Fru talman! Jag tittar på klockan och ser att vi har väldigt lång tid på oss.
Politiken kring barn och barnfamiljer hittar vi i en mängd politikområden. Det handlar om vården och omsorgen, om förskolan och skolan, om kulturen, om stadsbyggnads- och bostadspolitiken. Men gemensamt är att satsningar på framtida generationer förmodligen är de bästa investeringar vi kan göra. En bra skola och en trygg uppväxt i trygga uppväxtmiljöer är förutsättningar för trygga liv.
Föräldrarnas inkomst ska aldrig vara avgörande för barnens möjligheter. Samhället har ansvar för barn. Därför investerar vi i alla de här områdena, och därför är det utgiftsområde i statsbudgeten som vi nu diskuterar, Ekonomisk trygghet för familjer och barn, så viktigt.
Barnbidraget är en bärande del. Det tillkom för över 70 år sedan, i en annan tid men med delvis samma utmaningar som vi har i dag: att stärka barnfamiljernas ekonomiska situation och minska barnfattigdomen, men också att utjämna klyftor. Det generella barnbidraget har bidragit till jämställdhet mellan könen och är en markering av samhällets ansvar att värna barnen och deras uppväxt.
Fru talman! Vi har nu ett antal rätt svåra månader bakom oss och kanske lika många – eller ännu fler, vem vet – framför oss med en global pandemi som har orsakat sjukdom och död men också vänt upp och ned på livet för många.
Regeringen har tillsammans med riksdagen agerat kraftfullt inom nästan alla politikområden. Vi var tidiga med att införa en lag för att snabbt kunna stänga skolorna och, kopplat till det, även en tillfällig föräldrapenning om barnen behöver vara hemma samt en förebyggande tillfällig föräldrapenning för att minska risken att barn som haft en allvarlig sjukdom ska smittas.
Pandemin har slagit brett mot ekonomin. Vi har sett en ökning av arbetslösheten, och som vanligt är det de som redan har små marginaler sedan tidigare som drabbas hårdast. Regeringen har sett till att underlätta för de mest utsatta barnfamiljerna genom en höjning av bostadsbidraget. Det har skett genom ett särskilt tilläggsbidrag riktat till barnfamiljer.
Jag vill stanna upp här och trycka på den åtgärden. Den har varit träffsäker för att stärka just de mest utsatta barnfamiljerna. Nu har de fått en förstärkning sedan ett halvår tillbaka. Det rör sig många gånger om ensamstående föräldrar, i de allra flesta fall om ensamstående kvinnor med barn. Vi behöver dock fortsätta att följa utvecklingen.
I budgeten för nästa år ligger en annan viktig satsning, som är permanent. Vi höjer underhållsstödet med 100–150 kronor per månad och barn. Det är också en träffsäker åtgärd för ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, som nu kommer att kunna erbjuda en bättre ekonomisk situation för sina barn.
Miljöpartiet har länge påtalat och arbetat för att förbättra situationen för just de mest utsatta barnfamiljerna. I Miljöpartiets Sverige ska vi inte ha vräkningar av barnfamiljer. Barnfattigdomen ska raderas ut. Alla barn ska ha goda förutsättningar och få en bra start i livet. Alla barn ska känna sig sedda och vara betydelsefulla. Det är ju målet.
Miljöpartiet drev av den anledningen länge att FN:s deklaration om barnens rätt skulle bli en del av svensk lag, vilket den sedan ett knappt år tillbaka också är. Det är en historisk händelse och ett viktigt kliv framåt för barns rättigheter. Ny lagstiftning och alla som fattar beslut som rör barn måste nu alltid beakta att barn har rättigheter och att dessa blir tillgodosedda. Det handlar om barnens trygghet, delaktighet och inflytande.
Att vi nu har barnkonventionen i lagen är inte något självändamål eller slutmål i sig. Vi är inte framme, utan det är implementeringen som blir det viktiga. Det här är början på en lång process.
Fru talman! Jag ska också säga något om jämställdhet. Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Men det betyder inte, inte heller på det här området, att vi är framme vid något mål, att vi kan slå oss för bröstet eller ens att vi är nöjda. Vi har långt kvar.
Jämställdhetsarbetet behöver genomsyra hela samhället: civilsamhället, skolan, arbetslivet, politiken, familjelivet. En avgörande nyckelfaktor för att komma framåt i arbetet och framåt på vägen mot det jämställda samhället ligger i omsorgen om barnen. Pappor måste ta lika stort ansvar under barnaåren som mammorna, annars kommer inte detta att gå. Männen måste avstå tid från arbete eller studier i samma grad som kvinnorna för att ta hand om barnen om vi ska komma någonvart. Och politiken behöver visa vägen.
Vi har tidigare här i debatten hört från Kristdemokraterna att föräldraförsäkringen måste utgå från barnen. Vi har hört från Sverigedemokraterna att föräldraförsäkringen är en ynnest för föräldern. Vi har hört från Moderaterna att den äkta jämställdheten ska komma inifrån. Politiken ska inte lägga sig i.
Men, fru talman, historien har faktiskt visat något annat. Det är politiska reformer som har möjliggjort att Sverige är ett av världens mest jämställda länder.
Vi har ett utredningsbetänkande på bordet sedan 2017. Betänkandet har remissbehandlats. Utredningen föreslår ett jämställt föräldraskap med ett mer lika uttag av föräldraledigheten. Konkret föreslås en tredelning av föräldradagarna och generellt ett tidigare uttag av dagarna. Jag måste säga att det smärtar att vi inte kan nå en enighet, att vi är så långt ifrån varandra i den här frågan att vi inte kan genomföra dessa förslag. Miljöpartiet kommer i alla fall att fortsätta driva att fler dagar reserveras.
Fru talman! Föräldraförsäkringen och hela den ekonomiska familjepolitiken vilar på idén om den svenska välfärdsstaten, som har gynnat Sverige under många decennier. Men dagens familjepolitik måste möta dagens familjekonstellationer.
Jag har nämnt jämställdheten. Men det var också väldigt glädjande nyheter förra veckan när jämställdhetsminister Åsa Lindhagen meddelade att regeringen nu tillsatt en utredning om en könsneutral föräldrabalk.
Utredaren kommer att få ett brett direktiv. Bland annat ska barn självklart ha rätt till sina föräldrar – till alla sina föräldrar, även om de är fler än två. Den situationen är ju långt ifrån ovanlig i dag om man ser det från barnets perspektiv, där en bonuspappa eller en bonusmamma kan vara minst lika viktig för barnet som de juridiska föräldrarna. Men det handlar också om att i vissa fall häva ett föräldraskap och om nya adoptionsregler. Till exempel ska också par som har separerat ändå kunna adoptera, antingen gemensamt eller i de fall där bara den ena parten är juridisk förälder men där båda kanske har en nära koppling till barnet. Det handlar också om att få en tryggare och enklare lagstiftning i de fall där föräldrarna är av samma kön.
Det här är efterlängtat. Utredaren ska återkomma med ett betänkande senast till sommaren 2022.
Fru talman! Jag ser att jag har dragit över talartiden. Jag ber om ursäkt för det. Jag tror dock att jag har möjlighet att, förutom att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, önska alla en god kväll och en trevlig natt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)
