Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m.

Betänkande 1992/93:LU30

Lagutskottets betänkande 1992/93:LU30

Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1992/93
LU30

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om
övergripande målsättning för exekutionsväsendet under budgetåren
1993/94--1995/96 samt om anslag till kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1993/94. Vidare behandlas sju motionsyrkanden, av
vilka två avser direkta anslagsfrågor medan ett motionsyrkande
rör avgiftsfinansiering av kronofogdemyndigheterna. I fyra
motionsyrkanden tas upp frågan om en ny regional indelning av
kronofogdemyndigheterna.

Utskottet tillstyrker en s-motion om att anvisa 4,5 miljoner
kronor till kronofogdemyndigheterna utöver regeringens förslag
för specialindrivningsenheternas verksamhet. Vidare tillstyrker
utskottet regeringens förslag om övergripande målsättning för
exekutionsväsendet samt avstyrker bifall till de övriga
motionsyrkandena.

Till betänkandet har fogats en reservation (m,fp,c,kds)
beträffande anslaget till kronofogdemyndigheterna.

SJUNDE HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1992/93:100 bilaga 8 föreslår regeringen
(Finansdepartementet) under punkt B

1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen
för -- såvitt nu är i fråga -- exekutionsväsendet skall vara i
enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet
Slutsatser,

4. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 117 367 000 kr.

Motionerna

1992/93:L304 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om organisatorisk förändring av kronofogdemyndigheterna.

1992/93:L307 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avgiftsfinansiering av
kronofogdemyndigheterna.

1992/93:L319 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en eventuell ny regionindelning av
kronofogdemyndigheten avseende Sydsverige bör omfatta Skåne och
Blekinge med Kristianstad som regionhuvudort.

1992/93:L323 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Riksskatteverket får
i uppdrag att se över förslaget om regionalisering av
kronofogdemyndigheterna,
2. att riksdagen hos regeringen begär att beslut om förändrad
organisation för kronofogdemyndigheterna skall underställas
riksdagen.

1992/93:L330 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny regionindelning av kronofogdeväsendet.

1992/93:Ju223 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen under sjunde huvudtiteln anslaget B 3
Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett extra
anslag för insatser mot den ekonomiska brottsligheten på 30 000
000 kr.

1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 4,5
miljoner kronor till kronofogdemyndigheternas
specialindrivningsenheter.

Utskottet

Allmän bakgrund

Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med Riksskatteverket
(RSV) landets exekutionsväsende. RSV har den övergripande
ledningen och ansvaret för verksamheten.

Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter för frågor om
verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och andra
författningar. Som verkställande myndighet skall
kronofogdemyndigheten enligt förordningen (1988:784) med
instruktion för exekutionsväsendet verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som kan bli
föremål för verkställighet, fullgörs i rätt tid.

Det finns en kronofogdemyndighet i varje län med säte i den
ort som anges i förordningen (1987:1314) om lokaliseringen av
kronofogdemyndigheterna. Kronofogdemyndigheterna bedriver också
i betydande utsträckning sin verksamhet vid s.k. kronokontor på
olika orter inom resp. län. Till varje kronofogdemyndighet är
knuten en styrelse med lekmän.

Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand
verkställighet av domar och andra exekutionstitlar. Om
exekutionstiteln avser betalningsskyldighet verkställs den genom
utmätning och i fråga om vissa fordringar genom införsel.
Kronofogdemyndigheten verkställer också beslut om avhysning och
annan handräckning. Till kronofogdemyndighetens uppgifter hör
också att svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast egendom.
Utöver de exekutiva uppgifterna enligt UB har, som nämnts,
kronofogdemyndigheterna att handlägga verkställighetsärenden
enligt vissa andra författningar, t.ex. lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt mål om
återtagande av gods som köpts på kredit enligt
konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (1978:599) om
avbetalningsköp mellan näringsidkare. Kronofogdemyndigheterna är
också med ett fåtal undantag tillsynsmyndigheter i konkurs.
Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna
vidare den summariska processen, dvs. mål enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.

Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs enligt 1 kap.
6 § UB som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är i
huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift
och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas
utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är
enskilda.

Anslagsfrågor

På grundval av en fördjupad anslagsframställning från RSV för
budgetåren 1993/94--1995/96 gör regeringen i proposition
1992/93:100, bilaga 8, en resultatbedömning av -- såvitt nu är i
fråga -- exekutionsväsendet under tiden 1987--1991 samt en
fördjupad prövning av verksamheten inför perioden
1993/94--1995/96.

I sin anslagsframställning anför RSV att antalet inkomna
ärenden ökat kraftigt under perioden 1987--1991 inom
kronofogdemyndigheternas alla verksamhetsområden. Enligt verket
kan man kan dock konstatera att kronofogdemyndigheterna lyckats
hantera allt större ärendevolymer inom ramen för i stort sett
oförändrade resurser. Man har inte uppnått verksamhetsmålet att
minska antalet gäldenärer eller de totala skuldbeloppen. Detta
beror emellertid enligt RSV på en rad förhållanden, varav många
ligger utanför kronofogdemyndigheternas kontroll.

I budgetpropositionen anför föredragande statsrådet att
perioden 1987--1991 präglats av en kraftig ökning av antalet mål
och ärenden inom samtliga kronofogdemyndigheters
verksamhetsområden. På vissa delområden har volymökningarna de
senaste åren varit drastiska. Föredragande statsrådet pekar
därvid främst på antalet inträffade konkurser och antalet
löneborgenärer i ärenden om statlig lönegaranti vid konkurs, men
också på antalet ärenden om exekutiv försäljning av fast egendom
m.m. I likhet med RSV gör statsrådet bedömningen att
myndigheterna i det stora hela har lyckats väl med att hantera
den växande ärendemängden. Vissa uppsatta verksamhetsmål, som
t.ex. att minska antalet gäldenärer, har inte gått att uppnå.
Föredragande statsrådet har samma uppfattning som RSV att dessa
svårigheter beror på en rad omständigheter utanför
kronofogdemyndigheternas kontroll. Enligt statsrådet har dock
arbetet under perioden haft rätt inriktning och de
prioriteringar som gjorts har varit riktiga.

För perioden 1993/94--1995/96 kommer enligt vad RSV uppger i
anslagsframställningen verksamheten i hög grad att präglas av
effekterna av den lågkonjunktur som vi för närvarande befinner
oss i. RSV bedömer att dessa effekter kommer att ligga kvar hos
kronofogdemyndigheterna under hela planeringsperioden, även när
konjunkturen vänder uppåt igen. RSV föreslår för den kommande
perioden inte någon förändring i sak vad gäller övergripande mål
för exekutionsväsendet, dvs. att kronofogdemyndigheternas
uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av
borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan
regleras på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall
handläggas snabbt och skyndsamt. I fråga om den förebyggande
verksamheten föreslår RSV dock ett förtydligande av innebörd att
kronofogdemyndigheterna även i övrigt genom information och
liknande förebyggande åtgärder skall verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli
föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och
ordning.

Beträffande de yttre förutsättningarna för
kronofogdemyndigheternas arbete under perioden 1993/94--1995/96
ansluter sig föredragande statsrådet i budgetpropositionen till
RSV:s bedömning. Det är enligt statsrådet knappast möjligt att
närmare beräkna hur arbetsmängden kommer att utvecklas under
perioden. Till saken hör att det inte bara är konjunkturläge och
andra yttre omständigheter som inverkar på arbetsbelastningen
hos kronofogdemyndigheterna. Till övriga faktorer som kan få
betydelse i sammanhanget hör de förändringar i avgiftssystemet
och uppbördsreglerna som statsmakterna beslutat om.

Mot den angivna bakgrunden anser föredragande statsrådet att
det inte är meningsfullt eller ens möjligt att nu lägga fast
någon planeringsram för treårsperioden. För budgetåret 1993/94
gör statsrådet den bedömningen att kronofogdemyndigheterna
behöver ett visst resurstillskott för att klara den besvärliga
arbetssituation som man nu befinner sig i. Även inom
kronofogdemyndigheterna bör dock samtidigt vissa besparingar
kunna göras genom allmän rationalisering, ökad samverkan mellan
myndigheterna i fråga om administrativa funktioner m.m.

Föredragande statsrådet erinrar i sammanhanget om sambandet
mellan den förebyggande verksamhet som kronofogdemyndigheterna
bedriver och andra åtgärder som vidtas för att på sikt minska
antalet gäldenärer samt mål och ärenden hos
kronofogdemyndigheterna. Statsrådet pekar därvid bl.a. på de
nyligen beslutade ändringarna i avgiftssystemet. För att det
långsiktiga målet för verksamheten skall uppnås är det av vikt
att de förebyggande insatserna inte väsentligt eftersätts när
arbetsbelastningen är hög i den löpande verksamheten.

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen drar föredragande
statsrådet följande slutsatser. När det gäller det
övergripande målet för verksamheten inom exekutionsväsendet
bör någon förändring i sak inte ske. I likhet med RSV anser
statsrådet dock att ett förtydligande bör göras i fråga om den
förebyggande verksamheten. Vidare framhålls att kravet på
skyndsam handläggning och hög kvalitet i utredningsarbetet bör
betonas. Detta gäller alla typer av mål och ärenden som
handläggs av kronofogdemyndigheterna.

I propositionen hemställs om riksdagens godkännande av den
övergripande målsättningen för exekutionsväsendet i enlighet med
det anförda. Vidare hemställer regeringen att riksdagen för
budgetåret 1993/94 till kronofogdemyndigheterna anvisar ett
ramanslag på 1117367000kronor.

Utskottet delar regeringens bedömning att någon förändring i
sak inte bör ske beträffande den övergripande målsättningen för
exekutionsväsendet för perioden 1993/94--1995/96. Det innebär
att kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande
myndigheter skall vara att på uppdrag av borgenärer och andra
sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig
väg. I likhet med regeringen och RSV anser utskottet att det bör
framhållas att kronofogdemyndigheterna genom information och
liknande förebyggande åtgärder skall verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli
föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och
ordning. Kravet på skyndsam handläggning och hög kvalitet i
utredningsarbetet i alla typer av mål och ärenden hos
kronofogdemyndigheterna bör, i enlighet med vad regeringen
föreslår, betonas.

Med det anförda godkänner utskottet vad regeringen förordat
som övergripande målsättning för exekutionsväsendet under
perioden 1993/94--1995/96.

När det därefter gäller anslaget till
kronofogdemyndigheterna har två motionsyrkanden väckts om
ytterligare medel för bekämpning av den ekonomiska
brottsligheten. I motion Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
betonas betydelsen av kronofogdemyndigheternas
specialindrivningsenheter för kampen mot den ekonomiska
brottsligheten. Motionärerna föreslår att 4,5 miljoner kronor --
utöver vad regeringen föreslagit i medel till
kronofogdemyndigheterna -- anvisas till
specialindrivningsenheterna (yrkande 2). I motion Ju223 av
Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att riksdagen anvisar ett
extra anslag på 30 miljoner kronor till kronofogdemyndigheterna
för insatser mot den ekonomiska brottsligheten (yrkande 6).

Utskottet vill för sin del kraftigt understryka betydelsen av
kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter i kampen mot
den ekonomiska brottsligheten. Såsom framhålls i motion Ju817
sysslar dessa enheter med de allra svåraste indrivningsfallen
och har byggt upp en stor kunskap och en personkännedom som är
ytterst värdefull. Härigenom har stora tillgångar kunnat säkras
i exempelvis skalbolagshärvorna. Att kronofogdemyndigheterna på
detta sätt kan lägga beslag på vinsterna är enligt utskottets
mening en mycket effektiv åtgärd för att minska den ekonomiska
brottsligheten. Mot bakgrund av det anförda delar utskottet
motionärernas uppfattning att ytterligare medel bör anslås för
specialindrivningsenheterna och utskottet finner att det i
motion Ju817 föreslagna beloppet, 4,5 miljoner kronor, är väl
avvägt. Enligt utskottets mening bör medlen användas för
utbildning och personalförstärkningar.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Ju817
yrkande 2. Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen
till kronofogdemyndigheterna för nästkommande budgetår bör
anvisa 4,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Härigenom
tillgodoses i viss mån även önskemålet i motion Ju223 yrkande 6.

Kronofogdemyndigheternas verksamhet är till stor del
avgiftsfinansierad.

Enligt 17 kap. 1 § UB får staten i utsökningsmål ta ut
ersättning för sina kostnader för förfarandet hos
kronofogdemyndigheten i den omfattning som regeringen
föreskriver (förrättningskostnader). Bestämmelser om sådan
ersättning finns i förordningen (1992:1094) om avgifter vid
kronofogdemyndigheterna. I utsökningsmål tas ersättning ut i
form av grundavgift, värderingsavgift, försäljningsavgift och
särskild avgift (utsökningsavgifter). Grundavgift tas som
huvudregel ut i varje mål. I allmänt mål är grundavgiften 500
kr. I enskilt mål är den enligt huvudregeln 1 000 kr.
Värderingsavgift och försäljningsavgift utgör avgifter vid
exekutiv försäljning av t.ex. fast egendom. Värderingsavgiften
utgör en procent av det belopp som egendomen värderats till.
Försäljningsavgiften är enligt huvudregeln fyra procent av varje
köpeskilling. Särskild avgift tas ut när det uppkommer särskild
kostnad för staten för en åtgärd i målet. Avgiften skall som
regel motsvara kostnaden. Förordningen reglerar också bl.a.
avgifter i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande
och handräckning. I sådana mål tas ansökningsavgift ut med 200
kr.

Av budgetpropositionen, bilaga 8, framgår hur
kronofogdemyndigheternas avgiftsinkomster redovisas i
statsbudgeten. Principen innebär att inkomsterna redovisas på en
särskild inkomsttitel i statsbudgeten och inte, som tidigare,
under anslaget till kronofogdemyndigheterna. Anslaget budgeteras
sålunda brutto, dvs. utan att anslagsbeloppet minskas med
beräknade avgiftsinkomster.

I motion L307 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) anförs,
mot bakgrund av ökningen av antalet mål och ärenden hos
kronofogdemyndigheterna under senare år, att avgifterna i
verksamheten inte bör gå vid sidan av kronofogdemyndigheterna in
på andra konton i statskassan. Om avgifterna i stället kom
myndigheterna direkt till del skulle en bättre anpassning av
verksamheten till behoven kunna göras. En sådan ordning skulle
enligt motionärerna innebära en bättre resursanvändning och
utgöra ett bidrag till effektiviseringen av offentlig
förvaltning. Motionärerna anser att denna fråga bör utredas med
förtur.

I föregående års budgetproposition har regeringen redovisat de
huvudprinciper för styrning av avgiftsfinansierad offentlig
verksamhet som bör gälla (prop. 1991/92:100 bilaga 1 s. 52 ff.).
Principerna innebär bl.a. att bruttoredovisning på statsbudgeten
i normalfallet bör tillämpas för offentligrättsliga avgifter för
reglerande verksamhet. Verksamheten bör budgeteras på sedvanligt
sätt och tillföras medel över ramanslag. Avgifterna redovisas på
inkomstitel på statsbudgeten. För annan avgiftsfinansierad
verksamhet som är efterfrågestyrd bör nettoredovisning på
statsbudgeten tillämpas. Sålunda bör undantag från
bruttoredovisningsprincipen kunna göras för offentligrättslig
verksamhet i de fall verksamhetsvolymen är så svår att bedöma på
förhand att finansiering över anslag framstår som mindre
ändamålsenlig. Nu angivna principer föranledde inte några
erinringar vid riksdagsbehandlingen (bet. 1991/92:FiU20 s. 57,
rskr. 128).

Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och
kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella
regler för avgiftsfinansierad verksamhet som baseras på de
nyssnämnda riktlinjerna. Förordningarna trädde i kraft den 1
juli 1992.

Utskottet vill, med hänvisning till den lämnade redogörelsen,
särskilt framhålla att den bruttoredovisningsprincip som
tillämpas i årets statsbudget beträffande anslaget till
kronofogdemyndigheterna stämmer överens med de huvudprinciper
för styrning av avgiftsfinansierad offentlig verksamhet som
statsmakterna lagt fast. Utskottet finner inte någon anledning
att i förevarande sammanhang ifrågasätta dessa principer. Som
regeringen framhållit i fjolårets budgetproposition (prop.
1991/92:100, bilaga 1) ställer emellertid den förändrade
styrningen av myndigheterna höga krav på uppföljning av den
avgiftsfinansierade verksamhetens resultat. I enlighet härmed
förutsätter utskottet att regeringen fortlöpande noggrant följer
resultatutvecklingen inom kronofogdemyndigheternas verksamhet.

Med hänvisning det anförda avstyrker utskottet bifall till
motion L307.

Regionindelning av kronofogdemyndigheterna

Före den omorganisation av kronofogdemyndigheterna som skedde
den 1 juli 1988 var landet indelat i 81 kronofogdedistrikt. I
varje distrikt fanns en kronofogdemyndighet. RSV var
centralmyndighet för administrationen av exekutionsväsendet. Ett
viktigt syfte med omorganisationen år 1988 var att ge
förutsättningar för att avveckla de obalanser som hade
konstaterats i resursfördelningen mellan länen. Genom reformen
gavs RSV det fulla ansvaret för ledning, styrning och samordning
av verksamheten i exekutionsväsendet. Verkets övergripande
ledning gäller både kronofogdemyndigheternas fullgörande av
exekutiva uppgifter och administrativa frågor.

I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bilaga
14 s. 9) hänvisade regeringen (Civildepartementet) till den
diskussion som förs på vissa statliga förvaltningsområden om den
nuvarande länsindelningen är en lämplig grund för myndigheternas
regionala indelning. Det anfördes att det inom vissa delar av
den statliga verksamheten finns ett intresse av att skapa
regionala enheter som omfattar större administrativa områden än
ett län. Den framtida regionala strukturen påverkas också av den
internationella utvecklingen. Föredragande statsrådet förklarade
att han avsåg att föreslå regeringen att tillkalla en
parlamentarisk beredning för det fortsatta arbetet med såväl den
regionala verksamhetens uppbyggnad som landets indelning i län.

Regeringen har bl.a. mot den angivna bakgrunden tillkallat en
parlamentarisk beredning (C 1992:06) med uppgift att utforma
förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning
på regional nivå. Enligt direktiven (dir. 1992:86) bör
beredningen, om den finner skäl till det, utforma förslag till
ny indelning eller ändringar i nuvarande länsindelning. I
anslutning härtill bör beredningen även bl.a. ta upp frågan om
den anpassning av statliga myndigheters regionala organisation
som kan följa av en förändrad länsstruktur och sambanden mellan
lokal, regional och central nivå. Beredningen bör enligt
direktiven redovisa resultatet av sitt arbete i denna del senast
den 1 mars 1994. I första hand bör beredningens redovisning vara
inriktad på ett förslag till principbeslut om reformering av den
regionala nivån. Därutöver bör behovet av fortsatta utredningar
för ett genomförande redovisas.

I regeringens särskilda direktiv i juni 1991 för RSV:s nu
aktuella anslagsframställning anfördes att RSV skulle redovisa
bl.a. möjligheter och begränsningar när det gäller att inom
nuvarande myndighetorganisation för exekutionsväsendet
effektivisera det operativa arbetet genom att koncentrera
särskilda funktioner till vissa av myndigheterna, oberoende av
länsgränserna.

Mot bakgrund härav har inom RSV en särskild utredning
verkställts beträffande förutsättningarna för en regional
samordning av verksamheten vid kronofogdemyndigheterna.
Utredningen, som tagit sig namnet Regionaliseringsutredningen
inom exekutionsväsendet (Regu), har presenterat resultatet av
sitt arbete i RSV Rapport 1992:8 -- Sveriges
kronofogdemyndigheter i regioner.

Regu föreslår en helt ny myndighetsindelning för
kronofogdemyndigheterna, där varje föreslagen region utgör en
myndighet. Som huvudalternativ föreslås att sju regioner bildas,
nämligen Region Norrland med Umeå som huvudort, Region
Bergslagen (Örebro), Region Mälardalen (Västerås), Region
Stockholm (Stockholm), Region Västra Sverige (Göteborg), Region
Östra Götaland (Linköping) samt Region Skåne (Malmö). Som ett
alternativ föreslår utredningen en delning av Region Östra
Götaland i två regioner, nämligen Nordöstra Götaland med
Linköping som huvudort och Sydöstra Götaland med Växjö som
huvudort.

Enligt Regu möjliggör förslaget bl.a. att RSV får bättre
förutsättningar att leda och samordna verksamheten och att
kostnaderna för administration samt styrning och ledning kan
reduceras väsentligt.

Spörsmålet om en ny regionindelning av kronofogdemyndigheterna
tas upp i fyra motioner.

I motion L304 av Ingbritt Irhammar (c) hänvisas till att
Regus förslag bl.a. innebär att kronofogdemyndigheterna i
Kristianstads län och Malmöhus län sammanförs till en region,
Region Skåne. Motionären menar att mycket talar för att
Regionberedningens (C 1992:06) arbete leder till att
Kristianstad blir huvudort i regionen. Någon organisatorisk
förändring i enlighet med Regus förslag bör inte genomföras
innan Regionberedningen slutfört sitt arbete.

I motion L319 av Börje Nilsson m.fl. (s) påpekas att någon
utvärdering av gällande ordning inte har skett. Vad gäller de
konkreta förslagen i Regu anser motionärerna att en
regionindelning i Sydsverige bör omfatta Skåne och Blekinge med
Kristianstad som huvudort.

I motion L323 av Karl Hagström m.fl. (s) framhålls att
frågan om en ändring av organisationen av
kronofogdemyndigheterna bör underställas riksdagen. Vad gäller
själva innehållet i Regus förslag anför motionärerna att Region
Bergslagen är för stor och de län som omfattas har för litet
ekonomiskt och kulturellt samband med varandra.

Även i motion L330 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s)
framförs kritiska synpunkter på Regus huvudförslag till
regionindelning. Motionärerna anser att utredningens alternativ
med en delning av Region Östra Götaland i två regioner är
bättre. I andra hand förordas att Blekinge län förs samman med
Region Skåne.

Enligt vad utskottet inhämtat har RSV numera intagit den
ståndpunkten att det, med hänsyn till att länsindelningen blivit
föremål för utredning, för närvarande inte finns förutsättningar
att gå före med en regionindelning av exekutionsväsendet. RSV
avstår därför från att gå in till regeringen med en hemställan
om att nu genomföra en regionalisering. Med hänsyn till det
anförda och då frågan om den regionala organisationen av
myndigheterna allmänt sett är föremål för utredning anser
utskottet att motionerna inte nu bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen får givetvis anledning att återkomma om de
pågående övervägandena leder till förslag till förändringar av
organisationen. Utskottet avstyrker således bifall till
motionerna L304, L319, L323 och L330.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande verksamheten inom exekutionsväsendet
att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för
verksamheten inom exekutionsväsendet skall vara i enlighet med
vad regeringen förordat i proposition 1992/93:100 bilaga 8,
punkt B 1, under avsnittet Slutsatser,

2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 2
och med anledning av regeringens förslag och motion Ju223
yrkande 6 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret
1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 121
867 000 kr,
res. (m,fp,c,kds)

3. beträffande avgiftsfinansiering
att riksdagen avslår motion 1992/93:L307,

4. beträffande regionindelning av kronofogdemyndigheterna
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L304, 1992/93:L319,
1992/93:L323 och 1992/93:L330.

Stockholm den 9 mars 1993

På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger
Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding Olson (fp),
Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil
Persson (m), Gunnar Thollander (s), Stig Rindborg (m), Carin
Lundberg (s), Hans Stenberg (s), Lennart Fridén (m) och Per Erik
Granström (s).

Reservation

2. Anslag till kronofogdemyndigheterna (mom. 2)

Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding
Olson (fp), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Stig Rindborg
(m) och Lennart Fridén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet vill" och på s. 6 slutar med "yrkande 6." bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att kronofogdemyndigheterna har en
betydelsefull roll att spela i kampen mot den ekonomiska
brottsligheten, och inte minst gäller detta
specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade fall
av skatteundandragande och andra svåra indrivningsuppgifter.
Utskottet vill dock i likhet med då frågan om bl.a. särskilda
budgetmedel till dessa enheter senast aktualiserades i riksdagen
(se bet. 1991/92:LU21) peka på de uttalanden som utskottet
gjorde till följd av beslutet om omorganisationen av
kronofogdemyndigheterna (bet. LU 1987/88:34). I sistnämnda av
riksdagen godkända betänkande framhöll utskottet sålunda att
kronofogdemyndigheterna även fortsättningsvis -- i enlighet med
de uttalanden som gjordes vid införandet av utsökningsbalken --
självständigt skulle pröva i vilken ordning målen skall
handläggas och vilka indrivningsåtgärder som bör vidtas. I linje
härmed fann utskottet i betänkandet 1991/92:LU21 att det inte
ankom på utskottet att göra vare sig några uttalanden om
prioritering av specialindrivningsenheternas verksamhet eller
att specialdestinera medel härför. Utskottet vidhåller denna
uppfattning.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen
presenterat ett samlat program för åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Programmet avser åtgärder inom flera områden
utöver straffrätten och berör bl.a. organisationsfrågor,
metodfrågor, regler om förundersökning samt skatte- och
uppbördslagstiftningen. Stora samordningsvinster borde kunna
göras genom att öka utnyttjandet av de revisorer som
konkursförvaltarna anlitar. I programmet hänvisas också till att
Riksåklagaren tillsatt en arbetsgrupp -- bestående av
representanter från bl.a. Riksåklagaren, RSV och
kronofogdemyndigheterna -- som skall arbeta vidare särskilt med
frågan om revisorers medverkan i brottsutredningen.

I Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition
(bilaga 3) redovisas, utöver hänvisning till regeringens
nyssnämnda program, bl.a. att regeringen uppdragit åt
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att
redovisa vidtagna åtgärder för kampen mot den ekonomiska
brottsligheten i form av effektiviseringar inom ramen för
myndigheternas ordinarie verksamhet. Uppdraget skall redovisas
för regeringen före utgången av maj 1993.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte skäl att nu
anvisa ytterligare medel till kronofogdemyndigheterna.
Utskottet tillstyrker således propositionen i förevarande delar
och avstyrker bifall till motionerna Ju817 yrkande 2 och Ju223
yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1992/93:Ju223 yrkande 6 och 1992/93:Ju817
yrkande 2 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret
1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på
1117367000kr.