FN i svensk utrikespolitik
Betänkande 2025/26:UU16
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut
Ärendet är klart för beslut
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Utskottets förslag
Nej till motioner om FN i svensk utrikespolitik (UU16)
Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger nej till arton förslag i motioner om FN i svensk utrikespolitik. Sjutton förslag har lämnats in under den allmänna motionstiden 2025 och ett förslag har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024.
Förslagen handlar bland annat om svenska initiativ i FN inom områdena FN i svensk utrikespolitik samt kvinnor, fred och säkerhet.
Utskottet anser att Sverige redan arbetar aktivt med de frågor som tas upp av motionärerna.
- Utskottets förslag till beslut
- Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner från ledamöterna
- Motion 2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) Internationell samverkan
- Motion 2025/26:2368 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) Säkerhetspolitik för en fredligare värld
- Motion 2025/26:2405 av Markus Wiechel (SD) Reformering av FN:s säkerhetsråd
- Motion 2025/26:2813 av Markus Wiechel (SD) Ett ökat svenskt internationellt inflytande
- Motion 2025/26:2814 av Markus Wiechel (SD) Demokratiförbund och antikorruption
- Motion 2025/26:2818 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) En svensk utvecklings- och biståndspolitik för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling
- Motion 2025/26:3509 av Daniel Helldén m.fl. (MP) Feminism, fred och frihet - ett rättvist bistånd för en säkrare och mer resilient värld
- Motion 2025/26:3591 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) Jämställdhet och mäns våld mot kvinnor
- Motion 2025/26:3622 av Morgan Johansson m.fl. (S) Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
- Motion 2025/26:3623 av Morgan Johansson m.fl. (S) Internationell samverkan
- Motion 2025/26:3729 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) Internationellt samarbete i en utmanande tid
- Motion 2025/26:483 av Josef Fransson (SD) Sveriges engagemang i FN
Beredning, Genomförd
Justering: 2026-03-05
Trycklov: 2026-03-06
Betänkande 2025/26:UU16
Alla beredningar i utskottet
Nej till motioner om FN i svensk utrikespolitik (UU16)
Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger nej till arton förslag i motioner om FN i svensk utrikespolitik. Sjutton förslag har lämnats in under den allmänna motionstiden 2025 och ett förslag har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024.
Förslagen handlar bland annat om svenska initiativ i FN inom områdena FN i svensk utrikespolitik samt kvinnor, fred och säkerhet.
Utskottet anser att Sverige redan arbetar aktivt med de frågor som tas upp av motionärerna.
Förslagspunkter
1. FN i svensk utrikespolitik
Utskottets förslag:
2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 25,
2025/26:3509 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 45,
2025/26:3623 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 46 och 49 samt
2025/26:3729 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 66.
- Reservation 1 (S)
- Reservation 2 (C)
- Reservation 3 (MP)
- Reservation 4 (V)
2. Kvinnor, fred och säkerhet
Utskottets förslag:
2025/26:2368 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 13 i denna del,
2025/26:2818 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 17 i denna del och
2025/26:3591 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 39.
- Reservation 5 (S, C, MP)
- Reservation 6 (V)
3. Jämställdhet
Utskottets förslag:
2025/26:3622 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 15.
- Reservation 7 (S, V, MP)
4. Motioner som bereds förenklat
Utskottets förslag:
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2026-03-12
Debatt om förslag 2025/26:UU16
Webb-tv: FN i svensk utrikespolitik
Dokument från debatten
- Torsdag den 12 mars 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:88
- Protokoll 2025/26:88 Torsdagen den 12 marsProtokoll 2025/26:88 FN i svensk utrikespolitik
- Torsdag den 12 mars 2026Talarlista 2025/26:20260312
Protokoll från debatten
Anf. 99 Yasmine Eriksson (SD)
Herr talman! FN är en extremt stor organisation. Sverige är en mycket stor givare till FN trots att vi är ett relativt litet land.
FN har kanske en viktigare roll i dag än på många, många år. Vi vet och ser att den regelbaserade världsordningen är i gungning. Det är inte givet att den följs, även om länder har gått med på att följa samma regler.
För Sveriges del är det viktigt att FN är en plattform där vi kan söka allianser med likasinnade. Men det är också viktigt att vi kan möta och diskutera med oliksinnade och att vi har en gemensam plattform där vi möts och förhoppningsvis kan komma överens.
En stor del av de kostnader som Sverige har när det kommer till FN är de miljarder vi ger till FN:s biståndsorganisationer. Det kan anses vara mycket pengar, och det är det. Men alla de här organisationerna har ett mycket högt förtroende, når långt in i olika länder och har lång erfarenhet. När vi kan ha förtroende för en organisation blir det enkelt för oss att göra rätt. Men vi i Sverige vill såklart även få någonting tillbaka. Det handlar inte bara om samarbete och säkerhet; vi vill också ha inflytande. Det inflytandet behöver avspeglas i och representeras av storleken på det vi ger. Vi vill ha fler positioner både på högkvarteret och på landkontoren runt om i världen, dels för att bidra med våra kunskaper, dels för att upprätthålla våra gemensamma värden.
Allt i FN är inte enkelt. Budgeten håller inte, och reformer måste till. Just nu arbetas det med FN80, där man ska hitta sätt att effektivisera och spara medel. Detta tror vi är ett viktigt arbete. När det handlar om så stora pengar som medlemsländerna ger måste vi också veta att de används på ett effektivt sätt och att vi kan maximera påverkan.
En annan stor reform som borde ske gäller säkerhetsrådet. Just nu har säkerhetsrådet permanenta medlemmar som kan stoppa förslag som skulle bidra till att göra världen säkrare och fredligare. Det är raka motsatsen till vad säkerhetsrådet borde vara.
I dagens betänkande diskuteras även att vi vill se att fler kvinnor deltar i fredsprocesserna. Vi vet att om kvinnor deltar i arbetet blir fredsprocesserna mer hållbara och långsiktiga. Den frågan finns redan med i FN:s arbete och i Sveriges politik. Därför anser vi att de frågorna redan är besvarade och avslår de motionsyrkandena.
Anf. 100 Alexandra Völker (S)
Herr talman! Det betänkande vi debatterar i dag handlar om frågor kopplade till FN utifrån de motioner som inkom under den allmänna motionstiden.
FN är en organisation som just nu är hårt prövad men som är lika viktig i dag som när den bildades. Under de 80 år som har gått har de gemensamma utmaningarna inte blivit färre utan snarare fler. Antalet väpnade konflikter där stater deltar har inte heller blivit färre – tvärtom har vi nu det högsta antalet sedan andra världskriget. Vart femte barn i världen lever i en konfliktzon.
Klimatförändringarnas konsekvenser gör sig samtidigt ständigt påminda. De förvärrar den humanitära situationen i flera av de pågående konflikterna, inte minst i Afrika och Mellanöstern. Svåra situationer blir rena katastrofer. I Sudan är svält konstaterad på flera platser, och i Somalia är risken för svält nu stor till följd av den svåra torkan, en torka som gett stora konsekvenser för hela Afrikas horn.
Herr talman! FN är långtifrån perfekt, men det är den viktigaste institution vi har för gemensamt ansvarstagande och diplomati. FN blir också vad vi medlemsstater gör det till, varken mer eller mindre.
För att förändra FN krävs engagemang. Det finns nu en unik möjlighet att påverka FN:s framtid. FN befinner sig, som vi hörde tidigare, i en reformprocess under parollen UN80. Det ger både möjlighet och ansvar att agera.
Regeringens signal är dock den motsatta. Man minskar kraftigt stöden till FN-organen och prioriterar bort FN:s högnivåmöten, exempelvis FN:s toppmöten om utvecklingsfinansiering. Dessa handlar om att följa upp de gemensamma åtaganden som medlemsstaterna gjort och säkerställa att de kan finansieras.
När det fjärde toppmötet anordnades i somras, det första på tio år, skickade den här regeringen inte en enda minister. När vi socialdemokrater hade regeringsmakten leddes delegationen av dåvarande statsminister Stefan Löfven.
När våra grannländer i höstas deltog med sina regeringschefer vid generalförsamlingens 80-årsjubileum prioriterade Sveriges statsminister i stället ett pingisevenemang i Eskilstuna.
När FN senare under hösten anordnade sitt 30:e klimattoppmöte i Brasilien fanns inte en enda svensk minister på plats under själva förhandlingarna, när det verkligen gällde.
Gång på gång ser vi hur den här regeringen inte prioriterar vare sig FN eller de plattformar FN tillhandahåller för att hantera våra gemensamma utmaningar. Det är rakt motsatt mot hur Sverige borde agera.
Fru talman! Resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet erkänner kvinnors roll i att förebygga och lösa konflikter. Den erkänner flickors och kvinnors särskilda utsatthet i konfliktsituationer och det ansvar stater har för att vidta förebyggande åtgärder.
Resolution 1325 innebär också ett erkännande och synliggörande av att militära insatser under lång tid har formulerats av och för män – insatser som sedan också genomförs av män – och att även fredsprocesser genomgående domineras av män.
Det särskilt viktiga med resolution 1325 är att den även konstaterar att när kvinnor deltar i fredsprocesser blir resultatet mer hållbart.
Resolution 1325 och de resolutioner som följt därefter är oerhört viktiga för fred och jämställdhet och ska vara vägledande såväl vid genomförande av militära insatser som vid beslutsfattande processer. De år som gått sedan resolution 1325 först antogs visar dock att detta inte sker automatiskt. Det måste finnas med i varje beslut. Det måste finnas med i långsiktig planering.
För att kvinnor ska ha en jämlik plats vid förhandlingsbordet måste de ha fått möjlighet att skaffa sig relevant erfarenhet. Det var därför vi under vår regeringstid särskilt prioriterade arbetet med kvinnliga medlare, bland annat genom det medlingsnätverk som den nuvarande regeringen har avskaffat.
Utskottsmajoriteten, det vill säga Tidöpartierna, skriver i betänkandetexten att regeringen arbetar aktivt med att målen i FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 ska nås. Faktum är dock att när vi nu två år i rad har hanterat propositioner om Sveriges bidrag till Natos avskräckning och försvar har resolution 1325 inte ens nämnts.
Det räcker inte att hänvisa till handlingsplaner. För att intentionerna med resolution 1325 ska bli verklighet krävs att den är en del av alla beslut där det är relevant. Beslut om militära insatser är definitivt sådana.
Fru talman! Världens fem rikaste män har fördubblat sin förmögenhet sedan 2020. Samtidigt har 5 miljarder människor blivit fattigare. Pandemin, inflationen, lågkonjunkturen och inte minst det växande antalet konflikter i världen har lett till kraftigt ökande klyftor. Detta sker i ett läge där ojämlikheten redan innan hade ökat under en längre tid, inte minst till följd av förändrade skattesystem och ökad skatteflykt.
Utvecklingen har lett till en kraftig koncentration av ekonomisk makt: 1 procent av världens rikaste äger numera 43 procent av alla globala finansiella tillgångar.
Inom företagssektorn ser vi en ökad marknadskoncentration. Många av världens marknader domineras numera av endast ett fåtal stora multinationella bolag som i det närmaste har monopolställning.
Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara drivande för en rättvis och jämlik världsordning och vara en röst och en aktiv aktör i den internationella debatt som just nu pågår. Sverige borde därför ta initiativ till en internationell jämlikhetskommission inom FN-systemet i syfte att skapa ett samlat internationellt arbete för en rättvisare världsordning.
Jag vill därför avsluta med att yrka bifall till reservation 1.
Anf. 101 Magdalena Thuresson (M)
Fru talman! Vi debatterar nu motionsbetänkandet FN i svensk utrikespolitik, som behandlar motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden.
Låt mig inleda med att konstatera ett par saker: FN är på många sätt viktigare än någonsin. Samtidigt har FN många och stora problem. FN behöver reformeras. Det finns dock inget annat forum där alla världens länder samlas som i dag kan ersätta FN. FN är långtifrån perfekt, men det är det bästa forum för världens länder att samlas i som vi har. Därför är FN en helt central del av vår utrikespolitik.
Sverige försvarar och står upp för folkrätten och den regelbaserade världsordningen, inklusive FN:s viktiga normativa mandat och de mänskliga rättigheterna. Regeringen lägger också stor vikt vid jämställdhet, kvinnors och flickors åtnjutande av mänskliga rättigheter samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, det som brukar kallas SRHR. Detta är tydliga prioriteringar i regeringens utrikes- och biståndspolitik.
Regeringen konstaterade i den utrikespolitiska deklarationen att FN är en central plattform för Sveriges arbete tillsammans med länder utanför vårt närområde till försvar för en regelbaserad världsordning med FN-stadgan som grund. Vårt stöd till FN, FN-stadgan och en regelbaserad världsordning manifesteras särskilt genom vårt omfattande stöd till Ukraina och det ukrainska folket.
Fru talman! Det pågår nu ett arbete med att reformera FN och inte minst minska den byråkratiska organisationen. Det är en nödvändighet för att FN:s legitimitet ska kunna upprätthållas. Sverige stöder det arbetet.
Sverige har länge varit en mycket stor givare till FN-systemet. Vår nuvarande regering har valt att minska finansieringen till flera FN-organ och i större utsträckning fokusera vårt stöd till färre organisationer än tidigare. Sveriges resurser är inte oändliga, och vi måste fokusera vårt stöd till organisationer som vi ser som särskilt viktiga för svenska prioriteringar och där Sverige kan få stort inflytande.
Socialdemokraterna och vänstersidan vill få det att framstå som att världen kommer att falla samman bara för att Sverige inte är toppfinansiär i varenda FN-organisation som finns. Så är det inte, och det tror jag att alla egentligen förstår oavsett politisk hemvist.
Fru talman! Ja, vi minskar det finansiella stödet till FN – men från vilka nivåer? Jag bläddrade för ett par dagar sedan i en rapport från riksdagens utredningstjänst om Sveriges stöd till FN. Rapporten hade flera år på nacken, men där hittade jag en sammanställning över länders stöd till FN-systemet kalenderåren 2015–2017.
Sveriges samlade stöd till FN-systemet de tre kalenderåren placerade svenska skattebetalare på platsen som den femte största givaren i världen i absoluta tal till FN-systemet. Åren 2015–2017 var det endast USA, Storbritannien, Tyskland och Japan som gav mer pengar till FN-systemet än Sverige – och återigen, fru talman, i absoluta tal. Svenska skattebetalare gav alltså de åren mer pengar till FN-systemet än exempelvis Kanada och Frankrike.
Fru talman! Man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. FN är oerhört viktigt, en hörnsten i vår utrikespolitik. Det finns inget som kan ersätta FN. FN-stadgan och den regelbaserade världsordningen måste försvaras. Men att svenska skattebetalare i absoluta tal ska vara den femte största finansiären av FN-systemet, när Sverige knappast är den femte största ekonomin, tror jag ytterst få tycker är rimligt.
Fru talman! En del av betänkandet handlar om jämställdhet i utrikespolitiken och om FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Jämställdhet är en frihetsfråga och ett svenskt kärnvärde som genomsyrar vår utrikespolitik. Jämställdhet är en fråga om mänskliga rättigheter, och det är ett mycket prioriterat område för Sverige i FN. Sverige är en stark röst för kvinnors och flickors rättigheter, och under förra året innehade Sverige bland annat ordförandeskapet i UN Womens styrelse, vilket innebar en plattform för att stärka det globala jämställdhetsarbetet.
Vad gäller resolution 1325 antog regeringen i november 2023 en ny nationell handlingsplan för genomförandet av FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet. I handlingsplanen anges bland annat att Sverige ska vara drivande i arbetet med att genomföra agendan och att Sverige ska synliggöra och stödja särskilt marginaliserade grupper såsom kvinnor med funktionsnedsättning, hbtqi-personer och unga och äldre.
Handlingsplanen anger fyra prioriterade områden såsom strategisk inriktning och vägledning för Sveriges arbete med kvinnor, fred och säkerhet. Det är att bidra till kvinnors och flickors lika deltagande i konfliktförebyggande insatser, inkluderande och jämställda fredsprocesser och fredsbyggande, stärkt skydd av kvinnor och flickor, ledarskap och expertis. Handlingsplanen fastslår att åtgärder som bidrar till att genomföra agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska integreras i all relevant verksamhet nationellt och internationellt.
Fru talman! Låt mig avsluta med att FN är en central del i svensk utrikespolitik och en oerhört viktig plattform, inte minst för att driva frågan om stärkta rättigheter för flickor och kvinnor globalt. Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 102 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6.
Vi ser i dag hur folkrätten och FN-stadgan, vårt ramverk för fred i världen, åsidosätts, attackeras och bryts på många platser. Rysslands folkrättsvidriga angreppskrig på Ukraina är ett exempel på detta, men det gäller även Trumps hot mot Grönland och Marockos ockupation av Västsahara. Vi ser med oro på utvecklingen i Mellanöstern. Israels fortsatta ockupation av Palestina och förtryck av den palestinska befolkningen samt USA:s och Israels attacker mot Iran är inte förenliga med folkrätten. Det är inte heller Irans motattacker. Irans folk har rätt till en framtid i fred och frihet.
Nu behövs en deeskalering och att diplomatin tar vid samt att åtgärder omedelbart vidtas för att skydda civilbefolkningen. Regimen i Iran måste ge vika för en demokratisk utveckling och de militära angreppen upphöra. Det iranska folket har lidit nog och behöver allt vårt stöd.
När FN och folkrätten är hotad måste länder som Sverige försvara och stärka FN och på allvar stå upp för folkrätten och fördöma alla övergrepp som sker mot den internationella rätten. Jag ser FN som en central aktör i arbetet för global fred, säkerhet och solidaritet, och jag vill betona organisationens roll i att skydda folkrätten och mänskliga rättigheter. Tyvärr ser vi hur den svenska regeringen i stället minskar stödet till en rad viktiga FN organ, till exempel UNRWA, UN Women och UNFPA. Det är allvarligt och fel väg att gå.
Fru talman! FN är den viktigaste internationella organisationen för frågor som rör konflikter, säkerhet och nedrustning, även om vi ser att det finns vissa brister inom FN som måste åtgärdas. Vänsterpartiet menar exempelvis att FN:s säkerhetsråd behöver reformeras, inklusive att begränsa vetorätten, för att öka handlingskraften mot krigsbrott, folkmord och klimatkriser. Jag ser dock FN som navet för jämlikhet, fattigdomsbekämpning och nedrustning, särskilt när det gäller kärnvapen.
Vänsterpartiet vill att Sverige aktivt stärker FN-organisationen genom en nationell FN-strategi med fokus på diplomati och feministisk utrikespolitik. Det är viktigt att prioritera det svenska kärnstödet till FN-organ som UNRWA, UN Women och UNFPA.
Kränkningar av kvinnors rättigheter är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Världen över begränsas och hotas kvinnors liv av diskriminerande lagstiftningar och samhällsnormer. Kvinnors rättigheter är en förutsättning för fred, säkerhet och utveckling.
Vänsterpartiet vill att alla politikområden vilar på en feministisk grund. Utrikes- och säkerhetspolitiken är inget undantag. Att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har övergivit den svenska feministiska utrikespolitiken är ett misslyckande. Vi vet att den feministiska utrikespolitiken fungerade och var effektiv.
Krig och väpnade konflikter påverkar kvinnor och män på olika sätt och i olika utsträckning. En fredsprocess som leder till att våldet mot män upphör innebär inte per automatik att våldet mot kvinnor upphör.
Fru talman! Kvinnors deltagande ska inte vara villkorat eller tillfälligt. För att bygga verklig och hållbar jämställdhet krävs att kvinnor aktivt kan delta på alla samhällsnivåer. Genusperspektivet ska genomsyra alla områden, oavsett om det handlar om infrastruktursatsningar, handelsavtal eller vapenexport. Arbetet ska vara målstyrt och möjligt att utvärdera och följa upp.
Eftersom säkerhetshot mot kvinnor sällan finns med på den säkerhetspolitiska agendan vill Vänsterpartiet förändra säkerhetsbegreppet till att även inkludera kvinnors säkerhet. Brist på makt, inflytande och rörelsefrihet, brist på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt mäns våld mot kvinnor är viktiga säkerhetsfrågor både nationellt och internationellt. Det är mot den bakgrunden allvarligt att stödet till jämställdhet och SRHR minskar i det svenska biståndet, samtidigt som vi ser hur stödet till jämställdhet och SRHR minskar drastiskt globalt.
Fru talman! FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet handlar bland annat om just att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser. En ökad andel kvinnor i till exempel fredsfrämjande insatser är ett viktigt mål i sig. Representation är en viktig byggsten i demokratin och bottnar i rättvisekrav. Det är grundläggande att understryka kvinnors avgörande uppgifter och roller i fredsprocesser, fredsbevarande trupper, rättsväsen, valprocesser, säkerhetssektorn och återuppbyggnadsprocesser så som de beskrivs i resolution 1325 och de påföljande resolutionerna, till exempel resolution 2122.
Ett jämlikt deltagande mellan kvinnor och män i fredsprocesser är nödvändigt för hållbar fred och mänsklig säkerhet. Utrikes- och säkerhetspolitik har traditionellt ansetts vara ett manligt område, således även processer som syftar till att leda till fred och återuppbyggnad. FN:s utvecklingsfond för kvinnor, Unifem, beräknar att kvinnor inom fredsprocesser mellan 1992 och 2019 utgjorde 13 procent av förhandlarna. Omkring 70 procent av fredsprocesserna under samma tidsperiod innehöll varken kvinnliga förhandlare eller kvinnliga undertecknare. Det är självklart helt ohållbart.
För att det ska bli en verklig och hållbar utveckling måste kvinnors deltagande öka avsevärt. Det är en förutsättning för framgång. Vänsterpartiet anser att det är självklart att kvinnors och mäns representation och deltagande i fredsprocesser bör fördelas jämnt. Sverige bör inom FN verka för att kvinnors deltagande i fredsprocesser ska öka samt för att resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet får genomslag i samtliga resolutioner som säkerhetsrådet behandlar.
Folke Bernadotteakademin, FBA, har sedan 2015 samordnat ett kvinnligt medlingsnätverk med expertkunskap inom diplomati, fredsbyggande, fredsmedling och fredsförhandling. Nätverket har en viktig roll i att främja kvinnors arbete i fredsprocesser och i att bidra till Sveriges arbete med resolution 1325. Regeringen har lagt ned den verksamheten. Det är oerhört beklagligt om vi menar allvar med arbetet för kvinnor, fred och säkerhet. Stödet till medlingsnätverkets arbete med 1325 måste återupptas, och stödet till organisationer och myndigheter som jobbar med 1325 måste stärkas om vi menar allvar med att kvinnors rättigheter är en prioriterad fråga.
Regeringen har även kapat det statliga ekonomiska stöd som i hundra år getts till svenska organisationer inom civilsamhället som arbetar för fred och nedrustning. Det är också djupt beklagligt.
Ett starkt engagemang inom de multilaterala organisationerna är centralt för genomförandet av Agenda 2030, klimatomställningen och freds- och jämställdhetsarbetet. I en tid av ett hårdnande säkerhets- och handelspolitiskt klimat och ökad polarisering behöver multilaterala arenor stärkas och utvecklas, inte minst Internationella valutafonden och Världsbanken.
Vänsterpartiet anser att Sverige ska säkerställa att organisationerna ökar stödet till just jämställdhetsarbetet.
Anf. 103 Magnus Berntsson (KD)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkande UU16 i dess helhet.
Betänkandet handlar om Sveriges arbete i och genom Förenta nationerna. FN är och förblir den centrala institutionen i det internationella systemet. Ingen annan organisation samlar världens stater eller har samma legitimitet när det gäller att formulera gemensamma regler för internationellt samarbete, fred och säkerhet och arbetet för mänskliga rättigheter.
Sverige är sedan länge en stark röst för multilateralt samarbete. I en tid när världen präglas av ökade konflikter, geopolitiska spänningar och växande auktoritära tendenser är behovet av fungerande internationella institutioner större än på länge.
Men vi måste också vara ärliga med att FN i dag står inför betydande problem. Det handlar om ekonomiska utmaningar, byråkrati och ineffektivitet men också om politiska problem. Ett av de mest uppenbara är att en av säkerhetsrådets permanenta medlemmar, Ryssland, har startat ett fullskaligt aggressionskrig mot Ukraina. Ett land som enligt FN-stadgan har ett särskilt ansvar för internationell fred och säkerhet bryter alltså själv mot de mest grundläggande principerna i samma stadga. Det säger något om de svårigheter som FN-systemet står inför.
Det finns också andra problem. Ett av dem handlar om trovärdighet och partiskhet i vissa delar av FN-systemet.
Fru talman! Låt mig nämna några siffror. Under perioden 2015–2025 har FN:s generalförsamling antagit 187 fördömande resolutioner om Israel. Under samma tid har 90 sådana resolutioner handlat om alla andra länder i världen tillsammans. Det innebär att nästan två tredjedelar av generalförsamlingens landsspecifika resolutioner under tio år har handlat om ett enda land. Naturligtvis ska Israels agerande kunna diskuteras och kritiseras, men när fokus blir så här blir det oproportionerligt och riskerar att underminera hela FN:s trovärdighet.
I går hade jag möjlighet att träffa en människorättsförsvarare från Kuba, Yaxys Cires, som representerar Observatorio Cubano de Derechos Humanos. Hans berättelse påminner om hur avgörande internationellt stöd är för människor som arbetar under mycket svåra förhållanden. För människorättsförsvarare i auktoritära stater kan FN:s mekanismer och uppmärksamhet ibland vara ett viktigt skydd. Samtidigt väcker det frågor när FN-systemet ibland riktar fokus på ett helt annat sätt, som framstår som ganska obegripligt.
Förra veckan presenterade FN:s särskilda rapportör om situationen för människorättsförsvarare, Mary Lawlor, en rapport om Sverige. Där uttrycks oro över vad som beskrivs som hot, hatpropaganda och stigmatisering av människorättsförsvarare samt över påstådda begränsningar av deras yttrandefrihet och rätt till fredliga sammankomster. Det är en beskrivning som är svår att känna igen när det gäller ett land där yttrandefriheten är grundlagsskyddad, där demonstrationer är vanliga och där civilsamhället fritt kan kritisera makthavare.
I rapporten lyfts samtidigt upp att klimataktivister riskerar rättsliga konsekvenser när de blockerar vägar eller stör verksamheter. Att rättsstaten reagerar när lagar bryts framställs alltså som ett problem för människorättsförsvarare.
Skillnaden mellan att få böter för att blockera en väg i en demokrati och att fängslas för sitt arbete i en diktatur borde vara uppenbar. När sådana frågor lyfts upp i en FN-rapport om Sverige samtidigt som människorättsförsvarare i många delar av världen, inte minst just Kuba, fängslas, hotas och mördas finns det skäl att tala om behovet av proportioner.
Fru talman! FN står inför viktiga vägval. Valet av nästa generalsekreterare kommer att bli mycket betydelsefullt. Organisationen behöver ett ledarskap som kan prioritera, reformera och ta itu med de problem som finns, alltifrån ineffektivitet och överlappande strukturer till frågor om politisering och partiskhet.
FN-systemet har under lång tid vuxit och består i dag av ett stort antal olika organ, program och fonder. I vissa fall överlappar uppdragen och verksamheterna varandra samtidigt som administrationen har vuxit. Det finns därför skäl att se över hur olika delar av FN-systemet kan samordnas och i vissa fall slås samman.
Fokus måste ligga på kärnuppgifterna: att bidra till fred och säkerhet, att försvara mänskliga rättigheter och att främja hållbar utveckling. FN:s arbete måste bidra till att lösa problem, inte permanenta dem.
Internationella insatser måste syfta till att människor ska kunna leva i frihet, säkerhet och värdighet i sina hemländer, inte till att generation efter generation fastnar i flyktingstatus utan långsiktiga lösningar.
Samtidigt ser vi hur auktoritära regimer, framför allt Kina i detta läge, i allt större utsträckning försöker flytta fram sina positioner inom internationella organisationer, inklusive FN. De försöker påverka normer, språkbruk och institutioner i riktningar som riskerar att urholka arbetet för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det är en utveckling som demokratiska länder måste möta med tydlighet och engagemang.
Fru talman! FN är en oumbärlig organisation. Just därför måste vi våga tala klarspråk om dess brister. För ett starkt FN krävs det reformvilja, trovärdighet och respekt för de principer organisationen själv är satt att försvara.
Med detta vill jag återigen yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och tacka för ordet.
(Applåder)
Anf. 104 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! Jag kände inte riktigt igen mitt utskott, för det har hittills varit väldigt få reservationer. Jag undrade vart utrikesutskottet hade tagit vägen. Men så kom det plötsligt upp en fråga som jag känner att jag måste lyfta upp.
Jag tror att jag och Berntsson är ganska överens om att det finns vissa folkrättsliga principer som vi ska följa. En av dem är FN-stadgan, som tydliggör vad alla länder ska göra.
Sedan finns det också uttolkare av alla dessa principer och lagar. Vi har bland annat Internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolen.
Sedan har vi även FN:s säkerhetsråd. Det är ett säkerhetsråd som regeringen hänvisar till exempelvis när man svänger i frågan om Västsahara, som har varit uppe här i kammaren tidigare. Man säger att folkrätten inte är lika enkel längre, för nu säger FN:s säkerhetsråd så här. Det innebär en ny folkrättslig praxis. Det måste innebära att även det som säkerhetsrådet säger är något som vi ska följa folkrättsligt, om regeringen menar allvar.
Magnus Berntsson sa mycket riktigt att Israel är det land som har fått flest FN-resolutioner emot sig. Det handlar bland annat om resolution 242 från 1967 om att man ska dra sig tillbaka från ockuperat område, vilket man inte har gjort, och 2334 från 2016, där FN:s säkerhetsråd tydligt säger att Israels bosättningspolitik på ockuperat område är olaglig. Ändå har man fortsatt bygga ut bosättningarna.
Jag tänkte därför ställa en enkel fråga till Magnus Berntsson: Hur många av FN:s alla resolutioner, som du är så emot, har Israel egentligen följt?
Anf. 105 Magnus Berntsson (KD)
Fru talman! Tack, Jacob Risberg, för frågan! Jag är inte överraskad över att ledamoten Risberg begärde replik på mig; det brukar nämligen vara på det viset.
Jag pekade på ett problem som FN som organisation har när man till två tredjedelar pratar om ett land, Israel, men inte om övriga när man pratar om problem som finns i världen. Om det, vilket hade varit ganska naturligt, hade funnits betydligt fler resolutioner om Ryssland, om hur Iran bryter mot FN-stadgan, om hur Nordkorea beter sig eller om hur Venezuelas regim har betett sig genom åren – jag kan fortsätta med den ganska långa listan – hade vi inte haft den partiskhet som vi tyvärr ser i dagens system.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att FN vågar ta vara på den möjlighet till reformer som faktiskt finns just nu. Nu har generalsekreteraren väldigt sent i sin mandatperiod presenterat ett förslag som kallas för UN80, som ska ta itu med en del av de ekonomiska problemen. Men jag menar att man även måste ta itu med de politiska problemen.
Anf. 106 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret – mycket intressant! Däremot svarades det inte på själva grundfrågan: Hur många av resolutionerna har Israel följt? Kan ledamoten nämna någon av dem och även kanske tala om vilka av resolutionerna som är överflödiga, om de är för många?
Det lyfts frågor om vissa andra länder, till exempel Ryssland, Iran, Nordkorea och Venezuela. Ryssland, Iran och Nordkorea har vi infört sanktioner mot. Venezuela har vi också haft sanktioner mot. Alla länder som på olika sätt bryter mot folkrätten, internationell rätt eller mänskliga rättigheter brukar vi ha förmåga att införa olika typer av sanktioner mot – det vill säga någon form av möjlighet att bestraffa dessa länder för att de inte följer FN:s resolutioner.
Jag undrar vilka eventuella sanktioner vi hittills har infört mot Israel. Om man ska vara ärlig är ju resolutionerna bara ord på papper om ingen följer dem och ingen gör något för att se till att andra följer dem. I alla de andra fall som ledamoten Berntsson tar upp har omvärlden infört olika typer av bestraffningar, till exempel sanktioner, för att länderna i fråga inte följer internationell rätt. Däremot har vi inte gjort det när det gäller Israel.
Frågan är alltså snarare: Är det inte orättvist att vi inför sanktioner mot alla dessa länder som bryter mot folkrätten men när det gäller Israel bara lämnar det som ord på papper? Då spelar det egentligen ingen roll om det är en, tio, hundra eller tusentals resolutioner, för de kommer ändå inte att få någon effekt om landet inte följer dem och om omvärlden inte på något vis gör något för att implementera dem och se till att landet följer dem.
Men återigen: Hur många av resolutionerna har Israel följt?
Anf. 107 Magnus Berntsson (KD)
Fru talman! Tack, ledamoten Risberg, för frågan! Det var ganska lång väg fram till frågan, vilket gjorde att jag kanske inte riktigt hann svara på alla delar.
Min poäng och det viktiga i det jag försökte säga var att jag inte tycker att vi riktigt tar itu med problemen i världen så som den ser ut när en andel så stor som två tredjedelar av de tio senaste årens resolutioner i generalförsamlingen handlar om ett enda land.
Sverige har två olika sätt att gå vidare med sanktioner: dels genom FN-systemet, dels genom EU-systemet. Genom EU-systemet har vi infört ett antal sanktioner mot extrema bosättare och grupper av extrema bosättare. Dessutom vet ledamoten Risberg att regeringen driver på för att sanktioner också ska införas mot extrema bosättare som även är ministrar, varav vi har ett par stycken i den israeliska regeringen. Detta är något som Sverige driver på för.
Men för att FN-systemet ska fortsätta att vara relevant måste man ta itu med andra frågor också. Det kan inte bara vara Israel som man ständigt diskuterar utan att hantera grundproblemen. I så fall har jag mycket större tilltro till att Abraham Accords-vägen kommer att ge resultat i konflikten mellan Israel och Palestina än till att FN klarar att hantera det.
Anf. 108 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Ja, vi lever i en brytningstid – inte i den tid som jag tror att de flesta av oss hade drömt om. Men länder har under rätt lång tid givit sig själva rätten att bryta mot den internationella rätten, mot folkrätten och FN-stadgan, och stegvis därmed också urholkat tilltron till den internationella rätten. FN är en spegel av världen av i dag, så FN kan inte vara bättre än vad världen är. FN är varje lands röst och därmed en väldigt tydlig bild av hur världen ser ut.
Ändå säger vi – och den hållningen delar Centerpartiet – att FN utgör grunden för vår utrikespolitik och är en viktig del i säkerhetspolitiken eftersom det är där grunden för internationell rätt läggs, med FN-stadgan som vi alla har skrivit under på – även om den flagrant bröts av Ryssland när man invaderade Ukraina redan 2014 men också 2022. Vi har sett det även tidigare.
Sverige måste vara tydligt och stå upp för folkrätten, trots alla brott som pågår från olika länder. Sverige måste stå upp och hävda den. Om vi tystnar och ingen lyfter detta är ju också normfrågan borta. Än så länge lever normerna, som är grunden för systemet.
När vi säger att FN måste försvaras vet vi, inte minst i denna kammare nu för tiden, att försvar kostar. Det gör också FN om vi ska få FN att fungera. Som vi säger befinner vi oss i en brytningstid. Vi kommer att stå inför stora prioriteringskrav. Då måste vi vara tydliga med att folkrättens grunder för internationell samverkan ska hävdas. Vi måste jobba tillsammans med likasinnade för att göra dem tydliga och stå upp för dem tillsammans. Vi måste stå upp mot autokrater i öst, syd och väst.
Vi har sett hur president Trump har skapat ett nytt fredsråd, som går bortom det mandat som säkerhetsrådet gav. Vissa har sagt att det är ett alternativt FN, och president Trump ser inte ut att ogilla det rakt av, om man säger så. Vi får se vad som följer av detta. Men därför är det viktigt att vi ändå hävdar den gemensamma plattform som världens länder har.
Vi tycker att det är viktigt att upprioritera mänskliga rättigheter, som är en del av folkrätten. Det handlar i grunden om frihet för enskilda människor. Människor som drömmer om frihet är beredda att slåss, till och med dö, för sin frihet eller för sitt lands frihet. Vi måste se hur det ser ut i många länder. Det finns många krafter, och mycket stora ekonomiska resurser satsas på att försöka pressa tillbaka mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och hbtqi-personers rättigheter. Man försöker också pressa tillbaka religionsfrihet eller frihet från religion – ibland med religionen som vapen. Det är naturligtvis också något som vi måste vara uppmärksamma på. Vi vill inte gå in i nya religionskrig. Vi har en lång historia med den erfarenheten.
Fru talman! Vi tycker alltså att vi behöver arbeta tillsammans för att lyfta upp mänskliga rättigheter och göra dem tydligare och synligare i debatten. Det handlar om folkrätten i stort – ja. Men om vi inte lyfter fram mänskliga rättigheter kommer också de att urholkas, mer än vad som sker i dag. Vi vill inte se en utveckling där alla är rädda för varandra. Vi vill inte se en utveckling där allas krig mot alla blir regel. Vi vill se en utveckling där grunderna i FN-systemet lever kvar.
Vi är väl medvetna om att en ny generalsekreterare kommer att spela stor roll och om att behov av reformer finns. Men vi är också medvetna om att en del av FN:s problem faktiskt är att länderna har velat ge FN sin egen uttolkning. De har därmed investerat sina pengar i sina projekt. Det har krävt att man skapar en julgran och hänger många dekorationer i den. Det har blivit en del av FN-systemet.
Om vi ska klara att reformera måste länderna vara beredda att ge upp en del av sina egna prioriteringar och se att grundstöd är viktigare än projektstöd.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till vår reservation 2. Den handlar just om FN och vikten av mänskliga rättigheter. Vi står naturligtvis också bakom reservationen om resolutionerna 1325 och 2250. Det handlar om kvinnors medverkan i fredsprocesser och om att säkra att straffrihet inte råder. Att dra lärdom av historien och se till att inkludering är en del av lösningen och inte en del av en ny konflikt är oerhört viktigt. Detta är viktiga resolutioner för framtiden. Men, som sagt, jag yrkar bifall bara till reservation 2.
Anf. 109 Fredrik Malm (L)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Förra året fyllde Förenta nationerna 80 år. Det finns såklart mycket att kritisera FN för. Organisationen är i stort behov av reformer. Men för en liberal är frihetskampen global. Kritiken får inte göra oss blinda för de framgångar som sprungit ur FN-systemet.
Fru talman! Smittkoppor härjade mänskligheten i tusentals år. Bara under 1900-talet dog uppemot 300 miljoner människor av den dödliga sjukdomen. Världshälsoorganisationen drev från 1966 ett globalt program för att utrota smittkoppor. År 1980 kunde mänskligheten deklarera att sjukdomen var utrotad. Smittkoppor finns inte längre.
Den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna är det närmaste världen kommit en universell deklaration av liberala grundvärden. Den har rötter hos tänkare som John Locke, som redan på 1600-talet hävdade att varje individ har okränkbara rättigheter just därför att hon är människa. Människans värde ligger inte i det kollektiv hon ingår i eller i en roll tilldelad av staten eller i traditionens eller religionens pekpinnar. Varje människa har rätt till frihet.
Lägg därtill de många fredsbevarande insatser som de blå hjälmarna genomfört runt om i världen. Världslivsmedelsprogrammet har bidragit till att minska svälten globalt. Genom Unesco, till exempel, får fler barn tillgång till utbildning och lärande.
Det är genom globalt samarbete, fru talman, som vi löser globala frågor. Det handlar om klimatförändringar, pandemier, handel, telekommunikationer, AI och väpnade konflikter. FN kommer även framöver att spela en väldigt viktig roll men sannolikt med mindre resurser.
Fru talman! Därför våndas jag särskilt över USA:s beslut att i praktiken dra sig ur stora delar av FN-systemet. Den 7 januari i år undertecknade Donald Trump en presidentorder om att lämna 31 FN-organ, många kopplade till demokratiinsatser, global hälsa och klimatfrågor. Lägg därtill nedskärningarna i biståndsbudgeten genom USAID och tidigare beslut om att lämna Världshälsoorganisationen.
Mönstret är tydligt. Denna amerikanska administration är inte intresserad av multilaterala institutioner. Det är ett förödande förhållningssätt. Man lämnar walkover till Kina och försvagar effektiviteten i livräddande program och humanitära insatser.
Samtidigt, fru talman, är FN en organisation med betydande problem. Den speglar sina medlemsstater, som Kerstin Lundgren sa. Jag tror att Alexandra Völker sa: Det blir inte mer än vad medlemsstaterna gör det till. Båda konstaterandena är väldigt kloka, och jag instämmer såklart i dem.
När stormakternas intressen drar åt olika håll i säkerhetsrådet blockeras ofta avgörande beslut, även i situationer där principen om responsibility to protect borde kunna tillämpas.
Fru talman! Jag upplever att man i Sverige ibland förhåller sig till folkrätten som om den vore lite av en helig skrift – oberörbar och perfekt i sin nuvarande form. Men folkrätten är i grunden de regler, kompromisser och överenskommelser som vägleder staters relationer till varandra. Den är inte statisk.
När diktatorer kan gömma sig bakom principen om icke-intervention och när det enda en brutal regim behöver frukta är sin egen befolkning måste vi våga diskutera hur folkrätten kan utvecklas.
Hade det varit ett brott mot folkrätten att precisionsbomba Wannseekonferensen 1942, där nazisterna beslutade om Förintelsen? Ja, förmodligen. Men hade det varit moraliskt försvarbart? Ja, utan tvekan.
Vi kan ta ett specifikt FN-organ som exempel: FN:s råd för mänskliga rättigheter. Sverige kandiderade till rådet för perioden 2013–2015 men valdes inte in, i praktiken för att vi värderar mänskliga rättigheter för högt för att kunna bli invalda i FN:s MR-råd.
I dag sitter 47 länder i rådet. Bland dem finns Kina, som sätter uigurer i koncentrationsläger och förvägrar sina medborgare grundläggande politiska och mänskliga rättigheter. Där sitter Kuba, en totalitär kommunistisk diktatur sedan början av 1960-talet. Där sitter Qatar, Egypten och Kongo, där det tragiska kriget i landets östra delar omöjliggör åtnjutandet av mänskliga rättigheter.
Stater eller regimer som de här borde inte få sitta i globala organ som ska vara vakthundar för mänskliga rättigheter. Liberalerna menar därför att ett demokratikrav bör införas för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Men problemen går djupare än så, fru talman. Efter att ha inlett Europas största anfallskrig sedan 1945 genom invasionen av Ukraina har Ryssland fortfarande en plats i FN:s säkerhetsråd. Hela maskineriet går egentligen i baklås när säkerhetsrådsmedlemmar agerar på det sättet. FN är för viktigt för att tas som gisslan av odemokratiska stater. Vi måste diskutera hur organisationen kan reformeras så att FN återigen kan vara en riktigt stark röst för fred, frihet och demokrati i världen.
Fru talman! Jag blev för några veckor sedan utsedd av regeringen till ny ordförande för Svenska Unescorådet. Unesco är Förenta nationernas organ för utbildning, vetenskap och kultur. Det här är verkligen ett hedrande uppdrag. Jag noterade lite oro från Kerstin Lundgren, Jacob Risberg och några andra, men jag kan lugna er: Det här är bara ett sidouppdrag och inte något heltidsuppdrag. Jag kommer alltså att vara kvar i riksdagen, i alla fall fram till valet.
När man hör Unesco tänker de flesta spontant på världsarven, i Sverige till exempel Skogskyrkogården en bit härifrån, Laponia, Birka och hällristningarna i Tanum. Men det finns också en folkrättslig utrikes- och säkerhetspolitisk aspekt av detta.
Skyddet av världsarv regleras i Haagkonventionen från 1954, och ansvarigt FN-organ är Unesco. Redan då fastslog man staters skyldigheter att skydda historiska monument, byggnader, skolor och en rad andra saker i fredstid och i konflikter.
När sedan Romstadgan kom strax före millennieskiftet infördes också en straffrättslig grund för individer. Förstör man exempelvis ett historiskt monument i en konflikt kan man därför bli ett fall för Internationella brottmålsdomstolen. Så har också skett i ett fall i Mali, om jag inte minns fel.
Fru talman! Självklart är människoliv det viktigaste att skydda i krig och konflikter. Men näst efter det kommer statsfunktioner och kulturarv. Vi ser nu en rad krig runt om i världen där kulturarvet hotas. Man kan se detta överskådligt på Unescos hemsida om man googlar ”Unesco armed conflict enhanced protection”. Exempelvis finns flera tiotals utnämnda världsarv i Libanon och i Ukraina som nu är hotade på grund av krigen.
Enligt folkrätten kan alltså både stater och individer göra sig skyldiga till krigsbrott om man attackerar dessa. Vi minns alla vad hände med Buddhastatyerna i Afghanistan under det förra talibanstyret på 90-talet och Palmyra i Syrien under konflikten där.
Oavsett om det är ett utnämnt världsarv eller ej finns ett väldigt starkt skyddsvärde, eftersom kulturarvet har en enorm betydelse för människors identitet och förståelse för sin historia.
(Applåder)
Anf. 110 Jacob Risberg (MP)
Fru talman! Jag vill inte förlänga debatten alltför mycket, men jag kan passa på att replikera på en sak som ledamoten sa nyss, och det gäller just låsningen i FN:s säkerhetsråd för tillfället.
FN var i samma situation 1950 när Sovjetunionen helt enkelt blockerade säkerhetsrådet. Då röstade generalförsamlingen igenom resolution 377, som ger generalförsamlingen ganska mycket makt att i vissa fall till och med sätta militär på marken. Det är en resolution som man mycket väl skulle kunna använda i dessa dagar när vi ser ett blockerat säkerhetsråd. Helt låst är inte FN; det krävs bara att det finns stater som går före och väcker den här typen av frågor i generalförsamlingen.
Fru talman! Det finns ögonblick i en nations historia när vi tvingas ställa de allra mest grundläggande frågorna till oss själva: Vilka är vi? Vad står vi för? Hur vill vi bli ihågkomna av världen?
Just nu befinner sig Sverige vid ett sådant vägskäl. I årtionden har vi byggt vår internationella ställning på en enkel och stolt idé: att Sverige är ett land som räcker ut en hand när andra tvekar, ett land som står kvar när stormarna blåser, ett land som förstår att solidaritet inte är välgörenhet utan säkerhetspolitik i dess renaste form. I dag ser vi dock en kursändring som riskerar att radera det arv som generationer före oss byggt upp.
Fru talman! Sverige har under decennier varit ett av de få länder i världen som konsekvent levt upp till, och till och med överträffat, FN:s mål om 0,7 procent i bni i bistånd. Det har gjort oss till en internationell förebild. Men nu låter regeringen denna nivå sjunka under målet för första gången på mycket länge.
Det här är inte bara en budgetteknisk justering utan en symbolhandling – en signal till världen om att Sverige inte längre är det land som andra kan räkna med. När vi inte längre lever upp till de principer som vi själva har krävt av andra, vad återstår då av vår egen trovärdighet?
Fru talman! Sverige har varit en av de största givarna av just den form av bistånd som FN värderar allra högst, nämligen kärnstödet. Det är flexibla, förutsägbara resurser som gör att FN kan agera snabbt vid pandemier, katastrofer och konflikter. Dag Hammarskjöld-fonden varnar för att minskningen av dessa resurser undergräver hela FN:s krisförmåga.
Vad gör regeringen? Man minskar stödet till Unaids, UN Women, UNDP och UNHCR och en rad andra FN-organ. Alla dessa livsviktiga institutioner får nu mindre svenskt stöd. Och låt oss vara glasklara: När ett land minskar sitt kärnstöd minskar också dess inflytande. Det gäller inte bara pengar; det gäller våra stolar, våra röster och våra möjligheter att forma framtidens internationella arbete. Det är lite som att säga upp sitt medlemskap i styrelsen men tro att man ändå ska få samma inflytande. Världen fungerar inte så.
Inget beslut symboliserar dock denna kursändring tydligare än regeringens avskaffade kärnstöd till UNRWA – organisationen som sköter skolor, sjukvård och humanitärt stöd till palestinska flyktingar i Gaza, Västbanken, Libanon, Syrien och Jordanien. Regeringen har beslutat att helt slopa detta stöd.
Fru talman! UNRWA är inte vilken organisation som helst. FN slår fast att den inte går att ersätta. Det är den enda aktören som har infrastruktur och legitimitet att nå ut till miljoner utsatta människor.
När Sverige bryter detta stöd skickar vi en signal, inte bara till Mellanöstern utan till hela världen, om att vi överger en humanitär principfast hållning som har varit vårt signum i decennier. Det här stärker inte Sveriges ställning utan försvagar den. Vi riskerar vår roll som opartisk aktör. Vi riskerar vårt renommé som humanitär stormakt. Vi riskerar relationer som har tagit generationer att bygga.
Fru talman! Sverige har varit en global ledare i arbetet för kvinnors rättigheter, men nu minskar stödet till UN Women i en tid när kvinnoledda organisationer redan bara får 0,4 procent av de humanitära budgetarna. Det är mer än en nedskärning – det är en identitetsförlust. Vår feministiska utrikespolitik som världen inspirerades av har ersatts av tystnad och nedmontering.
Fru talman! Forum Civ beskriver det träffande: Sverige har tagit av sig ledartröjan. Vi vet vad som händer när en ledare kliver åt sidan: Utrymmet fylls av andra länder, andra agendor och andra värderingar.
Vill vi verkligen att auktoritära stater, inte demokratiska länder som Sverige, ska forma framtidens internationella normer? Vill vi verkligen lämna arenan till dem som inte delar våra värderingar om jämlikhet, mänskliga rättigheter och fred? Om svaret är nej måste vi sluta montera ned just det som har gett oss vårt inflytande.
Fru talman! Regeringen säger att man prioriterar Ukraina. Men världen är inte ett nollsummespel. Stödet till Ukraina är absolut jätteviktigt; det är självklart. Men världen fungerar inte så att vi måste välja mellan att stödja Ukraina eller att stödja mänskliga rättigheter globalt. Det är inte ”antingen eller”, utan det är ”både och”. Att rädda liv i Gaza betyder inte att man sviker Ukraina. Att stötta UNDP betyder inte att man blundar för rysk aggression. Det är en falsk dikotomi, och det är en farlig politik.
Fru talman! Sveriges styrka har aldrig legat i vår militärmakt, vår befolkningsstorlek eller vår ekonomi. Vår styrka har legat i något mycket större, nämligen vår förmåga att vara en kraft för fred, för demokrati, för rättvisa och för humanitet. Det är det som gett oss inflytande. Det är det som gett oss respekt. Det är det som har gjort Sverige till Sverige i världens ögon.
När vi nu krymper vårt bistånd, när vi minskar kärnstödet till FN och när vi överger organisationer som UNRWA undergräver vi vår viktigaste styrka. Vi gör det inte för att världen kräver det och inte för att ekonomin tvingar oss, utan av politisk vilja.
Fru talman! Det är det som gör detta så allvarligt. Sverige ska vara ett land som andra länder vänder sig till i kris och inte ett land som vänder sig bort. Sverige ska vara ett land som visar vägen och inte ett som viker av. Sverige ska vara ett land som står för något och inte ett som kompromissar bort sin själ.
Vi har fortfarande möjlighet att återta den ledartröja vi nu håller på att tappa. Men då måste vi sluta nedmontera det som gjort oss starka. Vi måste återinvestera i FN, i internationellt bistånd och i globala värderingar – inte för att vara goda utan för att vara starka, och inte för andras skull utan för vår egen.
Fru talman! Sverige förtjänar att vara en röst som världen lyssnar på. Låt oss se till att den rösten inte tystnar.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 3.
I detta anförande instämde Katarina Luhr (MP).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 mars.)
Beslut
Riksdagsskrivelser
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Förslagspunkter och beslut i kammaren
FN i svensk utrikespolitik
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3107 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 25,
2025/26:3509 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 45,
2025/26:3623 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 46 och 49 samt
2025/26:3729 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 66.- Reservation 1 (S)
- Reservation 2 (C)
- Reservation 3 (MP)
- Reservation 4 (V)
Kvinnor, fred och säkerhet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:2368 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 13 i denna del,
2025/26:2818 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 17 i denna del och
2025/26:3591 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 39.- Reservation 5 (S, C, MP)
- Reservation 6 (V)
Jämställdhet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:3622 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 15.- Reservation 7 (S, V, MP)
Motioner som bereds förenklat
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.