Fru talman! Sverige och svenska soldater är uppskattade aktörer i internationella insatser. Det stämmer bra eftersom våra soldater är i toppklass.
I dag finns strax under 400 svenskar i internationella militära insatser, varav Maliinsatsen, Minusma, är den överlägset största med strax under 260 soldater.
Under december 2014 började personal ur det svenska underrättelseförbandet 01 anlända till den blivande campen utanför Timbuktu. Då hade den av Ing 2 uppsatta etableringsstyrkan Mali 00 arbetat med att bygga campen sedan november samma år. Nu har Mali 06 från I 19 i Boden och Arvidsjaur precis tagit över, så det har varit lite rotation.
I detta betänkande, Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali, förlänger vi insatsen ytterligare ett år till den sista juni 2018. Under ett halvår med start i slutet av 2017 utökas även styrkan med 60 personer och ett transportplan, TP 84 Hercules, för att bidra med flygtransporter i Mali. Jag håller med försvarsministern om att flygkapaciteten är viktig – det är ett stort land, och det är långt. Vi som var i Mali för ett tag sedan flög, och jag hade gärna flugit med ett svenskt Herculesplan.
Av det svenska bidraget i Mali är majoriteten placerad i Timbuktu, där huvuduppgiften i insatsen är av underrättelsekaraktär. I det svenska förbandet ingår även en sjukvårdsenhet, en analysenhet samt drift och underhåll.
Fru talman! Det hävdas att detta är den farligaste FN-insatsen sedan den i Kongo på 60-talet, och säkerhetsläget i norra och mellersta Mali har förvärrats ordentligt sedan 2016. I november 2016 hade 75 FN-soldater dödats i Mali sedan insatsens början 2013. Svenskarna med sin betydligt bättre utrustning och kanske även utbildning har tack och lov varit förskonade.
Fru talman! Dock inträffade den 3 maj i år en attack i anslutning till den svenska campen i Timbuktu. Som tur var skadades bara en soldat, och det relativt lindrigt. Det kunde ha gått mycket värre. Däremot gick det, som försvarsministern nämnde, lite sämre för campen bredvid. I förra veckan skedde ytterligare en attack, då mot den så kallade supercampen. Då klarade sig Sveriges camp utan några skador. Vi kan bara konstatera att läget är spänt.
Fru talman! Veckan före attacken på campen i maj var vi, några riksdagsledamöter från försvars och utrikesutskottet, på besök i Mali. Vi var i Timbuktu och fick en bra bild av situationen samtidigt som vi på plats kunde känna av det svåra uppdrag våra soldater har.
Timbuktu är en av världens varmaste platser, så bara det är en utmaning. Att i runt 50 graders värme bära tung skyddsutrustning är inget man kan betrakta som en walk in the park. När vi var där och åkte ut på patrull hade vi på oss skyddsväst, som väger ungefär 12 kilo, och hjälm. Jag kan berätta att det räckte. Våra soldater har betydligt mer utrustning på sig.
Att åka på patrull är en utmaning i sig, då det är väldigt ont om vägar. Mycket av transporterna går över sand och sanddyner – Timbuktu ligger i södra Sahara. Det är inte sällan man kör fast i sanddynerna och måste gräva loss Galten, som är det fordon man transporterar sig i. Det jag märkte under den tur jag åkte med på var att man hade lärt sig att ”läsa” sanddynerna relativt väl och kunde undvika de värsta ställena med lös sand. Nu är det upp till Mali 06 att lära sig samma sak.
På den svenska campen i Timbuktu har vi också en mycket bra sjukvårdsenhet. Den fungerar som allt från vårdcentral till enhet för avancerad kirurgi. Utmaningen för sjukvårdsenheten består i att kunna bemanna den med kompetent personal. Det löses i dagsläget med att man har kortare rotationer. Ett tag lånade vi även in läkare från Finland.
Den springande punkten är dock inte sjukvården utan hur eventuellt skadade soldater snabbt ska få vård. Jag har allt sedan vår första styrka kom på plats legat på i frågan om Medevac, det vill säga medicinsk evakuering. Till detta behöver man helikoptrar. Det var en bidragande orsak till att vi köpte in helikopter 16 Black Hawk till Afghanistan.
Nu är detta en FN-insats och följaktligen något som FN ska stå för. Det har varit många turer i frågan, från inga helikoptrar till helikoptrar som bara kunnat flyga dagtid och så vidare. Nu finns det helikoptrar, två om jag är rätt underrättad, som står på Timbuktus flygplats. Vi såg några helikoptrar där; jag utgår från att det var de. Problemet som finns i dagsläget – och tyvärr nog kommer att finnas kvar framöver – är FN-byråkratin. Att rekvirera en helikopter tar i bästa fall några timmar och i sämsta fall flera dagar. Det är inte tillfredsställande.
På grund av att Medevac-situationen ser ut som den gör är patrullernas aktionsradie starkt begränsad till max två timmar från campen. Som jag nämnde tidigare är det inte direkt några motorvägar man har att transportera sig på, så alla kan räkna ut att man inte kommer så väldigt långt från campen.
Ska man patrullera längre bort måste ett så kallat FST, forward surgical team, följa med. Det är ett minisjukhus som lastas på två släpvagnar bakom Galtarna. FST, alltså forward surgical team, består av ett tält med möjlighet till kirurgiska ingrepp och allt som följer med det. Det är alltså avancerat, det man tar med ut. Alla kan räkna ut att det är både personalkrävande och komplicerat.
Fru talman! Jag vill passa på att nämna de soldater inom vårt bidrag som vi har placerade i Bamako. De har en logistikfunktion och ser till att campen i Timbuktu får alla förnödenheter som behövs – ett väl så viktigt arbete som många gånger lätt glöms bort.
Fru talman! Vi moderater står givetvis bakom propositionen och deltagandet i den FN-ledda insatsen i Mali. Vi har dock en reservation tillsammans med de övriga allianspartierna och Vänsterpartiet som gäller utvärderingen av insatsen.
Vi vidhåller att den svenska insatsen inom ramen för Minusma bör utvärderas och löpande analyseras, särskilt med tanke på att regeringen aviserar att det svenska styrkebidraget till Minusmainsatsen ska vara långsiktigt. En väl genomförd analys kan ge viktiga lärdomar inför framtida engagemang när det gäller till exempel styrning, civil–militär samverkan, samverkan med mottagarlandets myndigheter, effekter för svensk kompetens och förmåga samt resultat på samhällelig nivå i mottagarlandet.
En förutsättning för att kunna genomföra en utvärdering är att uppföljbara mål formuleras. En stor utvärdering av den svenska insatsen i Afghanistan har nyss lagts fram. Där framkommer det bland annat att en del mål var orealistiskt satta. Vi anser därför att regeringen snarast bör formulera nationella uppföljbara mål för den svenska insatsen samt redogöra för hur man avser att utvärdera dessa mål.
Jag vill avslutningsvis passa på att tacka Mali 05 för besöket som vi gjorde där nere – det var väldigt lärorikt och gav oss mycket – och önska Mali 06 lycka till. Ta hand om er!
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1.
