Ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet
Betänkande 2025/26:MJU28
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är redo för beslut
- Debatt
- 2026-06-15
- Beslut
- 2026-06-16
Hela betänkandet
Utskottets förslag i korthet
Markägare som begränsas av artskydd ska ha rätt till ersättning (MJU28)
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om ändringar i miljöbalken. Ändringarna innebär i huvudsak att skogs- och markägare ska ha rätt till ersättning när bestämmelser om skydd för djur och växter leder till begränsningar i deras markanvändning. Lagändringarna syftar till att stärka äganderätten av skog och mark, samtidigt som incitamenten för skydd av arter kan öka.
Regeringen föreslår även att det ska finnas möjlighet för staten att kräva tillbaka utbetald ersättning om begränsningen på grund av artskyddet inte längre består. Ett sådant beslut om återbetalning behöver dock vara skäligt i förhållande till den enskilde fastighetsägaren och bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Lagändringarna föreslås börja gälla den dag som regeringen bestämmer.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 2 motioner.
Från regeringen
Från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Alla beredningar i utskottet
Markägare som begränsas av artskydd ska ha rätt till ersättning (MJU28)
Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om ändringar i miljöbalken. Ändringarna innebär i huvudsak att skogs- och markägare ska ha rätt till ersättning när bestämmelser om skydd för djur och växter leder till begränsningar i deras markanvändning. Lagändringarna syftar till att stärka äganderätten av skog och mark, samtidigt som incitamenten för skydd av arter kan öka.
Regeringen föreslår även att det ska finnas möjlighet för staten att kräva tillbaka utbetald ersättning om begränsningen på grund av artskyddet inte längre består. Ett sådant beslut om återbetalning behöver dock vara skäligt i förhållande till den enskilde fastighetsägaren och bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Lagändringarna föreslås börja gälla den dag som regeringen bestämmer.
Förslagspunkter
1. Ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet
Utskottets förslag:
2. Återbetalning av utbetald ersättning
Utskottets förslag:
2025/26:4113 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 1.
Reservationer:
- Reservation 1 (C)
3. Förhållandet till EU:s statsstödsregler samt tidpunkten för ikraftträdande
Utskottets förslag:
2025/26:4113 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 2 och
2025/26:4117 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP) yrkande 1.
Reservationer:
- Reservation 2 (C)
- Reservation 3 (MP)
4. Finansiering av ersättning
Utskottets förslag:
2025/26:4117 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP) yrkande 2.
Reservationer:
- Reservation 4 (V, MP)
Debatt, Genomförd
Betänkandet bordlades 14 juni 2026 och debatterades i kammaren 15 juni 2026.
Debatt om förslag 2025/26:MJU28
Webb-tv: Ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 92 Malin Larsson (S)
Fru talman! Vi debatterar i dag regeringens proposition om ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet. Socialdemokraterna står bakom utskottets betänkande men har lämnat ett särskilt yttrande.
Jag tänkte börja med att säga något viktigt: Vi socialdemokrater anser att skogen ska brukas, men brukas hållbart och ansvarsfullt. Skogen är avgörande för jobb, tillväxt, klimatomställning och svensk bioekonomi. I stora delar av landet är skogen också själva grunden för människors vardag, företagande och framtidstro. Samtidigt har vi ett ansvar för att värna biologisk mångfald och skydda hotade arter och värdefulla naturmiljöer.
Det är därför som Sverige sedan länge har två jämställda skogspolitiska mål: produktion och miljö. Problemet är att dagens regelverk inte har lyckats skapa den balans som människor med rätta kan förvänta sig.
Under lång tid har enskilda skogsägare hamnat i en mycket svår situation. Människor har nekats att avverka sin skog, ibland efter att ha skött den ansvarsfullt i generationer, men samtidigt inte haft tydlig rätt till ersättning. Detta har skapat frustration, osäkerhet och långa rättsprocesser.
Många upplever att reglerna är otydliga, svåra att förstå och oförutsägbara. Det är inte rimligt. Därför har vi socialdemokrater länge krävt både tydligare regler och bättre ersättningsmöjligheter för markägare. Det var också den socialdemokratiska regeringen som påbörjade arbetet med att förändra artskyddet och försöka reda ut dessa problem. Vi har dessutom under hela mandatperioden föreslagit mer pengar till ersättningar för skydd och skötsel av värdefull skog.
Fru talman! Det är därför välkommet att regeringen nu går vidare med att tydliggöra rätten till ersättning. Det är i grunden rimligt att samhället tar ekonomiskt ansvar när enskilda markägare får bära kostnaden för gemensamma naturvärden. Samtidigt måste man vara ärlig med att regeringens hantering av frågan väcker flera frågor.
För det första kommer det här väldigt sent. Regeringen har haft nästan en hel mandatperiod på sig, och under tiden har osäkerheten fortsatt för många skogsägare runt om i landet. Överklagandena har ökat lavinartat, och människor har väntat på besked, tydlighet och långsiktiga spelregler.
För det andra saknas det fortfarande ett samlat helhetsgrepp. I stället för att samla frågor som rör artskydd, ersättningsrätt, samråd, brukande och miljöhänsyn i en större sammanhållen reform har regeringen lagt fram olika delar var för sig genom flera olika promemorior, utredningar och lagförslag. Det gör det svårt att se helheten och förstå hur regelverket faktiskt kommer att fungera i praktiken.
Ärligt talat förtjänar skogen och skogsägarna bättre än ryckvisa förändringar. För skogsägare handlar det här om investeringar och beslut som sträcker sig över generationer. Då krävs det långsiktighet, förutsägbarhet och bred förankring.
Fru talman! Vi ser också problem med den så kallade bokstavsutredningen och processen kring artskyddet. Många remissinstanser och aktörer har lyft bristen på insyn och svårigheten att överblicka konsekvenserna av de olika förslag som nu läggs fram. Det riskerar att skapa en ännu större osäkerhet.
Regeringens egna myndigheter har dessutom varnat för att delar av förslagen kan göra regelverket ännu svårare att förstå och tillämpa. Det är allvarligt, för om reglerna blir mer komplicerade riskerar ansvaret att hamna på den enskilda markägaren. Människor ska inte behöva vara experter på juridik eller driva långdragna processer för att förstå vad som gäller på den egna fastigheten.
Fru talman! Vi socialdemokrater hoppas naturligtvis att detta regelverk ska fungera bättre än dagens system. Vi hoppas att det ska skapa större tydlighet och bättre möjligheter till ersättning för de markägare som drabbas. Vi känner också en oro för att förslagen inte räcker hela vägen, för att regeringen fortfarande inte har lyckats hitta den långsiktiga balans som behövs mellan brukande och miljöhänsyn och för att förändringarna kan skapa nya gränsdragningsproblem och rättsliga konflikter.
Det finns också en mer grundläggande fråga som regeringen borde ha vågat diskutera mer. I dag präglas systemet ofta av ett väldigt binärt synsätt. Antingen får man avverka fullt ut eller inte alls. Verkligheten är många gånger mer komplex än så.
Vi socialdemokrater menar att regeringen borde ha utrett möjligheten att i större utsträckning använda anpassade brukningsmetoder och lågintensivt skogsbruk i områden med höga naturvärden. Det hade kunnat skapa bättre balans mellan brukande och bevarande. I vissa områden kanske det går att bedriva ett varsammare skogsbruk med större hänsyn i stället för att stoppa brukandet helt. Det hade kunnat ge både större flexibilitet och större legitimitet.
Fru talman! Det här är frågor som väcker starka känslor och mycket engagemang. Det är inte konstigt. För många människor handlar det här om både äganderätt, familjetraditioner, företagande och framtidstro. Det handlar också om vilket ansvar vi tar för naturen och kommande generationer. Därför behövs det mindre ryckighet och fler långsiktiga lösningar.
Sverige behöver ett regelverk som människor förstår – ett regelverk som är rättssäkert, som gör att människor vågar investera och bruka sin skog och som säkerställer att vi tar ansvar för biologisk mångfald och hotade arter.
Vi socialdemokrater står bakom en politik där naturresurser brukas ansvarsfullt och där människor som lever och verkar i skogslandet ges rimliga villkor och tydliga spelregler. Ytterst handlar det här om ansvar och balans – balans mellan brukande och bevarande, mellan äganderätt och gemensamt ansvar och mellan dagens behov och framtida generationers möjligheter.
(Applåder)
Anf. 93 Helena Lindahl (C)
Fru talman! I dag debatterar vi regeringens proposition om ersättning när skogsägares brukande inskränks till följd av artskyddet. Detta är mer än välkommet, och många har väntat på det.
I grunden handlar det om en viktig balans mellan att skydda hotade arter och värdefull natur och att samtidigt respektera den enskilda äganderätten. För mig och mitt parti är detta en självklar princip. Om staten begränsar en markägares möjlighet att använda sin mark på ett sätt som kraftigt påverkar verksamheten eller ekonomin ska markägaren också få rimlig ersättning. Därför välkomnar vi som sagt att regeringen nu äntligen lägger fram ett förslag som reglerar rätten till ersättning när artskyddet leder till sådana inskränkningar.
Fru talman! Det här är något som många markägare har väntat länge på. Osäkerheten har varit stor och rättsläget otydligt under många år. Men även om vi välkomnar propositionen finns det delar som behöver förbättras. Jag ska ta upp ett par stycken.
Den första gäller reglerna om återbetalning av ersättning. Regeringen föreslår att staten ska kunna kräva tillbaka ersättning i upp till tio år efter utbetalning om förutsättningarna förändras, till exempel om den skyddade arten försvinner från området. Vi ifrågasätter inte själva principen. Det är självklart rimligt att staten ska kunna agera om grunden för ersättningen inte längre finns kvar. Ingen vill skapa ett system som leder till överkompensation, men en tioårig återkravsperiod skapar en del problem.
Tänk dig att du som markägare får ersättning och planerar din ekonomi och kanske investerar utifrån denna ersättning men lever med osäkerheten att staten när som helst under tio års tid kan kräva tillbaka pengarna. Det är inte rimligt. Ett sådant system riskerar att skapa långvarig ekonomisk otrygghet för den enskilde. Regler kring återkrav måste vara tydliga, förutsägbara och skäliga. Staten ska inte kunna lägga en oproportionerligt tung börda på markägarna som redan har fått sin rådighet begränsad.
Fru talman! Vår andra invändning gäller regeringens hantering av processen. Jag tycker om jag ska vara ärlig att det är lite märkligt att regeringen fortfarande inte kan ge besked om när lagändringarna faktiskt ska träda i kraft. Anledningen är att man först nu, väldigt sent i processen, vill låta EU-kommissionen pröva om förslaget är förenligt med EU:s statsstödsregler. Hos mig väcker det en del frågor.
Rättsosäkerheten för markägare har varit känd länge. Flera remissinstanser varnade dessutom redan tidigt för att statsstödsfrågan skulle kunna bli aktuell. Ändå har det här dragit ut på tiden. Det är svårt att förstå varför detta inte har hanterats tidigare. Konsekvensen blir att skogs- och markägare får fortsätta att vänta och leva i ovisshet.
När människor berörs av statliga beslut som påverkar deras ekonomi, företagande och framtid måste politiken ge tydliga besked. Därför menar vi att regeringen skyndsamt måste slutföra dialogen med EU-kommissionen och återkomma till riksdagen med ett konkret datum för när lagen ska träda i kraft. Sveriges markägare förtjänar bättre än fortsatt osäkerhet.
Fru talman! I slutändan handlar den här frågan om tillit mellan staten och medborgaren. Naturvård och artskydd är viktiga mål, men de får aldrig genomföras på ett sätt som underminerar rättssäkerheten eller försvagar respekten för äganderätten. Ett starkt artskydd och en stark äganderätt måste kunna samexistera. Det kräver tydliga regler, rättvisa ersättningar och politiker som agerar i tid. Det är den balansen vi efterfrågar.
Eftersom jag glömde säga vilken reservation jag ville yrka bifall till gör jag det nu. Vi står naturligtvis bakom propositionen, men jag vill ändå yrka bifall till vår reservation 1.
Anf. 94 Staffan Eklöf (SD)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Debatten handlar om ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet. Vad innebär då det? Jo, när en skogsägare, eller i undantagsfall en jordbrukare eller vattenbrukare, brukar sin mark kan förekomsten av skyddsvärda arter leda till att myndigheterna begränsar brukandet. Brukaren får en inskränkning i sin rådighet över marken. Brukaren kan till exempel inte avverka skog som den vill.
Sedan tidigare finns heltäckande regler för att brukaren ska ersättas när mark avsätts till nationalpark, naturreservat eller andra avsättningar. Däremot har det saknats heltäckande regler för ersättning när brukandet hindras utan att marken avsätts till reservat eller liknande. Det kan handla om när artskyddsförordningens bestämmelser aktiveras för att det finns en skyddsvärd art i området som kräver hänsyn.
På så sätt har staten kunnat ta ifrån markägaren rådigheten över sin mark utan att denne har fått någon ersättning. Det är en situation som vi anser är mycket dålig. Hindrande av pågående brukande utan ersättning bör inte förekomma i en demokrati. Nu stärker vi äganderätten på så vis att markägaren får ersättning om tillämpningen av artskyddsförordningen leder till brukningsbegränsningar.
Genom att rätten till ersättning tydliggörs i lag skapas även förutsättningar för att staten ska kunna komma överens på frivillig väg med fastighetsägare som gör anspråk på ersättning på grund av artskyddet.
År 2023 kom ett avgörande från Högsta domstolen som underströk behovet av att ändra lagstiftningen om ersättningar. Avgörandet slog fast att markägare normalt inte får ersättning om staten stoppar skogsavverkning med hänvisning till artskyddsförordningen, om inte ingreppet är mycket ingripande och drabbar den enskilde oskäligt hårt. Avgörandet ledde till att det måste göras en bedömning i det enskilda fallet, och domstolsavgöranden efter HD:s normerande dom har fallit ut lite olika. Rättsläget får därmed anses vara lite oklart.
Den ersättningsrätt som vi nu inför klargör förhållandena och ser inte minst till att markägarna får ersättning. Även om problemet med bristande ersättning förvärrades genom domslutet 2023 och därefter rättar dagens beslut till en situation som varit bristfällig åtminstone sedan 1974. Det spelar alltså roll vilken regering som sitter i Rosenbad.
Fru talman! Nu vill jag lyfta blicken lite grann.
Reglerna styrs på ett övergripande plan i egendomsskyddet i regeringsformen. Det pågår en utredning, som snart ska lägga fram sitt betänkande, kring huruvida det finns ett behov av att ändra grundlagens egendomsskydd för att skydda äganderätten. Det är således viktigt att kunna ändra grundlagen.
Detta är ett exempel där domstolarna har dömt efter lagstiftningen och politiken anser att resultatet har blivit orimligt. Då är den naturliga följden i en demokrati att politiken ändrar lagstiftningen, och det gör vi i dag. Men kanske kommer vi som sagt att anse att även grundlagen måste ändras för att säkra äganderätten mot godtycklighet från statens sida. Det får vi se. Det aktualiserar vikten av att det inte blir svårare än i dag att ändra grundlagen.
Vi sverigedemokrater går till val på att säga nej till den vilande grundlagsändring som syftar till att göra det svårare att ändra grundlagen i framtiden. Vi är samtidigt positiva till att stärka äganderätten i grundlagen om det behövs. Dessa båda ställningstaganden hänger ihop.
För alla borgerligt sinnade väljare vill jag understryka att om grundlagen ändras till att det ska krävas två tredjedelars majoritet för framtida ändringar av grundlagen är det mycket sannolikt att en förstärkning av grundlagens egendomsskydd och äganderätten inte kommer att ske. Det kommer sannolikt Socialdemokraterna att blockera.
Se alltså till att rösta in så många sverigedemokrater som möjligt i valet om ni vill se en förstärkt äganderätt!
(Applåder)
Anf. 95 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Sverige har ett stort ansvar, både inom EU och internationellt, att stoppa förlusten av biologisk mångfald och vända trenden. Vi debatterar i dag regeringens proposition om ersättning kopplat till artskydd. För en gångs skull när det kommer till skog här i kammaren och i relation till regeringen tycker jag att detta i grunden är bra steg i en bra riktning.
I dag baseras ersättningen på naturvärden. Naturvärden består av flera olika parametrar, bland annat de arter som finns och lever i skogen. När denna matris sammantaget når upp till väldigt höga naturvärden finns det i dagens system möjlighet för markägare att få ersättning.
Men sedan, fru talman, finns det också livsmiljöer som kanske inte sammantaget hamnar så högt upp i matrisen men där det ändå finns skyddsvärda arter. Det är just de skogarna, skogsägarna och arterna som har hamnat lite grann mellan stolarna i dagens system. Det är därför vi i Miljöpartiet flera gånger har försökt föreslå och jobba för reformer som handlar just om att sätta en ekonomisk ersättning kopplat till artförekomst.
Fru talman! På det stora hela tycker vi alltså att detta är steg i rätt riktning.
Föregående talare pratade en del om att skogsägare drabbas av de här arterna. Jag vill vara tydlig med att våra medarter – djur, orkidéer, fåglar – inte är något som drabbar oss. Det handlar om hur vi i politiken ser till att skapa förutsättningar att lösa en samexistens mellan vår biologiska mångfald och skogsägarna.
Därför är det mycket bättre om man kan tjäna på detta – att man kan få en ersättning som känns rimlig, att man kan försöka hitta medelvägar framåt.
Fru talman! Dock har vi en del kritik att rikta mot förslaget. Till att börja med menar vi att det inte är tillräckligt analyserat i förhållande till EU:s statsstödsregler och EU:s praxis i fråga om vad man förväntas ha som driftskostnad där artskydd ofta kommer in, enligt de domar som finns. Detta tycker vi är lite av ett slarvfel. Vi är i grunden positiva till den här riktningen, men vi vill absolut inte att detta, bara för att det blivit lite slarvigt och framhastat, i slutändan ska drabba markägare.
Tillit tar väldigt lång tid att bygga upp men kan gå snabbt att rasera. Därför har vi sett risker med förslaget som vi menar inte är tillräckligt analyserade. Det kan sluta med att markägare i efterhand skulle kunna bli återbetalningsskyldiga, något som vi verkligen vill undvika.
Fru talman! Vi är också oroliga vad gäller finansieringen. I samband med förslaget har regeringen annonserat budgetposter kopplade till artskyddet.
Mot bakgrund av hur snabbt regeringen raserade naturvårdsbudgeten, med över 70 procent över en natt, och därmed ökade köerna för markägare som faktiskt vill skydda sin skog ser vi att de här pengarna kanske inte kommer att räcka. Återigen: Skulle den situationen uppstå blir det markägarna som får stå där med osäkerheten.
Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservation 4. Jag vill också påpeka för er som lyssnar att det faktiskt finns markägare som av olika skäl vill skydda sin skog. Jag tycker då att vi från politikens håll i en bredare uppslutning borde kunna enas om att möjliggöra för olika alternativ.
Mellan 2023 och 2024 hörde 556 markägare av sig på olika sätt till Skogsstyrelsen och länsstyrelsen och bad om att frivilligt få sin mark skyddad. Men eftersom det inte finns pengar för att betala ut ersättning får de nu stå med väntansavtal och i en lång kö. Det behovet motsvarar tre års budget, om vi behåller samma nivå som Tidöpartierna har i sin budgetpost. Relationen mellan intresset från markägare för att skydda och vad Tidöpartierna har budgeterat är alltså 1:3. Det ger en indikation och kan förklara min oro och reservation när det gäller just finansiering.
Fru talman! Jag yrkar som sagt bifall till reservation nummer 4. Jag tycker att det är en lovvärd riktning, men det finns flera delar som jag oroar mig för. Jag hoppas att jag kommer att få fel.
Anf. 96 John Widegren (M)
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag.
FN:s mänskliga rättigheter, Europakonventionen och den svenska regeringsformen innehåller alla på ett eller annat sätt skrifter om äganderätten. Vi har också sett att man numera kan få Nobelpris när det gäller äganderätten.
Jag tycker att flera av de här delarna visar just hur viktig äganderätten är. Enligt oss som ofta pratar om äganderätten är det absolut väsentligt för en fungerande demokrati att vi har en stark äganderätt. Den är hela garanten för någon som vill satsa sitt liv och sina pengar på att bruka jord och skog och leva med naturen. Det är precis det man gör som jord- och skogsbrukare; man lever med naturen, inte mot naturen som det ibland kan låta som.
Jag tror att en av de största skillnaderna mellan flera av de politiska partierna finns där. Vi i Moderaterna tror på de människor som brukar jorden och skogen och på att de vill göra bra saker. Men vi vet också att staten ibland behöver göra en inskränkning i äganderätten. Då ska det givetvis leda till en ersättning. För Moderaternas del har vi ett stämmobeslut, som är ett antal år gammalt, om att artskyddsinskränkningar ska leda till ersättning.
Nu ligger det faktiskt ett förslag på bordet att säga ja till här i kammaren. Förslaget innebär att det kommer att finnas en ersättningsrätt för artskyddsinskränkningar, vilket inte har funnits tidigare. Det har prövats många gånger, men det har inte funnits en sådan tydlig del.
Detta ska sedan skickas till EU-kommissionen för att den ska klargöra att det inte strider mot EU:s statsstödsregler. Jag är helt övertygad om att det inte kommer att strida mot EU:s statsstödsregler. Det är ju snarare tvärtom. Att en brukare blir inskränkt, inte får bruka sin egen mark och ser att man inte kommer att få bruka den egna marken i framtiden är raka motsatsen till ett statsstöd. Jag är inte orolig för den delen.
Jag är väldigt glad över och positiv till att förslaget finns på plats. Jag hoppas att samtliga partier i kammaren kommer att rösta ja till det här.
Någon sa att det är att stärka äganderätten när man betalar ut en ersättning. Det skulle jag inte säga att det är. Det är det absolut inte. Men det är ett sundhetstecken att staten betalar ut pengar när den inskränker någons brukanderätt.
Fru talman! Därför yrkar jag återigen bifall till förslaget.
(Applåder)
Anf. 97 Kjell-Arne Ottosson (KD)
Fru talman! Jag har i många debatter, både i den här talarstolen och på andra ställen, sagt att markägare måste kunna lita på staten och att staten ska lita på markägaren. Den tilliten är verkligen hårt ansatt när det gäller just artskyddet och därmed äganderätten.
Det finns en enormt stor irritation hos skogsägare och skogsindustrin runt om i landet över vad artskyddet faktiskt leder till i dag. Det här påverkar nämligen inte bara den enskilda markägaren. Det påverkar även arbetsplatser och Sveriges landsbygder. Därför är det här en jätteviktig del för att komma framåt och för att bygga upp tilliten mellan staten och markägaren igen.
Tjäder, knärot, lavskrika, bombmurkla – det är fyra arter som det ofta pratas om i debatten och som leder till enormt stora bekymmer för våra markägare. När det gäller i alla fall två av de här arterna är det ganska intressant. I Sverige skjuter vi i dag mellan 17 000 och 20 000 tjädrar per år i helt laglig jakt. Men tjädern kan stoppa pågående markanvändning.
Den art som har blivit den kanske främsta signalarten i den här debatten är dock knäroten. Aktivister har nämligen sett att om man hittar knärot kan man stoppa pågående markanvändning, alltså skogsbruk. År 2019 gjordes det 2 000 fynd av knärot. År 2025 gjordes det över 20 000 fynd av samma art. Det visar hur vanlig arten är. Ändå har den kunnat stoppa pågående markanvändning. Dessutom försvinner inte en art som knäroten om det sker skogsbruk där den växer, utan den kommer tillbaka. Det är alltså lite märkligt hur vi hanterar de här arterna.
Skogen är nämligen ingen stillbild. Skogen är en film. Den lever. Där händer det saker hela tiden, bland annat att de flesta skogsägare sköter sin skog. Och de sköter skogen på ett sådant sätt att man får de här höga naturvärdena. Det är det som gör att vi hamnar där. Det ska vi inte glömma bort.
För många är skogen en pensionsförsäkring. Och för många är den en del i att kunna vara med och betala ett generationsskifte. Men om man ska avverka och det kommer ett stopp för att avverka, på grund av vilken art det nu är, blir marken i det närmaste värdelös.
Det pratas väldigt mycket om ersättning. Det är jättebra att vi får detta med ersättning på plats, fru talman. Men i grunden är det inte ersättning man vill ha. Man vill kunna fortsätta bruka sin mark som man har gjort i generationer. Det är det man vill.
I den här kammaren har vi två partier som har ofantligt mycket mer pengar än alla andra partier. De har inga problem med att i budgeten kunna betala ut hur mycket pengar som helst i det här ärendet. Pengar är som sagt viktiga. Men det viktigaste är ändå äganderätten och att få bruka sin egen skog.
I det här artskyddet har man gjort en fördelning i två listor. Det är en lista med arter som inte ska kunna stoppa pågående markanvändning. Det är också en annan lista med de mest sällsynta arterna. Där kan pågående markanvändning stoppas, men då är det väldigt tydligt att det ska gå ut ersättning.
Det viktiga här är syftet. Den ena listan gäller arter där pågående markanvändning inte ska kunna stoppas, eftersom syftet med markanvändning är att man använder sin skog och sin mark. Därför är det tillåtet att fortsätta. Men, fru talman, det är förbjudet att till exempel gå ut och plocka fågelägg, skjuta fåglar eller annat – rätt och slätt förstöra och begå miljökriminalitet på riktigt. Det är det som är skillnaden mellan de två listorna. Pågående markanvändning är alltså lagligt. Det får man fortsätta med. Syftet är jätteviktigt här.
Det kom ett inlägg tidigare i debatten om bland annat tid för ikraftträdande. Det ska ske så snart som möjligt, när det har hanterats. Men det måste göras i rätt ordning, för att man ska kunna göra prövningen gentemot EU-kommissionen.
Av dem jag har pratat med är det ingen som tror att EU-kommissionen kommer att hävda att det här är statsstöd, utan man tror att det kommer att fungera.
Den andra delen gäller finansiering. Det här är en rättighetslagstiftning. Det spelar alltså ingen roll hur mycket pengar som regeringen har avsatt i budgeten, för om någon markägare blir stoppad ska pengarna ut. Det är en rättighetslagstiftning, och det fungerar alltså så.
Utöver detta fortsätter jobbet inte minst på EU-nivå. Det handlar om att göra en förändring i fågeldirektivet. I vissa delar är man nere på påverkan på individnivå, alltså enskilda fåglar. På den nivån kan vi inte ha det. Regeringen arbetar med att skyddet ska peka på populationsnivå, det vill säga hela populationen av fåglar – inte på individnivå. Det är det normala. Regeringen jobbar för att det här ska komma på plats inom EU-lagstiftningen så att artskyddet inte ska bli mer ingripande än vad det är – eftersom det nu går alldeles för långt.
Med dessa förändringar hoppas jag att vi ändå kommer dit att markägaren kan lita på staten. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 98 Malin Larsson (S)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Ottosson för anförandet.
Vi är överens om en hel del saker i betänkandet, och jag välkomnar verkligen att regeringen försöker lösa problemen som har funnits om artskyddet och ersättningsfrågan – precis som ledamoten lyfte upp i sitt anförande.
Samtidigt har flera uppmanat regeringen att samordna förslagen med både skogsutredning och miljömålsberedning samt att säkerställa att de håller i förhållande till EU-rätten. Inte bara jag har lyft upp behovet av helhetssyn, utan det har även exempelvis Skogsindustrierna gjort.
Tycker ledamoten Ottosson att regeringen verkligen har tagit ett samlat helhetsgrepp om skogens framtida regelverk, eller ser ledamoten också en risk att man har hanterat frågorna var för sig och nu sent i mandatperioden lämnar över flera kvarstående oklarheter?
Anf. 99 Kjell-Arne Ottosson (KD)
Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för frågan.
Nu är kanske Malin Larsson en debatt för tidigt ute. Delar av det som Malin Larsson lyfte fram i sin fråga berör egentligen nästa debatt om skogspropositionen.
Vad gäller att samordna dessa frågor är en anledning till att artskyddet inte var med i skogspropositionen förhoppningen att det skulle tas fram tidigare. Det var grunden till att frågorna inte antogs som ett paket. Samma fråga som Malin Larsson framförde ställde även vi. Svaret var att artskyddet togs fram för att det skulle köras i ett parallellt spår för att man förhoppningsvis ska komma snabbare framåt.
Anf. 100 Malin Larsson (S)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Ottosson för svaret.
Problemet är att vissa delar rör det andra betänkandet och att vissa delar rör det här betänkandet. Frågorna går in i varandra, och det är därför det är så otroligt viktigt med helheten.
Ledamoten lyfte upp frågan om tid. Nu vet vi hur det gick med den tiden, och hur bråttom det var kan diskuteras. Det dröjde till att börja med ett och ett halvt år innan utredningen ens tillsattes. Från min sida ser jag det som att man ville sköta allt själv bakom lyckta dörrar, utan insyn och kommentarer under arbetets gång.
En annan återkommande synpunkt från både skogsägare och skogsnäringen är behovet av tydliga spelregler, som jag pratade om i mitt anförande. Samtidigt pågår fortfarande diskussioner om definitioner, om gammelskog, naturskog och urskog. Det finns en osäkerhet om vilka arealer som i framtiden kan komma att omfattas av olika skyddsformer. Om vi inte ens vet och är överens om vad som ska räknas som viktig gammal skog med höga naturvärden, hur ska då skogsägare kunna veta vilka spelregler som gäller framöver? Tycker ledamoten att regeringen har gett de besked som krävs här, eller delar ledamoten min uppfattning att regeringen behöver ge betydligt tydligare besked om vad och hur mycket som faktiskt ska skyddas och därmed ersättas, för att skapa långsiktigheten och förutsebarheten som skogsägarna efterfrågar?
Anf. 101 Kjell-Arne Ottosson (KD)
Fru talman! Låt oss börja med frågan om artskyddet. Det tillsattes en artskyddsutredning under januariavtalet. Det var en utredning som tog en ände med förskräckelse. Det var verkligen ingenting att bygga vidare på för att få ett regelverk om artskyddet där tilliten kunde byggas upp mellan skogsägare och staten. Utredningen hade en enorm slagsida åt det som jag hävdar är fel håll. Om jag ska vara ärlig tror jag att även Malin Larsson tyckte att stora delar av den utredningen lutade åt fel håll. Det var ingenting vi kunde bygga vidare på, utan vi var tvungna att få igång en ny utredning.
Tanken var att man skulle köra parallellspår just för att det skulle gå fortare. Om Malin Larsson frågar undertecknad skulle jag absolut önska att det hade gått fortare. Det råder inga tvivel om det.
Jag håller med i frågan om olika typer av natur. Det var något som Miljömålsberedningen tog upp. Jag satt inte med i beredningen den här gången. Det är den enda miljömålsberedning sedan 2018 som jag inte har varit en del av. Eftersom jag inte var med i beredningen var jag inte heller med i diskussionerna, men jag vet att det var långtgående diskussioner om definitioner av naturtyperna.
Det är jätteviktigt att vi hittar definitioner som blir likalydande. Det handlar ändå om EU-regelverk, och då måste vi behandla skogen på likartat sätt. Vi svenskar ska inte återigen vara Bror Duktig och gå betydligt längre än vad EU-regelverket kräver. Tyvärr ser vi alldeles för ofta att vi svenskar vill vara duktiga, och då går vi längre än vad som krävs. Dem vi förstör för är oss själva. Därför är det jätteviktigt att vi lägger oss på samma nivå och därmed gör någon form av minimiimplementering och inte går för långt. Det är mycket viktigt om vi ska få rättssäkerhet och långsiktighet i skogsfrågan.
Anf. 102 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Jag tackar för inlägget från ledamoten.
Den proposition som vi diskuterar handlar om ramverken för rätten till ersättning, medan artlistorna antas i artskyddsförordningen. Det är ingenting som ligger på bordet att ta ställning till och debattera i dag. Men eftersom ledamoten tog upp den delen vill jag passa på att ställa några frågor.
En fråga som jag tycker förtjänar ett svar är egentligen vilken rödlistekategori som ska ha skydd. Något som den här sidan av politiken har pratat mycket om är att man ska bedriva en effektiv miljöpolitik.
Fru talman! Med den bakgrund jag har som naturvårdsbiolog vet jag att insatser behöver göras tidigare än när en art klassas som akut hotad. Hamnar något i den kategorin kan det vara så illa att det inte finns en livsmiljö. Det finns inte en konnektivitet i landskapet, och det finns inte det genetiska utbyte som måste till för att arten ska repa sig på naturlig väg.
Det som regeringen ämnar göra nu är att plocka bort arter från fridlysningen, bland annat orkidéer, så att de inte ska stå i vägen för skogsbruk. Det, fru talman, är en radikal miljöpolitik. Något som de flesta svenskar känner till, nämligen att vi inte ska plocka orkidéer, håller man nu på att ändra för att ge fri lejd till skogsindustrin.
Var går gränsen? Ser inte ledamoten att det är stor risk för att det redan är för sent med skyddsåtgärder när arter redan är i så dåligt skick?
Anf. 103 Kjell-Arne Ottosson (KD)
Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågorna.
Vi ser rödlistan som ett ganska trubbigt instrument, och användningen av rödlistan borde förändras i grunden.
Rebecka Le Moine säger att vi ger skogsindustrin fri lejd. Nej, det är inte skogsindustrin vi tänker på i första hand utan Sveriges 330 000 enskilda markägare, för det är de som verkligen drabbas.
Det är dock ingen tvekan om att också skogsindustrin drabbas. Jag har besökt sågverk i landet som har stått still i många dagar för att de inte har virke. Artskyddet har satt stopp för planerade avverkningar, och därmed får de inte in virke. Detta drabbar inte bara det lokala sågverket utan också dem som bor och verkar på bygden. Folk blir utan arbete, och skatteintäkterna blir lägre. Det är alltså många som drabbas.
I debatten låter det som att vi bara håller skogsindustrin under armarna. Självfallet är skogsindustrin jätteviktig för Sverige, och det är ingen tvekan om att skogsbruket verkligen har varit med och byggt upp AB Sverige. Men till syvende och sist handlar det ändå om ägande- och brukanderätten för den enskilda markägaren, för det är markägaren som verkligen hamnar i kläm om avverkningen stoppas och han eller hon dessutom inte får ersättning.
Det viktigaste är dock att se till att markägare får bruka sin egen mark.
Anf. 104 Rebecka Le Moine (MP)
Fru talman! Jag hörde inget svar på frågan.
Ledamoten säger att rödlistan är ett trubbigt verktyg. Den används inte heller i dag för det juridiska skyddet av våra arter utan är bara en kategorisering av hotade arter. Det juridiska skyddet grundar sig på art- och habitatdirektivet, fridlysningen och artskyddsförordningen, och det finns ingen koppling till rödlistan. Då har vi rett ut det.
De flesta rapporter om knärotsförekomst kommer från skogsbolagen själva, och de rapporterar in för att de har ett kunskapskrav och behöver veta vad det finns för arter i skogarna och hur de kan ta hänsyn till dem. Man säger att det är ett verktyg för aktivister, men det är ju denna lagstiftning vi har att följa. Skogsbolagen är duktiga på det och gör faktiskt i vissa fall allt de kan för att undvika att avverka på dessa platser.
Ledamoten säger att det är främst vid sabotage som äggplundring som artskyddet ska gälla, inte under pågående markanvändning. Men pågående markanvändning driver ju på hotet mot många arter i Sverige. Markanvändning tillsammans med igenväxning är de två största hoten mot biologisk mångfald i Sverige. Att blunda för kalhyggenas enormt negativa påverkan på arter är därför oerhört naivt.
Jag undrar: Har ledamoten sett ett svenskt kalhygge?
Anf. 105 Kjell-Arne Ottosson (KD)
Fru talman! Det svänger fort i hockey! I ledamotens första inlägg var skogsindustrin inget värd, men i andra inlägget var bolagen duktiga.
Orsaken till att jag tog upp just rödlistan var att Rebecka Le Moine själv tog upp den i sin replik.
Ja, jag har sett kalhyggen. Jag bor i Värmland och är själv skogsägare, så jag vet mycket väl hur kalhyggen ser ut.
När det gäller igenväxning, vem är det som ser till att marken inte växer igen? Jo, det är skogsägaren, som sköter sin mark och som inte heller vill ha igenväxning, för som skogsägare vill man ha högkvalitativ skog så att man får fina sågstockar till bra virke. Och det man inte kan göra sågtimmer av går till massaved och annan produktion.
De som verkligen gör ett jobb för biologisk mångfald är alltså Sveriges 330 000 skogsägare, som sköter sin skog och bland annat ser till att den inte växer igen. Både skogsägare och skogsindustri borde därför få medalj i stället för ständiga klagomål om hur hårt de går åt sällsynta arter.
I det rödlisteindex som finns kan man ligga mellan 0 och 1, där 1 är absolut bäst. Sveriges värde är 0,99, alltså nästan i topp. Och det är inte i skogen som arter i Sverige dör ut, utan det sker på andra ställen, bland annat i sandmarker.
Det är jätteviktigt att vi håller oss till vad forskningen säger, även den forskning vi inte gillar att lyssna på.
(Applåder)
Anf. 106 Elin Nilsson (L)
Fru talman! Under det senaste decenniet eller längre har vi sett en utveckling inom miljörättens område, kanske främst inom det skogspolitiska området, som innebär att enskilda skogsägare får se sina livsverk slås i spillror. På grund av artskyddet förlorar de rätten att bruka sin skog, utan att ha rätt till ersättning. Denna ordning är helt ovärdig en rättsstat. Det som har förvaltats under århundraden, ofta av samma familj, och som skulle ha lämnats över till nästa generation går till stor del förlorat. Man straffas helt enkelt för att man sköter sin skog på ett sätt som skapar höga naturvärden.
Så kan vi inte ha det. Som skogsägare i rättsstaten Sverige måste man kunna vara trygg med att man får ersättning om man fråntas rätten att bruka delar av eller hela sin skog. Man måste också kunna vara trygg med att om en inskränkning av pågående markanvändning sker ska den vara både rimlig och proportionerlig.
Fru talman! Nuvarande artskyddsbestämmelser får helt orimliga följder. Skyddet av ganska vanliga arter får långtgående konsekvenser, och när avverkningar stoppas drabbas skogsägande familjer hårt.
Jag har sagt det förr, men det är värt att upprepa: Äganderätten är ett liberalt grundfundament, och när den inskränks ska det ske på legitima grunder.
De verktyg som finns för att skydda den biologiska mångfalden behöver reformeras så att de blir mer ändamålsenliga – och det är precis det vi nu gör.
Fru talman! Artskyddet och skogspolitiken är de frågor jag har lagt absolut mest tid och kraft på under mandatperioden. Därför är det väldigt fint att få avsluta riksmötet med att faktiskt få till den förändring vi nu debatterar. Markägare som drabbas av rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet kommer nu att vara garanterade 125 procent i ersättning. Allt annat vore orimligt. Det är ingen överdrift att säga att rådande system är ett oskick. Dagens regler är varken ändamålsenliga eller proportionerliga. Men nu säkerställer vi alltså en rätt till ersättning.
Samtidigt ökar vi incitamenten för skogsägare att vårda sin skog långsiktigt och hållbart på ett sätt som främjar den biologiska mångfalden utan att de riskerar att drabbas ekonomiskt. Det är bra för skogen, det är bra för Sverige och det är framför allt bra för svenska skogsägare.
Om man frågar mig är detta den enskilt viktigaste frågan i miljö- och jordbruksutskottet som riksdagen har att fatta beslut om under mandatperioden. Det är också en viktig del i upprensningen av det system som åtta år av socialdemokrati lämnade efter sig. Men mer finns att göra. Det här är bara ett steg. Mer kommer, och det ser jag fram emot.
Än är mandatperioden inte slut. Längre fram i sommar kommer som utlovat översynen av den nationella fridlysningen att redovisas. När det är gjort och lagstiftningen vi debatterar och kommer att besluta om här har trätt i kraft har vi inte bara säkrat en rätt till ersättning. Vi har också fått ett system på plats som faktiskt leder till färre inskränkningar i pågående markanvändning. Det är viktigt. Inskränkningar ska vara väl motiverade. Annars ska de inte ske.
Jag tror att någon har nämnt det tidigare här i kväll, men det faktum att vi inför en rätt till ersättning är rent krasst bara en hygienfaktor. Vi måste även få till ett system som leder till färre inskränkningar och på sikt ett stärkt skydd för äganderätten i regeringsformen. Det ligger långt fram i tiden, men det är viktiga frågor för oss i det här parlamentet att ta tag i.
Fru talman! Som liberal är det självklart för mig att stå upp för ett starkt egendomsskydd. Den enskildes rätt att förvalta och bruka sin fastighet är en grundläggande mänsklig rättighet. Äganderätten måste vara vägledande i de beslut vi fattar här i kammaren.
Som liberal sätter jag alltid individen före kollektivet. Någon har redan sagt här i kväll att ett starkt skydd för äganderätten kan gå hand i hand med ett starkt artskydd. Det finns inga motsättningar där. Det är bara i Sverige man har byggt ett helt orimligt system, som vi nu försöker rätta till.
Slutligen vill jag säga något om finansieringen. Det är alltså en rättighetslagstiftning vi inför. Men frågan har uppkommit om budgeterade pengar kommer att räcka, och svaret är ja. När även översynen av den nationella fridlysningen är på plats kommer färre inskränkningar att ske. Därmed stärker vi skyddet för den pågående markanvändningen, brukanderätten och äganderätten. Det är otroligt viktigt, och jag är glad och stolt över att vara en del av det regeringsunderlag som ser till att göra verklighet av detta.
(Applåder)
Anf. 107 Malin Larsson (S)
Fru talman! Tack till ledamoten Nilsson för anförandet!
Regeringen tillträdde hösten 2022, och artskyddsfrågan beskrevs tidigt som den mest akuta av frågorna för skogsägarna, vilket vi också tyckte. Trots det dröjde det närmare ett och ett halvt år innan utredningen tillsattes, och sedan blev den försenad och uppskjuten flera gånger och inte alls klar enligt den tidsplan som regeringen satt upp.
Nu står vi här – egentligen i sista sekunden av mandatperioden – och behandlar förslag där både myndigheter och remissinstanser fortfarande pekar på oklarheter och risker för nya domstolsavgöranden. Där vill vi ju helst av allt inte hamna.
Min fråga till ledamoten är om Liberalerna tycker att regeringen har levererat den långsiktighet, tydlighet och förutsägbarhet som utlovades till Sveriges skogsägare eller om det lämnas betydande frågetecken till nästa mandatperiod.
Anf. 108 Elin Nilsson (L)
Fru talman! Tack, Malin Larsson, för frågorna! Jag tycker att vi levererar. Vi gör det nu. Hade detta gärna fått komma tidigare? Absolut! Men man kan verkligen inte beskylla den här regeringen för ett lågt reformtempo. I andra sammanhang hör man ju snarare att vi går för fort fram i många frågor, men så är inte fallet.
Har vi tagit ett helhetsgrepp om skogspolitiken? Svaret är ja. Skogsutredningen gjordes, och propositionen som följde av den ska debatteras senare. Det är en del. Vi ser även över artskyddet vad gäller både rätten till ersättning och den nationella fridlysningen. Det är på gång.
Vi har agerat mycket snabbt när det gäller den stormfällda skogen och problem kopplat till det. Jag skulle säga att vi har gjort allt vi kunnat under mandatperioden – men mer finns att göra. De frågor som inte plockas upp i skogspropositionen bereds fortsatt i Regeringskansliet.
Anf. 109 Malin Larsson (S)
Fru talman! Det är lite oroande om förslagen nu bereds ännu mer i sista sekunden. Mandatperioden är ju snart slut.
I sitt anförande beskrev ledamoten detta som en viktig reform för att stärka äganderätten och för att ge skogsägare rätt till ersättning när artskyddet begränsar brukandet. Det välkomnar även vi. Samtidigt har regeringen under mandatperioden minskat anslagen till både skydd och skötsel av värdefull natur.
Som ledamoten var inne på i sitt anförande avsätts 100 miljoner kronor per år till ersättningar från och med 2027. Liberalerna är ju ett parti som brukar tycka att den biologiska mångfalden är viktig och att man ska ta hänsyn till den. Men jag är lite fundersam över hur Liberalerna har kommit fram till att 100 miljoner kommer att räcka. När det gäller skog är det ju inte mycket pengar. Jag tror det är 0,01 hektar som beräknas skyddas med de pengarna. Om problemen med artskyddet samtidigt beskrivs som så omfattande, hur ska då de pengarna räcka? Är det Liberalernas bedömning att mycket få områden kommer att omfattas av skydd framöver? Kommer vi att nå våra internationella åtaganden med det beloppet?
Anf. 110 Elin Nilsson (L)
Fru talman! Tack för ett helt frågebatteri från ledamoten Larsson! Jag ska försöka svara så gott jag hinner och minns. Jag får se om mina anteckningar går att tyda.
Till att börja med har den politik vi går fram med när det gäller artskyddet till syfte att färre inskränkningar ska ske och att de mest hotade arterna – eller hur man nu kategoriserar dem – ska skyddas men att andra arter inte ska leda till inskränkningar.
Det är ju i det ansvarsfulla, långsiktiga förvaltande av skogen som bland andra 330 000 privata skogsägare bedriver som de höga naturvärdena skapas. Det är uppenbart att det finns olika synsätt på hur mycket tillit och tilltro man har till den som förvaltar marken. Det finns partier här i riksdagen som är av uppfattningen att det bara är genom statligt förvaltande vi kan skydda dessa värden – som faktiskt har skapats av skogsbruket.
Skogsbruket i Sverige är i stor utsträckning väldigt hållbart, och det vill vi ta fasta på. Jag har tyvärr inte möjlighet att ställa någon fråga som ledamoten kan svara på nu, men det intressanta är att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker att det är ett problem att det inte avsätts tillräckligt mycket pengar. Den synen bygger ju på att det går att skydda hur mycket som helst. Vi vill se en kombination av att det mest värdefulla skyddas och att så mycket som möjligt av marken kan fortsätta brukas.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 juni.)
Beslut
Riksdagsskrivelser
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:230.Återbetalning av utbetald ersättning
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:4113 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 1.- Reservation 1 (C)
Förhållandet till EU:s statsstödsregler samt tidpunkten för ikraftträdande
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2025/26:4113 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 2 och
2025/26:4117 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP) yrkande 1.- Reservation 2 (C)
- Reservation 3 (MP)
Finansiering av ersättning
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2025/26:4117 av Rebecka Le Moine m.fl. (MP) yrkande 2.- Reservation 4 (V, MP)
Det här är ett utskottsbetänkande
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.