Gränser i skog

Betänkande 2009/10:MJU28

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
17 juni 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

Beslut

Förändringar av regler för att avverka skog (MJU28)

Processen med att söka särskilt tillstånd för att kunna avverka skyddsskog och svårföryngrad skog ska upphävas. Istället gäller skogsvårdslagens generella krav på att meddela planerade avverkningar till Skogsstyrelsen. För fjällnära skog måste man även i fortsättningen söka tillstånd för avverkning. Ansökan ska innehålla en redogörelse om hur återväxten av skogen ska tryggas. Vid avverkning inom renskötselns året-runt-marker ska markägaren redovisa vad han eller hon tänker göra för att tillgodose rennäringens intressen. Det blir också förbud mot avverkning av skog inom renskötselns året-runt-marker om det innebär väsentligt bortfall av renbete.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till proposition 2009/10:201 i denna del samt delvis bifall till proposition 2009/10:184 i denna del. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-05-06
Justering: 2010-05-27
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-08
Trycklov: 2010-06-08
Reservationer: 3
Betänkande 2009/10:MJU28

Alla beredningar i utskottet

2010-05-06

Förändringar av regler för att avverka skog (MJU28)

Processen med att söka särskilt tillstånd för att kunna avverka skyddsskog och svårföryngrad skog ska upphävas. Det föreslår regeringen i en proposition. Istället gäller skogsvårdslagens generella krav på att meddela planerade avverkningar till Skogsstyrelsen.

För fjällnära skog måste man även i fortsättningen söka tillstånd för avverkning. Ansökan ska innehålla en redogörelse om hur återväxten av skogen ska tryggas.

Vid avverkning inom renskötselns året-runt-marker ska markägaren redovisa vad han eller hon tänker göra för att tillgodose rennäringens intressen. Det blir också förbud mot avverkning av skog inom renskötselns året-runt-marker om det innebär väsentligt bortfall av renbete.

Miljö- och jordbruksutkottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-06-16
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:MJU28, Gränser i skog

Debatt om förslag 2009/10:MJU28

Webb-tv: Gränser i skog

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 173 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Denna debatt handlar om regeringens proposition Gränser i skog . Det låter inte särskilt upphetsande eller stort. Men egentligen handlar det om mer än att ta bort gamla regelverk som kan tyckas ha spelat ut sin roll. Vi socialdemokrater säger ja till några av förslagen, bland annat att gränserna för skyddsvärd skog upphävs och att Öland och Gotland inte längre behöver klassas som områden för svårföryngrad skog. Men det finnas andra förslag som vi har svårare för och som vi anser att regeringen inte har utrett och analyserat klart. Flera av förändringarna påverkar två för norra Sverige viktiga näringar. Jag tänker på både skogsbruket och rennäringen. Läser man vad remissinstanserna skriver är flertalet kritiska till vissa av de förändringar som föreslås. Inte minst Lagrådet har kritiska åsikter. Men jag är inte förvånad. Lagrådet har kritiserat regeringens propositioner över lag för att de är dåligt beredda. Det är samma sak med denna proposition, Gränser i skog . Vi vill att regeringen tar tillbaka den och gör ett mer gediget arbete för att se hur man kan minska konfliktytorna och lägger fram förslag som ökar samverkan och dialogen mellan de två viktiga näringarna i norra Sverige - rennäringen och skogsbruket. Till exempel när det gäller tillståndskrav för avverkning inom svårföryngrad skog är flera tunga remissinstanser negativa för att de saknar bland annat ett klarläggande av den geografiska utsträckningen av renskötselområdet. Betydelsen av rennäringen som allmänt respektive enskilt intresse är fortfarande luddig. I det sammanhanget kan jag rekommendera utskottets ledamöter att läsa betänkandet från Rennäringspolitiska kommittén 2001. Både jag och Ola Sundell var med i det arbetet. Det är värt att läsa. Flera instanser har pekat på en ökad risk för negativa konsekvenser för känsliga natur- och kulturmiljöer. Jag är intresserad av hur ni inom borgerligheten kan vara så säkra i er bedömning att inga negativa konsekvenser uppstår för rennäringen, naturvården och kulturmiljövården med dessa förslag när flera tunga remissinstanser är tveksamma. Är ni förblindade av regelförenklingarna som ni ändå inte har lyckats särskilt bra med, eller varför lyssnar ni inte på kritik? Jag kan förstå att ni inte vill lyssna på oppositionen, men ni kan väl lyssna på experterna som ni anlitar. Jag vill också ha svar på vilka åtgärder som regeringen föreslår för att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett bra samråd, god dialog och samverkan. Herr talman! Ytterligare förslag i propositionen handlar om dialog mellan skogsbruk och rennäring. Här vill jag fråga varför ni inte inför informationsplikt i hela renskötselområdet. Tyvärr tar ni inte ett helhetsansvar utan ni duttar lite här och där. Som jag sade tidigare uppstår det problem när den geografiska utbredningen av renskötselområdet är klarlagt. Jag är rädd för att detta skapar ökad konfliktyta i stället för, som jag tror att vi alla är överens om, behov av mer dialog och samråd och ökad respekt för varandras näringar. Det behövs också stöd för att ta fram renbruksplaner i alla samebyar som är ett ypperligt verktyg för att skapa samverkan och samsyn. Skogsstyrelsen behöver ökade resurser för att hantera det nya som kommer med dessa förändrade förslag. Herr talman! Jag vill faktiskt vara lite positiv också. Samrådet mellan skogsbruk och rennäring har utvecklats bra under 2000-talet. Det finns med som krav i certifieringsinstrumenten för skogsbruket, och Skogsstyrelsen har haft många bra utbildningar tillsammans med Sametinget. LRF och skogsägarna har tillsammans med Svenska Samernas Riksförbund haft bra samverkansprojekt. Mer av sådant behövs, och det kan regeringen skapa förutsättningar för. Det var precis sådant som Rennäringspolitiska kommittén föreslog 2001 för att lösa de konflikter som finns när man brukar och finns på samma marker. Till sist måste jag kommentera rennäringen som allmänt och enskilt intresse. Här lägger regeringen inte fram ett enda nytt förslag. Utredningen som ligger till grund för propositionen lägger fram ett antal förändringsförslag, och ni väljer att inte göra någonting. Remissinstanserna är i och för sig negativa till utredningens förslag. Men då handlar det om att mycket saknas i analyser och inte minst klargörande om rennäringens utbredning och innebörd liksom när det gäller betydelsen av rennäringen som allmänt respektive enskilt intresse. Detta är en av de knäckfrågor som en regering har att hantera, och ni har inte lyckats med det. Samernas ställning, rennäringens betydelse och skogsbrukets betydelse för hela Sverige och inte minst för norra Sverige kräver mod, helhetssyn och breda politiska överenskommelser av oss politiker. Ni kommer med ett hafsverk med några förändringar, några bra som vi står bakom, men helheten känns inte genomarbetad och färdigberedd - tyvärr. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Anf. 174 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Skrivningarna om svårföryngrad skog i skogsvårdslagen har funnits sedan 1903, och de finns enligt Skogsstyrelsen kvar där på grund av försiktighetsprincipen eftersom man inte vet vad som skulle hända med dessa områden vid exploaterande skogsbruk. Dessa områden med svårföryngrad skog innehåller generellt sett mer gammal skog med höga biologiska värden. Regeringen föreslår nu en förändring av lagen om svårföryngrad skog och skyddsskog, vilket innebär att kravet på tillstånd till avverkning av skog inom dessa områden upphävs och ersätts med lagens generella krav på att underrätta Skogsstyrelsen om planerade avverkningar - anmälningsplikt. Därmed upphävs de områden som i dag klassas som skyddsskog respektive svårföryngrad skog. Skyddsskogen utgörs av skogsområden i södra Sverige, i Skåne, Blekinge och Halland, belägna inom områden där sandflykt förekommer. Sandflykt är ett naturligt fenomen i vissa områden med sitt eget naturliga ekosystem, och det anses inte längre finnas skäl att genom skogsplantering förhindra eller försvåra naturliga processer i sådana områden. Samtliga remissinstanser som har yttrat sig är positiva till den delen av regeringens förslag. Områden med svårföryngrad skog utgörs dels av Öland och Gotland, dels av områden i norra Sverige, oftast nedanför den fjällnära skogen och oftast inom de marker som utnyttjas av rennäringen. När det gäller avskaffandet av tillståndspolitiken för avverkning inom dessa områden har remissinstanserna i viktiga avseenden olika ståndpunkter, framför allt när det gäller den norra delen av Sverige. De tillstyrker att tillståndsplikten för avverkning på Öland och Gotland kan ersättas med anmälningsplikt, däremot, som sagt, inte när det gäller norra Sverige där det finns olika åsikter. Till exempel Sametinget motsätter sig det bland annat för att det får negativa konsekvenser för rennäringen samt för natur- och kulturvården. Anledningen enligt regeringen är att det inte längre behövs några särskilda bestämmelser mot avverkning i svårföryngrad skog i och med dagens kunskap om de komplexa sambanden som råder mellan ekonomi, metoder och tekniker. Men regeringen har inte tagit hänsyn till Gränsskogsutredningens förslag om att det i lagen förs in ett generellt förbud mot avverkning om återväxten inte kan tryggas på grund av skogsbeståndets ogynnsamma läge. Regelrådet har också avstyrkt förslaget i och med att konsekvensutredningen är bristfällig. Regeringen tror att förändringen kommer att leda till administrativa lättnader för skogsägarna. Men vi bedömer, i likhet med flera remissinstanser, att förslaget snarare kommer att medföra administrativt merarbete. Vi kan alltså ställa oss bakom att gränserna för skyddsskog upphävs. Däremot tycker vi inte att det finns tillräckliga argument för att nu avskaffa tillståndsplikten för avverkning i områden med svårföryngrad skog. Denna skog är viktig för såväl natur- som kulturmål. Andelen skyddsvärd skog i dessa områden är generellt sett större eftersom det finns mer gammal skog med höga biologiska värden i dessa områden. Ett avskaffande av tillståndsplikten riskerar därmed ytterligare steg bort från att nå miljökvalitetsmålet om levande skogar. Risken är också att Skogsstyrelsen inte hinner granska anmälningarna innan avverkningarna påbörjas, och ytterligare resurser för merarbete till Skogsstyrelsen aviseras inte av regeringen, vilket är olyckligt. Det är även olämpligt att avskaffa områdena för skyddsvärd skog i norra Sverige med hänvisning till rennäringens intressen då - som vi hört Ann-Kristine Johansson säga - renskötselområdets geografiska utsträckning och innebörd samt betydelsen av rennäringen som allmänt respektive enskilt intresse inte tillräckligt har klarlagts. Dessutom framgår det av Gränsskogsutredningen att utredaren på grund av bristande tid i sitt arbete inte haft möjlighet att kalla samman en grupp av experter och sakkunniga som stöd i sitt arbete. Herr talman! Sammanfattningsvis anser alltså även jag att förslaget bör återremitteras. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 175 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! Det blir en del upprepningar här. Det handlar alltså om MjU28 Gränser i skog . Enligt förslaget ersätts avverkningstillståndet med en anmälan. Det handlar då om inre Norrland och Gotland. Det medför också att ett viktigt rådrum för att hinna ta ställning till behovet av att skydda skog tas bort. Vi anser inte att det finns tillräckliga argument för att avskaffa tillståndsplikten för avverkning i områden med svårföryngrad skog i norra Sverige. Andelen skyddsvärd skog i de här områdena är större då det generellt finns mer gammal skog med stora biologiska värden. Med ett borttagande av den här plikten finns risken att mer skyddsvärd skog avverkas. Det innebär ytterligare ett steg bort från miljökvalitetsmålet Levande skogar. Trycket på de här skogarna ökar. Skogsstyrelsens bedömning är att det med hänsyn till rennäringens intressen är olämpligt att avskaffa områdena för skyddsvärd skog i norra Sverige. Regeringens förslag innebär att det inte längre kommer att ställas krav på redovisning av den planerade avverkningen inom renskötselområden utanför åretruntmarkerna. Regeringen föreslår också en informationsplikt eller motsvarande gentemot samebyarna i samband med avverkningen. Den ska begränsas till åretruntmarkerna. Detta är lite märkligt. Man kan tycka att den skulle kunna gälla i hela renskötselområdet. Skogsbruket och rennäringen är två areella näringar som ofta nyttjar samma mark och som påverkar varandra. Det behövs uppmuntran. Man behöver också skapa en förståelse. Vidare behövs det tydliga regelverk. Men det som regeringen föreslår riskerar i stället att skapa nya svårigheter inom renskötselområdet. I praktiken innebär propositionen en försvagning av de samiska rättigheterna. Genom den nya lagstiftningen förlorar samebyarna sina möjligheter att överklaga Skogsstyrelsens avverkningstillstånd. De kan inte längre gå till domstol och få tillståndet överprövat till exempel. Regeringen slarvar över frågan. I Gränsskogsutredningens sammanfattning påpekar utredaren att han på grund av bristande tid inte haft möjlighet att kalla samman en grupp av experter och sakkunniga. Syftet ska delvis vara att minska byråkratin. Men om det här förslaget går igenom kan man se det som något som också kan öka Skogsstyrelsens arbetsbelastning. Myndigheterna behöver förbättra sina samrådsrutiner och skapa tydliga arbetsformer. Arbetssituationen på länsstyrelserna kan också påverkas. Vi anser att regeringen underskattar konsekvenserna för myndigheternas arbete. Redan i dag förekommer det att myndigheterna av tids- och resursskäl inte hinner behandla avverkningsanmälningar på ett adekvat sätt, kan man säga. Också röjning och gallring kan få negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden och andra viktiga naturvärden - detta behöver beaktas - och bör kanske inte tillåtas i fjällnära skog. Större hänsyn behöver även tas till miljöaspekter när det gäller skogsbilvägar och sådant. Också de påverkar den biologiska mångfalden. Det finns också en risk för fragmentering av skogsområden och andra naturvärden. Regeringens förslag innebär dessutom att tillstånd till avverkning får ges på en sammanhängande yta som är mindre än 20 hektar utan att det finns särskilda skäl till det. Även mindre avverkningar kan ha negativa konsekvenser, men det har kanske inte med storleken, antalet hektar, att göra. En annan sak i förslaget är att straffskalan ska ändras. Regeringen föreslår att överträdelser av föreskrifterna om skyldighet att underrätta Skogsstyrelsen om avverkning ändras till böter - tidigare fanns fängelsestraff på straffskalan - och detta kan få konsekvenser för prioriteringarna hos aktörerna i rättssystemet. Därför bör straffskalan inte ändras på det sätt som regeringen föreslår. Det finns andra sätt att lösa problemet, till exempel genom att lyfta in vissa regler i föreskrifter eller förordningar som beslutas av regeringen. Vi noterar att paragrafen om restriktionerna vid avverkning inom renskötselns åretruntmarker är formulerad som ett förbud. Men det finns inga straffsanktioner. Lagrådets kommentar är att regeringens förslag innebär att den som har synpunkter i större utsträckning får förlita sig till skogsmarksägarens ställningstaganden. Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 1.

Anf. 176 Ola Sundell (M)
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Det är ett ganska snårigt förslag som utskottet har haft att behandla. När jag här lyssnat på oppositionen förstärks den bilden; det kan jag lugnt säga. Enkelt uttryckt innebär förslaget tre saker: Inom gränsen svårföryngrad skog tar man bort tillståndet och ersätter det med en anmälan, precis som man gör i skogsbruket i övrigt. När det gäller den fjällnära skogen sker ingen förändring. Där är tillståndet kvar. När det gäller åretruntmarkerna sker de facto en skärpning. Samernas rätt inom åretruntmarkerna stärks med det här förslaget. Jag skulle kunna avsluta mitt anförande där, för det är egentligen innehållet i de tre delarna. Men när det gäller gränsen för svårföryngrad skog är det så att man när gränsen tillkom, 1923, såg risken att skogen skulle flytta nedåt, att fjället skulle öka i omfattning. Det var det ena. Det andra var att det på den tiden var naturlig föryngring som gällde. På de aktuella höjdlägena är det ganska svårt att på naturlig väg åstadkomma en ändamålsenlig föryngring, särskilt som man på den tiden inte heller hade markberedningsåtgärder. Syftet var alltså verkligen gott så det här fyllde sin uppgift just på den tiden. Det som hänt är att vi i dag har ett bättre plantmaterial. Vi har också bättre metoder för att sätta plantor och åstadkomma bra föryngringar. Dessutom har klimatförändringen gjort att det numera är varmare så fjället krymper - det ökar alltså inte. Därför har man ansett att regeln i fråga helt och hållet spelat ut sin roll. Det är den väldigt enkla bakgrunden till borttagandet av den. Vad man tjänar i den delen är att det blir en mindre administrativ börda. Det blir mindre regelkrångel, förstås till förmån för brukarna. Jag har ingen påverkan när det gäller natur- och kulturmiljö och ingen påverkan när det gäller renskötsel - ingenting. Det är i stället så att vare sig du befinner dig inom gränsen för svårföryngrad skog eller bedriver skogsbruk i Småland, eller vad det nu än är, måste du leva upp till lagkravet i dessa delar: återplantering och, naturligtvis, kultur- och naturmiljöaspekterna. Det som var så krångligt är alltså så enkelt. När det gäller den fjällnära skogen sker ingen förändring där, utan det är tillstånd som tidigare. Jag ska dock redovisa lite grann när det gäller året-runt-markerna. Det är två saker; en sak har tillkommit. Det är att en bestämmelse införs som innebär att man kan införa förbud mot skogsavverkning om det medför att tillåtet antal renar inte kan hållas på grund av skogsåtgärden. Myndigheten har alltså möjlighet att förbjuda avverkning. Det är ett regelverk som inte fanns tidigare och som är en skärpning. Det var det ena. Det andra är att man i denna anmälan ska redovisa vad man tänker göra för att tillgodose rennäringens intressen. Det är alltså två punkter som, skulle jag säga, gagnar renskötseln. Strukturellt skulle jag säga att det som är positivt med detta är att året-runt-markerna helt och hållet kopplas ihop med renskötselfrågorna. När det gäller de övriga är det en miljö- och kulturfråga när det gäller den fjällnära skogen, och när det gäller det svårföryngrade området blir det helt och hållet en vanlig skogsfråga, varken mer eller mindre. De lite högljudda kommentarerna från oppositionen i inledningen är alltså i mina ögon lite oförklarliga mot bakgrund av vad vi vet att dessa regelförändringar kommer att innebära. Till sist är det också några bestämmelser som lyfts upp till lag. Det är att skogsbruk på impediment förbjuds. Så har det i praktiken varit tidigare, men nu blir det lag. Viss högsta hyggesstorlek inom det fjällnära området blir också lagbundet. Även förbud mot hyggesplöjning i hela landet blir lag samt förbud mot främmande trädslag i det fjällnära området. (Applåder)

Anf. 177 Åke Sandström (C)
Herr talman! Det är alltid intressant med skogsdebatter, och detta är den sista skogspolitiska debatt jag för min del får vara med om. Jag vill börja med att tacka för samspråket och samarbetet med övriga ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet. Detta betänkande är till sitt namn, Gränser i skog , väldigt yvigt och mångtydigt. Det är de facto en svävande titel. Det finns massor av gränser i skogen - mellan bestånd, mellan markägare och så vidare - och det är om detta betänkandet handlar. Man tar bort en gräns som har funnits sedan 1923. Väster om denna gräns ansåg man som bekant att det var svårt att bedriva skogsbruk och klara återbeskogningen. Man hade också regler som till exempel gratis stämpling innanför denna gräns tidigare. Som Ola Sundell sade har dock forskning, beprövad erfarenhet och klimatförändringar gjort att lagen har överlevt sig själv. Skogsnäringen är fullständigt överens om detta, och det har jag respekt för. Sedan kopplade man ihop lagen med den överklagandemöjlighet rennäringen hade. Denna koppling gjordes långt efter att lagen tillkom. Vad som också har hänt är att skogsförslagen har omarbetats ett antal gånger, och vi har fått en miljöbalk som också är tillämplig. I detta förslag har som sagt tillståndsplikten ersatts med en anmälningsplikt där den sökande ska ange hur man ska göra för att tillgodose rennäringens intressen. Vad gällde ljudnivån och utgångshastigheten på Ann-Kristine Johanssons inlägg fick jag närmast bilden av att detta är en total förändring av hela området. Så är det inte. Jag ska återkomma till ett par av reservationerna, för jag tror faktiskt att det finns en del missförstånd med i behandlingen av detta ärende. Vill någon i en replik tala om för mig hur stor och omfattande den fjällnära skogen är och vilket område det är i förhållande till gränsen för den skyddsvärda skogen? Jag begär inte att någon ska göra det, så jag svarar själv: Omfattningen av den fjällnära skog som inte berörs av detta förslag är 3,1 miljoner hektar. Det är 3,1 miljoner hektar, och här låter det som om hela världen skulle ramla samman. Största delen av de ytor ni talar om får alltså ingen regelförändring. Jag tror alltså att det är ett missförstånd på denna punkt. Det är ett stort område där 6 000-7 000 privata markägare driver och måste driva ett lönsamt skogsbruk. Herr talman! Hänsynen till rennäringen vid skogsbruk är viktig, och detta har utretts i flera omgångar. Det vet de ledamöter som satt med i den rennäringspolitiska utredningen. Vi har utrett detta i 15 år i det här landet, till högre kostnad än 15 miljoner - betydligt högre. Jag har varit rätt mycket inkopplad på detta de senaste tre åren, och de möjliga förslag till renbruksplaner och motsvarande renbetesavtal på markägarsidan är något intressant som ska övervägas framöver. Det ställer jag upp på. Samråden är som sagt viktiga, och Skogsstyrelsen har fått i uppdrag att utvärdera hur samrådsförfarandet hittills har skett. Där finns en liten nyhet, och det är att det ska finnas skriftligt på att man har kallat båda parter till samråd. Så har det faktiskt inte fungerat på detta område, som jag känner rätt väl, och det är jätteviktigt. Jag har nämligen kommit fram till - och det är inte särskilt revolutionerande - att båda parter måste vara med om man ska samråda. Jag vill ställa frågor beträffande reservationerna 1 och 2. I reservation 1 står det i andra stycket: "Det är i dag olämpligt att avskaffa områdena för skyddsvärd skog i norra Sverige med hänvisning till rennäringens intressen." Det är fullständigt gripet ur luften; det ska inte avskaffas några områden. Vad vi tar bort är en gammal lag som inte har någon biologisk betydelse på något sätt. Jag hoppas att någon kan kommentera den delen. Det som gjorde att jag hoppade rakt upp fanns dock i reservation 2 från Vänstern och Miljöpartiet. Man säger att dessa 7 000 privata markägare på dessa 3,1 miljoner hektar inte ska få röja och gallra det som är skötselnödvändigt för skogen. De ska inte få röja och gallra skogen, för det kan skada den biologiska mångfalden. Eftersom jag har hållit på med detta så länge och läst rätt många poäng skulle jag gärna vilja veta: I vilken dokumenterad forskning, kära vänner från Vänstern och Miljöpartiet, kan man påstå att röjning och gallring även i höjdlägen skulle vara negativt för den biologiska mångfalden? Detta är mina små funderingar. Jag tycker som sagt att det är rätt att markägare inte behöver ha någon förmyndare för att bedriva sitt skogsbruk och bruka sin mark. Vi har lagstöd och lagskydd via skogsvårdslagen och miljöbalken. Jag tror säkert att samrådsfrågorna med rennäringens intressen ska gå bra att lösa. Det krävs som sagt att båda bjuder upp till dans om det ska bli något på den punkten. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. Jag vill dock gärna få svar på mina funderingar på reservationerna. (Applåder)

Anf. 178 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Vi har en otrolig rikedom i våra skogar, såväl nationalekonomiskt som ekologiskt, kulturellt och socialt. Här finns ett skafferi för både människor och djur. Detta har vi ett ansvar att vårda och förvalta för kommande generationer. Det betänkande som vi nu diskuterar syftar till en förenkling, ett tydliggörande om miljökvalitetsnormer, hänsyn till samerna och till en överföring och ett tydliggörande av lagen. Bestämmelser som nu finns i skogsvårdsförordningen och i vissa föreskrifter. I förenklingsarbetet för skogsavverkning är det inte minst med tanke på kommande generationer ett ansvar för oss att säkra den fjällnära och svårföryngrade skogen och den biologiska mångfalden. Därför är det viktigt att lyfta fram regeringens intentioner att regelförenklingen för skogsbruket inte innebär någon förändring av skyddet av de värden som vi är överens om att skydda. Det kommer fortsättningsvis att krävas tillstånd för att avverka skog som avgränsats som fjällnära skog. Detta har bedyrats av föregående talare, och vi hörde också att där finns 3,1 miljoner hektar. Skogsstyrelsen har rätt att avslå ansökan både när det medför förorening eller störning, när en gränsvärdesnorm inte följs och när det är oförenligt med natur- och kulturintressen. Dessutom ska brukaren redovisa hur återväxten ska tryggas. Avverkning får inte ske när återväxt inte kan tryggas. Herr talman! Det har talats en del om samerna och hänsyn till samerna här i kväll. Den kommer på många sätt att öka. Det är enbart genom dialog och samverkan mellan skogsbruk och rennäring som de knutar som fortfarande finns kvar kan lösas upp. Samråd ska fortsatt gälla för berörda samebyar. Här har nu Skogsstyrelsen fått ett speciellt uppdrag. Det handlar om att följa upp hur samrådet mellan skogsbruk och rennäring fungerar och att tillsammans med Sametinget främja dialog och samverkan. Nu införs dessutom, som vi också har hört här i kväll, en skyldighet att vid avverkning av skog redovisa vad man avser att göra för att just tillgodose rennäringens intressen. Om det skulle medföra väsentligt bortfall av renbete blir det ett uttryckligt förbud mot avverkning. Skogsägaren ska dessutom redovisa uppgifter om hur man kan tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Herr talman! I den svårföryngrade skogen har skogsbruket fungerat. Vi har sedan 1923 haft en lag som har krävt tillstånd. Jag tycker att Ola Sundell på ett föredömligt sätt drog den historiken och redogjorde för den skillnad som vi nu har att anpassa oss till och för de olika förutsättningarna. Med den tillståndsplikt som hittills råder godkänns i dag 75-95 procent av alla ansökningar utan krav på kompletteringar. I samband med att underrättelse görs ska Skogsstyrelsen beakta frågor om hänsyn till naturvården, kulturmiljövården och rennäringen. Skogsstyrelsen kan precis som vid tillståndsprövning besluta om avverkningsförbud eller begära information eller inventeringar. Förslaget att tillstånd nu ersätts med underrättelse kommer naturligtvis att innebära förenklingar. När den första administrativa processen har gåtts igenom är det givetvis förenklingar. Men - detta är viktigt att påpeka - för att samtidigt säkerställa hänsynen till natur- och kulturvärden har Skogsstyrelsen fått ytterligare ett uppdrag. Det är ett mycket viktigt uppdrag, nämligen att redovisa hänsynen till svårföryngrad skog. Jag utgår därför från att regeringen noggrant följer upp detta och att vi kan säkerställa att natur- och kulturvärden skyddas och att skyddsvärd skog inte avverkas. Denna del kommer Folkpartiet att följa upp mycket noga, då vi under tidigare år har reagerat väldigt starkt i de fall där skyddsvärd skog har avverkats och man inte har tagit denna viktiga hänsyn. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. Jag vill också passa på att tacka Ola Sundell, som slutar och som för ett litet ögonblick sedan höll sitt sista anförande här i kammaren. Ett varmt tack för det du har bidragit till!

Anf. 179 Tina Ehn (Mp)
Herr talman! Jag begärde ordet för att säga några saker. En av dem var precis det som Anita också sade. Jag skulle vilja tacka både Ola och Åke för era kunskaper. Det här är er sista debatt. Jag kommer att sakna er. Jag har väldigt stor respekt för er kunskap. Åke brukar alltid debattera i skogsfrågor, och han begärde svar från oppositionen om ett par saker. Jag skulle vilja ge ett svar, även om det sker som replik på Anita Brodén. Det ena handlade om reservationen om röjning och gallring. Förslaget till ny lydelse av lagtexten innebär ju att röjning och gallring kan ske i fjällnära skog utan tillstånd. I reservationen säger vi att vi anser att röjning och gallring som kan få negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden eller andra viktiga naturvärden inte bör tillåtas i fjällnära skog. Det är inte riktigt samma sak som att aldrig tillåta någon gallring eller röjning, men vi ser en risk med att man tar bort tillståndskravet. Jag ville också säga att vi delar Skogsstyrelsens bedömning att det är olämpligt att avskaffa områden för skyddsvärd skog i norra Sverige med hänvisning till rennäringens intressen. Där lutar vi oss mot vad Skogsstyrelsen har uttalat om detta.

Anf. 180 Anita Brodén (Fp)
Herr talman! Tack, Tina Ehn, för att de här frågorna fick svar! Tack också Åke! Jag vill givetvis också framföra ett tack till dig. Jag vill passa på att kommentera det Tina Ehn sade eftersom Åke är förhindrad att göra det. Jag utgår från att den utredning som nu Skogsstyrelsen har fått på sitt bord, att se över och följa upp natur- och naturvårdshänsyn och hänsynen till kulturmiljövården, också har stora möjligheter att också titta på vad detta får för konsekvenser. Det finns med, skulle jag vilja säga.

Anf. 181 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Ja, det börjar bli lite snårigt när det gäller vem som kommenterar vem. Men nu gäller det gränser i skog. Det här betänkandet visar att regelförenklingar kan göras utan att äventyra vare sig miljö, kultur eller bevarandet av skogar. Betänkandet visar också på att saker skett i vår natur medan vi och våra tidigare kolleger har suttit här och på ett sätt låtit tiden gå. Det har ju visat sig att de här delarna till stor del är överspelade på grund av naturen själv. Jag kan inte låta bli, herr talman, att citera ur det särskilda yttrandet från Vänstern. Det står: "I dagsläget har tillståndsplikten en avskräckande effekt. Risken är att Skogsstyrelsen inte hinner granska anmälningarna innan avverkningen påbörjas." Det här ger i alla fall mig anledning att återigen konstatera att det finns en väsentlig skillnad mellan vänsterkartellen, i alla fall Vänsterpartiet, och Alliansen när det gäller tilltron till markägare och skogsägare, att de vill hantera och förvalta sin skog. Det handlar om hur vi ser på människors förmåga att faktiskt ta ett egenansvar. Sedan står det i betänkandet att den skogslagstiftning som finns ska gälla - och det har flera talare varit inne på tidigare - lika för de här områdena som för alla andra skogsområden, vilket betyder att avverkning inte kan ske på något annat sätt här än i mina bygder, som Ola Sundell var inne på tidigare, eller någon annanstans. Hänsyn ska tas enligt gällande lagstiftning. Och naturligtvis ska man underrätta Skogsstyrelsen om detta. Herr talman! Jag kan inte låta bli att läsa ytterligare ur betänkandet, för att belysa det som jag inledde med, det här med att göra lagar och regler överflödiga: Begreppet svårföryngrad skog infördes i skogslagstiftningen 1923. Den lagen ersattes av 1948 års skogsvårdslag. Syftet med bestämmelserna var ursprungligen att säkerställa en godtagbar föryngring genom en särskild prövning av avverkning i skogar i särskilt utsatta lägen där det var mycket svårt eller omöjligt att återskapa en acceptabel föryngring om avverkningen utfördes på ett olämpligt sätt. Jag ska inte läsa mer. Den som vill kan fortsätta. Utifrån detta har jag svårt att se vad som skulle föranleda oss att behålla den här delen i dagens lagstiftning. Ola Sundell har redogjort för att vi i dag faktiskt har en helt annan teknik, en helt annan plantstatus och helt andra möjligheter att hantera skogen och dess föryngring. Problemet är väl snarare i dag att skogen klättrar uppför fjället i stället för nedför fjället. Det är kanske det som vi borde oroa oss för allra mest, i samband med klimatförändringar och annat. När det gäller den fjällnära skogen kommer ingenting att hända, som flera talare har varit inne på. Mängden skog i det området har Åke varit inne på. Han har beskrivit hur oerhört mycket det är. Risken är nu, herr talman, när jag försöker summera det här anförandet, att det inte finns någon röd tråd. Det är snarare en krokig fjällbjörk. Jag vill i alla fall konstatera en sak. De farhågor som man med en oerhörd emfas har framfört från oppositionens sida vad gäller samernas möjligheter att påverka och ha inflytande får mig att fundera över om man har läst regeringens förslag eller tagit del av betänkandetexten. Det som nu står ger om möjligt samerna större möjligheter att påverka än vad de tidigare har haft. Precis som Åke sade tidigare måste naturligtvis de samtal som ska föras och det samråd som ska ske vara mellan två parter. Detta ska göras med samerna i renskötselområdenas året-runt-marker. Och Skogsstyrelsen har fått ett antal uppdrag att tillsammans med Sametinget se till att de här processerna fungerar på ett genomarbetat sätt. Herr talman! Vi kan också konstatera att i det här betänkandet har ett antal regler lyfts in i lagstiftningen. Det har blivit tydligare. Jag ska inte upprepa vad Ola Sundell sade, men det här har faktiskt skärpts en del, vilket oppositionen inte heller tycks se. Sammanfattningsvis vill jag, som kristdemokratisk ledamot i miljö- och jordbruksutskottet, konstatera att vi i och med det här har tagit ännu ett steg i det som är regeringens huvudlinje i de här frågorna: Bruka utan att förbruka! Jag skulle vilja säga: Förvalta med klokskap och se till att inte ha mer regler än vad nöden kräver! Utifrån detta kan vi sedan se att vi har produktion, miljö och förenkling i en tydlig treenighet som fungerar på ett bra sätt. Med detta vill jag önska alla här en glad och skön sommar. Jag vill tacka de herrar som nu går härifrån för det som varit och önska er lycka till i ert fortsatta värv med andra uppgifter. (Applåder)

Anf. 182 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Jag var tvungen att begära replik på Irene, för jag glömde att tacka Ola Sundell och Åke Sandström för fantastiskt spännande diskussioner och debatter under alla de år som vi har mötts här i riksdagen i olika frågor. Det gäller inte minst i skogsfrågor, jaktfrågor och så vidare. Jag vill rikta ett stort tack från oss i Socialdemokraterna och oppositionen till er två. Samtidigt vill jag, precis som Irene, önska er allihop, utskottskamrater, riksdagsledamöter och inte minst personalen, en god och glad sommar och en spännande och het valrörelse. Sedan ses vi här igen efter den 19 september. Sedan har jag ett litet medskick. Det är bra att ni i utskottsmajoriteten är så tydliga med att ni är säkra på att det här förslaget inte kommer att innebära någonting och att samernas ställning stärks. Det låter väldigt bra. Jag ser med spänning fram emot att följa detta arbete.

Anf. 183 Irene Oskarsson (Kd)
Herr talman! Jag kan inte låta bli att konstatera att det är tur att Alliansen håller lite ordning även i de här frågorna, när det gäller att hålla koll på vem som lämnar och när det är sommar och så vidare. Jag tror att vi kan konstatera att vi kommer att ha kontroll också över de här frågorna, och vi kommer verkligen att ha sett till att myndigheter har fått både resurser, eftersom man förenklar på andra områden, och möjligheter att följa upp detta. Jag lovar Ann-Kristine Johansson att vi ska hålla ögonen på detta, så att det här blir bra. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-06-17
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 2, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Lagförslagen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) utom såvitt avser 19 § och med den ändringen att 17 § får den lydelse som framgår av utskottets förslag i bilaga 3.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:201 i denna del, bifaller delvis proposition 2009/10:184 punkt 17 och avslår motionerna 2009/10:MJ7 yrkandena 1 och 2, 2009/10:MJ8 yrkandena 1 och 2, 2009/10:MJ9 yrkandena 1 och 2 samt 2009/10:MJ11 yrkande 3 i denna del.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0116014
    m88008
    c25004
    fp25003
    kd21003
    v02101
    mp01702
    -1000
    Totalt160154035
    Ledamöternas röster
  2. Röjning och gallring i fjällnära skog

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2009/10:MJ7 yrkande 3.
    • Reservation 2 (v, mp)
  3. Skogsstyrelsens samrådsskapande arbete

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2009/10:MJ8 yrkande 3.
    • Reservation 3 (s)