösningen på
inlandsbanans problem trots allt inte visar sig fungera skall
staten vara beredd att ta upp förhandlingar om lösningen av
sådana problem. Det yttersta ansvaret för en viktig del av
landets infrastruktur kan inte lastas över på inlandskommunerna.

I motion T8 (-) yrkas att proposition 1992/93:91 avslås.
Motionären framhåller att kostnaderna för den föreslagna
persontrafiken på inlandsbanan inte bör rymmas inom en
oförändrad medelsanvisning för statens köp av interregional
persontrafik på järnväg. I stället förordas att särskilda medel
anvisas för ändamålet. Regeringens anslagsberäkning på totalt
135 miljoner kronor under en femårsperiod bedöms som
otillräcklig. Motionären anger vidare att inlandsbanans
intressenter inte bör erbjudas att gratis få överta äganderätten
för de aktuella fordonen. I sammanhanget framhålls att arbetet
med att överlåta inlandsbanan till kommunerna kommer att vara
förenat med stora kostnader. Dessa administrativa kostnader bör
enligt motionären kommunerna stå för.

4 Utskottets ställningstagande

4.1 Yrkanden om avslag på propositionerna 1992/93:9 och
1992/93:91

Utskottet anser att det är få trafikfrågor som utretts under
så lång tid som frågan om järnvägstrafiken på inlandsbanan.
Enligt utskottets uppfattning har denna långt utdragna process
skapat en osäkerhet om villkoren för trafikförsörjningen i
Norrlands inland. Utskottet anser det därför angeläget att ett
beslut nu tas om inlandsbanans framtid.
Utskottet konstaterar att de förslag som nu föreligger om
inlandsbanan i propositionerna 1992/93:9 och 1992/93:91 i allt
väsentligt kan ligga till grund för ett ställningstagande som
tryggar godstrafiken och samtidigt ger intressenterna
möjligheter och förutsättningar att utveckla persontrafiken.
Utskottet avstyrker därför de förslag om avslag på
propositionerna 1992/93:9 och 1992/93:91 som väckts i motionerna
T5 (s), T8 (-) och T9 (s).

4.2 Allmänna riktlinjer

Utskottet övergår därefter till regeringens förslag och till
de allmänna riktlinjer som redovisas i proposition 1992/93:9 om
inlandsbanan. Utskottet delar regeringens uppfattning att en
plattform bör skapas för att utveckla olika former av gods- och
persontrafik på inlandsbanan som utgår från lokala initiativ och
baseras på lokala entreprenörer. Detta innebär att inlandsbanans
intressenter -- inledningsvis kommunerna -- bör erbjudas
möjligheter att utveckla inlandsbanan och samtidigt påta sig det
fulla ekonomiska ansvaret för inlandsbanan. Statens primära
ansvar bör, som framhålls i propositionen, vara att säkra den på
lång sikt försvarbara systemtågstrafiken och att skapa en grund
för kommunerna att utveckla trafiken på banan. Utskottet anser
det också riktigt att kommunerna, med undantag för
systemtågstrafiken, själva får bestämma för vilken trafik banan
skall rustas och upplåtas. Därmed kan inlandsbanans intressenter
med utgångspunkt i lokala förutsättningar bestämma vilken trafik
som skall bedrivas och hur banunderhållet skall organiseras.
Utskottet anser det angeläget att en samordning sker mellan
tåg- och busstrafiken i området för att undvika framtida
konkurrens mellan parallella trafiksystem. I den utsträckning
det bedöms lämpligt att samordna trafiken på inlandsbanan bör
det som framhålls i proposition 1992/93:9 närmast vara
kommunernas ansvar att ta nödvändiga initiativ till en sådan
samordning.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de
redovisade allmänna riktlinjerna i proposition 1992/93:9 för den
framtida utvecklingen av inlandsbanan bör godkännas av
riksdagen. Utskottets ställningstagande innebär att motion T7
(v) om ett fortsatt statligt ansvar för trafiken avstyrks.

4.3 Inlandsbanans infrastruktur

Beträffande inlandsbanans infrastruktur anser utskottet att
det är viktigt att en lösning väljs som ger intressenterna
tillgång till erforderliga anläggningar samtidigt som
utvecklingen av systemtågstrafiken tryggas. Utskottet anser mot
denna bakgrund att såväl banan som fastigheterna tills vidare
bör förbli statlig egendom. Intressenterna bör i stället -- i
likhet med vad Inlandsbanekommittén angett -- ges nyttjanderätt
till banan och fastigheterna utan kostnad. Sådana byggnader och
anläggningar som krävs för annan järnvägstrafik än på
inlandsbanan samt för systemtågstrafiken bör undantas från denna
nyttjanderätt. Det får ankomma på regeringen att träffa avtal
med intressenterna om de närmare villkoren för upplåtandet av
banan.
Genom utskottets ställningstagande bortfaller behovet av att
reglera det kompensationskrav som SJ, med stöd av gällande
affärsverksregler, riktat mot staten på ca 50 miljoner kronor,
vilket motsvarar SJ:s bedömning av fastighetsbeståndets
marknadsvärde. Därmed undviks också ett komplicerat
administrativt förfarande för att överlåta ca 1500 fastigheter
med sökande av lagfarter m.m. Utskottet förutsätter att
regleringen av eventuell kompensation till SJ för överlåtandet
av nyttjanderätten kan behandlas snarast.
Utskottet delar regeringens uppfattning om vilka bandelar
som bör inräknas i inlandsbanesystemet. Beträffande vilka
stationshus som bör upplåtas anser därmot utskottet att en
utvidgning bör ske. Såsom framhålls i motion T6 (c, kds) bör
även fastigheterna i Sveg, Hoting och Storuman få disponeras av
inlandsbanans intressenter i den mån anläggningarna inte
utnyttjas för annan järnvägstrafik än på inlandsbanan.
Vad gäller villkoren för banans utnyttjande delar utskottet
departementschefens uppfattning att SJ:s trafikeringsrätt för
systemtågstrafiken måste garanteras så att SJ kan fullfölja sina
avtalsmässiga åtaganden. Beträffande banavgifter på inlandsbanan
anser utskottet att inlandsbanans intressenter -- trots det
faktum att banan förordas förbli i statlig ägo -- skall ha rätt
att uppta banavgifter av tågföretag som utnyttjar banan. En
förutsättning är dock att nivån på banavgifterna för
systemtågstrafiken inte överstiger den avgiftsnivå som gäller på
en motsvarande statlig bansträcka för likartad tågtrafik.
Utskottet förutsätter vidare att frågor om anläggningarnas
skötsel och underhåll m.m. kan regleras i samband med det
förestående avtal som har att träffas mellan staten och
intressenterna om de närmare villkoren för utnyttjandet av
anläggningarna.
Vad utskottet nu anfört om inlandsbanans infrastruktur bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4.4 Banunderhåll och banupprustning

Utskottet konstaterar att de i proposition 1992/93:9
föreslagna riktlinjerna för utbetalning av medel för
banunderhåll och banupprustning avser att trygga upprustningen
och underhållet av godstrafiksträckorna för systemtågstrafik.
Ett villkor för att upprustningsmedlen på 250 miljoner kronor
och underhållsmedlen på 47 miljoner kronor per år i fem år skall
utbetalas bör enligt kommunikationsministern vara att den
tidigare beslutade upprustningen för systemtågstrafiken
fullföljs. Enligt vad utskottet erfarit bedömer
inlandsbaneintressenterna att dessa arbetsuppgifter kan klaras
på en klart lägre kostnadsnivå.
Utskottet noterar därmed att det föreligger en betydande
skillnad gentemot Banverkets uppfattning i frågan. Utskottet
förutsätter att regeringen noga kontrollerar att banan för
systemtågstrafiken ges en tillfredsställande standard och att
erforderliga medel härför finns disponibla. Kan besparingar
uppnås i medelsanvändningen utan att detta drabbar banstandarden
för systemtågstrafiken har utskottet inga erinringar mot att
dessa medel disponeras för andra ändamål i syfte att utveckla
järnvägstrafiken på inlandsbanan.
Beträffande det krav som framförs i motion T6 (c, kds) om
särskild ersättning för de tre anslutande sidobanorna vill
utskottet anföra följande. Principen för överlåtelsen är att de
medel som i dag är avdelade för inlandsbanan bör överföras till
den nya huvudmannen. Utskottet anser att denna princip bör gälla
även för de tre anslutande sidobanorna. Några investeringsmedel
för dessa länsbanor finns dock enligt vad utskottet erfarit inte
upptagna i de aktuella planerna för länstrafikanläggningar. För
banunderhåll har utskottet inhämtat att insatser för ca 450000
kronor har använts det senaste året och att denna kostnadspost
har inräknats i den beräknade medelsanvisningen på 47 miljoner
kronor som bidrag till intressenterna för banunderhåll. Vad
gäller frågan om övertagande av banmaskiner anser utskottet att
detta får lösas genom samarbetsavtal eller genom köp av
banmateriel av Banverket. Utskottet bedömer att det aktuella
banmaterielets alternativnytta kan vara begränsad varför en
överföring bör kunna ske till för Banverket resp. inlandsbanans
intressenter rimliga villkor. I sammanhanget kan erinras om den
möjlighet som regeringen har att hänskjuta en eventuell tvist om
ersättningens storlek till en oberoende instans som Statens
förhandlingsman för köp av interregional persontrafik på
järnväg. Utskottet är därmed inte berett att ta något intitiativ
i frågan. Beträffande förslaget om en omförhandling om fem år
anser utskottet att det är naturligt att en uppföljning sker av
de erfarenheter som kan vinnas från såväl den utveckling som
planeras göras på trafikområdet som de nya verksamhetsformer som
avses införas för att klara banunderhållet och
baninvesteringarna. För en uppföljning talar enligt utskottets
mening även det förhållandet att inlandsbanan kommer att kvarstå
som statlig egendom.
Av det anförda följer att utskottet tillstyrker regeringens
förslag om utbetalning av bidrag till upprustning och underhåll
av inlandsbanan. Det innebär att regeringen bör få bemyndiga
Banverket att utbetala 250 miljoner kronor i upprustningsbidrag
fördelat på fem år och årliga underhållsbidrag på 47 miljoner
kronor i fem år. Utskottets ställningstagande innebär vidare att
syftet med motion T6 (c, kds) delvis tillgodoses. Vad utskottet
nu anfört om banunderhåll och banupprustning bör av riksdagen
ges regeringen till känna.

4.5 Drift- och investeringsbidrag

Utskottet anser att det är rimligt som föreslås i proposition
1992/93:9 att intressenterna ges ett drift- och
investeringsbidrag under en femårsperiod. Utskottet bedömer att
regeringens förslag om en total ersättningsram på 135 miljoner
kronor under en femårsperiod för startbidrag och som driftstöd
är väl avvägt. Utskottet är däremot inte berett att förorda att
särskilda medel härutöver anvisas för trafikledning, som
föreslås i motion T6 (c, kds). Kostnaden för drift- och
investeringsbidraget bör som föreslås i propositionen belasta
anslaget G2. Köp av interregional persontrafik på järnväg.
Utskottet vill i sammanhanget nämna att en preliminär
uppgörelse har träffats den 23 oktober 1992 mellan statens
förhandlingsman och SJ om köp av interregional persontrafik på
järnväg som är regionalpolitiskt viktig men som inte kan drivas
på företagsekonomiska grunder. Uppgörelsen innebär en väsentlig
besparing genom att en i stort sett oförändrad tågtrafik kan
upphandlas inom en total kostnadsram på 446 miljoner kronor,
vilket innebär ca 100 miljoner kronor lägre kostnad än för
innevarande budgetår.
Utskottet anser därmed att riksdagen bör godkänna vad som
anförts i proposition 1992/93:9 om ett drift- och
investeringsbidrag och avstyrker följaktligen motion T6 (c, kds)
i denna del.

4.6 Rullande materiel m.m.

Frågan om rullande materiel behandlas såväl i proposition
1992/93:9 som i proposition 1992/93:91. I den förstnämnda
propositionen framhålls att inlandsbanans intressenter bör
erbjudas att utan kostnad överta äganderätten från staten för
viss rullande materiel vilken nu disponeras av SJ. I den
sistnämnda propositionen anförs att detta övertagande bör avse
fordon för att främst klara ett basutbud av trafik. Enligt
propositionen bör SJ kompenseras inom en total kostnadsram på 32
miljoner kronor. Dessa medel avses finansieras från anslaget G2.
Köp av interregional persontrafik på järnväg och fördelas jämnt
över en femårsperiod med början budgetåret 1993/94.
Utskottet delar uppfattningen att inlandsbanans intressenter
bör erbjudas att utan kostnad få överta viss rullande materiel
för att främst klara ett basutbud av trafik på banan. Utskottet
har därför för sin del inget att erinra mot att 32 miljoner
kronor från anslaget G2. Köp av interregional persontrafik på
järnväg används för att ersätta SJ för överlåtelse av rullande
materiel till inlandsbanans intressenter.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om 1988 års
järnvägspolitiska beslut där grunderna för SJ:s ställning som
affärsverk lagts fast av riksdagen (prop. 1987/88:50 bil. 1,
bet. TU19, rskr. 260). Enligt detta beslut skall SJ ges full
ersättning för sådana åtaganden som inte är affärsmässigt
motiverade men som av samhälleliga skäl önskas utförda.
Utskottet anser att detta är en viktig trafikpolitisk princip
för att främja en affärsmässig utveckling av järnvägstrafiken
och förutsätter att den följs.
För att inte bryta denna princip anser utskottet att SJ bör
ges kompensation för överlåtelse av rullande materiel vid den
tidpunkt överlåtelsen äger rum. Detta betyder att krav inte bör
åläggas på att medelsutbetalningen sker jämnt under den kommande
femårsperioden. Utskottet anser vidare att medlen bör kunna
användas för ersättning vid förhyrning av rullande materiel.
Utskottets ställningstagande innebär att medelsbelastningen för
anslaget G2. Köp av interregional persontrafik på järnväg för
budgetåret 1993/94 kan komma att påverkas i förhållande till vad
som anförts i propositionen.
Utskottet bedömer att det aktuella rullande materielets
alternativnytta kan vara begränsad varför en överföring bör
kunna ske till för SJ resp. inlandsbanans intressenter rimliga
villkor. Utskottet vill även beträffande det rullande materielet
erinra om den möjlighet som regeringen har att hänskjuta en
eventuell tvist om ersättningens storlek till en oberoende
instans som Statens förhandlingsman för köp av interregional
persontrafik på järnväg. Vidare kan erinras om vad som anförs i
proposition 1992/93:91 att regeringen kommande år kan pröva
frågan om ytterligare kompensation till SJ från anslaget G2. Köp
av interrregional persontrafik på järnväg om det är behövligt
för att intressenterna skall få tillgång till viss
fordonskapacitet främst för godstrafikens behov på inlandsbanan.
Utskottet har ovan förordat att inlandsbanan upplåts med
nyttjanderätt. Därmed torde huvudparten av det medelsbehov på 5
miljoner kronor som angetts i proposition 1992/93:91 bortfalla
för att täcka vissa administrationskostnader för Banverket och
SJ.
Vad utskottet nu anfört om rullande materiel och vissa
administrationskostnader bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

4.7 Förlängd rådrumstrafik

Utskottet konstaterar vad gäller proposition 1992/93:49 och
frågan om en förlängd rådrumstrafik att persontrafiken på
inlandsbanan har upphört den 31 oktober 1992. Enligt vad
utskottet erfarit avser inlandsbanans intressenter återuppta
persontrafiken på inlandsbanan först under våren 1993. Detta
betyder att frågan om förlängd trafik på inlandsbanan under
november och december månad 1992 för att undvika ett
trafikavbrott har förlorat sin aktualitet. Av det anförda följer
att regeringens förslag i proposition 1992/93:49 och motion T1
(s) avstyrks. Kvarstående medel under anslaget behöver därmed
inte tas i anspråk.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionerna 1992/93:9 och
1992/93:91
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T5, 1992/93:T8 och
1992/93:T9,
res. (s)

2. beträffande allmänna riktlinjer
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:9 yrkande 1
och med avslag på motion 1992/93:T7 godkänner de riktlinjer för
den framtida utvecklingen av inlandsbanan som förordas i
propositionen,
men. (v)

3. beträffande inlandsbanans infrastruktur
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:9 yrkande 2
och motion 1992/93:T6 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande medel för banunderhåll och banupprustning
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:9 yrkande 3
och motion 1992/93:T6 i denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande drift- och investeringsbidrag
att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:9 yrkande 4
och med avslag på motion 1992/93:T6 i denna del bemyndigar
regeringen att från anslaget Köp av interregional persontrafik
på järnväg utbetala drift- och investeringsbidrag på de villkor
som förordas i propositionen,

6. beträffande rullande materiel och vissa
administrationskostnader
att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:9 yrkandena
5--6 och proposition 1992/93:91 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande förlängd rådrumstrafik på inlandsbanan
att riksdagen avslår proposition 1992/93:49 och motion
1992/93:T1.

Stockholm den 1 december 1992

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sten Andersson i Malmö (m),
Sven-Gösta Signell (s), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg
(m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd),
Anita Jönsson (s), Lars Björkman (m), Jarl Lander (s), Ines
Uusmann (s), Birgitta Wistrand (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune
Thorén (c) och Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Avslag på propositionerna 1992/93:9 och 1992/93:91 (mom.1)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "och T9 (s)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens beredning av
inlandsbanefrågan är klandervärd och att de förslag som nu
föreläggs riksdagen är orealistiska och riskerar rasera
förutsättningarna för en god trafikförsörjning i Norrlands
inland.
Beträffande det underlagsmaterial som presenterats
konstaterar utskottet att det utredningsarbete som gjorts i
frågan inte har varit föremål för en normal remissbehandling
trots den starka kritik som riktats mot utredningsförslaget i
olika sammanhang. Regeringens val att framlägga sina förslag om
inlandsbanan i tre olika propositioner under ett och samma år
visar inte prov på någon mer utvecklad analys och genomtänkt
strategi. De nära 100 miljoner kronor som förbrukats på s.k.
rådrumstrafik på inlandsbanan under ett år parallellt med
busstrafiken utmed banan kan uppfattas som stötande och
stridande mot en ansvarsfull transportpolitik. Propositionerna
saknar också en redovisning av värdet på det fastighetsbestånd
som avses överföras och hur SJ kommer att kompenseras för detta.
En brist är vidare att beslutsunderlaget i propositionerna inte
innehåller något avtal eller överenskommelse mellan staten och
inlandsbanans intressenter som närmare reglerar villkor och
förutsättningar. Utskottet efterlyser också en redovisning av
konsekvenserna av regeringens förslag för bl.a. annan
samhällsbetald tågtrafik.
När det gäller det sakliga innehållet anser utskottet
att de förslag som presenteras innebär att det kommunala
inlandsbanebolaget erbjuds överta ansvaret på orimliga
ekonomiska villkor. Risken för en konkurs är därför uppenbar.
Regeringens förslag innebär att kommunerna enligt proposition
1992/93:9 skall ta det "fulla ekonomiska ansvaret och därmed
risken". Att en järnväg i glesbygd skall kunna drivas utan
subventioner är en illusion. Kommunerna har vidare inför
utskottet förklarat att de inte kan tillskjuta mer medel än det
förhållandevis blygsamma aktiekapitalet på sammanlagt 2,3
miljoner kronor. Regeringens förklaring om kommunernas ansvar
för banan överensstämmer således inte med kommunernas
uppfattning. Till bilden hör också att vid en konkurs tillhör
all egendom fordringsägarna. Ingen av dessa torde vara
intresserad av att hålla godssträckorna Mora--Sveg och dem runt
Hoting och Storuman öppna för de för inlandet livsviktiga trä-
och torvtågen. Utskottet anser att därmed äventyras allvarligt
den satsning på godstrafiken den tidigare regeringen beslöt
våren 1991 genom att fastlägga ett omfattande
investeringsprogram för systemtågstrafiken på inlandsbanan.
Beträffande de villkor och förutsättningar som kommer att
gälla för inlandsbanebolaget finns vidare en rad frågetecken. I
det presenterade beslutsunderlaget saknas såväl ekonomiska
kalkyler som beräknade trafikuppgifter. Utskottet har förståelse
för att det kan vara svårt att presentera helt säkra uppgifter.
För att ge trovärdighet åt ett så pass genomgripande förslag som
att överlåta ansvaret för inlandsbanan krävs dock någon form av
konkretion och realism. Realiseras de förslag till förändrade
villkor som förts fram motionsledes och som diskuterats innebär
detta att ytterligare oklarheter skapas om inlandsbanans
ekonomiska förutsättningar.
Som exempel på märkliga förhållanden i detta avseende kan
nämnas att vid utskottets utfrågning av interimsstyrelsen för
Inlandsbanebolaget hävdades att banavgifter från godstågen
skulle svara för en väsentlig del (30%) av de totala
intäkterna, eller ca 4 miljoner kronor per år. Enligt vad
utskottet erfarit betalar dock SJ endast ca 1,5 miljon kronor
per år för alla sina godståg på inlandsbanan, varav nästan två
tredjedelar hänför sig till sträckan Mora--Sveg. Om
Inlandsbanebolagets kalkyler innehåller flera sådana uppenbara
felbedömningar finns det anledning att befara konkurs långt före
femårsperiodens utgång.
Utskottet vill vidare framhålla de positiva erfarenheter
som finns från busstrafiken utmed inlandsbanan. Genom att
busstrafiken mer direkt kan passera olika samhällen och byar har
befolkningen fått en avsevärt bättre kollektivtrafik.
Betecknande för detta är också att kommunföreträdarna vid
utskottets utfrågning deklarerade att busstrafiken fungerar bra
och att den inte bör avvecklas eller dras in.
Utskottet anser mot denna bakgrund att Banverket bör ha
ansvaret för upprustning och underhåll av inlandsbanan så att
godstrafiken kan fortsätta som hittills och utvecklas vidare.
Däremot anser utskottet att den samhällsekonomiskt olönsamma
persontrafiken inte bör återupptas. Därmed kan inlandsbanan
bibehållas och utföra trafikuppgifter som är livsviktiga för
Norrlands inland. Vidare bör en satsning göras på att upprusta
riksväg 45 mellan Mora och Gällivare.
Med hänvisning till vad som har anförts tillstyrks
motionerna T5 (s) och T9 (s), medan propositionerna 1992/93:9
och 1992/93:91 avstyrks. Utskottets ställningstagande innebär
vidare att syftet med motion T8 (-) tillgodoses. Vad utskottet
nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionerna 1992/93:9 och
1992/93:91
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T5 och
1992/93:T9, med anledning av motion 1992/93:T8 samt med avslag
på propositionerna 1992/93:9 och 1992/93:91 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Förlängd rådrumstrafik på inlandsbanan (mom.7)

Sten Andersson i Malmö (m), Jan Sandberg (m), Lars Svensk
(kds), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Birgitta Wistrand
(m), Hugo Bergdahl (fp) och Rune Thorén (c) anför:

Vid trafikutskottets behandling den 20 oktober 1992 av
propositionen om förlängning av rådrumstrafiken på inlandsbanan
begärde vi att utskottet omedelbart skulle behandla
propositionen. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har
dock frågan nu förlorat sin aktualitet, varför vi inte har någon
erinran mot att utskottet avstyrker proposition 1992/93:49.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Allmänna riktlinjer

Enligt Vänsterpartiets mening intar inlandsbanan en
särställning inom trafikpolitiken och är nära förknippad med en
bred folkligt förankrad kamp för ett levande norrländskt inland.
Inlandsbanan har också betydande utvecklingsmöjligheter för en
utvecklad turism i inlandet. Den förändrade synen på järnvägen
som transportmedel och internationaliseringen av trafiken på
Nordkalotten kan förväntas leda till en ökad järnvägstrafik och
därmed positiva konsekvenser för inlandsbanan.
Vänsterpartiet anser därför, som framhålls i motion T7 (v),
att ansvaret för inlandsbanans fortlevnad bör vara en statlig
angelägenhet från flera utgångspunkter. Mot bakgrund av de
berörda inlandskommunernas ekonomiska situation är det orimligt
att förvänta sig några stora egna insatser om det planerade
trafikföretaget får ekonomiska svårigheter. Staten bör därför ha
det yttersta ansvaret för trafiken på inlandsbanan även efter
överlåtandet av inlandsbanan och rullande materiel till berörda
kommuner.
Under förutsättning att de ekonomiska åtaganden staten gör
inte drabbar övrig järnvägstrafik är vi dock beredda att i
huvudsak godta propositionens villkor. Om denna lösning trots
allt inte visar sig fungera skall staten enligt Vänsterpartiets
mening vara beredd att ta upp förhandlingar om lösningen av
sådana problem. Det yttersta ansvaret för en viktig del av
landets infrastruktur skall således inte lastas över på
inlandskommunerna.
Av det anförda följer att riksdagen bör tillstyrka motion T7
(v).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
moment 2 borde ha hemställt:

2. beträffande allmänna riktlinjer
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T7 och med
anledning av proposition 1992/93:9 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1
Propositionerna1
Proposition 1992/93:9 om inlandsbanan1
Proposition 1992/93:49 om förlängd trafik på inlandsbanan2
Proposition 1992/93:91 om vissa ekonomiska frågor som gäller
inlandsbanan2
Motionerna2
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:92
Motion väckt med anledning av proposition 1992/93:493
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:913
Utfrågningar m.m.3
Utskottet3
1 Bakgrund3
2 Regeringens förslag5
3 Motionsförslag7
4 Utskottets ställningstagande9
4.1 Yrkanden om avslag på propositionerna 1992/93:9 och
1992/93:919
4.2 Allmänna riktlinjer10
4.3 Inlandsbanans infrastruktur10
4.4 Banunderhåll och banupprustning11
4.5 Drift- och investeringsbidrag12
4.6 Rullande materiel m.m.13
4.7 Förlängd rådrumstrafik14
Hemställan14
Reservation15
Särskilt yttrande17
Meningsyttring av suppleant18