Arbetskraftsinvandring

Anf. 17 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! För tydlighetens skull ska jag inleda med att säga att ordningen för hur vi arbetar med de här frågorna i utskottet innebär att vi debatterar ett motionsbetänkande i dag. Regeringens proposition på området ligger på riksdagens bord, men den debatteras separat senare.

De förslag och den politik som jag kommer att lyfta fram i anförandet nu handlar om saker som ligger i regeringens proposition. Jag vill förtydliga detta om någon undrar varför Sverigedemokraterna inte har några reservationer i betänkandet trots att vi pratar om en massa saker som vi avser att göra.

Herr talman! Den helrenovering av regelverket för arbetskraftsinvandring som just nu genomförs av regeringen och Sverigedemokraterna är absolut nödvändig. De regler vi ärvde från Alliansens respektive Socialdemokraternas tid vid makten var fullständigt absurt naiva inför de problem med fusk, missbruk och handel med både människor och uppehållstillstånd som har varit uppenbara i Sverige under lång tid. Problemen är inte helt och hållet åtgärdade än, men vi har kommit en bra bit på vägen.

Det system vi hade gjorde att de personer som står längst från arbetsmarknaden – som inte minst vänsterpartierna till och från låtsas bry sig om – hade extra svårt att hävda sig eftersom de i praktiken konkurrerade med låglönearbetskraft från hela världen samt att oseriösa företag kunde skaffa sig inkomster och göda den svarta ekonomin.

Det system vi hade innebar att den som ville ta hit en arbetskraftsinvandrare inte behövde betala mer än 13 000 kronor per månad. Det gjorde det möjligt att hämta hit arbetskraft till i princip vilket yrke som helst, alltså även yrken som kräver nästan ingen eller ingen utbildning alls och ingen arbetslivserfarenhet över huvud taget.

En konsekvens av detta blev att fattiga och ibland ganska desperata människor från världens minst utvecklade länder accepterade att komma till Sverige och jobba gratis, ofta på fullständigt oacceptabla villkor och inte sällan för en arbetsgivare som hade rötter i samma land. Man accepterade att göra detta i fyra år för att därefter kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd i Sverige och sedan säga upp sig och gå över från arbete till bidrag.

Ett annat vanligt upplägg har varit att en person som har lite mer pengar helt enkelt köper ett anställningskontrakt i Sverige för att kunna flytta hit, en så kallad skenanställning genom ett arbetslivskriminellt företag.

Genom ett enda regelverk lyckades alltså Socialdemokraterna och, för att vara rättvis, de borgerliga partier som drev igenom detta system från första början skapa förutsättningar för ren människohandel, öka bidragsberoendet och utanförskapet, skapa förutsättningar för svarta inkomster och företagskriminalitet och försämra andra lågutbildade migranters möjligheter att konkurrera på svensk arbetsmarknad – och, i tillägg till detta, naturligtvis försämra villkoren för vanliga svenska arbetstagare, som pressas nedåt när utbudet av arbetskraft är i praktiken helt obegränsat.

Till råga på allt detta ser det nu ut som att tre av fyra partier på vänstersidan vill gå tillbaka till den ordning som rådde då, vilket naturligtvis vore fullständigt förödande.

Frågan är då: Vad gör regeringen och Sverigedemokraterna åt detta? Vi angriper det här problemet på flera sätt. Vi höjer nu i år lönekravet i två steg, till 90 procent av medianlönen – motsvarande ungefär 34 000 kronor per månad. På vilket sätt hjälper det mot missbruk? Det är en fråga jag brukar få ganska ofta. Jo, genom denna ökning sållar vi helt enkelt bort yrken som kräver kort eller ingen utbildning, vilket utgör de grupper där risken för utnyttjande och skenanställningar är som störst. Det är väldigt ovanligt att företag som anställer kvalificerade ingenjörer fuskar med uppehållstillstånd eller säljer svenska uppehållstillstånd.

Den praktiska effekten av detta kan vi se redan i dag, när kravet är på ungefär 28 000 kronor i månaden. År 2022 beviljades cirka 700 arbetstillstånd för en yrkesgrupp som i Migrationsverkets statistik kallas städare och hemservicepersonal med flera, yrken som i princip inte kräver någon utbildning alls. Vi hämtade alltså hit 700 sådana personer 2022. För 2025 var siffran 170, och för 2027 hoppas jag att siffran ska vara noll. Så länge som vi har hundratusentals semianalfabeter som lever på bidrag i Sverige är det fullständigt absurt att hämta hit personal från andra sidan planeten för att göra jobb som inte kräver någon utbildning över huvud taget. Det är ren galenskap, och det är alltså detta som tre av fyra vänsterpartier vill gå tillbaka till.

Vi inför dessutom ett helt nytt lönekrav för personer som har tillstånd för säsongsanställning. Dessa personer omfattas i dag av det gamla lönekravet på 13 000 kronor per månad. Det kommer att höjas till lägstalön enligt kollektivavtal i aktuell bransch, vilket innebär ett lyft på runt 10 000 kronor per månad vid en heltidsanställning.

Vi har också skapat en möjlighet för regeringen att förordna om att helt utesluta vissa yrkesgrupper från arbetskraftsinvandring. Det rör sig om de grupper där risken för missbruk har varit som mest uppenbar.

Ett exempel är yrken inom personlig assistans, vilket beror på ett fenomen som brukar kallas för brukarimport och som har varit väldigt vanligt i Sverige. Brukarimport är en sorts människohandel med handikappade personer som importeras till Sverige, ofta som anhöriga till arbetskraftsinvandrare, för att sedan bli brukare i ett arbetslivskriminellt assistansbolag. Inte sällan är dessa bolag dock mer intresserade av pengarna än av att faktiskt utföra någon assistans, vilket har lett till att de här personerna sedan har lämnats åt sitt öde i en tom lägenhet i något utanförskapsområde någonstans – extremt tragiskt.

Hur detta har kunnat fortgå och hur det är möjligt att ett normalt fungerande land år efter år har sett mellan fingrarna är en fråga som naturligtvis måste ställas till Socialdemokraterna. Detta är ett fenomen som blev känt framför allt under deras tid vid makten. De gjorde dock exakt noll saker för att göra något åt det.

Vi inför ett krav på heltäckande sjukförsäkring; det är inte ett krav i dag. Detta gäller för personer som stannar i Sverige en så kort tid att de inte omfattas av den ordinarie sjukförsäkring som kommer av att man folkbokför sig här i landet.

Vi inför dessutom en regel om att arbetstillstånd ska vägras ifall arbetsgivaren har dömts för brott enligt utlänningslagen. Det handlar naturligtvis i första hand om personer som har ålagts att betala en särskild avgift för att de har ertappats med att anställa illegala personer. Att vi inte har en sådan regel i dag är naturligtvis fullständigt absurt. Om du anställer illegala är det rimligt att anta att företaget är så pass oseriöst att det inte borde få hämta in arbetskraft från tredjeländer. Det är fullständigt självklart. Varför vi inte har en sådan regel i dag är ytterligare en fråga som måste ställas till andra partier än mitt eget.

Vi inför dessutom två nya brottsrubriceringar, som en liten bonus: exploatering av utländsk arbetskraft och handel med arbetstillstånd.

Den första av dessa brottsrubriceringar tar sikte på den situation som jag beskrev inledningsvis, där personer är villiga att jobba gratis eller på fullständigt oacceptabla villkor för att få ett uppehållstillstånd. I de nya förarbetena beskrivs det som att ha en utlänning anställd under uppenbart orimliga villkor men utan krav på användande av ett otillbörligt medel såsom tvång, vilseledande eller utnyttjande av arbetstagarens situation.

Rekvisitet om otillbörliga medel är det som gäller för brottet människohandel, och det är därför den nya brottsrubriceringen införs. Brottsrubriceringen människohandel är väldigt svår att tillämpa i dessa situationer, och det beror just på det här otillbörlighetsrekvisitet, som i princip är omöjligt att bevisa om inte arbetstagaren själv är villig att vittna i rätten. Eftersom det här är ett upplägg som dessa arbetstagare tyvärr ofta accepterar vill de helt enkelt inte vittna, och därför är det svårt att döma för människohandel.

Den andra brottsrubriceringen, handel med arbetstillstånd, tar sikte på den situation där en företagare i Sverige hjälper personer att få anställning här mot en avgift som inte står i proportion till värdet av tjänsten. Syftet är att komma åt situationer där personer i praktiken säljer uppehållstillstånd genom skenanställningar.

Avslutningsvis, herr talman: Den totala handlingsförlamning som förhärskade på Justitiedepartementet på detta område under förra mandatperioden är uppenbarligen helt borta, för nu händer det helt plötsligt saker. Regler som i och för sig borde ha införts för mer än tio år sedan och som Sverige desperat behöver kommer nu i snabb takt. Redan nu känner i alla fall jag att vi kan se tillbaka på den här mandatperioden med en hel del stolthet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).

Anf. 18 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Och tack för senast till ledamoten Aspling!

Det var mycket stolthet här. Men vi kan också konstatera att det finns de ute i verkligheten som inte riktigt håller med om hur fantastisk den här regeringen är när det gäller arbetskraftsinvandringen. Företagarna kallar politiken för samhällsekonomisk idioti. Stockholms Handelskammare är lite mer koncisa och nöjer sig med att bara säga idioti.

Jag kan ge ett exempel. Företaget Bruzaholms var i går ute i Dagens industri, tror jag att det var. Det är ett gjuteri som har funnits i Sverige sedan 1660-talet. Det var en lite speciell tid i Småland, kopplat till det danska och sådant. Men de har i alla fall varit där sedan 1660-talet. Nu håller regeringen på att underminera deras verksamhet genom att utvisa deras nyckelkompetens, personer som det tar sju år att utbilda. De lämnar nu företaget på grund av regeringens politik.

Man kan undra lite över varför det är så otroligt viktigt att göra sådana saker och hur det gör Sverige bättre. Det är den stora frågan, som vi inte riktigt har kunnat få svar på i dagsläget.

En annan fråga är varför det är viktigt att straffa Jämtland hårdare än Stockholm. Ledamoten bor ju i Stockholmsregionen, och det kan vara trevligt. Det kan också vara trevligt att bo i Jämtland, Dalarna eller Norrland – och även i Skåne, kan jag säga.

Jag kan bara konstatera att medianlönen i exempelvis Jämtland är mycket lägre än i Stockholm. Lönen för samma jobb är lägre än i Stockholm. Det vill säga att den människa som får stanna om hon jobbar i Stockholm ska utvisas om hon jobbar i Jämtland, i Norrland, i Dalarna, på Gotland och så vidare.

Varför hatar man resten av Sverige så mycket att man driver igenom en Stockholmsbaserad politik på det här området? Det förstår jag inte.

Anf. 19 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Att påstå att vi skulle hata Jämtland på grund av att lönenivåerna generellt är lite lägre där tycker jag är att ta ifrån tårna.

Ett lönekrav som ligger över det som vi hade tidigare är absolut nödvändigt för att vi ska komma åt de problem med korruption och missbruk av reglerna som har varit uppenbara i Sverige. Jag redogjorde i mitt anförande för hur personer kommer från några av världens fattigaste länder och låter sig utnyttjas. De jobbar gratis i fyra år för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige, vilket naturligtvis har ett stort ekonomiskt värde för dem eftersom de sedan kan leva vidare på bidrag här. Det systemet är fullständigt oacceptabelt.

Det enda sättet att komma åt detta är att ha en högre lönetröskel. Det finns tyvärr inga andra bra sätt att komma åt det.

Att detta sedan disproportionellt påverkar områden i Sverige där medianlönen är lägre är en konsekvens som inte går att undvika. Det är helt enkelt omöjligt.

Ledamotens argument är ungefär som att säga att den som vill ha en hög skatt på drivmedel hatar människor som bor på landsbygden därför att de har lägre inkomster så att det proportionellt sett blir dyrare att köra bil där. Argumentet är fullständigt idiotiskt.

Det hade varit omöjligt att ha en lägre lönetröskel för företag på vissa platser i landet.

Sedan har vi frågan vilken arbetskraft som sedan kommer. Om det krävs sju år för att utbilda en person måste det handla om en högutbildad människa. Har personen alltså jobbat i sju år och fortfarande inte kommit upp i medianlönen måste det handla om ett område med ganska låga löner.

Sedan måste man också ställa sig frågan om det verkligen är omöjligt att hitta en person som jobbar inom branschen i EU. Jag tror att ledamoten från Centerpartiet talade om ett metallgjuteri. Är det verkligen omöjligt att hitta en person som kan göra detta i Europeiska unionen, med över 500 miljoner invånare? Jag tror inte det.

Jag tror att de här företagen egentligen är väldigt intresserade av en situation där de har en fyra år lång provanställning. Jag tror att det är det som kittlar dem.

Anf. 20 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Detta med hatet var kanske lite att ta i. Jag beklagar det.

Ledamoten säger att det inte går att undvika att ha ett system som skapar dessa effekter, där man alltså inte tar hänsyn till regionala löneskillnader. Då ska jag berätta om en sak som heter den svenska modellen.

Kollektivavtal, som finns i Sverige och nordiska länder överlag, bygger faktiskt på att man utifrån regionala förutsättningar skapar lönenivåer som är rimliga där. Det innebär alltså att lönerna, som jag påpekade nyss, är lägre i Jämtland, på Gotland etcetera än i Stockholm.

Jag, som ändå är relativt väl bevandrad i det svenska systemet, vill alltså säga att det finns något som heter kollektivavtal, och det skulle man ha kunnat använda i stället. Det valde dock regeringen att inte göra, trots att väldigt många remissinstanser varnade för vad som skulle bli konsekvensen och menade att man borde utnyttja den svenska modellen i stället.

Jag tror att näst intill alla näringslivsorganisationer och alla fack sa att man borde ha gått på den svenska modellen, där parterna kommer överens om detta. Det är alltså inte omöjligt utan tvärtom väldigt möjligt. Det skulle ha kunnat göras. Vi tycker att det borde göras. Men i stället valde Sverigedemokraterna en modell som gör att Jämtland straffas hårdare än Stockholm.

Detta var ett medvetet val. Norrbotten och Gotland straffas hårdare än Stockholm. Detta är regeringens politik. Detta har man gjort medvetet.

Varför var det så viktigt att ha en modell där Jämtland, Gotland, Norrland, Småland och så vidare straffas hårdare än Stockholm? No offence, men Stockholm har det relativt väl förspänt och snor redan resurser från resten av landet i många fall. Vi behöver inte ge dem bättre förutsättningar på det här området också.

Anf. 21 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Först och främst har vi detta med industriarbetare som kommer för att till exempel ta arbeten i Norrland. Jag är inte helt säker på att det stämmer att lönerna för en industriarbetare är så pass mycket lägre i Norrland jämfört med i Stockholm. Det kanske är så. Jag har inte jobbat med lönesättningsfrågor personligen, så jag kan inte svära på det. Men jag skulle inte tro att skillnaden är så stor att det i praktiken blir omöjligt att rekrytera personer dit på grund av lönetröskeln medan det är möjligt i Stockholm. Jag tror helt enkelt att detta inte stämmer, men vi kan titta på det i efterhand.

Den svenska modellen är någonting som vårt parti står bakom, naturligtvis, men modellen gäller alltså för Sveriges arbetsmarknad. Nu pratar vi faktiskt inte om Sveriges arbetsmarknad. Efterfrågan på arbetskraft är här, men utbudet av arbetskraft finns inte här utan är i praktiken globalt. Det är de reglerna vi pratar om.

Då fungerar inte den svenska modellen, utan vi behöver ha väldigt tydliga och väldigt klara villkor. Vi ska inte ta in personer från andra sidan jorden för att de ska jobba som städare eller diskare eller för den delen i andra yrken med väldigt låg lön. Konsekvenserna av de reglerna blir fullständigt absurda. Detta vet alla som har följt den här frågan under en längre tid.

Att lösa detta via kollektivavtal kanske skulle vara möjligt i teknisk mening, på något slags teoretiskt plan. Men då skulle man få en massa företag som fuskade för att komma åt de lägre nivåerna genom att kanske placera ut en filial eller på andra sätt försöka missbruka systemet för att skaffa sig fördelar. Jag tror alltså inte att det går att genomföra i praktiken, även om det skulle vara teoretiskt möjligt.

Anf. 22 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag har två frågor till Ludvig Aspling.

Den första är varför Ludvig Aspling tycker att det är rimligt att ha kollektivavtalsenliga villkor som grund när det gäller säsongsanställningar men inte när det gäller alla andra arbeten. Vi brukade ju ha ett system som sa att en arbetskraftsinvandrare ska ha en lön i nivå med kollektivavtalen. Regeringen tycker uppenbarligen att den ordningen funkar väl för säsongsarbetare. Vi tycker att det vore en bra ordning även för medarbetare i hemtjänsten och arbetare i industriyrken.

Detta skulle också lösa problemen med den regionala skillnaden i lön och, ärligt talat, också den regionala skillnaden när det gäller efterfrågan på arbetskraft, som ju är enorm i norra Sverige. Där har man jättesvårt att hitta folk som vill komma och jobba till exempel i välfärden. Där har man nu sett massor av utvisningar. På en avdelning i Boden har var fjärde medarbetare blivit utvisad.

Den andra frågan är om Sverigedemokraterna i grunden står bakom principen att de som sköter sig, arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig ska få stanna i Sverige. Det är en princip som många i till exempel Moderaterna har sagt att de står bakom, men i politiken ser vi att regeringen inte står upp för den när man massutvisar människor som redan har varit i Sverige i många år. Det handlar om människor som jobbar här, betalar skatt och är en del av våra samhällen.

Anf. 23 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Jag börjar med det som ledamoten tog upp sist i sin replik.

Talepunkten om att alla personer som jobbar och betalar skatt borde få bosätta sig i Sverige och att detta skulle vara en princip som vissa partier förhåller sig till stämmer helt enkelt inte. Inte ens Miljöpartiet självt håller sig till det. Det saknas nämligen en liten grej som jag tror att Annika Hirvonen kanske glömde bort.

Absolut, man ska arbeta och betala skatt. Men man ska också ha ett uppehållstillstånd först. Hon pratar om att alla personer som jobbar och betalar skatt ska ha möjlighet att bosätta sig i Sverige. Det finns inget parti som helt vill avreglera de regler som gäller för ansökan om arbetstillstånd. Där har vi den mycket starka huvudregeln att arbetstillstånd ska sökas innan man kommer till Sverige.

Annika Hirvonen vet inte ens var hennes eget parti står i den här frågan. Jag noterar nämligen att det inte finns något sådant förslag i det här betänkandet från Miljöpartiet – inte sant, Annika Hirvonen?

Vi kan börja där.

Nej, jag håller inte med om att alla som jobbar och betalar skatt ska få bosätta sig i Sverige. Man ska ha ett uppehållstillstånd först. Det är väldigt, väldigt enkelt. Det är detta som har hänt i de här situationerna vad gäller spårbytarna – jag misstänker att det är det som Annika Hirvonen pratar om. De har inte skaffat sig ett ordentligt uppehållstillstånd, utan de har fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd genom en undantagsregel som Sverige är helt unikt om. Det finns inget annat land som har en sådan regel. Den har dessutom fått extremt mycket kritik från alla instanser som undersöker de här sakerna. Den borde ha avskaffats för länge sedan.

De här personerna kan inte få sina tidsbegränsade tillstånd förlängda. De har aldrig fått ett löfte om att få stanna i Sverige längre än de två år som de flesta har fått stanna.

Nej, jag har inga som helst problem med det här. Om de har anställningar som gör att de når upp till lönekravet får de åka till sitt hemland och sedan söka asyl igen. Det är ingen av de här personerna som har några skyddsbehov, så det bör gå att ordna.

Anf. 24 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Vi i Miljöpartiet tycker att det är helt orimligt att massutvisa tusentals människor som har arbetat i Sverige, med uppehållstillstånd, betalat skatt och bidragit till vår välfärd – både med skatteinbetalningar och, ärligt talat, genom att de har jobbat i välfärden. Vi tycker att det är helt orimligt.

Ännu mer orimligt blir det när man hör från moderater och andra att det ska löna sig att göra rätt och att det ska löna sig att arbeta, precis som de här människorna har gjort.

Nu ser vi då hur medarbetare i hemtjänsten, undersköterskor på sjukhus och egenföretagare i Norsjö och på andra platser tvingas att sälja sina hus, sina hem, och ta barnen ur skolan för att resa till länder som Iran eller Afghanistan, som de en gång flytt från. Vi kan nog alla förstå att det finns skäl att inte vilja åka tillbaka dit.

Dessa människor kommer inte heller alla gånger, med den politik som regeringen driver, att ha möjlighet att komma tillbaka till Sverige. Regeringen kommer nämligen att höja lönekraven så mycket att det blir nästan omöjligt för många arbetare i arbetaryrken att nå upp till dem.

För mig och för Miljöpartiet är detta en helt orimlig politik. Jag ifrågasätter också hur den går ihop med pratet från många partier om att det ska löna sig att göra rätt för sig och att sköta sig, precis som de här människorna har gjort. Men jag noterar att Sverigedemokraterna inte tycker att det är en princip som man ska förhålla sig till.

Anf. 25 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Jag tror inte att Annika Hirvonen riktigt har koll på siffrorna när hon säger att vi massutvisar sjuksköterskor. Det finns inte en enda sjuksköterska bland de personer som har fått uppehållstillstånd för arbete genom spårbytet. Det är fullständigt självklart, för man behöver bo i Sverige för att validera en sjuksköterskeutbildning plus att man måste klara ett språktest först, och det kan ju de här personerna väldigt sällan.

Antalet sjuksköterskor som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare 2022 – det var alltså under den gamla regimen, som Annika Hirvonen stod bakom – var 18. Ingen av dem har fått lämna Sverige av tvång. De alla klarar nämligen de nya lönekraven. Vad gäller snittlönen för arbetskraftsinvandrare som är sjuksköterskor har jag siffrorna i min dator. De klarar det här utan problem. Detsamma gäller läkare. Vi massutvisar inte sjukvårdspersonal som är kvalificerad.

Sedan kan vi gå över till de personer som är vårdbiträden och undersköterskor. Där är det vissa som inte klarar det nya lönekravet – det stämmer. Vet Annika Hirvonen hur många undersköterskor som vi plockade in med arbetskraftsinvandringstillstånd det sista året under den gamla regimen, 2022? Har hon någon aning? Nej, jag tror inte det. Det är alltså något hundratal. Det är extremt få människor. Jag tror att det var ungefär 80. Det här är en yrkeskår där det finns 200 000 anställda i Sverige, så jag tror att vi kommer att klara oss.

Sedan gäller det personerna som säger att det finns skäl att inte åka tillbaka. Ja, det finns skäl att de inte vill åka tillbaka. Det är för att det inte är kul att bo i Afghanistan – det är ingen som tycker det. Men att man inte vill bo på en plats är inte tillräckligt för att man ska kunna få ett uppehållstillstånd i Sverige.

Tillämpar vid den princip som Annika Hirvonen nu föreslår, det vill säga en person som inte vill bo i sitt hemland ska få bosätta sig här, är det slutet för det här landet. Hon själv kommer inte att tycka att konsekvenserna är särskilt trevliga. Tacka Gud för att vi inte kommer att införa den ordningen!

Ola Möller (S)

Anf. 26 Ola Möller (S)

Herr talman! Arbetet är grunden för vårt välstånd. Genom arbetet skapas tillväxt som kan fördelas. Arbetet är det som bär upp ett välfärdssamhälle, som gör att våra barn kan få en god utbildning och som gör att våra sjuka och äldre kan få den omsorg och vård som de förtjänar.

Sverige ska i så stor utsträckning som möjligt sträva efter att ha full sysselsättning genom att utbilda och aktivera sin egen befolkning. Den fulla sysselsättningen är det starkaste instrument vi har för att hålla samman vårt land. När vi tillsammans sliter och jobbar för att skapa välstånd knyts också band av solidaritet och tillhörighet, vilket i sig är grunden för att omfördelningen via välfärden ska upplevas som legitim och rättfärdig. Den som gör sin plikt ska också kunna kräva sin rätt.

Men dessvärre klarar vi inte alltid som land att fylla de behov som vår arbetsmarknad har och kräver. När det gäller vissa yrken finns det helt enkelt större efterfrågan på arbetskraft än vad landet själv mäktar med. Behövs en ingenjör eller en undersköterska nu är det svårt att vänta om den inte finns att tillgå i vår egen befolkning. Det tar ju tid att utbilda.

Numera är dessutom kretsen av möjliga rekryteringar ännu vidare, ska påpekas. Sedan EU-medlemskapet har vi oerhört många människor att tillgå – en arbetskraftsreserv på flera miljoner – för att fylla de behov som finns i Sverige.

Trots att vi har runt en halv miljon människor som är arbetslösa i Sverige – de har ju blivit 100 000 fler sedan Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson kom till makten – kan det finnas tillfällen då rekryteringen av någon anledning måste göras utanför Sverige och utanför EU. Det är då det finns behov av rekrytering från hela världen, det vill säga arbetskraftsinvandring.

Herr talman! För oss socialdemokrater är det självklart att det är Sveriges behov som ska sättas i första rummet. Om Sverige har större behov av att hämta personal från tredjeland än att få en arbetslös i sysselsättning ska det tillåtas. Vi ska givetvis alltid ha svenska villkor och det som arbetsmarknadens parter har fastställt – det är alltid utgångspunkten. Därför får arbetskraftsinvandringen aldrig ha utgångspunkten i ett ensidigt arbetsgivarintresse.

Den här prövningen har historiskt skett genom en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning, där parterna har varit delaktiga i ett samråd. Men det slogs sönder 2008 av Moderaterna och de andra allianspartierna – inte, som det tidigare sades här, av Socialdemokraterna. Det var en rent borgerlig idé, som backades upp av Miljöpartiet.

Den omläggningen ändrade med ett pennstreck sammansättningen av arbetskraftsinvandringen i Sverige. Man gick från en behovsprövad arbetskraftsinvandring och en högkvalificerad arbetskraft till en lågkvalificerad med låglönekonkurrens. Det gjorde att det blev ett extremt utnyttjande av människor från fattiga länder som kom hit och att man aldrig gav arbetslösa i Sverige skuggan av en chans att komma in på arbetsmarknaden. Löner och villkor dumpades ju, och människor utnyttjades.

Dessutom gjorde detta att den fackliga organiseringen försvårades. Man ska komma ihåg att ett av de tydligaste syftena med den liberala arbetskraftsinvandringen har varit att slå sönder fackens möjligheter att organisera sig på arbetsplatser.

Vi menar att vi skyndsamt behöver återupprätta den behovsprövade arbetskraftsinvandringen, eftersom det är Sveriges behov som land som ska ligga till grund för politiken på detta område. Då skulle vi kunna värna den fulla sysselsättningen, värna den svenska partsmodellen och ha en hög legitimitet i välfärden, som helt enkelt är ett grundfundament för oss socialdemokrater. På samma sätt kan vi aldrig tillåta exploatering och utnyttjande av människor.

Dessvärre finns det inte parlamentariskt stöd för detta, och därför kan vi bara beklaga det uppkomna läget. Men för att hantera de orimliga effekterna av regeringens höjda lönegolv och eftersom vi vänder oss emot att det ska vara regeringen och inte myndigheterna som avgör behovet på arbetsmarknaden vill vi göra lönekravet dispositivt.

Det här är intressant utifrån att det tidigare i debatten sades att det skulle vara omöjligt att anpassa lönenivåerna efter olika regioner i landet. För er som inte vet vad dispositivitet betyder, och jag har respekt för att man inte är insatt i fackliga frågor eller arbetsmarknadsfrågor, innebär det att de lokala kollektivavtalstecknande parterna kan avgöra om en lagstiftning är tillämplig. Antingen kör man på lönegolvet eller så låter man parterna bestämma nivån i enlighet med kollektivavtalet, vilket skulle hantera de olika lönelägena runt om i landet.

Det skulle också göra att vi får en kontroll på arbetsplatsen. Det innebär att vi har fackliga representanter på de arbetsplatser där man kan frångå lönekravet, vilket också skulle innebära att arbetsplatser med kollektivavtal får en konkurrensfördel visavi dem som inte ställer upp på den svenska modellen, det vill säga arbetsgivare utan kollektivavtal.

Vi litar på våra fackliga kamrater och är helt övertygade om att Kommunals medlemmar, IF Metalls medlemmar, Handels medlemmar och deras valda ombud kan göra den här prövningen. De vet bäst vad som gäller lokalt, och då hanterar man det.

Herr talman! Jag ber om ursäkt att jag drar över min talartid, men varav hjärtat är fullt och så vidare.

Det borde rimligtvis finnas stöd för denna linje här i kammaren, eftersom alla säger sig stå bakom den svenska modellen. Då är det bara att lita på parterna och göra lönekravet dispositivt.

Jag vill också trycka på det viktiga faktum att en funktionell arbetskraftsinvandring bygger på att arbetstagares rättigheter och villkor upprätthålls och skyddas. Det bygger också på att företag kan hitta rätt kompetens och på att staten har kontroll över migrationen. Det innebär att de arbetsgivare som inte sköter sig ska kunna få kännbara sanktioner, något som vi socialdemokrater har tyckt länge, och vi välkomnar att regeringen i den proposition som nämnts kommer att göra en del av det framåt våren.

Beklagligtvis kommer det väldigt sent, och det behöver göras betydligt mer. Företag som tillåts använda sig av arbetskraftsinvandring måste kontrolleras betydligt mer noggrant. Så sent som i dag kunde vi läsa om den rapport från Riksrevisionen som pekar på att det fuskas och att arbetskraft utnyttjas å det grövsta inom nuvarande system, detta på grund av att det brister i myndighetsstyrningen kring kontroller av företag.

Vi måste också hantera den EU-interna arbetskraften genom att till exempel kontrollera A1-intyg mycket bättre. Det arbetet måste förstärkas. Det vill vi göra och har lagt resurser på.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag trycka på att en behovsprövad arbetskraftsinvandring är vad vi socialdemokrater anser är den absolut bästa ordningen för arbetskraftsinvandringen. Det skulle skapa ordning och reda på arbetsmarknaden och uppfylla de mål som arbetskraftsinvandringen ska syfta till: kompetensförsörjning för att fylla Sveriges behov. Arbetskraftsinvandring är ett viktigt komplement på den svenska arbetsmarknaden men ska aldrig vara ett hinder för Sverige att nå full sysselsättning och en solidarisk och gemensam välfärd.

Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 2.

(Applåder)

Anf. 27 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag tycker att det är positivt att Ola Möller företräder en mer rimlig linje än ett fast lönekrav för alla. Den dispositiva modellen är ändå ett steg i rätt riktning.

Det jag inte förstår är varför Socialdemokraterna tycker att det är bra att vi också utvisar de människor som redan är här och arbetar i välfärden, driver företag och är resurser som anställda runt om i vårt land. Socialdemokraterna röstade ju inte bara för att ta bort möjligheten för framtida asylsökande att söka arbetstillstånd från Sverige om man får ett jobb här i väntan på sitt asylbeslut, utan man röstade också för att 4 700 arbetande människor ska utvisas härifrån.

Jag förstår inte varför Socialdemokraterna tycker att det är en bra politik, speciellt när vi ser hur svårt det är för många företagare men också för välfärden, inte minst i norra Sverige, att hitta personal exempelvis till äldreomsorgen.

Ola Möller (S)

Anf. 28 Ola Möller (S)

Herr talman! Tack för frågan, Annika Hirvonen!

Jag tror att man behöver titta på vad spårbytet faktiskt var. Det var den starkes möjlighet att få en andra chans inifrån Sverige, ett sätt att utnyttja asylsystemet för att tränga sig före i kön och få fördelar som andra arbetskraftsinvandrare inte fick. Det är vad spårbytet var.

Det betyder inte att alla som har gjort ett spårbyte är fuskare eller har gjort fel. Många av dem gör fantastiska insatser. Men ungefär 70 procent av dem som var spårbytare nådde ju inte upp till det lönekrav som gällde vid den tiden som vi avskaffade spårbytet.

Jag ifrågasätter också siffran 4 700; den är lägre. Man ska också komma ihåg att många av dem som har gjort ett spårbyte kom från Georgien, Armenien och Uzbekistan – länder som det inte finns någon rimlig anledning att ta sig hit och söka asyl ifrån. Det visar sig också i att många av dem i stället gjorde ett spårbyte. Jag tycker att det här är viktigt att ha med sig som grund till varför vi socialdemokrater har varit mot spårbytet hela tiden.

Däremot finns det säkerligen individer i gruppen spårbytare som når upp till de kriterier som är satta för att få lov att jobba i Sverige, och då är det orimligt att de inte kan få vara kvar. Det problemet har vi socialdemokrater identifierat, och i våra kongressbeslut har vi sagt att vi är beredda att titta på att vidga möjligheten att söka arbetstillstånd inifrån landet något, vilket kanske skulle träffa en del av dessa personer.

Eftersom vi också skulle vilja ha en behovsprövning av arbetskraften eller, i andra hand, en dispositivitet, skulle säkerligen fler med vår modell kunna vara kvar här och jobba. Jag tycker dock att det är viktigt att ta utgångspunkt i att spårbytet avskaffades för att det var ett system som blandade ihop arbetskraftsinvandring och asylinvandring på ett sätt som inte var gynnsamt i något av fallen.

Anf. 29 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Att det finns personer som har missbrukat spårbytessystemet är vi nog alla överens om. Skillnaden är vilken slutsats man drar av det. Vi i Miljöpartiet har dragit slutsatsen att då måste man täppa till möjligheterna att missbruka systemet. Att dra slutsatsen att vi ska skicka ut alla som redan är här blir fullkomligt orimligt. Vissa tvingas till exempel tillbaka till Iran för att söka om sitt arbete därifrån i ett läge där människor mördas på gatorna. Familjer tvingas sälja hus och hem för att lämna Sverige och kan inte vara säkra på att de kan komma tillbaka. Människor driver företag som man inte kan ha kvar om man först måste resa ut ur Sverige.

Det blir omöjligt även om man tillhör den grupp som genuint fruktade för sitt liv och sin säkerhet och kom till Sverige just på grund av den fruktan men av olika skäl inte lyckades bevisa risken för förföljelse hos Migrationsverket. Det är orimligt att man då ska tvingas tillbaka till exempel till Afghanistan eller Iran för att söka om sitt arbetstillstånd därifrån.

Det blir väldigt allvarliga konsekvenser för de här familjerna, men det blir också konsekvenser för företagen som blir av med sin personal. Det blir konsekvenser för de gamla i äldreomsorgen när det blir färre medarbetare som kan ta hand om dem. Det blir konsekvenser för kollegorna som måste springa ännu lite fortare för att hinna med jobbet.

Även om vi har en stor arbetslöshet, och det kan vi verkligen skylla regeringen för att ha varit passiv kring, är det fortfarande så att det finns väldigt många som inte hittar den de behöver anställa, speciellt i den norra delen av Sverige.

Ola Möller (S)

Anf. 30 Ola Möller (S)

Herr talman! I stället för ett jättehögt återvandringsbidrag skulle man kanske ha en förstärkt möjlighet att flytta inom landet. I rekryteringshänseende skulle man alltså kunna använda pengarna mer effektivt.

Jag tycker Annika Hirvonen sätter fingret på vad som skiljer Socialdemokraternas och Miljöpartiets migrationspolitik åt. Annika Hirvonen säger att det finns några som fuskar och några som gör rätt, och då ska alla få stanna. Vi säger att det finns några som fuskar och några som gör rätt, och då måste vi se till att ha en god ordning från början: Man söker sitt arbetstillstånd utanför Sverige och får ett arbetstillstånd om man når upp till de kriterier vi har ställt upp. Resten ska inte vara här. Det är detta som är en stram, reglerad migrationspolitik. Det finns en skillnad mellan oss och Miljöpartiet, och det är bra att den kommer fram.

Det finns uppenbarligen gott om fall där människor har kunnat söka tillstånd utanför Sverige. Nere i Malmö har vi ett fall som Sydsvenskan har tagit upp. Där har personen i fråga åkt till Iran, gjort en ansökan och kommit tillbaka, eftersom han eller hon har nått upp till de regler som gäller för arbetstillstånd i Sverige. Gott så.

I de fall som Annika Hirvonen redogör för finns det möjlighet att söka ett nytt arbetstillstånd från Sverige om det finns synnerliga skäl. Sådana kan man hitta i vissa fall.

Om man är utsatt för dödshot, som Annika Hirvonen säger att människor upplever, har man rätt att söka asyl. Efter att skälen prövats och det gjorts en bedömning att någon har skyddsskäl får man stanna på en sådan grund.

Bildsättningen att människor inte kan återvända och att vi slänger ut dem till en mördarregim är inte korrekt. Jag tror att problemet ligger i att det berättas historier som inte är förenliga med verkligheten, på samma sätt som det har använts för höga siffror för att beskriva numerären i detta. Då låter det inte trovärdigt om man argumenterar för att alla som fuskar också ska få stanna. Här skiljer sig Socialdemokraterna och Miljöpartiet åt.

(Applåder)

(forts. § 10)

Anf. 98 Magnus Resare (M)

Fru talman! Vi moderater är otroligt positiva till människor som arbetar. Det är så välstånd uppstår i vårt land. Det är det som garanterar att vi kan fortsätta leva i en välfärdsstat, där människor har det generellt bra. Vi har en av jordens rikaste befolkningar, eftersom vi i det här landet har jobbat i generationer tillbaka.

I generationer tillbaka har människor också kunnat komma till det här landet för att hjälpa till som arbetskraftsinvandrare och vara en del av vår arbetsmarknad. En del av dem kommer från länder i närområdet, och en del av dem kommer från länder långt utanför Europa.

Det vi pratar om i dag när det kommer till arbetskraftsinvandring är i första hand människor som kommer till Sverige från länder utanför Europa, det som vi politiskt brukar kalla för tredjeland.

Den inre marknaden i EU är alltjämt orubbad. Man kan komma från Tyskland, Polen eller Spanien och jobba i Sverige utan några försörjningskrav eller liknande. Det försörjningskrav som vi i denna debatt diskuterar gäller dem som vill komma hit från till exempel ett land i Mellanöstern, från Australien eller från Amerika för att jobba.

I grund och botten är vi väldigt positiva till att människor kommer hit och hjälper svenska företag att växa och blir bra kolleger till våra redan etablerade medarbetare. Men vi tror samtidigt att det måste vara ordning och reda i den svenska migrationspolitiken. Vi kan inte kan ha det som det har varit.

Människor kan inte komma hit och arbeta för 13 000–14 000 kronor i månaden. Det är inte rimligt att man kan komma hit och får ett arbetstillstånd och cyklar ut med pizzor tre dagar i veckan. Därför har vi satt ned foten och sagt att vi behöver ha någon form av regelverk som är hållbart över tid. Människor som kommer hit för att jobba ska ha riktiga arbeten som vi inte kan tillsätta med personer som redan är i Sverige eller i Europa.

Jag tänker prata lite om försörjningskrav, eftersom det är en het fråga. Förra året när vi hade den här debatten tror jag att några partier, i varje fall några partiers ledamöter, ganska medvetet missförstod det jag då sa. Det handlade om varför en försörjning i Sverige innebär lite mer än att bara betala sin hyra och maten i sitt kylskåp.

Att försörja sig i Sverige är att vara med och bidra till skolan, som alla våra barn har rätt att gå i, till det kommunala badhuset, till att det finns cykelvägar som man kan cykla på och till att det finns riksdagsledamöter som har sin försörjning. Allt det är sådant som man är med och betalar för när man jobbar i Sverige och betalar skatt. Det är en del av ens försörjning som går utanför det egna hemmet och kylskåpet.

Vi kan redan i dag tycka att det alltid saknas pengar till välfärd, att det finns för lite pengar till skola, att det finns för lite pengar till sjukvård och att det finns en massa hål i vägen som vi egentligen borde laga. Vi har en medianlön som i dag är på en viss nivå. Ändå räcker pengarna knappt till. Alla människor som jobbar i det här landet bidrar, oavsett om de tjänar mer eller mindre än medianlönen. Men den som tjänar mycket mer än medianlönen hjälper den som tjänar mycket mindre än medianlönen. Medianlönen ska bära vår välfärd. Har vi ett system där alla människor som kommer till Sverige för att jobba tjänar under medianlönen urholkar det vår välfärd på sikt. De människor som kommer hit och jobbar har ju rätt till allt det som vi har rätt till. Då måste någon hjälpa till och bära upp dem som inte kommer upp i medianlön.

Det funkar jättebra i det samhälle vi har. De människor som redan är i Sverige är överens om att den som tjänar mycket bär den som tjänar lite. Men om vi bara fyller på i systemet med människor som tjänar under medianlön måste alla, både de som tjänar väldigt mycket och de som tjänar väldigt lite, vara med och bära den som kommer in någon annanstans ifrån, så att den når upp till sin välfärdskostnad.

Därför tycker jag i slutändan att det är rimligt att vi ställer krav på att de som vill komma hit från ett land utanför Europa och jobba ska vara med och dra sitt strå till stacken. Det måste vara en samhällsekonomisk vinst för alla andra människor som jobbar i det här landet och betalar skatt på sin lön. Av alla företagare i Sverige är det säkert 97–98 procent, kanske 99 – jag vet inte ens siffran – som inte har människor från tredjeländer anställda, inte har tagit hit ett pizzabud från Uzbekistan eller en diskare från USA. Alla de kommer via sina företag eller sin inkomstskattsedel att få vara med och bära de människor som vi tar in här.

Jag landar i slutsatsen att det är rätt sunt att man behöver ha en viss lönenivå för de människor som kommer hit – för alla andras skull. Det är rättvist att undersköterskan inte behöver betala 300 kronor mer i skatt för att man har anställt ett pizzabud från ett land utanför Europa och detta pizzabud ska få rätt till sjukvård, rätt till skola, rätt att gå på badhus och möjlighet att cykla på lagade cykelvägar.

Därför tycker jag att försörjningskrav i grund och botten är en helt okej idé. Vi kan inte ha det som det var när man kunde tjäna 13 000–14 000 kronor i månaden och få full access till allt det som vi får som svenskar och som är värt oerhört mycket pengar. Man kan komma hit med tre barn och ge dem gratis skolgång i någon av våra skolor, som hör till världens bästa, för att vi betalar skatt. Därför är jag för försörjningskrav. Jag tycker att det är bra att vi nu går vidare med det och inom kort lagstiftar om det ytterligare.

Jag noterar att Miljöpartiet än en gång reserverar sig i en migrationsfråga. När Miljöpartiet säger nej är man helt rätt ute – för mig brukar det vara en migrationspolitisk sanning. Då är det bra lagstiftning på gång. Jag tror att det kommer att vara så även i detta fall.

(Applåder)

Ett annat parti som reserverar sig är Centerpartiet. Jag måste då ställa en fråga till Centerpartiet, som har synpunkter på den politik vi för. Vi vill garantera den svenska välfärdsmodellen och se till att hålla nere skattetrycket för svenska företag och svenska anställda genom att ställa krav på hur mycket man behöver tjäna för att få ta del av välfärden. Centerpartiet säger då: Vår statsministerkandidat heter Magdalena Andersson.

Magdalena Andersson vill införa mycket mer långtgående modeller för arbetsmarknadsprövning. Man skulle möjligtvis kunna avstå från försörjningskrav, men det är under förutsättning att man tvingas in i kollektivavtal. Det är klart att Socialdemokraterna gärna sätter in sina egna fackföreningsrörelser i vartenda litet svenskt företag som behöver rekrytera en eller två personer från något annat land. Men jag undrar hur Centerpartiet kan tycka att det är en framgångsmodell.

Man tycker på allvar att man ska ha Magdalena Andersson som statsminister, Nooshi som finansminister och Daniel Helldén som jordbruksminister. Jag undrar vad de av Centerpartiets medlemmar och väljare som är bönder tycker om att Daniel Helldén kanske är den som kommer att vara högst ansvarig för svensk jordbrukspolitik om ett halvår.

Nu pratar vi i och för sig om arbetskraftsinvandring, men bönderna utgör en central del, för de begagnar sig i viss utsträckning av personal från andra länder. Därför ser vi också till att det kommer att vara lite enklare att betala en lite lägre lön till säsongsanställda, till exempel om man behöver någon som kommer upp ett par månader och hjälper till med skörden eller vad det nu kan vara. Vi driver en politik som är bra för landsbygden i Sverige, medan de som Centerpartiet vill samverka med efter valet driver en politik som kommer att slå sönder den svenska landsbygden.

Låt oss nu fortsätta hålla den här linjen! Vi tar migrationspolitiken på allvar. Vi jobbar för en stram och reglerad invandring, men vi möjliggör arbetskraftsinvandring för den som behövs till ett svenskt företag: it-ingenjören som vill komma hit från Indien, läkaren som vill komma hit från USA eller vem det nu kan vara som vill komma hit från ett tredjeland. Vi ser till att vi fortsätter att ha ett av världens bästa samhällen att leva i. Det är de här människorna vi behöver.

Vi kommer även i framtiden att kunna hitta människor i Sverige som kan ta väldigt många av de jobb som i dag tillsätts med människor från andra delar av världen. Vi har i landet nästan en halv miljon arbetslösa som inte kommer in på arbetsmarknaden på grund av att det är höga trösklar och att en del företag har valt att rekrytera personal någon annanstans ifrån. Låt oss börja med den halva miljon människor som är här och se vilka det går att hitta bland dem. Sedan finns det en halv miljard européer som inte omfattas av några försörjningskrav och som kan fortsätta att komma hit och hjälpa oss att bygga Sverige starkt i Europa.

Med det sagt hoppas jag att vi får fortsätta att styra det här landet i fyra år till, så att vi kan fortsätta att ha en reglerad, stram invandringspolitik som ger möjligheter för dem som verkligen behöver ha hit särskild kompetens.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Anf. 99 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Det här är nog första gången jag känner att jag behöver ge en moderat en lektion i basal ekonomi. Att en människa i Sverige som tjänar 30 000 kronor, betalar skatt etcetera skulle vara en belastning för det svenska välfärdssystemet är en fullständigt absurd idé. Det skulle innebära att nästan alla svenska arbetare är en belastning för systemet. Det är alltså Moderaternas syn. Det var det ledamoten sa.

Bnp ökar med 57 miljarder kronor på grund av arbetskraftsinvandring. Skatteintäkterna är på 17 miljarder kronor. Det är gamla siffror. Företag – håll i dig – har tillväxt. När det är någon som jobbar kommer det ut en produkt som företaget tjänar pengar på. Därmed skapas också mer välstånd. Det finns någonting som heter företagsskatter, som sedan är det som primärt betalar våra löner – det är statliga skatter. Det är helt absurt att höra en moderat påstå de här sakerna om hur det funkar med löner etcetera i företagen.

Nej, vi vill inte sätta in Socialdemokraternas fackliga vänner i varje enskilt litet småföretag så att de ska bestämma vilka personer företagen ska anställa. Men ni har satt in SD i dem, Magnus Resare. Det är inte vad ni vill göra utan vad ni redan har gjort. SD har bestämt vem som ska få anställas i vartenda litet småföretag i Sverige. Det är absurt.

I Jämtland kan man inte anställa, men i Stockholm kan man göra det. I Jämtland ska 60 procent av arbetskraftsinvandrarna utvisas på grund av det nya lönekrav som ni snart ska införa. I Stockholm är det 20 procent, för lönerna är högre här. Det lönegolv som SD har tvingat er till och som de har satt in i vartenda litet svenskt företag är absurt. På detta sätt underminerar ni svensk ekonomi. Och när man hör dig prata om hur ekonomi fungerar förstår jag att ni inte har fattat hur illa det är.

(Applåder)

Anf. 100 Magnus Resare (M)

Fru talman! Jag tänkte så här: I år ska jag lägga fyra fem minuter på att se till att Centerpartiet verkligen förstår vad jag menar.

Jag har aldrig påstått att den som tjänar 30 000 i månaden inte bidrar. Den bidrar ju hur mycket som helst.

Jag har bara sagt att om alla människor i Sverige tjänade 30 000 kronor hade inte välfärden varit vad den är i dag. Vi behöver dem som tjänar över medianlön som bär upp det. Det är så hela vår samhällsstruktur är uppbyggd. Jag förstår inte hur Centerpartiet inte kan se det.

Det är jättebra att människor jobbar och tjänar 25 000 kronor eller 18 000 kronor i månaden. Ett stort problem är att en stor del av den arbetslösa befolkningen i Sverige tjänar mer på att inte jobba alls utan gå på bidrag. Det är ett system som dina kompisar kommer att vilja upprätthålla till varje pris. Det är 400 000 röster på dem.

Jag tror på allvar att Sverige mår bra av arbetskraftsinvandring. Jag var tydlig i mitt anförande, och jag har varit det i hela min politiska gärning och hela mitt politiska liv. Det är bra med människor som kommer hit och jobbar.

Jag tycker bara inte att man kan komma hit och jobba för hur lite pengar som helst. Vi behöver ha någon form av reglering av det. Att tjäna 90 procent av medianlönen är fortfarande under medianlönen.

Vi får hålla oss till den siffran nu. Det är rimligt att man landar där. I slutändan handlar det om att den som kommer till Sverige ska generera någonting.

Jag håller med om att när det kommer någon och jobbar i ett svenskt företag genererar den mycket mer än sin egen inkomstskatt. Det är klart att det är så.

Men man kommer inte ifrån att det kostar rätt så mycket att leva som svensk. Allt vi får av staten kostar rätt så mycket pengar, och då måste man bidra.

När ni var med och bestämde behövde man tjäna 13 000 kronor i månaden. Det är absurt. Man kunde ha fyra barn och en partner med sig och så skulle det räcka med 13 000 kronor i månaden och en inkomstskatt på 3 000 spänn för att täcka alla kostnader som man genererar.

Vi behöver ändå ha någon form av nivå, och jag tycker att det förslag som regeringen lägger fram är balanserat.

(Applåder)

Anf. 101 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Det är sant att vi var med om att fatta beslut om reglerna om 13 000 kronor. Om jag minns rätt var Ulf Kristersson minister och Johan Forsell var stabschef i alliansregeringen, tror jag. Det var någonting sådant.

Det är inte jag som har röstat för detta. Det är statsministern, som ledamoten nu stöttar, som har röstat för det. Han har tryckt på knapparna, var i en regering som genomförde det och hade det kollektiva ansvaret som man har i en regering för att man genomförde de reglerna. Lägg inte det på mig. Ledamoten får lägga det på sin chef.

Vi kan tala om transfereringar och vilka det är som bidrar. Arbetskraftsinvandringen i Sverige bidrar med 30 eller 31 gånger så mycket in i skatt som det går till transfereringar till arbetskraftsinvandrarna och deras familjer. Det är också gamla siffror, när vi hade reglerna om 13 000 kronor.

Det är inte så ekonomin fungerar. Om en människa är här, tjänar enligt kollektivavtal och bidrar med skatt bidrar den mer till den svenska skattekassan än om den inte är här och jobbar.

Jag kan ta det igen. Den människa som är här och betalar skatt gör att vi får mer skatt än om den människan inte är här och betalar skatt. Så fungerar matten. Företaget kan utvecklas mer och anställa fler människor för att det är en som kan bidra till att öka kakan.

Våra partier har alltid trott på att man kan öka kakan. Det är problemet med den socialistiska sidan, där man i deras politiska idéer ibland inte tror på att man kan öka kakan. Vi har alltid stått för det. Moderaterna har tydligen lämnat det. Då är vi tillbaka till att vi förstår varför det har blivit så galet.

Det blir galet om man tror att det bara är ett visst antal jobb som kan fördelas mellan en arbetslös i Malmö och en som är i Boden. Jag tog tidigare ett exempel. Det är 20 personer som ska utvisas som jobbade på ett äldreboende i Boden.

Det hjälper inte dem att det sitter en arbetslös invandrare i Malmö som kan skickas dit. Den har inte kompetensen. Den kommer sannolikt inte dit, även om vi är helt för aktivitetskravet. Detta är bara dumt.

(Applåder)

Anf. 102 Magnus Resare (M)

Fru talman! Vi moderater vågar ompröva vår politik. Vi vågar ta nya grepp när vi ser att det som har varit inte riktigt har fungerat så bra.

Det jag menade med att ni har varit med är att ni styrde det här landet förra mandatperioden med samarbetspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Ni var en del av det som styrde landet.

Det är klart som bara den att invandring bidrar till det här landet. Men jag tror inte att det är de som cyklar ut med pizzor eller gör väldigt enkla arbeten och tjänar 14 000–15 000 kronor i månaden som gör att arbetskraftsinvandringen går med plus.

Det är för att vi har de högkvalificerade som kommer hit och bygger svenska företag. Det är it-ingenjörer och de som hjälper till att utveckla JAS-plan, eller vad det nu kan vara. Det är fantastiska människor.

Vi har nu byggt ett system där de människorna premieras. Det tar kanske inte längre sex, sju, åtta eller nio månader att få ett arbetstillstånd i Sverige. Innan du ens har fått ett arbetstillstånd har du hittat ett jobb någon annanstans.

Vi har reglerat om det nu. Nu får du ett arbetstillstånd på mellan två och fyra veckor. Det är bland det snabbaste i Europa. Det är bara Finland som slår oss med en snabbare tid än vad vi har för att få in en fot på den svenska arbetsmarknaden. Det gäller om du är den typen av anställbar person som vi behöver till det här landet.

Vi har 400 000–500 000 arbetslösa som kan göra väldigt många av de enkla jobben. Många av dem tror jag dessutom drömmer om att få komma in på den svenska arbetsmarknaden. Låt oss hjälpa dem med det.

Låt oss få till system där man kan få människor att gå från bidrag till arbete i Sverige. Vi kan inte fortsätta att ha det som vi har det i dag.

Systemet med 500 000 arbetslösa bygger till stor del på att vi tar in människor för att göra väldigt enkla jobb. En del kommer till och med på studietillstånd för att göra bland de enklaste jobben i det här landet. Det är absurt.

Vi måste lägga om migrationspolitiken i Sverige. Vi är på god väg. Kroka arm med oss i stället och se till att göra borgerlig politik med oss i stället för att driva socialistisk politik där ni får igenom så lite med de andra.

Välkomna till vårt gäng. Vi kan få ordning på Sverige tillsammans. Jag tror att ni kommer att ha rätt så kul på vår sida.

(Applåder)

Anf. 103 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Ur led är tiden. Det fanns en tid när vi i Miljöpartiet tillsammans med de borgerliga partierna trodde på att Sverige skulle bli ett bättre land om våra företagare och arbetsgivare fick anställa den personal som de behöver för att deras företag ska kunna växa och utvecklas.

Nu är vi i en tid när Moderaterna av princip säger att de är emot politik som Miljöpartiet är för. Det gäller till och med när man bedriver en politik som Svenskt Näringsliv vädjar till regeringen att ändra på för att det skadar svensk ekonomi och svensk tillväxt att bedriva den sortens arbetskraftsinvandringspolitik. Den är dålig för svenska företag.

Magnus Resare talar om pizzabuden. De man nu låser ute från svensk arbetsmarknad är människor som också har utbildning och en särskild kompetens som företagen har svårt att hitta bland de 500 000 arbetslösa.

Tänk om regeringen hade lagt alla återvandringsbidragspengar på att utbilda CNC-operatörer eller se till att fler kunde ta olika jobb runt om i våra företag i stället för att lägga dem på att betala människor för att lämna Sverige.

Då kanske vi hade kunnat se till att fler företag och arbetsgivare hade hittat den kompetens som de behöver bland dem som nu är arbetslösa. Men så är inte fallet.

Tänk om man hade lagt pengarna på ett flyttbidrag så att människor kunde ta sig från södra Sverige där arbetslösheten är hög till norra Sverige där det är nästan omöjligt att hitta människor som kan jobba i äldreomsorgen nu när man utvisar äldreomsorgens personal.

Anf. 104 Magnus Resare (M)

Fru talman! Det är väl i princip inte en enda av dem Hirvonen nämner på slutet som är här med arbetstillstånd, utan de är här med andra typer av tillstånd.

Det som har varit skadligt för Sverige är inte moderat politik. Det har varit en oreglerad invandringspolitik under alltför många år. Nu försöker vi att reglera det.

Vi tror att Sverige behöver en stram migrationspolitik när det kommer till asyl och en reglerad migrationspolitik när det kommer till arbetstillstånd. Om man inte hittar kompetens bland de 500 000 svenska arbetslösa finns det 500 miljoner människor i Europa. Man kan leta där.

Europa är kanske världens mest välutbildade världsdel. Det finns så många människor som har högskoleutbildningar och så många som har praktiska kunskaper inom livsmedelsproduktion eller vad det än kan vara. De finns där.

Sverige har bland de högsta lönerna i hela Europa. Man kan komma hit från Polen, Bulgarien eller Tyskland och jobba inom vilken sektor man vill. Vi tillåter fortfarande att man rör sig fritt över Europas gränser. Det är bara att komma hit.

Det som detta handlar om är de människor som bor utanför Europa. Det är klart att det också kommer hit en del sådana människor. Men de flesta borde inte komma till Sverige för att jobba med väldigt enkla jobb om de kommer från Indien, Kina eller Australien. De borde komma hit för att de har sådana kunskaper och sådan kompetens som vi inte hittar någonstans i EU eller, ännu hellre, i Sverige.

Vi behöver reglera migrationspolitiken i Sverige. Att ni hade ett system där man behövde tjäna 13 000 kronor i månaden får stå för er. Jag tyckte inte att det var ett fungerande system.

Anf. 105 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag tror inte att någon tycker att 13 000 kronor var ett bra lönegolv. Men att nu sätta lönegolv som kräver en massa undantag som Sverigedemokraterna ska sitta och bestämma över blir väldigt rörigt och dåligt för Sverige.

Jag har pratat med en företagare som berättade att om företaget får anställa en CNC-operatör från Georgien kan de anställa nio personer som inte behöver ha någon utbildning. Men om de inte får anställa den här enda personen kan de inte heller ge jobb till de nio personer som denna person annars skulle kunna leda inom företaget.

Jag tycker att man ska satsa på att utbilda dem som är arbetslösa i Sverige, men vi blir fattigare om vi först slänger ut alla de människor som i dag bidrar i vår välfärd. Även undersköterskorna i äldreomsorgen bidrar till vår välfärd. De bidrar varje dag med att ta hand om de äldre, som blir allt fler i Sverige. Det gäller speciellt i norra Sverige, där det är svårt att hitta personal till äldreomsorgen när man ha utvisat de här medarbetarna, varav många är spårbytare.

Ni har en matematik som säger att du inte är lönsam om du har för många barn. Men vi behöver ju fler barn i det här landet! Det är positivt att människor skaffar barn. Många oroar sig för att vi har för få unga i ett land där vi blir allt äldre. Den sverigedemokratiska matematiken går bara ihop om man vill ha ett lite fattigare Sverige med lite färre människor med mörk hudfärg. Det är bara då man kan tycka att Sverige blir bättre av att utvisa en massa människor som jobbar och bidrar i vårt land.

Anf. 106 Magnus Resare (M)

Fru talman! Jag tänker inte ens bemöta det sista, för jag tycker att det är oanständigt att påstå något sådant i talarstolen. Jag har inga som helst böjelser eller dragningar som gör att jag skulle ha någon synpunkt på vad någon människa har för hudfärg. Jag tänker inte kommentera detta mer än så.

Däremot kan jag kommentera det första Annika Hirvonen berättade om, det vill säga exemplet på att man skulle ta hit en människa som i sin anställning skulle kunna möjliggöra att man anställde nio personer till. Det är för mig helt osannolikt att man inte skulle kunna betala den människan 35 000 kronor i månadslön om man kan anställa nio personer till.

Utan att veta något om detta företag kan jag säga att den tillväxt det skulle innebära för företaget är så enormt stor att en anställning på 35 000 kronor i månaden förefaller vara småpotatis. Det är svårt att se att man skulle vara tvungen att betala bara 24 000 kronor i månaden och spara 11 000, eller vad det nu var som Hirvonen menade. Jag känner inte till det här företaget, och jag tänker inte kommentera ett enskilt företag, men jag bedömer att det är osannolikt att man inte skulle anställa denna person.

Vi tror som sagt på en reglerad invandring. Socialdemokraterna tror också på det i någon mening. Det verkar finnas hygglig konsensus i Sverige om att man vill ha en strukturerad och reglerad invandringspolitik, för vi behöver ta tag i de stora samhällsproblem vi har med hundratusentals människor som inte är i jobb. Vi behöver se till att börja utbilda dem nu så att de kan ta jobb i stället för att leva på bidrag. De ska kunna gå till jobbet och vara förebilder för sina barn i stället för att stanna hemma när ungarna går till skolan.

De ska kunna lära sig språket, vilket man gör när man får ett jobb. Jag har varit på verksamhetsbesök och sett hur det är när man har tagit människor ur sfi och låter dem börja jobba. Helt plötsligt får de en tio gånger snabbare språkinlärning för att de befinner sig på en arbetsplats i stället för att sitta i en dammig källarlokal där de inte riktigt fattar vad läraren pratar om för att det kommuniceras på ett språk som de inte riktigt känner till. På en arbetsplats får de språket till sig när man berättar att en hammare är en hammare och en spade är en spade. De lär sig språket så mycket enklare på det sättet. Jag hoppas att vi kan få ordning på Sverige.

Ciczie Weidby (V)

Anf. 107 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

För drygt hundra år sedan lämnade svenskar fattigdomen och sökte jobb i det stora Amerika. De byggde järnvägar, odlade mark och reste städer. De slet, och de utnyttjades. Men de organiserade sig, krävde rättvisa och kämpade för värdighet.

I dag är rollerna omvända. Sverige är ett land dit människor kommer för att arbeta. De bygger våra hus, vårdar våra äldre och arbetar i industrin, inom handeln och i välfärden. De betalar skatt och fyller verkliga behov på arbetsmarknaden.

Arbetskraftsinvandring kan vara positivt för arbetstagare, för arbetsgivare och för samhälle, men bara om vi har ett rättvist system. I dag har vi inte det. Vi har ett system som i praktiken är riggat till arbetsköparnas fördel. Arbetstillståndet är knutet till en enskild arbetsgivare. Den som riskerar att förlora jobbet riskerar också att förlora rätten att stanna.

Detta skapar en extrem beroendeställning. Många vågar inte anmäla till exempel en usel arbetsmiljö. Man vågar inte protestera mot orimliga arbetstider. Arbetslivskriminalitet och exploatering kan fortgå eftersom maktbalansen är så skev.

I stället för att ta itu med detta har regeringen valt en helt annan väg: ett kraftigt höjt lönegolv för arbetstillstånd. Kravet ligger, som vi har hört tidigare i debatten, på över 34 000 kronor i månaden.

Detta presenteras som ordning och reda, men i verkligheten är det inget annat än ett verktyg för att kunna utvisa människor. Tusentals människor som arbetar, betalar skatt och har kollektivavtalsenliga löner riskerar att få sina arbetstillstånd indragna.

De har byggt sina liv här. Deras barn går i svenska skolor. De är en del av våra lokalsamhällen. Nu hotas de av utvisning – inte för att de har gjort något fel, utan för att deras lön inte når upp till en politiskt fastställd gräns.

Konsekvenserna blir såklart allvarliga. För det första riskerar människor att pressas in i svartarbete. Om alternativet är utvisning ökar såklart sårbarheten drastiskt. Vi riskerar att skapa ett ännu större skuggsamhälle, vilket regeringen säger sig vilja bekämpa.

För det andra är detta väldigt ojämställt. Svensk arbetsmarknad är könsuppdelad. I mansdominerade yrken inom bygg och transport ligger lönerna oftast högre, och i kvinnodominerade yrken som städ, handel, vård och omsorg är lönerna betydligt lägre, trots kollektivavtal. Det innebär att kvinnor i större utsträckning riskerar att drabbas av utvisning.

Regeringen motiverar lönegolvet med att man ska kunna försörja sig. Det är ett märkligt argument i ett land där vi samtidigt accepterar att helt avgörande välfärdsyrken har löner långt under den gränsen. Om man anser att lönerna är för låga är lösningen att stärka löntagarnas position, inte att utvisa dem.

För det tredje drabbar detta såklart hela vår välfärd. Sverige står inför betydande kompetensbrist inom äldreomsorg och vård. I många kommuner, inte minst i norra Sverige, som vi har hört tidigare i debatten, är undersköterskor ett bristyrke. Att då utvisa personal som redan arbetar i verksamheterna är samhällsekonomiskt rent oansvarigt.

Lönegolvet är också ett politiskt ingrepp i lönebildningen. Alla partier i den här riksdagen säger sig värna den svenska modellen. De bör då också veta att denna modell bygger på att det är arbetsmarknadens parter som genom kollektivavtal sätter löner och villkor. När riksdagen börjar fastställa lönenivåer för att avgöra vem som får arbeta här i landet urholkas den principen. Det är ett systemskifte som borde oroa långt fler än bara oss i Vänsterpartiet.

Fru talman! Det finns dock en annan väg. Vänsterpartiet vill inte ha en oreglerad migrationspolitik eller arbetskraftsinvandring. Det är bara det att vi ser det på ett annat sätt och att vi vill ha andra regler. Vi behöver nämligen ha ett system som inte ökar människors utsatthet.

För det första ska vi såklart återinföra en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning. Arbetsförmedlingen ska, i samråd med arbetsmarknadens parter, bedöma om det råder faktisk arbetskraftsbrist i en bransch innan arbetstillstånd beviljas. Arbetskraftsinvandring ska ske där behov finns – inte där det går att pressa villkor.

För det andra ska villkoren i arbetserbjudandet vara juridiskt bindande och ligga i nivå med kollektivavtal och branschpraxis. Det ska inte vara möjligt att locka med ett avtal på papperet och sedan erbjuda något annat i praktiken under bordet.

För det tredje måste arbetsgivare som ansöker om arbetstillstånd genomgå vandelsprövning. Seriösa arbetsköpare har inget att frukta, men oseriösa ska inte ges tillträde till systemet.

För det fjärde måste den som slår larm om missförhållanden få stanna i Sverige och ges möjlighet att söka nytt arbete. I dag är risken i stället att visselblåsaren själv förlorar sitt tillstånd. Det är helt orimligt.

För det femte, slutligen, ska arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare möta kännbara sanktioner. Det är där ansvaret hör hemma.

Fru talman! Det finns i grunden två alternativ. Antingen har vi ett rättvist system som säkerställer att arbetskraftsinvandring sker under ordnade former och med respekt för svenska kollektivavtal, eller så fortsätter vi på den inslagna vägen där politiken främst används för att göra människor utvisningsbara.

Vänsterpartiet väljer det första alternativet. Vi vill ha en arbetsmarknad där de som bygger Sverige – undersköterskor, industriarbetare, städare och byggnadsarbetare – behandlas med respekt. Ett samhälle som accepterar exploatering och skapar rädsla bland arbetstagare försvagar precis hela löntagarkollektivet.

Det är inte genom högre lönegolv vi skapar ordning och reda. Det är genom att stärka arbetstagarnas rättigheter och återställa balansen på arbetsmarknaden. Det är så vi får ett rättvist och hållbart system för arbetskraftsinvandring.

Anf. 108 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Inledningsvis ska jag säga att det förvånande nog var en hel del av det som ledamoten från Vänsterpartiet sa i sitt anförande som jag kan skriva under på. Det gäller till exempel detta med maktbalansen mellan arbetstagare och arbetsgivare, som blir väldigt skev. Men det var inte det jag tänkte fråga om nu.

I sitt anförande säger Ciczie Weidby att lönekravet för arbetskraftsinvandring är ett hot mot svensk välfärd. Lönekravet är alltså att man måste tjäna 34 000 kronor per månad. Detta träffar naturligtvis framför allt undersköterskor och vårdbiträden; läkare och sjuksköterskor klarar den gränsen. Medianlönen för sjuksköterskor som söker sig till Sverige som arbetskraftsinvandrare ligger över den nivån. De påverkas alltså inte.

När man använder begrepp som ”hotar välfärden” är det ganska starka ord. Jag tänkte därför göra en liten kontroll: Innan vi höjde lönekravet 2022, hur många vårdbiträden och undersköterskor tror Ciczie Weidby att Sverige tog emot som arbetskraftsinvandrare?

Ciczie Weidby (V)

Anf. 109 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Tack så jättemycket, Ludvig Aspling, för att du ger mig möjlighet att prata ännu mer om hur vi får en rättvis arbetsmarknad.

Som Ludvig Aspling och säkert alla här vet är jag hemmahörande i arbetsmarknadsutskottet. Är det någonting vi pratar om där är det givetvis kompetensbristen: Vi måste få fler människor i fler branscher, vi måste ge människor möjlighet att flytta dit där jobben finns och så vidare.

Det är intressant att Ludvig och andra tidigare i debatten har pratat om att lönegolvet på 13 000 är alldeles för lågt. Då har man helt missförstått det. Ett golv är inte ett tak. Ett golv är ett golv; ett tak är ett tak. Man kan alltid betala ut mer än de pengarna.

Jag ska svara Ludvig Aspling ärligt på frågan om exakt hur många personer som har arbetskraftsinvandrat för att jobba inom vården. Den siffran har inte Ciczie Weidby, för hon har koncentrerat sig på betänkandet och det vi pratar om i samband med det. Hade jag varit mer förberedd på att få den typen av frågor hade jag såklart satt mig in i de frågorna.

Jag skulle dock gärna vilja fråga Ludvig Aspling varför det är så otroligt viktigt att ställa mycket högre och mer specifika krav på en person som inte är från Sverige än på dem som redan jobbar inom dessa yrken i Sverige, till exempel lönekravet.

Anf. 110 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! I sitt anförande sa Ciczie Weidby att lönekravet är ett hot mot svensk välfärd. Okej, det är en legitim invändning. Det här måste vi undersöka. Jag ställde då frågan: Har Ciczie Weidby någon aning om hur många personer inom grupperna vårdbiträden och undersköterskor som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare år 2022, alltså innan vi hade lönekravet? Ciczie Weidby har ingen aning om det. Hon vet att det är ett hot mot svensk arbetsmarknad, men hon har ingen aning om hur många dessa personer är.

Detta finns i öppna data på Migrationsverkets hemsida. Om jag hade sagt att en regeländring utgjorde ett hot mot svensk välfärd skulle jag i alla fall bry mig om att kolla upp hur många personer det handlar om, men det är den berömda vänsterpartistiska arbetsmoralen som visar sig här igen.

Låt mig då bara informera: År 2022 tog vi emot 37 vårdbiträden. År 2025, efter att lönekravet trätt i kraft i sitt första steg, var de 26, en minskning på cirka 10 personer. Vad gäller undersköterskor var de 87 år 2022. År 2025, efter att lönekravet trätt i kraft, var de 36, en minskning på ungefär 50 personer.

Detta är en samlad yrkeskår som omfattar 200 000 människor i Sverige. Minskningen som kom som en effekt av lönekravet – om vi utgår från att det är detta som har hänt, vilket vi kan göra – är alltså ungefär 60 personer. Hur utgör 60 personer av en yrkeskår på 200 000 ett hot mot den svenska välfärden, när vi dessutom pratar om de minst kvalificerade välfärdsarbetarna?

Det är absolut inget fel på att vara undersköterska. Jag har själv haft det jobbet. Men det är ett jobb på gymnasienivå. Det är inte så att dessa personer har någon högskolekompetens eller någon längre utbildning.

Hur utgör detta ett hot?

Ciczie Weidby (V)

Anf. 111 Ciczie Weidby (V)

Fru talman! Jag noterar att ni har ett intressant debattklimat och sätt att tilltala varandra i det här utskottet som jag inte alls är van vid.

Jag tänker att Ludvig Aspling nog inte har varit ute i många kommuner, framför allt inte i dem som är beroende av utländsk arbetskraft, och sett hur tufft detta kommer att bli för dem och för kommuninvånarna som måste betala högre skatt för att vissa ska ha högre lön. Man kan ju inte höja lönen bara för vissa och inte för alla.

Jag gissar också att Ludvig Aspling inte har träffat många av de företag som finns inom svenskt näringsliv – jag vet inte hur många olika typer av städföretag och bemanningsföretag det kan handla om – och som säger att lönekravet kommer att bli ett jättestort problem för dem när det gäller att få företaget att gå ihop.

Det kan framstå som udda för en del personer att en vänsterpartist står här och värnar om företagen, men det är ganska viktigt att alla företag ska kunna ha möjlighet att anställa personer till kollektivavtalsenlig lön. Nu kan man inte göra det. Nu måste man kanske särskilja personer eller säga att alla ska ha lika mycket i lön.

När jag säger att detta är ett hot mot svensk välfärd är det just det jag menar. Om kommuner inte kan anställa så många undersköterskor som behövs eller inte kan städa vårdinrättningarna är det givetvis ett hot mot svensk välfärd. Det är därför jag tar till de hårda orden. Det är ett hot mot svensk välfärd när man bestämmer vilka som ska få vara med och bidra och inte, alldeles oavsett om de redan gör det.

Anf. 112 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Det är ställt utom allt tvivel. Vår ekonomi är beroende av företag som startar, växer och anställer. Vår välfärd är beroende av människor som arbetar, betalar skatt, bidrar med kunskap och bidrar med kompetens.

I en globaliserad värld konkurrerar vi inte bara med våra nordiska grannländer utan med hela Europa, ja hela världen, om talang, investeringar och framtidstro. Därför är frågan inte om vi ska ha arbetskraftsinvandring, utan frågan är hur den ska vara utformad.

Vi kristdemokrater står upp för en arbetskraftsinvandring som stärker Sverige, inte en som fördjupar utanförskapet, pressar löner och möjliggör exploatering.

Fru talman! Under många år hade Sverige ett regelverk som i praktiken var unikt i Europa. Till skillnad från nästan alla andra EU-länder gjorde vi ingen tydlig skillnad mellan hög- och lågkvalificerad arbetskraft. Vi öppnade för arbetskraftsinvandring oavsett utbildningsnivå och yrke. Detta skedde samtidigt som Sverige tog emot ett mycket stort antal människor från tredjeland, varav många i dag fortfarande har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Resultatet ser vi med omkring 400 000 människor som fortfarande går arbetslösa. Vi har faktiskt en av Europas största skillnader i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda.

Mot den bakgrunden var det inte rimligt att fortsätta rekrytera lågkvalificerad arbetskraft från länder utanför EU till arbeten som skulle kunna utföras av människor som redan finns här och söker jobb. Arbetslinjen måste gälla för alla.

Fru talman! Det tidigare inkomstkravet var 13 000 kronor i månaden. Det har vi hört i debatten. Det säger sig självt att en sådan nivå inte var tillräcklig för att säkerställa seriösa villkor eller för att motverka missbruk. Systemet utnyttjades. Osunda företag kunde dumpa löner och arbetsvillkor. Människor från tredjeland riskerade att hamna i beroendeställning. Seriösa företag fick se sig utkonkurrerade av aktörer som inte följde spelreglerna. Det var inte värdigt den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Genom Tidöavtalet lades grunden för en kursomläggning. Vi har tagit tydliga steg för att strama åt regelverket. Under 2023 infördes ett lönegolv på 80 procent av medianlönen, och nu bereds nästa steg, nämligen ett lönegolv på 90 procent. Det är en rimlig princip.

Samtidigt är det avgörande att ett högre lönegolv kombineras med väl avvägda undantag för tydliga bristyrken. Kommuner, regioner och företag i hela landet måste kunna säkra den kompetens som faktiskt saknas. Därför ser vi kristdemokrater positivt på det arbete som regeringen nu är mitt inne i att genomföra.

Fru talman! Vi har sedan lång tid tillbaka argumenterat för att det nuvarande systemet måste reformeras. Det behövde stramas åt och anpassas efter samhällsutvecklingen. Det var orimligt att ha vidöppna dörrar för lågkvalificerad och lågavlönad arbetskraft från länder utanför EU när vi själva hade en hög strukturell arbetslöshet. Därför måste förändringarna vad gäller lönegolv kombineras med andra reformer såsom bidragstak, skärpta kvalificeringskrav och tydligare krav på aktivitet och deltagande. Arbetsförmedlingen behöver också arbeta mer aktivt med matchning. Arbete är inte bara en fråga om försörjning, utan det handlar om värdighet, gemenskap och delaktighet i samhället. Det är en grundläggande kristdemokratisk övertygelse att varje människa ska ges möjlighet och förväntas bidra efter förmåga.

Fru talman! Samtidigt ska Sverige vara ett av Europas mest attraktiva länder för internationell spetskompetens. Här har regeringen redan tagit steg och planerar ytterligare steg. Migrationsverket har fått i uppdrag att främja högkvalificerad arbetskraftsinvandring, och handläggningstiderna har minskat kraftigt. Tidigare var de över 100 dagar. Nu talar man om en nivå på 19–20 dagar. Det stärker Sveriges konkurrenskraft.

Vi vill se fler ingenjörer, forskare, it-specialister och andra kvalificerade yrkesgrupper som bidrar till innovation och tillväxt. Sverige ska vara ett land där talang välkomnas och även där reglerna är tydliga och rättvisa.

Fru talman! Jag kan slutligen konstatera att föreslagna förändringar från regeringens sida vad gäller den generella migrationspolitiken hittills har haft stöd i i princip alla delar från Socialdemokraterna, medan övriga oppositionspartier har varit och är motståndare i olika grad. Vi kan fundera över vilka krav som kommer att ställas om vi, mot min förmodan och till min egen fasa för Sveriges framtida utveckling, får ett regeringsskifte efter valet i september.

Det här betänkandet visar, likt många andra betänkanden på området, att oppositionen inte har en samlad linje. Vänstern och Miljöpartiet vill att migrationspolitiken ska vändas tillbaka till hur det var tidigare, det vill säga utan större krav och med stor risk för ett nytt migrationskaos.

Centern befinner sig på det området, liksom i det vanliga politiska landskapet, i den ensamma mittpositionen där man säger ja till vissa förändringar och nej till andra. Sedan finns Socialdemokraterna som lägger sig kloss an, väldigt nära, regeringens position. Man kan nästan ana en tacksamhet från Socialdemokraternas sida att vi nu genomför den nödvändiga omsvängning i migrationspolitiken som Sverige behövde men som var omöjlig att genomföra under tidigare mandatperiod med de samarbetsvänner man hade då.

Man kan fråga sig vad den framtida politiken kommer att vara om det blir ett regeringsskifte. Kommer vi och svenska folket att få ett svar innan valet? Jag tvivlar på det.

Svenska folket förtjänar tydlighet. De reformer som nu genomförs är resultatet av ett mandat från valet 2022. Det är en omläggning mot en stram, ansvarsfull och hållbar migrationspolitik. Vi kristdemokrater är stolta över att vara en del av den majoritet som genomför denna kursändring. Vi gör det för att stärka arbetslinjen, för att värna seriösa företag, för att motverka exploatering och fusk, för att minska utanförskapet och för att säkra Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.

Fru talman! Sverige behöver arbetskraftsinvandring. Men den ska vara kvalificerad och behovsstyrd. Den ska bidra till integration, inte försvåra. Den ska stärka, inte undergräva vår arbetsmarknad.

Det är den vägen Kristdemokraterna står för, det är den vägen regeringen nu genomför och det är den vägen som är nödvändig för Sveriges framtid.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)

Anf. 113 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Ingemar Kihlström har helt rätt. Vi befinner oss i mitten, och fler borde göra det. Det kan jag rekommendera folk.

Det är sant att vi säger ja till vissa saker och nej till andra. Vi använder oss av den fina principen att om något är smart röstar vi ja, och är något dumt röstar vi nej. Det borde fler testa.

Vi är för nödvändiga åtstramningar på området. När till exempel företag fuskar ökar man straffen. Det handlar om alla vettiga saker, till exempel att rensa i fusket. Kristdemokraterna röstade för de regler som nu kritiseras. Det känns som att många partier glömmer vad de har röstat för. Det gäller oss också. Vi kan vara ärliga med vad vi ska rösta för i stället för att påstå något annat.

De vi säger nej till är ett vansinnigt lönegolv. Jag kan återge vad Stockholms Handelskammare har framfört: Det är idioti, det är kontraproduktivt och det behöver tas bort. Det hjälper inte Sverige, utan i stället stjälper det Sverige. Det här har framförts från den region som har de bästa förutsättningarna i det här landet.

Det är idioti säger företagen. Det måste vi ta med. Att sedan påstå att lönegolvet utgör ett hinder gör att jag måste få ställa en mycket konkret fråga. Låt oss säga att vi hittar på en lön på 34 000 för någon som jobbar gratis eller för 10 000 i verkligheten. Är det svårare att skriva 34 000 än 28 000 och ljuga? Är det svårare att skriva de siffrorna än andra? Det är enda skillnaden, det vill säga att hitta på en högre siffra. Gör det någon som helst skillnad med fusket?

Anf. 114 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Jag tackar Niels Paarup-Petersen för repliken. Välkommen till utskottet! Vi möttes ju inte under den förra debatten.

Det är alltid spännande att höra på Centern, som på något sätt försöker äta tårtan och ha den kvar. Man säger att man verkar i en riktning, men vi kan konstatera att det är svårt att föra politiken i en riktning om man står ensam i mitten och inte väljer sida. Det verkar, tyvärr, som att Centerpartiet väljer den sida som är splittrad.

Vi hörde i ett tidigare replikskifte att Socialdemokraterna och Miljöpartiet pekar åt helt olika håll. Jag kan undra hur Niels Paarup-Petersen tror sig kunna föra en företagsvänlig politik i det sällskapet.

Man kan också tala om – det har sagts i många inlägg här – vilka som fortfarande kommer hit med arbetskraftsinvandringstillstånd. Det är den högkvalificerade arbetskraften. Det är dem vi behöver. Av dem som sökte 2022 beviljades faktiskt över 6 300 sådana personer tillstånd. Det var it-arkitekter, systemutvecklare och testledare. Det var ungefär 1 900 ingenjörer. Det var ungefär 2 000 civilingenjörer. Men det var också väldigt många som jobbade på till exempel snabbmatsrestauranger och städföretag.

Vi hörde i det tidigare replikskiftet från Vänsterpartiet att man befarade att städfirmorna skulle gå omkull för att de inte får tillgång till lågavlönade städare. Men det finns ju över 400 000 personer i Sverige som behöver ett arbete.

För mig är det viktigt att se till att utvecklingen gör att fler i Sverige får arbete. Jag hoppas att Centern delar den uppfattningen. Jag tror, precis som det sades tidigare, att ni är mer välkomna och kommer att få mycket mer utbyte av er politik i vårt sällskap.

Anf. 115 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte fick svar på min fråga om det är svårare att skriva en summa på 34 000 än 28 000 man vill ljuga om lönen man tänker ge någon. Det kan vara trevligt att påminna om det. Det finns en bra möjlighet för ledamoten att svara, och det utgår jag från att ledamoten önskar.

Låt oss tala om snabbmatskockar. Jag uppmanar ledamoten att prata med personalen på någon av de många snabbmatsrestauranger som serverar thaimat och fråga hur lätt det är att få tag på en kvalificerad kock inom Sveriges gränser eller i EU över huvud taget och varför de importerar personal från andra länder och betalar kollektivavtalsenliga löner, som vi tycker att man ska göra. Jag uppmanar starkt till ett besök. Varför vill regeringen driva en politik som minskar deras möjligheter att klara sig?

Jag har flera gånger fått frågan om vilken sida vi väljer. Vi kommer att välja den sida som efter valet kan ge bra politik. Och på det här området är regeringens politik erbarmlig. Det är inte jag som säger det; alla näringslivsorganisationer och teknikföretag som jag har träffat, till exempel representanter för ABB, hatar detta. De tycker att det är dumt och illa. Det förstör deras tillväxt. ABB är inget fattigt litet bolag, och inte de andra heller. Men det finns även småbolag som är helt beroende av kompetens utifrån. De tycker att det här är dåligt. Handelskammaren och Svenskt Näringsliv säger att det är katastrof.

Vi kommer att välja sida efter valet. I dagsläget finns det väl två statsministerkandidater, eller hur? Det har partiledarna varit tydliga med. Det är Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson. Det finns de som säger att det finns tre. Vi får se efter valet om Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson får styra på den sidan. Men vi kommer att välja efter valet, och det finns flera kandidater. Vi har inte valt sida.

Anf. 116 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Man kan naturligtvis ta olika uttryck ur sitt sammanhang. Vi kan konstatera att för högkvalificerad arbetskraft har handläggningstiderna nu kortats från 100 dagar till runt 20 dagar. Det underlättar. Personer från de största arbetsgrupperna som ansökt har fått uppehållstillstånd beviljade. Det gäller it-arkitekter, ingenjörer, civilingenjörer, drift, support- och nätverkstekniker, försäkringsrådgivare och så vidare. Det är alltså högkvalificerad arbetskraft. Vi beslutar om detta fortlöpande. Vi tog beslut om ett förslag som kommer till riksdagen och som gäller just den arbetskraft som behövs i ett utvecklings- och innovationsland.

Jag kan känna sympati för att Niels Paarup-Petersen saknar att gå på thairestaurang, att köpa en billig hamburgare på en snabbmatsrestaurang eller att sova i ett städat hotellrum. Men jag tror, precis så som tidigare sagts i debatten, att vi behöver skapa arbetstillfällen för de över 400 000 i Sverige som inte har ett arbete. De kan säkert bli städare. De har en längre väg till att bli thaikockar; det håller jag med om. Men vi behöver se till att få dem i arbete.

Det lönegolv vi har lagt handlar om att motverka fusk. Regeringens politik innebär att vi kommer att fortsätta att jobba för att skapa goda förutsättningar för företag och innovation. Jag tror på en linje där Centerpartiet skulle få ut mycket mer av sina idéer än i det rödgröna röregänget.

(Applåder)

Anf. 117 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! I sitt anförande pratade Ingemar Kihlström om att det skulle bli svårare att fuska nu när lönekravet höjs. Men det blir inte svårare att fuska för att siffran på vilken minimilön man måste fuska att man har ändras.

De som fuskar kommer bara att fortsätta med det om man inte skärper kontrollerna så att fler upptäcks och om man inte ser till att fler arbetstagare vågar larma när arbetsgivaren lurar dem på pengar eller tvingar dem att betala tillbaka av sin lön. De uppläggen för fusk kan användas oavsett vilken lön vi kräver att arbetstagaren ska få.

Vill man rå på fusket behöver man göra flera olika saker som vi i Miljöpartiet har föreslagit, till exempel skärpa sanktionerna mot de oseriösa företag som snedvrider konkurrensen genom att fuska. Man behöver öka kontrollerna och även se till att de människor som blir utnyttjade vågar anmäla. Faktum är ju att det är de som straffas hårdast när en fuskande arbetsgivare åker fast. De straffas med utvisning och med att barnen rycks upp från en fungerande skolgång, kompisar och ett liv i Sverige. Läs Miljöpartiets motion och ta tag i fusket på riktigt!

Anf. 118 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Tack så mycket, Annika Hirvonen! Tack för det stora intresset och engagemanget för dem som drabbas av problem, utnyttjande och missbruk!

Annika Hirvonen sa att vi ska läsa Miljöpartiets motioner. Jag skulle kanske råda ledamoten Hirvonen att läsa det betänkande vi håller på med nu. Det är nämligen så att i det betänkandet, som svar på de motioner som läggs fram inom området, presenteras att regeringen håller på med frågan.

Det anges ett antal propositioner som handlar om nya regler för arbetskraftsinvandring. Där ingår skärpta regler för att motverka fusk och arbetslivskriminalitet. Det pågår även ett arbete som ska ge utökat skydd. Det ges också möjlighet till skadestånd i olika SOU:er. Det är saker som regeringen föreslår i sina propositioner. Vi kommer att stå här om några veckor och debattera arbetskraftsinvandring igen, just vad gäller åtgärder för att komma till rätta med hela den skuggsida som skapats.

Jag kan ge Niels Paarup-Petersen rätt. Vi var med och beslutade om 13 000-kronorsnivån. Men vi kom till sans. Jag hoppas att fler partier nu kommer till sans och inser att beslutet var i fel riktning och att man kan ta ett annat som skapar en möjlighet att komma till rätta med det. Det är just det vi gör i regeringen. Vi ser problemen, vi tillsätter utredningar och vi föreslår åtgärder. Tillbakapassningen till ledamoten Hirvonen blir: Läs vad vi föreslår i propositionen! Jag ser fram emot ett helhjärtat stöd till de förslag vi kommer att lägga fram.

(Applåder)

Anf. 119 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Ja, låt oss läsa bland annat om frågan om skadestånd till arbetskraftsinvandrare! Det står på sidan 15 i betänkandet: ”Flera utredningar har tittat på frågan om skadestånd och lämnat förslag om en ersättningsskyldighet för arbetsgivare vid återkallelse av arbetstillstånd som grundar sig på att en anställning inte uppfyller kraven i utlänningslagen … Inget av förslagen har hittills lett till några vidare åtgärder.”

De äldsta kom ju redan 2018. Det jag undrar är om det kommer en sådan proposition från regeringen. Det vore i så fall goda nyheter.

Jag tycker att Ingemar Kihlström ska svara på om regeringen kommer att lägga fram förslag som skyddar arbetskraftsinvandrare mot omedelbar utvisning om de blir utnyttjade, så att de har möjlighet att söka ett annat jobb. Det vore goda nyheter, och jag tror att fler i så fall skulle våga anmäla fusk. Det är ju främst arbetstagarna som drabbas, även om konkurrerande företag också drabbas när det fuskas och konkurrensen snedvrids.

Herr talman! Min motion handlar om stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare och om att sätta dit dem som fuskar. Men den handlar också om att företag och arbetsgivare ska kunna rekrytera den kompetens som de behöver. Jag skulle välkomna om regeringen tog sitt förnuft till fånga och började storsatsa på att utbilda dem som är arbetslösa så att de kan ta de jobb där det behövs folk. Jag skulle också välkomna en storsatsning som gör att människor som är arbetslösa kan flytta till de kommuner som behöver arbetskraft i stället för att betala kommuner och invandrare för att de ska flytta därifrån.

Herr talman! Jag hoppas på goda besked.

Anf. 120 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Jag tackar för uppmaningen. Jag har dock inte kunskap om allt innehåll i alla propositioner men kan konstatera att regeringen kommer med propositioner som ger ett ökat skydd för arbetskraftsinvandrare.

Vi har tydliga regler för att arbetskraftsinvandrare ska kunna komma till Sverige. Man ska uppfylla de krav som finns. Det finns exempel på företag som har gått i konkurs. I norr fanns ett stort sådant företag. Om man var arbetskraftsinvandrare där hade man möjlighet att inom en viss tid söka ett nytt jobb när man hade förlorat sitt tidigare jobb. Jag förutsätter att det blir på det sättet.

Det handlar om ordning och reda, om sjysta villkor och om tydliga regler. Vi ska ha en stram, reglerad och rättvis migration.

Utifrån replikskiftet mellan ledamöterna Hirvonen och Möller och om det mot förmodan och till min stora fasa skulle bli ett regeringsskifte vet vi inte vad som skulle gälla. Ska den röda linjen vara att 13 000 åter ska gälla? Ska det vara utan krav? Ska det finnas ytterligare möjligheter?

Precis som har sagts i andra inlägg är det viktigt att Sverige sätter dem i arbete som nu inte har ett arbete. Men samtidigt måste vi se till att konkurrenskraften bibehålls och att det går att rekrytera till kommuner, regioner och företag. Därför kommer vi att komma med ett förslag om relevanta undantag för bristyrken, något som vi just nu bereder. Det är också tydligt vilka regler som gäller om man ska komma som arbetskraftsinvandrare.

Det är så vi skapar ordning både på arbetsmarknaden och i Sverige.

(Applåder)

Anf. 121 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! ”Det här är idioti.” Det är inte jag som säger det, utan det är företagen. Låt mig återkomma till den lilla utsagan.

Jag vill till att börja med yrka bifall till reservation 1.

Vi ska diskutera arbetskraftsinvandring här. Varför är arbetskraftsinvandring bra? Jo, den bidrar till vår bnp med 57 miljarder kronor. Det är inte småpengar. Det här är dessutom gamla siffror, så det är säkert mer nu. Den bidrar med 17 miljarder kronor till skatterna, som bidrar till vår välfärd. Det är bra för varenda svensk med högre skatteinbetalningar.

Den bidrar till tillväxten och för att företagen ska få tag på den kompetens de behöver så att de kan leverera bättre till sina kunder: leverera bättre produkter, leverera snabbare och leverera till hela världen. Då tjänar de in mer pengar och ökar också sina skatteinbetalningar. De kan även anställa fler. Varenda en som får arbete skapar möjligheter för att fler kan komma i arbete. Det är så ekonomi fungerar, vilket man kan påminna sina tidigare borgerliga kollegor om. Men jag vet inte i vad mån man ska kalla dem borgerliga längre.

Skatteintäkterna är mer än 30 gånger större från arbetskraftsinvandrarna än de transfereringar som går till dem själva och deras familjer. Det är helt absurt att höra partier som tidigare har förstått tillväxt och hur kakan kan bli större i företagen genom att de anställer rätt personer stå här i dag och uttrycka en socialistisk grundinställning till ekonomi som menar att kakan inte kan bli större.

Det hela är helt absurt, och jag förstår inte hur vi har landat här. Jag förstår dock varför. Det finns ett parti som de måste förhålla sig till, ett parti som aldrig har varit borgerligt. Men det är jättesorgligt.

Företag ska kunna få den kompetens de behöver om Sverige ska vara starkt. De måste betala de löner och leva upp till de villkor som finns här i landet. Det är självklart, och det kommer flera bra förslag från regeringen som går på fusket så att företag som till exempel inte sköter sig straffas.

Men lönekravet har ingenting med det att göra, för det är inte svårare att låta bli att betala lön för att någon har ljugit om att lönen är 28 000 i stället för 34 000. Det är precis samma sak. Man måste ha med detta, det vill säga att lönekravet inte påverkar fusket.

Utmaningen är att denna regering har beslutat sig för att den som har absolut bäst koll på vad som är rätt lön i ett företag är de som sitter på regeringssidans bänkar här i kammaren. Det är en absurd syn på svenska företag. Skulle ni ha bättre koll på deras lönebildning och vilken kompetens de behöver än vad de själva har?

Det här är inte borgerligt, utan det är socialistiskt. Man sitter med centralmakten och tror att man kan styra över företags kompetensbehov och säga ”Nu behövs det här, inte det där. Det behöver ni inte.” Ni kan sitta i Moskva framöver i stället.

Herr talman! Det har hörts återkommande lögner i dag om att vi anser att 13 000 kronor räcker. Det gör vi inte. Vi tycker att grunderna i kollektivavtal och praxis ska gälla. Det tycker även Socialdemokraterna – med lite extra pålagor som vi inte stöttar. Det tycker Vänsterpartiet – eventuellt med pålagor som vi inte stöttar. Och det tycker också Miljöpartiet – säkert med några anpassningar.

Det är vad alla partier som inte är på regeringssidan tycker. Det finns inte ett enda parti här i kammaren i dag som tycker att 13 000 kronor ska vara ett golv för arbetskraftsinvandring. Flera partier påstår det trots att de vet att det inte är sant. Det kan inte vara så den politiska debatten i Sverige ska föras. Vi kan vara helt oense om saker och ting, men låt oss åtminstone låta bli att ljuga om vad den andre står för. Det tycker jag att vi och de som lyssnar är värda.

Herr talman! Det kommer alltid att vara någon som gör rätt och någon som gör fel. Vi vill gärna utvisa dem som gör fel och behålla dem som gör rätt. Det finns säkert partier som vill behålla lite fler av dem som gör fel än vad vi tycker. Men det som händer just nu är att regeringen utvisar dem som gör rätt, och det är absurt och bidrar inte till att göra Sverige bättre.

Jag uppskattar hur Moderaterna tidigare var tydliga med att Sverige alltid har byggts både av dem som har varit här länge och av dem som har kommit hit för att bidra. Det är det Moderaterna som jag känner igen, och väldigt många bär den åsikten i hjärtat. Men det är bara att konstatera att det som levereras i verklig lagstiftning inte bygger på samma idé. Det är väldigt synd, annars hade vi haft mycket lättare för att stötta detta.

Vi har gått från arbetskraftsinvandring, som vi egentligen skulle prata om, till att hantera arbetskraftsutvisning, vilket är en annan sak. Vi utvisar människor som gör rätt varenda dag och som bidrar till välfärden, företagen, tillväxten, skatterna och bnp. Det är det vi gör just nu på grund av regeringens politik.

När man höjer lönegolvet i sommar blir det ytterligare 10 000 som tjänar 30 000 kronor och mer som kommer att utvisas. Hur blir Sverige bättre av att vi utvisar människor som jobbar och bidrar och tjänar 30 000 kronor eller mer? Jag har aldrig förstått det och kommer aldrig att kunna förstå det. Jag känner inte riktigt heller att jag får ett tydligt svar från någon som kan ekonomi på hur det gör Sverige bättre.

Vi har talat mycket om siffror. Det är viktigt att ha korrekta siffror då. Det blir som sagt 10 000 personer till som kommer att utvisas, enligt riksdagens utredningstjänst. Av dem bor 4 000 i Stockholm. Det är 75 procent av alla arbetskraftsinvandrare på Gotland.

Hur blir Gotland rikare av det? Hur hjälper det deras ekonomi? Kommer en arbetslös invandrare från Malmö som har suttit i ineffektiva kommunala åtgärder plötsligt att åka till Gotland och ta ett jobb som han inte kan, i morgon när ni utvisar den andra? Det kommer inte att hända. Ingen som har någon som helst förståelse för hur världen funkar tror på det. Det kommer inte att hända. Det är inte så det funkar.

Ja, inför aktivitetskrav, pressa folk ut i arbete och se till att de får utbildning – absolut. Men det löser inte problemet för den företagare som plötsligt har mindre tillväxt, får sälja mindre och inte kommer att ha råd med hyran på grund av att ni har förstört hans företag för att ni har utvisat den kompetens han behöver. Det hjälper inte honom. Därför måste vi faktiskt prata om verkligheten, och verkligheten just nu är att regeringen på alla möjliga områden utökar utvisningarna av dem som jobbar.

Det var en artikel i Dagens industri i går, tror jag att det var, om Bruzaholms, ett gjuteri som har funnits i Sverige sedan 1660-talet och som just nu förlorar kärnkompetens på grund av regeringens politik. Varför? Det är ingen idé med det. Det hjälper ingen över huvud taget.

När regeringen lägger fram förslag om arbetskraftsinvandring och ser över regelverket vill man ändra regelverket så att de tonårsutvisningar vi ser nu när det gäller folk med permanenta uppehållstillstånd också ska börja ske när det gäller dem som har arbetstillstånd. Deras barn ska också utvisas när de är mellan 18 och 21. Just nu är det 21 år som gäller för dem, men med regeringens förslag blir det 18 år för dem också. Från regeringens sida handlar det inte om att stoppa tonårsutvisningarna, utan det handlar om att göra dem fler. Det är fullkomligt vansinnigt.

Ja, vi ska reglera arbetskraftsinvandringen. Men vi ska inte förstöra den, och vi ska inte förstöra svenska företag. Det är det som detta gör, på riktigt. Det är inte svårt att ringa runt till företagare och kolla hur detta påverkar. Alla är emot det här. Vi kommer tillbaka till att detta är idioti. Företagarna säger att det är samhällsekonomisk idioti. Stockholms Handelskammare säger bara idioti – det ska stoppas och dras tillbaka. Svenskt Näringsliv säger backa. Saco tycker att det är dumt. TCO tycker att det är dumt.

Varför är den här regeringen så oerhört glad för Sverigedemokraterna att man inte bryr sig om Sverige? Det är något jag gärna skulle vilja ha svar på.

Anf. 122 Magnus Resare (M)

Herr talman! Jag reagerade lite på ett tidigare replikskifte gällande snabbmatsrestauranger. Det påminde mig nämligen om en berättelse jag fick till mig när jag var på Migrationsverket för ett par år sedan på ett verksamhetsbesök. Man berättade om en person från tredjeland som hade skickat in en ansökningsblankett för att börja arbeta som kock på en av landets större hamburgerkedjor. Man hade ringt upp från Migrationsverket och kontrollerat så att allting var under kontroll. Den person som svarade sa: Det här blir bra; vi ser fram emot att ha den här människan anställd de nästkommande två åren.

Efter två år ringer Migrationsverket upp hamburgerkedjans huvudkontor och säger: Vi vill bara stämma av inför förnyelsen av det här arbetstillståndet – har allting funkat som det ska? Vi vet inte vad ni pratar om, svarar man på hamburgerkedjan. Vad är det här?

Det visar sig att någon hamburgerkedja aldrig har ansökt om att anställa den här personen som arbetskraftsinvandrare. I stället är det en person som har förfalskat och fyllt i en blankett och angett telefonnumret till en kompis som kan svenska. Man har fått ett arbetstillstånd för två år som ger full access till hela Europeiska unionen – man kan resa runt här. Gud vet vad den här personen har gjort under två år. Först när detta uppdagas två år senare vet vi att den här människan inte har betalat in en enda krona till det svenska skattekollektivet.

Hur kunde det bli så här? Jo, det beror på att det inte har funnits någon kontroll alls i Sverige. Man har inte från Migrationsverket kunnat kontrollera att det har kommit in pengar till Skatteverket varje månad, som det borde göra. Man har inte vetat någonting. Hade det inte varit för att man av en slump kontrollerade detta hade den här personen varit kvar nu och låtsats jobba på en stor hamburgerkedja men gjort något helt annat, gud vet vad. Det är därför vi vill få ordning på detta. Är det inte bra att vi har tagit tag i det här?

Anf. 123 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Nu kommer jag inte ihåg precis vad jag sa i inlägget, men jag tror att jag sa att detta ska regleras och styras och att de som fuskar ska straffas. Det är detta det handlar om.

Att ni sätter ett lönegolv på 33 390 kronor påverkar inte hur man kan förfalska dokument. Så funkar inte världen – det kan jag ändå säga. De sakerna påverkar inte varandra.

Jag är helt för att vi ska stoppa fusket. Jag tycker att dokumentförfalskning ska straffas. Jag tycker att myndigheten gärna ska ha koll på vilka organisationer de kommer in till. Vi stöttar alla de bitar som regeringen lägger fram när det gäller detta. Vi är helt för det; det är underbart. Men det har inte något över huvud taget att göra med lönegolvet, som förstör svenska företag. Det är två helt olika saker. Så bara ta bort den biten, så är vi överens.

För att stoppa fusket stoppar ni svenska företags tillväxt. Det är dumt, och det ger inte mening. Det är detta som är problemet, enligt alla som har någon som helst kunskap om svensk ekonomi och tillväxt, eller om ekonomi över huvud taget. Man går på en sak som inte har med fusket att göra, utan det är bara någon typ av konstig symbolpolitik som gör att det blir svårare för svenska företag att få kompetens, helt i onödan.

Ja, vi ska ha ordning och reda. Men det som ni presenterar här, med ett lönegolv på 33 390 kronor från den 1 juni, är inte ordning och reda. Det är oordning, och det är absurt.

Och återigen: Ni lägger också fram förslag som kommer att öka tonårsutvisningarna. Jag förstår inte varför man anser att det är något som innebär ordning och reda och en bättre svensk ekonomi eller på något sätt över huvud taget är bra för Sverige.

Anf. 124 Magnus Resare (M)

Herr talman! Det är just det som är grejen: Vi försöker reglera invandringen, och det innebär att vi börjar ställa krav på människor – att vi börjar sätta vissa ramar som man får förhålla sig till om man vill vara en del av Sverige och om man vill komma hit och arbeta.

Det handlar om att man ska kunna försörja sig. Vi kan inte som i tidigare regelverk ha ett lönegolv på 13 000–14 000 kronor i månaden. Sanningen, om man ska vara helt ärlig, är att de flesta som har kommit till Sverige de senaste åren för att jobba i låglöneyrken antingen har sökt studietillstånd här eller kommit hit och sökt asyl fast de är medvetna om att de inte har asylskäl. Och så har de gjort ett spårbyte tre veckor senare, för det har varit en snabbare väg in.

Nu har vi styrt upp Migrationsverket och fått ned trycket på Migrationsverket till den grad att man kan få ett arbetstillstånd i Sverige på ungefär fyra veckor, om man uppfyller kraven. Det är för att vi inte längre håller på och tar hit folk från andra sidan jorden för att göra de jobb som 368 000 arbetslösa, som det är just nu i Sverige, skulle kunna göra här, på hemmaplan.

Jag skulle vilja ställa en fråga också så att jag inte bara berättar anekdoter här i talarstolen. Du har nu hört vad Socialdemokraterna vill göra när det gäller arbetsmarknadsprövning. Det är i min värld att gå ännu längre. Du har hört vad vi vill göra när det gäller försörjningskrav. Socialdemokraterna vill utöver sin arbetsmarknadsprövning tvinga företagen att skriva kollektivavtal för att få ta hit människor.

Om det är pest eller kolera för Centern, vad väljer man? Vi har ett val om några månader. Vi har två regeringsalternativ med två olika förslag. Är deras bättre, eller är vårt bättre? Det är jag genuint nyfiken på att höra, för du kommer att vara tvungen att välja – om ni inte får 51 procent; det kanske ni lyckas med.

Anf. 125 Niels Paarup-Petersen (C)

Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min uppskattning för Magnus Resares hoppfullhet om ett vackert Sverige, som det skulle bli om vi fick 51 procent. Jag håller med om att det skulle vara skönt. Jag håller också med om att sannolikheten för att det kommer att hända inte är så stor.

Ja, det kommer att behöva bildas regering efter valet. Jag är ganska övertygad om att det bara går att bilda en som är bättre än den här. Det får man ändå vara nöjd med.

Nu kan Magnus Resare tyvärr inte svara, så det blir lite otrevligt att ställa en fråga tillbaka. Jag hade annars gärna velat veta om han anser att Tidö är pest eller kolera. Ett av dem har han uttalat att de är, och det kan jag i alla fall hålla med om; där är vi överens.

Vad vi kommer att välja efter valet är förhoppningsvis varken Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Jag tror att vi i väldigt många år har varit oerhört tydliga med att vi gör vad vi kan för att hålla dem borta från regeringsmakten. Vi har offrat rätt mycket för att lyckas med det. Och vi lyckades med det under januariavtalet. Tyvärr var Liberalerna lite för otåliga för att det skulle hålla över tid. Och Vänsterpartiet är lite för besvärliga, som alla vet.

Men vi går tillbaka till sakfrågan. Vi är helt överens om att man ska kunna ha en försörjning. I Sverige har vi kollektivavtalen för att definiera detta. Det är därför vi säger att kollektivavtal och praxis är en rimlig grund för att du ska kunna komma hit och jobba. Alla de andra grejerna har ingenting med fusket att göra.

Arbetsmarknadsprövningen skulle innebära att lönegolv fortfarande finns kvar men att det för vissa inte är lika illa. Jag skulle tycka att det inte var lika illa för alla. Men här är det nästan så att deras idé är lite bättre, vilket är helt vansinnigt – alltså att Socialdemokraterna är bättre på arbetskraftsinvandring än Moderaterna. Det är faktiskt fler företag som får lättare att anställa den kompetens de behöver med Socialdemokraterna än med Moderaterna. Smaka lite på det!

(Applåder)

Anf. 126 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Det är ändå, trots att vi pratar om riktigt allvarliga frågor, härligt att vi kan ha så god stämning. Jag får välkomna Niels Paarup-Petersen till de migrationspolitiska debatterna här i riksdagens kammare. Det blir i vart fall inte tråkigt.

Vi i Miljöpartiet är kanske också lite extra glada för att vi har Centerpartiet med oss i arbetskraftsinvandringspolitiken när andra tidigare samarbetspartier inte längre står kvar. Vi är ju tyvärr bara två partier i den här kammaren som i grund och botten tycker att det är en bra princip att ett företag som behöver anställa en person och inte lyckas hitta den på den svenska arbetsmarknaden ska kunna rekrytera från andra länder. Det är bra för företagen, och det är bra för Sverige.

Dessutom ska man komma ihåg att arbetskraftsinvandring är en av få säkra och lagliga vägar för människor som har behov av att söka sig bort från en otrygg plats. Om du vill söka asyl i Sverige behöver du först ha tagit dig hit – det finns inte något sätt att få visum för att ta en säker flyg- eller båtresa till Sverige. Men för den som har den kompetens som våra företag efterfrågar finns möjligheten att komma säkert och lagligt på det här sättet. Det ska man också komma ihåg i den tid vi lever i.

Herr talman! Vi debatterar olika motioner om arbetskraftsinvandring, och en av dem har jag skrivit. Den handlar om stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare. Jag valde det namnet för att motionen handlar om många saker. Den handlar om att minska fusket vad gäller just arbetskraftsinvandring. Den handlar om att de som fuskar ska straffas. Den handlar om att det ska bli lättare för företag och andra arbetsgivare att rekrytera den kompetens som de behöver.

Men en väldigt central del för att detta ska bli bra är att de som kommer till Sverige för att jobba har starka rättigheter, att de har kunskap om sina rättigheter och att de har praktiska möjligheter att tillgodogöra sig de rättigheterna. Den som är rädd att utvisas om han eller hon går till polisen för att berätta om brottslighet som arbetsgivaren ägnar sig åt kommer inte att göra någon polisanmälan. I dag har vi tyvärr ett system som gör att de människor som blir utnyttjade på arbetsmarknaden många gånger inte vågar anmäla. De riskerar utvisning, och det kan få stora konsekvenser både för dem själva och för familjemedlemmar som är i Sverige som anhöriga till dem.

Vi föreslår att kontrollerna ska ökas. Vi föreslår att de som blir påkomna med fusk ska få skärpta straff och att de också ska betala skadestånd till den som har blivit utnyttjad. Den som har blivit utnyttjad ska ha längre tid på sig att skaffa sig ett nytt jobb, så att personen har en reell chans att fortsätta det liv som han eller hon har etablerat här och inte tvingas dra barnen ur skolan och andra sammanhang för att hastigt resa tillbaka till hemlandet. Hemlandet är dessutom i vissa fall en plats som många är livrädda för att åka tillbaka till.

Herr talman! Regeringen pratar ofta om den så kallade lönegränsen på 13 000 kronor. Det finns inget parti som förordar att vi ska ha 13 000 som lägstalön för arbetskraftsinvandrare. Däremot är vi flera som föreslår att man ska ha en lön som motsvarar nivån i kollektivavtalen. Det betyder att det ska vara ett högre lönekrav för den som är läkare och ett lägre lönekrav för den som är undersköterska, precis som det är för alla andra som arbetar i Sverige. Det tycker vi är rättvist och rimligt.

Det är inte rättvist med samma lönekrav för alla oavsett om det handlar om högkvalificerad arbetskraft eller om arbeten som inte kräver lika lång utbildning.

Självklart ska man kunna leva på sin lön. Det är också ett absolut rimligt lägstakrav. Att leva på 13 000 i månaden kanske man kan om man är student och äter snabbnudlar hela dagarna. Men vi i Miljöpartiet tycker att det är en för låg nivå för alla.

Herr talman! Vi har en utvisningspolitik i Sverige som innebär att vi utvisar människor som har kommit till Sverige för att arbeta. De har arbetat här från första stund. De bidrar till vårt samhälle. De betalar skatt.

Utvisningspolitiken är orättfärdig. Den slår sönder människors liv, och den påverkar våra samhällen negativt. Runt om i Sverige sluter människor upp när deras kollegor får beskedet att de ska utvisas härifrån. Det handlar om familjen i Norsjö som får lägga ned företaget och sälja huset. Det handlar om det iranska läkarparet som arbetat i Sverige som undersköterskor på Södersjukhuset och om många fler.

Vi i Miljöpartiet tycker att utvisningspolitiken har gått för långt. Det är dags att dra i nödbromsen på Sverigedemokraternas återvandringståg när ensamma bebisar och ungdomar slits från sina familjer och när vi utvisar människor som skulle behövas i den svenska välfärden. De utvisas till Iran och till andra länder där det just nu till och med är så farligt att inte ens Migrationsverket skickar människor dit. De har alltså fått beskedet att så fort det lugnar ned sig måste de ut – inte för att de har gjort något fel, inte för att de har fuskat och inte för att de har begått ett brott, utan för att Tidöpartierna har som mål att invandrare ska ha så få rättigheter som möjligt och att man ska utvisa så många som möjligt.

Vi i Miljöpartiet vill komma åt fusket och rätta till de brister som Riksrevisionen har pekat på vad gäller spårbytet – men ta inte bort möjligheten för människor som har etablerat sig i Sverige att stanna kvar och arbeta och söka arbetstillstånd från Sverige! Tvinga inte människor att resa tillbaka till Afghanistan för att söka om sitt jobb därifrån! Det är en dålig idé. Det finns ingenting som blir bättre av ett sådant system.

De som redan är här på grund av att de har fått arbetstillstånd efter ett spårbyte ska inte straffas för att regeringen nu vill ändra reglerna för andra som inte har kommit till Sverige än. Nu har dock regeringen infört ett regelverk som innebär att man till och med utvisar bebisar som har fötts i Sverige under den tid föräldrarna har haft uppehållstillstånd. Det är så orimligt att till och med partiledare i regeringen har protesterat mot konsekvenserna av deras egna beslut.

Herr talman! Vi hörde från Moderaternas företrädare tidigare att man tycker att det är bra om man är emot sådant som Miljöpartiet är för. Jag tycker att det är en otroligt märklig hållning. Det rimliga är ju att utvärdera de verkliga konsekvenserna av de förslag som vi och andra lägger fram.

Konsekvenserna av den politik som Sverigedemokraterna har lagt fram och som man har gått med på i Tidöavtalet kommer att bli att man sliter fler barn från deras föräldrar för att föräldrarna har blivit av med jobbet eller kanske blivit så sjuka att de inte kan jobba. Vi ser framför oss att en lågavlönad familj kanske måste välja vem av tvillingbarnen som man måste skicka till hemlandet – om man råkar få fler barn än vad man har planerat för och inkomsten inte når upp till kraven för förlängning av tillstånd för anhöriginvandrare.

Det här är en politik som jag är övertygad om att svenska folket tycker är orimlig. De senaste veckornas debatt om tonårsutvisningar tycker jag illustrerar det. Man kan fråga: Vill du ha en stram invandringspolitik – ja eller nej? Vill du ha fler eller färre invandrare? Då kan man lätt tro att majoriteten av svenskarna håller med om Tidöpartiernas politik. Men när man i stället ser konsekvenserna på riktigt och vad det betyder för riktiga familjer, verkliga människor, framträder en helt annan verklighet. Majoriteten, till och med av Tidöpartiernas väljare, säger att de vill återinföra den ventil som stoppade tonårsutvisningarna.

Så ser det ut i Sverige. Svenskarna vill inte ha den här orimliga utvisningspolitiken. Jag hoppas att vi kommer att höra högljudda protester även framöver när vi ser orimliga utvisningar – både orimliga kompetensutvisningar och orimliga utvisningar av barn som slits från sina familjer i Sverige.

Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla Miljöpartiets förslag, men för att spara tid yrkar bifall bara till reservation 10.

Anf. 127 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! I reservation 5, som är gemensam för Centern, Vänstern och Miljöpartiet, skriver partierna så här:

Vi är kritiska till lönegolvet, som försvårar för arbetskraftsinvandrare och har stor påverkan på företagens möjlighet att rekrytera rätt kompetens. Det handlar till exempel om industrier i norra Sverige som har behov av bland annat elektriker.

Det här är inte en oviktig invändning; det håller jag med om. Det finns situationer då det kan vara extremt viktigt att snabbt kunna få in arbetskraft från tredjeländer om behovet uppstår, så som Miljöpartiet skriver. Detta kan naturligtvis omfatta elektriker.

Jag vill därför fråga Annika Hirvonen hur hon tror att lönegolvet, som hon är kritisk till, har påverkat antalet personer som får arbetstillstånd som elektriker i Sverige. Hur mycket tror Annika Hirvonen att antalet elektriker som kommer som arbetskraftsinvandrare har minskat efter lönegolvet?

Anf. 128 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag vet inte om jag hörde fel. Jag ser inte den texten i reservation 5, men det kanske var någon annan reservation som Ludvig Aspling menade.

Hur som helst: Vi har sett i rapporter från inte minst teknikföretagen men också andra branschorganisationer i svenskt näringsliv att de varnat för att regeringens höjda lönegolv innebär att man inte kommer att kunna rekrytera till många arbetaryrken. Det gäller inte minst olika teknikyrken, där Sverige verkligen skulle behöva fler arbetare.

Vi har under en rad år utbildat alldeles för få personer till olika arbetaryrken, bland annat på grund av en gymnasiepolitik som har inneburit att färre föräldrar har rekommenderat sina barn att läsa på yrkesprogrammen. De har inte varit högskoleförberedande. Det har helt enkelt påverkat attraktiviteten enormt. Det vore jättepositivt om fler unga i Sverige utbildade sig till de här bristyrkena.

Vi i Miljöpartiet var med om att lägga om gymnasiepolitiken under den förra mandatperioden, just för att vi såg en stor kompetensbrist. Men det kommer att ta tid innan vi har utbildat alla som vi behöver i de här yrkeskategorierna. Faktum är: Med tanke på att det är så pass få barn som föds i vårt land är det inte säkert att vi, även om alla skulle utbildas till bristyrken, klarar att tillgodose behoven. Vi kommer att behöva ha en arbetskraftsinvandringspolitik som möjliggör rekrytering för företag som behöver den kompetensen.

Anf. 129 Ludvig Aspling (SD)

Herr talman! Miljöpartiet skriver i reservation 1 – jag ber om ursäkt – att lönegolvet hotar företagens möjligheter att hämta elektriker till Sverige om det skulle behövas.

Jag ställde en väldigt enkel fråga till Annika Hirvonen: Hur har antalet elektriker som kommer som arbetskraftsinvandrare påverkats av lönegolvet?

Detta är ju ganska centralt för den här hypotesen. Annika Hirvonen säger: Lönegolvet hotar möjligheten att ta hit elektriker. Okej, Annika Hirvonen: Hur många färre elektriker kommer till Sverige på grund av lönegolvet?

Annika Hirvonen har ingen aning. Det här är liksom kärnan i Miljöpartiet. Man måste vara totalt ignorant för att företräda det partiet – det verkar vara något slags regel. Men oroa dig inte! Jag finns här för att hjälpa till. Det är därför jag är här.

Antalet elektriker som kom till Sverige 2022 var 96. Antalet elektriker som kom 2025 – det var alltså efter att lönekravet infördes – var 132. Det var alltså 36 personer fler som fick tillstånd att vara elektriker i Sverige efter lönekravet.

Jag skulle behöva följa upp det här med två frågor:

Förstår Annika Hirvonen att den här statistiken talar väldigt starkt mot hennes hypotes – att lönegolvet är ett hinder för att hämta hit elektriker? Det torde vara uppenbart för varje tänkande människa att det som Annika Hirvonen skriver i reservationen inte stämmer, för antalet elektriker har ökat.

Den andra frågan är: Kan det vara så att hela motståndet mot lönegolvet från Annika Hirvonens sida helt enkelt beror på att hon inte har någon aning om vad hon pratar om?

Andreas Norlén

Anf. 130 Talman Andreas Norlén

Jag tänker att vi kanske ska vara lite varsamma med att kommentera människors förståndsgåvor här.

Anf. 131 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag uppskattar den markeringen. Jag inledde mitt anförande med att tala om den goda stämningen. Det går att ha god stämning och att vara respektfulla mot varandra även om man inte håller med varandra.

Jag måste säga att Ludvig Aspling verkligen förpestar debatten. Vi skulle kunna ha en god stämning trots att vi står extremt långt ifrån varandra. Jag tycker att det är fruktansvärt respektlöst och obehagligt att vi har den här tonen. Jag hade aldrig – aldrig – tolererat det på mina scoutmöten med nio- och tioåringar. Jag hade aldrig accepterat att mina barn pratade så till någon annan. Och jag tycker att vi i Sveriges riksdag ska ha en anständig nivå.

Det kan vara hårt. Vi kan kritisera varandras åsikter. Vi kan kritisera varandras förslag. Men vi ska inte gå till personangrepp. Den nivån hör inte hemma någonstans. Om vi inte tycker att man kan bete sig så om man är ett barn ska man verkligen inte bete sig så som riksdagsledamot. Det är fullständigt respektlöst.

Jag tänker inte fortsätta den här debatten. Om Ludvig Aspling vill debattera med mig framöver förväntar jag mig för det första en ursäkt och för det andra att han höjer nivån och håller sig till saken.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jan Riise (MP).

Anf. 132 Magnus Resare (M)

Herr talman! I och med att mitt parti nämndes i Hirvonens anförande tänkte jag bara ta upp den saken.

Varför jag i mitt anförande talar om att man kanske ska reagera med ryggmärgen på Miljöpartiets förslag när det kommer till migration är för att vi har de senaste tio åren färskt i minnet. I princip alla andra partier i Sveriges riksdag sa att vi kanske skulle sätta stopp när över 150 000 människor hade kommit till landet och det började bli problem att ta hand om dem. Människor hade ingenstans att bo. Migrationsverket skickade runt människor i bussar från ställe till ställe eftersom det inte fanns någon sovplats. Gympasalarna var fulla, Migrationsverkets konferensrum var fulla. Man hade ingenstans att göra av människor, och någonstans måste vi därför säga stopp.

De som höll emot längst när till slut även Socialdemokraterna bestämde sig för att det räckte var Miljöpartiet. De satt i regering med Socialdemokraterna och sa ”lite till, lite till” tills det verkligen inte gick längre. Då först ändrade man sig.

Vad hände då? Då kom det krav på gymnasielagar för att hitta en lösning för ett antal människor som hade kommit men som inte hade asylskäl. Sedan blev det kriser i regeringen, inte sällan på grund av att Miljöpartiet tyckte att om de inte fick igenom någon migrationsfråga tänkte de lämna regeringen. Den typen av avhopp har man aldrig hotat med när det kommer till några miljöpolitiska beslut här i kammaren, men när det kommer till migration kan man tänka sig att hoppa ur regeringar. Man ställer inte den typen av ultimatum i några andra frågor, fast man ändå är ett parti för miljön.

Jag tänkte fråga om den här ventilen. Vi moderater har i dag sagt att vi vill se en möjlighet för ungdomar att gå klart gymnasiet. Tycker inte Annika att det är bra?

(TALMANNEN: Med för- och efternamn tilltalar vi varandra här i kammaren.)

Anf. 133 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Just det känner jag mig inte särskilt kränkt över, vill jag säga.

Faktum är att vi lämnade regeringen 2021 när Moderaterna totalkvaddade miljö- och klimatpolitiken. Jag vet inte hur Magnus Resare sorterar sina historiska fakta, men nu har han i alla fall fått ytterligare lite information att sortera in. Så var det nämligen.

Till sakfrågan: Den här veckan slets en 18-årig kille från sin gymnasieutbildning i Värmland, från sin familj, för att utvisas ensam härifrån bara för att han har fyllt 18 år. Tycker jag att det är bra att regeringen nu tänker att man ska förlänga möjligheten för familjemedlemmar som fyller 18 år att stanna i Sverige i stället för att utvisa dem innan de har tagit sin gymnasieexamen?

Jag tycker att det är självklart och det enda anständiga att dessa ungdomar får bo kvar med sina familjer i Sverige och förverkliga sina drömmar om att bli ambulanssjuksköterskor, socionomer och allt vad de vill. Men det räcker inte att bara förlänga några månader för att de ska plugga klart gymnasiet. Målet är inte att de ska få läsa klart gymnasiet och sedan utvisas när vi har investerat i deras utbildning och de är svenskar i minst lika hög grad som de var tre månader tidigare.

Vi vill ha en lösning som är långsiktig och som ger de här ungdomarna rätt att leva i sitt hemland Sverige. Vi vill inte slita adoptivbarn från deras föräldrar, vi vill inte slita bonusbarn från deras familjer, vi vill inte skicka ungdomar ensamma till Iran medan småsyskonen får bli svenska medborgare. Det är oanständigt.

Anf. 134 Magnus Resare (M)

Herr talman! Jag upplever ändå att du tycker att det är positivt att vi går fram nu, och jag är väldigt glad att migrationsministern har varit så tydlig som han har varit de senaste dagarna. Vi ser en öppning och en möjlighet att se till att de ungdomarna som annars riskerar att utvisas kan få gå klart gymnasiet. Det är en tillfällig lösning som jag tror kan ge de här ungdomarna möjlighet att sedan ta sig vidare, antingen att läsa på universitet eller komma ut i arbetslivet – en möjlighet att vara kvar i Sverige.

Skillnaden mellan ert och vårt förslag är att vårt förslag är genomförbart och färdigberett och kan vara på plats ganska snart för att hjälpa de här ungdomarna. Det är nästan redo för riksdagens bord. Oppositionen har gjort stor sak i medierna av att de lägger fram ett initiativ som blir nedröstat i socialförsäkringsutskottet, men det är i princip ogenomförbara förslag som handlar om att man ska ringa upp Migrationsverket och säga att de ska sluta tillämpa svensk lag. Så får vi inte göra i Sverige.

Era förslag handlar om att vi ska återinföra system som Socialdemokraterna klokt nog sa nej till, system som vi avskaffade för tio år sedan som gjorde att Sverige var det land som alla ville fly till. Det regelverket vill man alltså återinföra, och det hade krävt utredningsåtgärder som hade tagit långt mycket längre tid än att göra det som migrationsministern nu vill.

Vi står inte inför journalister och viftar med utskottsinitiativ för att få lite effekt, någon rubrik och kanske någon extra röst i höstens val. Moderaterna gör i stället någonting som verkligen kommer att ge effekt för de tonåringar som finns i det här landet och som annars riskerar att inte få gå färdigt gymnasiet. Det är en seriös politik. Det är en stram migrationspolitik som sätter fingret på de människor som faktiskt ska vara här, som gör rätt för sig och som vi kanske inte behöver utvisa. De får vara kvar.

I första hand ska vi utvisa folk som begår brott och i andra hand människor som inte har rätt att vara här av olika skäl. Jag tycker att migrationsministern lägger fram ett klokt förslag som kan hjälpa några gymnasieungdomar att få vara kvar, och jag ser fram emot att få vara med och klubba igenom det inom kort.

Anf. 135 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Mig veterligen har migrationsministern inte lagt fram något förslag. I dag vägrade han berätta för oss i utskottet vad det är han tänker göra och när han ska komma med förslaget. Magnus Resare påstår att det här nästan är redo för riksdagen och att det kommer att bli jättebra – vi får väl se när det kommer, om det kommer och om det verkligen löser problemet.

Det jag vet är att Tabitha som har fått beslut om att hon måste lämna Sverige om tre veckor antagligen inte blir hjälpt av det här förslaget, för det kommer för sent. Det som hade kunnat hinna i tid var Miljöpartiets och Vänsterpartiets förslag, som inte handlade om att gå tillbaka till något som gällde för tio år sedan utan som handlade om att ta tillbaka den ventil som innebar att om det finns särskilt ömmande omständigheter och en person har en stark anknytning till Sverige ska man kunna få ett uppehållstillstånd.

Det var en bestämmelse som tog sikte på precis den här typen av helt orimliga utvisningar, en lag som vi till och med har haft, och det hade därför gått snabbt att rösta igenom den genom ett utskottsinitiativ. Moderaterna sa nej, och ärligt talat: Efter dagens debatt undrar jag om det bara är för att det kom från fel parti, från Miljöpartiet.

Jag tänker fortsätta att sätta press på migrationsministern och se till att han kommer med något som inte bara hjälper några få i några månader utan som är en riktig lösning. Och den lösningen måste komma fort. Vi kan inte vänta till nästa år, för då kommer ännu fler av de här ungdomarna att ha gått samma öde till mötes som Darya och Donya, som nu har förlorat sin frihet och sitter inlåsta i en lägenhet i Iran utan sina småsyskon och utan sina föräldrar som får vara kvar i Sverige.

Anf. 136 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Ledamoten Hirvonen har ett, som alltid, engagerat inlägg.

Jag har några frågor. Jag uppfattar att ledamoten Hirvonen inte tyckte att lönenivån 13 000 kronor i månaden var relevant för arbetskraftsinvandring. Nu har regeringen presenterat ett förslag, och jag tolkar det som att man kan konstatera att det fanns en problematik.

Min första fråga är: Såg ledamoten Hirvonen problematiken i den situation som var, där väldigt många kom väldigt långt ifrån för att utföra väldigt okvalificerade arbeten? Som jag sa i ett tidigare replikskifte hade vi väldigt många som utförde till exempel städ- och restaurangjobb och på andra sätt mycket viktiga men ganska enkla jobb att träda in i när vi ändå har en stor arbetslöshet. Jag tolkar det som att lönenivån var ett problem och vill gärna ha det bekräftat.

Det står i en reservation att vi riskerar en situation där borttagandet av rätten till spårbyte innebär en förlust av viktig arbetskraft i exempelvis vård- och byggbranscherna. Lite i samma anda som när min kollega från Sverigedemokraterna tidigare pratade skulle jag vilja att ledamoten Hirvonen kvantifierade detta. Vilket antal handlar det om när det gäller förlusten av viktig arbetskraft utifrån att spårbytesmöjligheten har försvunnit? Det som står i reservationen tyder på att vi inte skulle kunna vårda någon och inte bygga någonting, vilket vore en väldigt stor påverkan. Jag skulle alltså gärna vilja höra hur stor förlusten av viktig arbetskraft kommer att vara.

Anf. 137 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Nu kanske jag hann glömma den första frågan.

(INGEMAR KIHLSTRÖM (KD): Det gällde 13 000-kronorsnivån.)

Just det, 13 000-kronorsnivån! Jag börjar med den.

Till att börja med ska man veta att det inte var någon politiker som satt här i riksdagen och röstade om huruvida det skulle vara 13 000, 15 000 eller 10 000. Det är i stället domstolarnas tolkning av vad man kan leva på. De frågade sig: Om man har en kollektivavtalsenlig lön på deltid, vilken är den minsta summan man behöver för att överleva i Sverige?

Det här ligger många år tillbaka, före inflationen, så jag skulle nog säga att ingen tycker att man klarar sig på 13 000 – även om det tyvärr är väldigt många människor som behöver klara sig på ännu mindre i dag, till exempel om man lever på försörjningsstöd. Det är alltså en alldeles för låg nivå; det vill jag vara jättetydlig med.

Jag tycker faktiskt inte att lönenivån är det absolut största problemet. Det absolut största problemet är att människor dessutom har blivit utnyttjade och knappt fått betalt alls. De har blivit tvingade att arbeta under närmast slavliknande villkor. Det är det absolut största problemet.

Detta leder såklart till ett stort lidande för de människor som har fått bo på byggarbetsplatser och blivit utnyttjade. Människor kanske inte ens har tillgång till sina pass utan blir liksom fast. Samtidigt har man ingen kunskap om sina rättigheter och är kanske rädd för att söka hjälp. Detta tycker jag är det absolut största problemet, och ska vi bli av med det måste vi gå på fusket. Då måste vi stärka rättigheterna för arbetskraftsinvandrare.

Jag får återkomma till den andra frågan i min nästa replik.

Anf. 138 Ingemar Kihlström (KD)

Herr talman! Tack för det svaret, ledamoten Hirvonen! Jag väntar med spänning på svaret på den andra frågan.

Eftersom jag inte har något mer inlägg efter detta måste jag ge mig in på att prata siffror nu. Man kan konstatera att det under 2022 var 87 undersköterskor som arbetskraftsinvandrade. Det motsvarar 0,04 procent av den yrkesgruppen. Den siffran gäller alltså arbetskraftsinvandrare, men vi pratar också om spårbytare här. Det pratas om siffror; vi har hört siffran 4 000, och jag tror att en relevant siffra kanske är lägre – ungefär 2 000. Av dessa är det en väldigt liten del som jobbar som undersköterskor.

När det gäller förlust av viktig arbetskraft skulle jag nog alltså säga så här: Det är klart att varenda hand i arbetskraften är viktig, men det är inte det här som gör att vi inte kan vårda och bygga. Jag tror därför inte att orden om att det här kommer att göra att kommuner och byggarbetsplatser runt om i landet stannar riktigt stämmer överens med verkligheten.

Sedan är det ju också så att det via arbetskraftsinvandring fortfarande kommer undersköterskor till Sverige som lever upp till de lönekrav som finns. Den högkvalificerade arbetskraften ökar också, som sagt.

Jag skulle vilja ställa några snabba frågor eftersom min talartid rinner ut. Man kan fråga sig om Annika Hirvonen tycker att vi har fel regelverk i Sverige nu. Vi har ju egentligen samma regelverk som hela övriga Europa. Betyder det att hela övriga Europa är omänskligt och har för tuffa regler?

Tidigare var det ett replikskifte mellan ledamöter från två potentiella samarbetspartner i regering, och det var ganska intressant. Där var nämligen ledamoten Möller mer på min planhalva, medan ledamoten Hirvonen gick i en annan riktning. Vilka röda linjer finns? Vilka saker ska rivas upp vid ett eventuellt regeringssamarbete? Kommer vi att få tillbaka ett spårbyte? Kommer vi att få en lägre gräns för arbetskraftsinvandring? Blir det något sådant? Det svaret vore intressant att få.

Anf. 139 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Är det något vi vet säkert om det scenariot är det att det i alla fall inte blir Sverigedemokraterna som bestämmer vilken lön arbetskraftsinvandrare ska ha på olika jobb. Det kommer alltså att bli bättre.

Nej, jag tror inte att alla byggen stannar eller att ingen kommer att vårdas. Har jag uttryckt mig så slarvigt någon gång får jag förstås äta upp de orden. Det vi däremot har sett är att det här slår hårt, speciellt i norra Sverige. Ett boende där larmar om att var fjärde medarbetare har blivit utvisad. Det här får alltså konsekvenser på de platserna. Det är på största allvar riktigt svårt för dem att rekrytera medarbetare till dessa ganska lågt betalda jobb i välfärden. Gruvan tar liksom all arbetskraft eftersom den betalar så mycket bättre.

Jag är inte emot att satsa på att fler som är arbetslösa får den kompetens de behöver för att ta de här jobben. Det hade varit jättebra om regeringen hade storsatsat på att de arbetslösa skulle få den kompetensen, men det har man inte gjort. Jag är inte heller emot att titta på den dryga miljard som man nu satsar på att betala människor för att resa ut ur Sverige, genom ett utvandringsbidrag. Den kanske i stället kan användas till det som Ola Möller – tror jag att det var – föreslog, det vill säga ett flyttbidrag för den som flyttar till norra Sverige, där det behövs arbetskraft. Varför inte?

Detta kanske vi kan komma överens om när vi snart tar över makten. Det ser bra ut i opinionsmätningarna. Jag förstår att Kristdemokraterna känner viss nervositet, för det går inte lika bra för Kristdemokraterna och Tidösamarbetet i mätningarna.

Jag tänker att vi måste ha en rimlig politik. Den här politiken, där vi utvisar människors barn och folk som är här och bidrar och jobbar, gör inte Sverige bättre. Den gör Sverige illa.

Helene Odenjung (L)

Anf. 140 Helene Odenjung (L)

Herr talman! Jag blev just varse att min talartid är betydligt kortare än jag planerat. Jag är inte ordinarie i det här utskottet utan hoppar in för Patrik Karlson, så jag efteranmälde mig till debatten. Jag ber i förväg om ursäkt för att jag kommer att överskrida min talartid, och jag ska försöka fatta mig kort.

Sverige är ett litet land i utkanten av en stor världsmarknad. Vi kommer inte att bygga vårt välstånd genom att vara billigast. Vi måste i stället sträva efter att vara bäst – på idéer, på innovation, på kvalitet och på att få saker gjorda. För det krävs människor. Det krävs inte arbetskraft som en anonym råvara utan människor med kompetens, driv och drömmar.

Därför är arbetskraftsinvandring i grunden en liberal frihetsfråga. Det handlar om människors rätt att söka möjligheter och om Sveriges möjligheter att utvecklas. Men det handlar också om något som vi liberaler är minst lika tydliga med, nämligen att inget system överlever utan legitimitet. Om människor utnyttjas av kriminella eller oseriösa aktörer, om oseriösa företag konkurrerar ut seriösa och om handelstillstånd blir en arbetsvara tappar vi förtroendet.

Därför yrkar jag avslag på de motioner som har väckts och bifall till utskottets förslag.

Yrkandet om avslag beror inte på att frågorna är oviktiga utan på att arbetet redan pågår. Konkret lagstiftning ska debatteras här i kammaren om några veckor, och det gäller då skarpa verktyg mot missbruk och en tydlig riktning mot att bland annat främja högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

Herr talman! Sverige ska vara ett land som säger välkommen till ingenjören som kan elektrifiera industrin, forskaren som driver nästa genombrott, it-specialisten som stärker vår konkurrenskraft och alla de internationella talanger som upplever att de begränsas av tankeförbud eller protektionism. Sverige ska säga välkommen till den som vill betala skatt, bygga företag och bli en del av Sverige. Men Sverige ska säga stopp till den som vill importera låga löner, kringgå regler och tjäna pengar på att exploatera människor.

Ibland hör jag två ytterligheter i debatten. Den ena är: Öppna allt, så blir det bra! Den andra är: Stäng allt, så blir det ordning! Båda är fel. Sverige behöver en öppenhet med nyckel och lås – en dörr som välkomnar arbetskraft men också gör det mycket svårt att utnyttja systemet.

Sedan den 1 november 2023 finns ett försörjningskrav, som vi har hört här i debatten. Det är ingen hemlighet – jag ska vara helt öppen och ärlig – att Liberalerna helst skulle se att Sverige inte går in och sätter ett generellt lönegolv. Liberalerna tror på den svenska partsmodellen och vill att löner och villkor ska förhandlas av parterna, inte fastställas av politiken genom en schablon. Det här är dock en politik som tar ansvar för helheten.

Den överenskommelse vi har i paketet är att man ska ha skarpare verktyg mot utnyttjande, snabbare och tydligare processer för högkvalificerade personer samt en tröskel genom ett högre lönegolv. Vi liberaler accepterar inte lönegolvet som en isolerad idé, utan vi accepterar det som en del av helheten för att det ska vara legitimt och genomförbart.

En sak som jag tycker har glömts bort i den diskussion som har förts här under några timmar är att det inte är regeringen som ska sitta och klubba alla undantag. Nu sitter Migrationsverket och Arbetsförmedlingen tillsammans för att ta fram ett förslag på vilka bristyrken som ska undantas från lönekravet. Svenska företag ska kunna rekrytera kompetent arbetskraft från utlandet, och undantagen ska träffa bristyrken med långsiktiga rekryteringsbehov. Det handlar inte bara om att höja och blunda, utan det handlar om att höja men också kalibrera efter nya förutsättningar. Detta är en viktig del i den nya ordningen.

Herr talman! När man gör stora förändringar är det viktigt att ha fokus på vad man vill göra framöver. Vi ser att det finns ett stort behov av högkvalificerad arbetskraft – inte bara en extra människa på arbetsmarknaden. Internationella analyser visar återkommande att det bidrar …

(TALMANNEN: När man anmäler sig i efterhand och hamnar sist är tidsgränsen tyvärr absolut. Allmänt gäller överenskommelsen om en rekommendation om åtta minuter, men här är tidsgränsen absolut. Säg någonting fint avslutningsvis!)

Vi har sett till att doktorander och forskare från och med juni kommer att få permanent uppehållstillstånd snabbare. Detta gäller även deras familjemedlemmar. Samtidigt jobbar vi med ny lagstiftning för att lösa problemet med att deras barn inte längre anses tillhöra kärnfamiljen när de har fyllt 18. Det finns nog inte en enda familj som inte anser att 18-åringar tillhör kärnfamiljen, oavsett om de är födda här eller någon annanstans.

Med detta, herr talman, ber jag att få tacka för tiden jag har fått ta i anspråk. Jag hade kunnat prata om liberal politik i ytterligare fyra minuter, men det kommer nog fler tillfällen.

Anf. 141 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! När jag lyssnade på Helene Odenjung lät det så mycket bättre än det vi har läst i de förslag som kommer från Tidö. Det är dock tyvärr tydligt att Liberalerna inte har lyckats genomföra sin politik i det här samarbetet.

Det blir trots allt regeringen som utifrån listan från Migrationsverket ska bestämma vilka bristyrken vi ska få ha arbetskraftsinvandrare till och vilka bristyrken man inte gillar att det kommer arbetskraftsinvandrare till. Det kommer ju inte att ha att göra med hur stor bristen är. Bristen på personliga assistenter är till exempel jättestor, men man har redan bestämt politiskt att det inte ska vara tillåtet med arbetskraftsinvandring där.

Lönekraven kommer att innebära en otrolig styrning från politiken vad gäller lönenivåer. Jag vet att många arbetsgivare nu försöker se till att behålla sina medarbetare och höja deras lön. På lång sikt blir det dock förstås helt ohållbart att ha högre lön för arbetskraftsinvandrare än för alla andra, även om jag vet att många medarbetare har sagt att de är beredda att avstå löneökningar eftersom de inte vill att deras kollegor ska råka illa ut och tvingas att lämna Sverige med familj och allt på grund av den här nya politiken.

Jag har en fråga till Helene Odenjung som handlar om det sista hon tog upp, nämligen tonårsutvisningar. Det är ju fullständigt vansinne att rycka 18-åringar från deras familjer på det sätt som vi har kunnat läsa om i tidningarna.

Vi i Miljöpartiet varnade för att detta skulle bli konsekvensen när man tog bort den ventil som var designad för att undvika helt orimliga utvisningar av människor som har Sverige som sitt hemland. Jag har en enkel fråga: När kommer regeringen att presentera en lösning?

Helene Odenjung (L)

Anf. 142 Helene Odenjung (L)

Herr talman! Jag tackar Annika Hirvonen för frågan.

Jag tror att vi är helt överens om hur orimligt det är att man som 18-åring – eller yngre, för den delen – får ett utvisningsbeslut. Vi har ju sett många exempel på detta under de senaste veckorna. Det pågår därför ett arbete i Regeringskansliet för att ta fram ett regelverk som ska möta denna problematik.

Ingen ska behöva mötas av ett utvisningsbeslut på sin 18-årsdag. Den idé som Liberalerna har framfört är att man ska följa sina föräldrars uppehållstillstånd. Då hade vi inte fått det vansinniga beslutet om den lilla bebisen, utan då hade beslutet följt föräldrarnas uppehållstillstånd.

Det är väl bara att konstatera att man borde ha tänkt till tidigare, men eftersom man inte gjorde det tänker vi till nu. Som jag sa pågår ett sådant arbete i Regeringskansliet.