Verksamheten i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) under 2024
Betänkande 2024/25:UU19
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 10 juni 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse och redogörelse om verksamheten i Nato har behandlats (UU19)
Sedan den 7 mars 2024 deltar Sverige fullt ut i Natos beslutsfattande och bidrar på så sätt till att påverka alliansens inriktning. Riksdagen har behandlat en skrivelse där regeringen redogör för verksamheten inom Nato under 2024. Dessutom har riksdagen behandlat en redogörelse från den svenska delegationen till Natos parlamentariska församling om deras verksamheten under 2024.
Riksdagen understryker hur viktigt det är att riksdagen får insyn och inflytande över regeringens agerande i Natofrågor. Riksdagen och regeringen anser att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad som bidrar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde och i det euroatlantiska området. Det är positivt att regeringen under 2024 prioriterade att stärka Natos kollektiva avskräcknings- och försvarsförmåga, bland annat genom att integrera Sverige i Natos planer och strukturer och genom konkreta bidrag till Natos aktiviteter. Riksdagen poängterar igen att stödet till Ukraina även i fortsättningen ska vara en central del av svensk säkerhets- och försvarspolitik och att Sverige ska stödja Ukrainas kamp så länge som det behövs.
Alla Natos 32 medlemsländer ingår i den parlamentariska församlingen. Syftet med församlingen är att diskutera och påverka beslut om den gemensamma säkerheten, skapa förståelse för de säkerhetspolitiska utmaningar som det transatlantiska samarbetet står inför och stödja de nationella parlamentens insyn i frågor om försvar och säkerhet. Riksdagen framhåller den svenska delegationens betydelse för att riksdagen ska få insyn i Natos verksamhet.
Riksdagen lade skrivelsen och redogörelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse om verksamheten inom Nato under helåret 2024 och redogörelsen från den svenska delegationen till Natos parlamentariska församling om verksamheten under 2024 till handlingarna. Utskottet föreslår även att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Framställningar / redogörelser: 1
Från regeringen
- Verksamheten inom Nato under helåret 2024Skrivelse 2024/25:112
Från riksdagens organ
- Redogörelse för verksamheten i riksdagens delegation till Natos parlamentariska församling 2024Framställning / redogörelse 2024/25:RS2
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-05-22
Trycklov: 2025-05-28
Betänkande 2024/25:UU19
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse och redogörelse om verksamheten i Nato har behandlats (UU19)
Sedan den 7 mars 2024 deltar Sverige fullt ut i Natos beslutsfattande och bidrar på så sätt till att påverka alliansens inriktning. Utrikesutskottet har behandlat en skrivelse där regeringen redogör för verksamheten inom Nato under 2024. Dessutom har utskottet behandlat en redogörelse från den svenska delegationen till Natos parlamentariska församling om deras verksamhet under 2024.
Utskottet understryker hur viktigt det är att riksdagen får insyn och inflytande över regeringens agerande i Natofrågor. Utskottet och regeringen anser att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad som bidrar till att stärka säkerheten och stabiliteten i vårt närområde och i det euroatlantiska området. Det är positivt att regeringen under 2024 prioriterade att stärka Natos kollektiva avskräcknings- och försvarsförmåga, bland annat genom att integrera Sverige i Natos planer och strukturer och genom konkreta bidrag till Natos aktiviteter. Utrikesutskottet poängterar igen att stödet till Ukraina även i fortsättningen ska vara en central del av svensk säkerhets- och försvarspolitik och att Sverige ska stödja Ukrainas kamp så länge som det behövs.
Alla Natos 32 medlemsländer ingår i den parlamentariska församlingen. Syftet med församlingen är att diskutera och påverka beslut om den gemensamma säkerheten, skapa förståelse för de säkerhetspolitiska utmaningar som det transatlantiska samarbetet står inför och stödja de nationella parlamentens insyn i frågor om försvar och säkerhet. Utskottet framhåller den svenska delegationens betydelse för att riksdagen ska få insyn i Natos verksamhet.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen och redogörelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-06-10
Debatt om förslag 2024/25:UU19
Webb-tv: Verksamheten i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) under 2024
Dokument från debatten
- Tisdag den 10 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:129
- Protokoll 2024/25:129 Tisdagen den 10 juniProtokoll 2024/25:129 Verksamheten i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) under 2024
- Tisdag den 10 juni 2025Talarlista 2024/25:20250610
Protokoll från debatten
Anf. 13 Aron Emilsson (SD)
Herr talman! Jag vill inledningsvis hänvisa till utrikesutskottets betänkande om verksamheten i Nordatlantiska fördragsorganisationen, Nato, under 2024, som vi nu debatterar, och jag yrkar bifall till utskottets förslag. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.
Det är mot en mörk bakgrund efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina vårvintern 2022 ändå glädjande att Sverige nu fullt ut kan delta i Nato utan reservationer. Det är ett avgörande steg för vår ökade säkerhet och vår internationella trovärdighet, då vi tydligt bidrar med unika och efterfrågade förmågor till försvarsalliansens gemensamma avskräckning och försvar. Vi har redan trupp på plats i Lettland och luftförsvarsoperation i Polen – tydliga och efterfrågade insatser som visar att Sverige är berett att ta ansvar.
Herr talman! Sverigedemokraterna ställde sig 2020 bakom en svensk Natooption och har sedan 2022 ställt sig bakom ett svenskt medlemskap i Nato. Vi har aldrig förespråkat några undantag eller förbehåll. Vi vill att Sverige ska vara en tydlig och pålitlig aktör inom försvarsalliansen både politiskt och militärt. Det är därför vi driver på för en aktiv svensk Natopolitik som handlar om mer än att bara närvara och förvalta. Den handlar om att forma alliansens prioriteringar, förstärka den strategiska avskräckningen, fördjupa det regionala samarbetet i vår del av Europa och bevara Natos kärnuppdrag: det kollektiva försvaret.
I denna avskräckning spelar den nukleära dimensionen en central roll. I en värld där auktoritära stater rustar upp och hotar med kärnvapen måste Nato tydligt upprätthålla sitt kärnvapenparaply som en yttersta säkerhetsgaranti. Det är positivt att Nato utvecklar sin nukleära policy genom initiativ som Nuclear Planning Group och ökad samövning, för dessa insatser bygger trovärdighet. Även om Sverige inte är en kärnvapenstat bör vi aktivt delta i dialogen om hur avskräckningen hålls robust och anpassad till det säkerhetspolitiska läget, i synnerhet som det krävs ökad europeisk duglighet.
Herr talman! I detta sammanhang och när vi talar utrikes- och säkerhetspolitiska internationella allianser är det också viktigt att tydligt särskilja Nato och Europeiska unionen. Nato är och förblir en mellanstatlig försvarsallians där varje medlemsstat själv äger sina beslut och sin militära kapacitet. Detta skiljer sig från EU, som är ett fördragsbundet samarbete med långtgående överstatliga inslag.
För Sverigedemokraterna är det avgörande att Sverige också fortsatt kan föra en självständig utrikes- och säkerhetspolitik där Sveriges egna intressen, säkerhet och analys styr besluten. Den möjligheten är god inom Nato men inte alltid inom EU, som dessutom möjligen kan komplettera men inte duplicera eller ersätta Nato.
Vi ser just nu hur flera länder i Nato trappar upp sina försvarssatsningar. Diskussionen om att gå bortom tvåprocentsmålet mot 3,5 eller till och med 5 procent är viktig. Sverige måste ligga i framkant, inte sitta i baksätet. Vi sverigedemokrater har länge varit pådrivande för ett starkare svenskt försvar, och vi välkomnar att frågan nu lyfts upp till nivån av strategisk prioritet även på Natos toppmöten.
En särskild strategisk tyngdpunkt bör också läggas på det nordisk-baltiska försvarssamarbetet. Tillsammans med Norden, Baltikum, Polen och Tyskland finns alla förutsättningar att bygga en regional försvarsaxel inom Nato, en gemensam försvarslinje för norra Europa. Det stärker den östra flanken, underlättar snabb respons i kris och krig och gör att våra försvar kan planera och agera gemensamt. Detta är inte bara en möjlighet utan också ett ansvar.
Herr talman! Vi måste också se helheten. Det omedelbara hotet mot Europa kommer från Ryssland, ett land som för ett öppet, bestialiskt och imperialistiskt krig mot Ukraina. Men vi får inte blunda för det stora dimensionerande hotet, nämligen Kina.
Kina är inte enbart ett regionalt problem utan också ett globalt hot. Det är ett land som bygger upp enorm militär kapacitet, investerar tungt i teknologi, dominerar ekonomiska system och samtidigt bedriver påverkansoperationer mot västliga samhällen som vårt. Den kinesiska regimens ambitioner är långsiktiga och expansiva, och de har strategisk bäring även för Nato.
Vi sverigedemokrater menar därför att Nato måste ha förmåga att hantera både det akuta och det långsiktiga: Ryssland som det omedelbara militära hotet och Kina som det systemhotande stormaktsprojektet.
Herr talman! Sverigedemokraterna värnar Natos tydliga kärnuppgift: det kollektiva försvaret. Det är uppenbart att det finns dimensioner av klimatförändringar som får säkerhetspolitiska implikationer, men vi ser risker med dubbelarbete och ineffektivitet om alliansens resurser sprids och skingras inom ett antal olika fokusområden, såsom miljö- och klimatfrågor eller andra icke-militära frågor som inte har tydlig relevans för det militära uppdraget. Det finns dessutom otaliga internationella arenor där arbetet med dessa frågor kan bedrivas mer effektivt.
Herr talman! När det gäller Ukraina var vi bland de första att föreslå både militärt och civilt stöd, inklusive tunga vapen. Sedan kort tid efter den fullskaliga invasionen är riksdagen enig om det svenska stödet till Ukraina och har ett ovanligt stort folkligt mandat bakom sig. Vi skönjer dock en viss trötthet i delar av Europa och en direkt motvilja på andra kontinenter. Vi menar att stödet måste institutionaliseras också inom ramen för Nato. Ett fritt Ukraina är en investering i moral och etik men också en förutsättning för Sveriges och Europas säkerhet.
Herr talman! Sverige står nu som fullvärdig medlem i Nato, och vår roll i alliansen är inte passiv – tvärtom. Vi vill se ett Sverige som bidrar, påverkar och fortsatt kan fatta egna beslut. Utskottet understryker i betänkandet hur viktigt det är att riksdagen har insyn i och inflytande över regeringens agerande i Natofrågor. Utskottet framhåller också den svenska delegationen i Natos parlamentariska församling och dess betydelse för att riksdagen ska få insyn i Natos verksamhet. Sedan andra världskrigets slut har det aldrig varit viktigare att stå upp för försvar, realism och en säkerhetspolitik som tjänar Sverige bäst i dag, i morgon och på lång sikt.
Anf. 14 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! I dag debatterar vi för första gången den årliga skrivelsen om verksamheten i Nato. Det beror på att stora delar av förra året var det första år som Sverige var medlem i Nato, då vi gick med den 7 mars 2024. Skrivelsen omfattar både regeringens arbete och riksdagens delegation till Natos parlamentariska församling – en delegation och församling där jag är en av de svenska ledamöterna.
Vi i Vänsterpartiet har återkommande varit väldigt tydliga i debatten om det svenska Natomedlemskapet. Vi ansåg att Sverige skulle vara säkrare utanför Nato. Det är ett ställningstagande som vi har fått stöd för, framför allt under detta år med tanke på att Donald Trump valdes till president i USA. Vi är fortsatt emot ett svenskt Natomedlemskap, men nu när vi är medlem driver vi på för att Sverige ska bedriva en så klok politik som möjligt i Nato. I fokus står framför allt två delar: demokrati och kärnvapen.
Nu är dock det svenska Natomedlemskapet verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato. Vänsterpartiet anser att det även i fortsättningen måste vara Sveriges egen försvarsförmåga som ska stå i centrum för den svenska försvarsplaneringen men också att Sverige ska vara en aktiv samarbetspartner till våra nordiska och baltiska grannländer. Vi ska ta ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis, tillsammans med våra grannländer. Det är detta fokus på vårt närområde, inte operationer långt bort, som ska vara den svenska prioriteringen.
Herr talman! I Donald Trump har vi fått en auktoritär president som inte bryr sig om internationell rätt. Han har på kort tid riktat militära och politiska hot mot flera länder, såsom Panama, Grönland och Kanada, samt allierat sig med Putin och Ryssland för att tvinga fram ett krigsslut i Ukraina. Utvecklingen i USA kommer de närmaste åren att innehålla stor osäkerhet med Donald Trump som president, och vi vill i likhet med många andra länder i Europa inte ha vår säkerhet villkorad av USA.
USA har som land en särställning och i praktiken veto när det gäller Natos agerande samtidigt som landet genom historien har bedrivit invasionskrig, stöttat militärkupper mot demokratiskt valda regeringar och beväpnat paramilitära grupper, och USA exporterar fortfarande vapen till krigförande länder, såsom Israel och Saudiarabien. Det politiska läget i USA är dessutom instabilt och starkt polariserat. Detta ser vi inte minst i de kravaller som pågår i Los Angeles just nu.
Vänsterpartiet var och är motståndare till det så kallade DCA-avtalet om försvarssamarbete med USA. Avtalet öppnar för att amerikanska soldater kan placeras i Sverige, dessutom med straffrihet om de begår brott, och det innebär inte ett tydligt nej till kärnvapen på svenskt territorium. Vänsterpartiet säger därför tydligt nej till utländska militära baser i Sverige, permanenta såväl som roterande, oavsett vilket land de kommer från.
Kärnvapen är en bärande del av Nato, och det går inte att bortse från att ett svenskt medlemskap också innebär ett deltagande i Natos strukturer för kärnvapenanvändning. Man hade från början kunnat vara tydlig med att kärnvapen inte kommer att tillåtas på svenskt territorium. I stället valde man att vara mycket tydlig med att Sverige ställer upp på allt, även Natos kärnvapenavskräckning.
Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll för kärnvapen, något som både den socialdemokratiskt ledda regeringen och den moderatledda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har avvisat. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde uttalanden om kärnvapen, dels i samband med att länderna anslöt sig till Nato, dels i samband med deras respektive DCA-avtal. Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar i samband med anslutningsförfarandet.
Kärnvapen är en säkerhetsrisk för Sverige, och Sverige ska inte delta i eller främja användandet av kärnvapen. Förespråkarna av kärnvapen argumenterar att kärnvapen är avskräckande. Det är ett mycket kortsiktigt perspektiv. Att länder tävlar med varandra i kärnvapenkapprustningen ökar osäkerheten och är knappast ett sätt att bygga fred och trygghet.
Vänsterpartiet vill att Sverige ska förbli en kärnvapenfri stat. Sverige bör därför anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel, lagring och transitering av kärnvapen på svenskt territorium i både fredstid och krigstid. Natoländer som Finland, Litauen och Spanien har nationell lagstiftning mot kärnvapen. Därför borde vi i Sverige också kunna ha en lag som förbjuder detta.
Vänsterpartiets ståndpunkt är att Sverige aldrig ska vara med och planera, förbereda för eller öva på att använda kärnvapen. Tyvärr är detta inte fallet just nu.
Inom Nato saknas principen om så kallat no first use. Det innebär att Nato inte utesluter att man vid en konflikt är den part som först använder sig av kärnvapen. Detta gör att hotet om kärnvapen alltid är överhängande. Vi menar att Sverige skulle tjäna på att driva på för en regel om att inte använda kärnvapen först inom Nato.
Överenskommelser om kärnvapenfria zoner är ett av de allra mest effektiva verktygen mot kärnvapen och kärnvapenspridning. Om länder kan vara förvissade om att andra stater inte håller kärnvapen dämpar det viljan att skaffa egna. En kärnvapenfri zon i såväl Norden och Arktis som EU vore inte bara ett säkerhetspolitiskt riktigt beslut utan också en viktig markering för fred och kärnvapennedrustning gentemot världssamfundet.
Herr talman! Sedan Sverige blev medlem i Nato har Sveriges riksdag fler ledamöter i Natos parlamentariska församling, som är en organisation där parlamenten möts och diskuterar Natofrågor. I Sverige har i samförstånd en modell valts där alla partier har beretts möjlighet att sitta i riksdagens Natodelegation. Det är ett klokt beslut, tycker jag.
Till församlingen finns ett flertal associerade delegationer från länder som Nato samarbetar med. I en del av dessa länder råder demokratiskt underskott, och det demokratiska utrymmet krymper. Ett sådant land är Georgien, där regeringspartiet Georgisk dröm nu snabbt krymper det demokratiska utrymmet för oppositionen och meningsmotståndare efter ett val i oktober 2024 som kritiserades av internationella observatörer. Alldeles efter denna debatt kommer det att hållas ett seminarium här i Sveriges riksdag.
Nato och Natos parlamentariska församling måste vara tydliga i sitt demokratiska budskap till stater både inom och utanför Nato när det demokratiska utrymmet krymper. Därför behöver också Natos Centre for Democratic Resilience komma på plats. Ungern blockerar ett förslag sedan flera år tillbaka, och detta är ett tydligt exempel på hur bilden av Nato som en allians mellan demokratiska stater inte stämmer. Tillsammans med en tillbakagång för demokratin i Turkiet, och nu senast i USA, visar detta att Nato står inför flera framtida utmaningar kopplade till demokratifrågor. Sverige bör därför driva på för inrättandet av Centre for Democratic Resilience.
Herr talman! Det är av stor demokratisk betydelse att det är just riksdagen som fattar beslut om att sända svensk militär trupp utomlands i fredstid, vilket regleras i 15 kap. 16 § första stycket regeringsformen. Vänsterpartiet anser att detta ska gälla och värnas även nu när Sverige är medlem i Nato.
Riksdagen har vid flera tillfällen de senaste åren visat prov på snabbt agerande och beslutsfattande. Just nu förbereder dock regeringen en proposition som går i motsatt riktning. Vi uppskattar mycket att regeringen har hållit riksdagens partier informerade under processen men känner en tydlig oro för vad utfallet ska bli. Vi får se vad som kommer fram under den remissrunda som nu pågår och i framtida propositionsförslag från regeringen, kanske under nästa riksmöte.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 3 om ett center för demokratisk resiliens.
Anf. 15 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Vi behandlar här den allra första skrivelsen från regeringen om verksamheten i Nato. Det är på sätt och vis en historisk behandling eftersom det är första gången vi gör detta, men det är också ett uttryck för att riksdagen har insyn och inflytande över Natos arbete. Det här är ett sätt för oss att titta på vad man gjorde under förra året. Övriga uttryck är de föredragningar som vi har inför Natos toppmöten men också det arbete som bedrivs inom ramen för Natos parlamentariska församling, där Sverige har en delegation där alla partier är företrädda.
Jag ska inte fördjupa mig så mycket i förra årets verksamhet, utan jag tänkte ta tillfället i akt att blicka lite framåt. Innan jag gör det tänkte jag säga några ord om vår principiella hållning, och då får jag också anledning att blicka lite bakåt.
Sveriges inträde i Nato var ju ett historiskt steg på många sätt. Det hade föregåtts av 200 år av alliansfrihet, som också hade betytt 200 år av fred.
Jag menar att politiken under dessa år var mycket framgångsrik. När den inleddes en gång i början av 1800-talet var det ett uppbrott från tidigare århundradens stormaktsambitioner, då krigiska enväldiga kungar gång på gång drog in Sverige i fruktansvärda krig som drog enorm olycka över landet. På 1600-talet, till exempel, dog var tredje svensk man i krig.
Det där bröts i början av 1800-talet. Då bestämde sig Sverige för en annan linje. Vi bestämde oss för att vi inte skulle engagera oss i stormaktskrig på kontinenten. I stället skulle vi fokusera på vårt eget land, på att bygga vårt eget välstånd och på att hålla fredliga förhållanden och relationer med våra grannländer i så stor utsträckning som möjligt. I stället för att blicka avundsjukt på andra länder och försöka stjäla deras välstånd skulle vi skapa vårt eget. Det där var en väldigt framgångsrik politik. Den lade grunden för den mycket kraftfulla ekonomiska utveckling som Sverige sedan såg under 1800-talet och början på 1900-talet.
Alliansfriheten under de här 200 åren prövades emellertid hårt vid några tillfällen. Under första världskriget bedrev den tidens högerregering en politik som var väldigt tyskvänlig. Det ledde till att Sverige sattes i blockad, och vi fick hungersnöd i Sverige på grund av det. Men vi drogs inte in i kriget. Under andra världskriget fanns det också krafter, framför allt till höger, som ville att vi skulle gå med i kriget på Nazitysklands sida mot Sovjetunionen när Nazityskland angrep Sovjetunionen 1941. Överbefälhavaren var en av de krafterna. Det stoppades förstås av den svenska regeringen. Men med det sagt har det inte varit en odramatisk tid under alla de år vi haft alliansfrihet. Då och då har detta prövats.
Efter kriget, när Nato bildades och Norge och Danmark gick med i Nato, beslutade Sverige att fortsätta med den alliansfria politiken. Det var bland annat med hänsyn till Finland, som annars hade klämts mellan Nato å ena sidan och Stalins mycket aggressiva Sovjetunionen å andra sidan. Den hållning som vi då lade fast, och som vi sedan hade under nästan 75 års tid, bidrog enligt min uppfattning till avspänning i vår del av världen.
År 2022 förändrades allt. Det berodde förstås på Rysslands angrepp på Ukraina men också i stor utsträckning på Finlands beslut att gå med i Nato. Sverige hamnade i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge. Att Sverige skulle vara det enda nordiska land som stod utanför Nato i den situationen, i det allvarliga läget, var helt enkelt inte längre ett alternativ. Därför ansökte den socialdemokratiska regeringen om svenskt Natomedlemskap på våren 2022, och här är vi alltså nu. Jag menar att det var det enda kloka att göra. Sverige i Nato gör Nato starkare och Sverige tryggare.
För att blicka framåt nu när vi är med i Nato kan man ställa sig frågan: Vad ska vi göra nu med den organisation som vi nu är med i? Ja, vi ska göra som Sverige alltid har gjort i alla internationella organisationer som vi har gått med i – det må vara FN, Europarådet eller EU, och nu är det Nato: Vi ska med liv och lust bidra med allt det vi kan bidra med, i konstruktiv anda, för att tillsammans med andra göra organisationen starkare.
Det som omedelbart ligger framför oss är att bidra tillsammans med de andra nordiska länderna, med de baltiska staterna och med Polen och Tyskland till ett allt djupare försvarssamarbete kring Östersjön så att detta försvarssamarbete blir så gott som sömlöst – ett gemensamt försvar så starkt och så samövat att ingen ens ska komma på tanken att våga ge sig på oss. Det är det som nu pågår i full fart, inte bara i Sverige utan också i övriga länder runt Östersjön. Det kräver förstås upprustning.
Upprustningen inleddes redan under vår regeringsperiod, för tio år sedan, från 2015 och framåt. Sedan 2015 har försvarsutgifterna i det närmaste fördubblats.
Vi återinförde till exempel värnplikten, som den borgerliga regeringen tyvärr avskaffade 2010. Nu är den igång igen, och vi ser hur tusentals killar och tjejer återigen får värnpliktsutbildning i det svenska försvaret och en krigsplacering. Det är bra, men vi kommer att behöva göra mer där. Vi har nu 8 000 värnpliktiga. Det ska upp till 10 000 värnpliktiga år 2030 och 12 000 värnpliktiga år 2032. Vi socialdemokrater sätter siktet på att vi ska upp till 20 000 värnpliktiga.
Samtidigt planeras nya stora materielinköp. Vi har inget att skämmas för – tvärtom producerar vi mycket bra krigsmateriel i Sverige. Vi har ubåtar i världsklass. Vi har stridsflyg i världsklass. Vi har stridsvagnar i världsklass. Vi har själva mycket annan materiel. Vi har alltså mycket att bidra med när vi nu ansluter oss till försvarsalliansen.
Allt det här kommer förstås att kosta pengar. Det kan man inte blunda för. Då måste man ha en realistisk syn på hur det här ska finansieras. Man måste också ta ansvar för den långsiktiga finansieringen.
Vi kan inte göra som i USA, där man lånar upp alltihop. Den amerikanska statsskulden är nu 100 procent av bnp. Man har ett skenande budgetunderskott, och med de nya stora skattesänkningar som Trump har gått fram med exploderar underskottet ännu mer. I praktiken innebär det här att USA lånar upp pengar av bland annat Kina för att finansiera de offentliga utgifterna och därmed gör sig mer beroende av Kina – detta land som man annars betraktar som en konkurrent. Det är ingen långsiktig politik. Den beror på att amerikanska politiker helt enkelt inte orkar ta ut den skatt som man behöver ta ut för att kunna finansiera de offentliga utgifterna.
Så kan vi inte göra i Sverige. Också vi kommer naturligtvis att behöva låna pengar. Men vi socialdemokrater har föreslagit en särskild totalförsvarsfond för att finansiera nödvändiga investeringar i totalförsvaret, alltså inte bara det militära försvaret utan också sådant som sjukvård och infrastruktur – sådant som måste fungera om vi hamnar i ett mycket allvarligt läge. Vi kan till exempel inte ha en situation där sjukvården knappt fungerar i fredstid. Hur ska den då fungera vid höjd beredskap eller i krigstid? Här behövs alltså breda satsningar för att stärka välfärden. Stärker man välfärden, ja, då stärker man totalförsvaret. Och som sagt: En del pengar måste lånas upp. Men inte allt. Vi kan inte bara skicka notan till kommande generationer. Också vi som lever och arbetar nu måste vara beredda till uppoffringar, och då kommer man inte undan skattefrågan. Man kommer inte undan höjd skatt.
Det där är egentligen ganska naturligt. När vi rustade upp under första världskriget hade vi en särskild värnskatt som finansierade det, delvis. När vi rustade upp under andra världskriget hade vi också en särskild värnskatt som finansierade det, delvis. Därför har vi socialdemokrater föreslagit att vi också den här gången ska ha en särskild skatt, en beredskapsskatt, för att delfinansiera försvarssatsningarna. Den menar vi ska tas ut på de högsta arbets- och kapitalinkomsterna. Vi tycker att det i stor utsträckning är en moralisk fråga om hur man fördelar de bördor som ligger framför oss.
Vi tycker att om man kan kräva att Sveriges ungdomar ska sätta av upp till ett år av sina liv för att göra värnplikt, ligga i tält i skogen, gräva värn, äta ur snuskburk och allt annat de gör – jag minns det väldigt väl – kan man väl rimligen också kräva att de som har de högsta inkomsterna ska bidra med några hundralappar till eller någon tusenlapp till i skatt. Är inte det rimligt?
För mig är det här en fråga om solidaritet, eller jag kanske ska säga patriotism i det här sammanhanget. Vi måste helt enkelt alla vara beredda att hjälpa till. De försvarsutgifter som vi nu står inför måste finansieras hållbart och rättvist, och de får inte tränga ut välfärden.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 16 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Sedan Sverige blev medlem i Nato för ett drygt år sedan har Europas säkerhetspolitiska läge försämrats radikalt. Det finns en risk att det amerikanska engagemanget för Europas säkerhet minskar framöver. Ryssland utgör ett reellt hot mot Sverige och andra länder i Europa. Det är därför av yttersta vikt att Europa står stadigt i sitt stöd till Ukraina och att vi stärker vår svenska och europeiska försvarsförmåga. Putins krigsbrott får aldrig löna sig.
När Sverige nu är medlem i Nato är det viktigt att Sverige driver en självständig utrikespolitik och står upp för viktiga värden som demokrati och mänskliga rättigheter, såväl inom som utom Nato. Vi ser även behov av att öka transparensen kring Natos verksamhet. Vi vill att Sverige ska verka för ett demokratikrav inom Nato och att Nato inte ska ha permanenta trupper eller baser på svenskt territorium.
Vi vill att Nato ska fokusera på sin kärnuppgift: försvar av de allierade, inte out of area-expeditioner. Miljöpartiet vill att Sverige driver principen om no first use inom Nato. I nuläget tillämpar Nato principen om first use, vilken tillåter alliansen att som första aktör i en konflikt introducera kärnvapen. Principen försvårar globala nedrustningsinitiativ eftersom den medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kvarstår.
Det är också hög tid för Sverige att skriva under och ratificera FN:s konvention om kärnvapenförbud. Miljöpartiet står fast vid att kärnvapen aldrig ska få finnas inom svenskt territorium, vare sig i freds- eller i krigstid. Vi skulle vilja se en lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen på svenskt territorium.
Fru talman! Sverige har en stolt tradition av transparens och med offentlighetsprincip. Sverige ska därför vara pådrivande för att förbättra insynen i Nato och pådrivande för att de nationella parlamenten i medlemsländerna ska skärpa sin granskning av Natos angelägenheter så att ansvarsutkrävande kan ske. Ökad transparens är viktigt för att säkerställa förtroendet för verksamheten.
Därutöver bör Sveriges regering inför alla Natos försvars- och utrikesministermöten samt de årliga statsöverhuvudmötena ha överläggningar med lämpliga riksdagsutskott eller nämnder om det som ska diskuteras på dessa möten, för att säkerställa demokratisk förankring i Sverige.
Förutom ett ökat säkerhetshot i Europa står vi även inför ökad osäkerhet som en följd av klimatförändringarna. Sverige hade, fram till dess att den nuvarande regeringen tillträdde, en kraftfull klimatpolitik. Det har dock alltid funnits problem vad gäller försvaret när det handlar om insynen i klimatutsläpp och försvarets övriga miljöpåverkan.
Det svenska försvaret har kommit en bit på vägen vad gäller klimatpåverkan och redovisning av densamma, men detta kan knappast sägas om Natos samlade styrkor. Det krävs därför att Nato offentliggör sin metod för att beräkna utsläpp av växthusgaser. Det krävs också att alliansens och dess medlemsstaters militära utsläpp begränsas i enlighet med Parisavtalets 1,5gradersmål.
Fru talman! Jag vill slutligen säga att vi önskar att Sverige nu när landet är ny Natomedlem och även självt bidrar till den ökade upprustningen i Europa skulle bli ännu bättre på att inte enbart försvara sig mot eventuella väpnade konflikter utan att framför allt lägga betydligt mer resurser på konfliktförebyggande. Detta gäller både Sverige som självständig stat och inom Nato.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Nord-atlantiska fördrags-organisationen (Nato) under 2024
Som jag nyss nämnde handlar det såklart om kraftfulla arbeten för att minimera och bromsa den globala uppvärmningen. Det handlar även om fredsstärkande åtgärder, demokratibyggande, att stödja det fria ordet och fria medier runt om i världen, fattigdomsbekämpning, sjukvård etcetera – det vill säga allt det vi normalt använder biståndet till.
Lika viktigt som ett stärkt bistånd är ett stärkande av diplomati och dialog. Det kommer att krävas fler utlandsmyndigheter, och det krävs en förstärkning av FN-systemet. Det krävs också en ökad tilltro till den regelbaserade världsordningen, och med det även ett undvikande av de dubbla måttstockar vi i dagsläget ser användas.
Fru talman! Krig är dyrt, och militärt försvar är dyrt. Men väpnade konflikter går att undvika. Det som krävs för det är mycket billigare och leder även till mindre död och lidande.
Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation 2.
Anf. 17 Karin Enström (M)
Fru talman! Som den som redan har lyssnat ett tag vet handlar dagens debatt om två redogörelser, eller berättelser. Den ena är regeringens skrivelse om verksamheten i den Nordatlantiska fördragsorganisationen – mer känd som Nato – under år 2024. Den andra är redogörelsen för den svenska delegationen till Natos parlamentariska församlings verksamhet under samma år. I delegationen är jag ordförande.
Den skrivelse som regeringen lämnat till riksdagen behandlar som sagt Sveriges första år som Natomedlem. Det är lätt att bli lite fartblind. Det är ingen liten sak – vilket flera talare har understrukit. Det är en historisk händelse att Sverige, efter många år med andra lösningar vad gäller säkerhetspolitiken, nu har blivit fullvärdig medlem av Nato.
Vi kan konstatera att Sverige har tagit sig an denna nya roll på ett mycket ambitiöst sätt. Vårt mål – att inom alliansen vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad – har bevisats redan under detta första år som medlem. När samtliga länder kring Östersjön, förutom Ryssland, nu är medlemmar i Nato finns bättre förutsättningar än någonsin tidigare för en djupare dialog, en djupare samverkan och en gemensam planering. Sverige står starkare med sina allierade i Nato.
Fru talman! Under detta första år som Natomedlem har Sverige på många områden och på många nivåer arbetat intensivt för att göra de förändringar som krävs. Detta är tydligast inom Försvarsmakten, men vi ska komma ihåg att det inte bara är Försvarsmakten som har gått med i Nato – det är hela Sverige.
Försvarsmakten påbörjade under år 2024 ett intensivt arbete för Sveriges deltagande i Natos multinationella brigad i Lettland. Syftet med denna är avskräckning samt försvar av den östra flanken. Den 18 januari i år gick de första svenska soldaterna från Södra skånska regementet i land, och de befinner sig i någon vecka till utanför staden Ādaži i Lettland. Detta kommer att roteras. Danmark tar över i ett halvår, och därefter kommer Sverige och de svenska soldaterna tillbaka.
Inte nog med detta. De återkommande sabotagen mot kritisk undervattensinfrastruktur i Östersjön fick Nato att etablera operationen Baltic Sentry med syfte att förstärka sjöövervakningen. Sverige deltog med korvetter, stödfartyg och radarspaningsflygplan. Sverige och Finland meddelade i september att det blir Sverige som ska leda Natos kommande framskjutna närvaro i Finland.
Sverige deltog också i övningen Steadfast Defender – den största övningen sedan kalla kriget. Alla Natos medlemsländer deltog. Det var 90 000 soldater och sjömän som deltog. Detta gav en tydlig signal om Natos styrka och enighet.
Till alldeles nyligen var svenskt stridsflyg baserat i Polen. Där ingick man i Natos förstärkta incidentberedskap för att säkra det fria luftrummet. I detta fall var det ett riksdagsbeslut som möjliggjorde att regeringen kunde ställa olika svenska väpnade styrkor till förfogande.
Sverige har i stor omfattning och på olika sätt naturligtvis också bemannat staber och arbetsgrupper med diplomater, experter och officerare för att till fullo få den insyn och de påverkansmöjligheter som medlemskapet i alliansen innebär.
Fru talman! Sverige anslöt sig till Nato den 7 mars 2024. Denna anslutning innebar också att vi fick ett fullvärdigt medlemskap i Natos parlamentariska församling. Det är den organisation där de 32 medlemsländernas parlamentariker träffas regelbundet.
Innan dess var riksdagen associerad medlem i den parlamentariska församlingen i drygt 20 år. I dag är det dock första gången som det hålls en kammardebatt om verksamheten i denna parlamentariska församling.
En ny delegation till den parlamentariska församlingen utsågs i april 2024. Den har medlemmar från riksdagens samtliga partier. I och med att Sverige blev fullvärdig medlem har delegationen också utökats från fem ordinarie ledamöter och fem suppleanter till sju ordinarie ledamöter och sju suppleanter. Medlemskap i delegationen innebär rösträtt i församlingen och möjlighet att kandidera till olika poster, till exempel rapportörer eller andra funktioner i församlingens utskott.
I församlingen bedrivs arbetet i fem utskott och en plenarförsamling med 281 ledamöter. Man kan ju fundera på vad verksamheten syftar till. Jo, den syftar till att kunna diskutera och påverka beslut om den gemensamma säkerheten, skapa förståelse för de säkerhetspolitiska utmaningar som det transatlantiska samarbetet står inför och stödja de nationella parlamentens insyn i frågor om försvar och säkerhet.
Samarbetet mellan Nato och den parlamentariska församlingen befästs bland annat genom att Natos generalsekreterare deltar i församlingens sessioner, redogör för alliansens verksamhet och svarar på frågor från parlamentarikerna.
Nato firade under förra året 75 år som organisation. Detta uppmärksammades särskilt under Natos toppmöte i Washington, USA, i juli förra året och har även uppmärksammats här i riksdagen. Under förra året fortsatte Natos parlamentariska församling naturligtvis att förbereda sig inför toppmötena, och det har man gjort även i år.
De viktigaste frågorna, för att sammanfatta, är att församlingen fortsätter att kraftigt fördöma Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och bekräfta sitt starka stöd för Ukraina genom deklarationer och resolutioner. Församlingen har också fortsatt att understryka vikten av att de demokratiska värderingar som utgör grunden för försvarsalliansen ska vara vägledande vid Natos transformering och har upprepat uppmaningen att inrätta ett centrum för demokratisk resiliens vid Natos högkvarter.
Församlingen håller två sessioner per år, en på våren och en på hösten. Vi har redan hunnit ha en vårsession i år, som vi får prata om nästa år, när nästa redogörelse kommer. Men bara för att säga någonting om vad som har stått högst upp på dagordningen är det som sagt fortsatt starkt stöd till Ukraina och vikten av att medlemsländerna spenderar minst 2 procent av bnp på sitt försvar. Vi vet också att den siffran högst troligt kommer att höjas vid det kommande toppmötet. Det är en fråga som diskuteras livligt. Det handlar om att ta ansvar för säkerheten och att alla medlemsländer måste ta det ansvaret.
Det är också diskussioner och resolutioner med anledning av oron för det växande Kina, vad gäller både teknisk utveckling och det faktum att Kina motarbetar den regelbaserade världsordningen. Det är också stort fokus på att fortsätta utveckla partnerskap med länder utanför medlemskretsen. Det handlar om att utveckla samarbeten inte minst i Natos grannskap, såsom på västra Balkan, och med länder söder om Medelhavet.
Fru talman! Slutligen vill jag vad gäller delegationen säga att vi kommer att fortsätta vara en aktiv part i den parlamentariska församlingen. Verksamheten i församlingen är en viktig del i det som utskottet också framhåller i betänkandet – det gör även försvarsutskottet i sitt yttrande – nämligen behovet av att riksdagen har insyn i och inflytande över Natofrågor.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 18 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Mycket är ju redan sagt eftersom det här är en skrivelse från såväl regeringen som den parlamentariska församlingen som rör det första medlemsåret i Nato. Det var ett år då vi självklart gladdes åt att vi i mars äntligen blev medlemmar fullt ut och sedan har kunnat verka fullt ut i Natos parlamentariska församling som röstande delegater. Det har varit oerhört viktigt.
Några har pratat om att det är en ny tid nu i förhållande till när vi blev medlemmar. Ja, så är det; det säkerhetspolitiska läget har blivit än mer allvarligt än det var när vi blev medlemmar. En del av detta beror på den oförutsägbara omvärld som vi möter från fler håll än vi hade räknat med när vi blev medlemmar. Det är klart att vad som utvecklas i relationen mellan USA och Ryssland har en formativ verkan på vårt säkerhetspolitiska läge.
Vi har fått tydliga signaler om att Ryssland inom tre till fem år – det finns olika uppgifter – skulle kunna vara redo att angripa ett annat Natoland, till exempel någon av våra grannar. Det är klart att det är nästan omöjligt att tänka sig, men vi måste tänka tanken och förbereda oss på att vi riskerar en sådan utveckling om vi inte gemensamt lyckas bygga en tydlig och trovärdig avskräckning och försvarsförmåga.
Det är naturligtvis en helt avgörande skillnad att vi nu är medlemmar i Nato jämfört med om Sverige och Finland hade stått ensamma – eller Sverige ensamt utan Finland, till och med – i den omvärld vi nu lever i. Det är en helt avgörande skillnad att vi nu är medlem i Nato och har möjlighet att samplanera och verka gemensamt fullt ut. Det bygger ökad trovärdighet, det bygger ökad säkerhet och det bygger ökad försvarsförmåga, vilket är viktigt inte minst för oss här uppe i norr.
Jag håller med dem som tidigare har anfört vikten av att se den nordliga dimensionen i Nato och att arbeta också med de förutsättningarna. I det menar jag då inte specifikt Östersjöområdet, även om det är mycket fokus där med tanke på allt som händer, utan det är också viktigt att se Arktis och Nordatlanten. Det är nämligen en verklighet som vi måste hantera. Om inte annat har väl även det som händer runt Grönland, Island eller Svalbard signalerat att vi inte kan titta enbart i den närmaste miljön utan också måste titta ut över Nordatlanten.
Vi står inför ett nytt toppmöte, det andra som medlemmar. Det är klart att det blir ett viktigt toppmöte i Haag i sommar. För oss som var med vid vårsessionen med den parlamentariska församlingen var det tydligt att 3,5 och upp till 5 procent är det som är att vänta som en ny målbild för Nato. Tidsfrågan är naturligtvis någonting att alltid diskutera, men perspektivet tre till fem år måste vi ha med oss.
I det här sammanhanget är följande också viktigt: Det som många har fokuserat på har varit artikel 5, en för alla och alla för en, men i grunden måste vi också se artikel 3, som handlar om vårt egenansvar. Det är nämligen det första skyddet. Den första säkerheten är vår egen förmåga, och artikel 3 ska säkra just den förmågan. Det är någonting som det naturligtvis finns anledning att diskutera. Jag vet ju att det pågår samtal, och samtalen kommer att fortsätta. Men det finns så att säga skäl att stärka artikel 3-delen.
År 2024 var ett år då Ukraina stod i fokus. Nato förberedde inte för att gå in, för man är inte verksam i Ukraina, men däremot för att underlätta en del av det arbete som behöver göras för att Ukraina ska kunna verka med full kraft. Det har varit tydligt – och det framgick av Karin Enströms tidigare inlägg – att Ukraina har varit huvudfokus för den parlamentariska församlingen. Inte vid någon av de sammankomster som har ägt rum, oavsett område, har man undgått att diskutera och fokusera på Ukraina. De resolutioner som antagits har haft starkt fokus på just Ukraina och på hur vi tillsammans kan säkra att Ukraina vinner freden.
Vi ser systemhot. Ryssland är tveklöst ett sådant. Vi får inte bortse från att Ryssland har en annan systemuppbyggnad och är ett systemhot. De har ett intresse som är långsiktigt. Putin är inte bara här och nu, utan Putin och det ryska narrativet har långsiktighet, på samma sätt som Kina. Tillsammans är de naturligtvis krafter som stärker den auktoritära trenden i världen, och det är någonting som vi måste hålla emot.
Vi ser också det demokratiska centrumet för resiliens som en viktig del. Där har församlingen uttalat sig, och vi är aktiva. Jag kan avslöja att den nyligen bortgångne Gerry Connolly var en av dem som tydligt drev detta från USA:s sida och en av dem som var banerförare i den här delen. Varför inte skapa ett Gerry Connolly-center i Bryssel för att fokusera på och lyfta fram demokrati och motståndskraft mot dem som söker rasera demokrati, som ju är en förutsättning för och en del av Natoutgångspunkterna?
Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten i det här läget, men jag tycker att det är viktigt att betona det samarbete som måste komma, och som också har utvecklats under året, mellan EU och Nato. Det är oerhört viktigt för vår kontinent och även för Nato.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 19 Magnus Berntsson (KD)
Fru talman! Vi behandlar i dag en skrivelse som faktiskt är historisk. Det är första gången som riksdagen debatterar en redogörelse för Sveriges verksamhet i Nato när Sverige är fullvärdig medlem.
För Kristdemokraterna är detta inte bara ett nytt kapitel i svensk säkerhetspolitik utan också ett fundamentalt skifte i hur vi tar ansvar för vår egen och våra allierades trygghet. Vägen hit har varit lång. Under decennier var Sverige en nära partner till Nato, men alltid på armlängds avstånd. Den 7 mars förra året ändrades det. Då blev Sverige medlem i en försvarsallians som bygger på något mer än bara gemensamma intressen. Den bygger på gemenskap i värderingar om demokrati, rättsstatens principer och varje människas okränkbara värde.
Regeringens skrivelse visar att vi redan från början tagit vår roll på mycket stort allvar. Vi har gått från att vara observatör till att vara deltagare – från gäst till ansvarstagande medlem. Det tydliggörs inte minst genom vårt engagemang i planeringen av Natos försvar, med den kollektiva avskräckningens logik och allt vad det innebär, även i den känsliga frågan om kärnvapenavskräckning.
Det är inte något man gör lättvindigt. Det kräver insikt, beredskap och ett djupt förankrat säkerhetspolitiskt ansvarstagande. Vi är nu med och formar de beslut som ytterst avgör om Europa ska fortsätta att vara en fredlig kontinent eller inte.
Fru talman! Sverige har inte bara gått in i Nato för att skyddas. Vi har gått med för att bidra, och det gör vi. Vi bidrar med trupp och personal, med flyg och fartyg och med expertis inom civilt försvar, civil beredskap, cybersäkerhet och resiliens. Det är ett konkret uttryck för solidaritet, men det är också en signal om att vi tar vår del av ansvaret för den gemensamma säkerheten i en osäker tid.
Kriget i Ukraina pågår. Vi måste fortsatt stå upp för Ukrainas självständighet och rätt till frihet. Att regeringen så tydligt prioriterar stödet till Ukraina som en del av Natos verksamhet är inte bara rätt utan också nödvändigt.
Säkerhet handlar dock inte enbart om militär styrka utan också om hur robusta våra samhällen är. Kristdemokraterna har länge förespråkat ett brett säkerhetsbegrepp där skyddet av demokrati, civilsamhälle och människors vardagliga trygghet är en del av helheten. I det ljuset är det glädjande att Nato tar större steg i frågor som rör mänsklig säkerhet, klimatrelaterade hot och arbetet för kvinnors rättigheter i konfliktdrabbade regioner. Det är också positivt att alliansen arbetar för att stärka den demokratiska motståndskraften genom initiativ som det föreslagna centrumet för demokratisk resiliens. Här har vi från Sveriges sida, med vår erfarenhet av öppenhet, folkstyre och starka institutioner, en naturlig roll att spela.
Fru talman! Denna skrivelse – den första i sitt slag – markerar alltså inte bara ett nytt skede för Sverige utan också ett ansvarstagande på riktigt. Vi är inte längre ett land som passivt litar till andras beskydd, utan vi är en allierad som axlar ansvar tillsammans med andra. Det handlar inte om att ge upp vår självständighet. Tvärtom är det genom detta medlemskap som vi på allvar kan värna vår frihet, vårt oberoende och vår säkerhet i ett alltmer oförutsägbart omvärldsläge.
Sveriges försvarsförmåga stärks nu genom samarbeten som bygger på ömsesidiga åtaganden. Vår trovärdighet som medlem vilar dock också på vår förmåga att kombinera militär styrka med värderingsburen utrikespolitik. Kristdemokraterna vill därför fortsätta arbeta för att Sverige inom Nato ska vara en tydlig röst för demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter. Det är det som särskiljer en allians mellan fria nationer från stormaktspolitikens kalla beräkningar. Det är det som ger vår roll i Nato moralisk tyngd och som därmed gör att vi kan vara med och påverka med trovärdighet.
Fru talman! Vi står inför en ny verklighet. Den kräver ledarskap, långsiktighet och samarbete. Kristdemokraterna kommer att fortsätta verka för att Sverige ska vara en pålitlig, värderingsdriven och ansvarstagande allierad. Det är vår övertygelse att trygghet inte byggs i avskildhet utan i en gemenskap där vi håller varandra ansvariga och där vi står upp för varandras frihet. Det är detta som medlemskapets kärna handlar om. Det är också därför denna skrivelse, trots sin tekniska karaktär, är så grundläggande och viktig.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 12.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:129 Tisdagen den 10 juniProtokoll 2024/25:129
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Säkerhets- och försvarspolitiska beslutsprocesser
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3360 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 1.- Reservation 1 (V)
Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik som medlem i Nato
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3384 av Jacob Risberg m.fl. (MP) yrkande 1.- Reservation 2 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 93 0 0 13 SD 60 0 0 12 M 60 0 0 8 C 17 0 0 7 V 21 0 0 3 KD 15 0 0 4 MP 0 14 0 4 L 14 0 0 2 - 1 0 0 1 Totalt 281 14 0 54 Centrum för demokratisk resiliens
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3360 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkande 6.- Reservation 3 (V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 93 0 0 13 SD 60 0 0 12 M 60 0 0 8 C 17 0 0 7 V 0 21 0 3 KD 15 0 0 4 MP 14 0 0 4 L 14 0 0 2 - 1 0 0 1 Totalt 274 21 0 54 Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:112 till handlingarna.Redogörelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger redogörelse 2024/25:RS2 till handlingarna.Motioner som bereds förenklat
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.