Huvudmän för gymnasial utbildning

Betänkande 1996/97:UbU14

Utbildningsutskottets betänkande 1996/97:UBU14

Huvudmän för gymnasial utbildning

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Innehållsförteckning

1996/97
UbU14

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling
med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning
från gymnasieelevernas hemkommuner. Lagförslaget innebär att respektive lands-
ting sänker och kommunerna inom landstinget höjer sina skattesatser med ett
belopp som svarar mot landstingets skattefinansierade kostnader för
naturbruks- och omvårdnadsprogrammen inom de gymnasiala utbildningarna.
Skatteväxlingen skall ske senast inför år 1999. Beloppet för skatteväxling
bestäms för varje landstingsområde genom överenskommelser mellan landstinget
och kommunerna som ingår i landstinget.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till ändringar i skollagen
som i huvudsak innebär att landstingen efter överenskommelse med en kommun får
rätt att anordna även specialutformade program i gymnasieskolan och
gymnasiesärskolan.
Motionsyrkanden från Moderaterna avstyrks. De syftar bl.a. till att
kommunerna skall vara huvudmän för all offentlig gymnasial utbildning och att
följaktligen landstingen inte skall få möjlighet att anordna specialutformade
program. Yrkandena följs upp i en reservation (m) till betänkandet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1996/97:110 Vissa skolfrågor m.m. (i motsvarande
del) föreslagit
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om särskild
skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att
begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100).
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 respektive 2 till detta betänkande.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen
1996/97:Ub17 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om huvudmannaskapet för utbildningen inom gymnasieskolan, gymnasial
vuxenutbildning, påbyggnadsutbildningar, gymnasiesärskolan och särvux,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för skatteväxlingen mellan kommun och landsting,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att landstingen bör ges
vidgade möjligheter att ordna specialutformade program inom gymnasieskolan i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning på entreprenad.

Motion från allmänna motionstiden 1996
1996/97:Ub240 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrat huvudmannaskap
för de gymnasieskolor som har landsting som huvudman i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 1996/97:110 Vissa
skolfrågor m.m. i den del propositionen avser frågor om huvudmannaskap för
gymnasial utbildning och skatteväxling mellan landsting och kommuner, samt
motionsyrkanden i anslutning till dessa.
Utskottet har i sitt betänkande 1996/97:UbU12 behandlat propositionen i
övrig del, dvs. redovisningen i denna av regeringens bedömningar i fråga om
hemspråksundervisningen, samt ett i ärendet väckt motionsyrkande.

Huvudmannaskapet för gymnasiala utbildningar
I propositionen redogör regeringen för gällande bestämmelser i skollagen
(1985:1100) i fråga om rätten för kommuner och landsting att anordna gymnasial
utbildning. Utifrån denna redogörelse lämnar regeringen en beskrivning av
nuvarande organisation för utbildningar inom områdena naturbruk och omvårdnad.
Landstingens respektive kommunernas kostnader för dessa utbildningar redovisas
också.
När det gäller landstingens rätt att anordna gymnasial utbildning beslutade
riksdagen våren 1996 om ändrade regler i skollagen (prop. 1995/96:183, bet.
UbU10, rskr. 265, SFS 1996:566). Tidigare fick ett landsting anordna
utbildning enbart på sådana nationella program i gymnasieskolan som avser
naturbruk och omvårdnad. Enligt den nya lydelsen av skollagen fr.o.m. den
1 juli 1996 får ett landsting efter överenskommelse med en kommun anordna även
andra nationella program. Om överenskommelse med kommunen träffas kan
landstinget också anordna gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i
komvux inom andra områden än naturbruk och omvårdnad samt nationella program i
gymnasiesärskolan och motsvarande utbildning i särvux. Samtidigt, från den 1
juli 1996, togs den bestämmelse i skollagen bort som gav landstingen
företrädesrätt framför kommunerna att anordna gymnasieutbildning inom
naturbruk och omvårdnad.
Varje kommun är enligt skollagen skyldig att erbjuda samtliga ungdomar i
kommunen utbildning i gymnasieskolan på nationella program, specialutformade
program eller individuella program fram t.o.m. det första halvåret det år de
fyller 20 år. Kommunen har ansvar för att alla ungdomar får tillgång till ett
allsidigt urval av program. Erbjudandet skall när det gäller nationella
program avse utbildning som anordnas antingen inom kommunen eller i en annan
kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal som hemkommunen
slutit med den andra kommunen eller med landstinget. Genom slopandet av
landstingens företrädesrätt till utbildningar inom områdena naturbruk och
omvårdnad har kommunen från den 1 juli 1996 obegränsad rätt att anordna
samtliga nationella program.
Regeringen konstaterar att nyssnämnda ändringar i skollagen löste en rad
problem. Dels fick kommunerna rätt att utan medgivande från landstinget
anordna omvårdnads- och naturbruksutbildningar i gymnasieskolan, dels
undanröjdes också hindret för landsting att anordna andra nationella program i
gymnasieskolan om ett landsting kommit överens med en kommun om detta.
Motsvarande ändringar beträffande komvux, gymnasiesärskola och särvux har
givit kommunerna alla formella möjligheter att själva anordna den gymnasiala
utbildning varje kommun önskar. Samtidigt har möjligheter öppnats för att låta
landstingen ta en större andel av de gymnasiala utbildningarna.
Även med de nya reglerna kvarstår dock enligt regeringen vissa problem. För
att åtgärda dessa lägger regeringen nu fram förslag till lagstiftning rörande
skatteväxling mellan landsting och kommuner samt förslag om att landsting
skall få möjlighet att också anordna specialutformade program inom
gymnasieskolan. Utskottet behandlar förslagen i följande avsnitt.
Regeringen redogör i propositionen för innebörden av begreppet
huvudmannaskap i skollagen. Enligt lagen har hemkommunen en skyldighet att
erbjuda utbildning, men det är den kommun eller det landsting eller den
fristående gymnasieskola som anordnar utbildningen som är dess huvudman och
ansvarar för utbildningen.
Landstingen bör enligt regeringens bedömning även i fortsättningen ha
initiativrätt (men ej företrädesrätt) till de nationella programmen i
gymnasieskolan inom områdena naturbruk och omvårdnad samt till utbildningar
med motsvarande innehåll i komvux.
I motionerna 1996/97:Ub17 (m) yrkande 1 och 1996/97:Ub240 (m) yrkande 12
anförs att kommunerna bör vara huvudmän för all offentlig gymnasieutbildning.
Det är enligt motionärerna inte logiskt, praktiskt eller modernt att
landstingen skall ansvara för en liten del av gymnasieutbildningarna, medan
kommunerna har det övergripande ansvaret för att alla elever erbjuds en
gymnasieutbildning. Alltså bör kommunerna ha huvudmannaskapet för utbildningen
inom gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildningar,
gymnasiesärskolan och särvux.
U t s k o t t e t noterar att enligt redovisningen i propositionen bedriver
landstingen utbildning på naturbruksprogrammet i 46 skolor med sammanlagt
2 137 intagningsplatser. Kommunerna anordnar programmet i sex skolor med 234
platser. Motsvarande uppgifter för omvårdnadsprogrammet visar att landstingen
driver 92 skolor med 4 575 intagningsplatser, medan kommunerna svarar för
omvårdnadsutbildning i 36 skolor med 1 146 platser.
Utskottet anser i likhet med regeringen att de av riksdagen under föregående
riksmöte beslutade ändringarna i skollagen i fråga om möjligheterna för
kommuner och landsting att anordna gymnasiala utbildningar öppnar för flexibla
lösningar. Genom regional samverkan kan olika organisationsformer skapas
alltefter det lokala behovet och de samlade resurserna användas på ett
effektivt sätt. Riksdagen bör enligt utskottets mening avslå motionsyrkandena.

Skatteväxling mellan kommuner och landsting
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting
att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner.
Bakgrunden till lagförslaget är följande. När det specialdestinerade
statsbidraget till landstingens gymnasieutbildningar upphörde den 1 juli 1991,
fick landstingen rätt att uppbära interkommunal ersättning från elevernas
hemkommuner motsvarande högst det statsbidrag som utgick till hemkommunen för
elevens utbildning i gymnasieskolan. Det kom att medföra att landstingen
täckte sina kostnader för utbildningen inom naturbruk och omvårdnad på
gymnasieskolan till ungefär en tredjedel med interkommunal ersättning, medan
de övriga två tredjedelarna finansierades med landstingsskattemedel. Samtidigt
med att riksdagen våren 1996 beslutade om ändrade regler för landstingens
möjligheter att anordna gymnasial utbildning slopades denna föråldrade
specialbestämmelse för landstingen (prop. 1995/96:183, bet. UbU10, rskr. 265).
Mellan primärkommuner gäller full kostnadstäckning med interkommunal
ersättning. Enligt den nya lydelsen av 5 kap. 23 § skollagen, som trädde i
kraft den 1 juli 1996, kan även landstingen kräva full kostnadstäckning för
gymnasieskolan i interkommunal ersättning från elevernas hemkommuner (SFS
1996:566).
Regeringen framhåller i propositionen att kommunen har det fulla ansvaret
för att erbjuda sina invånare en gymnasial utbildning. För att kommunen helt
skall kunna ta detta ansvar måste den förfoga över de skatteintäkter som kan
hänföras till sådan utbildning, dvs. till utbildning i gymnasieskola, komvux,
gymnasiesärskola och särvux. Med de totala skattemedlen samlade i kommunerna
avgör dessa på vilket sätt de vill skaffa utbildningsplatser till sina
ungdomar och vuxna. Enligt regeringen är landstingens roll i detta sammanhang
att på eget initiativ eller efter överenskommelse med en kommun anordna vissa
gymnasiala utbildningar och ställa dessa platser till förfogande för elever
från de kommuner som inte själva anordnar utbildningarna i fråga. Inom
områdena naturbruk och omvårdnad domineras utbildningsutbudet helt av
landstingen. Det är enligt regeringens mening av stor vikt att landstingen
fortsätter att erbjuda sina gymnasiala utbildningar, även om en skatteväxling
kommer att innebära att dessa helt finansieras genom interkommunal ersättning
från hemkommunerna. Genom överenskommelser med kommunerna kan landstingens
engagemang i de gymnasiala utbildningarna ytterligare vidgas, anför
regeringen.
Den närmare innebörden av lagförslaget är följande. Ett landsting skall, när
det fastställer sin skattesats, sänka skattesatsen med det belopp som
motsvarar det minskade utdebiteringsbehov som uppkommit med anledning av att
landstingen fr.o.m. den 1 juli 1996 har fått möjlighet att begära full
ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner. Den sänkning av landstingets
skattesats som avses är det skatteutrymme som har motsvarats av landstingets
kostnader för anordnandet av naturbruksprogrammet och omvårdnadsprogrammet
inom de gymnasiala utbildningarna. Skatteväxlingen skall ske senast inför år
1999. En kommun som ingår i ett landsting får, när den fastställer sin
skattesats, höja den med det belopp som motsvarar högst landstingets sänkning
av skattesatsen. Varje landsting och de kommuner som ligger inom respektive
landsting skall före utgången av år 1998 träffa en överenskommelse med vilket
belopp landstingen skall sänka sin skattesats. Lagen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1997.
När det gäller storleken av det belopp som skatteväxlingen skall omfatta
konstateras i propositionen att det finns en mycket stor spridning vad avser
utbildningskostnader mellan landets landstingsområden. Innan beloppet för
skatteväxling fastställs behöver därför en avstämning göras mot de faktiska
kostnader som denna verksamhet har. Kostnaderna för de regionala kun-
skapscentrum, som finns i vissa län och som inte ingår i de gymnasiala
utbildningarna, bör exempelvis frånräknas kostnaderna för naturbruksskolornas
utbildningar för att ge ett adekvat växlingsbelopp. En skatteväxling behöver
enligt regeringen inte innebära att varje enskild kommun direkt kompenseras
för de kostnader som uppstår. Utfallet av skatteväxlingen kommer att bero på
dels kommunernas skattekraft, dels hur många elever från kommunen som deltar i
landstingets utbildningar. Det utjämningssystem för kommuner och landsting som
finns fr.o.m. den 1 januari 1996 kommer dock att utjämna för dessa båda
faktorer.
I motion 1996/97:Ub17 (m) yrkande 2 anförs att regeringens förslag om
skatteväxling tydliggör att det är kommunerna som har ansvaret för
finansieringen av gymnasieskolan och komvux. Motionärerna betonar att
skatteväxlingen bör genomföras fullt ut mellan samtliga landsting och
kommuner. En smyghöjning av skatten genom att landstingen tar det frigjorda
utrymmet i anspråk för andra ändamål kan inte tillåtas, understryker de. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
U t s k o t t e t delar helt regeringens bedömning att kommunernas
skyldighet att från den 1 juli 1996 erlägga full interkommunal ersättning till
landstingen kräver att de ekonomiska förhållandena mellan landsting och
kommuner snarast regleras. Utskottet noterar att landstingens sammanlagda
nettokostnad för gymnasial utbildning som täcktes av landstingsskattemedel år
1995 var 1 435,7 miljoner kronor enligt redovisningen i propositionen. Som
regeringen påpekar innebär ett utnyttjande från landstingens sida av den nya
möjligheten att ta ut full kostnadsersättning för gymnasieskolan i
interkommunal ersättning från hemkommunerna att utbildningskostnaderna
övervältras från landsting till kommuner. En skatteväxling mellan landsting
och kommuner är därför enligt utskottets mening både motiverad och angelägen.
Också ur den aspekten att det är kommunen som har huvudansvaret för att
erbjuda invånarna utbildning är det rimligt att kommunen får disponera det
totala skatteutrymme som används för gymnasiala utbildningar.
Som nämnts i det föregående har hemkommunen ansvar för att alla ungdomar får
tillgång till ett allsidigt urval av program inom gymnasieskolan antingen inom
hemkommunen eller i annan kommun eller i landstinget enligt samverkansavtal.
För utbildning i annan kommun eller landsting, där samverkansavtal saknas, är
hemkommunen i regel skyldig att betala interkommunal ersättning. Antalet
utbildningsplatser på de olika programmen skall enligt skollagen anpassas med
hänsyn till elevernas önskemål. Utbudet av kurser och studievägar är dock
beroende av antalet studerande som väljer dem. Efterfrågan på olika
utbildningar kommer att avgöra i vilken omfattning viss utbildning kan
bedrivas.
I de utvärderingar som gjorts av gymnasieskolan sedan dess tillkomst har
landstingens utbildningar kvalitetsmässigt satts mycket högt (prop. s. 19).
Utskottet vill särskilt framhålla vikten av att en sammanhållen
naturbruksutbildning med hög kvalitet kan bibehållas. Det är vidare angeläget
att man i förhandlingarna om skatteväxling mellan kommuner och landsting tar
det regionala ansvaret och särskilt uppmärksammar de effekter skatteväxlingen
kan få för kommuner och landsting som tar ansvar för att driva
naturbruksutbildningarna.
Utskottet konstaterar att förslaget till lag om särskild skatteväxling inte
innehåller någon bestämmelse om med vilket belopp landstingen skall sänka sina
skattesatser. Uppgifter som redovisas i propositionen ger en bild av
kostnadsläget i landet för landstingens gymnasiala utbildningar år 1995 som
visar på stor spridning. Ställt i relation till landstingens totala
skattefinansiering erhålls den skattesats (öre per skattekrona) som
kostnaderna för utbildningarna utgör. Riksgenomsnittet är 18 öre/skattekrona.
Landstinget i Jämtland har det högsta värdet med 33 öre/skattekrona, medan
landstingen i Norrbotten och Stockholm har de lägsta värdena med vardera 8
öre/
skattekrona. Enligt författningskommentaren (prop. s. 29) får det förutsättas
att parterna kan komma överens om vilket belopp som är det rätta och att
skatteväxlingen därefter genomförs inom föreskriven tid. Med hänsyn till
skillnaderna i utbildningskostnader utgår utskottet från att de
överenskommelser som träffas mellan landsting och kommuner inom respektive
landstingsområde om belopp för skatteväxling kommer att variera i utformning
landstingsområdena emellan. Utskottet instämmer med regeringen att kostnaderna
för de regionala kunskapscentrum som vuxit fram vid vissa naturbruksgymnasier
därvid bör frånräknas utbildningskostnaderna för att ge ett riktigt
växlingsbelopp.
Utskottet vill också peka på att en parlamentarisk kommitté,
Utjämningsutredningen (Fi 1995:16), för närvarande arbetar med att följa upp
och utveckla det nya utjämningssystemet för kommuner och landsting som
infördes den 1 januari 1996. Detta system skall genom inkomstutjämning
kompensera för skillnader i skattekraft mellan enskilda kommuner respektive
landsting. Genom en justering i kostnadsutjämningen avseende gymnasieskolan
kommer även skillnader i kostnader som beror på val av landstingens
gymnasieutbildningar att utjämnas mellan kommunerna framöver.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade
möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas
hemkommuner.
När det särskilt gäller yrkande 2 i motion 1996/97:Ub17 vill utskottet
hänvisa till finansutskottets behandling hösten 1996 av regeringens förslag
till lag om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till
kommuner och landsting åren 1997 och 1998 (prop. 1995/96:213, bet. 1996/97:
FiU6, rskr. 1996/97:16). Lagen, som antogs av riksdagen, reglerar hur en höjd
skattesats för åren 1997 eller 1998 i förhållande till 1996 års skattesats
påverkar det generella statsbidraget. Höjda skattesatser i samband med
skatteväxling är dock enligt lagtexten undantagna från sanktioner i form av
minskade statsbidrag. I yttrande till finansutskottet ansåg
konstitutionsutskottet att det borde klarläggas att den kommun eller det
landsting som lämnar ifrån sig en uppgift skall sänka sin skatt i motsvarande
mån. Finansutskottet anförde (bet. s. 6) att regeringsförslaget utgick från
att kommuner och landsting som lämnar ifrån sig en uppgift sänker sin skatt på
avtalat sätt. Enligt vad finansutskottet erfarit fanns det inget exempel på
att så inte hade skett. Om en kommun eller ett landsting som lämnar ifrån sig
en uppgift skulle besluta om en mindre sänkning av skattesatsen än den som
avtalats är innebörden de facto en skattehöjning som enligt lagförslaget kan
medföra minskat generellt statsbidrag, menade finansutskottet.
Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att det för närvarande inte finns
några regler som begränsar kommuners och landstings möjligheter att för år
1999 fritt fastställa sina skattesatser.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:Ub17
yrkande 2.

Specialutformade program
Som redovisats i det föregående får ett landsting utan särskild
överenskommelse med en kommun anordna utbildning endast på sådana nationella
program som avser naturbruk och omvårdnad. Genom de ändringar i skollagen som
infördes fr.o.m. den 1 juli 1996 får landstingen efter överenskommelse med en
kommun anordna även andra nationella program.
I propositionen meddelas att det på olika håll i landet har aktualiserats
att landsting på kommunernas önskemål också borde få anordna specialutformade
program, bl.a. med anknytning till det lokala näringslivet. Detta är dock med
nuvarande regler inte möjligt.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att ett landsting efter
överenskommelse med en kommun får anordna specialutformade program inom
gymnasieskolan. Motsvarande bör gälla för gymnasiesärskolan. Regeringen vill
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen
(1985:1100), där bestämmelser med denna innebörd tillagts.
Också vissa andra ändringar - i förtydligande syfte - bör enligt regeringen
nu göras i 5 kap. skollagen. Sålunda bör beskrivningen av de specialutformade
och individuella programmen återfinnas bland de inledande bestämmelserna i
kapitlet. Vidare föreslås ett förtydligande när det gäller regler för
mottagande av sökande till specialutformade och individuella program som är
avsedda för en grupp av elever. Bland annat bör regleras en skyldighet för en
kommun eller ett landsting att i sådana fall även ta emot behöriga sökande som
inte är hemmahörande i samverkansområdet om den sökandes hemkommun har åtagit
sig att svara för kostnaderna för utbildningen. Lagändringarna föreslås träda
i kraft den 1 juli 1997.
I motion 1996/97:Ub17 (m) yrkande 3 begärs att riksdagen avslår regeringens
förslag att landstingen skall ges möjligheter att också anordna
specialutformade program. Motionärerna anmärker att avslagsyrkandet är en
konsekvens av deras ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan, nämligen att
kommunerna bör vara huvudmän för all offentlig gymnasieutbildning.
U t s k o t t e t anser det rimligt att landstingen - med samma förbehåll
som gäller för andra nationella program än inom naturbruk och omvårdnad - även
får anordna specialutformade program inom gymnasieskolan och
gymnasiesärskolan.
Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot regeringens förslag
till ändringar i skollagen. Riksdagen bör med avslag på motionsyrkandet anta
lagförslaget.

Undervisning på entreprenad
Olika former av entreprenad inom skolområdet kan enligt motion 1996/97:
Ub17 (m) yrkande 4 erbjuda lösningar på frågan om hur bästa möjliga utbildning
skall kunna erbjudas eleverna. Därför, betonar motionärerna, är det viktigt
att lagen om entreprenadförhållanden inom skolan förtydligas och utvidgas.
Kommunerna som huvudmän bör framöver i ökad omfattning kunna uppdra åt andra
utbildningsanordnare att bedriva undervisning.
U t s k o t t e t påminner om att enligt gällande regler i lagen (1993:802)
om entreprenadförhållanden inom skolan får kommuner och landsting sluta avtal
med en enskild fysisk eller juridisk person om att denne skall bedriva viss
undervisning inom gymnasieskolan. Avtalet får, som motionärerna påpekat,
endast avse undervisning inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen,
tekniska ämnen och yrkesämnen. För undervisning inom andra områden än de nu
nämnda får regeringen dock enligt lagen medge entreprenaddrift, om det finns
särskilda skäl i det enskilda fallet.
Utskottet har vid flera tillfällen sedan lagen trädde i kraft den 1 januari
1994 behandlat likartade motionsyrkanden om att ge kommunerna vidgade
möjligheter att lägga ut undervisning på entreprenad - senast i betänkande
1996/97:UbU7 (s. 20). Utskottet ansåg då, liksom tidigare, att det inte fanns
skäl att ändra gällande föreskrifter om undervisning på entreprenad inom
skolområdet, varför motionsyrkandet avstyrktes. Utskottet har inte heller nu
någon annan uppfattning. Det aktuella motionsyrkandet bör alltså avslås av
riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub17 yrkande 1 och 1996/97:Ub240
yrkande 12,
res. (m) - delvis
2. beträffande skatteväxling mellan kommuner och landsting
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub17 yrkande 2 antar regeringens
förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade
möjligheter för ett landsting att begära ersättning från
gymnasieelevernas hemkommuner,
res. (m) - delvis
3. beträffande möjlighet för landsting att anordna specialutformade
program inom gymnasieskolan m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub17 yrkande 3 antar regeringens
förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
res. (m) - delvis
4. beträffande vidgade möjligheter att lägga ut undervisning på
entreprenad inom skolområdet
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub17 yrkande 4.
res. (m) - delvis

Stockholm den 22 maj 1997

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Eva Johansson
(s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Torgny
Danielsson (s), Ulf Melin (m), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig-
Olofsson (v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kd), Nils-Erik Söderqvist (s), Marie Wilén
(c) och Ola Ström (fp).

Reservation

Huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning, m.m. (mom. 1-4)
Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m)
anför:
Vi vill att kommunerna skall vara huvudmän för all offentlig gymnasial
utbildning, dvs. för gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning,
påbyggnadsutbildningar, gymnasiesärskolan och särvux. Enligt vår mening är det
varken logiskt, praktiskt eller modernt att landstingen t.ex. skall ansvara
för en liten del av utbildningarna inom gymnasieskolan, medan kommunerna har
det övergripande ansvaret för att alla elever erbjuds en gymnasieutbildning.
Landstingens gymnasiala utbildningar bör därför överföras till kommunerna.
Detta bör riksdagen med bifall till våra motionsyrkanden som sin mening ge
regeringen till känna.
Regeringens förslag att kommunerna skall ha det fulla finansieringsansvaret
för gymnasieskolan innebär ett steg i rätt riktning. Eftersom vi anser att
kommunerna skall vara huvudmän för all offentlig gymnasieutbildning, är det
viktigt att skatteväxlingen genomförs fullt ut mellan samtliga landsting och
kommuner. Vi vill i sammanhanget betona att en smyghöjning av skatten genom
att landstingen tar det frigjorda utrymmet i anspråk för andra ändamål inte
kan tillåtas. Riksdagen bör bifalla motionsyrkandet härom och göra ett
tillkännagivande till regeringen om formerna för skatteväxlingen.
Ytterligare en konsekvens av vårt ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan
är att vi i enlighet med yrkande 3 i motion 1996/97:Ub17 motsätter oss
förslaget i propositionen att landstingen skall ges möjligheter att anordna
även specialutformade program inom gymnasieskolan efter överenskommelse med
kommunen. Därmed avslår vi regeringens förslag till ändringar i skollagen,
vilka huvudsakligen avser eller hänger samman med denna nya form av
landstingsutbildning.
Vi anser att olika former av entreprenad kan erbjuda lösningar på frågan om
hur bästa möjliga utbildning skall kunna erbjudas eleverna. Vi vill därför
betona vikten av att lagen om entreprenadförhållanden inom skolan förtydligas
och utvidgas så att det i framtiden blir möjligt för kommunerna att i ökad
omfattning uppdra åt andra utbildningsanordnare att bedriva undervisning.
Motionsyrkandet bör bifallas av riksdagen.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 1, 2, 3 och
4 bort hemställa
1. beträffande huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub17 yrkande 1 och
1996/97:Ub240 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
2. beträffande skatteväxling mellan kommuner och landsting
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub17 yrkande 2 dels antar
regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av
ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från
gymnasieelevernas hemkommuner, dels som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
3. beträffande möjlighet för landsting att anordna specialutformade
program inom gymnasieskolan m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub17 yrkande 3 och med avslag på
regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
4. beträffande vidgade möjligheter att lägga ut undervisning på
entreprenad inom skolområdet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub17 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade
möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas
hemkommuner

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Utskottet.............................................2
Huvudmannaskapet för gymnasiala utbildningar........2
Skatteväxling mellan kommuner och landsting.........4
Specialutformade program............................7
Undervisning på entreprenad.........................8
Hemställan..........................................9
Reservation..........................................10
Huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning, m.m. (mom. 1 4)10
Regeringens lagförslag...............................12
Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade
möjligheter för ett landsting att begära ersättning från
gymnasieelevernas hemkommuner
12
Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)13