Fru talman! Vi debatterar i dag Riksrevisionens granskning av premiepensionssystemet. Jag yrkar bifall till reservation 1.
Riksrevisionen riktar i sin rapport allvarlig kritik mot hur premiepensionssystemet fungerar i dag. Anledningen till att det är upprörande är att det handlar om stora värden som kommande pensionärer ska leva på.
En betydande andel av våra pensionspengar hamnar på börsen på något som kallas fondtorg. Internationellt sett är det ovanligt att statliga trygghetssystem läggs ut på en spekulationsmarknad på detta sätt.
Riksrevisionen pekar till att börja med på grundproblemet, nämligen att det är olämpligt att ett sådant här system är obligatoriskt. Har man pengar som man kan tänka sig att riskera kan man själv fatta beslut om att placera sina pengar. Men här tvingas alltså alla svenskar att ägna sig åt riskfyllda fondval med livsnödvändiga pensionspengar.
Detta gör dessutom fondtorget vidöppet för mindre nogräknade förvaltare med spännande, lukrativa affärsmodeller, som tjänar stora pengar därför att de vet att kunderna inte är särskilt intresserade eller uppmärksamma på uppläggen. Till exempel byter mindre än 1 procent av oss sparare fond trots kraftigt höjda avgifter, kan Riksrevisionen visa på.
Vi får heller inte tillräcklig information om hur vi påverkas av de olika kostnadsposterna eller fondbolagens sätt att förvalta våra pengar. Riksrevisionen påpekar att fondförvaltarna inte är dumma. De anpassar sina avgifter till nuvarande rabattmodell och kan i stället ta ut höga avgifter på andra, för spararna ofördelaktiga, sätt. Det finns ingen myndighet som stänger av ett bolag som har oskäliga avgifter. Det görs i dag ingen löpande utvärdering av kostnadseffektiviteten i systemet.
Riksrevisionen är ganska tydlig med att det är ett väldigt ineffektivt system. Det är alltså möjligt att uppnå högre avkastning på vårt kapital med en passiv indexförvaltning. Till och med Sjunde AP-fonden har fått en mycket högre avkastning än fondtorget. Regeringen svarar själv i skrivelsen att det finns stor risk att spararna får betala höga avgifter - pengar som alltså tas från vår egen pension - i förhållande till den värdeutveckling vi får.
Anledningen till att premiepensionssystemet är så ifrågasatt är i grunden att allmänna rättigheter, som pensionen, för de flesta människor innebär några grundläggande saker: dels att de ska omfatta alla på så sätt att var och en får en acceptabel pensionsnivå, dels att individer med samma livsinkomst kan förvänta sig ungefär samma pensionsutfall.
Premiepensionen uppnår, menar jag, inte någon av dessa saker. Vi har till exempel, för att dra en parallell, inga fondtorg för att avgöra om jag eller mina barn ska få gå i skolan eller om jag har rätt att få en medicinsk behandling om jag får en sjukdom. Detta är något som det allmänna ska garantera.
Premiepensionen blir tvärtom upp till var och en. På så sätt privatiserar vi förvaltningen av de allmänna pensionsmedlen, och det sker en individualisering av den allmänna pensionen. Det är i dag stor spridning i avkastning mellan personer med exakt samma inkomst endast beroende på olika förvaltningsresultat och hur lyckosam man har varit i olika placeringsval. Detta ger dålig förutsägbarhet, som verkligen byggs upp av premiepensionssystemet. Ingen vet vad dessa fonder ger i pension om 30-40 år. Om man vill syssla med detta kan man göra det till exempel inom ramen för tjänstepensionen, men det förutsätter en säker och hög nivå på den allmänna pensionen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvalt-ningen av premie-pensionssystemet
Alla dessa onödiga och höga kostnader som fondtorgets konstruktion skapar, med hundra och åter hundra fonder, skulle ha kunnat gå till våra egna pensioner. Alla, både Riksrevisionen och regeringen, är överens om att premiepensionssystemet är onödigt kostsamt. Jag menar att det är oacceptabelt att stora värden, som skulle ha kunnat generera högre pensioner, försvinner i vinster till fondbolag och försäkringsrådgivare.
Det finns i dag ett stort missnöje med hela pensionssystemet. Sverige har flest fattigpensionärer i Norden. Ett allt större antal ungdomar uppger att de känner att de måste börja spara själva eftersom de inte tror att pensionen kommer att räcka till när de blir äldre.
Nästa år vill partierna i Pensionsgruppen höja pensionsåldern, och på sikt väntar ytterligare åldershöjningar. Men för personer med vanliga löner kommer de extra åren knappt att märkas i plånboken. Att arbeta till exempel två extra år kanske ger någon hundralapp extra i månaden för en undersköterska. Det räcker alltså inte att höja pensionsåldrarna. Pensionssystemet ger för lite pengar i dag. De flesta kommunalare omfattas fortfarande av grundskyddet, trots 50 års arbete.
Premiepensionssystemet bör upphöra att vara obligatoriskt. Det borde till exempel vara möjligt att välja inkomstpension i stället för premiepensionssparande för att kunna garantera sina pengar. När vi skapar så stora risker i vårt pensionssystem borde det minsta man kan begära vara att staten åtminstone ger något slags garanti för att premiepensionspengarna finns kvar i slutet, så att man inte råkar förlora alla sina pengar efter 45 år i arbetslivet.
Jag menar att det är anmärkningsvärt att vi har ett sådant här tvångsmässigt spekulationssystem i ett statligt garantisystem. Andra länder har inte anammat detta. Jag är förvånad över att andra partier inte tycker att man ska kunna välja att ställa sig utanför.
Vi har ganska dålig koll på det oändliga antal fondbolag som finns på fondtorget. Det har förekommit oegentligheter, som när finansbolaget Allra tog miljontals kronor av våra sparade pengar för att berika sig själva. Med stor sannolikhet finns många fler bolag med liknande syften. Riksrevisionen lyfter särskilt fram att bristerna i tillsynen leder till att fonder på fondtorget enkelt kan köpas upp av olämpliga fondförvaltare.
Premiepensionssystemet är ett område där fondförvaltare på kort tid kan attrahera kapital på ett sätt som är svårare att genomföra på en reguljär fondmarknad, delvis eftersom sparandet är obligatoriskt och inte frivilligt. Tillsynen måste därför förstärkas och valfriheten öka för spararna genom ett borttagande av obligatoriet.
(forts. § 16)
