Anf. 2 Göran Lennmarker (M)
Fru talman! Det här är ett viktigt ärende därför att
det handlar om möjligheten för Sverige och Europa
att ha en betydligt starkare utrikes- och säkerhetspo-
litik. I dag är EU utrikespolitiskt starkt. Utvidgningen
har betytt oerhört mycket för stabilitet och utveckling
i Central- och Östeuropa. EU:s erbjudande till länder-
na söder om Medelhavet, den så kallade Medapoliti-
ken, är också viktigt, även om de på andra sidan kan-
ske inte förmår ta emot det fullt så mycket.
När detta är sagt finns det likväl flera problem
med EU:s utrikespolitik. Det ena är att den är för
passiv. Vi diskuterar i dag frågan om insatser i
Kongo. EU:s sändebud i området Adjello har varnat
under åtta nio år för detta. Det har inte kommit något
initiativ från Europa under den tiden. Det borde ha
gjorts mycket mer.
EU är ibland inkonsekvent. Vi ger bistånd till ett
u-land. Samtidigt har vi tullar och jordbrukssubven-
tioner som försvårar för just detta u-land att exportera
till oss. Vi har för små resurser när det gäller kris-
hantering, alldeles för små resurser för att klara av till
exempel Balkan. Vi bör göra det tillsammans med
Nato och FN - i Afghanistan, i Afrika och på andra
håll.
Dessutom har vi ibland ett för litet perspektiv när
vi agerar styckevis och delt. Europa borde till exem-
pel kunna ha en betydligt större vision av utveckling i
Afrika, med de erfarenheter Europa självt har gjort.
Det handlar om en gemensam marknad, att bygga
strukturer för demokrati och mänskliga rättigheter
och att bygga en säkerhetsordning. Inget av detta har
vi gjort, därför att vi har varit uppdelade i små länder.
Vi är alla små länder i det här perspektivet som syss-
lar var och en med sitt. Vi binder inte ihop och vi har
för litet perspektiv.
Nu finns det en möjlighet att gå vidare. Det intres-
santa i det europeiska konventet, där jag själv deltar,
är att värderingsgrunden blir tydligare, inte minst
därför att vi får en rad nya demokratier som med-
lemmar i EU. Det talas ibland om det nya och det
gamla Europa. Jag tror att vi är ungefär lika gamla
alla i Europa. Däremot har vi nya demokratier - län-
der som har erfarenhet av att leva under förtryck och
diktatur. Det är naturligt att de som företräder de
länderna får en starkare betoning på just friheten och
frihetens värde. Det har jag upplevt mycket starkt i
konventet. Jag tror att det är en mycket god grund för
EU:s fortsatta och framtida utrikespolitik, att ha den
här värderingen.
Den andra iakttagelsen som kan noteras är att
Frankrike och Tyskland, som i mycket har varit EU:s
drivkraft, har hamnat i minoritet för första gången.
Det är en intressant iakttagelse vårterminen år 2003.
Det finns en mycket stark underton i hela konventet,
inte bara en underton för övrigt utan uttryckt, att den
europeiska säkerheten ska byggas tillsammans med
USA, inte mot USA eller som en alternativ kraft. Vi
ska göra det tillsammans. Också Natos grundläggan-
de roll för den europeiska säkerheten betonas av
praktiskt taget alla. När konventet hade debatt om
detta betonades den transatlantiska länken i stort sett i
alla inlägg. Även den franske utrikesministern gjorde
det.
Detta är läget. Nu finns det förslag om hur EU:s
utrikespolitik ska bli. Konventets förslag är bra. Det
kan i vissa avseenden bli bättre. Det första som jag
vill poängtera är de tydliga värderingarna. För första
gången ska EU få tydliga värderingar för sin utrikes-
politik. De har förut varit implicita och delvis också
uttalade. Mycket handlar om det som är allmängods
och självklarheter. Det behöver jag inte upprepa här.
Det gäller FN:s värderingar, mänskliga rättigheter
och demokrati, rättsstat och allt sådant som alla parti-
er står för.
Det jag själv är särskilt nöjd med är att vi har en
värdering som innebär att vi ska avveckla alla han-
delshinder. Jag känner där ett visst mått av stolthet
eftersom jag kanske varit den i konventet som tjatat
mest om att det ska bli ett mål för EU att ta bort han-
delshinder mot omvärlden. Vi ska inte ha en fästning
Europa utan det ska vara öppet mot andra kontinenter
- Afrika, Asien, Amerika.
I det sammanhanget kan vi få nya beslutsordning-
ar vad gäller jordbrukssubventioner och tjänstehan-
del. Det har inte riktigt med det här att göra men
påverkar ändå det hela. Det innebär på båda de områ-
dena att vi med ett gemensamt svenskt perspektiv kan
hälsa att EU kan komma att utvecklas i en mycket
bättre riktning, öppna tjänstehandeln och få en be-
slutsordning som gör det möjligt att få ned jordbruks-
subventionerna.
Det andra, fru talman, och det är kanske det allra
viktigaste, är att ha ett gemensamt perspektiv. Det
räcker inte att samordna 15 och i framtiden 25-30
medlemsländer och komma fram till en minsta ge-
mensam nämnare, utan utrikespolitiken måste starta i
det gemensamma perspektivet.
Det måste finnas ett kraftcentrum som startar i
hela kontinentens syn. Först då kan vi få en riktigt
kraftfull politik - inte bara en samordning - och det
kraftcentrumet måste ligga på ett ställe. Vi kan inte ha
konkurrerande centrum för detta. Centrumet måste
ligga i kommissionen som ju bär ansvar också för alla
övriga delar såsom handel, biståndsfrågor och finan-
siella frågor, alltså allt det som tillsammans utgör
EU:s utrikesagerande. Det handlar ju inte bara om
den så kallade höga utrikespolitiken, när man gör
uttalanden och sådant, utan vi måste arbeta med hela
instrumentet.
Den tredje punkten är att hålla ihop det hela ge-
nom en utrikesminister. De två områden som i dag är
uppdelade mellan kommissionen och ministerrådet
måste bindas samman av en person, någon som vi lite
slarvigt skulle kunna säga är en Chris Patten, som i
sig innehåller Javier Solana. Det kallas dubbelhatt-
ning, men vi ska inte gå in på den tekniken nu. Jag
tror dock att det är oerhört viktigt att göra detta, an-
nars riskerar vi att även fortsättningsvis få en dubbel-
het i EU:s agerande, där vi får två skilda vägar att
agera i utrikespolitiken.
Det som kommissionen gör är i dag oftast starkt
och kraftfullt, medan det som görs i ministerrådet
oftast är svagt och obefintligt. Det beror inte på Javier
Solana, som är en utmärkt person, utan på att minis-
terrådet institutionellt inte är kraftfullt.
Här finns emellertid ett bekymmer. Om man gör
så som många vill, alltså har en särskild vald ordfö-
rande i Europeiska rådet, finns risk för att man likväl
permanentar klyftan inom utrikespolitiken, där ord-
föranden i det europeiska rådet kommer att bli något
slags överrock för utrikesministern i de delar som just
är den klassiska utrikespolitiken. Och likafullt kom-
mer kommissionen att bära ansvaret för de mer sub-
stantiella delarna.
Den fjärde punkten gäller beslutsordningarna. Här
menar vi bestämt att det ska vara majoritetsbeslut. Ett
EU med 30-35 länder, vilket det kommer att bli när
det konstitutionella fördraget träder i kraft, måste ha
en majoritetsbeslutsordning på utrikespolitiken. An-
nars blir det mycket svårt att komma någon vart.
Det finns dock tre väsentliga undantag från detta.
Man får inte gå emot ett lands vitala nationella intres-
sen; man kan ju inte köra över ett land i någon fråga
som är vital för just det landet. Man har möjlighet till
konstruktivt avståndstagande i känsliga situationer.
Och slutligen har vi den princip som är mycket viktig
när det gäller militära insatser, nämligen att det ska
vara en koalition av frivilliga. Det innebär att om
svensk trupp ska delta måste beslut om det fattas i
denna riksdag. EU kan icke kommendera svensk
trupp.
Den femte punkten, fru talman, gäller kapaciteten
på krishanteringsområdet. Här finns förslag om att
med hjälp av inköpsorganisationen göra den militära
apparaten mera kostnadseffektiv, dels för att få ratio-
nella beslut och hanteringar på krigsmateriel, dels
kunna motverka slöseri och - faktiskt - korruption.
Korruptionen är i många länder är ett bekymmer vid
upphandling av militärt materiel.
Det finns också förslag om att man måste se till
att medlemsländerna har kapacitet. Men det beslutet
ligger inte i EU utan i Sveriges riksdag. Det är vi här
som måste se till att Sverige kan ge sitt bidrag. Vi kan
inte längre tala väl om hur viktigt det är att klara
internationella kriser om vi inte samtidigt ser till att
leverera. Det, fru talman, tror jag är det allra vikti-
gaste.
Sammantaget innebär detta att konventets förslag
är mycket bra. Det kan putsas på några områden. Det
vore bra om särskilt frågan om ordförande i Europe-
iska rådet försvann - för övrigt i enlighet med vad
majoriteten i riksdagen tycker.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.