Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske

Anf. 1 Joanna Lewerentz (M)

Herr talman! Östersjön är något alldeles särskilt. Vårt unika innanhav är hem för ett av världens kanske mest särpräglade ekosystem och en mångfald av arter, varav vissa inte finns någon annanstans i världen. Östersjön är dessutom en viktig resurs för de miljontals människor som bor längs dess kuster. Länge har fisk varit basföda för våra kustsamhällen, och kusten och skärgården är i dag viktiga för besöksnäringen.

Kustsamhällen, fiskenäring, sjöfart och turism - det är ingen tvekan om att Östersjön är en otroligt viktig ekonomisk resurs och källa till kultur och friluftsliv. Östersjön är en av Europas mest värdefulla naturmiljöer, och ett friskt Östersjön kan spela en viktig roll i klimatarbetet som kolsänka.

Jag är uppvuxen i Norrtälje och har spenderat obeskrivligt mycket tid i Stockholms norra skärgård. Det finns få saker som ger så mycket ro i själen som steniga kobbar, ett glittrande hav och fladdrande segel eller skärgården i vinterskrud med vackra isformationer i strandkanten och oändlig tystnad. Men mycket behöver göras för att garantera att även nästa generation ska kunna nyttja allt Östersjön har att erbjuda.

Många delar av det som gör Östersjön unikt gör det också sårbart. Under det senaste århundradet har överfiske, plastföroreningar, övergödning och klimatförändringar satt hård press på ett redan känsligt ekosystem.

I dag debatterar vi en proposition som tar ett helhetsgrepp om frågorna kring havsmiljön i Östersjön. Denna proposition stakar ut vägen för Sveriges havsmiljöarbete och tar hänsyn till hela ekosystemet i de åtgärder som föreslås och de bedömningar som görs.

Havet är en grundsten för vårt samhälle, vår ekonomi och på många sätt även för vår identitet. Genom denna proposition sätter vi kurs mot en framtid där vi både skyddar och nyttjar havets resurser på ett hållbart sätt.

Herr talman! Propositionen adresserar ett antal problem som är avgörande att lösa för att Östersjön återigen ska bli ett friskt och levande hav. Vi måste bekämpa övergödningen, skydda den biologiska mångfalden och stärka fiskbestånden. Av Östersjöns bottnar beräknas 20 procent vara syrefria. Det motsvarar en yta jämförbar med Danmark.

Det råder ingen tvekan om att krafttag behövs för att stoppa övergödningen. Regeringen föreslår nu nya etappmål gällande övergödning och därtill årliga uppföljningar för att säkerställa att arbetet är på rätt väg.

Återföringen och effektiviteten i användningen av växtnäringsämnen ska öka, och åtgärdsarbetet i avrinningsområden ska utvecklas för att minimera tillförsel av fosfor och kväve till kust och hav. I budgetpropositionen för 2025 satsar regeringen dessutom ytterligare medel för fortsatt stöd till lokala vattenvårdsprojekt. Det är en mycket viktig statlig finansiering som gör att fysiska åtgärder och lokalt åtgärdsarbete i vattenmiljön kan fortgå.

Östersjön är som sagt hem för en mängd arter - många av dem helt unika. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för ett levande hav, och regeringen föreslår därför ökat skydd av marina områden för att bidra till målet att skydda 30 procent av haven till 2030.

Sverige behöver fortsätta jobba för att leva upp till sina åtaganden vad gäller skydd av marina områden, och ett fortsatt internationellt arbete för kontroll och reglering av farliga ämnen och marint skräp är nödvändigt.

En fråga som väckt både oro och engagemang är fiskefrågan, inte minst den om fiskekvoterna för sill och strömming. Bestånden av torsk verkar, trots fiskestopp, ha svårt att återhämta sig. Sill- och strömmingsbestånden har kraftigt överfiskats under alldeles för lång tid, vilket inte minst blivit kännbart för de kustfiskare som länge livnärt sig på fiske.

Om sill- och strömmingsbestånden kollapsar kommer det att få enorma konsekvenser både för ekosystemet som helhet och för fiskerinäringen. Det är därför viktigt att förvaltningen av fisk och havsmiljö går hand i hand. Det regeringen nu föreslår är avgörande för att kunna skapa och bevara en balans i ekosystemet.

Det är också viktigt att påverkan av säl och skarv vägs in som komponenter i helheten. Bestånden av säl och skarv har ökat under de senaste åren och i takt med det deras påverkan på fiskbestånden. Att regeringen föreslår utökad jakt på både säl och skarv är väldigt efterlängtat, inte minst av kustfiskare.

Ytterligare en åtgärd som nu läggs fram för att skydda bestånden är en utflytt av gränsen för pelagiskt trålfiske, som ska gälla upp till 12 sjömil längs hela Östersjökusten inklusive Öland och Gotland, för att bland annat skydda fisken vid kusten där den leker. I marint skyddade områden ska förbud mot bottentrålning också gälla.

Även för reglering av fisket är de internationella insatserna viktiga. Sverige kan råda över en del av fiskerifrågorna, medan andra delar behöver förhandlas med andra länder som har fiskerättigheter i Östersjön. Sverige drev en tuff linje i jordbruks- och fiskerådets förhandlingar om kvoter. Även om man inte lyckades få igenom sänkta kvoter spelade den svenska delegationen en viktig roll för att resultatet inte landade i en större ökning, då alla andra Östersjöländer förespråkade en ökning på upp till 170 procent i stället för 108 procent, som blev resultatet.

De kvoter som den nuvarande regeringen varit med och förhandlat fram var för 2024 de lägsta någonsin, och för 2025 är de lägre än majoriteten av de kvoter den tidigare socialdemokratiska regeringen lyckats med. Sverige har dock fortsatt en viktig roll att spela i att få med sig övriga länder på en mer försiktig ansats men också i att påverka att de vetenskapliga råd som ligger till grund för kvotförhandlingarna har en ekosystembaserad ansats och tar hänsyn till saker som fiskens ålder och storlek i sina bedömningar.

Herr talman! Slutligen kan jag konstatera att det både i regeringen och bland partierna i riksdagen finns ett stort engagemang för Östersjön, vilket är helt avgörande för att vi ska komma framåt i frågan men också för att vi ska kunna jobba långsiktigt. Propositionen Ett levande hav är den första och största i sitt slag på nära 15 år och tar krafttag för att vi ska komma på rätt kurs för ett friskt och levande Östersjön. Jag vill med glädje och hoppfullhet yrka bifall till förslagen i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 2 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Tack, Joanna Lewerentz, för anförandet!

Jag konstaterar att det finns en bred, kanske till och med total, enighet kring hur allvarligt läget är. Nu kommer en proposition som ledamoten beskrev innebär att vi får mål och möjligheter till uppföljning. Men det är ganska skralt med konkreta och bindande förslag i propositionen.

Moderaterna pratar gärna om att vara ett statsbärande och ansvarstagande parti med långsiktiga lösningar. Men hur ansvarstagande är det egentligen att lägga fram en proposition som inte innehåller konkreta och bindande beslut för att skydda fiskbestånden? Är det verkligen långsiktigt att låta fisket fortsätta som tidigare och förvärra krisen i våra hav och att inte våga ta de tuffa besluten? Eller har Moderaterna glömt att ansvar inte bara handlar om ekonomi utan också om att säkra naturens och framtida generationers överlevnad?

Anf. 3 Joanna Lewerentz (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det handlar alltså om en inriktningsproposition, och i den görs skillnad mellan de förslag som riksdagen ska ta ställning till och den information som regeringen lämnar till riksdagen om det som regeringen avser att göra i vissa frågor. Vissa frågor behöver vi rösta om här i riksdagen, och vissa frågor är regeringsuppdrag eller regleringsbrev som man ger till myndigheterna.

Vi har flera frågor som redan är på gång. Till exempel kommer det en proposition om fiske i havet för att skydda Natura 2000-områden, och vi ska förbjuda bottentrålning i marina skyddade områden. Saker är alltså på gång.

Anf. 4 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag har sett en folder från Moderaterna där man beskriver genomförda och påbörjade vallöften, och där finns bland annat utflyttning av trålgränsen med som en av punkterna. Jag är dock lite tveksam till beskrivningen och att man gärna vill framstå som handlingskraftig.

Vi har till exempel frågan om fiskekvoterna, där hela regeringsunderlaget försöker med någon form av reptrick: De är både nöjda och stolta men också missnöjda. Man får bestämma sig. Står man upp för de kvoter man har kommit överens om, med en dubblering av fisket, eller är det ett katastrofalt beslut? Det kan ju inte vara både och.

Anf. 5 Joanna Lewerentz (M)

Herr talman! Nej, jag är inte stolt över vad kvotförhandlingarna landade i. Det är en katastrof, men vi måste också förhålla oss till verkligheten. Innan den här regeringen tillträdde var det den S-ledda regeringen som var ansvarig för kvotförhandlingarna, och sedan man började förhandla om fiskekvoter på det här sättet har man faktiskt aldrig landat på Ices lägsta intervall för sill och strömming, med undantag av ett år, gällande Bottniska viken.

År 2019 satte man kvoter som tillät ett uttag som var 72 000 ton högre än vad den nuvarande regeringen har gått med på, och året därefter var det 38 000 ton högre. Det betyder att Socialdemokraterna har röstat ja till mycket högre uttag än den nuvarande regeringen. Mig veterligen har man aldrig röstat nej i dessa förhandlingar.

Med Socialdemokraternas retorik här, att regeringen tillåter ökningar och är stolt över det, kan det också hävdas att Socialdemokraterna bär ett stort ansvar för att vi är där vi är i dag gällande fiskbestånden.

Anf. 6 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Tack, ledamoten Joanna Lewerentz, för anförandet!

Utifrån det jag hör muntligen från regeringen tror jag att vi är väldigt överens i hela utskottet och hela Sveriges riksdag. Jag ledde själv arbetet med Miljömålsberedningen, som i mångt och mycket ligger till grund för propositionen. Jag har alltså ett starkt personligt intresse i detta - så är det bara.

Jag har väntat länge på propositionen, och jag blev positivt överraskad under pressträffen, där statsministern, miljö- och klimatministern och landsbygdsministern sa att bottentrålning ska förbjudas i marina skyddade områden. De sa också att trålgränsen ska flyttas ut hela vägen längs ostkusten.

Det lät spännande, men sedan när man väl fick tag på propositionen någon dag senare insåg man just det som ledamoten sa, nämligen att det är en inriktningsproposition. Det finns inga skarpa saker, utan det är väldigt mycket ska, bör, eventuellt och kanske. Det enda beslut vi ska fatta här i kammaren, herr talman, gäller inriktningen på politiken.

På åtminstone två av de åtta slides som visades på presskonferensen stod det att bottentrålning i skyddade områden ska slopas. Detta borde ha gjorts för länge sedan, sa statsministern, men det finns inte med i propositionen över huvud taget. Min fråga till ledamoten är därför: Hur ska man tolka detta? Varifrån kom orden? De finns inte med, och detta blir till och med KU-anmält.

Anf. 7 Joanna Lewerentz (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Som jag precis nämnde i det tidigare replikskiftet är det en fråga som kommer att komma som en egen proposition. Det kommer ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden. Jag kan alltså lugna ledamoten med att saker är på gång i den frågan.

Anf. 8 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag tackar för svaret. I propositionen, som både pressträffen och dagens debatt handlar om, kan man om man letar väl se att det står att man ska gå vidare med förslagen i betänkandet Förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden, men den utredningen tar ju bara hänsyn till det som ligger innanför trålgränsen, 3-4 sjömil ut, alltså inte hela vägen, 12 nautiska mil ut. Detta betyder att många skyddade områden inte kommer med, om man ska bygga på den utredningen.

Kommer regeringen att leverera på förbudet mot trålning inom skyddade områden i alla svenska vatten, och när får vi i så fall det beskedet?

Anf. 9 Joanna Lewerentz (M)

Herr talman! Det kommer en proposition om skydd av Natura 2000-områden, så detta ryms inom det. Jag tycker att regeringens intention är väldigt tydlig. Man vill ta fram permanenta regleringar för pelagiskt trålfiske, och man vill skydda marina skyddade områden ytterligare.

Jag håller med ledamoten och hoppas verkligen att det kommer förslag i denna fråga. Jag har fått tydliga indikationer om att det kommer, och om man tittar i propositionslistan för kommande år kan man också se att förslag är på gång.

Anders Karlsson (C)

Anf. 10 Anders Karlsson (C)

Herr talman! Tack, Joanna Lewerentz, för ditt anförande! Jag är glad att du lyfter fram Östersjöns havsmiljö på det positiva sätt som du gör.

Samtidigt får regeringens klimatarbete och att EU:s miljömål inte nås en effekt på havsmiljön genom högre temperaturer och mer energi som ger mer torka och fler översvämningar. På något sätt håller politiken inte ihop ledamotens ambition med utfallet här. Vi kommer att få fler översvämningar som ger problem för våra reningsverk. Den gröna näringen kommer också att ge mer utsläpp, då torka leder till större utsläpp från jordbruket.

Vad tänker ledamoten göra för att vi ska få en mer långsiktigt stabil miljö och nå EU:s miljömål?

Anf. 11 Joanna Lewerentz (M)

Herr talman! Jag är ändå av uppfattningen att havsmiljöpropositionen har en väldigt långsiktig ansats. Man vill jobba långsiktigt för att skydda Östersjön och motverka att det går ännu längre än det redan har gjort. Man lägger fram förslag till inriktning vad gäller övergödning, och även i budgetpropositionen satsar man mycket på frågor som handlar om just övergödning.

Vad gäller Östersjön kan jag alltså lugna ledamoten med att jag kommer att jobba för att allt det som läggs fram i propositionen också ska genomföras. Det är nämligen otroligt viktigt.

Anders Karlsson (C)

Anf. 12 Anders Karlsson (C)

Herr talman! En annan fråga är de kvoter som är förhandlade. Alla i utskottet var nog nöjda med den svenska ståndpunkten, som jag ser det. Det var en bra ståndpunkt. Däremot var vi inte nöjda med utfallet av det här, och på något sätt måste man hantera det uppkomna läget och dra lärdom av det till nästa år.

Så som jag tolkar hur förhandlingarna går till i EU är det ju länderna runt om Östersjön som lägger ned rätt mycket kraft på att få igenom sin politik. Därför bör man ta krafttag för att nå överenskommelser i Östersjöländerna. Har man tillsammans med ministern funderat på en ny strategi för att hantera det uppkomna läget?

Anf. 13 Joanna Lewerentz (M)

Herr talman! Jag kan väl börja med att säga att jag inte tror att alla var helt nöjda med regeringens ståndpunkt - den tjänsten kan jag göra Socialdemokraterna!

Ledamoten har dock helt rätt i att det finns ett systemfel här. Fiskeripolitiken är inte utformad på ett sådant sätt att fisket blir hållbart, och här måste vi alla tillsammans faktiskt ta krafttag för att komma åt frågan. Jag vet att ministern har påbörjat ett arbete med att bjuda in ministrarna i de andra länderna för att påbörja ett samarbete, men även vi här inne behöver göra det vi kan för att påverka våra systerpartier och andra i grannländerna. Någonting måste göras för att komma åt det här - jag håller helt med dig, Anders Karlsson.

Anf. 14 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! I dag är vi här för att diskutera den nya havsmiljöpropositionen.

Jag måste säga att jag är tvehågsen, eller vad man nu ska kalla det - talmannen har säkert ett bättre ord. Jag är väldigt glad över att propositionen äntligen är på plats, men samtidigt är jag lite ledsen över att man inte tog chansen att gå vidare med fler förslag trots att man hade ett gediget underlag för att med enighet i Sveriges riksdag göra det. Dessutom är det en inriktningsproposition, vilket innebär att man inte kommer med skarpa mål och förslag.

Som jag sa i replikskiftet tidigare är det här lite personligt för mig. Hela propositionen bygger på Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan och på Övergödningsutredningens resultat, och jag var själv ordförande i Miljömålsberedningen när det här togs fram.

Vad vi konstaterade då var att havet minst sagt har problem. Vi har överfiske och fiskemetoder som är destruktiva. Det finns miljögifter och plastföroreningar. Klimatförändringarna påverkar havet mycket mer än vi tror. Vi får varmare vatten uppe hos oss, och vi får ändrade strömmar och ändrad nederbörd. Vi får också havsförsurning, vilket påverkar pH-värdet i havet.

Övergödningen ökar. Jag tror att de döda bottnarna i Östersjön nu motsvarar Island i storlek. När jag började plugga marinbiologi för över 25 år sedan var de ungefär i samma storlek som Danmark. Trots att vi har kunskapen och har vidtagit åtgärder fortsätter det alltså att öka.

Vi vet att sjöfarten ökar. Den har ofta gått vid sidan av; man har liksom tänkt sig att det är infrastruktur och inte tagit hänsyn till hur den påverkar havsmiljön. Men sjöfarten står för utsläpp från flera olika källor - det gäller inte bara utsläppen från bränsle utan även andra delar, som gråvatten och svartvatten. Sjöfarten bullrar, tar plats och kräver infrastruktur.

Vi har även en ny fysisk planering av vindkraftverk och annat, och framför allt vill vi människor gärna vara vid havet, såväl för turism och rekreation som för att ha den där havsutsikten där vi bor. Då mår vi bra. Tyvärr är det också de miljöerna som är viktiga för havsmiljön, och här uppstår konflikter, herr talman.

I Miljömålsberedningens arbete väjde vi inte för någonting, utan vi tänkte: Hur skulle vi få till det här om vi hade börjat från början? Från att man började prata om havspolitik och sådant har det nämligen hänt väldigt mycket: Vi har haft ett EU-inträde och flera olika lagstiftningar som det har lappats och lagats i, och vi har både ett svenskt system och andra delar.

Vi sa därför: Vi häller ut alla kulorna på bordet och plockar in dem i nya fack så som vi skulle vilja göra utifrån hur det ser ut i dag! Det var det som låg till grund för de över hundra förslag som beredningen överlämnade till regeringen den 15 januari 2021.

Klart är nämligen att vi inte uppnår våra miljömål. Vi når dem inte med de åtgärder vi har vidtagit. Därför fanns det väldigt stora delar att ta tag i för att få en moderniserad lagstiftning. Och när vi hade alla de här förslagen på bordet, herr talman, undrade vi hur det skulle kunna hållas ihop för att det inte skulle fortsätta att vara sektorsfrågor och popcorn - något som händer här och något som händer där - som inte hänger ihop.

Då var det faktiskt en medarbetare på kansliet, som inte hade varit med från början, som sa: Här borde vi ju ha en lagstiftning som är övergripande! Vi svarade: Nej, vi ska inte ha någon mer klimatlag; vi har ju en nu. Då blev frågan: Vad ska vi annars ha? Och ja, då fick vi ju ompröva - och såg att det borde finnas en havsmiljölag som faktiskt ser till att hela paketet hålls ihop.

Vi såg att det behövs ett uppföljande arbete i form av en proposition som varje regering oavsett färg ska lägga fram varje år, vilket uppdaterar och moderniserar arbetet. Vi såg också att det behövs en utvärderingsfunktion. Här kunde vi inte enas: Det står om en funktion i beredningens förslag medan jag nog skulle vilja kalla det ett råd. Där fanns det olika åsikter. Det handlar dock om att göra detta systematiskt så att det hela tiden finns en pågående rörelse i havsmiljöarbetet.

Som Joanna Lewerentz sa tidigare är det första gången sedan 2009 som propositionen läggs fram. Det var för mycket att göra, och därför lade föregående regeringar ut uppdraget om utvärdering. Det var för att alla skulle vara med och ha en likadan syn så att vi kunde komma vidare. Nu hade jag hoppats att vi skulle få det här regelverket på plats, så att alla förslagen blev verklighet och så att vi fick uppföljandefunktionen i lagen.

Herr talman! Så ser det dock inte ut. Trots en väldigt hoppingivande pressträff där det sades vara aktuellt med ett förbud mot bottentrålning i skyddade områden - att man skulle flytta trålgränsen 12 nautiska mil ut i Östersjön, från Skanör till Haparanda - står det inte så i propositionen. Det här är en inriktningsproposition där det skrivs mycket om att saker bör ses över och att man nog kanske ska göra vissa saker, men det finns inga skarpa mål och inga skarpa förslag. Det tycker jag är mycket olyckligt.

Detta gjorde att jag lämnade in en följdmotion med 69 yrkanden, vilket jag får säga är rekord. Men det byggde ju på det arbete som hade gjorts. Det fanns överenskommelser mellan partierna om vad vi ville gå fram med, och det var egentligen inga kontroversiella saker. Vi fick också lägga till en ännu mer omfattande partimotion, som vi kommer att diskutera i kammaren senare.

Det finns som sagt inga skarpa förslag här. Intentionen är god, och det är ett steg framåt. Men som vi också hörde i ett replikskifte tidigare: Om man tittar på propositionslistan och det som komma skall ser det ut som att regeringen är lite schizofren. Visst, det kommer något om skyddade områden och trålgränser. Men vi ser också två propositioner som handlar om att man ska skära ned och, pratar i alla fall vissa om, ta bort strandskyddet.

Strandskyddslagen är, skulle jag vilja påstå, den lag som ger störst miljönytta. Områden där vatten möter land är de artrikaste i hela världen, var man än är. Det är områden som nyttjas av arter som bor i vatten och arter som bor på land. Det pratas ofta om fin utsikt, herr talman. Men vi måste också se till den ekologiska betydelsen av dessa strandområden.

Vi ser också att den här regeringen har skurit ned på miljöövervakningen, som är det som ska säkerställa att vi vidtar rätt åtgärder, att det följs upp och att vi vet att det funkar. Detta är kontraproduktivt. Om regeringen bryr sig om havet, som de säger, borde de kasta dessa förslag i papperskorgen och i stället fundera på hur man kan stärka den produkt som nu ligger på bordet och komma åt till exempel illegala bryggor och annat som ploppar upp längs våra kuster. I den takt vi just nu ger dispens från strandskyddet kommer vi om 80 år inte att ha någon obruten strandlinje - och då är inte det illegala med.

Så, herr talman, vi står bakom den här produkten, men vi hade gärna sett att förslagen varit skarpare. Jag vill därför yrka bifall till reservation nummer 2, som handlar om paketet med havsmiljölag.

Vi hade chansen att få en moderniserad havsmiljöpolitik, systematisera arbetet och ge havsmiljöpolitiken den plats den förtjänar och behöver för att vi ska klara våra klimat- och miljömål. Det blev ett litet steg på vägen, en inriktning för politiken - visserligen i rätt riktning. Men jag är ledsen över att vi inte tog den chans vi hade att ta ett jättesteg. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan vi får nästa produkt på bordet och kan ta ett jätteskutt nästa gång.

Anf. 15 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! I slutet av december 2020 överlämnade den dåvarande Miljömålsberedningen sitt betänkande Havet och människan till regeringen. Undertecknad var med som Kristdemokraternas representant i Miljömålsberedningen, och för mig som landkrabba från Värmland var det otroligt lärorikt att få vara med i den processen. Jag lärde mig otroligt mycket, och vi hade väldigt många spännande diskussioner.

På omslaget till de två volymer vi överlämnade fanns en fin bild fotograferad av beredningens dåvarande ordförande, den här närvarande Emma Nohrén. Tyvärr får man inte ha med sig rekvisita i talarstolen, så jag kan inte visa bilden. Men på fotot ser vi bland annat sjöstjärnor, som enligt bildtexten mumsar på blåmusslor, och anemoner som sträcker ut sina tentakler i hopp om att något litet plankton ska komma förbi. Otroligt vacker bild! På omslaget kan vi också läsa bland annat att vi behöver en sammanhållen politik för att skydda och bevara vårt unika hav men samtidigt möjlighet till lokala anpassningar för att få bästa möjliga förutsättningar att göra det.

Regeringens proposition, som vi i dag debatterar, är ett ytterligare steg på vägen mot denna efterfrågade politik. Propositionen, som har formen av en inriktningsproposition, lägger grunden för och pekar ut en riktning mot en ambitiös och framåtblickande havsmiljöpolitik som syftar till att säkerställa friska och produktiva hav för kommande generationer. I propositionen finns också många bedömningar - områden pekas ut där regeringen själv kan agera i någon form utan att först behöva inhämta riksdagsbeslut. Här kan man alltså relativt snabbt plocka en del lågt hängande frukter.

I propositionen kan vi läsa om de två övergripande principer som ska vägleda vårt framtida havsmiljöarbete. För det första ska vi stärka tillämpningen av ekosystemansatsen. Detta innebär att vi starkare och tydligare ska integrera havsmiljöförvaltningen med andra sektorers förvaltning för att uppnå en mer holistisk och effektiv förvaltning av våra marina resurser. För det andra ska vi fokusera på att minska övergödningen, som är ett av de mest akuta hoten mot våra hav. I Sverige har vi genom åren tagit stora kliv i frågan om övergödning, inte minst tack vare all den kunskap som har kommit oss till del, vilket har gjort människor mer uppmärksamma på problemet, men också genom många olika projekt, på senare tid bland annat både LEVA- och LOVA-projekt.

I budgetpropositionen för 2025 satsar regeringen ytterligare medel på fortsatt statligt stöd till lokala vattenvårdsprojekt, LOVA, vilket är den enskilt viktigaste statliga finansieringen för fysiska åtgärder och lokalt åtgärdsarbete i vattenmiljön. Regeringen har även föreslagit ytterligare satsningar för att effektivt bekämpa och förhindra spridning av invasiva främmande arter i vattenmiljöer i Sverige. Även dessa satsningar inom hav och vatten bidrar till genomförandet av havsmiljöpropositionen.

När det gäller havspolitiken är det helt avgörande att jobba internationellt om man ska få rejäl framgång. Sverige kommer att fortsätta arbeta aktivt på den internationella arenan, inte minst för att reglera och kontrollera farliga ämnen. Vårt mål är att minska tillförseln av skadliga substanser till havsmiljön.

Herr talman! Ett centralt förslag i propositionen är att utöka och förstärka skyddet av marina områden. Vi siktar på att bidra till det internationella målet att skydda 30 procent av de marina områdena till 2030. Av dessa ska en tredjedel, motsvarande 10 procent, vara strikt skyddade.

Propositionen belyser också de viktiga kopplingarna mellan havet och klimatförändringarna. Vi erkänner att havet både påverkas av klimatförändringarna och kan bidra till lösningar på våra klimatutmaningar. Genom att minska övergödningen och skydda viktiga marina ekosystem kan vi stärka havets motståndskraft mot klimatförändringar.

Vi föreslår en förbättrad helhetssyn i samband med både planering och genomförande av åtgärder. Genom att integrera åtgärdsprogrammen för vattenförvaltning och havsmiljö strävar vi efter ett mer effektivt arbete från källa till hav.

Ett särskilt fokus läggs på att integrera en hållbar fiskförvaltning i havsmiljöarbetet. Detta är avgörande för att uppnå en ekosystembaserad fiskförvaltning och nå våra havsrelaterade miljökvalitetsmål. Regeringen avser att förtydliga Havs- och vattenmyndighetens uppgifter för att stärka detta arbete.

Regeringen önskar att våra kustfiskarter återhämtar sig och att mer av fiskets fångster går till humankonsumtion. I propositionen gör regeringen bedömningen att det bör tas fram permanenta regleringar avseende trålfiske, som innebär en permanent utflyttning av trålgränsen i Östersjön från dagens 4 sjömil till 12 sjömil för fartyg över 24 meter. Detta ska gälla längs hela Östersjökusten, inklusive Öland och Gotland, för att skydda strömmingen vid kusten där den leker.

Som framgår av propositionen ska samråd ske med EU-kommissionen, de berörda medlemsstaterna och den berörda rådgivande nämnden. I området innanför 4 nautiska mil, där Sverige redan i dag kan reglera fisket unilateralt, avser regeringen att genomföra ett flertal åtgärder, såsom stängda undantagsområden för trålning, så kallade inflyttningsområden, och förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden, för att skydda och återställa bestånden av sill och strömming samt andra kustfiskarter.

Jag noterar den reservation som en samlad opposition står bakom vad gäller just trålförbud. Detta kan dock inte föreslås i denna proposition, utan ett arbete pågår inom EU för att ta allt i rätt ordning då fiskeförvaltningen faller inom EU:s kompetens.

Regeringen anser att fiske- och vattenbruksverksamheter ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt. De ska förvaltas på ett sätt som ger ekonomisk och social nytta samt bidrar till sysselsättningen. Samtidigt ska de trygga livsmedelsförsörjningen som en del av ett hållbart livsmedelssystem. Tyvärr ser vi hur omvärldsläget gör denna del av livsmedelsförsörjningen mycket aktuell, apropå självförsörjningsgrad.

Slutligen adresserar propositionen behovet av att minska sjöfartens påverkan på havsmiljön. Regeringen presenterar strategier för hur detta ska uppnås utan att kompromissa med sjöfartens viktiga roll för vår ekonomi och handel.

Även på detta tema finns en reservation som oppositionen står samlad kring - det gäller skrubbrar. Dock har regeringen redan i en promemoria aviserat ett förslag om införande av förbud mot utsläpp från skrubbrar till vatten inom svenskt sjöterritorium. Remisstiden för detta gick ut den 31 oktober i år, och förslagen bereds nu med avseende på remissvaren, som har varit övergripande mycket positiva. Förbud mot utsläpp från fartygsskrubbrar som används i öppet läge föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. Förbud mot utsläpp från alla typer av skrubbrar, även sådana som används i stängt läge, föreslås träda i kraft den 1 januari 2029. Vi får se när propositionen kommer.

Propositionen presenterar ett betydande steg framåt i vårt arbete för att skydda och bevara våra hav. Genom att stärka ekosystemansatsen, minska övergödningen, utöka det marina skyddet och integrera fiskförvaltningen i havsmiljöarbetet lägger vi grunden för en hållbar framtid för våra hav. Jag vill understryka att detta arbete kräver samarbete över sektorsgränser, landsgränser och politiska skiljelinjer. Våra hav är en gemensam resurs och ett gemensamt ansvar. Låt oss därför tillsammans arbeta för att säkerställa att kommande generationer kan njuta av friska, produktiva och levande hav.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 16 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Det här med kvoter har vi diskuterat både förra veckan och nu, och det känns som att regeringsföreträdarna inte riktigt vill kännas vid att de har ansvaret. Man är gärna där och säger: Ja, men ni då? Det är en återkommande replik som jag tycker visar på att man inte riktigt är beredd att bära det ansvar man har som regering.

När man pratar om satsningar på klimat- och miljöområdet tycker jag att det finns en del att säga om trovärdigheten. Om man gör drakoniska neddragningar i både klimat- och miljöpolitiken när man tillträder som regering och sedan duttar tillbaka pengar och kallar det för satsningar kanske man lurar en och annan väljare, men det är långt ifrån sanningen.

Kristdemokrater talar ofta om vikten av att värna skapelsen och lämna en hållbar värld till våra barn och barnbarn. Men hur rimmar det resonemanget med att regeringen, där ansvarig landsbygdsminister är kristdemokrat, lägger fram en proposition som saknar skarpa och riktiga åtgärder för att skydda våra fiskbestånd? Om inte ens ni, som säger er ha ett moraliskt ansvar för miljön, är beredda att agera för att rädda våra hav här och nu, vem ska då göra det? Är det här ytterligare en springnota som ni lämnar efter er som regering? Vi ser ju på klimat- och miljöområdet flera förslag om att åtgärder kanske ska komma på plats någon gång senare genom någon annan.

Anf. 17 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för frågorna.

I medier tycker jag att det här har varit ganska tydligt. Efter att kvotförhandlingarna var klara var landsbygdsminister Peter Kullgren ute och sa att vi gärna hade sett ett annat resultat. Men det här var det bästa resultat vi kunde få. Hade vi inte suttit kvar vid bordet hade kvoterna ökat rejält. Hade det då varit bättre att lämna bordet, säga nej och få högre kvoter? Ja, kanske medialt, för det hade sett bra ut om Sverige sagt nej. Men för fisken i Östersjön hade det spelat roll på så sätt att fler fiskar blivit uppfiskade. Det gör alltså faktiskt skillnad om man sitter vid bordet och är med även om man inte får det resultat som man verkligen vill ha.

När vi hade överläggning i miljö- och jordbruksutskottet och när vi tog beslut i EU-nämnden var det över huvud taget ingen tvekan om mandatet för vart vi ville. Jag tycker att det var väldigt tydligt vad som var målet. Samtidigt vet vi att det är jättesvårt att nå det här målet, eftersom de andra länderna runt Östersjön har en helt annan syn på frågan och tydligen en helt annan syn på hur Östersjön och dess fiskbestånd mår. Därför finns det ett jättejobb att göra. Tack vare att Peter Kullgren satt kvar vid bordet fick vi ändå ned kvoterna rejält jämfört med vad vi hade fått om vi lämnat bordet.

Det, herr talman, vill jag hävda är att ta ansvaret och bära ansvaret. Även om man inte får det resultat man önskar har man lyckats komma en bit på vägen. Det är bättre än ökade kvoter.

Anf. 18 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag tackar för ledamotens svar, som dock nästan enbart kretsade kring det här med kvoter. Jag hade ju en rad andra frågor kopplat till att åstadkomma verkliga förbättringar för att rädda Östersjön på riktigt. Flera inlägg i debatten i dag pekar på att det här är en inriktningsproposition. Vi behöver skarpa beslut.

I klimat- och miljöpolitiken har vi en styrmedelsutredning som ska komma med förslag som inte kommer att kunna genomföras förrän tidigast inför nästa mandatperiod. Kommer vi att se detsamma när det gäller Östersjön, eller kommer den här regeringen att ta ansvaret och leverera produkter till riksdagen som faktiskt betyder någonting på riktigt? Det får ledamoten gärna utveckla.

Anf. 19 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för frågorna.

Precis som ledamoten Joanna Lewerentz var inne på är det här en inriktningsproposition som pekar ut vägen. Samtidigt finns det ett antal bedömningar på områden där regeringen kan gå fram utan att ens behöva invänta riksdagens beslut. Det handlar till exempel om hur man agerar med regleringsbrev gentemot Havs- och vattenmyndigheten. Statsrådet Kullgren har i regleringsbrev till myndigheten varit väldigt tydlig med att man får använda samtliga verktyg i verktygslådan. En tydligare och bättre beskrivning av hur en myndighet ska kunna agera går det inte att ge; då kommer det en KU-anmälan som ett brev på posten, för då är det helt plötsligt ministerstyre. Men när man säger att samtliga verktyg i verktygslådan får användas är det väl jättetydligt vad man vill.

Joakim Järrebring efterlyser skarpa beslut och tycker att sådana saknas. I sin första replik använde han uttrycket "springnota". Då, herr talman, måste jag ställa mig en fråga. Vi i Miljömålsberedningen lämnade vårt förslag i slutet av december 2020. Efter det satt Joakim Järrebrings regering kvar i nästan två år till. Om man anser att frågan är så viktig, varför kom det då inte propositioner med skarpa beslut från Joakim Järrebrings regering? Man hade ändå nästan två år på sig.

Anf. 20 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för anförandet. Vi satt båda i Miljömålsberedningen och är gravt insyltade i detta. Det var roligt att han beskrev omslaget. Vi behöver visa hur det ser ut under havet. Ofta pratar vi om Östersjön, men vi har ju faktiskt väldigt mycket mer hav än så i svenska vatten. Västkusten försvinner ofta bort i debatten.

Jag vill fråga Kjell-Arne Ottosson, som var ledamot i utredningen och vars parti nu sitter i regeringsställning, varför man valde att inte gå fram med det förslag till havsmiljölag som fanns för att få det systematiska arbetet på plats. Vi hade många och långa diskussioner om det här, och vi var från alla sidor många som var skeptiska till om det skulle fungera. Vi såg dock havets och havsfrågornas vikt.

Hav och klimat är två sidor av samma mynt. Det tror jag till och med att vi skriver i vår utredning. Ekosystemansatsen och klimatet var de två bärande delarna som allting vilade på. För att få ihop det här och få en politik som håller för framtiden behövde vi ha den här bryggan med uppföljningar i havsmiljölagen. Det skulle framgå att man skulle lämna en havsmiljöpolitisk proposition vart fjärde år. Man skulle ha ett slags rådgivande funktion och utvärderingar för att få det här på rull.

Jag tror att det nästan blev rekord i antal remissinstanser. På sidorna 78 och 79 i propositionen är det två tätskrivna sidor, och nästan ingen är emot. Alla är för. När det är så utrett och när vi har så otroligt många remissinstanser, varför valde regeringen ändå att inte gå vidare med detta?

Anf. 21 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågan, liksom för de dryga två åren i Miljömålsberedningen. Som jag sa i mitt huvudanförande var det för mig som landkrabba från Värmland en otroligt lärorik tid, inte minst genom all den kunskap som Emma Nohrén kunde bidra med som ordförande i Miljömålsberedningen.

Vi hade, precis som Emma Nohrén beskriver, väldigt långa diskussioner om havsmiljölag eller inte. Det var kanske den fråga som vi knådade absolut mest. Jag hade en plan att hinna titta igenom de särskilda yttrandena när jag åkte hemifrån i måndags. Tyvärr hann jag inte det. Jag kommer inte ihåg om det var full enighet. Jag vill minnas att det var något parti som inte stod bakom en havsmiljölag i någon reservation eller ett särskilt yttrande, men jag tar inte gift på den uppgiften.

Oavsett det har regeringen gjort en genomgång av remissvaren. Jag har inte läst alla remissvaren själv, det erkänns direkt. Men det har regeringens medarbetare gjort. Där säger man att utifrån remissinstanserna upplever man inte att det fanns det stora gedigna stöd som Emma Nohrén pekar på i sin replik. Stödet för att införa en ny havsmiljölag fanns inte i den grad som gjorde att det skulle vara relevant. Därför ser regeringen i stället ett större värde i att använda de befintliga verktyg vi redan har.

Sedan är det precis som Emma Nohrén säger i sin replik. Det är berett på så sätt att vi i Miljömålsberedningen har berett det. Sedan vet inte jag hur mycket som eventuellt skulle behöva beredas eller förändras för att man ska få en större acceptans för en havsmiljölag. Det är kanske dit vi kommer, det vet jag inte. Men som läget är nu väljer regeringen att inte gå fram med det.

Anf. 22 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för ett bra och uppriktigt svar. Jag har heller inte läst vad alla remissinstanser skrivit. Det som var glädjande var att många som var tillfrågade och många som inte var tillfrågade ändå svarade. De såg att det var viktigt. I de svar från stora remissinstanser som jag har läst har jag inte sett någon motsättning mot detta, utan man såg snarare att det skulle vara en bra brygga.

Det fanns ett särskilt yttrande, jag tror att det var från Sverigedemokraterna, där man sa att man inte såg någon mening med detta. Men det fanns ingen reservation mot förslaget. I övrigt var partierna med.

Herr talman! Förra mandatperioden satt jag inte i regeringen, men jag ledde Miljömålsberedningen. Jag satt också i regionkommittén, som är en EU-body av något slag. Där hade jag möjlighet att ta vidare förslagen på en europeisk nivå och lägga fram ett betänkande där bland annat havsmiljölagen var med och som fick enighet bland alla, från Irland till öststaterna.

Jag var också inbjuden till kommissionen ett flertal gånger för att diskutera just en havsmiljölag. Jag ser att det finns ett stort intresse därifrån. Det diskuteras även nu. Det vore tråkigt om den svenska idén med havsmiljölag inte blir verklighet i Sverige först utan att den hamnar på EU-nivå först. Jag tror att det är där vi kommer att hamna. Man ser att det kommer att vara där.

Jag hade hoppats att man hade gått vidare med förslaget. Jag tycker att det är tråkigt att man inte gör det. Nu när ni har inriktningspropositionen, hur ska ni se till att det kommer att bli en uppföljning så att det inte bara blir en produkt? Hur kommer arbetet att följas upp när ni inte får med det i propositionen?

Anf. 23 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan!

Som jag uppfattat det är det precis som tidigare talare nämnt från repliktalarstolen. Detta är inriktningen. Sedan kommer det att komma flera propositioner med skarpa beslut där det krävs.

Man börjar med bedömningarna eftersom det ändå är relativt lågt hängande frukter. Det är saker där regeringen kan gå fram för egen maskin och inte behöver ta det genom hela maskineriet via riksdagen, utan där har regeringen mandatet.

Man har till exempel gått vidare gentemot EU vad gäller trålgränsen för att man ska ta frågor i rätt ordning. Det är en sak som inte minst Emma Nohrén efterfrågar i en reservation. Där har man nu gått vidare till EU för att börja i rätt ordning, eftersom kompetensen ligger där. Det är i EU vi förhandlar kvoter och så vidare för att sedan kunna gå ned.

Samtidigt pekar man på att inom fyramilsgränsen har Sverige egen rådighet. Där kan vi agera redan nu. Vi behöver ingen hjälp från EU. Där kan man direkt gå på. Regeringen visar ändå i propositionen, även om man inte har skarpa yrkanden där, på vad man gör för att komma vidare. Samtidigt pekar man även på att utöver detta kommer den att komma med ytterligare förslag.

Jag är inte lika bekymrad som ledamoten Emma Nohrén är inför detta. Jag ser med tillförsikt fram emot det vidare arbetet med hur vi ska få ett renare hav, ett friskare hav och ett bättre hav för oss alla.

Anf. 24 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Vi står inför en allvarlig kris i våra hav och då särskilt i Östersjön, där flera fiskbestånd är på väg att kollapsa. Det är en verklighet som inte kan ignoreras. Torsken har i stort sett försvunnit från Östersjön, och nu ser vi att även sillen och strömmingen riskerar att gå samma väg.

Regeringen har valt att lägga fram en proposition om havsmiljön. Men det som slår mig och många andra, och det har vi redan hört i replikskiften här, är att förslagen saknar den skärpa och de konkreta åtgärder som krävs för att möta den akuta situationen. I stället ska de skarpa besluten och förslagen komma senare vid något annat tillfälle någon annan gång.

Fiskbeståndens situation är allvarlig. Vi ser redan konsekvenserna i form av obalanserade ekosystem, övergödning och algblomningar, vilket inte bara påverkar naturen utan även människors livskvalitet. När badstränder tvingas stänga på grund av hälsorisker och när det småskaliga kustfisket hotas av att slås ut borde det självklart vara läge att agera kraftfullt.

Men vad möts vi av i regeringens proposition? Det är otydliga formuleringar som att åtgärder "bör övervägas" och att skyddet "kan utökas". Jag menar att det inte räcker med att överväga och diskutera. Det krävs handling.

Regeringen talar om att flytta ut trålgränsen för att skydda sill- och strömmingsbestånden, något som är välkommet och som forskare länge har rekommenderat. Det är en fråga som vi socialdemokrater har drivit länge. Men vi ser inga konkreta beslut i den här propositionen. Regeringen använder, som jag sa, vaga uttryck och antyder att det är saker på gång. Man ska förhandla med andra länder.

Det är uppenbart att starkt ledarskap behövs för att driva dessa viktiga åtgärder framåt. Varför agerar inte regeringen med samma tydlighet som den uttryckte under presskonferensen när den lade fram sina förslag?

Samtidigt ser vi att regeringens nedskärningar på viktiga myndigheter som Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket har lett till att personal har behövt sägas upp. Hur ska man kunna genomföra nödvändig övervakning och de åtgärder som krävs för att förbättra havsmiljön när myndigheterna som har ansvaret för detta får sina resurser kraftigt reducerade?

Här ser vi tydligt ett stort glapp mellan regeringens retorik och dess handling. Om regeringen verkligen menade allvar med att rädda våra hav skulle den säkerställa att det finns både finansiering och personal för att genomföra de beslut som krävs.

En annan viktig fråga är övergödningen. Det har varit ett stort problem under lång tid. Vi ser att övergödningen inte bara påverkar havets ekosystem negativt utan även bidrar till klimatförändringarna. Trots detta saknar regeringens proposition konkreta och tidssatta etappmål för att bekämpa övergödningen.

Forskarna är tydliga. Det krävs åtgärder nu för att minska näringstillförseln av fosfor och kväve från land till hav. Men i stället för skarpa åtgärder får vi vaga ambitioner och inga tydliga tidsramar. Hur kan vi förvänta oss att målen ska uppnås när det saknas den styrning som är helt nödvändig?

Sverige har en lång tradition av att vara ett föregångsland när det gäller miljöfrågor. Hur kan vi som nation med stolthet kalla oss ett föregångsland i miljöfrågor om vi tillåter vårt fiskbestånd att kollapsa utan att agera i tid? Det vi ser nu är en regering som saknar modet att driva igenom de åtgärder som behövs.

En återhämtningspaus för det storskaliga industrifisket i Östersjön, tydligare lagstiftning om trålning samt skarpa förbud mot bottentrålning i skyddade områden - allt detta är förslag som forskningen stöder och som vi socialdemokrater driver.

Herr talman! Sverige står inför en betydande uppgift: att uppnå våra åtaganden inom ramen för konventionen för biologisk mångfald. Dessa åtaganden kräver inte bara engagemang utan också tydliga mål och konkreta åtgärder. Det handlar om att stärka den biologiska mångfalden i våra marina miljöer - ett arbete som inte bara gynnar naturen utan också fisket, vår klimatanpassningsförmåga och motståndskraften mot invasiva arter.

Vi socialdemokrater välkomnar regeringens skrivningar om att Sverige ska utöka och förstärka skyddet av marina områden. Det är positivt att regeringen lyfter behovet av att nå den internationella målsättningen om 30 procent skyddade marina områden, varav en tredjedel strikt skyddade, till år 2030.

Men, herr talman, formuleringarna att "utöka och förstärka skyddet" för att "bidra till" målsättningen är otillräckliga. De lämnar utrymme för tveksamhet kring Sveriges egen roll och ansvar i detta avgörande arbete. Vi menar att Sverige inte bara ska bidra utan också fortsätta att ha på sig ledartröjan.

Det kräver en nationell målsättning som är lika ambitiös som den internationella. Därför anser vi att Sverige bör fastställa etappmål som tydligt anger att minst 30 procent av vårt territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddade till år 2030, varav minst 10 procent strikt skyddade.

Vi måste också betona vikten av kvalitet i det marina skyddet. I dag tillåts aktiviteter som stör ekosystemen, som omfattande fiske, i flera av våra så kallade skyddade områden. Detta är inte hållbart. Skydd måste innebära just detta - skydd. Därför måste minst 10 procent av våra marina områden ges strikt skydd, där mänsklig påverkan helt undviks.

Med detta vill jag yrka bifall till yrkande 36 om mål för marint områdesskydd.

Jag vill också säga något om möjligheterna med den tekniska utvecklingen. Digitalisering och ny teknik erbjuder en enorm potential för att exempelvis övervaka fisket och stärka hållbarheten på ett kostnadseffektivt sätt. Med hjälp av moderna övervakningssystem och AI-teknik kan vi säkerställa att regler för hållbart fiske efterlevs och samtidigt stötta de småskaliga fiskare som verkar inom hållbarhetens ramar.

Men även här saknar vi tydliga satsningar från regeringens sida. Varför inte utnyttja den innovation och teknik som finns tillgänglig för att möta de utmaningar vi står inför?

Herr talman! Avslutningsvis vill jag återkomma till frågan om finansiering. Det är djupt oroväckande att regeringens proposition inte innehåller några konkreta förslag på hur man ska säkerställa den finansiering som krävs för att genomföra de åtgärder som behövs.

Vi står inför stora utmaningar, och det kommer att krävas stora resurser för att återställa våra hav och rädda våra fiskbestånd. Att skära ned på myndigheternas budgetar i detta läge är inte bara kortsiktigt; jag menar också att det är farligt.

Vi socialdemokrater står fast vid att det krävs konkreta åtgärder, tydliga mål och en stabil finansiering för att rädda våra hav och skydda våra ekosystem. Om regeringen fortsätter att tveka riskerar vi att våra hav förvandlas till en stilla spegel av förlorat liv och förlorade möjligheter. Nu behöver vi ett ledarskap för att skydda både ekosystemen och de generationer som ska komma efter oss.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (båda S).

Anf. 25 Joanna Lewerentz (M)

Herr talman! Om man tycker att två år för att driva de här frågorna är länge har väl Socialdemokraterna gjort det länge, då. Den sittande regeringen går nu in på år två av mandatperioden och lägger fram en omfattande proposition gällande havsmiljöarbetet, något som ledamoten Nohrén tidigare sa har varit efterlängtat länge. Ja, sedan 2009 - sedan dess har faktiskt Socialdemokraterna haft makten under några år.

Många av åtgärderna i propositionen är hämtade från utredningarna Havet och människan och Stärkt lokalt åtgärdsarbete - att nå målet Ingen övergödning, som var klara under 2020.

Läget för Östersjön är dåligt, och det börjar bli akut. S-regeringen hade efter det att utredningarna var klara god tid på sig att komma fram med konkreta förslag. I dag påstår man att regeringen inte gör tillräckligt. Men hur kommer det sig att Socialdemokraterna inte själva har gjort någonting för att förbättra situationen i Östersjön trots att man har haft två gedigna utredningar i ryggen och gott om tid på sig att göra något av dem?

Anf. 26 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Återigen står vi här, och diskussionen handlar inte om den nuvarande regeringens ansvar för politiska frågor. Återigen hör vi: Ja, men ni då? Det är ett ständigt återkommande mantra från regeringspartiernas företrädare.

Jag vill påminna dem som lyssnar på debatten om att vi har 16 år av högermajoritet i Sveriges riksdag. Oavsett vem som har suttit i regeringsställning ska förslag gå igenom kammaren, där det har funnits en högermajoritet.

Till det ska vi lägga en pandemi, med otroliga svårigheter för både svenska folket och svenska företag att klara sin egen försörjning och se till att verksamheten rullar på. Som ledamoten säkert vet binder man i regeringsställning upp resurser för olika typer av utredningar och förslag som man har tänkt genomföra. När man ställs inför en situation som ingen hade kunnat förutse lamslås en del av det arbete som man hade tänkt genomföra, och man behöver i stället hantera akuta åtgärder. Jag vet inte hur många extra budgetar som den här kammaren och regeringen var tvungna att hantera under pandemin.

Det är klart att vi inte är nöjda, utan vi hade velat göra mer. Men det är inte det som är frågan. Frågan här och nu är varför regeringen kommer med en proposition utan skarpa åtgärder. Vad väntar man på?

(Applåder)

Anf. 27 Joanna Lewerentz (M)

Herr talman! Precis som ledamoten Järrebring kan hävda att regeringen nu vilseleder väljare angående satsningar kan man säga detsamma om den tidigare socialdemokratiska regeringens vilja att göra någonting när man själv hade chansen.

Vi tar till de medel vi kan för att ge Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att utföra de åtgärder som krävs för att skydda marina områden och fiskbestånd. Det hade ni också kunnat göra, oavsett vilken budget som gällde.

Det kommer en proposition om förbud mot bottentrålning. Saker händer alltså, och flera av de åtgärder som ligger på bordet eller är på gång att bli konkreta förslag, till exempel den om utflyttad trålgräns och den om förvaltning av säl och skarv, kommer från utskottsinitiativ och motioner från den förra oppositionen. Att den dåvarande oppositionen, varav flera partier nu sitter i regeringen, pressade er regering till handling har varit avgörande för att få saker att hända.

Att man nu själv i opposition vill göra en massa saker kan tyckas märkligt, särskilt när delar av det man själv nu vill göra är saker som andra partier själva har drivit. Och varför agerade man inte nämnvärt för att skydda sill- och strömmingsbestånden i kvotförhandlingarna när man själv hade chansen?

Frågan kvarstår: Varför gjorde den tidigare socialdemokratiska regeringen inte mer för Östersjön när man själv hade chansen?

Anf. 28 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Det är inte utan att jag ser en bild framför mig av ett regeringssamarbete som bygger på stöd från ett parti som i bästa fall kan beskrivas som klimatskeptiskt och som har väldigt lite fokus på både miljö- och klimatfrågor. Det som kommer ut från den regeringen handlar mest om målsättningar. Det är inte skarpa förslag. Det finns nämligen inte stöd i det nuvarande regeringssamarbetet för skarpa förslag. De får komma senare.

Jag hoppas att jag har fel. Jag hoppas verkligen att det kommer flera propositioner i närtid med skarpa förslag. Situationen är nämligen allvarlig. Men jag börjar tröttna på att, när vi försöker få rediga svar från regeringens företrädare, hela tiden få höra: Jamen ni då! Det är ju att spela bort korten. Det är situationen här och nu vi behöver diskutera. Det är åtgärder här och nu vi behöver fatta beslut om.

(Applåder)

Anf. 29 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för anförandet. Jag noterar att det började med drygt fyra minuters skäll. Sedan kom det lite om vad S vill men ändå utspätt med en hel del skäll mot regeringen. Det är väl lite grann oppositionens privilegium att få stå och skälla. Man kan fäkta ganska vilt utan att behöva ta ansvar för det senare. Dock är det ett ganska högt tonläge i havs- och fiskefrågor.

Joakim Järrebring var inne på Socialdemokraternas ambition, och den betvivlas inte. På den direkta fråga som Joanna Lewerentz ställde om varför det inte kom leverans kring Havet och människan tidigare, när Joakim Järrebring satt i regering, kom bland annat pandemin upp som ett argument för detta. Jag satt i MJU även förra mandatperioden, när vi tyvärr drabbades av pandemin. Vårt arbete inom MJU:s fögderi fortgick som vanligt, förutom att vi hade möten på distans. Vi behandlade betänkanden och körde på precis som om ingenting hade hänt, eftersom den största delen av pandemins härjningar inte berörde oss. Ändå säger Joakim Järrebring, som jag uppfattar det i alla fall, att pandemin var en bidragande orsak till att man inte kom vidare. För mig låter det ändå lite märkligt, med tanke på hur vi jobbar i miljö- och jordbruksutskottet.

Det är intressant: Man hade två år på sig att komma med någonting i en fråga där man verkligen vill väl - jag betvivlar som sagt inte det; det har framgått att man vill väl. Ändå kom det ingen leverans från regeringen. Vad var det som gjorde att man inte kom längre med Havet och människan under tidigare mandatperiod?

Anf. 30 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag vet inte om jag skällde. Detta är allvarliga frågor, och det finns en djup besvikelse över att vi bara får vackra ord från regeringen. Det som behövs är ju åtgärder här och nu. Det har jag varit inne på i vartenda replikskifte. Det är inte så att vi är jättemissnöjda med ambitionerna eller har några avgörande skillnader i synen på hur allvarligt läget är. Vi är högst överens om vad som behöver göras. Problemet är att den här regeringen inte levererar. Det är det som gör att jag står i talarstolen och är besviken och upprörd. Ta det inte som skäll! Det är ett tydligt bevis på hur viktig vi socialdemokrater tycker att frågan är.

Jag skulle vilja höra om Kjell-Arne Ottosson har några besked att ge. När kommer de skarpa förslagen? Kommer de under den här mandatperioden, eller blir det ytterligare en springnota till nästa regering?

Anf. 31 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Tack för frågan, Joakim Järrebring!

Precis som jag sagt, både i mitt anförande från talarstolen och tidigare när jag stod i repliktalarstolen, levereras delar redan nu eftersom det är saker som regeringen kan göra på eget mandat. Sedan kommer det att komma ytterligare propositioner på den här sidan valet där man ska gå vidare i dessa för vår havsmiljö så viktiga frågor. Därom råder det ingen tvekan.

Joakim Järrebring talar sig väldigt varm i fiskefrågan, både för egen del och för Socialdemokraternas del, och efterlyser att vi ska agera här och nu. Men varför agerade man inte 2021? Varför agerade man inte 2022? Då satt man själv vid rodret och hade alla möjligheter att agera. Om frågan är så viktig för Socialdemokraterna som man pekar på, varför tog inte S initiativ när man själv satt i regering?

Det fanns ett färdigberett underlag, två tjocka volymer från Miljövårdsberedningen om 700-800 sidor vardera - ett rejält underlag att kunna gå vidare med. Ändå valde regeringen, av någon anledning som vi inte fått svar om än, att inte gå vidare med frågorna.

Min fråga kvarstår: Varför gick inte regeringen vidare med frågorna där och då? De var lika viktiga där och då som de är här och nu. Det är därför vi levererar.

(Applåder)

Anf. 32 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag ska vara helt ärlig: Jag satt förra mandatperioden min första mandatperiod som ledamot i civilutskottet, inte i regeringen. Hur regeringen lade upp arbetet och varför man lade fram vissa förslag och inte andra kan jag inte svara på.

Jag har dock gett ett antal exempel på sådant som jag är övertygad om låg till grund för att vi inte hann med all den politik som vi ville under förra mandatperioden. Ett sådant skäl var pandemin, som knöt upp stora resurser i Regeringskansliet. Även om miljö- och jordbruksutskottet inte kände sig påverkat under förra mandatperioden var regeringen kraftigt uppbunden av att hantera pandemin.

Det är också ett faktum att vi har haft en högermajoritet i denna kammare i 16 år. Det har gjort att många av de förslag som vi socialdemokrater velat genomföra inte har gått att genomföra. Det är en politisk realitet.

Jag är fortfarande fundersam över hur regeringen resonerar i dessa frågor. Jag har fått löften, uppfattar jag det som, om att det kommer skarpa förslag under den här mandatperioden. Jag ser fram emot dem.

Det finns dock en annan fråga där jag tycker att regeringen och regeringsföreträdarna väldigt ofta duckar, och det är finansieringen. Man har gjort drakoniska neddragningar på klimat- och miljöbudgetarna, och man har satt hela Myndighetssverige på dessa områden på svältkur. Hur ska regeringen kunna driva sina myndigheter åt rätt håll om dessa inte har de ekonomiska förutsättningarna och de ekonomiska och mänskliga resurserna att kunna genomföra det regeringen vill? Det får vi fortsätta att diskutera i kommande debatter under resten av denna mandatperiod - det är jag övertygad om.

(Applåder)

Anf. 33 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Nu agerar vi för att rädda Östersjön. Nu stakar vi ut riktningen för en ny havsmiljöpolitik.

Det vi debatterar här i dag är förslag för en samlad havsmiljöpolitik som tar hänsyn till hela ekosystemet. Kanske extra viktigt att nämna i sammanhanget är förslagen om utflyttad trålgräns, skydd av marina områden och samordnade åtgärder mot övergödning. Det ligger även nära till hands att nämna arbetet som pågår för utökade möjligheter för jakt på säl och skarv.

Vi är alla smärtsamt medvetna om att fiskbestånden i Östersjön är i mycket dåligt skick. Torskbestånden är redan förstörda. För fem år sedan infördes fiskestopp på torsk i östra Östersjön efter att beståndet kollapsat. Torsken i västra Östersjön kraschade flera år tidigare och visar inga tecken på återhämtning.

Det finns studier som indikerar att beståndskollapsen hade kunnat undvikas om rätt åtgärder hade vidtagits i tid. Det står klart att vi måste agera snabbare och mer proaktivt för att förhindra att samma katastrof drabbar bestånden av strömming och sill. Därför agerar vi nu för en utflyttad trålgräns, just för att skydda strömmingen. Det är en fråga som har diskuterats under mycket lång tid.

För vissa fiskbestånd längs våra kuster är tillståndet kritiskt. Det drabbar särskilt småskaliga fiskare som fiskar hållbart och kustnära för humankonsumtion.

Nu tar vi krafttag för att flytta ut trålgränsen längs hela Östersjökusten, inklusive Öland och Gotland, för att skydda strömmingen vid kusten där de leker. Det kommer att ske i samråd med bland annat kommissionen och berörda medlemsstater. Syftet är som sagt att skydda ansamlingar av sill och strömming i samband med förökning. Storskaligt trålfiske riktat mot de ansamlingarna innebär risk för överutnyttjande, och det tär på fiskbestånden.

Det kustnära fisket som fiskar med nät omfattas inte av förbudet. De kommer att kunna fortsätta, förhoppningsvis med större framgång när det storskaliga fisket hålls borta från kusterna.

Ytterst handlar det vi debatterar här i dag om att införa en ansvarstagande politik för att bevara strömmingens funktion i Östersjöns ekosystem. Vi gör det för att Östersjön ska kunna fortsätta vara livskraftigt och friskt även i framtiden och på så vis ge oss mer fisk.

Herr talman! Sverige ska självklart bidra till att nå målsättningarna om 30 procents skydd av havet. Och av de 30 procenten ska 10 procent vara strikt skyddat. Det gör vi för att leva upp till Sveriges internationella åtaganden. Det är ett mycket viktigt verktyg för att säkerställa biologisk mångfald och havets förmåga att leverera livsviktiga ekosystemtjänster.

Östersjön mår som det gör till stor del på grund av mänsklig aktivitet. Det är inte bara fiske utan även föroreningar, sjöfart och klimatförändringar. Havsmiljön utsätts för stora förändringar som ur ett ekologiskt perspektiv sker alltför snabbt för att ekosystemen ska kunna anpassa sig.

Den biologiska mångfalden i havet är hotad. Havet riskerar att bli en död, blöt öken. För att motverka det är de marina skyddade områdena viktiga. Där fredas naturen från störningar. Dessa områden, alltså marina nationalparker, naturreservat och Natura 2000-områden, behöver utökas och stärkas. Just därför föreslås nu ett förbud mot bottentrålning i dessa områden. Det är i enlighet med förslag i betänkandet som heter just Förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden.

Herr talman! Jag tänker nu uppehålla mig vid den kanske största frågan för miljön när det gäller Östersjön: övergödningen.

Över 20 procent av Östersjöns botten är syrefri. Bottendöden har spridit sig. Vi har hört från talarstolen att bottendöden tidigare motsvarade en yta av Danmarks storlek. Nu nämns Island i sammanhanget. Situationen är verkligen inte bra. Bottendöden innebär i praktiken att det finns en öken under vattenytan. En kraftigt bidragande orsak är den långvariga övergödningen.

Gamla synder som fortfarande pågår, om än inte i lika stor skala som tidigare, är ett problem som vi måste hantera och agera för att få slut på. Här har alla länder runt vårt älskade innanhav ett ansvar. Vi behöver samarbeta mer för att minska belastningen på havet.

Tillförseln av kväve och fosfor till våra vatten som leder till övergödning måste bromsas, bland annat genom recirkulering. För att vi ska klara av att få bukt med detta - vi har inget alternativ; det finns ingen annan väg framåt - måste myndigheter och relevanta aktörer längs respektive avrinningsområde i vårt land samverka bättre.

Med den här havspropositionen tar vi nu ett helhetsgrepp med en lång rad åtgärder för att komma till rätta med just övergödningen. Vi pekar med hela handen mot berörda myndigheter med budskapet att samverkan inom detta område måste förbättras. Inte allt handlar om ökad finansiering. Här handlar det till stor del om bättre samverkan.

Herr talman! I den här kammaren i dag är vi rörande överens om att vi måste vara varsamma med vårt hav. Försiktighetsansatsen måste råda. Syftet med denna proposition är att förvaltningen av havet i större utsträckning ska ske ur ett ekosystemperspektiv. Vi måste i högre grad ta ansvar för vårt hav som helhet.

Sverige har en av Europas längsta kuster, och vi svenskar bor i stor utsträckning längs kusterna. Vi har en stark tradition av sjöfart och båtliv. Många näringar är kopplade till en attraktiv och levande kust- och havsmiljö. Havet är otroligt värdefullt för oss som lever här, ur både ett kulturellt och mänskligt perspektiv men också ekonomiskt.

Miljöproblemen i haven måste hanteras tillsammans med andra frågor med en integrerad politik som tar hänsyn till helhetsbilden. Det är det som dagens debatt handlar om. Vårt levande hav är ett värdefullt hav.

I detta sammanhang, när vi talar om en ekosystembaserad havsförvaltning, vill jag även nämna behovet av utökade möjligheter för jakt på säl och skarv. Förvaltningen av predatorer som just säl och skarv är en viktig del i den ekosystembaserade havsförvaltningen. Vi driver på för utökade möjligheter för jakt på skarv, för att skadeverkningar av skarv ska minska.

Det är verkligen inte svårt att se hur skarvpopulationerna påverkar havsmiljön och kusterna. Att vi nu vidtar åtgärder i fråga om skarv och säl är efterfrågat, efterlängtat och helt nödvändigt för ett välmående Östersjön. Jag ser fram emot att se resultatet av de åtgärder som nu vidtas.

Herr talman! Avslutningsvis: Regeringen har samtidigt med denna havsmiljöproposition beslutat om nya etappmål med inriktning på havsområdet. Det är också viktigt.

Med den här propositionen lägger vi fram en samlad havsmiljöpolitik som tar hänsyn till hela ekosystemet. Liberalerna har under lång tid kämpat för en mer hållbar förvaltning av Östersjön. Att regeringen nu går fram med havsmiljöpropositionen är en stor liberal seger. Men det är framför allt en seger för Östersjön.

Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla reservationer.

(Applåder)

Anf. 34 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Tack, Elin Nilsson, för anförandet!

Jag vill ställa en fråga om trålgränsen, som har nämnts av flera företrädare för regeringspartierna. Det var en av de stora rubrikerna på presskonferensen. Klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtari, som tillhör Elin Nilssons parti, sa: Därutöver har regeringen bestämt att trålgränsen ska flyttas ut tolv nautiska mil från Skanör till Haparanda inklusive Öland och Gotland, det vill säga ett trålförbud i hela det svenska sjöterritoriet i Östersjön, på permanent basis. Det fanns med på flera bilder. Det upprepades också av statsministern.

Nästan det sista man sa på hela presskonferensen var att regeringen hade bestämt att flytta ut trålgränsen tolv nautiska mil. Det är jättebra. Problemet är att det inte finns med i propositionen. Vi har flera gånger redan varit inne på att det är en inriktningsproposition och att det inte finns några skarpa förslag, men det finns bedömningar.

I bedömningen står det: "Det bör tas fram permanenta regleringar avseende pelagiskt trålfiske inom hela området upp till 12 nautiska mil . Det finns ett behov av att ta bort eller drastiskt minska de s.k. inflyttningsområdena innanför trålgränsen och ett behov av att inrätta områden."

Det finns inget skarpt förslag, herr talman. Det är en bedömning. Man säger att det "bör" tas fram, att man ska kolla på inskränkningar och så vidare.

Ni går nu ut hårt i frågan, och alla hejar på detta. Men när man börjar syna papperen ser det ut som att det kanske bara blir en tummetott. Kommer detta att bli av och på vilket sätt i så fall?

Anf. 35 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågan. Ja, det kommer att bli av. Vi kommer att flytta ut trålgränsen.

Vi har dock inte själva rådighet över hela Östersjön, så för att få till en utflyttning av trålgränsen kommer samråd ske med kommissionen och andra berörda parter. Men vår absoluta ambition, som vi jobbar mycket hårt för, är att trålgränsen ska flyttas ut, och jag ser fram emot att det sker.

Anf. 36 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Betyder det här att regeringen har fått löften om att det här går att göra? Jag har läst miljöjuristen och professorn David Langlets senaste arbete. Han har utrett frågan och var också med som expert i utredningen. Han säger att man inte behöver göra det här. Regeringen kan redan göra mycket på egen hand utan att gå till EU.

Jag har inte sett att något sådant arbete har påbörjats. Det är fortfarande ett forskningsprojekt hos HaV, där man tittar på detta. När sätter regeringen spaden i marken? Så som ni uttalade er under pressträffen låter det som om det hände i går. Men tittar man på vad papperen och underlagen anger ser det ut att ligga långt borta i horisonten. När kan vi förvänta oss en utflyttad trålgräns?

Anf. 37 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag kan såklart inte ange ett exakt datum. Det finns en stor mängd ärenden som bereds i Regeringskansliet, men arbetet med att flytta ut trålgränsen pågår med full hastighet. Beslut kommer när det kommer, men det kommer.

Anf. 38 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag tackar Elin Nilsson för anförandet. Historiskt har Socialdemokraterna och Liberalerna haft stor samsyn i miljöfrågor, också på områden som hav och fiskbestånd. Nu sitter dessutom Liberalerna på ministerposten med ansvar för miljöfrågor. Trots det ser vi nu en tandlös proposition som saknar de konkreta åtgärder som krävs.

Min fråga till ledamoten är: Är det här en medveten strategi? Är det här det som är politiskt möjligt givet regeringspartiernas samarbete med Sverigedemokraterna? Eller är ni i Liberalerna nöjda med innehållet i propositionen? Är det här det politiskt önskvärda?

Anf. 39 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Järrebring för frågan. Ja, jag är nöjd med innehållet i propositionen. Jag är stolt över den inriktning för havsmiljöpolitiken som vi stakar ut nu i och med detta. Jag är också stolt över min liberala klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari som har drivit på hårt för att detta ska komma till stånd.

Detta är en inriktningsproposition och ska ses som ett första steg. Det stakar ut vägen för vart vi vill nå. Det är inte slutet på vad vi vill göra för Östersjön, utan det är början. Mer kommer.

Anf. 40 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag tackar Elin Nilsson för svaret. Utifrån betraktat känns det som att de liberala segrar på klimat- och miljöområdet som liberala företrädare gärna säger att de är stolta över att ha kunnat genomföra i regeringsställning ger väldigt lite resultat här och nu. Resultaten ska komma senare.

I ett tidigare replikskifte använde jag ordet springnota. Det är lite så det känns. Liberalernas framgångar i detta regeringssamarbete, med Sverigedemokraterna i riksdagen, leder till fina ord och fina utfästelser men väldigt lite resultat.

Med anledning av tidigare replikskiften vill jag också passa på att poängtera att det inte var så att Socialdemokraterna under tidigare regeringsinnehav inte har gjort någonting på området. Tvärtom gav vi HaV i uppdrag att flytta ut trålgränsen. Vi gav uppdrag om skarv. Vi utökade jakten på säl. Vi gav Jordbruksverket i uppdrag att se över hur man kan minska övergödningen genom att flytta gränsen för hur nära jordbruk får förekomma. Vi prioriterade arbetet för en giftfri miljö. Och inte minst har LOVA-pengarna varit väldigt viktiga för att minska övergödning. Jag vänder mig kraftfullt emot att vi inte skulle ha gjort någonting i regeringsställning.

Låt mig återgå till de liberala segrarna. Är Liberalerna verkligen nöjda med sina segrar?

Anf. 41 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Det blir en retorisk kullerbytta om man säger att man inte är nöjd med en seger. En seger är per definition något man är nöjd med. Vi är självklart nöjda med våra liberala segrar.

Jag vill återigen säga att den här havsmiljöpropositionen är viktig. Den är en stor seger framför allt för Östersjön men också för mig och mitt parti och många engagerade lokalpolitiker ute i landet. Det gäller inte minst här i Stockholms skärgård, där man länge har kämpat för Östersjön. De ser med glädje fram emot att propositionen nu röstas igenom.

Angående vem som har gjort vad och när tycker jag att det egentligen är ganska ointressant i den politiska diskursen att hålla på med ett blame game och påstå att ni ju inte gjorde det ena eller det andra. Det är förstås oppositionens roll.

När det gäller Östersjön bär vi väl alla ett ansvar för var vi befinner oss i dag, inte minst i fråga om övergödningen. Det är ett historiskt arv och ansvar. Här har vi under lång tid haft ett system som har orsakat de problem som finns i dag. Det har vi att hantera, och det gör vi nu. Vi gör det delvis i havsmiljöpropositionen. Vi vänder oss till berörda myndigheter och pekar med hela handen och säger: Nu måste ni börja samverka. Det duger inte längre att sitta på varsin kammare och titta i sitt eget lilla stuprör. Samverkan måste till, för nu måste vi få verkstad.

Victoria Tiblom (SD)

Anf. 42 Victoria Tiblom (SD)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 12.

Att vi alla värnar om ett levande hav kan nog samtliga instämma i. Vi vill skydda vårt hav. Vi vill minska övergödning. Vi vill ha ett hållbart fiske.

Vi sverigedemokrater välkomnar regeringens proposition om inriktningen för havsmiljöpolitiken. Den negativa trenden för tillståndet i våra hav måste brytas, och grundläggande i det arbetet är att skapa förutsättningar för att minska näringsläckaget. Tyvärr kommer mycket av den övergödning som hamnar i Östersjön från bland annat Polen, men vi måste arbeta för att minska näringsläckaget från Sverige. Jordbruket är i detta arbete en del av lösningen. Framsteg med minskad näringstillförsel har kunnat noteras under de senaste decennierna, ofta med frivilliga lösningar.

Men det är samtidigt angeläget att inte reglera jordbruket mer, då det i dag är en pressad bransch, och det är av yttersta vikt att den politik vi skapar och som förs på alla sätt skapar rätt förutsättningar för att öka den svenska försörjningsförmågan. Att detta är rätt väg att gå menar även LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, som instämmer i vår motion. Lantbrukarnas regelbörda ska inte ökas, utan vi ska tvärtom underlätta för våra svenska lantbruk. Det är också något som också krävs om vi ska kunna öka vår livsmedelsförsörjning, vilket är avgörande för att vårt samhälle ska fungera.

Är det bara vi som tänker på lantbrukarna, kan vi undra då inget annat parti biföll vår motion.

Herr talman! För att gå vidare med arbetet med att förbättra havsmiljön är vi eniga med regeringen om att det är av yttersta vikt att Sverige fortsätter att verka internationellt för att reglera och begränsa tillförseln av farliga ämnen till havsmiljön, liksom att utöka och förstärka skyddet av marina områden. Vi måste säkerställa att den biologiska mångfalden bevaras.

Något annat som bekymrar oss är naturligtvis fiskekvoterna i Östersjön. Det är beklagligt att Sverige är helt isolerade i EU när det kommer till att vilja minska fisketrycket. Det är dock ändå positivt att Sverige lyckades förhindra att övriga östersjöländer drev igenom högre kvoter än vad som fanns i kommissionens förslag. Det var 26 länder mot Sverige - då är det svårt att få till sänkta fiskekvoter. Men hade vi inte deltagit i omröstningen hade övriga drivit igenom högre fiskekvoter.

Vi måste nu arbeta vidare med att övertyga andra länder och säkerställa bättre rådgivning från Ices. Vi har också förhoppningar om att förbudet mot sälprodukter ska hävas och att det ska bli lagligt att skjuta fler sälar och även att skjuta fler skarvar.

Herr talman! Visst är de gulliga att se på, sälarna i Östersjön. Men en enda säl äter i genomsnitt sju kilo fisk per dygn, och en skarv äter så mycket som ett kilo fisk per dygn. Det är inte bara de 1 100 yrkesfiskarna i Sverige som ska ställas till svars för utfiskningen, utan också det ökade sälbeståndet, som har en stor del i detta.

Vi behöver naturligtvis också underlätta för de mindre yrkesfiskarna, så att de inte slås ut av de större fartygen. Men minskade möjligheter till fiske resulterar också i en lägre självförsörjningsgrad. Låt oss därför fortsätta arbeta för ett hållbart fiske i Östersjön.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Anf. 43 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Tack, Victoria Tiblom, för anförandet! Det jag reagerade mest på var beskrivningen av att Sverigedemokraternas utgångspunkt, som jag uppfattade detta, är att det svenska jordbruket inte ska vara med i den gröna omställningen. Det var vad jag hörde att ledamoten levererade från talarstolen.

Sedan återkommer jag till detta med att skydda sill och strömming. SD har ju tidigare talat om att flytta ut trålgränsen för att skydda sill och strömming. Men om det fanns allvar bakom orden, varför har ni då inte sett till att propositionen innehåller skarpa förslag på detta område? Är det kanske så att Sverigedemokraterna i miljöpolitiken är idel ord och ingen verkstad?

Det är också märkligt att det parti som verkar mest angeläget om att försvara dubbleringen av fiskekvoterna är Sverigedemokraterna. Det framstår som ganska märkligt, tycker jag. Sverigedemokraterna säger sig värna det småskaliga fisket, men hur tänker ni att kustfiskarna ska överleva när fiskbestånden riskerar att kollapsa?

Victoria Tiblom (SD)

Anf. 44 Victoria Tiblom (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Det var många frågor, men jag börjar med argumenten när det gäller en havslag. En havslag binder ju upp politiken för framtida regeringar. Det försvårar att göra avvägningar gentemot andra värderingar, som ekonomi, försvar och förutsättningar att leva på landsbygden. Därför tycker vi att det är bättre med den här inriktningspropositionen.

Klimatlagen visade också på svårigheterna med att vägra de viktiga värdena. Den riskerade att binda regeringen till en hög reduktionsplikt trots den ambitionen, och den höll på att göra det omöjligt att leva i glesbygd.

Det handlar om en ideologisk skillnad mellan idealistisk och realistisk politik. Avsaknaden av en havslag hindrar inte en offensiv politik för havsmiljön, men det möjliggör en flexibilitet, och det är, som så mycket annat, väldigt viktigt.