Betyg från årskurs 6 i grundskolan m.m.
Betänkande 2010/11:UbU3
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Debatt
- 2010-12-20
- Avgörande
- 2010-12-21
- Beslut fattades
- 2010-12-21
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Betyg från årskurs 6 i grundskolan (UbU3)
Betyg kommer att införas från årskurs 6. Beslutet innebär i huvudsak att: Elever i grundskolan och sameskolan får betyg vid varje terminsslut från sjätte klass i alla ämnen utom språkval. Det samma gäller grundsärskolan, när betyg sätts. I specialskolan sätts betyg från höstterminen i årskurs 7. I ämnet språkval ska betyg sättas från höstterminen i årskurs 7 i grundskolan och från höstterminen årskurs 8 i specialskolan. Rektorn får bestämma om det ska sättas ett sammanfattande betyg för samhällsorienterande och naturorienterande ämnen (SO och NO) i årskurs 6 i grundskolan och sameskolan och i årskurs 7 i specialskolan. Riksdagen har sedan tidigare beslutat om den nya sexgradiga betygsskalan. Betygsstegen har beteckningarna A, B, C, D, E och F. A-E står för godkända resultat medan F innebär ett icke godkänt resultat. Om elever har så hög frånvaro i ett ämne att deras insats inte kan bedömas ska detta markeras med ett streck. Betyget F ska inte användas i särskolan. Nationella kunskapskrav ska finnas för betygsstegen A, C och E. Riksdagen säger ja till regeringens förslag. Men riksdagen vill att det utarbetas en tydlig handledning om hur skolorna ska använda betygsstegen B och D. Utformningen av kunskapskraven bör också utvärderas av regeringen två år efter att den nya betygsskalan trätt i kraft. Regeringen ska sedan återkomma till riksdagen med en redovisning av utvärderingen. Den nya lagen börjar gälla den 1 juli 2011 och kan användas för första gången på utbildningar som startar höstterminen 2012.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen, avslag på motionerna. Tillkännagivande om att det bör utarbetas en tydlig handledning om hur skolorna ska använda betygsstegen B och D. Utformningen av kunskapskraven bör också utvärderas av regeringen 2 år efter att den nya betygsskalan trätt i kraft.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 4 motioner.
Från regeringen
Från ledamöterna
- Motion 2010/11:Ub1 av Richard Jomshof m.fl. (SD) Betyg från årskurs 6 i grundskolan
- Motion 2010/11:Ub2 av Mikael Damberg m.fl. (S, MP, V) Betyg från årskurs 6 i grundskolan
- Motion 2010/11:Ub289 av Fredrik Schulte (M) Betygsöverklaganden
- Motion 2010/11:Ub380 av Emma Henriksson och Andreas Carlson (KD) Rätten att överklaga betyg
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 2 november 2010, justerades 30 november 2010 och fick trycklov 10 december 2010.Reservationer: 6
Alla beredningar i utskottet
2010-11-02
Betyg från årskurs 6 i grundskolan (UbU3)
Regeringen vill att betyg införs från årskurs 6. Förslaget innebär i huvudsak att:
- Elever i grundskolan och sameskolan får betyg vid varje terminsslut från sjätte klass i alla ämnen utom språkval. Det samma gäller grundsärskolan, när betyg sätts.
Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Men utskottet vill att det utarbetas en tydlig handledning om hur skolorna ska använda betygsstegen B och D. Utformningen av kunskapskraven bör också utvärderas av regeringen två år efter att den nya betygsskalan trätt i kraft. Utskottet vill att regeringen sedan återkommer till riksdagen med en redovisning av utvärderingen.
Den nya lagen föreslås börja gälla den 1 juli 2011 och kan användas för första gången på utbildningar som startar höstterminen 2012.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2010/11:UbU3
Webb-tv: Betyg från årskurs 6 i grundskolan m.m.
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 143 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Nu ska vi debattera utbildningsutskottets betänkande UbU3 om regeringens förslag om betyg från årskurs 6 i grundskolan med mera.
Vi socialdemokrater välkomnar att regeringen inför ett stundande möjligt nederlag i kammaren valde att söka samarbete med oss om den formellt lilla men praktiskt stora frågan om betygskriteriernas utformning. En uppgörelse om detta ingår i dagens betänkande.
Samtidigt beklagar jag att regeringen avstod från att ta ett helhetsgrepp om betygsfrågan och åstadkomma en blocköverskridande överenskommelse som behandlar alla delar av betygsfrågan i ett sammanhang. Utvecklingen på senare tid har visat att det hade varit klokt.
För att skapa arbetsro och förutsättningar för en positiv utveckling inom skolan har vi socialdemokrater under flera års tid efterlyst mer långsiktiga spelregler för skolan. Jag är fortfarande förvånad över att den borgerliga regeringen under förra mandatperioden var direkt avvisande till detta och i stället bedrev en djupt konfrontatorisk skolpolitik.
Fru talman! Det är mot denna bakgrund vi socialdemokrater såg positivt på att regeringen trots allt hörde av sig och ville samtala och komma överens om åtminstone en liten del av det nya betygssystemet. Visserligen har vi socialdemokrater tidigare framfört att vi principiellt tycker att det är viktigt med nationella betygskriterier för alla betygssteg eftersom vi annars ser risker för godtycke eller betygsinflation. Men att i dagens läge, när alla väntar på den flera år försenade gymnasiereformen - i ett läge när kursplaner och betygskriterier i praktiken var färdiga - säga stopp och göra om hade fått mer negativa än positiva konsekvenser. Jag menar att en tydlig oppositionspolitik ska grunda sig i vad man faktiskt skulle ha gjort också i majoritetsställning.
Vi socialdemokrater har enats med regeringspartierna om att det är angeläget att lärarna får ett bra stöd för betygssättningen och att det därför bör utarbetas en tydlig handledning om hur skolorna ska använda betygsstegen B och D. Utformningen av kunskapskraven bör också utvärderas av regeringen inom två år efter det att den nya betygsskalan har trätt i kraft. I detta arbete ska den beprövade erfarenheten hos lärarna finnas med. Regeringen ska vidare återkomma till riksdagen med en redovisning av denna utvärdering som grund för ett eventuellt framtida ställningstagande från riksdagen.
Fru talman! För någon vecka sedan debatterade vi läget för svensk skola i denna kammare. Då berättade jag om huvudinriktningen för socialdemokratisk skolpolitik. Fokus ska ligga på framgångsfaktorer som ger dokumenterat resultat. Det handlar om tydliga mål, systematisk uppföljning och höga förväntningar. Det handlar också om ömsesidig respekt för att skapa arbetsro och trygghet, och det handlar inte minst om ett tydligt och professionellt ledarskap både i skolan och i klassrummet. Vår politik bygger på en benhård övertygelse om att alla barn både vill och kan lära.
Skolverkets statistik och internationella undersökningar visar att svensk skola har stora problem och utmaningar, men lösningarna kan inte sökas genom att försöka återskapa gårdagens skola. Framtidens utmaningar måste mötas med en modern skolpolitik. Det ska vara en skolpolitik som sätter både kunskap och kreativitet i centrum.
Vi socialdemokrater menar att rätten till kunskap aldrig får, som i dag, bli en klassfråga där föräldrarnas bakgrund eller var du bor avgör dina livschanser. Målet måste vara en jämlik skola där alla elever oavsett bakgrund ges förutsättningar att växa och nå resultat i världsklass.
Om skolan ska fungera som ett redskap för ökad jämlikhet måste vi satsa mer på tidiga insatser och en systematisk uppföljning så att brister upptäcks i tid. Därför är det viktigt med konkreta och mätbara kunskapsmål genom hela skolan och tydliga och handfasta nationella instrument för uppföljning. Utan uppföljning och utvärdering av elevens uppnådda kunskaper blir det betydligt svårare att sätta in rätt åtgärder. Därför är nationella prov viktiga och ska användas som ett av flera verktyg för att tidigt följa upp kunskapsmålen. Betyg ska ses som ett kvitto på uppnådda kunskaper och ska användas som ett urvalsinstrument för vidare studier.
Fru talman! Vi rödgröna partier avvisar regeringens förslag om att börja med betyg i mellanstadiet. Vi föreslår att betyg ska sättas från årskurs 7.
Att tidigarelägga betygen till årskurs 6 i grundskolan, och i sameskolan, är inte nödvändigt för att tillgodose regeringens egen argumentation om att alla elever behöver mer förberedelser än i dag inför sina slutbetyg. Under större delen av grundskolan är andra former av uppföljning och kontroll av elevernas kunskaper mer lämpliga än vad betyg är. De framåtsyftande individuella utvecklingsplanerna för eleverna är viktiga. Vi föreslår vidare att varje elev ska få skriftliga omdömen från årskurs 1. Omdömena ska inte vara betygsliknande, men de ska på ett tydligt och konkret sätt visa elevens utveckling i förhållande till målen och även tydliggöra för skolan, eleven och hemmet vilka förbättringsinsatser som behövs.
Jag finner det anmärkningsvärt att den borgerliga regeringen öppnat för att betygssätta barn redan för första klass i form av ett omdöme. Vi vet av forskning att små barn inte kan skilja på om det är deras kunskaper eller de själva som underkänns vid tidiga år. Vi menar att små barn ska stimuleras i sin kunskapsutveckling - inte underkännas.
Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till de två rödgröna reservationerna 1 och 5.
Anf. 144 Jabar Amin (Mp)
Fru talman! Miljöpartiet föreslår tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att betyg ska införas i svensk skola från och med årskurs 7. Därmed skiljer vi oss från alliansregeringens förslag om betyg från årskurs 6.
Det kan synas vara en liten fråga - årskurs 6 eller årskurs 7. Det är fråga om en skillnad på bara ett år, men frågan döljer större konflikter. Det är konflikter om synen på betyg och villkoren för våra barns utbildning.
Jag ber att få återkomma i frågan, men jag vill redan nu peka på att det finns praktiska anledningar till att välja betyg först från årskurs 7. Såsom många skolor är organiserade i dag innebär betyg i årskurs 6 att en lång rad lärare ska börja sätta betyg med den utbildning som krävs för det och med den ökade arbetsbörda som uppstår. Genom att lägga betyg först i årskurs 7 följer vi den gängse skolorganisationen. De lärare som arbetar för dessa årskurser kan kontinuerligt arbeta med betyg, medan lärare för tidigare årskurser kan välja andra arbets- och uppföljningsmetoder och tillåtas genomföra dessa fullt ut.
En annan praktisk fördel med betyg från årskurs 7 är att betygen i språkvalen kan följa betygssättningen för övriga ämnen och att betygssättningen kan ges i alla ämnen samtidigt. Det ger en mer sammanhållen skolgång där språkvalen inte riskerar att få en mer undanskymd roll i årskurs 6.
Fru talman! Miljöpartiet är inte betygens största försvarare. Vi har följt utvärderingar och forskningsrapporter som pekar på mycket allvarliga brister i betygssystemet. En utvärdering från Skolverket 2007 pekade på att betygssystemet inte är likvärdigt. En rapport från Riksrevisionen från 2004 konstaterade att en sådan likvärdighet inte ens är möjlig.
Situationen hjälps inte heller av ständiga förändringar i betygssystemet. Med den roll som betygen i dag har i svensk skola är det viktigt att vi får en kontinuitet i hur dessa betyg fungerar. Riksdagen borde besluta om ett system som kan hålla inte bara de närmaste åren utan för decennier framåt. För att detta ska vara möjligt behöver vi en bred uppgörelse där alla behöver kompromissa men där vi får ett resultat som parterna accepterar för lång tid framöver.
Vi rödgröna har haft en sådan process. Vårt förslag om betyg från årskurs 7 är inte vad vår kongress och vad våra medlemmar förespråkar, men det här är en kompromiss och det är den kompromiss som vi tre är överens om.
En del i förslaget var att besluta om att alla betygssteg i den nya skalan ska ha tydliga och nationella kunskapskrav. Det är en del av rättssäkerheten att ett B på en skola i Haparanda ska motsvara ett B på en skola i Höör. I regeringens förslag finns inga sådana kunskapskrav för betygssteg B och D. I stället ska Skolverket ta fram råd till lärare om hur de ska hantera dessa betygssteg. Det är något vi är övertygade om kommer att leda till olika tolkningar och att elever kommer att behandlas olika.
Tyvärr har Socialdemokraterna beslutat sig för att avvika från den rödgröna uppgörelsen, trots att den i den här kammaren kunde få en majoritet. Jag beklagar denna reträtt från Socialdemokraternas sida.
Fru talman! I Dagens Nyheter kunde vi i dag läsa vad de tolvåriga eleverna Simon, Eira, Elof och Liza från Mariaskolan tycker om att få betyg allt tidigare.
Elof uttrycker sig så här:
"Jag tror att det är jättejobbigt att få betyg. Det blir en tävling hela tiden och man skulle börja oroa sig för att inte komma in på ett bra gymnasium om man inte presterar bra hela tiden."
Tack, Elof! Du gör en riktig analys. Tänk om regeringen var lika intelligent som Elof!
Elof har stöd inom forskningen, bland annat från Pedagogiska institutionen vid Uppsala universitet där man konstaterar att politiker ofta blandar ihop betyg med tydliga mål och en god återkoppling. För återkopplingens skull anser vi i Miljöpartiet att skriftliga omdömen troligtvis är mer effektiva.
En av världens mest ansedda betygsforskare, Dylan William, har konstaterat att skriftliga omdömen kan höja elevens resultat med upp till 30 procent - en effekt som betygen inte har.
Dessa slutsatser är inte nya; de har stöd i forskningen. I en enkät från 2008 som Sveriges Radio genomfört har 71 professorer i utbildningsvetenskap svarat på frågan om en tidigareläggning av betyg samt fler steg skulle leda till att eleverna presterade bättre. En förkrossande majoritet, hela 70 procent, av dessa forskare svarade nej. Bara 8 procent trodde att det skulle leda till mer kunskap.
Jag tycker att det är svagt av regeringen att inte lyssna på den kompetens som finns bland forskare, bland övriga partier och bland elever. Därför vill jag uppmana regeringen att lyssna på vad Simon, Eira, Elof och Liza från Mariaskolan säger.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1, 4 och 5.
Anf. 145 William Petzäll (Sd)
Fru talman! Innan jag går in på mitt huvudanförande kan jag inte låta bli att kommentera Jabar Amins inledningsanförande. Det låter som att hela er skolpolitik grundas på fullt vetenskapligt stöd. Därför kan man bara ställa sig den tämligen enkla frågan: Hur kommer det sig då att resultaten och kvaliteten i skolan under Socialdemokraternas maktinnehav tillsammans med De gröna sjunkit år för år, år för år i decennier? Den enkla frågan hoppas jag kunna få ett svar på.
Vi kan samtidigt se att länder som till exempel har en mer kunskapsinriktad pedagogik, exempelvis Finland, snarare är världsledande. Jag undrar hur mycket stöd den forskning som du, Jabar Amin, hänvisar till egentligen har när den praktiseras och tillämpas i skolvärlden.
Så till mitt huvudanförande: Kommunaliseringen av den svenska skolan, en allt stökigare och våldsammare skola, en lärarutbildning som lämnar mycket att önska men också en mångkulturalistisk utgångspunkt och en totalt misslyckad invandrings- och integrationspolitik har kommit att mycket hårt drabba den svenska skolan.
Ytterligare ett hårt slag mot den svenska skolan har den socialdemokratiska flumpedagogiken varit - en skola där elever förväntas lära sig på egen hand genom att själva söka information, en skola där traditionella prov ofta ersätts med redovisningar och olika former av grupparbeten och en skola där lärarrollen kommit att undermineras till att i allt större utsträckning enbart utgöra en organisatorisk funktion som ska uppmuntra elever till fritt forskande och fria studier.
Mot denna bakgrund är det därför inte förvånande att svensk skola tappat i kvalitet inom en rad olika områden. Det står nu klart att något måste göras för att vi åter ska kunna få en skola värd namnet.
Att regeringen nu föreslår ett införande av betyg från årskurs 6 i grundskolan är därför positivt och ett steg i rätt riktning. Vi menar dock att betyg bör införas redan i årskurs 4, inte minst för att ge skolan ökade möjligheter att tidigt upptäcka barn i behov av extra stödinsatser. Att tidiga betyg kan ha en positiv inverkan ser vi för övrigt, som jag nyss nämnt, också i Finland där man i många kommuner valt att ha kvar betygen i de lägre årskurserna.
Vi får dock inte förledas att tro att vi med tidigare betyg löser alla problem som svensk skola trots allt brottas med. Om tidigare betyg används på rätt sätt kan de vara
en
av väldigt många viktiga byggstenar. Det är viktigt att vi när vi diskuterar betyg inte stirrar oss blinda på betyget i sig. Vi måste också se bedömningen i ett mycket vidare perspektiv. Betyget får nämligen inte bara bli en bokstav helt utan innehåll.
När vi nu inför tidigare betyg är det av största vikt att betyget fylls med ett innehåll. Betyget måste tydligt kunna motiveras, även skriftligt, med en tydlig återkoppling till den enskilda eleven.
Det är därför av största vikt inte bara att den enskilda eleven får kunskap om sina svaga sidor utan också att huvudlinjen någonstans i bedömningen ändå är att eleven får en tydlig respons på sina starka sidor - en uppmuntrande respons för att sporra eleven till vidare studier. Syftet måste vara att stödja eleven och att visa var eleven ligger i själva läroprocessen och hur eleven tar sig vidare - en handledande respons av vilken framgår hur man på rätt sätt planerar sina studier och tar sig vidare på kunskapstrappan.
Det må vara viktigt att beskriva kunskapsnivån, men ännu viktigare är det att betona elevens framsteg och läroprocess. Det är av största vikt att ha en tydlig utvecklingsplan som visar den fortsatta läroprocessen.
Jag vill också betona att det med tidigare betyg blir ännu viktigare med återkommande samtal med elev och föräldrar.
Sammantaget ställer allt detta stora krav på läraren. Jag förutsätter att regeringen är villig att skjuta till nödvändiga resurser så att den enskilda läraren får rätt förutsättningar för att inte bara sätta korrekta och rättvisa betyg utan också vara en stödjande kraft i elevens läroprocess.
Förutom att Sverigedemokraterna vill se betyg redan från årskurs 4 kan jag säga att regeringens förslag, som vi ser det, innehåller ett stort problem, nämligen rektors möjlighet att besluta om sammanfattande betyg i samhällsorienterande och naturorienterande ämnen från årskurs 6.
Ett av huvudmålen för Sverigedemokraternas skolpolitik är att skapa en likvärdig skola, en skola där alla barn och ungdomar ges samma rättigheter och har samma skyldigheter och möjligheter och en skola där ingen lämnas utanför och faller mellan stolarna.
Vi är därför mycket tveksamma till förslaget om att låta rektor sätta sammanfattande betyg i SO- respektive NO-ämnen i årskurs 6. För att en likvärdig skola ska vara möjlig krävs det att betygsättningen är likvärdig över hela landet, varför vi motsätter oss denna del i propositionen.
Med dessa ord yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas motion.
Anf. 146 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Inte heller vi i Vänsterpartiet har gjort oss kända som betygsförespråkare. Vi vill ändå att det betygssystem vi har ska vara så rättvist som möjligt.
En elevs kunskaper och prestationer ska alltid motsvara samma betyg. Det ska inte spela någon roll vilken skola eleven går i, vilken lärare som sätter betygen eller vilken bakgrund eleven har.
Vi har nu 15 års erfarenhet av det målrelaterade betygssystemet. En av lärdomarna är att det är mycket svårt att skapa ett system som är likvärdigt och att göra betygen jämförbara. I stället har det skett en så kallad betygsinflation; allt fler elever får allt högre betyg. Tydligast har utvecklingen varit på fristående skolor där det har funnits incitament att marknadsföra skolan med hjälp av elevernas höga betyg.
En grundläggande förutsättning för att betygsättningen ska kunna vara likvärdig och betygen rättvisa är att det är samma regler för betygsättningen i hela landet. Därför tycker vi att det är viktigt att det finns nationella kriterier för alla betygssteg.
De första åren med det målrelaterade betygssystemet fanns det endast kriterier för betygsstegen godkänt och väl godkänt. Det bidrog till den bristande likvärdigheten. Först år 2000 beslutade riksdagen om nationellt fastställda kriterier för betyget Mycket väl godkänd - ett beslut som då välkomnades av de borgerliga partierna.
Men nu när den borgerliga regeringen vill införa fler betygssteg än de nuvarande G, VG och MVG är man inte lika noga med att betygen ska vara rättvisa.
Trots att Jan Björklund tidigare har sagt att det finns brister i betygssättningen tycker han inte att det behövs nationella kriterier för alla betygssteg i den nya betygsskalan. Han hävdar att det inte går att ha kriterier för alla betygssteg eftersom skillnaderna mellan varje steg är för små. Han går då emot Skolverket, som inför utbildningsutskottet menar att det skulle kunna gå att genomföra men att det givetvis tar tid att omarbeta samtliga kursplaner.
Betygskriterierna ska vara en hjälp för lärarna i deras bedömning. Lärare behöver lägga mer av sin tid och kraft på undervisningen och elevernas lärande i stället för att ägna sig åt bedömning av deras prestationer. Där har vi ett sätt att öka elevernas kunskaper. Med tydligare betygskriterier behöver det inte utvecklas fler komplicerade kontrollmekanismer som kan sluka orimligt mycket resurser.
Den viktigaste aspekten är dock elevernas rättssäkerhet. Många ska använda sig av sina betyg för att konkurrera med andra om platser på gymnasieskolan och högskolan. De måste därför kunna lita på att alla lärare gör samma bedömning så att betygen är nationellt jämförbara och alla elever konkurrerar på samma villkor.
Det är särskilt betydelsefullt eftersom det inte finns någon möjlighet att överklaga betyg och begära omprövning av ett redan satt betyg. Men också då eleverna kanske får rätten att ompröva sina betyg, vilket regeringen nu ska utreda, är det oerhört viktigt med rättssäkra betyg.
För att skapa ett likvärdigt betygssystem föreslog Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet att den nya betygsreformen skulle göras om med betygskriterier för alla steg. Vi hade också en majoritet bakom oss i riksdagens utbildningsutskott. Vänsterpartiet var även berett att ge regeringen möjlighet att skjuta upp reformen för att göra de förändringar som behövs.
Därför beklagar vi att Socialdemokraterna nu släpper kravet på rättvisa betyg och väljer att göra upp med regeringen. Allra mest beklagar vi dock att alla elever går miste om möjligheten till en rättvis och rättssäker bedömning av sina kunskaper.
Fru talman! Regeringen hävdar att Sverige sätter betyg senare än de flesta länder samt att tidiga betyg är bra för elevernas lärande. Det finns dock inget samband mellan betyg tidigare och ökad kunskap. Om regeringen hade tagit till sig resultaten från svensk och internationell bedömningsforskning hade de kanske gått betydligt varsammare fram.
Uppsala universitet tog, vilket också nämndes i DN-artikeln, fram ett expertutlåtande som svar på regeringens betygsutredning. Det visar att de länder som har tidigare betyg har det därför att de har ett helt annat system, nämligen ett primär- och sekundärskolesystem där man byter skolform i år 5 eller 6. Betygen är ett avgångscertifikat i flertalet av dessa länder och direkt urvalsgrundande i några. Att vi har sena betyg i Sverige beror således på att vi har en nioårig grundskola och inte en sexårig primärskola.
Det är viktigt att påpeka att den europeiska trenden under 2000-talet är att senarelägga betygsättningen även i primär- och sekundärskolor och att komplettera eller ersätta betyg med mer beskrivande omdömen. Denna trend bottnar delvis i internationella forskningsrön där betygen och dess pedagogiska effekter ställs mot andra former av bedömning. Regeringens förslag om betyg från årskurs sex innebär å ena sidan en anpassning till en äldre europeisk norm men är å andra sidan ett brott mot trenden att senarelägga betygen.
Ett underliggande antagande bakom regeringens förslag är att tidiga betyg ska påverka elevernas kunskapsutveckling positivt. Tidigare betyg ger enligt förslaget ökade möjligheter till en systematisk kunskapsuppföljning. Det är just bara ett antagande, för någon vetenskaplig koppling mellan betyg tidigare och ökad kunskap finns inte. I stället pekar forskningen mot att lärare har en mycket stor, sannolikt den största, betydelsen för elevernas resultat och kunskapsutveckling. Men vad händer på lärarfronten? Jo, de blir färre.
Forskning visar också att det är just lärares bedömningskompetens som är av största vikt. Om syftet med de reformer regeringen planerar verkligen är att höja den svenska skolans standard, så vore det mer förnuftigt att satsa på fortbildning av lärares bedömningskompetens. Om denna kompetens blir högre är det rimligt att anta att några av de kända negativa effekterna med betyg kan motverkas.
Regeringens föreliggande betygsförslag innebär sannolikt att lärares fortbildning kring bedömning mest kommer att handla om att lära sig att tolka det nya betygssystemet. Frågan om bedömning reduceras till en fråga om betyg från år 6 och uppåt. Att forcera fram ett nytt betygssystem och samtidigt införa tidigare betygsättning kan bli kostsamt för både lärare, elever och samhälle.
Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 4 och 6.
Anf. 147 Margareta Pålsson (M)
Fru talman! Äntligen är det nya betygssystemet klart, och äntligen har ärendet nått kammaren så att vi snart kan fatta beslut. Om vi ska lyckas med att vända kunskapsutvecklingen behöver vi nämligen ha ett bra mätsystem på plats. Bara det man mäter kan man förbättra.
Jag är övertygad om att regeringens förslag till nytt betygssystem är rätt väg att gå för skolan. Regeringens förslag innebär att betyg kommer i tidigare årskurser och att de sätts i fler steg. Det är två saker som länge har efterfrågats av elever, lärare och delar av forskarvärlden. Snart är de äntligen på plats.
I Sverige har det närmast funnits en beröringsskräck för att utvärdera elevers kunskaper. Hos oppositionen och hos många pedagoger har det funnits en övertro på att vi får en bättre och mer jämlik skola om inga utvärderingar görs och om elevers kunskaper aldrig mäts.
För mig är det obegripligt att denna tanke har varit så central i svensk skoldebatt. Det var en dålig idé från början, och den är lika dålig i dag. Denna idé har drabbat skolan, eleverna i allmänhet och arbetarklassens pojkar i synnerhet. Skammens rodnad lyser dock med sin frånvaro hos de ansvariga politiker och pedagoger som med näbbar och klor under 30 år försvarat ett system som så uppenbart har misslyckats.
Forskning från IFAU visar på det vi moderater länge har sagt: När betygen avskaffades på låg- och mellanstadiet och skulle sättas först i årskurs 8 var det främst arbetarbarn som drabbades och då främst pojkar. Däremot gynnades söner till högutbildade av att betygen togs bort. Fler av dem gick på universitet och högskola. Avskaffandet av tidigare betyg ökade de sociala skillnaderna. Det fick alltså helt motsatt effekt än vad det var tänkt.
Även i McKinseyrapporten kommer forskarna fram till snarlika resultat, nämligen att de elever som har svårast att lyckas i skolan är de som tjänar mest på den pedagogik där man genom att mäta resultaten försäkrar sig om att alla kommer med från början. I de länder där man mäter elevernas kunskaper tidigare och mer frekvent är andelen elever som inte hänger med i klasskamraternas tempo betydligt lägre än i Sverige. Bara det man mäter kan man förbättra.
För mig är det obegripligt att det finns en sådan motvilja mot betyg hos vissa. Hur blir skolan bättre av att vi inte vet hur eleverna presterar? Hur kan vi veta hur högt höjdhopparen hoppar utan ribba? Hur blir det bättre av att veta om en elev inte hänger med i klasskamraternas kunskapsutveckling eller inte? Hur botar man en patient om man inte vet sjukdomen?
Svaret på dessa frågor är att det inte blir bättre. Det är därför höjdhopparen har ribba, det är därför läkaren gör noggranna undersökningar och det är därför vi ska ha ett modernt, rättvist och likvärdigt betygssystem.
Fru talman! Det var ingen slump att arbetsrörelsen en gång i tiden slogs för att betyg skulle införas. Kunskap var vägen ur ofrihet, kunskap var nyckeln till klassresan och kunskap var vägen till välstånd.
Det är inte heller någon slump att Sveriges enda arbetarparti i kammaren i dag tillsammans med sina alliansvänner inför ett nytt betygssystem. Det är ett betygssystem som gör att elevernas kunskaper kommer att mätas kontinuerligt genom hela grundskolan. Det är ett system som gör att ingen elev längre kommer att gå osedd genom grundskolan, för vi vet att betyg gör att alla elever, oavsett bakgrund, kan nå nya höjder.
Regeringens betygssystem är efterlängtat och nödvändigt. Det behövs som kvitto på om eleverna når kunskapsmålen eller inte. Det behövs för att eventuella kunskapsluckor ska upptäckas tidigare än i dag och för att eleverna ska känna motivation att anstränga sig ytterligare.
Herr talman! Nu blir det betyg från årskurs 6 i stället för från årskurs 8. Tillsammans med regeringens övriga insatser, till exempel skriftliga omdömen från årskurs 1, nationella prov från årskurs 3 och en skollag som stärker elevernas rätt till stödundervisning innebär detta att vi skapar en skola där kunskaperna ständigt mäts och där adekvat stöd sätts in där det behövs.
Det är faktiskt så enkelt: Bara det man mäter kan man förbättra.
Betygssystemet blir nu i flera steg. Stegen blir tydligare för alla inblandade, för föräldrar, för elever och för lärare. Betygsstegen är viktiga. Vi gör dem tydligare och mer lättförståeliga, och vi tror att det kommer att stärka likvärdigheten i betygssättningen. Eleverna i sin tur vill bli av med otyget med plus och minus i betygen.
Herr talman! Detta hade inte varit möjligt om inte Socialdemokraterna valt att stödja regeringens linje. Socialdemokraternas ansvarsfulla beslut är till gagn för alla elever och föräldrar som önskar en stabil utbildningspolitik. Det var också mycket glädjande att i dag lyssna på Mikael Dambergs anförande. Skillnaden mot det anförande Marie Granlund höll här för fyra år sedan är faktiskt enorm.
Den överenskommelse som Socialdemokraterna träffade med regeringen innehåller dessutom ett löfte om att utvärdera reformen efter två år. Det är bra och egentligen självklart. Problemet är inte att vi utreder för ofta utan att vi alltför sällan utreder effekterna av tidigare beslut. Regeringen kommer under mandatperioden att utreda tidigare utbildningssatsningar, och jag ser det som en självklarhet att även det nya betygssystemet ska utvärderas.
För som jag tidigare sagt: Bara det man mäter kan man förbättra.
Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall till förslaget i utskottets betänkande.
(Applåder)
Anf. 148 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Bara det som går att mäta går att förbättra, säger Margareta Pålsson. Jag håller faktiskt inte med om det. Lärande handlar om så mycket mer än bara det som går att mäta. Det handlar om mer än årtal och en massa rabblande. Lärande handlar också om att kunna analysera och kunna ta till sig kunskap. Det är inte alltid så lätt att mäta men otroligt viktigt.
Problemet i dag är att vi har fått färre lärare i skolan. Vi fick också nyligen veta hur många lärarutbildningar som kommer att ha examinationsrätt. Där ser vi att det kommer att utbildas betydligt färre lärare i Sverige. Det är inte en bra utveckling för svensk skola och definitivt inte en bra utveckling för att höja kunskapsnivån. Det är någonting som ni borde satsa på, men i stället har regeringen mest ägnat sig åt betygskriterier, disciplinära åtgärder och annat trams.
Margareta Pålsson hänvisar till forskning från IFAU. I början av sin beskrivning skriver forskaren väldigt tydligt att det inte går att dra några långtgående slutsatser av den här forskningen därför att det var en annan tid och ett annat betygssystem. Man ska nog ta det lite lugnt med att dra några jättehöga växlar på den forskningen.
McKinseyrapporten handlar faktiskt om bedömning och uppföljning. Det är inte lika med betyg. Det är oerhört viktigt att man har bedömning och uppföljning i skolan för att kunna följa elevernas kunskapsutveckling kontinuerligt. Det tycker jag också. Det är bland annat därför som vi från rödgrönt håll också har föreslagit att det ska finnas en gemensam struktur och tydliga nationella kriterier för skriftliga omdömen och utvecklingssamtal till skillnad från dagens skriftliga omdömen där det är upp till varje rektor att avgöra hur de ska se ut.
Anf. 149 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Rossana Dinamarca håller inte med om det jag säger i mitt anförande. Det hade nästan varit konstigare om hon hade gjort det, herr talman.
Men så nära som vi står varandra i den här frågan tror jag inte att vi har stått varandra under den här eller den förra mandatperioden. Skillnaden mellan vår och er betygspolitik är ett år. Det är inte särskilt stor skillnad om eleverna får betyg i årskurs 7 eller i årskurs 6, även om jag tycker att det är mycket bättre i årskurs 6.
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Rossana Dinamarca hur ett års skillnad vara så stort och viktigt för Rossana Dinamarca.
När det gäller antalet lärare i skolan vet de flesta av oss att det beror på när man mäter. Jag har valt att komma ihåg hur det var 2005 när Baylan var skolminister. Då var faktiskt andelen lärare i skolan en tiondel lägre än i år. Det beror på vilket år man går in och mäter. Vi vet att det beror på en mängd olika saker.
Inte bara Dinamarca och jag utan även alla andra är säkert överens om att vi vill ha en skola där det är gott om lärare och där alla elever blir sedda och får den hjälp som är nödvändig.
Anf. 150 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Jag utgår ifrån läsåret 1990/91. Då var lärartätheten drygt 9 lärare per 100 elever. Någonstans i slutet av 90-talet började lärartätheten att öka. Den började sjunka igen under den förra mandatperioden under en borgerlig regering. Det var första gången trenden med en ökad lärartäthet bröts.
Ett år gör stor skillnad, Margareta Pålsson. För de lärare som i dag sätter betyg i åttan kommer det inte att vara en jättestor skillnad att sätta betyg för de elever som går i sjuan. Däremot måste ni sätta in en massa insatser för de lärare som nu ska sätta betyg i sexan.
Jag ska villigt erkänna att detta inte är den överenskommelse som jag hoppade allra högst över. Jag tycker att det var ett steg tillbaka. Men det här är en överenskommelse, och vi har stått fast vid hela den här överenskommelsen, och även när det gäller tidigare betyg.
För oss har det också varit oerhört viktigt att försöka ha rättvisa betygssystem. Det är någonting som er regeringsföreträdare Jan Björklund var väldigt noga med i valrörelsen 2006. Vi ska ha rättvisa betygssystem och vi ska ha kriterier för samtliga steg, sade han. Men det gjorde man tydligen avsteg ifrån ganska snart. År 2008 när vi rödgröna blev inkallade till Björklund sade han att det inte gick och att det var viktigare med fler betygssteg.
Skolverket säger en annan sak. De hade kunnat göra det, men det skulle ta tid för att de måste göra om arbetet igen. Jag hade föredragit det, för då hade eleverna fått ett mer rättssäkert system, och det hade inte blivit ett godtyckligt system såsom det nu är. Ni verkar tycka att det är helt okej med godtyckliga system, precis som man nu har skriftliga omdömen som det är lite upp till var och en att utforma hur de vill. Då tror jag att vi kommer att ha långt kvar till att få en mer likvärdig skola.
Börja ta tag i de riktiga problemen, det som PISA-rapporten visade, nämligen problemen med segregation och individualisering. Då kanske vi snart kan toppa den där ligan.
Anf. 151 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Ja, dit vill vi alla. Frågan är bara hur vi ska komma dit. Och jag tror inte, herr talman, att vi kommer dit med Vänsterpartiets politik. I så fall borde vi inte ha kasat så långt ned på listan som vi har gjort eftersom Vänsterpartiet i många år stödde den röda regeringens politik. Så gjorde även Miljöpartiet. Sämre och sämre blev det, och det har fortsatt.
Nu måste vi vända kunskapsutvecklingen. Det gör vi genom en mängd reformer. Vi ökar den statliga styrningen. Vi ökar kontrollerna. Vi ökar kontrollerna av skolor genom Skolinspektionen; vi har fördubblat anslaget. Vi ökar kontrollerna av elevernas kunskaper i skolan. Vi inför en ny skollag, vilket ni aldrig lyckades få fram. Vi har en ny skollag på plats som säger att kommunerna är skyldiga att hjälpa eleverna.
När det gäller det rättvisa betygssystemet anser vi inom Alliansen självklart att det betygssystem som vi ska rösta om i morgon är rättvist och likvärdigt. Rossana Dinamarca var, precis som vi andra, närvarande när Skolverket berättade varför det inte var lämpligt att ha nationella kunskapskrav till alla fem stegen. Vi ville också ha det från början, men vi blev övertygade av experterna från Skolverket om att det blev ett bättre system med kunskapskrav i tre steg. Därför valde vi att göra så. Vi hoppas och tror att det ska gå bra.
Anf. 152 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Låt mig först säga att det är trevligt med uppskattande ord om att socialdemokratin tar ansvar för långsiktiga spelregler för skolan. Men det är just där jag har en fråga till Margareta Pålsson.
Förra gången riksdagen fattade beslut om att i grunden förändra betygssystemet gjordes det i bred politisk enighet. År 1980, när man bestämde att betyg skulle ges från årskurs 8, tror jag att alla politiska partier var överens om det. Min enkla fråga är: Varför var det inte viktigt att eftersträva politisk enighet, eller åtminstone en blocköverskridande överenskommelse, om betygssystemet denna gång?
Anf. 153 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Jag går i tankarna tillbaka till 2005 när vi satt och författade alliansprogrammet rörande den utbildningspolitik vi skulle gå till val på 2006. Vi såg stora skillnader mellan De rödgrönas och Alliansens utbildningspolitik. Vi såg vad Skolverket såg. Vi hörde vad Per Tullberg sade, och vi tyckte att han hade rätt. Vi gick en helt annan väg i valet 2006 än vad De rödgröna gjorde. Därför fanns helt enkelt inte förutsättningarna för en bred överenskommelse strax efter 2006 och inte heller under resten av den mandatperioden. Det fanns en avgrund, herr talman, mellan Alliansens och De rödgrönas skolpolitik.
Det var därför jag i mitt anförande påpekade att vi nu hör en annan socialdemokrati och en annan politik. Det har banat väg för överenskommelser på ett helt annat sätt än för fyra år sedan.
Anf. 154 Mikael Damberg (S)
Herr talman! Jag kan dela Margareta Pålssons beskrivning att förutsättningarna inte fanns, men det berodde inte på oppositionen, eller på socialdemokratin, utan det berodde på Jan Björklunds ointresse att försöka komma överens under förra mandatperioden.
Vi hade en situation där Mona Sahlin, som en av sina första frågor under förra mandatperioden, sade att vi eftersträvade breda politiska uppgörelser om skolan med den borgerliga regeringen. Den borgerliga regeringen slog igen dörren.
Nu har vi i en liten fråga visat att det är möjligt att ge skolan långsiktiga spelregler. Vi socialdemokrater är konsekventa. Vi säger samma sak nu som före valet för vi tror att svensk skola tjänar på långsiktighet. Då kan man inte komma och plocka russinen ur kakan och säga att ibland är man intresserad och ibland inte. Om man menar allvar med en sådan övertygelse och med de berömmande orden om att skapa långsiktighet gäller det att jobba långsiktigt och skapa mer ordning och reda också i skolpolitiken.
Det är bara en fundering jag har om detta. Margareta Pålsson får gärna kommentera om problemet snarare låg hos Jan Björklund än hos oppositionen när det handlade om att skapa långsiktighet.
När det gäller frågan om skriftliga omdömen blir den här debatten nog ganska obegriplig för dem som följer den. Man blandar ihop betygssättning och bedömning. Det är oerhört tydligt. Som Rossana Dinamarca sade blir allt bara mäta och ribbor och att det är därför man ska ha betyg. Det förklarar inte varför man inte ska ha betyg i årskurs 3 eller årskurs 1. Om det handlar om att hoppa över ribbor är det väl bra om de hoppar över ribbor även i årskurs 3 eller årskurs 1.
Det kanske är därför ni öppnar upp för betygsliknande omdömen i årskurs 1, för att ni vill ha betygsliknande ribbor också i årskurs 1. Det är en ganska viktig fråga. Vi har noga tittat på forskningsresultaten, och vi tror inte på betyg för väldigt små barn.
Jag skulle vilja ställa några frågor om de betygsliknande omdömena som nu tillåts. Vilka kursmål ska man jämföras med? Vilken utbildning har en lågstadielärare i betygssättning? Vilken likvärdighet blir det på betygssättningen om det varken finns betygskriterier eller utbildade lärare som ska ge betygsliknande omdömen?
Anf. 155 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! År 2006 gick vi till val på en skolpolitik som sade att vi skulle ha betyg i årskurs 6, att vi skulle ha nationella prov i årskurs 3, att vi skulle färdigställa en skollag, inte helt och hållet ta över, men i alla fall se till att få fram den. Det hade ni, Mikael Damberg, misslyckats med under flera mandatperioder.
Vi hade utfäst en hel del löften i den valrörelsen, och de låg långt från Socialdemokraternas. Då kan man tycka att vi kunde ha kommit överens, men att komma överens innebär alltid att kompromissa. Vi ansåg inte att vi kunde kompromissa om den skolpolitik vi hade gått till val på eftersom vi stod så långt ifrån varandra. Visserligen hörde vi Mona Sahlin i början av mandatperioden uttala sig om skolpolitiken, men allra mest hörde vi Marie Granlund som i kammaren yrkade avslag på allt som vi lade fram. Jag ansåg inte att det fanns någon möjlighet att kunna nå fram till några uppgörelser.
Exakt hur Jan Björklund tycker och tänker kan jag inte svara på. Jag finns inte inne i hans huvud.
När det gäller våra skriftliga omdömen är det för oss viktigt att föräldrar och elever ska kunna få besked av skolan om hur det går. Det är det vi kallar betygsliknande omdöme. Man ska kunna få reda på om det gått bra eller om det gått dåligt, vad man behöver träna mer på och så vidare. Det är ett betygsliknande omdöme. Det har föräldrar i Sverige rätt att få veta.
Anf. 156 Roger Haddad (Fp)
Herr talman! Ska vi ha betyg eller inte? Ska vi ha betyg tidigare i skolan eller inte? Hur vårt betygssystem ska se ut och om vi ska ha betyg i skolan eller inte har präglat skoldebatten så länge jag har varit aktiv i politiken. Folkpartiet har varit pådrivande i den frågan, och det känns lite historiskt att vi i dag närmar oss ett definitivt beslut om att införa betyg i årskurs 6.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har nämnts tidigare. Jag vill komplettera det tidigare inlägget med att studien visar att det finns ett samband mellan tidiga betyg och sannolikheten för att genomgå en gymnasieutbildning. I samma utredning konstateras att barn till lågutbildade föräldrar missgynnas av att inte få betyg i den meningen att sannolikheten för att genomgå gymnasieskolan minskar.
Herr talman! Detta är en efterlängtad och viktig reform. Vi vill till skillnad från Vänsterpartiet, med tanke på de tidigare inläggen, ha betyg i grundskolan och gymnasieskolan. Vi gör inte tolkningen av betyg som att det enbart ska vara ett slags intyg efter nio år i svensk grundskola.
Folkpartiet och regeringen är tydliga i detta ställningstagande, medan Vänsterpartiet så sent som i juni i år förkastade allt vad betyg heter. I en intervju för två år sedan uttalade Vänsterpartiets Rossana Dinamarca följande: "Politiken kan inte stå still och hävda att vi ska ha betyg. Man ska kunna vara öppen för att ta bort saker som inte är funktionella i skolan." På vilket sätt, undrar jag, är betyg inte funktionellt? Och utifrån detta synsätt undrar man förstås om det fanns någon som helst substans i den så kallade betygsöverenskommelsen som S, MP och V presenterade i Almedalen sommaren 2010.
Som om det inte vore nog med detta gick vänsterpartiledaren Lars Ohly dagen efter ut i TV4 och sade: Jag kommer alltid att vara emot betyg.
Miljöpartiet, som också har varit motståndare, anser numera att betyg är bra, åtminstone som urvalsinstrument till gymnasieskolan och högskolan. Men vi har tidigare hört MP säga att detta egentligen var en kompromiss som det inte fanns stöd för bland medlemmarna, och Vänsterpartiet sade att man inte var betygsförespråkare. Det är bra att ni tydligt redovisar er egentliga ståndpunkt. Den tror jag att väljarna vill veta.
Herr talman! Det finns ett stöd för tidigare betyg och fler betygssteg. Det har inte varit bra med dagens system där lärare - jag har själv drabbats av detta på gymnasieskolan - säger till eleven att betyget är G+ eller VG-. Här i kammaren kan jag avslöja att det inte finns några betygssteg som heter G+ eller VG-. Anser Jabar Amin, som tidigare uttryckte sitt stöd för och vikten av att det finns nationella kunskapskrav, att det befintliga, informella system som har byggts upp under alla år, med G+ och VG- har varit rättssäkert eller sjyst?
När jag nyligen besökte en gymnasieskola i Sala kommun sade rektorn faktiskt att det nya betygssystemet är en anpassning till verkligheten. Det känns bra att få det bekräftat.
Herr talman! Skolinspektionen menar också i sitt remissvar att de krav som åtgärdar betygssättningen kan vara en hjälp för att komma till rätta med bristerna i skolans kunskapsuppföljning, så detta är också ett sätt att styra upp uppföljningsarbetet i skolan. I samband med implementeringen av denna reform behövs det fortbildningsinsatser för lärarkåren. Och det beslutet tog vi i förra veckan, alltså att avsätta 15 miljoner i budgeten för fortbildningsinsatser.
Herr talman! Vi är för tidigare betyg, och vi är för skriftliga omdömen från år 1. Dessa får gärna vara betygsliknande, men det är ytterst rektor som fattar det beslutet. Betyg är inte enbart en uppföljning av elevernas kunskapsresultat eller information till föräldrarna. De har också ett viktigt syfte att motivera elever och uppmuntra dem att satsa ännu mer för att uppnå ännu högre resultat om de vill. För oss i Folkpartiet handlar det om höga förväntningar. Dessa faktorer tycker jag också är mycket viktigare än att enbart se betyg som ett urvalsinstrument.
Betyg är en självklarhet. Lärarna ska klart och tydligt tala om för eleverna och föräldrarna hur det faktiskt ligger till. Det är hög tid att vi lämnar den kultur som länge präglat svensk skolpolitik, där man inte vill följa upp och tala om hur det egentligen förhåller sig. Tillsammans med utvecklingssamtalen, omdömena och de individuella utvecklingsplanerna samt de åtgärdsprogram som finns i skolan kommer betygen att ha en viktig funktion i att se till att skolan på ett bättre sätt än i dag kan tillförsäkra elever det stöd de har rätt till för att lyckas i sitt skolarbete.
(Applåder)
Anf. 157 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Drivkraften för Centerpartiets och Alliansens utbildningspolitik är alla barns och alla elevers rätt till kunskap. Om jag ska sätta den fråga som vi debatterar här i dag, nämligen frågan om betyg i årskurs 6, i sitt sammanhang, vill jag säga att det handlar om att visa på vilket sätt vi vill ge rätt till kunskap. Det gör vi genom välutbildade lärare - vi har satsat på Lärarlyftet och en ny lärarutbildning - och genom bra rektorer och ledare genom att satsa på rektorsutbildning. Vi satsar på läsa-skriva-räkna-möjligheter tidigt för våra barn under de första skolåren. Vi satsar på matematik, naturvetenskap och teknik. Vi satsar på Skapande skola, som är viktigt för den kreativa delen hos våra elever.
För att räkna upp ännu fler saker som Alliansregeringen också har genomfört och för att sätta betygen i sitt sammanhang kan jag nämna tidigare nationella prov och speciallärare.
Vi debatterar i dag en ny betygsskala, ett nytt betygssystem och tidigare betyg. Men inte heller detta står för sig självt. Vi tog också beslut om skriftliga omdömen. Tidigare i debatten har man diskuterat på vilket sätt de ska vara utformade.
Jag har tidigare arbetat som lärare och slitit med den typ av omdömen man för ett antal år sedan skulle skriva om elever, där man inte fick vara betygsliknande och inte fick skriva om man gjorde bedömningen att eleven nådde målen. Jag tror att vi är många som har tagit till oss den bedömningsforskning som finns och som visar att de skriftliga omdömena rätt utformade är starka incitament för att stärka lärandet.
De betyg som vi diskuterar i dag kommer från årskurs 6, där man också kan skapa en tydlighet och tala om hur långt man har kommit på kunskapsresan, medan de skriftliga omdömena är en motiverande del.
Jag tror att det är oerhört viktigt att sätta frågan i sitt sammanhang och på olika sätt visa att vi tar tillbaka Sverige i riktning mot en kunskapsnation, där vi har stora krav och ställer höga förväntningar på att våra barn och ungdomar ska lyckas i skolan, och då gäller det alla barn och ungdomar.
Det har tidigare nämnts att när man tog bort de tidigare betygen missgynnade det framför allt de elever som kom från studieovana hem. Det är inte säkert att det blir sanningen framöver. Det framfördes i debatten från Mikael Damberg att man ville ha en framåtsyftande utbildningspolitik, och man beskyller ibland regeringen för att stå för en bakåtsträvande politik. Det vill jag starkt motsätta mig. Jag har räknat upp ett antal delar som visar hur vi steg för steg stärker skolan och skapar en helhet för ett modernt utbildningssystem i Sverige.
Vi har haft en målstyrd skola under ett antal år. Jag hörde en lärare för ett par veckor sedan säga att vi nu också börjar diskutera en mål- och resultatstyrd skola. Det är oerhört viktigt att visa att vi går från att bara prata om mål till att också se om vi når dem. Når vi målen och resultaten? Det gynnar alla barn att vi på olika sätt försäkrar oss om det.
Det står i mångas utbildningsprogram att vi ska se till att alla elever får möjlighet att nå sin fulla potential. Där är det också oerhört viktigt med de satsningar som regeringen har gjort på spetsutbildningar. Vi vet att motivationen av olika skäl kan sjunka om man inte blir tillräckligt motiverad. Också de högpresterande eleverna har givetvis rätt att ta del av den motivationen.
Betygsskalan har diskuterats, liksom om det ska vara tre definierade steg eller fem. Skolverket berättade för oss i utskottet hur man har utformat detta. Man talade om att betygskriterierna gäller betygen A, C och E men att det inte betyder att B och D är odefinierade, eftersom de innebär att man har nått merparten av nästkommande steg.
Det är viktigt att vi får ett mer rättvist system än vad vi har haft tidigare. Jag tror inte att vi kan hitta ett system som är totalt rättvist, men vi måste försäkra oss om att rättssäkerheten i det betygssystem som vi bygger upp i Sverige är så bra som möjligt.
Självklart ska vi följa upp reformen. Det är kanske bra att det har blivit tydligare inskrivet än det var från början. Likt Margareta Pålsson och tidigare talare tycker jag också att det är positivt att Socialdemokraterna har varit med och gjort en bred överenskommelse som har stöd av stora delar av Utbildningssverige. I den senaste PISA-mätningen visade det sig ju att vi fortfarande backar och att det gäller alla delar av utbildningssystemet. Det är oerhört dramatiskt och allvarligt. Därför behöver vi stärka utbildningen på många olika sätt. Det tar tid med en del av reformerna, men jag är fullständigt övertygad om att med gemensamma målsättningar och med ett brett stöd, om än i en liten fråga kan vi vända trenden. Med höga förväntningar kan man på några års sikt faktiskt göra stordåd.
Jag hoppas att vi som politiker på nationell nivå också i våra kontakter med våra kommunala företrädare på olika sätt lyfter utbildningspolitiken och vikten av att alla barn har rätt till kunskap.
Det har framförts i debatten att det skulle vara stor skillnad på om man sätter betyg i årskurs 7 eller årskurs 6. Man hänvisar till hur det i allmänhet är organiserat i Utbildningssverige.
Jag tror det är viktigt att vi sätter betyg från årskurs 6. Det är viktigt att man också på det man kallar för mellanstadiet har en god insyn i bedömningsarbetet inte bara för att skriva framåtsyftande skriftliga omdömen utan också för att ge betyg. Det kommer att kräva god handledning, utbildning och fortbildning. Det är vi på olika sätt beredda att vara en del av.
I slutet av betänkandet hanteras en del mer enskilda motioner. Det gäller bland annat rätten att överklaga betyg. Centerpartiet har varit drivande i frågan att utreda det just för att elevrättsperspektivet är så viktigt. Vi väntar med spänning på den utredning som kommer med sitt resultat nu i slutet av året. Vi får se på vilket sätt som vi skulle kunna jobba vidare med frågan.
Herr talman! Jag vill än en gång välkomna att Socialdemokraterna närmar sig Alliansens utbildningspolitik. Det är viktigt att vi framöver kan se att vi kan ha en bredd i utbildningspolitiken. Att som Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet blankt strunta i vad Skolverket som expertmyndighet säger angående betygskriterier och klart uttalade kriterier för vart och ett av betygen A-E kanske inte förvånar, men likväl är det ganska märkligt
Det beslut vi fattar i morgon handlar om att sätta mer rättvisa betyg än tidigare. Att de tre oppositionella partierna i den här frågan skulle vilja detaljstyra skolan på ett sätt som det skulle innebära att ha så klara kriterier för alla fem betygsstegen förvånar framför allt från Miljöpartiets sida. Det är spännande att se hur man från både Miljöpartiets sida och Vänsterpartiets sida vurmar för betyg från årskurs 7. Det har varit viktigt i debatten.
Det känns positivt att man från fackligt håll har uttalat så starkt stöd för att vi har gjort dessa överenskommelser. LR säger att delar av oppositionen har visat förmåga att ta ansvar. Från Lärarförbundet säger man att skolan behöver klara spelregler och inte klåfingriga politiker som reducerar betygsfrågan till enskildheter hit eller dit.
Det känns som att vi tar ett viktigt steg här i dag. Det kan synas vara en liten fråga, men den kompletterar det viktiga bygget vi gör för att skapa en bättre utbildning för alla barns rätt till kunskap. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 158 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Betygen måste ses i sitt sammanhang, som flera har sagt. Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Jag vill också väldigt tidigt ta till orda och tacka Mikael Damberg som representant för Socialdemokraterna att ha modet att stå upp för att sätta sig vid förhandlingsbordet och bidra till det resultat vi har i betänkandet och också att gå vidare och försöka hitta lösningar.
Jag tycker personligen att det är en väldigt bra idé att hitta möjligheter för en så viktig verksamhet som berör alla och hitta blocköverskridande lösningar. Det är något som vi långsiktigt måste jobba med. Vi måste kunna se sådana lösningar som vi har sett här i dag. Det är då det finns möjligheter att komma överens mellan partierna.
Betygen måste ses i sitt sammanhang tillsammans med skriftliga omdömen, utvecklingssamtal och andra möjligheter som finns. Betygen är en kommunikation med föräldrar, elev, lärare över en situation och en ställning just då. Var är det för positioner en enskild elev egentligen har?
Eleven behöver kunna positionsbestämma sig tillsammans med föräldrar. Vad behöver den jobba extra med? På vilket sätt kan den här eleven komma en bit längre i sitt kunskapssökande? Det är jätteviktigt.
Det är en metod som man kan använda som vuxen när man har mål som man vill åstadkomma endera det är att förkovra sig, utbilda sig och söka kunskaper eller vid andra typer av mål. Man positionerar sig. Var står jag just nu, och hur kan jag komma en bit längre? Det är vad man gör med betyg.
Det är kommunicerbart till andra människor som inte har full insyn i processen. Därmed har vi för första gången i historien, mina vänner, fått ett betygssystem som också fångar upp individens situation.
Där vi inte har språket i tydliga kriterier kan lärarprofessionen få visa: Den här nivån är uppfylld. Den här är inte helt uppfylld, men det är på god väg. I någon mening har vi därmed kommit till de grundbitar som fanns med en gång i tiden när vi tillskapade den svenska grundskolan.
Det handlar om att möta varje elev på den nivå den är för att jobba vidare framåt. Betygen ska sporra. Det är jätteviktigt. Men då får inte nivån vara så långt borta att den enskilda eleven känner: Den är inte lönt. Det spelar ingen roll. Jag kommer inte att klara det. Har vi de andra mellannivåerna där det är lite tätare kan eleven tänka: Det kan jag nog klara också. Då är det sporrande.
Det ska vara rättvist. Ändå är frågan: Vad är rättvisa? Hela den diskussionen är mycket djupare än vad man kan ha i ett anförande i kammaren. Vi har nått ett betygssystem som verkligen kan ta vara på rättvisan. Vem kan mer rätt bedöma en elevs kunskap är en behörig lärare som har fått så mycket utbildning och kompetens att den kan sätta betyg och som har känslan för eleven och så vidare?
Med den stora reform vi gör i svensk skola i dag med svensk lärarutbildning, kravet på behörighet och legitimation kommer vi att få ett så rättvist betyg vi någonsin kan få med tydliga kriterier och tre steg. Sedan har vi bedömningen: Detta är steg är klart, och det är på väg mot någonting annat. Här blir det individens möjligheter.
Det är så lätt att säga att betyg inte har någonting att göra med att elever blir bättre. Finns det över huvud taget någon forskning som visar på att elever blir sämre av betyg? Nej, det gör det inte. Jag har inte funnit något.
Däremot har vi rapporter från IFAU som visar vilka som var förlorarna när vi tog bort betygen. Det var de från miljöer där föräldrarna har låg utbildningsbakgrund. På något vis saknas positionsbestämningen. Man kan inte uppfatta på samma sätt och får inte de självklara möjligheterna i skolan där man kan utgå från samma punkt.
Därför är det viktigt att vi hela tiden gör allt för att våra barn och elever ska få det så lätt som möjligt. Med de trista resultaten från PISA-rapporten som vi fick har vi bara att här i kammaren göra allt vi kan för att det ska bli så bra som möjligt.
När vi låter betygen få den verkliga betydelse som vi avser med betygen kommer det att ge nya stora möjligheter för våra barn. Jag är i dag glad för att vi har kommit så långt. Med det önskar jag mina vänner och talmannen en god jul och ett fint återseende år 2011.
(Applåder)
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 21 december 2010.Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 1, Voteringar: 5.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Betyg från årskurs 6
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) såvitt avser 10 kap. 16 §, 11 kap. 19 § och 13 kap. 17 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:219 i denna del och avslår motionerna 2010/11:Ub1 yrkande 1 och 2010/11:Ub2 yrkande 1.- Reservation 1 (S, MP, V)
- Reservation 2 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 1 99 0 12 M 99 0 0 8 MP 0 23 0 2 FP 21 0 0 3 C 21 0 0 2 SD 20 0 0 0 KD 18 0 0 1 V 0 17 0 2 Totalt 180 139 0 30 Sammanfattande betyg
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) såvitt avser 10 kap. 15 §, 12 kap. 15 § samt 13 kap. 16 §.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:219 i denna del och avslår motion 2010/11:Ub1 yrkande 2.- Reservation 3 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (SD) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 100 0 1 11 M 99 0 0 8 MP 23 0 0 2 FP 21 0 0 3 C 21 0 0 2 SD 0 20 0 0 KD 18 0 0 1 V 17 0 0 2 Totalt 299 20 1 29 Nationella kunskapskrav
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om en tydlig handledning om hur skolorna ska använda betygsstegen B och D samt om en utvärdering av den nya betygsskalan.
Därmed avslår riksdagen motion 2010/11:Ub2 yrkande 4.- Reservation 4 (MP, SD, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (MP, SD, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 99 2 0 11 M 99 0 0 8 MP 0 23 0 2 FP 21 0 0 3 C 21 0 0 2 SD 0 20 0 0 KD 18 0 0 1 V 0 17 0 2 Totalt 258 62 0 29 Skriftliga omdömen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2010/11:Ub2 yrkande 2.- Reservation 5 (S, MP, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (S, MP, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 2 99 0 11 M 99 0 0 8 MP 0 23 0 2 FP 21 0 0 3 C 21 0 0 2 SD 20 0 0 0 KD 18 0 0 1 V 0 17 0 2 Totalt 181 139 0 29 Omprövning av betyg
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Ub2 yrkande 3, 2010/11:Ub289 och 2010/11:Ub380.- Reservation 6 (S, MP, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S, MP, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 101 0 11 M 99 0 0 8 MP 0 23 0 2 FP 21 0 0 3 C 20 0 0 3 SD 20 0 0 0 KD 18 0 0 1 V 0 17 0 2 Totalt 178 141 0 30 Lagförslaget i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit under punkterna 1 och 2 och beslutar dels om en sådan ändring i skollagen (2010:800) att 3 kap. 13 § och 13 kap. 1 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3, dels om en sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) som föranleds av detta.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:219 i denna del.
Det här är ett utskottsbetänkande
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.