Exportstrategin

Anf. 7 Hans Rothenberg (M)

Herr talman, ledamöter och ministern! I tider som dessa är det viktigt att vi talar om vad vi kan göra mellan våra länder och över våra gränser. Det finns krafter som vill stoppa människor och flöden över gränserna. Det finns människor som vill kliva över gränserna men som i dag har svårt att göra detta.

I dag ska vi diskutera handel. I dag ska vi diskutera hur Sverige kan exportera mer. Det är att tala om något som är bland det viktigaste som finns, nämligen att gå över gränser och göra det på ett bra sätt.

Herr talman! Regeringen har lagt fram en exportstrategi. Och det är väl bra, för Sverige är ett starkt handelsberoende land. Export är beroende av import, och därför är också ökad frihandel i världen högst prioriterad, då den utvecklar kompetensen över gränserna.

Att en vara exporteras från Sverige betyder dock inte att den enbart är svensk. Så mycket som 40 procent av exporten från tillverkningsindustrin har i själva verket producerats i andra länder. Därför blir det alltför begränsat att bara tala om en exportstrategi. Sverige behöver en handelsstrategi som beaktar såväl import som export som delar av en utvecklad handel.

De stora företagen växer i antalet anställda utanför Sverige. För att stimulera till ökade inhemska och även utländska investeringar i Sverige krävs i grunden ett gynnsamt företagsklimat med generellt sett goda näringsvillkor i Sverige. Både bolagsskatten och expertskatten måste vara internationellt konkurrenskraftiga för att kunna attrahera investeringar och talanger.

Om Sverige ska kunna attrahera de bästa talangerna i världen till företag på hemmaplan måste det finns konkurrenskraftiga regler. Därför är det bra med den översyn av personaloptioner som är på väg och som kommer att stärka möjligheterna till denna rekrytering.

Tjänstehandeln växer och står i dag för omkring en fjärdedel av Sveriges totala handel. Dagens och inte minst morgondagens värden genereras till allt större del av tjänster kopplade till ursprungsprodukten.

I exportstrategin saknas tyvärr en tydlig idé om hur tjänsteexporten ska utvecklas. Regeringen sitter fast i en gammal föreställning om att det är industriellt framtagna fysiska produkter som genererar huvudsakliga värden. Därmed har regeringen också förbigått att se tjänster som en avgörande konkurrensfördel i exportstrategin.

Att ta till vara tjänstesektorns möjligheter är nyindustrialisering i ordets rätta bemärkelse. Det är också slående att se hur regeringen här totalt har missat välfärdstjänsterna som en potentiell exportframgång. Svenska aktörer inom välfärdstjänster håller internationellt sett hög klass och är på många sätt banbrytande. Här finns en stor potential för svensk välfärd att bidra till övriga världen.

Det är också tydligt att regeringens exportstrategi har ett ovanifrånperspektiv. Det är staten och Business Sweden som är aktörerna, och det är de som ska lösa problemen. Samtidigt har villkoren och konkurrenskraften för företag försvagats, bland annat genom höjda skatter, regeringens osäkerhet i energifrågan och en något vag hållning i frihandelsförhandlingarna i USA. Här skulle Sverige kunna spela en betydligt tydligare och mer högljudd roll.

Det finns också möjligheter, herr talman. Migration talar alla om i alla sammanhang, och det tycker jag att vi ska tala om i en handelsdebatt också. Migrationsflödena är en viktig del av personrörligheten till och från Sverige. Detta kan också skapa möjligheter för gränsöverskridande handel. Företagare som är födda utomlands besitter ofta goda kunskaper om affärskultur, politik, språk och religion i sina forna hemländer. De har som kosmopoliter särskilt goda förutsättningar att bedriva handel över gränserna och kan dessutom vara vägvisare för andra svenska företagare.

Att knyta kontakter mellan svenska exportföretag och nyanlända till Sverige är mycket värdefullt av många skäl. Det är också en utmaning för många med invandrarbakgrund att komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag har talat om ett ovanifrånperspektiv. Ett nytt begrepp i exportstrategin och i regeringens handelspolitik är Team Sweden. Det antyder vid första anblicken på en god ambition, och det tror jag absolut att man har.

Men när man tittar närmare visar sig Team Sweden snarare vara en ordkonstruktion av självklarheter och insatser som i stort sett redan görs i dag. Som Team Sweden presenterats saknar det tydlig funktion, organisation, mandat och mål.

Häromdagen gjorde jag experimentet att söka Team Sweden på nätet för att hitta telefonnumret dit. Jag ringde upp och frågade efter Mikael Damberg. Det visade sig då att jag inte kom till Team Sweden utan jag hade kommit till eventbyrån Team Sweden på Västerlånggatan. De visste faktiskt inte vem Mikael Damberg var. Jag hoppas att de tar del av den där debatten så att de får en bättre inblick i detta. Men det här visar kanske vad Team Sweden är och vilken bristande genomslagskraft det hittills har fått.

Herr talman! När man tappar en krona på marken och letar efter den, var letar man då helst? Jo, någonstans i närheten, så nära man kan. Närmarknader och fjärrmarknader är ungefär samma sak. Det är jätteviktigt att Sverige exporterar till nya marknader som ligger långt borta där en stor del av tillväxten finns. Men vi får inte glömma bort hemmamarknaden, vår närmarknad.

I dag är det åtta länder av de tio främsta exportländerna som finns i Europa, och de står för över hälften av svensk export. Alla vet också att det är dyrare att skaffa en ny kund än att vårda och utveckla en tidigare. Oaktat de möjligheter som finns att bryta ny mark på tillväxtmarknaderna finns det fortfarande en stor potential kvar att nyttja på de marknader där Sveriges export redan är stark.

I exportstrategin talas det mycket och gott om att söka nya marknader, och det är bra. Men glöm inte bort att det faktiskt finns marknader på nära håll som vi har tradition att kunna utveckla. Där bör Sverige spela en större roll.

Herr talman! Små och medelstora företag är de som växer mest, och det är där som potentialen är som störst för att utveckla framtidens jobb. Alla affärer börjar lokalt och därför bör även exportrådgivningsinsatserna vara lokalt och regionalt tillgängliga.

Det finns många handelskammare och små och medelstora företag som kan detta med export. Därför vill vi i Alliansen se att man öppnar upp för en regional exportrådgivning och upphandling av dessa tjänster. Genom att öppna för upphandling av rådgivningstjänster ges möjlighet för företag med exportambitioner att utveckla sina exportkompetenser till lokala affärer. Genom att öppna upp för fler aktörer på marknaden kan Business Sweden därmed i ökad utsträckning fokusera sina insatser på främjandeverksamhet.

Herr talman! En exportstrategi är bra, men dugliga, kunniga och ambitiösa exportföretag är de som ska sköta verkstan. Regeringen bör givetvis gå före och satsa fullt ut på att stötta denna handel.

För första gången på decennier saknar Sverige i dag en renodlad handelsminister. Jag har stor respekt för Mikael Damberg, och det kommer jag kanske att säga i kommande debatter, för vi lär diskutera det här många gånger. Men jag skulle önska att Sveriges näringsminister, innovationsminister och handelsminister skulle få fokusera på de viktiga handelsuppgifterna. Sverige behöver en handelsminister på heltid. Sverige behöver genom sin regering visa i aktiv handling att svensk handel är högst prioriterad.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1 och reservation 3.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Jörgen Warborn (båda M) samt Helena Lindahl (C) och Said Abdu (L).

Johan Nissinen (SD)

Anf. 8 Johan Nissinen (SD)

Herr talman! I dag ska vi prata om export, som är viktigt för både svensk ekonomi och svenska arbetstillfällen. Det är därför glädjande att regeringen har tagit fram en exportstrategi.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 8.

Sverigedemokraterna har en positiv syn på en fri och öppen handel med varor och tjänster. Handeln minskar protektionism samt förmedlar kontakter och kompetens mellan länder och världsdelar. Den globala handeln är därmed en stor bidragande faktor till både ökat välstånd och minskad fattigdom.

Vi menar att goda handelsrelationer och konkurrensneutrala globala handelsavtal är av största vikt samt att det genererar en väl avstämd handelspolitik och bidrar till sunda konkurrensförhållanden. Detta gynnar den

svenska industrin och deras handelspartner, som tillsammans står för ungefär en femtedel av vår bnp och tre fjärdedelar av exporten samtidigt som den direkt eller indirekt sysselsätter omkring 1 miljon personer. Därmed är handeln ryggraden i den svenska ekonomin.

Sverigedemokraterna avser att stärka den svenska industrins konkurrenskraft genom en ökad handel. Vårt mål är att öka marknadsandelar, tillväxt och vinstmarginaler för svenska bolag och att detta sker i reella termer med jämförbara länder. Vi ser dock ett behov av ytterligare faktorer gällande konkurrens. Vi anser därför att det behövs en total konkurrensöversyn och därmed en genomgång av de så kallade konkurrensfaktorerna.

Sverigedemokraterna vill dock samtidigt poängtera att det är marknadens uppgift att se över de egna sektorernas konkurrenskraft och att politiken inte ska gå in och detaljstyra på minsta möjliga nivå, men vi ser behovet av ytterligare faktorer och en övergripande konkurrensöversyn gällande större mätområden i sin helhet.

Sverigedemokraterna ser positivt på import och dess betydelse för den svenska konkurrenskraften. Allt fler produkter innehåller delar som produceras någon annanstans i världen, och värdekedjan är i viss mån positiv även om önskan gällande geografisk närhet till värdekedjor bör tas i beaktning.

Svenska företag får ta del av en global marknad med en ökad variation av produkter. Genom detta ökar konkurrenskraften på inhemsk produktion och därmed gynnas även exporten. Vi anser dock att importbehovet behöver utredas på lång sikt. Politisk instabilitet eller påtryckningar i exporterande nationer, länders monopolställningar på vissa produkter eller naturliga orsaker kan förändra den globala handelsmarknaden.

När det gäller den svenska konkurrenskraften ser vi positivt på de utsikter som Sverige har. Vårt parti förordar en politik som fortsatt stärker den svenska industrins exportmöjligheter genom goda handelsrelationer och världsledande produkter, särskilt när det gäller högteknologiska tjänster och produkter högt upp i värdekedjan.

Vår vision är att fortsätta utvecklingen genom att förädla de redan befintliga nationella konkurrensfördelarna och därmed stärka Sveriges marknadsandelar samt att ta del av nya och växande internationella tillväxtregioner såsom bland annat Indien, Kina och Sydamerika. Vi ser att detta gynnar hela den nationella företagskedjan i form av små enskilda underleverantörer till större kluster av bolagssammarbeten.

Herr talman! Jag träffade Indiens president under hans statsbesök i Sverige. Presidenten var då tydlig med att Indien vill ha goda handelsrelationer med Sverige och att man välkomnar svenska företag i Indien.

Indien är en stor tillväxtmarknad, och Sverigedemokraterna menar att det är viktigt att Sverige möter dessa nya möjligheter med en överlagd politik. Vi ser Indien som en framtida viktig handelspartner för Sverige med stor tillväxtpotential. Vi har också uppfattat en välvilja från Indiens sida att utveckla handelsrelationerna med Sverige varpå vi menar att Sverige, via Business Sweden, ska ge Indien en högre prioritet i sin verksamhet.

I september förra året besökte delar av näringsutskottet USA. Vi fick då veta att New York nu genomför en gedigen energieffektivisering av New York City. Denna energieffektivisering kommer att pågå i flera decennier och förr eller senare sprida sig till övriga USA. De nordiska länderna besitter mycket av den teknologi och de lösningar som USA efterfrågar. Danmark och danska företag har i ett tidigt skede varit med om att exportera sina lösningar och teknologi.

Svenska företag har genom denna energieffektivisering potential till export till USA. Business Sweden bör därför få i uppdrag att verka för att svenska företag ska etablera sig på den amerikanska marknaden. Jag upplevde att amerikanerna har en bra och positiv bild av Sverige och svenska företag. Svenska varumärken anses stå för hög kvalitet. Detta är något som Sverige självklart ska dra nytta av. Business Sweden är ett bra sätt att göra det.

Ytterligare en sektor som har en stor potential är den svenska livsmedelsproduktionen. De gröna näringarna, däribland livsmedelsproduktionen som sysselsätter uppskattningsvis 400 000 personer i Sverige, har ett exportvärde motsvarande 70 miljarder kronor.

Sverigedemokraterna ser positivt på regeringens initiativ att ta fram en svensk livsmedelsstrategi och anser att regeringen bör fortsätta att arbeta för att främja exporten av svenska livsmedel. För att bli bättre på att exportera svenska livsmedel delar vi uppfattningen att regeringen bör stödja livsmedelsföretagen i deras kompetensutveckling när det gäller export.

Helena Lindahl (C)

Anf. 9 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Sverige är ett väldigt exportberoende land. Det är också exporten som har legat till grund för den välfärd som vi byggt och bygger upp. Det är bra att regeringen nu presenterat ett förslag till exportstrategi för Sverige. Det är också någonting som vi ska debattera i dag.

Herr talman! Drygt hälften av det vi producerar varje år exporterar vi till andra länder. Men det finns också möjligheter att vara ännu mer framgångsrika. Faktum är att Sverige har halkat efter många andra europeiska länder sedan mitten av 90-talet. Därför är det viktigt att Sverige är ett land som står sig väl i konkurrensen med andra länder. Varje dag tar företag beslut om var de ska lägga nästa investering - är det i Sverige eller är det någon annanstans? För att vi ska bli mer konkurrenskraftiga gäller det att minska kostnaderna för företagen, inte tvärtom. Det här gjorde alliansregeringen, till exempel genom minskad bolagsskatt och minskade kostnader för att anställa. Dagens vänsterregering verkar vilja göra tvärtom, och det gynnar inte svensk export.

Herr talman! Från regeringens sida satsar man nu drygt 300 miljoner kronor årligen på att öka den svenska exporten. Det har jag inget emot - tvärtom. Men med tanke på de stora skattehöjningar som samtidigt läggs på de svenska företagen kan jag inte säga annat än att satsningen är modest. Regeringen har aviserat att den redan i år kommer att höja skatterna med drygt 27 miljarder kronor för näringslivet - det vill säga öka kostnaderna för att anställa unga, ta bort delar av RUT och ROT, öka kostnaden för att anställa äldre över 65 år med mera. Hur 300 miljoner ska kunna kompensera för ett bortfall på 27 000 miljoner är för mig en gåta.

Regeringen har nu också genomfört en ökning av bensin- och dieselskatten utan att göra en grön skatteväxling och sänka exempelvis arbetsgivaravgifter. Om regeringen dessutom driver igenom den kilometerskatt man flaggat för kan jag direkt säga att det kommer att påverka svensk export. Malmen, stålet och skogen transporteras långa sträckor, och dessa varor har stor betydelse för jobben och den svenska ekonomin. I stället för att jaga utsläppen jagar minoritetsregeringen näringslivet. Inte heller har regeringen möjliggjort för längre fordon att färdas på våra vägar, någonting som hade gynnat såväl klimatet som näringslivet.

Herr talman! Möjligheten att sälja varor till konkurrenskraftiga priser på världsmarknaden är nödvändig för svensk basindustri. En av de viktigaste förutsättningarna är därför säker tillgång till el till konkurrenskraftiga priser. En annan viktig aspekt är fungerande transporter. Störningar och trängsel i järnvägssystemet framställs vanligen i medierna som problem för försenade och frustrerade tågresenärer i någon storstad. Det här perspektivet är inte oviktigt, men det är sällan vi hör något om konsekvenserna för godstrafiken. Godset har inget ansikte och ingen röst. För att svensk export ska vara konkurrenskraftig är det viktigt att man bygger infrastruktur i hela Sverige, inte enbart i folkrika områden med fokus på pendlingstrafik.

Herr talman! Regeringens exportstrategi har mest fokus på traditionell industri och alldeles för lite på tjänsteföretagen och deras möjligheter till export. Välfärdsföretagen är knappt ens omnämnda, vilket är konstigt med tanke på den höga internationella klass som många aktörer inom området faktiskt har. De skulle definitivt kunna bidra till att förbättra kvaliteten inom skola, vård och omsorg världen över. Problemet är bara att de inte alltid har en hemmamarknad att hänvisa till i upphandlingar utomlands, eftersom vänsterregeringen gör allt för att sätta krokben för de privata välfärdsföretagen. Det borde vara självklart att svensk välfärd har stora möjligheter att bidra till svensk export på samma sätt som malm och stål.

Svensk besöksnäring är en av de stora basnäringarna i dag. År 2014 omsatte besöksnäringen 269 miljarder, varav utländska besökare stod för 97 miljarder, och den skapade jobb åt 159 000 personer. Låt oss stanna upp en liten stund och jämföra sysselsättningen i några olika branscher i Sverige! Motorfordonstillverkningen sysselsätter 62 000 personer, produktionen av trävaror, massa och papper 74 000 personer, data- och it-tjänster 101 000 personer och stål- och metallframställningen 107 000 personer. Då förstår ni att besöksnäringens sysselsättningssiffra på 159 000 personer är stor.

En annan intressant faktor är att den globala turismen fram till 2030 beräknas öka med 66 procent. För mig är det inte alls främmande att Sverige åtminstone kan ta en eller ett par procent av detta. Men för att nå målet finns en del saker att tänka på. Vi behöver en strategi för det här. Sedan går det inte att markant öka kostnaderna för företagarna inom den här branschen, då marginalerna är ganska små som de redan är. Ökad bensinskatt och högre kostnader för att anställa är inte medicinen för att få branschen att utvecklas. Vänsterregeringen ökar satsningen till Visit Sweden för att få fler utländska turister till Sverige. Det är väldigt bra, men i samma veva beskattar regeringen branschen med 1 500 miljoner kronor genom bland annat ökade kostnader för att anställa. Det går inte ihop.

Herr talman! Dessutom måste vi satsa mer på destinationsutveckling i hela Sverige. Jag vet inte hur många gånger man måste påminna om det: hela Sverige, inte enbart några storstäder. Därför är det inte, som det går att läsa i exportstrategin, bara viktigt att skapa fler direktlinjer från Swedavias flygplatser till destinationer i andra länder. Det är lika viktigt att uppmuntra kommunala och regionala flygplatser att göra detsamma.

Herr talman! Slutligen vill jag bara påpeka att jag är väldigt glad för att det öppnas regionala exportcentrum. Jag tror att närheten till ett sådant exportkontor är avgörande för att många lokala och regionala företag ska våga ta kontakt och ta steget. Dock anser vi i Alliansen att man inte bör gå över ån efter vatten och bygga upp nya strukturer, utan ta till vara den kompetens som finns på plats, exempelvis i handelskamrar och annat, där man redan har exportkunskaper som kan komma till nytta.

(Applåder)

I detta anförande instämde Said Abdu (L).

Anf. 10 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Exportstrategin är en bred strategi som berör många områden. Export är en grundbult i det svenska välfärdsbygget. Genom att satsa på exportindustrin stärker vi också Sveriges landsbygder, då det ofta är där exportindustrin är lokaliserad, även om huvudkontoret kanske ligger i Stockholm. Vi bygger helt enkelt ett Sverige som håller ihop.

Sverige bedriver en omfattande exportfrämjande verksamhet. Det sker bland annat genom rådgivning, exportkrediter och exportgarantier. Men bland annat Amnesty har kritiserat denna verksamhet för att den inte tydligt kopplas till arbetet med mänskliga rättigheter. För Vänsterpartiet är demokrati och mänskliga rättigheter inte förhandlingsbara. Vi står upp för mänskliga rättigheter, oavsett var, när och med vilka motiv de kränks eller inskränks.

I februari 2015 presenterade regeringen en lista på 26 länder som ska prioriteras fram till 2020 i regeringens exportfrämjande arbete. Listan inkluderar en rad auktoritära regimer, som Saudiarabien, Thailand, Egypten och Förenade Arabemiraten. Samtidigt saknas en hel del demokratiska länder som beräknas ha en hög tillväxt under de kommande åren, exempelvis Ghana, Peru, Moçambique, Tunisien, Chile och Zambia. För mig och Vänsterpartiet är denna prioritering väldigt märklig.

The Economist skrev i januari i år en lång artikel om Saudiarabiens ekonomi. Där konstaterar man att Saudiarabiens ekonomi går väldigt dåligt. Över 80 procent av de statliga intäkterna kommer från oljeförsäljning. När oljepriset nu har rasat har också de saudiarabiska intäkterna sjunkit dramatiskt. Prins bin Salman säljer nu en del av det saudiska kungadömets kronjuveler, nämligen oljebolaget Aramco.

Vänsterpartiet anser att demokratier alltid ska prioriteras före diktaturer som handelspartner för Sverige.

I den skrivelse som regeringen nu lagt på riksdagens bord om regeringens exportstrategi saknas helt vägledande principer för hur Sveriges handel och exportfrämjande verksamhet ska bidra till global utveckling och understödja och värna mänskliga rättigheter. Detta skapar frågor om huruvida regeringens handelspolitik lever upp till löftet i regeringens utrikespolitiska deklaration från år 2015 om att Sverige ska vara en stark röst för "demokrati, jämlikhet och solidaritet".

När politiska beslut fattas uppstår ibland nya gränshinder mellan länder om man inte tänker till i förväg. Sveriges medlemskap i EU har minskat handelshindren inom EU men många gånger ökat dem gentemot andra länder. I exportstrategin finns inget underlag till hur regeringen tänker arbeta för att förebygga att nya gränshinder för handel uppstår. Regeringen har ett stort ansvar för de gränshinder som uppstår men också för att minska de gränshinder som finns. Många av våra största exportländer är inte prioriterade i exportstrategin eftersom behovet av stöd från statligt håll är mindre för att svenska företag ska kunna verka i landet. Det innebär dock inte att de gränshinder som finns inte har stor effekt på den svenska exporten och på den svenska ekonomin. Det tydligaste exemplet för mig den senaste tiden är den outredda effekten för handel och export på grund av gränskontrollerna gentemot Danmark.

Därför tycker jag att regeringen borde arbeta med att minska gränshindren mot våra i dag största exportländer såsom Norge, Tyskland, Storbritannien, Danmark och Finland.

Vänsterpartiet anser att alla transportslag på sikt ska bära sina samhällsekonomiska kostnader. Även flyget måste bidra till utsläppsminskningar för att nå våra klimat- och miljömål. Räknat per passagerarkilometer är flyget det färdsätt som påverkar vår miljö mest. Då flyget inte är ett klimatvänligt transportsätt bör det endast användas när andra alternativ inte är tillgängliga. Statligt engagemang i flyginfrastruktur är i vissa fall motiverat för att säkerställa tillgängligheten och den regionala utvecklingen i hela landet.

Det är inte försvarbart att staten finansierar flyget utan att ta hänsyn till våra miljömål. Det innebär att övriga transportslag, inte minst järnvägssatsningar, måste prioriteras för att förbättra tillgängligheten till våra internationella flygplatser.

Vi ser nu hur ekonomiska tveksamheter har uppstått på flera regionala flygplatser sedan staten lämnade sitt ansvar och lät kommuner och regioner ta över. Det har inneburit fler "kreativa lösningar" i utkanten av lagstiftning och regelverk. Och det har många gånger inneburit att skattebetalarna i respektive kommun eller region stått med svartepetter när näringslivet ska ha direktflyg. Det är inte en ansvarsfull politik.

Därför bör inte heller exportstrategin verka för fler direktflyg till utlandet från regionala och statliga flygplatser utan i stället prioritera så att det blir lätt att ta sig till våra internationella flygplatser i Norden med till exempel järnväg.

Vänsterpartiet har i detta betänkande gjort något så ovanligt som att stödja ett borgerligt förslag. Men det beror inte på partibeteckningen utan på att det är ett bra förslag om certifieringen Swedish Welcome.

Syftet med Swedish Welcome är att bidra till bättre gästupplevelser inom besöksnäringen och en hållbar utveckling av den svenska turismen. Föreningen ska ge företag och andra organisationer inom den svenska besöksnäringen konkret vägledning för att skapa bra upplevelser på ett sätt som bidrar till ett hållbart samhälle och för att Sverige ska bli en ledande nation inom turism.

Att stärka besöksnäringens kvalitet genom en märkning såsom Swedish Welcome för att därigenom medvetandegöra näringens aktörer om vikten av gott bemötande, miljöarbete och socialt tänkande är något som skulle kunna göras gemensamt i de nordiska länderna. Många besökare från andra kontinenter reser gärna hit för att uppleva Norden. Därför borde riksdagen tillkännage för regeringen att den ska verka för att det även i fortsättningen ska gå att använda och utveckla kvalitetsmärkning såsom Swedish Welcome inte bara i Sverige utan också i hela Norden.

Flera internationella handelsavtal pekas ut som en viktig del i Sveriges exportstrategi. Flera av avtalen riskerar dock att underminera demokratiska värden. Sedan sommaren 2013 pågår förhandlingar mellan EU och USA om ett gemensamt handels- och investeringsavtal: TTIP. Om avtalet blir verklighet skulle det bli det mest omfattande av sitt slag i världen.

Parallellt med TTIP-förhandlingarna finns flera andra aktuella internationella handelsavtal som i förlängningen kan komma att påverka Sverige i stor utsträckning. Det är EU:s handelsavtal med Kanada, CETA-avtalet, och det multilaterala tjänstehandelsavtalet TISA.

Den gemensamma nämnaren för dessa internationella handelsavtal är att de har ett innehåll som kan få stora negativa konsekvenser för de länder som omfattas. Om avtalen blir verklighet kommer de att påverka de berörda staternas lagar och regleringar i grunden. Samtliga avtal har en tydlig inriktning på ökad privatisering, avreglering och försvagad lagstiftning på en rad områden. I förlängningen kan det innebära stora försämringar vad gäller till exempel jordbruk, livsmedelssäkerhet, klimat, miljö, energi, offentlig service och arbetstagarnas rättigheter. De enda verkliga vinnarna är storföretagen, som genom avtalen ges större möjligheter att öka sina vinster.

Vänsterpartiet anser att dessa avtal är ett fundamentalt hot mot demokratin. Uppgörelser i handelsavtal ska inte gå före staters rätt att lagstifta och reglera. Storföretag ska inte tillåtas diktera villkoren för vilken lagstiftning som ska råda i enskilda länder. Därför säger vi nej till dessa typer av handelsavtal.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 och till reservation 11.

Anf. 11 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för att Vänsterpartiet visade sig kunna ompröva gamla dogmer och även ansluta sig till alliansyrkanden!

Jag tyckte att det var intressant att höra Håkan Svenneling prata om auktoritära regimer och att demokrati alltid ska prioriteras, att demokratiska värden ska markeras och att mänskliga rättigheter ska respekteras i handel.

Jag vet att Håkan Svennelings parti Vänsterpartiet har genomgått en lång resa. Det är väl ett parti som liksom Moderaterna är i ständig utveckling. Men den hållningen har inte varit stabil över åren.

Det är slående att i går talade USA:s president Barack Obama på Kuba - direktsänt. Där har isen brutits sedan det i över 50 år har funnits handelsembargon. Jag vet att det gamla Vänsterpartiet, som då var kommunisternas parti, tyckte att Sverige definitivt skulle handla med detta land. Partiet har varit noggrant med att upprätthålla kontakter med Kuba. På den tiden ansåg Vänsterpartiet, då kommunisternas parti, uppenbarligen inte att Kuba bröt mot mänskliga rättigheter, inte vårdade de demokratiska värdena eller att demokrati alltid skulle prioriteras. Det har visat sig att handelsbojkotten inte har fungerat.

Tycker Håkan Svenneling att handelsembargot ska brytas, att vi ska börja handla med Kuba och med andra länder som kanske inte svarar fullt ut mot de principer man står för?

Anf. 12 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag får en känsla av déjà vu från Aktuellt-sändningen i veckan med Birgitta Ohlsson från Liberalerna och Hans Linde från Vänsterpartiet när Hans Rothenberg begär replik på mig. Birgitta Ohlsson försökte ta inrikespolitiska poänger på en historisk dag när USA:s president för första gången besökte Kuba. Hans Rothenberg är inne på samma linje och försöker göra en politisk poäng av Vänsterpartiets historiska arv.

Vi är många som är glada över de uppmjukade relationerna mellan USA och Kuba. Äntligen har regionen gått från att vara kall och kylig, trots det varma klimatet, till att helt plötsligt bli lite mjukare, få presidentbesök, öppna ambassader och normalisera relationerna.

Jag hoppas att handel och demokratisk utveckling kan vara en del av de normaliserade relationerna vi ser mellan USA och Kuba. Jag hoppas att relationerna kan gå i hand så att den auktoritära delen av Kubas regim upphör och i stället blir en demokratisk stat. På det sättet kan det bli utländska investeringar och ökad handel.

Vi vet att det finns en stor kubansk minoritet bosatt i de södra delarna av USA. De behöver ha kontakt med sina släktingar och vänner och möta två affärskulturer för att handla med varandra. Det finns goda förutsättningar för Kuba att utvecklas, men då måste samtidigt demokratiska steg tas.

Problemet med regeringens exportstrategi är att man pekar ut 26 länder. Av dem är nio demokratier. Övriga länder är diktaturer eller delvis demokratier. Om man inte ser till att handel och demokrati går hand i hand i de 17 länderna får man bara ett läge där svenska produkter exporteras men inte svenska demokratiska värden. Det är en utveckling som jag oroar mig för.

Jag hoppas att Sverige antar ett ambitiöst program för att hjälpa USA och Kuba att demokratisera Kuba och öka handeln mellan länderna.

Anf. 13 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Det var välgörande att höra att handel kan bidra till att främja mänskliga rättigheter och att sprida demokratiska värden. Men det är ändå en motsägelse i det som Håkan Svenneling sa i sitt anförande, nämligen att länder som inte är demokratiska, som inte respekterar mänskliga rättigheter fullt ut, ska inte stå på någon prioriteringslista för den svenska handelsexporten. Det blir en motsägelse.

Kuba och Iran - där har vi nya marknader som öppnar sig, inte bara för svensk export utan så att människor i dessa länder kan ta del av det kunnande vi har och de framsteg vi gjort i Sverige och även kan exportera. Det är en ömsesidighet. Det är ett sätt att höja välfärden. Det är ett sätt att göra människor friare i sin vardag.

Vi i Moderaterna och Alliansen tycker att det är bra att vi kan använda handeln som redskap. Därför bör vi nu göra ytterligare insatser för att öka den här exporten.

Någonstans finns det ändå en motsägelse. Därför vill jag fråga Håkan Svenneling: Anser Vänsterpartiet att Kuba är en demokrati? Anser Vänsterpartiet att man respekterar mänskliga rättigheter och demokratiska värden där - så till den grad att det går att inte åberopa de principer Håkan Svenneling nämnde i sitt anförande, nämligen att Sverige inte ska handla med länder som har sådana begränsningar?

Jag tycker att vi ska välkomna Kuba, och vi ska välkomna Iran i den internationella handelssfären. Det kommer att vara bra för den. Men det är också viktigt vilka principer man har. Man kan inte ena stunden säga att "det här är våra principer" och andra stunden säga att "det här är hur vi agerar".

Anf. 14 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag ska vara tydlig med att jag anförde två principer för varför vi ska prioritera demokratier framför diktaturer.

Den ena var att det, som Hans Rothenberg uppfattat, är en auktoritär diktatur. Det är inte genom handel vi kan stärka demokratiska värden i de länderna - om vi inte kopplar samman de två politikområdena med varandra.

Den andra var att de här länderna, som regeringen prioriterar, också är oljestinna eller fossilberoende ekonomier. De bygger alltså sin ekonomi på förra seklets ekonomi, det vill säga oljan.

Vi har insett klimatförändringarna och är på väg in i en ny världsordning. Världen har skrivit under Parisavtalet och sagt att vi ska ställa om världen. Varför ska då Sverige satsa på de länder som är mest oljeberoende av alla i hela världen och som dessutom är diktaturer? Det är ju riktigt dålig handelsekonomi av Sverige som stat.

Jag tror också att Hans Rothenbergs exempel med Iran är lite tveksamt. När västvärlden öppnade sig mot Iran och ville handla var Sverige ett av de första länderna på tåget. Men det var inte människorna i Iran man var orolig för, eller de demokratiska värdena eller att fackföreningsledare avrättas i Iran. Nej, det var kärnvapenprogrammet Iran höll på med som man var orolig för och ville avveckla. Man bytte helt enkelt ett nedlagt kärnvapenprogram mot ökad handel med Iran så att Iran kunde slippa en del av de sanktioner landet varit utsatt för och i stället få västerländska produkter. Det är inte riktigt de motiven jag tycker att Sverige ska ha i sin handelspolitik.

Kuba är definitivt inte en demokrati. Man har stora problem med demokratiska värden. Det råder inte en tillfredsställande pressfrihet i Kuba. Men om man knyter samman handel med demokratiska värden och mänskliga rättigheter tror jag att också Kuba kan gå mot en positiv utveckling, som jag hoppas att vi får se. Jag hoppas att Kuba, oavsett om man väljer ett socialistiskt styre eller ett borgerligt styre, blir ett demokratiskt land.

Said Abdu (L)

Anf. 15 Said Abdu (L)

Herr talman, församlade ledamöter, elever, ni där hemma och nära och kära!

För 36 timmar sedan reste jag hem från Bryssel, en stad som i dag vaknar upp efter att ha drabbats av vreden och vansinnet från det öppna samhällets fiender. Samma världsfrånvända barbari med udden riktad mot utveckling och globalisering drabbade min hemstad Trollhättan för ett halvår sedan. Med bomber och svärd hotas vårt öppna samhälle. Men vi får inte vika en tum för mörkrets krafter. Vi måste stå upp för våra värderingar och vår öppenhet mot omvärlden.

Herr talman! Genom globaliseringen har världen flyttat hem till oss i lilla Sverige. Samtidigt har vi och våra varor flyttat ut på en global marknad. Här i handelns själva hjärta finns vårt framtida välstånd. Det handlar om varor, kapital och människor som reser över gränser och krymper vår värld. Särskilt intressanta är de kosmopolitiska företagare som är födda utomlands och som kommer till vårt land med goda kunskaper om andra marknader. Detta måste vi i Sverige bli bättre på att tillvarata.

Frihandeln är grunden för välståndet i Sverige och andra industrialiserade länder. Frihandeln leder till effektivare hushållning med resurser och snabbare teknikspridning. Det är så vi sprider energieffektiva lösningar, till nytta för både människor och vårt klimat.

Vi står nu inför nästa generations gröna frihandel, där vi har en skyldighet att riva handelshindren när det gäller klimatvänliga varor och tjänster.

När det gäller fred och frihet utgör marknadsekonomi och frihandel ett starkt kitt som bygger samman den fria världen. Frihandel möjliggör möten mellan individer och över landsgränser. Detta minskar krig och konflikter. Tillsammans bygger vi en värld på gemensamt välstånd genom att utbyta varor och tjänster.

Frihandeln lyfter som vi vet varje dag hundratals miljoner människor ur fattigdom i olika världsdelar. Samtidigt ser vi med sorg på att EU, Europas eget frihandelsprojekt, reser handelshinder mot fattigare länder. Det är inte bara ekonomiskt fel utan också omoraliskt eftersom det hindrar ekonomisk utveckling i jordens fattigaste länder. För att utrota fattigdomen i världen behövs mer frihandel, inte mindre.

Herr talman! Regeringen har länge präglats av ett merkantilistiskt perspektiv, där export ständigt uppvärderas till nackdel för den välfärdsskapande importen. Att enbart tala om en exportstrategi leder fel. Att utveckla en handelsstrategi hade varit mer relevant och angeläget.

Jag tycker att det är bra att näringsministern är här i dag. Förhoppningsvis kan näringsministern utveckla själva genomförandet och uppföljningen av exportstrategin så att det inte blir ytterligare icke-transparenta satsningar av samma gamla aktörer.

Med de orden yrkar jag bifall till reservationerna 1, 3 och 5.

(Applåder)

Anf. 16 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till Alliansens reservationer 1 och 3 och till Kristdemokraternas reservation 9.

Vi debatterar den nya exportstrategin med 22 prioriterade områden och fem identifierade utmaningar för den svenska exporten.

Att nå tillväxtmarknaderna i högre grad och få fler små och medelstora företag att våga och vilja exportera våra svenska varor och tjänster måste såklart hamna högre upp i den så kallade förädlingskedjan. Sverige måste också öka sin attraktionskraft genom att bland annat locka hit internationella evenemang och upprätthålla den globala handeln.

Vi kristdemokrater delar regeringens uppfattning om de här utmaningarna och anser att merparten av förslagen och åtgärderna för att möta dem är nödvändiga. Men vi dristar oss också till att lägga fram andra förslag i vissa delar.

Att regeringen till exempel vill skapa en bättre övergång från bistånd till handel genom utökat utbyte med internationella organisationer kan vara en bra väg att gå för att skapa möjligheter för människor att försörja sig själva. Men det är viktigt att EU och även andra handelspartner lever upp till sina åtaganden inom det så kallade Aid for Trade, som är ett initiativ som syftar till att ta ett helhetsgrepp om handelsrelaterat bistånd.

Regeringen föreslår regionala exportcentrum där information om bland annat möjligheter till export och finansieringsmöjligheter ska finnas.

Vi kristdemokrater anser att regionala centrum redan finns. Vi har IUC, industriella utvecklingscentrum, som samarbetar med andra organisationer inom företagsrådgivning, med inkubatorer med mera. Ett uppdrag att även jobba med exportfrågor kan mycket väl läggas där.

Jag vet att IUC också har blivit tillfrågade om att jobba mer med till exempel nyindustrialiseringsstrategin. Att då Business Sweden får ökade medel av regeringen för att koncentrera sig på de största affärerna blir motsägelsefullt när exportstrategin riktar sig i första hand till de små och medelstora företagen. Däremot anser vi att Business Sweden ska samarbeta med IUC för att få till just en sådan dubbeleffekt och nå bådadera, så att små företag kan hitta fler större aktörer att samarbeta med.

Vi tror också på en ökad uppmärksamhet för Exportkreditnämnden, som har regeringens uppdrag att främja svensk export och svenska företags internationalisering. Det gör man genom att försäkra exportföretag och banker mot risken att inte få betalt i exportaffärer, så att de kan genomföra fler. Om företag får bättre information om möjligheten att söka garantier där kan det bidra till att fler vågar exportera. Jag har för mig att Riksrevisionen var inne på samma sak för några år sedan, när vi debatterade detta i kammaren, nämligen att det behövdes mer kunskap för företagen om deras möjligheter att säkra kapitalet.

Herr talman! Jag tror, precis som de kollegor som yttrat sig från talarstolen tidigare, att migrationen är viktig för en ökad export. Öppenhet och solidaritet har bidragit till att Sverige har byggt relationer med många länder runt om i världen. Och frågan är naturligtvis hur Sverige kan ta till vara de människor som kommer hit. Det är en viktig fråga inte bara för den enskilde utan också för Sveriges utveckling. Jag tror att vi måste hitta möjligheter att nyttja dem som har kunskaper om olika affärskulturer, stora språkkunskaper och har varit företagare, affärsmän och kvinnor, i sina hemländer, för att bidra till en ökad export.

Herr talman! Jag vill också gå in på besöksnäringen, som för min del alltid har två delar: dels turismen, dels mötesindustrin. Är det något som blivit viktigare genom åren är det just att man kan försäkra sig om att det är god kvalitet i det man besöker. Vi blir som resenärer mer och mer medvetna. När man reser i arbetet, som inte minst vi riksdagsledamöter gör, får man en viss vana och börjar förvänta sig saker, och man börjar också själv ställa vissa krav. Man accepterar inte vad som helst utan vill ha en viss nivå på boendet eller resan.

Detta är inget unikt för folk som reser i jobbet, utan detta har hela besöksnäringen mött hos personer som reser, oavsett vad syftet med deras resa är. Det finns ett ökat kvalitetsmedvetande, inte minst genom de snabba medier som finns i dag, där man meddelar sin upplevelse av hotellet eller besöksmålet.

Precis som Alliansen tror jag på Swedish Welcome. Jag har tidigare också haft en interpellationsdebatt med näringsministern om detta, som man ju har satsat mycket pengar på sedan tidigare. Det är väldigt dåligt använda pengar om vi inte fortsätter att använda certifieringen för att bidra till ett hållbart samhälle och för att poängtera att Sverige är en föregångare när vi använder kvalitetskriterier och en certifiering.

Vi ska strax ha en debatt om hållbart företagande. Just besöksnäringen vill jag föra fram som en näring i behov av större kvalitetsmedvetande för att locka till sig resenärer och mötesbesökare i det internationella sammanhanget.

Då kommer vi in på detta med att Sverige ska kunna locka till sig fler besökare till internationella möten och evenemang. Snart har vi Eurovision i Globen. Det är ett evenemang som drar mycket folk och mycket intresse. Vi har många andra evenemang, och för den som är statistikintresserad kan jag nämna att Sverige ligger på 14:e plats på listan över de länder som får flest internationella kongresser. Vi kan jämföra med landet före på listan, som är Australien. Australien är betydligt större än Sverige, kan vi konstatera. Landet efter är Portugal.

Vad är det då som Sverige gör som är så bra? Det finns ju ganska många länder i världen, och det finns många kongressanläggningar och konferenslokaler att välja mellan. Men vad är det som gör att man som mötesköpare väljer Sverige? Jag skulle säga att det handlar om att vi är ett land där man har ett gott miljötänk, där man fortfarande - till 90 procent - kan gå säker på gator och torg, där man har intressanta och välskötta besöksmål och där det också finns god språkkunskap hos dem som arbetar där.

Vad genererar då detta? Även när det gäller antalet förmodade deltagare vid de internationella mötena ligger Sverige på 14:e plats. Det beräknas att vi under 2014 hade över 104 000 besökare på de 238 kongresserna med internationella deltagare. På den listan ligger Sydkorea på platsen före och Österrike på platsen efter. Det ska poängteras att Österrike har en mycket framgångsrik convention bureau i Wien, som jobbar internationellt på många fronter och har ganska mycket mer medel att röra sig med än vi här i Sverige har genom till exempel Visit Sweden eller det nätverk som finns för CB:er, alltså convention bureaus. Vi ligger bra till. Men vi får inte stanna upp och säga att vi är så bra, utan det gäller att kunna marknadsföra Sverige även i fortsättningen.

Herr talman! Jag ska avsluta med att poängtera vikten av tillgänglighet till Sverige. Om vi inte har flygplatser är det väldigt svårt att locka människor till möten, kongresser och evenemang runt om i hela landet.

Jag tycker att det är lite olyckligt av regeringen att bara peka ut Swedavia och de statliga flygplatserna. Vi vill ju att hela Sverige ska leva och kunna dra nytta av exportstrategin. Då måste vi också ha de regionala flygplatserna med. Se till utvecklingspotentialen där, och ta också hänsyn till att de behöver stöd på ett annat sätt än de har fått under det senaste året. Det har ju varit krångel först med EU och sedan med Trafikverket och Transportstyrelsen. Alla myndigheter som är involverade i infrastruktur har också haft en åsikt om detta med regionala flygplatser. Jag tror att vi måste komma längre i diskussionen än att bara hänvisa till den kommande flygstrategin. Det är mer bråttom än så. Ska vi lyckas bidra med något till hela landet genom exportstrategin behöver vi jobba mer på det här området.

Mattias Jonsson (S)

Anf. 17 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Det känns väldigt glädjande att stå här med ett betänkande som lägger fokus på exporten, som Sverige och de svenska företagen är så beroende av. Innan jag gick upp i talarstolen var jag inne på Göteborgs-Postens hemsida och kunde läsa att exporten från Göteborgsregionen går lysande och har ökat trefalt i jämförelse med utvecklingen i övriga Sverige. I synnerhet bilindustrin står för en stor del av den ökningen. Antalet arbetstillfällen har ökat med 47 procent sedan i fjol.

Sverige går alltså bra, och det kommer att gå ännu bättre när vi har fattat beslut om den exportstrategi som ligger på riksdagens bord.

Det är också kul att vi har närings- och innovationsminister Mikael Damberg i kammaren. Han kommer att debattera exportstrategin mer utförligt, men jag tänkte ändå säga några ord med koppling till betänkandet.

Regeringens exportstrategi innehåller ett sjuttiotal åtgärder för att möta de utmaningar som svensk utrikeshandel står inför. Svensk export måste i högre utsträckning nå tillväxtmarknaderna. Fler små och medelstora företag måste våga och vilja exportera. Svenska varor, tjänster och system måste nå ännu högre upp i förädlingskedjan. Sveriges attraktionskraft för investeringar, kompetens och turism måste öka. Den globala handeln måste hållas öppen. Det är viktigt för Sverige.

Utöver att exportstrategin ska bidra till regeringens övergripande mål att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 är regeringens uttalade mål att öka exporten, både i absoluta tal och som andel av bnp. Vi behöver öka Sveriges attraktionskraft för investeringar, kompetens och turism, öka andelen exporterande företag och öka deltagandet av svenska företag i den globala ekonomin.

Herr talman! Flera av oppositionens reservationer i betänkandet är om än inte identiska så snarlika den politik som betänkandet genomsyras av. Men det finns också vissa skillnader.

Låt mig ge några exempel. En reservation från Alliansen förordar ett tillkännagivande om att exportstrategin även bör inkludera import och därmed vara en del av handelsstrategin.

Utskottet delar uppfattningen att Sveriges export i stor utsträckning är beroende av just import.

En av de utmaningar som regeringen tar itu med genom åtgärderna i strategin är just det globala handelssystemet. Det framgår tydligt att regeringen är medveten om att enskilda företags konkurrenskraft är beroende av hur väl de lyckas ingå i de globala värdekedjorna.

Regeringen anför att det är av stor vikt att det ska vara enkelt för företag att både exportera och importera varor och tjänster samt att investera både i Sverige och utomlands.

I en annan reservation från Alliansen framhålls att exportstrategin bör ta hänsyn till svenska konkurrensvillkor med särskilt fokus på små och medelstora företag.

Utskottet har här ingen annan uppfattning. Företagens konkurrensvillkor är av stor vikt för deras möjlighet att nå internationell framgång. Inte minst gäller det just små och medelstora företag.

Jag noterar å andra sidan att av den tidigare regeringens mycket stora ambitioner att öka exporten blev det tyvärr bara en tummetott. Jag gläds därför över att detta betänkande sätter fokus på exportpolitiken och tar den på fullaste allvar.

Herr talman! Alliansens ambitioner står dock i kontrast till deras nedskärningar. I Moderaternas budget för 2016 är det minus 45 miljoner på detta område jämfört med regeringen, och Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna minskar med så mycket som 130 miljoner för 2016.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Anf. 18 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Människor har i alla tider ägnat sig åt att handla med varandra, såväl med sina grannar som med mer långväga kontakter. Handel har alltid haft stor betydelse, på gott och ont. Den har lett till ökat välstånd, till utbyte av idéer och kunskap samt till fredliga förbindelser med olika kulturer.

Tanken att länder som är sammanbundna genom handel är mindre benägna att hamna i väpnad konflikt är fortfarande aktuell. Det var en grundtanke med kol- och stålunionen, som bildades efter andra världskriget och sedan utvecklades till dagens EU.

Men genom historien finns det också alltför många exempel på handelsverksamhet som fått förödande konsekvenser. Handeln med slavar, där människor rövades bort från Afrika för att säljas till Nord- och Sydamerika, skapade förvisso ekonomisk tillväxt och gjorde vissa rika. Men det stora flertalet fick betala ett fruktansvärt pris, och såren är ännu inte läkta. Denna djupt omänskliga handel har med rätta kastats på historiens soptipp.

Vi får dock inte glömma hur viktigt det är att såväl stater som företag tar sitt ansvar för att handel och export bedrivs utifrån en värdegrund baserad på respekt för mänskliga rättigheter, miljö och demokrati.

Detta står väl uttryckt i den överenskommelse som S och MP gjorde när vi bildade regering: "Världens länder är allt mer ekonomiskt beroende av varandra och delar ansvaret för miljön på vår planet. Globaliseringens fördelar ska komma alla till del. Det kräver att människan sätts före marknaden. Demokratin behöver globaliseras och globaliseringen demokratiseras. Större ansträngningar måste göras på att öka antalet demokratiska stater i världen."

Vi har också den svenska politiken för global utveckling, PGU. Den innebär att alla politiska beslut och alla politikområden ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter, människors demokratiska delaktighet, fattigdomsbekämpning och miljömässig hållbarhet. En enig riksdag beslutade om den 2003. Regeringen tar den på stort allvar liksom de nya utvecklingsmålen som antagits av FN, Agenda 2030, där handel ingår som en viktig del för hållbar utveckling.

Det finns mycket att säga om exportstrategin och om handlingsplanen för hållbart företagande, som vi också ska debattera i kammaren i dag. Här finns mycket som är steg i rätt riktning mot den goda handeln och exporten. Jag kan inte tala om allt utan får uppehålla mig vid några saker.

Företag, stora som små i olika branscher, handlar som aldrig förr över gränserna. Men marknaden består inte enbart av privata producenter och konsumenter. Stater har alltid haft en viktig roll för handeln, ofta som självständig aktör men också genom att skapa regelverk för hur handeln ska bedrivas och på vilka och vilkas villkor. Så är det givetvis än i dag. Staten kan och bör stödja export av varor och tjänster som bidrar till att lösa de stora globala samhällsutmaningarna.

Det finns många kloka åtgärder i regeringens exportstrategi som kan hjälpa till att ta vara på den enorma potential som svenska företag har när det gäller att bidra till att lösa exempelvis utmaningarna på miljöområdet.

Samordning och stöd till företag så att flera företag kan gå samman och ta sig an större projekt inom till exempel förnybar energi, avfallshantering och samhällsplanering är viktigt och bra. Det kan ge verkliga vinn-vinnlösningar.

De regionala exportcentrumen, som redan har börjat öppnas, är jätteviktiga för att ta till vara den kunskap och de närverk som finns i hela landet.

Vi får inte glömma de kommunala bolagen. De har mycket att bidra med, inte minst på miljöområdet och inom samhällsplaneringen. Här finns för övrigt ytterligare hinder att undanröja. Även om det finns mycket bra i denna strategi finns det fler saker att göra. De kommunala bolagen begränsas nämligen av otidsenlig lagstiftning som behöver moderniseras så att de kan konkurrera och exportera på lika villkor som andra företag. Världen har inte råd att inte ta vara på alla goda krafter.

En annan bra sak i exportstrategin är att vi ska etablera fler konsulat och honorärkonsulat i världen. Som har nämnts finns det många svenskar med bakgrund i andra länder. De har unika förutsättningar att göra stora insatser till nytta för såväl Sverige och svenska exportföretag som sina forna hemländer.

Jag talade för en tid sedan med representanter för handelskammaren i Erbil i irakiska Kurdistan. Där efterlyser man samarbete med Sverige för att komma framåt när det gäller förnybar energi och att bryta oljeberoendet, utveckla ekologiskt jordbruk och hjälpa ungdomar och medborgare i allmänhet att skapa företag, kunna försörja sig på hemmaplan och slippa ge sig av utomlands. Det är ett exempel på behovet av svensk representation på fler ställen i världen.

Besöksnäringen har tagits upp, och jag vill passa på att understryka hur viktig denna växande bransch är. Helena Lindahl gav oss siffror på hur många jobb och hur mycket pengar den genererar. Då gäller det att vi tar väl vara på de unika natur- och kulturmiljöer som turister från när och fjärran vill komma hit och uppleva.

I alla komplexa sammanhang uppstår konflikter mellan olika intressen. Då gäller det att hålla huvudet kallt och minnas att det, när det är aktuellt med exploatering av naturresurser, mineraler och så vidare, många gånger kan vara mer ekonomiskt lönsamt - inte bara ekologiskt - att låta gammelskogen stå kvar här och var och att låta mineraler ligga kvar ibland, såväl för samhället som för företagen och jobben på lång sikt.

Det har talats mycket om flyg här, men hur fint vore det inte med nattåg från kontinenten - vilka semestrar skulle inte det kunna bli?

Herr talman! Ökad handel är trots allt inte automatiskt av godo i alla lägen. Jag vill lyfta blicken lite grann för att få perspektiv. Det beror på vad som säljs och på vilka villkor. Världen behöver till exempel knappast mer vapenhandel. Däremot är behovet av solceller, malariamedicin och liknande enormt.

Det är viktigt att ha i bakhuvudet vad den store miljöekonomen Herman Daly påpekade, nämligen att det är förnuftigare att byta recept än att skicka kakor mellan länder. Det sistnämnda genererar onödiga transporter som skapar onödig miljöbelastning, och den ekonomiska tillväxt som uppstår blir därmed, med Dalys ord, oekonomisk totalt sett.

En ansvarsfull export och handel kräver ett regelverk som skyddar människor och miljö och inte ensidigt gynnar stora röststarka transnationella företag på bekostnad av andra intressen. I många handelsavtal finns så kallade investor state dispute settlements, mekanismer som ger företag rätt att stämma stater om de anser att staterna har inskränkt deras möjligheter att göra vinst eller deras investeringar.

Jag vill passa på att lyfta fram något som kanske inte tas upp lika ofta, nämligen att människor som drabbas av företags verksamhet också måste ha möjlighet att hävda sina rättigheter och få kompensation och upprättelse. Även om intentionerna är de bästa kan det ibland gå fel och mänskliga rättigheter kränkas eller miljö förstöras. Även naturen och kommande generationer måste ha en röst, och det måste finnas ett slags likhet inför lagen såväl för människor och miljö som för företag.

Det finns flera tänkbara vägar som jag tänkte utveckla i mitt nästa anförande, om jag hinner. Men låt mig kort nämna här att det bland annat finns ett förslag om internationell lagstiftning om ekocid, det vill säga allvarlig förstörelse av natur och livsmiljö. Det är en sak som Sverige med fördel skulle kunna driva i FN.

Det är verkligen ett stort steg framåt att regeringen i handlingsplanen för hållbart företagande vill stödja och uppmuntra företag att göra rätt och respektera mänskliga rättigheter genom frivilliga initiativ, regelverk och riktlinjer, för att skydda mänskliga rättigheter och miljö.

Jag tycker dock att vi i ett nästa steg måste fundera på om man ska gå vidare och jobba för bindande regler för stora transnationella företag. Det är ett arbete som drevs i FN men som lades ned på 1990-talet. Nu har det tagits upp igen i en arbetsgrupp, och där menar jag att Sverige skulle kunna göra mycket stor nytta.

Med allt detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Anf. 19 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Det var mycket trevligheter som handel kan bidra till. Det är tåg, natur, god miljö och villkor som ska vara uppfyllda. Handel kan uppenbarligen, enligt Miljöpartiet, vara en viktig del i att utveckla världen.

Annika Lillemets nämnde att det finns problem här, nämligen företag som kan stämma stater. Vi har haft denna diskussion tidigare, och vi kommer att ha den många gånger.

En konkret fråga: Tycker Miljöpartiet att svenska företag som etablerar sig i andra länder inte ska ha möjlighet att kunna åberopa sin rätt om nationer ändrar villkoren eller förutsättningarna för deras verksamhet i de länderna? Det är en konkret fråga.

Herr talman! Jag har noterat att Miljöpartiet, här genom Annika Lillemets, talar väl om att det finns möjlighet att exportera kunskap om miljö, bostadsbyggande med mera. Vi har svensk kultur som kan exporteras. Sverige är väldigt duktigt på utbildning. Det finns stor kompetens inom utbildning där Sverige kan sälja tjänster.

Jag har låtit göra en undersökning. Som jag nämnde tidigare har vi en handelsminister som tyvärr bara verkar på tredjedelstid. Men statsministern har sagt att hela regeringen är handelsministrar. Jag har tittat på vilka utlandsresor som Mehmet Kaplan, Åsa Romson, Gustav Fridolin, Alice Bah Kuhnke och Isabella Lövin har gjort och vilka som har varit handelsfrämjande. Från Regeringskansliet har jag fått svaret att ingen resa har kunnat anges som handelsfrämjande.

Varför har inte Miljöpartiets ministrar genom aktiv handling visat sig vara handelsministrar?

Anf. 20 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Tack för viktiga frågor, Hans Rothenberg!

Hur definierar man handelsfrämjande? Det är en bra fråga. Om vi tar biståndsminister Isabella Lövin finns det en viktig sak. När det gäller de länder som vi har haft utvecklingssamarbete med och gett bistånd till förut och som nu har kommit upp en bit, blivit lite rikare och klarar sig bättre själva har vi en stor uppgift att hjälpa dem att komma vidare och transformera vårt samarbete och vårt förhållande med dem till att inte bygga på bistånd utan i stället på handelsrelationer.

Jag har svårt att se skillnaden, om jag ska vara ärlig. Är inte detta indirekt handelsfrämjande? Jag vet inte hur handelsfrämjande definieras av Hans Rothenberg. Jag ser det definitivt som handelsfrämjande att hålla fast vid kontakterna och se hur de kan vidareutvecklas.

Jag vet naturligtvis inte i detalj vad våra ministrar har gjort på sina utrikesresor, eftersom jag inte har följt med på dem, men i någon mening är allt handelsfrämjande. Att bara exponera svensk kultur, tala om vad som finns och så vidare befrämjar handel på sikt. Man får inte göra det så snävt som Hans Rothenberg vill.

Om det finns rättssystem som fungerar i länder är det absolut ingenting som hindrar svenska företag från att stämma stater om de gör något otillåtet mot företagen. Det är rimligt. Som jag sa måste det vara likhet inför lagen. Jag tror inte att detta är något problem i de flesta fall.

Anf. 21 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Tack för svaret!

Det är självklart att biståndspolitiken är till för att förbereda så att det sedan kan övergå i handel. Så har de flesta handelsministrar och biståndsministrar agerat de senaste decennierna. Det är självklart. Jag utgår ifrån att Isabella Lövin också beaktar denna fråga när hon är på utlandsresor.

Min det finns ytterligare ministrar med miljöpartimärke på kavajslaget som inte har nyttjat sina möjligheter att på utlandsresor också agera handelsfrämjande. Då menar jag inte att man, när man är på utlandsresor, i förbigående ska nämna att det vore bra om vi kunde utbyta lite handel oss länder emellan.

Här handlar det om att ifall alla ministrar i regeringen också är handelsministrar ska bostadsministern kunna ha en idé om vilka insatser man ska göra när man är på resor för att kunna bidra till att sälja svenska byggentreprenörers tjänster och produkter utomlands. Inom miljöområdet undrar jag vad miljöministern har gjort för att sälja svensk cleantech utomlands. Och vad har kulturministern gjort för att sälja svensk kultur utomlands?

När man ställer en fråga och vill få reda på vad de har gjort på de här resorna är det ganska enkelt att svara. Men jag har inte fått några svar. Därför vilar det ett stort ansvar på Miljöpartiets ministrar i regeringen att visa att de också är handelsministrar.

Det var bra att höra Annika Lillemets säga att svenska företag givetvis ska kunna stämma stater om de hamnar i trångmål. Ja, det är precis detta som den tvistlösningsmekanism som heter ISDS handlar om. Det är den som ska vårdas, och det är den som alla länder har nytta av ömsesidigt gentemot varandra. Det har svenska företag stor nytta av när de är ute och etablerar sig runt om i världen. Det tycker jag att Miljöpartiet borde vårda mer.

Anf. 22 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Det är klart att det behövs tvistlösningsmekanismer. I alla mänsklig verksamhet uppstår ju intressekonflikter. Men de får inte utformas så att de går före demokratiskt fattade beslut och beslut som syftar till att skydda mänskliga rättigheter, miljö och hälsa, djurskydd och andra samhällsintressen. Det är vi nog alla ense om - hoppas jag verkligen. Men det finns en berättigad oro över hur de utformas i olika handelsavtal.

Visst behövs någon form av tvistlösningsmekanism, som inte förbryter sig mot de här absolut viktiga samhällsintressena och demokratin. Det tror jag inte att det är några problem med. Har vi fungerande rättsstater har vi också ofta sådana på plats.

Man kan alltid klaga på regeringen och säga att det borde göras mer. Men jag är själv stolt över det som hela regeringen står för vad gäller hållbart företagande och exportfrämjande. Det är massor av saker. Man vill ta till vara de regionala krafterna, regionala exportcentrum. Det är en stor kraftsamling, så jag tycker nog att Hans Rothenberg - förlåt uttrycket - är lite gnällig. Det tycker jag nog. Jag tycker att det finns stor potential och att det redan görs mycket. Men hur man etiketterar det är en annan sak.

Anf. 23 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Det är intressant att i Miljöpartiet, som har flera representanter i näringsutskottet som har hand om olika frågor - i motsats till ett visst annat parti, som får ta alla frågor - blir det ibland lite motsägelsefullt i åsikterna kring olika saker. Ibland blir det också lite svårbegripligt, vilket gör att jag behöver ställa en fråga till Annika Lillemets.

När man i en debatt som handlar om exportstrategi använder uttrycket att det finns de som "drabbas av företagsamhet" undrar jag lite grann vad Lillemets menar. Är det så att man drabbas negativt av människor som uttrycker en vilja att driva företag? Då ska vi kanske inte delta i debatten över huvud taget, för det handlar ju om företag som bedriver export och att vi behöver ha en strategi för det arbetet.

Så till nästa fråga. Jag tror att vi är ense om - Annika Lillemets, jag och alla andra - att vapenhandel i sig kanske inte är något gott som vi tycker ska främjas i onödan, så att säga. Men om man därutöver nämner att det bara är bra med handel, utveckling och export av malariamedicin och solceller, som Annika Lillemets nämner, måste jag ändå fråga om det verkligen inte finns några andra saker som man kan tänka sig att exportera eller importera och därmed bidra till internationell handel med.

Den tredje frågan ska jag snabba mig med. Det är frågan hur Miljöpartiet och Annika Lillemets ser på möjligheten för utländska företag att etablera sig i Sverige om de inte kan använda flyget.

Anf. 24 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Det var många viktiga frågor. Jag får se hur många jag hinner svara på.

Om uttrycket "drabbas av företagsamhet": Det händer tyvärr. Vi kan ta Arla i Saudiarabien, där man i fabriken tog migrantarbetares pass, så att de inte kunde resa från landet. Vi kan ta en underleverantör till i det här fallet statliga Vattenfall, som köpte kol från ett bolag i Colombia, där man mördade fackföreningsledare. Vi kan ta textilindustrin, där det finns stora problem och där folk har fått arbeta under omänskliga förhållanden, där de har brutit mot ILO:s kärnregler och det har varit mer eller mindre slavarbete. Vi har också hemska olyckor där man har låst in arbetare som sedan har brunnit inne.

Man kan hålla på hur länge som helst. Ibland går det tyvärr fel. Sådant kan hända.

Jag tror inte att någon som håller på med företagsamhet vill att det ska bli så. Men med kostnadsjakt och kanske när det är svårt att hålla koll på underleverantörer kan det gå fel, även om man har de bästa intentioner. Då måste de som drabbas ha en reell möjlighet att få upprättelse, kompensation och förbättring av sina villkor där så är möjligt. Det skyddet måste stärkas.

Vi kommer väl in på detta igen, när vi debatterar hållbart företagande. Det är mycket bra att många företag arbetar med detta. Det har gjorts mycket, men det finns saker kvar att göra. Där ser jag ett behov av att gå vidare och titta på bindande regler för att stärka skyddet för människor.

Sedan har vi exemplen på vad som är vettigt att exportera och importera. Det var just exempel, Penilla Gunther. Det finns naturligtvis mycket mer än solceller och malariamedicin. Det finns hur mycket som helst som kan vara bra att exportera och importera. Det var just exempel.

Anf. 25 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag kan naturligtvis hålla med Annika Lillemets om de exempel som hon nämner om förfärliga arbetsförhållanden för människor. Sådant ska vi inte bidra till. Vi ska inte ha svenska företag som skämmer ut sig i resten av världen genom att bidra till vare sig miljöförstöring eller förstörelse av människor, djur eller natur - absolut inte. Vi kommer som sagt tillbaka till det i nästa debatt om kriterierna för hållbart företagande.

Man kan väl nästan säga att det då handlar om dåliga företag där jag tror varken den svenska regeringen eller någon av oss andra vill främja exporten av deras varor eller tjänster, därför att de faktiskt inte förhåller sig på rätt sätt till de internationella konventioner som finns kring att driva företag och inte minst arbetsrättsliga regler. Men det är liksom en helt annan sak.

Det handlar inte om att "drabbas av företagsamhet" men att drabbas av dåliga förhållanden, som dåliga företag bidrar till i andra länder. Det är något annat. Jag tycker att vi ska vara noga med orden.

De små och medelstora företagen är känsliga i de här fallen. Det handlar väldigt mycket om att ha goda villkor för dem att kunna växa och utvecklas och kunna sprida sina produkter på ett gott sätt med hjälp av till exempel Exportkreditnämnden. Den här strategin ska medverka till det.

Jag efterfrågar fortfarande något fler exempel från Miljöpartiets sida, där man faktiskt kan säga: Detta är Sverige bra på, det här skulle vi kunna ha mer export av.

Sedan har vi den sista frågan, icke att förglömma: frågan om flyget.

Anf. 26 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Det låter som om vi i grunden är överens om att vi ska främja bra företagsamhet och inte dålig företagsamhet. Men som jag sa: Även med de bästa intentioner kan det ibland gå fel, och det är därför vi behöver starka institutioner och kontroll- och uppföljningsmekanismer för allas skull. Det kan vi prata om länge.

Beträffande flyget: Vem har sagt att vi ska lägga ned allt flyg? Jag har inte gjort det. Däremot ska vi inte expandera det hur mycket som helst. Det är nämligen inte klimatvänligt. De transporter som kan gå med klimatvänligare transportslag, som tåg och sjöfart, är det vi ska satsa på i första hand. Sedan kommer det alltid att finnas flyg. Men vi ska inte bygga ut det i onödan utan alltid välja det resurssnålaste och minska behovet av transporter, vilket jag försökte belysa, och ha ett transportsnålt och smart samhälle.

Jag nämnde några exempel på vad vi är bra på och kan exportera från Sverige. Det gäller miljöteknik, biogas, samhällsplanering och avfallshantering. En annan stor sak är musik och kultur som är en enormt stor exportvara, som dessutom är både trevlig och miljövänlig. Det sliter inte alls på miljön. Jag riktar ett tack till kommunala musikskolan.

Det finns alltså mycket som vi är bra på och som vi kan stödja, sprida och samarbeta med andra om. Vi kan ha ett ömsesidigt lärande, inte minst i fråga om samhällsplaneringen.

Anf. 27 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Annika Lillemets talar som alltid mycket och bra om miljö- och klimatfrågor. Det ska du ha en eloge för, Annika Lillemets. Du sa bland annat i din replik att du inte vill bygga ut flyget i onödan.

I regeringens exportstrategi finns det ett stycke längst bak som heter Fler direktflyglinjer till och från Sverige. Där står det bland annat att svenska flygplatser har för få direkta flyglinjer till viktiga städer i tillväxtländerna.

Jag måste säga att jag är lite förvånad över att Miljöpartiet har gått med på detta. Ska vi tolka det som att det är viktigt för Annika Lillemets att det finns en flyglinje mellan Linköping och Riyadh? Varför vill Miljöpartiet att vi ska flyga mer?

Anf. 28 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Nu har Miljöpartiet inte egen majoritet vare sig i regeringen eller i riksdagen. Det kan kanske förklara en del. Och Riyadh var ju också ett exempel.

Det som regeringen också gör och som är bra är att satsa på att rusta upp den svenska järnvägen för att få över mer gods på tåg och även att få över mer gods på fartyg till sjöss. Det är viktigt att komma ihåg, och det är naturligtvis någonting som jag som miljöpartist är glad över att regeringen gör.

Anf. 29 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag tackar Annika Lillemets för svaret. Jag tror att vi i grunden egentligen står ganska nära varandra. Men jag är ändå lite förvånad över att Miljöpartiet går med på ett sådant stycke som finns i exportstrategin 4.22, där man så tydligt säger att man vill ha fler flyglinjer till och från Sverige direkt till andra länder.

Jag tror att det vore bättre om vi tillsammans tryckte på för att det ska satsas mer på järnvägen till våra internationella flygplatser, så att de flyg som går därifrån direkt till tillväxtländerna, oavsett om det är Riyadh i Saudiarabien eller Tyskland, är fullsatta och så att vi inte förstör miljön mer än vi behöver.

Tyvärr har vi under lång tid sett att det inte längre är någon politisk åsikt som är helig för Miljöpartiet eller som inte är förhandlingsbar.

Anf. 30 Annika Lillemets (MP)

Herr talman! Som sagt, alla goda krafter behövs för att ställa om samhället i klimatvänlig riktning, och Håkan Svenneling sa en hel del viktiga saker.

Regeringen satsar. Järnvägsunderhållet och järnvägsutbyggnaden är mycket eftersatta. Det är bara full fart som gäller här, och jag hoppas på stöd från så många som möjligt.

Jag passar på att upprepa att vi också har en politik för en smartare hushållning och cirkulär ekonomi, vilket minskar resursanvändningen. Vi vill också arbeta på olika sätt för att Sverige ska bli ett av de första fossilfria välfärdsländerna.

Det händer alltså mycket på området, även om det finns en del som jag definitivt inte hade förespråkat om jag och mitt parti hade fått bestämma helt själva. Men sammantaget går vi ändå i rätt riktning. Vi arbetar seriöst med att minska Sveriges klimatpåverkan. Och där behöver vi, som sagt, alla goda krafter som kan hjälpa till med det - Håkan Svenneling och alla andra.

Anf. 31 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Jag vill inleda denna debatt med att faktiskt tacka för det beröm som regeringen har fått från många partier för att vi har tagit fram denna exportstrategi. Jag är lite partisk, men jag måste säga att den här frågan är bland de viktigaste frågorna för oss att diskutera i denna kammare eftersom svensk ekonomi är oerhört beroende av vår export och av våra internationella handelsrelationer. Och den här debatten vittnar om det.

Jag vill börja med att nämna att det i Dagens Industri den 29 februari står: Svensk export vinner mark.

Många i näringsutskottet läste naturligtvis Dagens Industri då. Men det är första gången på 20 år som svensk export vinner marknadsandelar på de internationella marknaderna. Det är en mycket glädjande utveckling därför att en bakgrund till denna exportstrategi naturligtvis är vikten av exporten för vår svenska ekonomi. Men det finns också ett historiskt perspektiv, att vi nu har ett antal år bakom oss där svensk export har tappat mark.

Om man tittar på några av våra konkurrentländer, som Tyskland och Nederländerna, har deras export utvecklats nästan dubbelt så bra som den svenska exporten under ett antal år. Detta är naturligtvis inte långsiktigt hållbart. Väldigt mycket av svensk ekonomi är nämligen uppbyggd på export och handel med andra länder och bidrar mycket till vår bnp men naturligtvis också till finansieringen av vår välfärd.

Jag tycker att exemplet Västra Götaland och det lyft som nu sker av exporten där visar vilken enorm betydelse som exporten har för sysselsättningen i vårt land. När exporten är med och drar vår ekonomi som den nu gör ser vi också en positiv utveckling på svensk arbetsmarknad - fler nya jobb men också en fallande arbetslöshet. Det här betyder därför otroligt mycket för svensk ekonomi.

Det är uppenbart att alla vi som deltar i den här debatten i dag delar insikten om exportens och handelns betydelse för Sverige. Men jag vill ändå nämna bara en siffra för att sätta detta i ljuset. Kommerskollegium presenterade i slutet av förra året en rapport som visade att den direkta exportindustrin i dag sysselsätter 678 000 människor. Men om vi räknar in de företag som är direkt beroende av exporten för sin verksamhet och som understöder exportsektorn blir det 1,3 miljoner människor som går till jobbet varje dag tack vare svensk export. Detta är alltså otroligt viktigt för svensk ekonomi. I princip var tredje människa som går till jobbet gör det tack vare svensk export.

Detta är en del av bakgrunden till att vi från regeringens sida har valt - det var nästan det första vi gjorde i regeringsställning - att prioritera arbetet med exporten, ta fram denna exportstrategi och också växla upp det exportstödjande arbetet ganska dramatiskt budgetmässigt.

När vi tittar på de problembilder som ändå finns av svensk export är vi mest beroende av export till våra nära grannländer. Det är inte konstigt. Ungefär 70 procent av svensk export går till Europa. Men när vi tittar framåt ser vi att ungefär 80 procent av den förväntade tillväxten i världsekonomin kommer att ske utanför Europa. Därför måste vi jobba med att nå fler tillväxtmarknader runt om i världen för att Sverige inte ska gå miste om den exportutveckling som vi har möjlighet att ta vara på för svensk ekonomi.

En annan sak som jag tycker är mycket viktig och som ligger bakom denna strategi är att bara 10 procent av de svenska företagen exporterar. Det finns en enorm potential att få fler små och medelstora företag att våga och vilja ta steget ut på exportmarknaden. Vi vet att det har mycket stor betydelse för svensk ekonomi, men det har också mycket stor betydelse för sysselsättningen i vårt land. Det är nämligen genom små och medelstora företag, som tar steget ut på exportmarknaden och har behov av att expandera och göra nyanställningar, som vi kan få en stor sysselsättningseffekt.

Strategin pekar egentligen ut ett antal utmaningar. Fler små och medelstora företag måste våga och vilja exportera, vilket jag just nämnde. Svenska varor, tjänster och system måste nå högre upp i förädlingskedjan. Sveriges attraktionskraft för investeringar, kompetens och turism måste öka. Och den globala handeln måste hållas öppen. Det är detta som ligger till grund för regeringens exportstrategi.

I exportstrategin finns det 22 konkreta insatser utpekade som vi nu jobbar med för att förverkliga den. Man kan säga att det är fokus inte bara på att få små och medelstora företag att ta steget utan också, vilket är viktigt, på att inte glömma bort våra stora exportföretag i Sverige och deras möjligheter att vinna inte minst de stora affärerna på en global arena. Det betyder otroligt mycket för svensk ekonomi och långsiktigt för vårt välstånd.

Utarbetandet av strategin har skett i väldigt nära dialog med näringslivet. Såväl enskilda företag och branschföreningar som fackliga organisationer har bidragit till arbetet med att fundera på vad som behöver göras ytterligare för att vi ska bli bättre i vårt exportfrämjande. Jag vill tacka för den dialogen. Det mottagande som exportstrategin har fått, inte minst från näringslivets sida, visar att man anser att vi har följt upp samtalen på ett bra sätt och identifierat viktiga områden som de har påpekat och som vi nu jobbar med. Det gäller både för stora företag och för små och medelstora företag.

Nu pågår arbetet med att implementera och genomföra de 22 insatserna. Jag vill ge några exempel till riksdagen för att visa hur arbetet pågår och vad som händer i strategin.

Det första är att vi jobbar väldigt hårt med att effektivisera det statliga exportfrämjandet. Det ironiserades lite grann kring begreppet Team Sweden och försöket att få ihop de svenska aktörerna och samarbeta mycket. Jag ska säga att det i de dialoger vi hade var en fråga som engagerade näringslivet mer än någon annan. Man sa: Det är för många aktörer, det är svårt att veta vem som gör vad. Kan ni inte samordna insatserna så att det blir lättare för företag att hitta rätt i det stöd som ändå finns och utveckla det stöd som finns för små och medelstora företag att gå på export?

Det är därför vi skapar en organisation här hemma för att försöka skapa bättre och tydligare ingångar för företag runt om i Sverige, genom de regionala exportcentrum vi nu har beslutat om - de sex första - för att se till att företag får en dörr in men också hjälp inom 24 timmar. Det är även en samordning av våra insatser på viktiga internationella marknader. Att alla våra aktörer kan hjälpas åt och dra åt samma håll betyder mycket för att vi ska lyckas inte minst på svårare marknader runt om i världen. Vi har tagit beslut om att stärka närvaron på viktiga marknader. Vi har öppnat generalkonsulatet i New York igen, och vi öppnar nya ambassader i Tunisien, Filippinerna och Peru. Business Sweden har öppnat utlandskontor i Singapore och avser att snart öppna i Teheran.

Vi har fattat beslut om de regionala exportcentrumen, som jag nämnde, för att samordna de statliga aktörerna och involvera de regionala aktörerna och andra aktörer som finns för att främja företagande regionalt runt om i Sverige. Det ska alltså inte bli någon avgränsning utan snarare en inbjudan att samverka ännu mer regionalt i Sverige. Statskontoret har just kommit med sin granskning av det nationella främjandet, och jag tror att de använde orden "en stor röra" på regional nivå. Det visar behovet av att kraftsamla på regional nivå för att göra det enklare för företagen att hitta rätt.

Vi kommer efter sommaren att starta den digitala exportinformationen, ett enda fönster vi håller på att samla på hemsidan verksam.se, för att visa det statliga stöd som finns för att få rådgivning, marknadsföring, finansiering etcetera på ett enda ställe. Business Sweden står nu också i startgroparna för att sjösätta en informationskampanj riktad till små och medelstora företag för att informera om vikten av export och vad för stöd och hjälp man kan få för att internationalisera sin verksamhet. Det strategiska arbetet med att vinna fler av de största globala affärerna har påbörjats, och Business Sweden har tillsammans med Svenskt Näringsliv redan identifierat ett antal pilotprojekt för att se hur man kan jobba strategiskt för att vinna de stora internationella affärerna.

Flera insatser har påbörjats när det gäller att stärka Sverigebilden. Nyligen lanserades till exempel ett digitalt skyltfönster för de kulturella och kreativa näringarna. Det lanserades i Austin i USA, och vi gör särskilda insatser med Sverigebilden i till exempel Indien. Vi gör även särskilda insatser för att öka turistfrämjandet i både Indien och Kina; under våren öppnas tio nya viseringskontor i Kina för att underlätta till exempel turistströmmarna till Sverige.

FN-strategin när det gäller att vinna stora internationella upphandlingar har också gått vidare. Vi har gjort en resursförstärkning av vår närvaro i New York för att kunna jobba strategiskt för att Sverige ska ha möjlighet att ta hem en del av de stora affärer som finns i FN-systemet. Vi jobbar också med att stärka svensk talangattraktion genom till exempel Svenska institutet.

Vi märker att vi är igång med insatser. På många av dessa 22 områden går arbetet framåt. Jag ville ta lite tid för att visa att det nu är fullt fokus på genomförandet. Det är också en stor öppenhet - märker vi att någonting inte riktigt fungerar gör vi om och gör rätt, för ambitionen är att se till att öka våra framgångar på internationella marknader. Då ska vi också lära av det vi gör under tiden.

Som några av er har lyft fram i debatten vill jag också poängtera vikten av att genomförandet av exportstrategin sker i samklang med den nationella handlingsplanen för företagen och mänskliga rättigheter. Det är första gången en regering kopplar ihop de här två frågorna och jobbar strategiskt med det. Det blir ännu viktigare eftersom ett antal av de prioriterade marknader vi pekar ut i exportstrategin är svåra marknader där det finns omfattande korruption eller brister i mänskliga rättigheter. Därför är det ännu viktigare att jobba med hållbart företagande ihop med frågan om exportstrategin, och det tycker vi är väldigt viktigt.

Vi ser att exportstrategin ska bidra till regeringens övergripande mål att bekämpa arbetslösheten och få EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Vi är på gång med genomförandet, och jag vill avslutningsvis konstatera att detta innebär en rejäl uppväxling men förhoppningsvis också ett långsiktigt engagemang från Sveriges sida att ta exportfrågorna och handelsfrågorna på större allvar. Jag hoppas också att vi framgent kan nå en större politisk enighet om vikten av dessa frågor. Den debatt som än så länge har varit har nämligen speglat en stor enighet om betydelsen, men det är också viktigt att vi når enighet inte minst om de ekonomiska satsningarna framöver för att göra detta.

Jag hoppas alltså att vi får se fler positiva rubriker om svensk export under de närmaste åren. Det är i alla fall det vi jobbar med, och förhoppningsvis ska exportstrategin leda till det.

(Applåder)

Johan Nissinen (SD)

Anf. 32 Johan Nissinen (SD)

Herr talman och näringsminister Mikael Damberg! I exportstrategin nämns utmaningar när det gäller att få små och medelstora företag att börja exportera. Om jag utgår från mitt eget område, som är en entreprenörsregion som kallas Gnosjöregionen i södra Jönköpings län, finns det ganska tydliga anledningar till att företagen inte vill eller kan exportera eller växa. Anledningarna gäller troligtvis för hela Sverige.

Vi har problem med generationsskiftet. Barnen vill inte ta över, eller så vill företagarna inte sälja till utomstående.

Företagarna vill inte exportera eller växa, för de är nöjda med att ha ett avbetalat hus eller en sommarstuga och kunna resa en gång om året. Varför skulle de vilja riskera detta?

De vill men kan inte, för det finns inte möjlighet att anställa. De har inte tid att anställa och lära upp.

Det är kompetensbrist, men utbildningarna finns inte - och finns utbildningarna vill folk inte utbilda sig till det.

Löser man dessa fyra problem kommer tillväxten och exporten att öka. Hur ser näringsministern och regeringen på detta?

Anf. 33 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Jag tackar för frågan. Jag tror att detta är en av nycklarna. Det har tidigare funnits en bild i Sverige av att små och medelstora företag inte exporterar så mycket eftersom vi har stora företag och de små företagen är underleverantörer till dem. På något sätt bedriver de alltså export i alla fall.

Jag tycker att den logiken haltar. Är man ett litet företag i Sverige och de facto klarar att leverera till multinationella företag i Sverige finns det ju ingenting som hindrar att man levererar till andra multinationella företag runt om i världen. Jag tror att detta är en kulturfråga och en kunskapsfråga. Jag tror nämligen att små och medelstora företag får väldigt svårt att klara konkurrensen på fem och tio års sikt om de inte växer i marknad, inte finns på internationella marknader och inte har kontakter med fler kunder än kanske bara en enda stor. Jag tycker alltså att den fråga som väcks av Sverigedemokraterna är viktig.

Vi tittar på vad som egentligen hindrar små och medelstora företag i dag, och tidsaspekten är naturligtvis en av de saker som ofta hindrar dem. Det finns särskilda program där man kan jobba över en längre tid med små och medelstora företag för att hjälpa dem att förstå vad de måste kunna och göra för att nå internationella marknader. Det är ett initiativ vi har. Ett annat är att titta på kompetensfrågan, där regeringen gör stora insatser i allmänhet för att öka möjligheten att rekrytera den kompetens som behövs. En aspekt som inte togs upp var finansieringsfrågan, som också är ett hinder för små och medelstora. Där har vi gett nya uppdrag till inte minst EKN att jobba mer mot små och medelstora företag för att möjliggöra expansion.

Hela syftet med detta är att tydliggöra vilken hjälp som finns att få och att rikta sig direkt till företag och säga: Det är viktigt med export, och det är faktiskt en fråga vi tar på allvar från statens sida.

Johan Nissinen (SD)

Anf. 34 Johan Nissinen (SD)

Herr talman! Det känns ändå som att näringsministern delar vår åsikt att det är väldigt viktigt och att man behöver göra en attitydförändring. Om man tittar på förslagen verkar det som att regeringen har tagit detta på allvar. Jag har förhoppningen att så kommer att ske när det väl går igenom. Jag nöjer mig med detta.

Anf. 35 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Hans Rothenberg är inte den enda som har kollat upp detta med resor. Jag har kollat upp att näringsminister Mikael Damberg har gillat att resa sedan han kom in i regeringen.

Under sin tid som minister har han besökt 18 länder. Fyra av dessa länder har varit fossildrivna ekonomier som också haft ett auktoritärt diktatoriskt styre. De jag i dag tänker på är Förenade Arabemiraten, Iran, Saudiarabien och Kina. Även Mikael Dambergs statssekreterare, Oscar Stenström, har farit runt i världen. Han har besökt 17 länder. Utöver en del av de länder som näringsministern har besökt har han också besökt de oljedrivna regimerna i Angola, Indonesien, Malaysia och Ryssland.

Av de 26 länder som pekas ut i exportstrategin är det endast 9 länder som räknas som demokratier enligt institutet Freedom House. De andra 17 länderna klassas antingen som delvis fria eller som diktaturer. Av de 17 länderna är det 15 som är oljeberoende eller har andra fossilberoende ekonomier. Samtidigt saknas en rad demokratiska länder som beräknas ha hög tillväxt de kommande åren.

Jag menar att det ur två aspekter är problematiskt att peka ut oljestinna diktaturer. Den första aspekten är att deras ekonomier inte är hållbara då oljan och fossila bränslen är förra seklets drivmedel. De har en svår väg att gå redan nu när oljepriset är lågt. De lär få det ännu tuffare när världen ställer om och lever upp till sina klimatambitioner.

Den andra aspekten är att svensk handel stärker diktatoriska styren och ser till att den rådande ordningen kan fortsätta. Det gör att Sveriges exportstrategi möjligtvis gör att Sverige kommer att exportera produkter men knappast demokratiska idéer. Frågan är om regeringen verkligen lever upp till sin ambition om feministisk utrikespolitik.

Varför, näringsminister Mikael Damberg, gillar du oljestinna diktaturer så mycket? På vilket sätt hjälper handel med dessa länder till att stärka Sveriges ekonomi och en demokratisk utveckling i världen?

Anf. 36 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Först vill jag reda ut en sak om prioriteringslistan. Det är klart att vi har valt bort ett antal europeiska länder som ligger väldigt nära oss. Vi jobbar där på en inre marknad, och behovet av hjälp och stöd från staten för att genomföra affärer är inte lika stort.

En av poängerna med prioriteringslistan är att identifiera marknader där det är svårare för företagen att navigera, svårare att göra rätt och svårare att hantera de hållbarhetsrisker som Vänsterpartiet lyfter upp i debatten. Själva poängen med en del av prioriteringarna är att hjälpa företag på svårare marknader. Det är där det politiska stödet till handelsfrämjandet blir viktigare och större.

Företag behöver sällan hjälp av en näringsminister i Tyskland eller i till exempel en oljestinn ekonomi som Norge. Det är klart att vi har olika roller i olika delar av världen. Vi har också valt ut länderna på grundval av: Vilka länder har kommit så långt i sin ekonomiska utveckling att de efterfrågar någon form av utbyte med svenska företag?

Exportstrategin handlar om att hjälpa företag att exportera. Då måste det finnas någon kund på andra sidan som är intresserad av att köpa eller att göra investeringar som spelar roll. Därför måste man också se hur långt länderna har kommit i sin ekonomiska utveckling när man tittar på vilka prioriteringar vi ska göra för vårt handelsfrämjande. Annars når inte strategin ända fram.

Det finns ett antal länder i strategin som är råvaruberoende. Det kan vara olja som i Saudiarabien, som nämns här. Brasilien är väldigt beroende av sin gruvindustri och också sin oljeindustri. Det är nu stora problem på råvarumarknaderna i världen, och det påverkar också dessa länders ekonomiska utveckling.

Jag ska sätta det lite i perspektiv. De länder som Vänsterpartiet räknar upp som har hög tillväxt är Ghana, Peru, Moçambique, Tunisien, Chile och Zambia. Vår handel enbart med landet Saudiarabien är i dag större än handeln med alla dessa länder tillsammans.

Anf. 37 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Näringsminister Dambergs exportstrategi skulle ha kunnat bli bra. Jag är i grunden positiv till att man tar fram en sådan strategi. Export är verkligen en grundbult i svenskt välfärdsbygge. Genom att satsa på exportindustrin stärker vi också Sveriges landsbygder. Det är ofta där som Sveriges exportindustri är lokaliserad även om huvudkontoret ligger i Stockholm eller någon annanstans.

Det verkar vara snabba cash i fossilekonomier som Näringsdepartementet är ute efter. Man har inte tagit fram de framväxande demokratierna där handel behövs för att utveckla länderna och deras demokrati. I exportstrategin prioriteras flera av Sveriges i dag största exportländer bort. Ministern är lite inne på varför man gör det.

Även om det inte är där som framtidens expansion kommer att ske är det där som gränshinder i dag gör störst skada. Om vi skulle ta bort gränshindren mot våra största exportländer som till exempel de nordiska grannländerna skulle specialiseringen i Norden kunna öka och industrikompetens kunna tas till vara på ett bättre sätt. Jag tycker att regeringen i stället har byggt nya murar mot våra grannar. Jag undrar vilka negativa effekter som till exempel gränskontrollerna mot Danmark har haft för vår export.

Det har också hänt en del i världen sedan näringsministern presenterade sina 26 prioriterade länder. Saudiarabiens ekonomi har inte direkt gått lysande sedan dess. Jag undrar om det kommer att komma en revidering av regeringens prioriterade länder, om den kommer att ta med växande demokratier och om stora exportländer kommer att komma med.

Anf. 38 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Vi kommer att fortsätta att ha fokus på de ekonomier och de länder där vi ser stora möjligheter för handel för svenska företag. Det är utgångspunkt i detta. Men det är inte bara ett kortsiktigt perspektiv där vi tittar på vilka länder som i dag är stora.

Låt mig ta ett annat exempel i exportstrategin. Det handlar om när Sverige har deltagit i bistånd under en lång rad år i länder och satsat stora pengar för att lyfta de länderna ekonomiskt och socialt. Vi har inte haft en strategi historiskt sett för hur man transformerar en relation som är en biståndsrelation med länder till en mer handelsbaserad och normal relation med länder på mer jämlika villkor.

Nu pekar vi ut Bangladesh, Bolivia, Kenya, Tanzania och Zambia som fem länder där vi vill jobba pilotmässigt. Hur jobbar man strategiskt i länder där vi har en lång tradition av biståndssamarbete för att växla över till en handelsrelation som kan vara gynnsam för dessa länder? Det handlar om att bekämpa fattigdom och att det ska leda till ekonomisk utveckling. Det ska också på lång sikt skapa ekonomiska möjligheter för Sverige att handla mer med de länderna. Frågan om hållbart företagande är definitivt en integrerad del av detta.

Jag delar inte Vänsterpartiets analys att vi ska sluta med handel med länder som inte alltid delar våra uppfattningar. Jag är helt säker på att det är bra för Kuba, som diskuterades förut, att handelsbojkotten lyfts och att det handlas mer med Kuba. Jag är övertygad om de reformvänliga krafterna i Iran skriker efter att ha mer utbyte med omvärlden.

Handel leder till mer utbyte men skapar också möjlighet för diplomatiska kontakter där vi kan berätta vad vi tycker och tala om vilka krav vi ställer på regimer runt om i världen för att respektera demokrati, mänskliga rättigheter och fackliga rättigheter.

Helena Lindahl (C)

Anf. 39 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Tack, ministern, för ditt tal om exportstrategin. Jag vill först framhålla att det är jättebra att man gör den här satsningen. Den är otroligt viktig.

Mikael Damberg sa tidigare att bara 10 procent av svenska företag exporterar. Om fler skulle göra det skulle sysselsättningen öka och svensk ekonomi tjäna på det. Men det måste också vara viktigt med goda förutsättningar på hemmaplan. Om svenska företag inte är konkurrenskraftiga redan från början blir det väldigt svårt när de ska jobba och konkurrera internationellt.

Regeringens exportoffensiv innebär ungefär 225 miljoner för 2015 och drygt 300 miljoner för resten av mandatperioden per år. Jag måste igen komma in på det som bekymrar mig. Ni aviserar skatter för företagen med 27 miljarder redan i år. Det är den största skattehöjning som någon regering har genomfört de senaste 20 åren.

Det finns andra saker också. När man aviserar om kilometerskatt eller talar om att begränsa vinster i välfärden påverkar allt sådant inhemskt företagande och förutsättningarna för det. Jag hoppas och tror att Mikael Damberg tar det på allvar. Det är inte positivt för svenskt företagande.

Jag vill fråga Mikael Damberg: På vilket sätt är det en offensiv satsning på export och svenskt näringsliv när man å ena sidan satsar 300 miljoner på export och å andra sidan storbeskattar de inhemska företagen med 27 miljarder redan detta år?

Anf. 40 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Kul att höra att det är otroligt viktigt med den här exportsatsningen, som Centerpartiet nu sa.

Det är lite olika debatter egentligen, men jag ska svara ändå. Det är klart att det är viktigt med goda förutsättningar i Sverige, men det Centerpartiet i första hand försvarar är ju sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga. Ärligt talat är Centerpartiet ganska ensamt om det. Alla era borgerliga kollegor har lämnat den positionen.

Det beror ju på något. Det kostade väldigt mycket och gav inte den effekt som ni hade trott. Då måste man från statens sida fundera på hur vi använder våra skattepengar så effektivt som möjligt för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Långtidsarbetslösheten bland unga har i princip halverats under den period som vi har avskaffat den nedsättning av arbetsgivaravgiften som ni drev igenom och som kostade väldigt mycket pengar.

Financial Times pekar just nu ut svensk ekonomi som kanske den sjätte snabbast växande ekonomin i världen med en tillväxt på 4 procent. Vi har skapat 80 000 fler jobb sedan valet. Arbetslösheten sjunker på bred front runt om i Sverige. Det är ett väldigt drag i svensk ekonomi.

I det läget vill vi fullt ut tillvarata möjligheterna med exporten, och det är det den här debatten egentligen handlar om, så vi kanske kan återkomma till det nu. Men jag får inte riktigt ihop det. Hur kan jag få beröm från alla de borgerliga partierna för den här exportstrategin, och så vill Centerpartiet ta bort 130 miljoner kronor? Det är ju hela åtgärdspaketet. De 22 insatserna som vi pekar på i exportstrategin kostar ju 130 miljoner kronor.

Jag hade förväntat mig att det stod någonstans i reservationerna att ni inte vill ha det här, för det är onödigt. Jag hade förväntat mig att ni skulle säga att ni inte vill ha de regionala exportkontoren, som vi nu beslutar om här. Om man ska genomföra det här måste man nämligen stänga sju åtta Business Sweden-kontor vid sidan av det, i Sverige. Det blir ingen informationskampanj till små och medelstora företag. Det blir resultatet om man följer er budgetmotion.

Helena Lindahl (C)

Anf. 41 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Tack, Mikael Damberg! Nej, det här är faktiskt inte alls olika debatter! De hänger ihop. Tror Mikael Damberg verkligen att man kan se export som någonting isolerat? Det är ju människor som står bakom de här företagen, och människorna som driver företagen behöver också goda förutsättningar.

Att vi i Centerpartiet skulle vara ensamma om att vilja stå fast vid sänkta arbetsgivaravgifter stämmer inte heller. Vi har faktiskt nästan hela näringslivet bakom oss, och det är näringslivet som Centerpartiet kämpar för. Jag står inte i den här kammaren för att imponera på Mikael Damberg eller på något annat parti, utan vi drivs av att vi ska ha bättre villkor för företagarna.

Sedan är det också så här att nysvenskar kommer hit. Väldigt många behöver sitt första jobb, och detsamma gäller våra ungdomar. Ta en sådan bransch som besöksnäringen! Den är väldigt tjänsteintensiv, och det innebär att alla ökade kostnader påverkar väldigt mycket. Då kan jag knappast tro att det inte har någon betydelse att arbetsgivaravgifterna för de unga höjs. Jag skulle tro att du kan fråga vem som helst inom besöksnäringen som driver ett företag, och du kommer att få svaret att Centerpartiet gör rätt som står fast vid det här.

Mikael Damberg försöker sprida dimridåer och säger att Centerpartiet vill ta bort 130 miljoner kronor i budgeten. Men hallå! Socialdemokraterna och den här regeringen vill beskatta det svenska näringslivet med 27 000 miljoner! Det går ju inte ens att jämföra. Dessa enorma skatteökningar kritiseras av näringslivet. Ni får den kritiken. Från näringslivets sida anser man att det ni gör är småpengar jämfört med dessa planerade skattehöjningar.

Detta skickar ni nu på företagen. Tycker inte näringsministern att det är genant?

Anf. 42 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Vi tar gärna en debatt om arbetsgivaravgiften för unga. Det gjorde vi i valrörelsen, och det gör vi nu. Vi påtalar att detta var dyrt och inte effektivt och att det är bättre att rikta insatser mot de unga som saknar jobb och har svårt att få jobb, framför allt de ungdomar som saknar gymnasieutbildning.

Det är den politiken vi ställer om och som nu leder till att långtidsarbetslösheten bland unga i princip har halverats, samtidigt som vi avvecklar en nedsättning av arbetsgivaravgiften.

Centerpartiet har något att förklara. Det är ju inte bara vi och verkligheten som visar det här, utan även de borgerliga partierna i övrigt har lämnat det förslaget. Ni är ju ensamma om det.

Om vi går tillbaka till exportstrategin som vi diskuterar nu måste jag dra slutsatsen att Centerpartiet inte vill ha regionala exportkontor, att man vill lägga ned fler Business Sweden-kontor runt om i Sverige, att man inte ska ha en informationskampanj till små och medelstora företag och att vi ska ha en svagare position på tillväxtmarknaderna med mindre representation från Sveriges sida.

Jag hoppas att Centerpartiet tänker om i den här delen, för jag tror att det här långsiktigt är väldigt bra, och det mottas väldigt positivt av näringslivet. Om det nu är så lite pengar som Centerpartiet argumenterar för hoppas jag att ni hittar dem i nästa års budget!

Anf. 43 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Tack, ministern, för att ni lägger fram en exportstrategi! Jag tycker att det borde vara en handelsstrategi. Vi kan klyva ord; det är inte det som det handlar om.

Det går bra för svensk export. Ja, det är inte konstigt, det. Vi har haft en mycket aktiv handelsminister under åtta år som har byggt vidare på att det går upp och ned med exporten. Det gör det alltid. Det beror på valutakurser, oljepriser, pappersmassapriser och basnäringspriser. Vi kan dock konstatera att Konjunkturinstitutet just nu kyler ned sin prognos: svagare utfall för världshandeln, global industriproduktion och inköpschefsindex sjunker.

Detta är den verklighet som vi har att stå på. Vi kommer alltid att se ambassader och handelskontor öppna och stänga, oavsett vilken regering det är.

Jag vill ändå komma in på resonemanget kring närmarknader och fjärrmarknader. Det är Tyskland och Norge som är de absolut största marknaderna. Ministern sa tidigare att det inte är här svenska företag behöver hjälp. Men det finns delar i den svenska exporten som kan utvecklas mer, och det gäller framför allt tjänsteexporten.

Jag kommer tillbaka till det här som vi har resonerat om tidigare, inte minst tjänsteexport inom välfärdstjänster, där Tyskland har en enorm potential i den jämställdhetsomgörning som det landet genomgår nu. Det blir fler kvinnor som kommer ut på arbetsmarknaden, och det här kan svenska företag. I Tyskland behöver man den här hjälpen och det här stödet.

Det viktigaste som företag behöver är stöttning från det offentliga, men det finns också möjligheter för privat exportrådgivning att bidra. Jag skulle vilja fråga ministern: Finns det en möjlighet att regeringen bejakar en upphandling av exportrådgivningstjänster som komplement till Business Swedens aktiviteter?

Anf. 44 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Tack för frågan! Jag tror att det är viktigt att se att handeln kommer att utvecklas över tid. Vi kommer att se hur olika branscher går olika bra, och vi kommer att se olika länder utvecklas olika bra på grund av råvarupriserna. Därför är det så viktigt att Sverige har en offensiv handelspolitisk agenda som handlar om hela världshandeln men också att vi orkar jobba strategiskt och långsiktigt på viktiga tillväxtmarknader.

Jag uppfattar ändå att vi är ganska överens om att vi måste stärka vår närvaro på tillväxtmarknader över tid, även om vår närmarknad fortfarande är viktigast för svensk ekonomi. Vi måste klara av två saker samtidigt, och vi har bett Statskontoret att göra en genomlysning av de handelshinder som finns. Vi har också tittat på att Tullverket ska jobba mer med den typ av handelshinder som finns på närmarknaderna för att se till att vi inte missar chansen att förenkla handeln. Det gäller inte minst på europeiska marknader, där EU-kommissionen nu jobbar med den inremarknadsstrategin, men det handlar också om den digitala inre marknaden som kan betyda oerhört mycket för att lösa upp en del handelshinder som finns på vår egen hemmamarknad.

Jag delar alltså helt bilden av att vi ska jobba med handelshinder på hemmaplan och i den nära miljön. Tjänsteexporten är också växande. Det är den som har gått förhållandevis bra de senaste åren. Det som är lite nytt på senare tid är att också varuexporten från Sverige går ganska bra. Nu drar både tjänsteexporten och varuexporten samtidigt, vilket skapar en väldigt bra och positiv utveckling för svensk export som helhet.

Vi har valt en exportstrategi. Det kanske är något missförstånd, men vi pekar inte ut någon bransch i exportstrategin bortsett från en, och det är de kulturella och kreativa näringarna. Dem pekar vi ut, för de är lite nyare och lite annorlunda och behöver därmed en särskild behandling. Men vi har valt att inte gå in i stål, gruvor, fordon, life science eller ens tjänsteexporten, för vi vill ha en bred handels- och exportstrategi.

När det gäller exportrådgivning får jag återkomma i nästa replik, för jag har bara åtta sekunder kvar.

Anf. 45 Hans Rothenberg (M)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Två plus två minuter är som ett dammkorn i universum.

Om nu kreativa och kulturella näringar är så viktiga och regeringen har preciserat dem i sin exportstrategi, då tycker jag att ministern ska gå tillbaka till Rosenbad och rekommendera sin ministerkollega kulturministern att göra fler aktiva främjarresor runt om i världen för att hjälpa till att sälja svenska kulturella och kreativa näringar. Det är precis den handpåläggning som regeringen kan och ska göra och som är så viktig. I tidigare replikskiften har vi diskuterat just ministrarnas viktiga roll som handelsfrämjare.

Jag vill gå tillbaka till detta med vem som kan vara bäst på att hjälpa företag ut i världen. Tyskland, som är ett fantastiskt handelsland, inte bara med Sverige, har ett system med handelskammarnätverk som har en viktig funktion. Det är 80 lokala handelskamrar och 130 bilaterala kamrar i 90 länder som aktivt är med och hjälper till. Men i Sverige samlas det kring Business Sweden och det samlas kring offentliga aktörer.

Jag undrar om regeringen är beredd att öppna upp för en regelrätt exportrådgivningsupphandling där inte bara handelskamrar utan även mindre företag, lokalt placerade som har erfarenhet av detta, kan göra armkrok med företag som känner förtroende och som vill anlita dessa.

Och en liten kuriosafråga: Vem ringer man när man vill nå Team Sweden?

Anf. 46 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Business Sweden är ju inte en statlig organisation. Den är till hälften ägd av Svenskt Näringsliv. Det är själva konstruktionen. Staten och näringslivet ska tillsammans hjälpas åt med de här frågorna.

Så sent som 2012 valde riksdagen att slå fast att Business Sweden ska vara ett centralt serviceorgan för export- och investeringsfrämjande åtgärder. Jag vet inte om Moderaterna har bytt fot och tycker att det inte gäller längre. Då borde vi tala med näringslivet om att hitta en annan form för detta.

Jag tror att det är viktigt att nu våga göra satsningar ihop med näringslivet för främjande. Tillväxtverkets internationaliseringscheckar är något som är fritt för olika företag. Företag kan handla upp egentligen vilket stöd och vilken hjälp de vill ha, och de behöver inte gå via Business Sweden. Den typen av tjänster finns alltså i dag.

När det gäller att upphandla allt det här vill jag vara tydlig med att volymerna på den här upphandlingen är så små att kostnaderna för upphandlingen nästan skulle slå ut själva insatsen. Därför väljer vi att göra den insatsen i första hand via de befintliga nätverken men också stödja oss på till exempel handelskammare som finns ute i världen och samarbeta väldigt aktivt med dem.

Att skapa ännu mer regional röra i den här frågan tror jag inte är att rekommendera just nu när Statskontoret har visat att det här är ett av de stora problemen.

Avslutningsvis: Det sas att handelskontor och ambassader kommer att öppnas och stängas av regeringar. Problemet var att ni stängde, men nu öppnar vi. Och jag tror att inte minst näringslivet skulle vilja ha lite långsiktiga besked från Moderaterna.

Det vi gör nu i New York, det Business Sweden gör i Singapore och i Teheran och det vi kommer att göra nu i Filippinerna och Peru är långsiktiga satsningar som vi kan stå bakom. När jag träffar näringslivet säger de att långsiktiga spelregler och stärkt närvaro på tillväxtmarknaderna är enormt viktigt, så det är ett medskick.

Moderaterna gör inte lika stora ingrepp i exportsatsningen som de övriga borgerliga partierna, och jag välkomnar det. Men jag tycker att också ni kan vara lite tydligare med de långsiktiga spelreglerna på tillväxtmarknaderna, för det är ingen annan som orkar göra det här om inte staten är med.

Anf. 47 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag vill bara få en lite klarare bild av de sex exportcentrumen som är beslutade. Som ministern hört mig säga tidigare och också i dag tycker jag att EUC som organisation hade kunnat vara ett bra alternativ för att få med kontakten med små industriföretag och också koppla det mer till nyindustrialiseringsstrategin så att man får alla strategier och policyer att hänga ihop. Att man samverkar med Business Sweden ser jag som självklart och även att man samverkar med handelskammare. Jag tycker att man verkligen ska strama upp detta med antalet aktörer, som ministern nämnde vad gäller Statskontorets granskning där.

Vi har tidigare talat också om innovationssystemet, där många av de här aktörerna också befinner sig med rådgivning, forskning, start av företag men också utveckling av företag på olika sätt. Om vi vet att det finns över 400 sådana aktörer i Sverige måste de kunna klustras ihop så att de finns i närheten av de sex exportcentrumen.

Min fråga till ministern är: Hur har man tänkt sig samordningen? Finns det en plats för EUC och också en möjlighet att få med aktörerna på ett sådant sätt att det blir en helhetssyn på detta med innovationer och utveckling för export? Det är väl ändå det som är meningen när man har skapat tjänster och varor som kan vara attraktiva för personer även i andra länder.

Anf. 48 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Tack för frågan!

Jag tror att det är otroligt viktigt att man får den regionala bilden klar för sig. Det är därför vi har valt att inte direkt peka ut orter och organisationer bara från den statliga sidan. Vi har sagt att Tillväxtverket ska leda arbetet för att just regionalt kunna jobba ihop, inte minst med den regionalt utvecklingsansvariga. Då får man in det tänk som finns regionalt. Man vet vilka aktörer som finns regionalt, och man får dem att samverka med Almi, Business Sweden, Exportkreditnämnden, Enterprice Europe Network och Tillväxtverket så att de statliga och delstatliga organisationerna kan spela med på den regionala nivån och bjuda in de regionala aktörerna som är viktiga på regional nivå.

Vi kommer fortsatt att ha en situation där Almi är duktiga på vissa saker, till exempel företagsfinansiering, medan EKN är duktiga på att garantera exportaffärer och Business Sweden är duktiga på att göra marknadsundersökningar på nya marknader. Vi måste få dem att samverka men också med regionala aktörer. Det är själva poängen med det här upplägget. Vi säger att de sex första får ta lead. Men det finns ingenting som hindrar andra regioner att klustra sig på det här sättet och visa att de möter de krav som Tillväxtverket ställer på ett regionalt exportkontor och därmed också kunna garantera till exempel hjälp inom 24 timmar för de företagare som vänder sig till ett regionalt exportkontor.

Jag tycker att det finns en regional flexibilitet när det gäller att titta på vilka aktörer som finns på en viss plats och i en viss region som man bör ha med i samarbetet för att det ska bli så bra som möjligt. Vi har valt att inte bara gå uppifrån och bygga någonting helt nytt utan bygga på den regionala styrkan.

Jag hoppas också att Penilla Gunther kan bidra till att påverka Kristdemokraternas budget framöver så att vi inte rycker undan benen för de regionala exportkontoren och de informationskampanjer som vi ska jobba med mot små och medelstora företag. Jag hoppas på en positiv debatt om det i nästa års budget.

Anf. 49 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! För att börja med det som ministern avslutade med hoppas jag också på det.

Jag har satt igång en serie av fyra seminarier under våren om det svenska innovationssystemet och med en workshop till hösten, som jag gärna inbjuder ministern till för att ta del av de åsikter som kommer fram under seminarierna från alla aktörer som är med i det här arbetet.

Vi fick i går en presentation av OECD:s granskning av det svenska innovationssystemet, deras Country Report. Det är bara att konstatera att de drar samma slutsatser: att det är väldigt många aktörer, att kapitalförsörjningen inte är helt samordnad och att det inte alltid är en samordning mellan aktörerna av vem som gör vad. Det är därför jag återkommer till frågan om just samordning på regional nivå. Jag förstår att man gärna vill dra nytta av de regionala förutsättningarna, för visst ser de olika ut. Men samtidigt vill jag poängtera att man inte får glömma några aktörer bara för att några blivit så stora medan några fortfarande är väldigt små.

När det handlar om start och utveckling av företag vet vi - det är ministern väl medveten om inte minst genom interpellationsdebatter här i kammaren - att stödet till flera av organisationerna har dragits ned med 24 procent. Det är inte så enkelt för alla att kunna fortsätta att bidra till en positiv utveckling för att företag först och främst ska kunna starta och sedan utvecklas.

Om Tillväxtverket som myndighet under ministerns hägn har gjort detta på eget bevåg hoppas jag att ministern tar dem i örat. I annat fall vill jag gärna ha en förklaring till hur man har tänkt sig att företag ska kunna fortsätta att arbeta i positiv anda även med just exportfrågan.