Arbetsrätt och arbetstid

Betänkande 2024/25:AU7

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 10 juni 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF

Arbetsrätt och arbetstid(pdf, 594 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:7 Arbetsrätt och arbetstid

Beslut

Nej till motioner om arbetsrätt och arbetstid (AU7)

Riksdagen sa nej till cirka 70 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2024 som rör arbetsrätt och arbetstid. Förslagen handlar exempelvis om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna, rätt till ledighet och delade turer. Riksdagen hänvisar bland annat till gällande bestämmelser och till parternas ansvar, det vill säga fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, för reglering av villkor på arbetsmarknaden.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 32

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-05-20
Justering: 2025-05-22
Trycklov: 2025-05-26

Reservationer: 25
Betänkande 2024/25:AU7

Alla beredningar i utskottet

2025-04-03, 2025-05-20

Nej till motioner om arbetsrätt och arbetstid (AU7)

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 70 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2024 som rör arbetsrätt och arbetstid. Förslagen handlar exempelvis om tidsbegränsade anställningar, sysselsättningsgrad, turordningsreglerna, rätt till ledighet och delade turer. Utskottet hänvisar bland annat till gällande bestämmelser och till parternas ansvar, det vill säga fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, för reglering av villkor på arbetsmarknaden.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-06-04
Debatt i kammaren: 2025-06-05

Debatt om förslag 2024/25:AU7

Webb-tv: Arbetsrätt och arbetstid

Dokument från debatten

Torsdag den 5 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:127
Protokoll 2024/25:127 Torsdagen den 5 juniProtokoll 2024/25:127 Arbetsrätt och arbetstid
Torsdag den 5 juni 2025Talarlista 2024/25:20250605

Protokoll från debatten

Arin Karapet (M)

Anf. 131 Arin Karapet (M)

Herr talman! Ärade kollegor! I dag ska vi debattera AU7 Arbetsrätt och arbetstid.

I Sverige har vi en unik modell där den svenska arbetsrätten förhandlas till stor del och där det är parterna som kommer överens. Det möjliggör för en förutsägbarhet för både arbetstagarna, det vill säga löntagarna, och arbetsgivarna, särskilt då vi befinner oss i en lågkonjunktur. Tack och lov verkar inflationen nu ha mattats av när det kommer till matpriserna men även generellt. Det påverkar oss alla, särskilt de svenska hushållen och våra löntagare.

Med en robust arbetsrätt bygger vi in en motståndskraft i en lågkonjunktur. Det betyder att när det blir varsel eller när personer måste sägas upp vet många svenska löntagare att det finns ett skyddsnät, att det finns en ordning. Man lämnar inte jobbet på dagen. Det finns en ordning där det tas hänsyn till hur länge man har jobbat på arbetsplatsen, kompetens etcetera. Det är inte som i många andra länder i Europa.

Det gör att det finns en förutsägbarhet även för arbetsgivarna. Det är inte så att arbetsgivare gillar att dra ned, men det kan vara nödvändigt av olika skäl. Man kanske måste göra en omstrukturering. Affärerna kanske går dåligt.

Man vet också om det som är bra med de svenska arbetsgivarna. Det blir nämligen ofta en diskussion om att många arbetsgivare i Sverige inte är goda människor. Visst finns det kålsupare. Men de här arbetsgivarna och företagarna finns och lever i vår vardag. Och om det går bra för svenska företag får fler svenska löntagare ett arbete att gå till och möjlighet att göra en lönekarriär. Vi får också mer resurser till vår gemensamma välfärd, till polisen och till försvaret – med tanke på den geopolitiska förändringen.

Genom att vi politiker håller armlängds avstånd möjliggör det för arbetsgivarförbunden och arbetstagarförbunden att sätta sig ned och förhandla om det som båda parterna tycker är viktigt och att komma överens. Det är därför vi knappt har några strejktimmar i Sverige. Stockholm eller andra delar av Sverige lamslås inte, så som det kan vara i Bryssel. Åker man till Bryssel kan man till och från få se kravallstängsel utanför parlamentet. Tack och lov har jag inte sett ett enda kravallstängsel utanför vårt parlament än.

Herr talman! Jag vill lyfta upp det som är unikt i Sverige. Även om den borgerliga sidan kanske inte alltid är överens med oppositionen när det kommer till synen på den svenska arbetsmarknaden är vi ändå överens i mångt och mycket jämfört med våra europeiska kollegor. Men jag vill höja ett varningens finger om att man från Bryssel försöker reglera den svenska modellen. Därför är det otroligt viktigt att arbetsgivarförbund och arbetstagarförbund hittar en gemensam ståndpunkt och att vi från politiken motar bort Bryssel och låter den svenska modellen få fortsätta tjäna precis som den har gjort historiskt.

Herr talman! Jag kommer återigen att gå tillbaka till den svenska modellen. Jag låter som en socialdemokrat. Men det är inte bara socialdemokrater som värnar om den svenska arbetsrätten. Det gör även vi moderater. Om vi tittar historiskt har socialdemokratin sina rötter i arbetarrörelsen och vi har våra i arbetstagarrörelsen.

När vi träffar representanter från de båda sidorna kan vi diskutera till exempel pensionsavsättningar. Ungefär nio av tio svenska löntagare har kollektivavtal, och många av mina socialdemokratiska kollegor tycker att det ska vara kollektivavtal på varenda arbetsplats. Det respekterar jag. Men jag är av åsikten att det inte är fel med kollektivavtal men att det bör vara upp till varje företag. Och nio av tio omfattas av kollektivavtal.

Jag ska lyfta fram det positiva, som vi oftast inte pratar om i politiken. Om det är lågkonjunktur och om företaget har ett kollektivavtal vet varje arbetstagare att om företaget skulle gå i konkurs eller inte skulle betala in premierna är arbetstagaren förutom garantilönen från staten fortfarande, via kollektivet, garanterad sin pensionsavsättning. Och i händelse av ett varsel, om man får sparken eller om man ska gå på föräldraledighet vet man att försäkringen är betald. Och om man – gud förbjude – utsätts för en arbetsskada går trygghetsförsäkring vid arbetsskada in.

Det finns många saker som vi inte nämner i den här kammaren. Jag tror att skälet till att det är bättre än många får det att låta som är att vi låter parterna komma överens. Vi låter inte den politiska konflikten gå in i arbetsrätten.

Därmed är det glädjande att Socialdemokraterna inte fattade beslut på sin kongress om att det bör lagstiftas om en arbetstidsförkortning. Visst kommer man att pressa på sina kompisar i de olika fackförbunden. Men det får ske via förhandlingar.

Jag är av åsikten att om man i något särskilt kollektivavtal vill komma överens om att gå ned i arbetstid ska det vara upp till det kollektivet, men jag tror inte att politiken ska lägga sig i. Vi behöver fler som arbetar. Vi behöver fler arbetade timmar. Om båda sidor i någon särskild bransch kan säkerställa att det tjänar både arbetsgivarna och löntagarna är det upp till det kollektivet. Men vi ska inte ha en lagstadgad arbetstidsförkortning.

Vi ska ha i bakhuvudet att vi har väldigt generösa regler i Sverige när det kommer till föräldraledighet och semester. Vi ska inte tumma på det. Men vi måste också låta parterna få förhandla och göra det i sin egen takt. Historien har visat att det har tjänat Sverige mycket väl.

Herr talman! Mot den bakgrunden vill jag yrka avslag på samtliga motionsyrkanden.

Adrian Magnusson (S)

Anf. 132 Adrian Magnusson (S)

Herr talman! Vi i Socialdemokraterna står givetvis bakom alla våra yrkanden, men för tids vinning vid framtida votering yrkar jag bifall endast till reservation 11.

Arbetsrätten reglerar något av det allra mest fundamentala i människors liv. Det är det som många av oss lägger flera timmar om dagen på och som ibland också tar upp en lite för stor del av vår fritid: arbetet. Arbetstiden faller sig ju givetvis naturlig att diskutera när vi pratar om att arbetet tar stora delar av människors tid – inklusive fritid, tyvärr.

Arbetslivet präglas av ett maktförhållande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Det är ett ojämlikt förhållande. Arbetsgivarna har alltid ett övertag i det maktförhållandet. Med anledning av det har lagstiftaren historiskt ingripit för att maktförhållandet ska regleras, för att maktförhållandet ska bli något mer jämlikt.

Lagen om anställningsskydd, medbestämmandelagen, arbetstidslagen, semesterlagen, ja, många olika typer av lagstiftning har tagits fram just av den anledningen: Att jämna ut den ojämlika maktbalans som finns i arbetslivet.

Nu är det inte resultatet av något slags gudomlig kraft, utan resultatet av en hård och enträgen kamp över lång tid. Det är resultatet av en högst medveten politisk kamp av svensk och internationell arbetarrörelse.

Det går givetvis att använda arbetsrätten på precis motsatt sätt. Man kan använda den för att i stället stärka arbetsgivares makt på bekostnad av arbetstagarnas. Under de senaste hundra åren har denna uppfattning som tur är inte varit dominerande. Eller, tur: Det är inte av en slump, utan det är ett konkret resultat av en fast politisk övertygelse.

Herr talman! Ingenting är dock självklart. Ingenting kan tas för givet. Vi ser en oroväckande trend på svensk arbetsmarknad. Vi ser hur arbetstagares makt hela tiden minskar i förhållande till arbetsgivarnas makt. Vi ser det i trenderna med alltmer övervakning på arbetsplatsen, och allt fler arbetstagare övervakas i arbetet. Det är något som möjliggörs inte minst med den allt bredare användningen av algoritmer och artificiell intelligens.

Det här är givetvis inte en slump. I tider av hög arbetslöshet ökar möjligheterna för arbetsgivare att stärka sin makt. Vem ska protestera när det första jobbet står på spel, eller när hela ens försörjning kan försvinna i ett nafs? Lägg därpå att de osäkra anställningsformerna också blir allt vanligare. Det är en oroväckande trend, och lagstiftaren såväl som parterna behöver vara observanta på utvecklingen.

Herr talman! På tal om parterna är fack och arbetsgivare grundläggande för den svenska arbetsrätten, nu som då. Det är den så kallade svenska modellen. Modellen innebär att stora delar av arbetsmarknadens villkor och regler hanteras av parterna. Modellen bygger på ett stort och omfattande gemensamt ansvar mellan parterna.

Det är ett ansvar som hittills fungerat väl. Få andra länder kan skryta med Sveriges tillväxt, goda arbetsvillkor och låga antal konfliktdagar över tid. Det är något vi ska vara stolta över och fortsätta att arbeta för. Inte heller detta är något som uppstått genom en gudomlig kraft nedkommen från himlen utan är resultatet av högst medvetna ansträngningar.

Tyvärr ser vi att det finns de som inte vill ta det ansvar som den svenska modellen innebär. Antingen förkastas den svenska modellen helt, vilket uppenbarligen ytterligare rubbar maktbalansen på svensk arbetsmarknad, eller så utnyttjas arbetare.

Vi ser skrämmande exempel med modernt daglöneri, arbetare som tvingas sova på arbetsplatser i containrar och arbetare som tvingas arbeta alldeles för mycket till alldeles för låg lön. Det är fullständigt oacceptabelt att vi har sådana fenomen på svensk arbetsmarknad. Jakten på profit får aldrig stå över vanliga människors liv och hälsa.

Ett initiativ från tidigare socialdemokratiska regeringar att sprida detta tankesätt är Global Deal. Socialdemokraterna beklagar att denna högerregerings ambitioner gällande Global Deal och rättvis handel förefaller vara låga. Globaliseringens frukter behöver fördelas jämlikt. Arbetet med rättvis frihandel behöver förstärkas och fortgå med oförtröttlig kraft. Sverige har visat att det är möjligt.

Herr talman! Vi socialdemokrater hade också gärna sett att regeringen gjorde mer vad gäller entreprenörsansvaret. Det finns en färdig utredning som konstaterar att uthyrd personal behöver omfattas av lagstiftningen gällande entreprenörsansvar. Vi socialdemokrater hade välkomnat att utskottet tydligt tagit ställning för detta, och vi beklagar att så inte skett.

Herr talman! För lite mer än ett år sedan när vi en liknande debatt som den vi har i dag var frågan om arbetstidsförkortning knappt uppe på bordet. Den kanske diskuterades teoretiskt på något seminarium någonstans i landet. Nu är frågan i centrum av den svenska politiska diskussionen, inte minst för att svensk arbetarrörelse har lyft upp frågan.

Det är ju inte konstigt. När vi ser hur produktionsöverskottet tillfaller företagen och deras ägare i allt högre utsträckning och arbetstiden ligger kvar på samma nivåer som den gjort de senaste 50 åren, då är det minst sagt rimligt att diskussionen om arbetstider lyfts upp. Det gäller dessutom när svenskarna arbetar klart mest i Norden.

Herr talman! För Socialdemokraterna är det fortsatt viktigt att parterna tar ansvar för den svenska modellen. Det handlar om att arbetsrättsliga förhållanden kan lösas mellan parterna, i dialog och i förhandlingar. Vi socialdemokrater ser det därför som självklart att det är parterna som i första hand ska lösa frågan om arbetstidsförkortning.

Vi välkomnar att det nu finns en seriös diskussion kring arbetstiden och dess förläggning. Socialdemokraterna ser fram emot att denna diskussion kommer att fortsätta föras i samhället och bevakar parternas arbete kring frågan med stort intresse.

För att återigen lyfta fram den svenska modellen, vilket säkert kommer att göras flera gånger i dagens debatt, står Socialdemokraterna fast i sin övertygelse om den svenska modellens förträfflighet. Fler behöver inordnas i den svenska modellen.

Det är med oro som vi ser en utveckling där allt fler företag väljer att se sina anställda som allt annat än arbetstagare. Detta medför exempelvis att arbetsmiljöansvaret inte tas och att kollektivavtal inte tecknas. Det är i grunden en ordning som hotar den svenska arbetsmarknadsmodell som gett oss tillväxt och välstånd. Fler företag som anlitar exempelvis matbud behöver ta ansvar för arbetsmiljön, och fler behöver teckna kollektivavtal. Så upprätthåller vi världens mest framgångsrika arbetsmarknadsmodell.

Kopplat till detta ser vi socialdemokrater med oro på utvecklingen där så kallade plattformsföretag slår ifrån sig arbetsgivaransvaret. Vi föreslår därför att en utredning tillsätts som kartlägger plattformsekonomin och lämnar förslag till åtgärder på problemen inom plattformsekonomin. Vi beklagar att högerpartierna avvisar detta.

Ett annat oönskat fenomen som dykt upp på svensk arbetsmarknad under senare år är den så kallade hyvlingen. Människor som tidigare jobbat heltid kan få se sin anställning omvandlas till en deltid, eller knappt det.

Det är en i längden orimlig ordning som slår hårt mot svenska löntagare till exempel inom handeln. Inte sällan är det unga som råkar ut för det och som senare inte kan få lånelöften eller kan planera sina liv. Även här måste parterna ta sitt ansvar och tillse att denna ordning upphör. Normen på svensk arbetsmarknad ska vara tillsvidareanställningar på heltid, punkt.

Målet för och med politiken måste vara att minska maktskillnader och ojämlikhet i samhället. Det är i alla fall en tydlig uppgift för den svenska socialdemokratin. Med det i åtanke kommer vi socialdemokrater alltid att stå upp för löntagares rätt att organisera sig, förhandla sig till bättre arbetsvillkor och att inom lagens ramar använda stridsåtgärder för att stå upp för sina rättigheter.

I den tid vi lever i, när stora företagsägare utökar sin makt, och till och med köper presidentmakt på andra sidan Atlanten, då behöver den lagstiftande makten i Sverige vara tydlig. I maktkonflikten mellan arbetsgivare och arbetstagare behöver lagstiftaren vara redo att skydda och stärka arbetstagarnas makt. Detta ska ske samtidigt som den svenska modellen, detta framgångsrika recept på välstånd, skyddas.

Alla bär ansvar för den svenska modellen: Lagstiftaren, arbetstagarna och inte minst arbetsgivarna. Om någon av dessa parter inte tar ansvar för den svenska modellen, då faller den. Socialdemokratin kommer fortsatt att stå upp för den svenska modellen och ta strid för den, samtidigt som arbetstagarnas intressen är i fokus. Det är vårt löfte.

(Applåder)

I detta anförande instämde Björn Petersson (S).

Ciczie Weidby (V)

Anf. 133 Ciczie Weidby (V)

Herr talman! Tack så jättemycket, Adrian Magnusson, för ett fantastiskt anförande! Han får mig att bli väldigt nostalgisk. Han låter precis som sossarna gjorde när jag växte upp på 70-talet. Det är verkligen härligt att höra om arbetarnas makt och hur viktigt det är att politiken lyssnar på arbetarna.

Adrian Magnusson var väldigt tydlig med att det alltid råder ett ojämlikt maktförhållande mellan dem som äger och köper arbetet och dem som säljer det. Det är därför så viktigt att politiken går in så att vi får alla lagar: semesterlagen, förtroendemannalagen, arbetsmiljölagen och så vidare. Det ska finnas en trygghet och en säkerhet.

Men det gäller inte på alla områden. När det kommer till arbetstidsförkortning är den arbetstid som vi nu har lagstiftad, och det har den alltid varit. Det måste den vara för att den ska vara rättvis. Det ska ju inte bara vara de starka fackförbunden som kan få igenom en bra arbetstid medan de som har svagare maktförhållanden inte kan det.

När Adrian Magnusson duckar och säger att det är just när det gäller arbetstiderna som parterna ska ta sitt ansvar och inte när det gäller till exempel hyvlingar och visstidsanställningar – hur resonerar han då?

Adrian Magnusson (S)

Anf. 134 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Jag menar att parterna tar ansvar också i andra frågor än arbetstiden. Om jag uttryckte mig slarvigt får jag rätta till det: Parterna tar ansvar kring en rad andra frågor bortom arbetstiden, inte minst när det gäller hyvlingen. Där har man tagit ansvar.

Det jag ville få fram är att uppgiften att ta ansvar ofta åläggs fackförbunden i det här landet. Och den ordningen är orimlig. Också arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer måste ta ansvar för den svenska modellen. Jag är helt övertygad om att Ciczie Weidby håller med mig om detta, så det behöver vi inte ha en lång diskussion om. Det kan finnas andra debattörer som kommer senare i debatten i dag som har en annan uppfattning i frågan, men jag tänker inte uttala mig om det på förhand.

Jag tar tillfället i akt att tacka Ciczie Weidby för att hon uppskattade mitt anförande. Det är – nästan – alltid skönt att höra när ledamöter från andra partier uppskattar det man säger.

Låt oss återgå till arbetstidsfrågan. Det är som ledamoten säger: Vid nästan alla tillfällen är det lagstiftning som har gjort att arbetstiden har förkortats – inte alla, men nästan. Det finns i alla fall ett undantag i historien.

Jag tänker läsa upp vårt kongressbeslut, för jag tror att det kan råda viss förvirring kring socialdemokratins hållning i frågan. Jag kommer kanske att få läsa upp det fler gånger i dag, men jag börjar nu. Så här står det i riktlinjerna som antogs på kongressen – jag var själv där, så jag kan vidimera det: ”Vi ser positivt på parternas arbete med att hitta lösningar för ett hållbart arbetsliv och ser även behovet av en arbetstidsförkortning. I Sverige arbetar vi mycket och många kämpar med att få arbete och vardag att gå ihop och att orka ett helt yrkesliv. Arbetstiden behöver kortas. Frågan om arbetstidsförkortning bör i första hand lösas av parterna på arbetsmarknaden och kan komma att kräva regleringar och insatser i närtid.”

Det innebär alltså att vår uppfattning är att parterna ska lösa frågan, men vi ser att beslutet kan komma att kräva regleringar och insatser i närtid. Vi tror dock på parternas förmåga, och vi tror på den svenska modellen. Därför tycker vi att det är rimligt att parterna först försöker lösa frågan.

(Applåder)

Ciczie Weidby (V)

Anf. 135 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Tack så jättemycket för svaret, Adrian Magnusson!

Jag har läst beslutet tidigare. Det är alltid så fantastiskt med socialdemokratiska beslut. De gör att två sidor alltid kan känna sig nöjda, för man kan alltid tolka besluten precis som man själv vill. Det visar på en finess och ett hantverk som många av oss är väldigt avundsjuka på.

Parterna ska ta sitt ansvar – absolut. Men i det här fallet är inte arbetsköparna ett dugg intresserade av att sänka arbetstiden, förutom för sig själva. Tjänstemännen på Svenskt Näringsliv har såklart kortare arbetstid; det förstår man ju. Alla vill kunna hämta tidigare på förskolan och få en bättre fritid med mindre stress och så vidare. Men de stackars knegarna ska tydligen inte få ha det på det viset.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka Adrian Magnusson och Socialdemokraterna när det gäller vad som händer om parterna inte i första hand i något slags närtid kommer överens. Både Kommunals och Handels medlemmar hör ju till förbund som inte är lika starka och har samma utgångsläge som flera andra förbund har. Metall är ett sådant fackförbund, som har lång tradition och har bra avtal. Men alla har inte den utgångspunkten.

Ska jag tolka Adrian Magnusson och Socialdemokraterna så att vi ska gå in och lagstifta om en generell förkortad arbetstid som gäller alla om parterna inte inom något slags närtid i första hand kommer överens om kortare arbetstid?

Adrian Magnusson (S)

Anf. 136 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Jag vill börja där jag avslutade. Socialdemokratin tror på den svenska modellen, och vi tror att parterna kommer att kunna lösa frågan.

Som ledamoten själv just anförde verkar Svenskt Näringsliv vara anhängare av arbetstidsförkortning att döma av hur de själva agerar på sin egen arbetsplats. Det finns därför förhoppningsvis en god grund och en god förståelse för hur bra det kan vara med arbetstidsförkortning även för vanliga knegare, som ledamoten uttryckte det.

Jag var lite nyfiken på hur Vänsterpartiet formulerar sig kring frågan. Jag gick in och tittade på partiets hemsida i dag, för jag tänkte att det kan vara intressant att se vad de skriver. Det står så här: ”Vänsterpartiet vill tillsätta en utredning med uppdraget att belysa möjligheterna till en generell arbetstidsförkortning. Utredningens uppdrag ska lägga fram förslag på hur arbetstidsförkortning med bibehållen lön kan införas, och samtidigt ge parterna i uppdrag att utforma arbetstidsförkortningen så att hänsyn tas till de olika förutsättningarna som råder inom olika branscher.”

Om man tyckte att vår skrivning var en övning i tvetydighet verkar det som att Vänsterpartiet börjar ta intryck av socialdemokratiska kongressriktlinjer, för det här var också en övning i tvetydighet. Man kan tänka sig lagstiftning, men man tycker att parterna ska lösa det – tja!

Vi tror på parternas förmåga. Men som vi skriver kan det komma att krävas regleringar och insatser i närtid. Som jag läser Vänsterpartiets skrivningar tror jag inte att vi är så långt ifrån varandra egentligen. Jag är inte riktigt säker, men jag tolkar det så i alla fall.

(Applåder)

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 137 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Också jag lyssnade noga på ledamotens anförande. Det var ett bra anförande, men jag kunde faktiskt inte höra att familjen nämndes en enda gång.

För mig som kristdemokrat är familjen samhällets viktigaste grundpelare. Barn och familjer påverkas av alla politiska beslut som vi fattar. Det gäller även arbetsrätt och arbetstid.

På Socialdemokraternas kongress var det tal om arbetstidsförkortning. Jag är glad att man vågade lämna målet att lagstadga om 35 timmars arbetsvecka även om man nu säger att parterna ska komma fram till det.

Min fråga till ledamoten handlar om familjeperspektivet. Förskolan är våra barns arbetsplats. Socialdemokraterna har fått föräldrar att tro att om barn inte börjar i förskolan så fort de har fyllt ett år kommer de att komma efter i utvecklingen – detta trots att forskningen visar att upp till tre års ålder är anknytningen det viktigaste och att föräldrar är de enda vuxna ett barn behöver.

Min fråga till ledamoten Adrian Magnusson är därför: Kan Socialdemokraterna tänka sig att lagstadga om att barn får vara i maximalt 35 timmar i veckan på förskolan?

Adrian Magnusson (S)

Anf. 138 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag måste säga att jag är fascinerad över svensk borgerlighets och andra partiers stora intresse för Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis 42:a kongress. Jag har noterat hur borgerliga riksdagsledamöter i stort sett verkar ha tillbringat den plenifria veckan inlåsta på sina kammare för att följa den socialdemokratiska kongressen från början till slut. Jag var ombud, men jag tror faktiskt att borgerliga riksdagsledamöter följde kongressen mer än vad jag gjorde. Det tycker jag är ganska imponerande.

Ledamoten har helt rätt i att det finns en grundläggande ideologisk skillnad mellan kristdemokratin och socialdemokratin. Vi ser inte familjen som den minsta beståndsdelen. Vi ser individualismen i positiv mening; människor ska kunna leva sina drömmars liv oavsett var de kommer ifrån. Strukturer som kan vara förtryckande ska inte hålla dem tillbaka. Det kan finnas många olika exempel på sådant förtryck. Vi anser inte att man ska vara beroende av familjen. Därför har socialdemokratin varit drivande i att bygga upp välfärdsstaten genom en del av den lagstiftning som jag redogjorde för i mitt anförande.

Fru talman! Det här är en arbetsrättslig debatt och en fråga om arbetstid. Med tanke på det starka stöd som ändå finns hos befolkningen för en arbetstidsförkortning förstår jag att Kristdemokraterna gärna vill prata om annat.

Jag kan bara notera att Kristdemokraterna själva har uttryckt att de inte har några problem med att se över arbetstiden om arbetsmarknadens parter gör det. Det har man uttryckt i debattartiklar i Aftonbladet.

Vad gäller förskolan är vi förhoppningsvis överens om att den är oerhört viktig för barns utveckling. Jag hoppas verkligen att det inte finns någon konflikt där och att vi inte i stället borde diskutera huruvida förskolan verkligen är så viktig för barns utveckling.

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 139 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Jag noterar att ledamoten inte vill svara på min fråga utan vill hävda att den inte har i denna debatt att göra. Men om vi skulle gå med på en arbetstidsförkortning blir ju konsekvensen att barn bör vara mindre tid på förskolan.

Sverige har kanske världens bästa förskola. Vi har kanske världens bästa pedagoger. Våra barn har det bra på förskolan. Men det diskuteras aldrig hur många timmar ett barn tillbringar på förskolan.

Därför upprepar jag frågan. Kort och gott: Är Socialdemokraterna beredda att lagstadga om att barn maximalt får vara 35 timmar i veckan på förskolan?

Adrian Magnusson (S)

Anf. 140 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Svensk borgerlighet befinner sig uppenbarligen i något slags kris. Det må så vara. Det hade jag kanske också gjort om jag hade läst SCB-mätningen i morse. Nu vill man i stället för att prata om vad man själv gör och vad man själv har misslyckats med under de snart tre år då man haft regeringsmakten gå in i något slags valrörelse och gå i opposition mot potentiella socialdemokratiska förslag.

Nu är det ju Kristdemokraterna och de borgerliga partierna som innehar regeringsmakten. Då tycker jag att det först och främst är där ansvar ska utkrävas. Det är så ett parlament vanligtvis funkar: Det är oppositionen som granskar regeringsmakten, inte regeringsmakten som granskar oppositionen. Jag förstår dock att man kan vilja ha en annan ordning där.

Jag vill bara rätta ledamoten: Vår uppfattning är att parterna ska lösa detta. Ledamoten uttryckte det som att vi ska se till att det blir en arbetstidsförkortning. Vår uppfattning är, vilket jag hoppas och av tidigare uttalanden har förstått det som att också ledamoten menar, att det är arbetsmarknadens parter som i första hand ska lösa en arbetstidsförkortning.

Om socialdemokratin får förtroendet av väljarna, vilket jag verkligen hoppas för det här landets välstånds och utvecklings skull, att leda landet efter nästa val kommer ledamoten att få ta del av de förslag som finns för att förbättra integrationen i landet. Det är ett arbete som är nödvändigt. Ledamoten kommer också att få ta del av våra förslag för att se till att alla barn – oavsett var de kommer ifrån, oavsett bakgrund – kan leva sina drömmars liv.

(Applåder)

Jonny Cato (C)

Anf. 141 Jonny Cato (C)

Fru talman! Även jag vill såklart prata om den fantastiska kongressen, även om jag inte bevittnade den särskilt mycket – det ska jag villigt erkänna.

Kristdemokraterna saknade familjeperspektivet. Jag saknar givetvis företagarperspektivet. Förutsättningen för att kunna ha en god arbetsmiljö är faktiskt att ha ett arbete att gå till. Fyra av fem jobb skapas i små och växande företag. Det verkar socialdemokratin helt ha glömt bort.

När jag tittar på Socialdemokraternas senaste utspel på arbetsmarknadsområdet blir jag genuint orolig. Det är arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Det är slopat karensavdrag. Detta är förslag som kan låta bra – men vem står för kostnaden? Vem är det som drabbas? Jo, det är landets företagare.

Detta är ytterst bekymmersamt. Arbetslösheten i landet går åt fel håll. Vi ser på såväl stora som mindre orter hur företag efter företag går i konkurs. Det är tufft att vara företagare i Sverige.

Regeringen gör inte tillräckligt. Jag är dock rädd för vad socialdemokratins förslag på området skulle innebära. Vad skulle 35 timmars arbetsvecka innebära för företagaren? Vad skulle slopat karensavdrag innebära för företagaren?

Som vanligt är Socialdemokraternas lösning att det är företagen som ska stå för kostnaden och företagen som ska stå med problemen.

Adrian Magnusson (S)

Anf. 142 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Jag tror att ledamoten Cato också följde stora delar av Socialdemokraternas fantastiska kongress, som han själv uttryckte det. Jag tycker att det är glädjande att den har fått så mycket utrymme hos så många människor i den här kammaren, även hos det gamla Bondeförbundet. Det gläder mig.

Det sprids nu en bild av att vi på något sätt i våra riktlinjer har tagit beslut om 35 timmars arbetsvecka. Jag läste upp riktlinjeförslaget tidigare, och något sådant finns inte. Ändå sätts nu bilden av vissa borgerliga debattörer att Socialdemokraterna kommer att gå fram med ett förslag om 35 timmars arbetsvecka. Jag ville bara reda ut det så att vi inte hamnar där.

Jonny Cato lyfter ändå en ganska viktig aspekt, nämligen den så kallade borgerliga regeringens totala misslyckande när det kommer till arbetsmarknadspolitiken. Jag delar verkligen Jonny Catos och Centerpartiets oro i fråga om konkurser och den skenande arbetslösheten. Jag är genuint bekymrad, så det är bra att Jonny Cato lyfter detta.

Den här debatten visar ganska tydligt vilka intressen våra partier företräder. Vi företräder löntagarintresset, och det har socialdemokratin gjort i snart 150 år. Centerpartiet står här och beklagar sig över reformer som skulle kunna göra livet bättre för, som ledamoten Weidby uttryckte det, vanliga knegare och bekymrar sig i stället över företagens intressen.

Det blir tydligt att det finns motstående intressen i svensk politik. Ibland hävdas det att det inte gör det, att vi alla egentligen tycker samma sak och att vi bara skruvar lite på marginalerna. I det här replikskiftet blir det tydligt att det inte är så.

De reformer som vi beslutade om på den fantastiska kongressen är reformer som vi är övertygade om kommer att göra livet bättre för vanligt folk i deras vardag.

(Applåder)

Jonny Cato (C)

Anf. 143 Jonny Cato (C)

Fru talman! Det viktigaste för en vanlig knegare är att ha ett arbete att gå till och kunna knega på. Fler unga pojkar och flickor behöver se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen. Det är varken Socialdemokraterna eller Centerpartiet som skapar de arbetstillfällena. Det gör landets företagare. Politiken kan inte skapa jobb, men politiken kan skapa hinder för att företagen ska kunna växa och frodas. Jag är genuint oroad över den utveckling vi ser runt om i landet för landets företagare.

Centerpartiet har haft en kampanj där vi under ett antal månader har åkt runt och pratat med och lyssnat på landets företagare. Det de säger är framför allt tre saker: Det är för mycket krångel, det är svårt att hitta kompetens och det är för höga kostnader. Med Socialdemokraternas förslag kommer det inte att bli mindre krångligt eller billigare att vara företagare i det här landet. Tvärtom kommer det att bli krångligare och dyrare. Dessutom behöver man anställa fler, i den stora kompetensbrist som redan finns, om man ska gå till 35 timmars arbetsvecka.

Nej, det stämmer väl att kongressbeslutet inte är exakt 35 timmars arbetsvecka. Men man kan också konstatera att ordföranden för LO, som är mycket drivande i förslagen om karens, arbetstidsförkortning och så vidare, i helgen valdes in i det verkställande utskottet. Det är rätt kul: Vi anklagas ofta för att stå på företagarens sida och för att ha företagarens intressen för ögonen. Men det är faktiskt bara ett parti i denna kammare som är kopplat till en av arbetsmarknadens parter, och det är Socialdemokraterna. Då råder det ingen balans på svensk arbetsmarknad.

(Applåder)

Adrian Magnusson (S)

Anf. 144 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Jag delar verkligen inte ledamotens bild att det bara finns ett parti i den här kammaren som är knutet till arbetsmarknadens parter. Jag vill påminna ledamoten om vad Centerpartiets partiledare gjorde innan hon blev Centerpartiets partiledare, men vi behöver inte fördjupa oss i den övningen. Det finns också andra partier i kammaren som har väldigt starka band till den andra sidan i konflikten mellan arbete och kapital.

Nu stod den centerpartistiske ledamoten och beklagade sig över förkortad arbetstid. Centerpartiet har tidigare uttryckt sig så här: ”Vi tycker fortsättningsvis att det ska vara upp till arbetsmarknadens parter eller enskilda företag att besluta om det är möjligt och lämpligt med förkortad arbetstid beroende på förutsättningarna inom respektive bransch.”

Man kan tolka ledamoten som att Centerpartiet inte vill ha någon förkortad arbetstid, kosta vad det kosta vill, och att man inte tror att parterna kan lösa det. I så fall är det en omsvängning från den hållning man tidigare haft. Då kan man fråga sig vad Centerpartiet egentligen tycker och tänker om den svenska modellen. Det blir jag något bekymrad över, måste jag säga.

Sedan är det nästan lite komiskt hur den centerpartistiske ledamoten, när vi har en regering som består av borgerliga partier, går upp här och beklagar sig över arbetsmarknadspolitiken. Den centerpartistiske ledamoten borde inte ta den debatten med mig, utan han borde ta den med de borgerliga partier som sitter i Sveriges regering.

Det är uppenbart att det är den borgerliga arbetsmarknadspolitiken som har lett till nästan 10 procents arbetslöshet. I det län som både jag och ledamoten kommer från råder det massarbetslöshet. Jag tycker att det är uppseendeväckande att socialdemokratin ställs till svars för den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. Det tycker jag faktiskt att ledamoten måste ta med borgerliga politiker och inte med någon som företräder Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.

(Applåder)

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 145 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.

Jag vill också inleda med att göra Socialdemokraterna och Adrian Magnusson besvikna: Jag har inte sett en minut av er kongress, utan det jag hänvisade till kom från en artikel i Dagens Arena, där bland andra er före detta partisekreterare Lars Stjernkvist citerades.

Fru talman! Att ha ett arbete att gå till är inte bara en fråga om ekonomi, utan det handlar om värdighet, gemenskap och ansvar.

För oss kristdemokrater är arbetslivet en viktig del av det goda samhället. Arbetsrätten och arbetstiden spelar en avgörande roll för att skapa balans mellan arbetsgivarnas behov och de anställdas trygghet. Vi vill ha ett arbetsliv som är tryggt men också flexibelt, där arbetsgivare vågar anställa, där arbetstagare vågar byta jobb, där reglerna är tydliga men inte kvävande och där både företag och människor kan växa.

En fråga som varit viktig för oss är att modernisera arbetsrätten så att den fungerar för dagens arbetsmarknad. De gamla reglerna var skrivna för en annan tid och ett annat samhälle. Då var det vanligare att man jobbade hela livet på samma arbetsplats, men i dag ser vi helt andra mönster: Småföretag växer fram, och det finns gigarbete, distansarbete och projektanställningar.

Arbetsrätten måste helt enkelt följa med. Därför är de nya förändringar i lagen om anställningsskydd, LAS, som trädde i kraft den 1 oktober 2022 viktiga. Det är reformer som stärker balansen och gör det enklare för arbetsgivare att anställa men som samtidigt ökar tryggheten för den som är anställd.

Förändringarna har bland annat inneburit tydligare regler vid uppsägning, så att små företag inte ska behöva tveka inför att anställa, och även fler möjligheter till kompetensutveckling och omställningsstöd, också för dem som inte varit fast anställda under lång tid. Många av åtgärderna har gjort det lättare för arbetstagare att komma in på arbetsmarknaden och få en trygg anställning.

För arbetsgivare har förändringarna inneburit vissa förbättringar som sänkt tröskeln och minskat riskerna med att anställa, och de har gett större möjligheter än tidigare att kringgå LAS turordningsregler vid arbetsbrist och gjort det lättare att säga upp personal som missköter sig. Syftet med nya LAS var helt enkelt att anpassa arbetsmarknaden efter samhället, med förbättrad flexibilitet och bättre trygghet för anställda.

Jag vill tacka Centerpartiet för att de säger nej till att slopa karensavdraget.

Fru talman! Vi kristdemokrater vet att arbetslivet inte existerar i ett vakuum. Det hänger ihop med familjelivet. När en förälder går till jobbet ser barnen något viktigt: ansvar, struktur och stolthet. Arbete ger inte bara bröd på bordet, utan det ger också förebilder. Därför är det avgörande att vi skapar ett samhälle där både kvinnor och män ges möjlighet att kombinera arbete med familjeliv.

Ett hållbart arbetsliv är också ett familjevänligt arbetsliv, och många gånger är arbetslivet en familj i sig. Jag tänker särskilt på de tusentals familjeföretag som bär Sverige. Det är företag som gått i arv, ibland över flera generationer. I dessa företag finns ofta en djupare förståelse för hur arbete påverkar livet i stort.

En sådan verklighetsberättelse är hur grundaren av företaget Babybjörn till och med ringde hem till en anställd för att få veta hur det stod till med den anställdes make, efter att ha fått höra att han var sjuk. Det är familjeföretag som har en omsorg om de anställda som går utöver det som kollektivavtal och annat kan komma fram till. Där finns en mänsklighet, en närhet och en vilja att hitta lösningar som fungerar, inte bara för företaget utan för människorna som jobbar där.

Fru talman! Vi ser dessutom hur viktiga våra småföretag är, inte bara för tillväxten utan för att skapa jobb i hela landet. Små och medelstora företag står för 65–70 procent av jobben i privat sektor. Fyra av fem jobb skapas av små och medelstora företag. Det är där framtidens arbetstillfällen växer fram, men då krävs det att vi fortsätter att underlätta för dem som vågar satsa, som vågar anställa och som vågar driva företag.

Fru talman! I betänkandet behandlas en motion som föreslår att vi ska införa fyra dagars arbetsvecka. Men det har vi väl i princip redan? Vi kan utgå från en person som jobbar heltid inom industri och som jobbar dagtid, måndag till fredag. Av 365 dagar går lördagar och söndagar bort. Vi drar också bort 25 semesterdagar, och så har vi lite ATF och helgdagar på det. Vi landar då på 220 arbetsdagar delat på 52 veckor, vilket blir 4,2 arbetsdagar i veckan. Detta förutsätter att den anställde inte har tagit någon extra dag ledigt, varit sjuk eller vabbat.

Eller som det stod i en ledare i DN i går: ”Gå inte på myten att svenskar jobbar mest i Europa – vi spelar i bottenligan. – – – Lägger man dessutom till att vi har väldigt generösa regler för frånvaro – bland annat för semester, röda dagar, föräldraledighet, vab och sjukdom som inte ingår i veckojämförelsen – växer klyftan mellan oss och övriga världen ytterligare. Svenskar jobbar 1 437 timmar per år: hela 300 timmar under OECD-snittet … Utslaget blir det drygt 27,5 timmar per vecka. Det är mindre än i exempelvis Finland och Frankrike. Och placerar oss i botten på OECD:s lista.”

Fru talman! Avslutningsvis är arbetsmarknaden inte bara en plats för produktion, utan det är en plats där människor formar sina liv. Vår politik syftar till att bygga ett arbetsliv som förenar trygghet med utveckling och rättvisa med ansvar.

Vi vill ha ett samhälle där det lönar sig att arbeta, där man får växa i sitt yrke och där arbetsgivare och arbetstagare tillsammans skapar framtidens arbetsplatser, med både hjärta och ansvar, för vi vet att den som har ett arbete att gå till känner sig behövd och betydelsefull och känner stolthet över att kunna försörja sig själv och sin familj.

Adrian Magnusson (S)

Anf. 146 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Jag tackar för anförandet. Jag tycker att det var klargörande när det gäller att det finns olika intressen i politiken och att det finns partier vid sidan av den politiska mitten som företräder olika intressen. Det var väldigt tydligt i ledamotens anförande att kristdemokratin företräder företagens intressen i den konflikt som kan finnas mellan arbetstagare och arbetsgivare. Där ställer man sig solitt på arbetsgivarnas sida.

Kristdemokraterna är ett regeringsparti. Det parti som har makten på Arbetsmarknadsdepartementet är tyvärr inte representerat här i dag, så jag får ställa frågan till Kristdemokraterna: Vilka konkreta reformer har Kristdemokraterna för att göra livet bättre för vanliga löntagare?

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 147 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Om inte ledamoten är medveten om de konkreta förslag som vi har kan jag berätta att vi har infört ett omställningsstudiestöd som ska ge möjlighet för arbetstagare att utvecklas, göra karriär där de arbetar, gå framåt och lyckas lite bättre och kanske ta kliv i arbetet på den plats där de befinner sig. Det är ett av dem.

Man kan se det som att vi inte vill göra det bättre för arbetstagare bara för att vi inför ett växastöd, men det handlar om att skapa arbetstillfällen. Först av allt måste man ge människor en möjlighet att ha ett arbete att gå till.

I dag har vi bra lagar och regler för anställda så att de kan få en bra arbetsmiljö. Det må låta som att jag bara står på arbetsgivarens sida, men jag tycker att det hela tiden handlar om att vi har både rättigheter och skyldigheter. Det gäller båda parter. Det gäller arbetsgivaren – absolut – men det gäller också den anställde.

Det bästa är om man sätter sig ned tillsammans och pratar. Om en anställd upplever sig inte ha de rättigheter som man ska ha på sitt arbete behöver de båda sätta sig ned och samtala om det.

Adrian Magnusson (S)

Anf. 148 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Vi är helt överens om att det finns rättigheter och skyldigheter. ”Gör din plikt, kräv din rätt” är en gammal socialdemokratisk devis som har präglat svenskt arbetsliv under väldigt lång tid.

Jag vänder mig dock något emot historiebeskrivningen av att det är den borgerliga regeringens förtjänst att omställningsstudiestödet kom på plats. Det var faktiskt ett resultat av den förra regeringens arbete. I inledningen av denna mandatperiod höll den här regeringen på att skjuta det fullständigt i sank innan man till slut sköt till mer pengar till CSN. Det var tur att man kom till sans i det fallet.

Vad gäller arbetsmarknadspolitiken och att man infört växastödet får man nog sätta sig ned på departementet och recensera den förda politiken. Enligt arbetslöshetsstatistiken för Sverige verkar det inte gå jättebra.

Det är glädjande att ledamoten tycker att nuvarande lagstiftning fyller en viktig roll och har en funktion, men man kan konstatera att antalet dödsolyckor har ökat. Det finns kanske möjlighet och utrymme att titta på det även om detta inte är en arbetsmiljödebatt.

Av ledamotens anförande och av det som än så länge har framförts i detta replikskifte är det väldigt tydligt att det finns två motstående intressen i svensk politik, och det är väldigt tydligt vilket intresse som Sveriges socialdemokratiska arbetareparti företräder och vilket Kristdemokraterna företräder.

(Applåder)

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 149 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Då vill jag tala en liten stund om de viktiga steg som regeringen har tagit för att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Är det något som är viktigt att komma till rätta med är det när människor blir utnyttjade. Jag kunde inte se att den förra regeringen gjorde något konkret åt det under sina åtta år.

Vi har skärpt kontrollerna. Vi har förbättrat samarbetet och samordningen mellan myndigheter för att människor inte ska bli utnyttjade. Det är en rättvisefråga. Att människor blir utnyttjade är ett växande problem, som vi har sett. Och när regeringen nu tar tag i det är det något av det största, viktigaste och mest avgörande som görs för att människor som har en anställning ska ha rätt villkor och inte kunna bli utnyttjade.

De steg regeringen har tagit för att bekämpa arbetslivskriminaliteten är något av det viktigaste den gjort för att ge människor bra förutsättningar för att få en anständig och riktig anställning.

Mats Arkhem (SD)

Anf. 150 Mats Arkhem (SD)

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 23 i betänkandet.

Vi anser att det är viktigt för alla nationer att bevara självbestämmandet och den nationella suveräniteten. Det gäller inte minst inom det arbetsmarknadspolitiska området. Vi motsätter oss att EU får mer inflytande där, vilket nu sker genom de förslag som läggs fram inom ramen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Vi anser att den svenska modellen, som bygger på att parterna kommer överens om vilka regler och villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden, måste värnas. Till skillnad från vad som verkar vara utskottets uppfattning anser vi att regeringen bör vara mycket aktivare i denna fråga. Vi anser därför att regeringen bör ta initiativ till följande åtgärder:

Sverige ska bistå arbetsmarknadens parter och agera för ett nationellt och permanent undantag från EU:s arbetstidsdirektiv. Genomförandet av minimilönedirektivet ska dessutom omedelbart rivas upp om Danmark och Sverige vinner framgång i EU-domstolen.

Sverigedemokraterna vill även slå fast att Sverige har en stark och välfungerande arbetsmarknadsmodell. Det är viktigt att de politiska avvägningar som görs på arbetsmarknadsområdet görs med värnandet om denna framgångsrika modell i fokus.

Sverigedemokraterna kommer alltid att vara en grindvakt mot samtliga partier som vill flytta mer makt till EU i frågor som är kopplade till svensk arbetsmarknadspolitik. Införandet av EU:s sociala pelare har visat att vår svenska arbetsmarknadsmodell nu verkligen sätts på prov.

Fru talman! Arbetsmarknadens parter förhandlar om löneutrymmet, vilket har landat i att kortare arbetstid har prioriterats inom vissa områden medan man inom andra har valt höjda löner och därmed framtida högre pensioner. Som exempel är ett vanligt veckoarbetsmått 34,33 timmar för Kommunalmedlemmar som jobbar natt. Ett annat exempel är det gemensamma Metallavtalet. Där skiljer sig arbetstidens längd åt om man jobbar skift. Till exempel jobbar de som har kontinuerligt treskiftsarbete 36 timmar per vecka.

Samtidigt är vi inte blinda för den verklighet som många löntagare möter. Många anser att 40-timmarsveckan är bättre anpassad för dem som arbetar dagtid på kontor i jämförelse med exempelvis anställda inom vård och blåljus som arbetar dygnets alla timmar årets alla dagar.

Vi har också förståelse för att olika förbund har olika starka muskler för att få igenom en arbetstidsförkortning i avtal och att det dessutom kan vara de förbund som behöver det mest som inte lyckas gå i mål. Det finns också en jämställdhetsdimension i detta, vilket ställer stora krav på fackförbunden att använda sin gemensamma kraft för samtliga medlemmars bästa, män som kvinnor.

Vi står till fullo bakom den svenska modellen. Vi har kontinuerligt arbetat mot alla försök till inskränkningar. Vårt agerande kring minimilönedirektivet tjänar som ett gott exempel på det.

Vi anser att frågan om arbetstider hanteras bäst av parterna. Dagens flexibilitet har överlag varit gynnsam. Beroende på vad arbetsmarknadens parter uppnått tidigare skulle en lagstadgad arbetstidsförkortning få olika effekt för landets löntagare. Att lägga över frågan på politiken skulle dessutom riskera förändringar i samma takt som ändringar sker i riksdagsmajoriteten och inom EU. Det skulle minska förutsägbarheten och stabiliteten på arbetsmarknaden, vilket missgynnar både arbetsgivare och arbetstagare.

Med detta sagt utesluter vi inte att man kan tillsätta en utredning om ny lagstiftning i händelse av att parterna vänder sig till politiken med ett partsgemensamt förslag.

Jonny Cato (C)

Anf. 151 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag hade inte tänkt att ta någon replik, men det var ju en väldigt lång och engagerad del i anförandet om att EU ska hålla sig borta från arbetsmarknadspolitiken. Jag delar den inställningen. Jag uppfattar det också som att man i utskottet är väldigt överens i frågan om att vi ska värna den svenska modellen och att EU inte ska lägga sig i och vara för klåfingriga när det gäller arbetsmarknadspolitik.

Det är väldigt lätt att säga det och väldigt lätt att tycka det, men när Sverigedemokraterna väl får inflytande och får vara med och bestämma gör man ofta precis tvärtom. Sverigedemokraterna var ju med på regeringens linje om EU:s plattformsdirektiv. Att införa plattformsdirektivet är faktiskt ett av de största ingreppen EU har gjort på den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det är det första eller andra stora steget in på arbetsmarknadsområdet.

Vi var nog många som var förbryllade över att KD, L och M inte var tydligare mot Europaparlamentet och EU-kommissionen om att man skulle hålla tassarna borta. Men Sverigedemokraterna var ju med på linjen från dag ett. Man höll regeringen i handen så att regeringen skulle kunna få igenom plattformsdirektivet.

Det var dessutom under det svenska ordförandeskapet som detta drevs på och drevs framåt. Min fråga är: Varför stod inte Sverigedemokraterna upp i frågan om EU:s plattformsdirektiv – om detta nu är viktigt på riktigt?

Mats Arkhem (SD)

Anf. 152 Mats Arkhem (SD)

Fru talman! Jag är ganska ny i arbetsmarknadsutskottet. Jag satt förut i justitieutskottet. Jag har inte riktigt hunnit sätta mig in i alla regler och datum och vad som har hänt och så, men min uppfattning är ändå att vi verkligen tycker så här.

Jag gick med i Sverigedemokraterna år 2009, och det är min absoluta uppfattning att vi har haft den här politiken hela tiden. Det här är vår åsikt.

Jonny Cato (C)

Anf. 153 Jonny Cato (C)

Fru talman! Det är ett viktigt besked för de sverigedemokratiska väljarna att detta är viktigt på riktigt – men i förhandlingar med regeringen prioriterar man andra frågor. Det är helt uppenbart så att Sverigedemokraterna och regeringen hade förhandlat den här frågan. Det tror jag var väldigt tydligt bland utskottets ledamöter.

Det här är en stor inskränkning. Båda arbetsmarknadens parter är genuint oroliga för vad EU:s plattformsdirektiv kommer att innebära. Om implementeringen sker på fel sätt riskerar det på riktigt att slå sönder den svenska modellen. Jag är genuint oroad för att detta var ett första steg. Vad är nästa steg som EU ska ta in på den svenska arbetsmarknaden?

Tyvärr är det lite så med Europakommissionen att de tenderar att ta hela kroppen om man ger dem lillfingret. I det här fallet har den svenska regeringen gjort det. Man har gett EU-kommissionen ett lillfinger. Man har sagt att ”det är okej att ni går in och påverkar svensk arbetsmarknadspolitik”.

Jag har full respekt för att det kan vara svårt att hänga med i turerna när man inte har suttit i utskottet under gamla ärenden, men det här var ju första gången som EU på riktigt gick in i svensk arbetsmarknadspolitik – eller andra möjligtvis. Då säger Sverigedemokraterna: Välkomna!

Nu blir det i framtiden upp till bevis för Sverigedemokraterna att faktiskt också stå för det man tycker. Jag hoppas att Sverigedemokraterna kommer att vara tuffa i förhandlingarna framöver. Min enkla fråga blir: Kommer Sverigedemokraterna att säga nej till liknande förslag i framtiden?

Mats Arkhem (SD)

Anf. 154 Mats Arkhem (SD)

Fru talman! Det blir – som någon har sagt – nästan lite komiskt att smeta på mig som sverigedemokrat och på hela det sverigedemokratiska partiet att vi är något slags EU-vänner och EU:s största beskyddare, för det är vi faktiskt inte. Jag tror att det är ganska många som håller med om det.

Vi är i grunden lite skeptiska. Vi är inte motståndare, men vi är skeptiska till mångt och mycket. Men jag tror nog att det kommer att bli ganska bra till slut ändå – med respekt för att jag inte riktigt vet vad som har beslutats i just de här frågorna. Jag kan dock inte tänka mig att vi har gått med på någonting som skulle vara skadligt för vare sig svenska företag eller svenska löntagare.

Adrian Magnusson (S)

Anf. 155 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Jag vill egentligen bara ha ett förtydligande. I riktlinjerna från vår kongress – den fantastiska kongressen – som jag läste upp tidigare skriver vi socialdemokrater att arbetstiden behöver kortas.

Jag blev lite brydd, eller vad man ska säga, för jag förstod helt enkelt inte riktigt var Sverigedemokraterna står i frågan om behovet av en arbetstidsförkortning. Är man för, eller är man emot?

Mats Arkhem (SD)

Anf. 156 Mats Arkhem (SD)

Fru talman! Precis som ledamoten själv har sagt är detta upp till arbetsmarknadens parter. En del tycker att förkortad arbetstid är jätteviktigt. Andra tycker att det är mindre viktigt. Det är inte upp till oss politiker att bestämma hur folk ska jobba och så vidare.

Det är också så att arbetstiden inte bara handlar om timmar och minuter utan även dagar, veckor och år. Föräldraförsäkringen har till exempel ökats. År 1974 var den 180 dagar, 1975 var den 210 dagar, 1978 var den 270 dagar, 1986 var den 360 dagar, 1989 var den 450 dagar och 2002 var den 480 dagar. Så det har ju skett en arbetstidsförkortning, fast inte i timmar per vecka.

Adrian Magnusson (S)

Anf. 157 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Vi är överens om att parterna behöver gå före, men som jag precis läste upp har Socialdemokraterna som riktlinje att arbetstiden behöver kortas. Det är socialdemokratins uppfattning. Oavsett vem som ska lösa den frågan går Socialdemokraterna in i det här med en uppfattning om att arbetstiden behöver kortas.

Min fråga till den sverigedemokratiska ledamoten var: Vad tycker Sverigedemokraterna i fråga om arbetstidsförkortning? Eller har man ingen uppfattning? I tidigare uttalanden har man sagt nej till arbetstidsförkortning. Man har sagt att man inte vill ha en arbetstidsförkortning. Om det har skett en förändring på den punkten tar jag gärna del av det här.

Ledamoten började resonera kring föräldraledighet och semesterveckor, dagar, år, veckor, timmar och så vidare. Om det finns förslag från Sverigedemokraterna om fler semesterdagar, en ytterligare semestervecka eller utökad föräldraledighet tar jag gärna del av dessa också. Det kan vara så att jag missuppfattar, men jag är ändå nyfiken.

Jag är också nyfiken på en sista sak. Ledamoten förde ett resonemang om att politiken måste vara beredd att agera om parterna ber om hjälp. Det har varit så många gånger i svensk arbetsmarknadshistoria att parterna har kommit till politiken och sagt att de behöver lagstiftning inom ett område.

Om det skulle vara så att parterna ber om hjälp med arbetstidsförkortningsfrågan, är då Sverigedemokraterna beredda att sätta sig och förhandla med Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna i denna fråga? Och vilket perspektiv kommer man då att inta? Kommer man att vara för en arbetstidsförkortning? Kommer man att ställa sig på löntagarnas sida, eller kommer man att vara emot en arbetstidsförkortning? Kommer man att ställa sig på arbetsgivarnas sida? Det kan ju vara att man är överens i det läget. Det vet ju inte jag. Det jag egentligen vill reda ut är var Sverigedemokraterna står i frågan om arbetstidsförkortning. Vilka ingångsvärden tar man med sig vid en eventuell förhandling?

(Applåder)

Mats Arkhem (SD)

Anf. 158 Mats Arkhem (SD)

Fru talman! I god svensk förvaltningssed vill vi naturligtvis tillsätta en utredning och låta se vad den kommer fram till.

Som jag sa i mitt anförande är det olika. Nattarbetare inom Kommunal har till exempel mycket kortare arbetstid än dem som jobbar på kontor dagtid, för de har det behovet. Nackdelen är ju att det på sikt blir lägre lön och därmed lägre pensioner. Det är alltså inte alltigenom positivt att jobba mindre. Det finns ju inte någon gratis lunch här och var eller att man kan säga att det bara är företagen som ska ta kostnaderna. Nej, det kommer att avspeglas på framtida lön också.

Företagen kanske får ta en viss del av smällen. Löntagarna får ta en viss del av smällen, och om det är ett tillverkande företag eller ett tjänsteföretag får även dess kunder ta en viss del av smällen. Det är inte en helt lätt fråga som är svart eller vit. Det är, som med allting annat, jättemycket gråskalor.

Ciczie Weidby (V)

Anf. 159 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Sverige är ett rikt land. Vi har hög produktivitet och också stark ekonomi och välutbildad arbetskraft. Men trots detta arbetar människor i dag under större stress än någonsin. Utbrändheten ökar, sjukskrivningarna skjuter i höjden och människor går in i väggen innan de ens har hunnit fylla 40. Samtidigt ser vi att vinsterna i näringslivet slår rekord. Arbetsgivare gör miljardöverskott på det arbete som våra löntagare skrapar ihop åt dem varje dag.

Ändå hör vi från borgerliga partier att vi inte har råd att korta arbetstiden – att sex timmars arbetsdag eller fyradagarsvecka är en utopi.

Men arbetstidsförkortning handlar inte bara om arbetstid. Det handlar om vår livstid – om människors möjlighet att orka med ett helt arbetsliv och att hinna med sina barn, sin familj, sin hälsa och sin vardag. Det handlar om rätten till återhämtning och balans.

Detta är faktiskt en fråga som har rötter just i riksdagen. För det var inte frivilliga överenskommelser som gav oss åttatimmarsdagen – det var lagstiftning. Det var inte avtal mellan parterna som införde femdagarsveckan, utan det var ett politiskt beslut.

År 1919 beslutade riksdagen att införa åttatimmarsdagen. År 1973 fick vi femdagarsvecka. Detta var stora steg som togs efter år av facklig kamp, men de krävde också att politikerna och politiken tog sitt ansvar. Det måste vi nu göra igen.

Sedan 1970-talet har produktiviteten per arbetad timme ökat kraftigt. Vi producerar mer på färre timmar än någonsin tidigare. Men dessa vinster har inte gått till arbetarna eller till arbetstidsförkortning, utan de går som vanligt bara till ökade vinster och aktieutdelningar.

Nu skulle man kunna tro att det bara är Vänsterpartiet som kräver kortare arbetstid, men så är det inte. Kommunal gör också det, för deras medlemmar orkar inte längre. Det är undersköterskor, vårdbiträden, barnskötare – kvinnor som sliter i vår gemensamma välfärd, ofta med ofrivillig deltid och i stress och underbemanning.

Handels kräver samma sak. I butik, lager och ehandel är det högt tempo, fysiskt krävande och därtill ofta osäkra anställningar och dåliga scheman. Detta är inga orimliga krav. Det handlar om att få livet att gå ihop.

Det är väldigt många andra länder som har visat vägen. I Frankrike är normalarbetstiden 35 timmar i veckan enligt lag. I Belgien har man infört möjlighet till fyradagarsvecka utan lönesänkning. På Island har man testat arbetstidsförkortning brett i offentlig sektor med otroligt positiva resultat. Det uppvisade mindre stress, högre produktivitet och nöjdare anställda. Men det är ju inte raketforskning.

Då kan man undra varför vi tvekar här i Sverige. Tyvärr har Socialdemokraterna, som historiskt har varit en drivande kraft i kampen om arbetstiden, lite grann parkerat frågan i någon frysbox och överlåtit den till arbetsmarknadens parter. Jag tycker att det är lite historielöst. Vi vet som sagt att de stora genombrotten för arbetstidsförkortning inte kommer den vägen.

Att gömma sig bakom parterna är bara ett sätt att skjuta frågan på framtiden – en framtid som aldrig kommer så länge som arbetsköparsidan och högern säger nej.

Fru talman! Arbetstidsfrågan är och har alltid varit en lika mycket politisk som facklig fråga. Jag menar att den stora fråga vi måste ställa oss är: Finns vi människor till här på jorden bara för att arbeta, eller arbetar vi för att kunna leva? Jag tänker att vi går på det senare. Visst vill vi ha ett samhälle där alla människor har tid för sina barn, för sina fritidsintressen, för sitt engagemang i föreningslivet – kanske i ett politiskt parti, vad vet jag – och ett arbetsliv som håller i längden, där vi också kan jobba hela livet utan att slitas ut.

Fru talman! Sverige håller på att förlora kontrollen över vissa delar av arbetsmarknaden. Det kan vi se med till exempel plattformsarbetet, som vi har fått dras med i ungefär tio års tid, eller gigjobb, som de ofta kallas. De jobben utförs av människor som jobbar via appar. De har ingen anställning. De har ingen trygghet. Väldigt ofta saknar de möjligheter att påverka sina villkor. Detta är inte framtiden – det är dåtiden. Det är rakt av en återgång till en oreglerad marknad där arbetaren är helt rättslös och arbetsgivaren är helt osynlig.

Plattformsföretagen hävdar inte ens att de är arbetsgivare. De hävdar att de som jobbar där är egenföretagare. Men dessa saknar i praktiken den makt och de resurser som verkliga företagare har. I själva verket är detta bara en omskrivning och ett sätt för företag att undgå ansvar, skatter, arbetsmiljölagar och kollektivavtal. Det är en antifacklig praxis i dess mest sofistikerade form.

Tyvärr är detta inte det enda hot som vi ser. Arbetsmarknaden förändras, men tyvärr förändras inte arbetsrätten med den. Vi har tvärtom fått fler och fler osäkra anställningar.

Under 2007 hittade Moderaterna på allmän visstid. Nu har detta ersatts med särskild visstid. Det är alltså en anställningsform som i princip betyder att man inte har någon anställning. Det betyder att en arbetsgivare kan anställa personer på visstid helt utan objektiva skäl.

Detta gör att till exempel unga personer, kvinnor, utrikesfödda och så vidare fastnar i ett evigt ekorrhjul av tillfälliga jobb. Det är en osäkerhet som skapar stress, hindrar livsplaner och underminerar facklig styrka.

En annan oroande utveckling är det fenomen som kallas hyvling. Det är när en arbetsgivare med hänvisning till arbetsbrist sänker sysselsättningsgraden utan att säga upp personal, alltså att man liksom hyvlar på toppen. Det innebär att människor från en dag till en annan kan förlora stora delar av sin inkomst, helt utan förvarning, utan omställning och utan att några turordningsregler gäller.

Trots att man har gjort en lagändring har det blivit tydligt att det finns kryphål här. Vi såg hur H&M hyvlade arbetstiden för 1 500 anställda. Den nya lagen har tyvärr visat sig vara tandlös.

Handels och andra förbund har krävt en ändring och vill också att hyvling ska förbjudas i lag. Det tycker Vänsterpartiet också.

Låt mig summera: Det vi ser här nu är flera uttryck för en och samma utveckling, det vill säga att makten på arbetsmarknaden, som alltid har varit ojämn, ännu mer har förskjutits till arbetsköparnas fördel. Arbetsrätten luckras upp, fackens ställning försvagas och tryggheten har urholkats till priset av människors hälsa, livskvalitet och framtidstro.

Det vi såklart måste göra är att ändra detta så att plattformsföretagen erkänns som arbetsgivare och därmed tar ansvar för arbetsmiljö och försäkringar. Visstidsanställningar ska bara användas när man verkligen kan visa att arbetsbehovet finns. Vi ska givetvis också förbjuda hyvlingar så att ingen plötsligt mister sin inkomst utan någon som helst förvarning eller uppsägning.

Fru talman! Det är dags. Jag vet att borgarna har det i sig om de vill, och om inte annat får vi byta ut regeringen om ett år. Vi måste nämligen återställa balansen på arbetsmarknaden. Vi måste stärka arbetsrätten i takt med att arbetslivet faktiskt förändras. Det handlar både om respekt för människor och om anständighet. Det handlar om ett hållbart samhälle. Det är bara så ett samhälle kan utvecklas. Ingen ska heller behöva leva i otrygghet bara för att någon annan ska kunna maximera och göra vinst på dem.

Med det vill jag tacka för ordet och, bland alla mina reservationer, yrka bifall till reservation 17.

Adrian Magnusson (S)

Anf. 160 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Tack till Ciczie Weidby för anförandet! Vi kanske inte är överens om exakt allt i den beskrivning som ledamoten Weidby läste upp, men jag tyckte att det var ett bra anförande. Jag tror också att ledamoten vet att jag tyckte det, i vissa delar i alla fall.

Jag vill använda min replik till att ställa en genuin fråga till ledamoten. Jag tycker att ledamoten ofta är bra på att lyfta en fråga som är väldigt viktig på svensk arbetsmarknad, och det är den om plattformsarbete. Jag vet att ledamoten har ett stort engagemang i den frågan, och jag uppskattar det genuint. Jag tycker nämligen att det plattformsarbete som breder ut sig på svensk arbetsmarknad är ett väldigt stort problem. Det tycker även det parti jag företräder.

Jag vet som sagt att ledamoten är genuint engagerad och lägger mycket tid på det här och har gjort det under sin tid i Sveriges riksdag och arbetsmarknadsutskottet. Jag vill ge ledamoten tillfälle att utveckla sina tankar kring den här frågan och vilka konkreta förslag hon och hennes parti ser framför sig skulle kunna göra att vi fick ordning och reda på det här, eller hur man nu ska uttrycka det. Jag gör det inte av illvilja utan för att jag är genuint intresserad och vill ge ledamoten det tillfället.

Ciczie Weidby (V)

Anf. 161 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Nej, Adrian Magnusson skulle aldrig vara illvillig. Jag ser inte hur han skulle kunna ha det i sig. Tack också så jättemycket för dina ord, Adrian Magnusson!

Det är en konstig ordning i EU – först ska man ta ställning till om ett förslag strider mot subsidiaritetsprincipen, och sedan ska innehållet förhandlas. Det är en väldigt märklig ordning. Men det är riktigt: Precis när plattformsdirektivet först presenterades ställde vi oss faktiskt på samma sida som Socialdemokraterna. Allteftersom det så kallade gigjobbandet växte – allteftersom vi började se fler och fler Übertaxibilar och Foodora började bli vanligare – började jag dock grotta ned mig i vad som är det faktiska problemet.

Det faktiska problemet är att man alltid, eller väldigt ofta, låter de här personerna stå för all utrustning själva – men framför allt att de väldigt sällan har en anställning. Man gör dem alltså till egenföretagare. Men man gör dem inte alltid till egenföretagare med F-skatt, så som gäller andra och som gör att de har möjlighet att utnyttja alla sina rättigheter. I stället låter man ett målvaktsföretag, en tjänst, vara arbetsgivare och sättet för de här personerna att sköta sin egenanställning.

Nu har jag bara några sekunder talartid kvar, men det är alltså det här som är det stora problemet. Det finns nämligen absolut ingen som ser till att arbetsmiljöregler efterlevs. Ingen ser till att alla de rättigheter man har vid en anställning finns, och det borde vi förbjuda.

Adrian Magnusson (S)

Anf. 162 Adrian Magnusson (S)

Fru talman! Tack för utvecklingen av tankarna, ledamoten! Jag undrade lite när det konkreta förslaget skulle komma, men ledamoten hann med det under den sista sekunden. Ledamoten kommer dock att ha två minuter till att utveckla sina tankar på – jag kommer snart att ge henne den tiden – så hon behöver inte oroa sig.

Jag tycker att det är lovvärt och önskvärt att ledamoten, som sagt, lägger mycket tid på den här frågan. Jag uppskattar det. Nu kan man ju inte interpellera en annan riksdagsledamot, annars hade jag gärna gjort det bara för att ha ett utbyte. Men vi får väl ses i ett annat sammanhang och ta ett glas cola eller två för att diskutera de här frågorna närmare.

Vi socialdemokrater har bland annat föreslagit att man skulle kunna tillsätta en utredning som tittar väldigt grundligt på plattformsarbetet i Sverige och även kommer med förslag hur man skulle kunna komma till rätta med en del av de här problemen. Nu kan det ju vara så att utredningen som tittar på plattformsdirektivets införande också kommer att titta på den typen av frågor, men min fråga till ledamoten är om ledamoten och hennes parti ställer sig avvisande till en mer grundlig utredning kring plattformsarbetet i Sverige.

Ciczie Weidby (V)

Anf. 163 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Man kan väl inte vara emot en utredning, Adrian Magnusson? Det är ju väldigt harmlöst att göra en utredning, så det kan vi absolut göra. En utredning tittar ju nu också på hur vi ska kunna införa plattformsdirektivet i Sverige.

Den största skillnaden mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna när det gäller det här är att Socialdemokraterna och flera fackförbund – dock inte Transportarbetareförbundet, som ju skulle kunna vara det som organiserade väldigt många plattformsarbetare – säger att den svenska modellen ska ta hand om detta. Man ska så att säga organisera arbetarna och på så sätt få en ökad arbetstrygghet för de här personerna.

Här kommer man dock till pudelns kärna, nämligen att de här människorna inte alltid är anställda. Och även om de skulle vara det är det väldigt osäkra anställningar, vilket gör det väldigt svårt att organisera de här personerna. Den svenska modellen, som ofta är bra och som skulle kunna organisera bort problemet, fungerar alltså inte vad gäller plattformsarbetet.

Det rimliga är följande: Om en person har en företagslogga på sig och utför ett arbete utifrån den företagsloggan borde det också vara det företaget som betalar ut lönen. Men det heter ju plattformsekonomi av en anledning, det vill säga att arbetet utförs via en plattform. Foodorapersonen i ena änden är bara ett namn, och sedan är det någon i andra änden som köper en tjänst via plattformen. På så sätt kommer man undan hela arbetsgivar- och arbetstagarbegreppet. Det är det som är det riktigt farliga med plattformsekonomin och som hotar att förstöra hela vår svenska modell.

Vi tar ett glas cola, Adrian Magnusson, så kan jag berätta mer!

(ADRIAN MAGNUSSON (S): Mycket bra!)

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 164 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Jag har hört under kvällens debatt att majoriteten ska vara orolig för dåliga siffror och att oppositionen tar täten, men jag tänker så här: Utifrån det vi har hört i debatten är det en väldigt splittrad opposition. Vi hörde det i det senaste replikskiftet, där man inte var överens, och även i andra frågor.

Nu har jag själv genuint intressanta frågor som jag tänker att jag genuint vill ha svar på.

I anförandet som ledamoten höll fick hon det att låta som att arbetsgivarna roffar åt sig allting – höga löner och stora aktieutdelningar. Då är min fråga om ledamoten Ciczie Weidby tycker att löneavtalsrörelsen har totalt misslyckats varje år som lönerna har förhandlats. Tycker hon att parterna inte har lyckats? Är hon helt missnöjd med det de har kommit fram till?

Min andra fråga är helt enkelt om ledamoten Ciczie Weidby känner någon egenföretagare personligen.

Ciczie Weidby (V)

Anf. 165 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Jag hörde tre frågor: Tycker jag att arbetsköparna roffar åt sig alla vinster? Tycker jag att löneutvecklingen har varit dålig de senaste åren? Känner jag några egenföretagare?

Tycker jag att alla roffar åt sig? Nej, alla roffar inte åt sig. Men självklart vill de allra flesta företagare ha vinsten. Alldeles oavsett vem som gör arbetet åt dem är det såklart så. Det är ju inte så att någon startar ett företag bara för att man är en god människa som tänker: ”Stackars! Där finns ju tre personer på torget som inte har något jobb. Jag tror att jag startar ett företag så att de har någonstans att arbeta!”

Så fungerar det väldigt sällan och har väldigt sällan gjort.

Egentligen borde vi politiker inte recensera avtalsrörelsen vad gäller löner, för det är, som vi har pratat om tidigare, parternas ansvar. Men det är klart att lönerna har släpat efter väldigt länge. Jag har jobbat inom Handels i stora delar av mitt liv, och där är löneökningen väldigt dålig. Den utgår väldigt ofta från en procentsats, där 3 procent av en hög lön är mycket medan 3 procent av en låg lön inte är särskilt mycket. Utan att recensera alldeles för stenhårt kan jag därför säga att det har varit svårt att hänga med i låglöneyrkena. Det har varit mycket löneglidning.

Känner Ciczie Weidby några egenföretagare? Jättemånga! Jag har till och med flera vänner som är tatuerare – jag tänker att det syns.

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 166 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Nej, det är väl självklart att den som startar ett företag gör det för att det ska gå runt och för att man ska kunna leva på det. Vi har dessutom en lagstiftning som säger att ett aktiebolag måste gå med vinst. Det är lagstadgat, så det kan man inte komma ifrån. Det vore jättekonstigt om man startade ett företag och tänkte att det ska gå back och att man ska få slå igen om ett halvår eller ett år.

De företagare som jag känner är väldigt omtänksamma och bryr sig om sina anställda. Jag tror att de företagare som ledamoten känner också är det. Det är ju det vi har i uppdrag att förvalta i vårt förtroendeuppdrag som riksdagsledamöter: att möta företagen, att vara ute på verksamhetsbesök och bolla både utmaningar och problem och saker som vi inte tycker står rätt till.

Handels kanske ligger efter. Samtidigt har man ett bra avtal med 100 procents ob-tillägg på röda dagar. Den som jobbar inom Handels och jobbar varannan helg har därför i slutändan en ganska rimlig lön, kan man tycka.

Det är klart att alla vill tjäna lite mer pengar. Och då är det så att vi bor i ett fantastiskt bra land, för alla kan få starta företag. Som ledamoten Weidby framställer det kan man ju, om man blir egen företagare, tjäna hur mycket pengar som helst och bara roffa åt sig.

Jag känner dock många företagare som jag inte tror att ledamoten skulle vilja byta med om man slår ut deras arbetstid på timlön. De lägger ned många timmar, både tidiga morgnar, sena kvällar och helger, och har alltid ansvaret för sina anställda.

Ciczie Weidby (V)

Anf. 167 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Jag var tydlig i mitt förra inlägg med att även jag känner många egenföretagare – alltifrån musiker till konstnärer och tatuerare. Jag vet precis hur mycket de arbetar. Jag vet också att flera av dem har varit tvungna att sluta, eftersom vi har en mycket, mycket sämre ekonomi. Om ett smörpaket kostar 80 spänn prioriterar människor det framför att göra en ny fjäril på armen. Jag känner definitivt till detta.

Ledamoten Camilla Rinaldo Miller får det att låta som om jag är världens ondaste och hon är världens snällaste, att jag hatar alla företag och hon älskar alla företag. Givetvis är inte världens fullt så svartvit. Jag vet att Camilla Rinaldo Miller vet att även jag åker runt i landet och träffar både stora och små företag. Jag har varit i mitt län, jag har varit i Övertorneå och Kalmar.

Det är såklart inte så att jag inte vet hur det verkligen ser ut. Jag vet också att det är en sak med småföretagen, men jag har jobbat på de stora företagen. De finns också, och där är det inte guld och gröna skogar. Där är det väldigt högt tempo, väldigt dåliga scheman och väldigt stor skillnad mellan personerna som jobbar där med osäkra anställningar och så vidare.

Hela landet går inte runt på alla de små gulliga, pittoreska småföretagen, utan väldigt många är de här riktigt stora företagen, och de vill verkligen roffa åt sig så mycket vinst det bara går, gärna på bekostnad av dem som utför arbetet. Helst vill de inte betala höga löner och helst inte ob-tillägg heller om de hade fått bestämma.

Jonny Cato (C)

Anf. 168 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6.

Sverige har en lång och stolt tradition av att vara ett land där arbete lönar sig, där människor, oavsett bakgrund, får en chans att växa och där rättigheter och skyldigheter går hand i hand.

Arbetslinjen är en stolt tradition, men den traditionen håller på att brytas. Arbetslösheten är i dag högre än den har varit på 25 år. Det är inte bara en siffra i en tabell från SCB – det är tusentals människor som vaknar på morgonen utan en plats att gå till, utan kollegor att träffa och utan lön att leva på. Det är unga pojkar och flickor som växer upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet.

Jag tror på Sverige. Men jag tror inte på den här regeringens politik. Tidöpartierna har nu haft makten i mer än två år – två år av löften, två år av retorik, två år utan arbetsmarknadspolitiska reformer. Arbetslinjen har blivit arbetslöshetslinjen.

Det är inte bara passivt utan direkt farligt. För varje dag som går utan reformer växer klyftorna. För varje månad som går utan förändring tappar människor tron på att det går att påverka sin framtid. För varje år utan insatser cementeras ett utanförskap som hotar hela samhällskontraktet.

Vad är då regeringens svar? Man pekar finger. Man pekar finger på nyanlända, på kommuner, på privata matchningsaktörer. Man pekar finger på alla utom sig själva.

Fru talman! I den här debatten visar sig en tydlig skiljelinje i svensk politik. Jag delar ju regeringspartiernas grundsyn på arbete. Men jag blir rädd när jag hör övriga oppositionen prata om landets företagare. Det låter som om landets företagare vore några gängkriminella skurkar som förstör för människor och som borde låsas in. Det är ju tvärtom – det är ju företagen som faktiskt ser till att många människor har en plats att gå till på morgonen och som ser till att människor har en lön att leva på som gör att de kan förbättra levnadsstandarden för sig själva och sin familj.

Jag tänker att det är tre ”K” som är väldigt viktiga här: kostnader, krångel och kompetens.

Det är för dyrt att anställa i Sverige i dag, särskilt som småföretagare. Det är för krångligt att driva företag. Centerpartiet har haft en kampanj och rest runt i hela landet för att träffa landets företagare. Det som slår mig är att de dräneras på energi av regler som vi har skapat och som tjänstemän ibland hittar på, om man ska vara helt ärlig. Det är en farlig utveckling, för utan landets företagare kan vi inte ens ha en debatt om arbetsmiljö. Det är de som skapar landets arbetstillfällen.

Fru talman! Låt mig vara tydlig. I grund och botten är den svenska arbetsmarknadsmodellen en styrka. Jag är orolig över att regeringspartierna gav sig så lätt i frågan om EU:s plattformsdirektiv. Att parterna – fack och arbetsgivare – gör upp utan politisk inblandning har skapat stabilitet över tid. Detta är en modell som har tjänat, tjänar och kommer att tjäna Sverige väl. Det är en modell värd att värna. Samtidigt ser vi exempel på hur den kan ställa till problem när den används på ett sätt som slår blint.

Konflikten mellan IF Metall och Tesla visar på vikten av att respektera förhandlingsrätten och kollektivavtalens roll. Men vi ser också hur sympatiåtgärder från fackförbund riskerar att slå mot helt oberoende småföretag som till och med har kollektivavtal. Leverantörer av mjukvara, it, lokalvård och fastighetsservice är företag som inte har med konflikten att göra men som drabbas ändå. Om ett företag riskerar att gå under för att det råkar vara underleverantör till ett storföretag i konflikt, då blir Sverige ett mycket riskfyllt land att vara småföretagare i.

Vi anser att regeringen bör återkomma med förslag och se över reglerna om sympatiåtgärder. Jag förstår att just den här konflikten är känslig. Centerpartiet står inte på Teslas sida, men vi står på småföretagens sida.

Fru talman! Arbetsmarknadspolitik är inte bara siffror och diagram. Det är politik som avgör om människor får sin chans – sin första chans, sin andra chans eller sin sista chans. Det handlar om människovärde och framtidstro. Verkligheten är sådan att handling krävs. Vi behöver en arbetslinje som fungerar och en politik som inte bygger på signaler utan på resultat. Det är en politik som gör Sverige starkare. Fler ska jobba. Fler ska känna att deras insats spelar roll. Fler ska kunna forma sina egna liv. Det är så vi bygger ett Sverige som håller ihop och fungerar och där alla får plats. Vi har inte råd med en politik som bara pratar. Vi behöver en politik som får jobbet gjort.

Jag har återkommande i den här talarstolen påpekat – och jag kommer att fortsätta med det – att regeringen levererar på en del områden. Det handlar om både bra och mindre bra förslag. Justitiedepartementet har producerat över hundra propositioner. Arbetsmarknadsdepartementet har levererat fyra. Det är alltså tre liberala ministrar som inte har fått jobbet gjort. Två av propositionerna är dessutom skrivelser på Riksrevisionens rapport.

Man kan ibland ta till överord i debatten, men det här är direkt pinsamt. Vi har den högsta arbetslösheten på 25 år, och arbetsmarknadsministern jobbar inte. Däremot är det många i vårt land som ska jobba i morgon, när vi andra kanske äter jordgubbstårta och firar nationaldag. Det finns undersköterskor, poliser och egenföretagare som går upp, arbetar och ser till att det här landet fungerar när vi andra ska fira nationaldagen.

Leila Ali Elmi (MP)

Anf. 169 Leila Ali Elmi (MP)

Fru talman! Att vi arbetar för mycket får konsekvenser. Det yttrar sig i ohälsa, i sjukskrivningar och i en tillvaro där tiden aldrig riktigt räcker till. Det märks hos barn som växer upp med utmattade föräldrar, i relationer som inte hinner vårdas och i ett arbetsliv som inte håller över tid. Ändå håller vi fast vid den arbetstidsnorm som sattes för mer än 50 år sedan. 40-timmarsveckan infördes i början av 1970-talet. Sedan dess har produktiviteten ökat kraftigt, men den lagstadgade arbetstiden har i stort sett varit oförändrad.

Vi i Miljöpartiet menar att tiden är inne för nästa stora reform i arbetslivet. Vi vill införa en lagstadgad arbetstidsförkortning steg för steg med sikte på en fyra dagars arbetsvecka. Vi vet att det fungerar. LO:s arbetstidsutredning visar att mellan 40 och 50 procent av de arbetstimmar som försvinner vid en generell förkortning kompenseras genom ökad produktivitet.

När människor får tillräcklig återhämtning, minskad stress och bättre kontroll över sin arbetstid ökar effektiviteten. Vi ser det redan i praktiken. Arbetsplatser som infört sex timmars arbetsdag eller fyra dagars arbetsvecka rapporterar både minskad sjukfrånvaro och ökad arbetsglädje utan att produktiviteten försämrats.

Kortare arbetstid skapar också utrymme för innovation. Företag ser över sina arbetssätt, investerar i teknik och minskar slöseri. Det handlar inte om att springa snabbare utan om att arbeta smartare.

Kortare arbetstid handlar inte bara om ökad produktivitet. Det handlar också om rättvisa. I kvinnodominerade yrken inom vård, skola och omsorg slits människor ut – inte för att de inte älskar sina yrken utan för att arbetsvillkoren är orimliga. Resultatet av långa pass, kronisk stress och utebliven återhämtning blir att många lämnar sina jobb, går ned i arbetstid eller blir sjukskrivna.

När välfärdens yrkesgrupper inte orkar mer är det inte bara en arbetsmiljöfråga; det är en samhällskris. Dessa yrken är samhällets ryggrad. De förtjänar mer än applåder. De förtjänar tid att återhämta sig, kraft att orka och möjlighet att leva hållbart. Att genomföra en arbetstidsförkortning är att ta ansvar för att dessa yrken ska vara hållbara över tid. Det är ett sätt att säkra kompetensen, värna kvaliteten och höja attraktiviteten. Det är en investering i välfärden – inte en kostnad.

Fru talman! Motståndarna varnar för samhällskollaps. Hur ska vården fungera? Hur ska vi ha råd? Men ingen föreslår ju att vi ställer om över en natt. Precis som tidigare arbetstidsreformer ska denna genomföras etappvis på ett ansvarsfullt sätt med kontinuerlig uppföljning och i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.

Vi vet att flera fackförbund redan står bakom kravet på kortare arbetstid. Det finns ett starkt stöd ute på arbetsplatserna, men politiken måste också ta sitt ansvar. När det sägs att vi måste välja mellan kortare arbetstid och högre lön behöver vi påminna oss att Sverige är ett av världens rikaste länder. Produktivitetsökningen har sedan 1970-talet till största delen gått till vinster och högre inkomster i toppen. Väldigt lite har omvandlats till mer tid för vanligt folk.

Detta handlar inte om brist på resurser; det handlar om vad vi prioriterar. Tid är en av våra mest underskattade resurser och en avgörande förutsättning för ett hållbart samhälle. Vi kan inte bygga ett hållbart samhälle om människor inte har tid att leva, om livspusslet aldrig går ihop och om vi betalar för tillväxt med vår hälsa. Ska vi klara klimatomställningen, stärka välfärden och möta den psykiska ohälsan måste vi omfördela både resurser och tid.

Att lagstifta om arbetstider är inte radikalt. Det är historiskt förankrat. Miljöpartiet tror på ett samhälle där vi arbetar för att leva, inte lever för att arbeta. Det är ett samhälle där tid ses som en rättvisefråga och där vi vågar tro att livet kan rymma mer än arbete och att det faktiskt gör hela samhället starkare. Kortare arbetstid är inte en dröm, fru talman. Det är fullt möjligt. Med det sagt yrkar jag bifall till reservation 18.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 juni.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-06-10

Förslagspunkter: 19, Acklamationer: 15, Voteringar: 4

Beslut 2024/25:AU7

Webb-tv: Beslut: Arbetsrätt och arbetstid

Protokoll med beslut

Protokoll 2024/25:129 Tisdagen den 10 juniProtokoll 2024/25:129 Arbetsrätt och arbetstid

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Tidsbegränsade anställningar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:46 av Martina Johansson (C) yrkande 3,

2024/25:196 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 1-3, 5 och 7 samt

2024/25:836 av Jamal El-Haj (-).
Reservation 1 (V)
Sysselsättningsgrad
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:196 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 6,

2024/25:640 av Roger Hedlund och Mattias Eriksson Falk (båda SD),

2024/25:952 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 23,

2024/25:1521 av Gunilla Carlsson och Dzenan Cisija (båda S),

2024/25:1580 av Karin Sundin (S) yrkande 1,

2024/25:2184 av Zara Leghissa m.fl. (S) och

2024/25:2479 av Sanna Backeskog m.fl. (S).
Reservation 2 (V)
Turordningsreglerna
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:196 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 9.
Reservation 3 (V)
Företrädesrätt till återanställning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:196 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 4.
Reservation 4 (V)
Uthyrning av arbetstagare
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:196 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 10-14.
Reservation 5 (V)
Stridsåtgärder
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:2004 av John E Weinerhall (M),

2024/25:2545 av Boriana Åberg (M) och

2024/25:2948 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkandena 10-12.
Reservation 6 (C)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (C)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 93 0 0 13
SD 60 0 0 12
M 60 0 0 8
C 0 17 0 7
V 21 0 0 3
KD 15 0 0 4
MP 14 0 0 4
L 14 0 0 2
- 1 0 0 1
Totalt 278 17 0 54
Ledamöternas röster
Utstationering av arbetstagare
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:62 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 10-14, 16 och 17 samt

2024/25:2948 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 7.
Reservation 7 (V)
Reservation 8 (C)
Entreprenörsansvar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:62 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 20 och 21 samt

2024/25:3070 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 30.
Reservation 9 (S)
Reservation 10 (V)
Arbete via digitala plattformar
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:62 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 31 och 32,

2024/25:834 av Jamal El-Haj (-),

2024/25:2193 av Mattias Jonsson och Gunilla Carlsson (båda S) och

2024/25:3070 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 25.
Reservation 11 (S)
Reservation 12 (V)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (S)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 93 0 13
SD 60 0 0 12
M 60 0 0 8
C 17 0 0 7
V 0 0 21 3
KD 15 0 0 4
MP 14 0 0 4
L 14 0 0 2
- 0 1 0 1
Totalt 180 94 21 54
Ledamöternas röster
Rätt till ledighet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:553 av Lorena Delgado Varas m.fl. (V) yrkande 6,

2024/25:1400 av Daniel Persson m.fl. (SD) yrkande 1,

2024/25:1412 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 20,

2024/25:1469 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 3,

2024/25:1926 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 9 och

2024/25:2624 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 3.
Reservation 13 (SD)
Reservation 14 (V)
Reservation 15 (MP)
Överenskommelser om utköp
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:469 av Josef Fransson (SD).
Enskildas möjligheter att väcka talan i Arbetsdomstolen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:42 av Nima Gholam Ali Pour (SD).
Integritetsskydd i arbetslivet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:935 av Lena Johansson (S) och

2024/25:1488 av Aida Birinxhiku (S).
Reservation 16 (S)
Förkortad arbetstid
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:81 av Fredrik Lindahl (SD),

2024/25:620 av Rasmus Ling (MP) yrkande 4,

2024/25:805 av Leila Ali Elmi m.fl. (MP) yrkandena 1-3 och

2024/25:952 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 24.
Reservation 17 (V)
Reservation 18 (MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 17 (V)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 93 0 0 13
SD 60 0 0 12
M 60 0 0 8
C 17 0 0 7
V 0 21 0 3
KD 15 0 0 4
MP 0 0 14 4
L 14 0 0 2
- 1 0 0 1
Totalt 260 21 14 54
Ledamöternas röster
Dygnsvila och jour m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:952 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkandena 21 och 22.
Reservation 19 (V)
Delade turer
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:952 av Ciczie Weidby m.fl. (V) yrkande 20 och

2024/25:2386 av Magnus Persson m.fl. (SD) yrkandena 17 och 18.
Reservation 20 (SD)
Reservation 21 (V)
Villkoren vid husligt arbete
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:3070 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 26.
Reservation 22 (S)
Den svenska arbetsmarknadsmodellen och EU
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2024/25:2386 av Magnus Persson m.fl. (SD) yrkandena 3 och 5,

2024/25:2764 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) och

2024/25:2948 av Jonny Cato m.fl. (C) yrkande 9.
Reservation 23 (SD)
Reservation 24 (C)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 23 (SD)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 93 0 0 13
SD 0 60 0 12
M 59 0 0 9
C 0 0 17 7
V 21 0 0 3
KD 15 0 0 4
MP 14 0 0 4
L 14 0 0 2
- 1 0 0 1
Totalt 217 60 17 55
Ledamöternas röster
Global Deal
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion

2024/25:3136 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 31.
Reservation 25 (S)

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (C)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	93	0	13
SD	60	0	12
M	60	0	8
C	0	17	7
V	21	0	3
KD	15	0	4
MP	14	0	4
L	14	0	2
-	1	0	1
Totalt	278	17	54

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (S)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	0	93	0	13
SD	60	0	0	12
M	60	0	0	8
C	17	0	0	7
V	0	0	21	3
KD	15	0	0	4
MP	14	0	0	4
L	14	0	0	2
-	0	1	0	1
Totalt	180	94	21	54

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 17 (V)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	93	0	0	13
SD	60	0	0	12
M	60	0	0	8
C	17	0	0	7
V	0	21	0	3
KD	15	0	0	4
MP	0	0	14	4
L	14	0	0	2
-	1	0	0	1
Totalt	260	21	14	54

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 23 (SD)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	93	0	0	13
SD	0	60	0	12
M	59	0	0	9
C	0	0	17	7
V	21	0	0	3
KD	15	0	0	4
MP	14	0	0	4
L	14	0	0	2
-	1	0	0	1
Totalt	217	60	17	55

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Arbetsrätt och arbetstid

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Nej till motioner om arbetsrätt och arbetstid (AU7)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Nej till motioner om arbetsrätt och arbetstid (AU7)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Arbetsrätt och arbetstid

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 131 Arin Karapet (M)

Anf. 132 Adrian Magnusson (S)

Anf. 133 Ciczie Weidby (V)

Anf. 134 Adrian Magnusson (S)

Anf. 135 Ciczie Weidby (V)

Anf. 136 Adrian Magnusson (S)

Anf. 137 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 138 Adrian Magnusson (S)

Anf. 139 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 140 Adrian Magnusson (S)

Anf. 141 Jonny Cato (C)

Anf. 142 Adrian Magnusson (S)

Anf. 143 Jonny Cato (C)

Anf. 144 Adrian Magnusson (S)

Anf. 145 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 146 Adrian Magnusson (S)

Anf. 147 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 148 Adrian Magnusson (S)

Anf. 149 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 150 Mats Arkhem (SD)

Anf. 151 Jonny Cato (C)

Anf. 152 Mats Arkhem (SD)

Anf. 153 Jonny Cato (C)

Anf. 154 Mats Arkhem (SD)

Anf. 155 Adrian Magnusson (S)

Anf. 156 Mats Arkhem (SD)

Anf. 157 Adrian Magnusson (S)

Anf. 158 Mats Arkhem (SD)

Anf. 159 Ciczie Weidby (V)

Anf. 160 Adrian Magnusson (S)

Anf. 161 Ciczie Weidby (V)

Anf. 162 Adrian Magnusson (S)

Anf. 163 Ciczie Weidby (V)

Anf. 164 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 165 Ciczie Weidby (V)

Anf. 166 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 167 Ciczie Weidby (V)

Anf. 168 Jonny Cato (C)

Anf. 169 Leila Ali Elmi (MP)

Beslut, Genomförd

Webb-tv: Beslut: Arbetsrätt och arbetstid

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Tidsbegränsade anställningar

Beslut:

Utskottets förslag:

Sysselsättningsgrad

Beslut:

Utskottets förslag:

Turordningsreglerna

Beslut:

Utskottets förslag:

Företrädesrätt till återanställning

Beslut:

Utskottets förslag:

Uthyrning av arbetstagare

Beslut:

Utskottets förslag:

Stridsåtgärder

Beslut:

Utskottets förslag:

Utstationering av arbetstagare

Beslut:

Utskottets förslag: