Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Betänkande 2025/26:UU4

Var är betänkandet nu?

Betänkandet är färdigbehandlat

Debatt: 2026-05-27
Beslut fattades: 2026-05-27

Hela betänkandet

PDF

Webbsida

Beslut i korthet

Nordiskt samarbete under 2025 (UU4)

Nordiskt samarbete under 2025 har behandlats i en skrivelse från regeringen och i en redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation.

I skrivelsen redogör regeringen för samarbetet mellan de nordiska ländernas regeringar under 2025, med fokus på verksamheten i nordiska ministerrådet. Skrivelsen innehåller information om information om det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet mellan de nordiska länderna, och mellan de nordisk-baltiska länderna, som under 2025 var mer intensivt än någonsin.

Redogörelsen presenterar Nordiska rådets svenska delegations verksamhet under det svenska ordförandeskapet 2025 som präglades av en orolig omvärld och behovet av stärkt sammanhållning och samarbete.

Riksdagen lade skrivelsen och redogörelsen till handlingarna.

Cirka 50 motionsförslag har behandlats i samband med ärendet. Förslagen handlar bland annat om nordiskt samarbete, utrikes- och säkerhetspolitik, krisberedskap och Arktis. Riksdagen sa nej till motionsförslagen.

Utskottets förslag till beslut: Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen och redogörelsen till handlingarna och avslår motionsyrkandena.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Visa hela betänkandet

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 15 motioner, 1 skrivelse och 1 framställning / redogörelse.

Från regeringen

Regeringens skrivelse 2025/26:90 Nordiskt samarbete 2025

Från riksdagens organ

Framställning / redogörelse 2025/26:NR1 Nordiska rådets svenska delegations redogörelse för verksamheten under 2025

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet bereddes senast i utskott 5 maj 2026, justerades 19 maj 2026 och fick trycklov 20 maj 2026.Reservationer: 5

Alla beredningar i utskottet

2026-04-21, 2026-04-23, 2026-05-05

Nordiskt samarbete under 2025 (UU4)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen och redogörelsen om nordiskt samarbete under 2025 till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet. Utskottet föreslår även att riksdagen säger nej till cirka 50 förslag i motioner som bland annat handlar om nordiskt samarbete, utrikes- och säkerhetspolitik, krisberedskap och Arktis.

I skrivelsen redogör regeringen för samarbetet mellan de nordiska ländernas regeringar under 2025, med fokus på verksamheten i nordiska ministerrådet. Skrivelsen innehåller information om det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet mellan de nordiska länderna, och mellan de nordisk-baltiska länderna, som under 2025 var mer intensivt än någonsin.

Debatt, Genomförd

Betänkandet bordlades 26 maj 2026 och debatterades i kammaren 27 maj 2026.

Debatt om förslag 2025/26:UU4

Webb-tv: Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Staffan Eklöf (SD)

Anf. 38 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vad ska vi ha Nordiska rådet till, och varför gör vi detta? Är det nordiska samarbetet över huvud taget något att ha? Jo, det är det. Det nordiska samarbetet skapar ökade frihetsgrader för medborgarna. Det gör det lättare att arbeta i, flytta till eller bo tillfälligt eller under en längre i de andra nordiska länderna. Ökade frihetsgrader för medborgarna är ingen liten sak. Även företag får ökade frihetsgrader. De kan på ett enkelt sätt etablera sin verksamhet i ett annat land i Norden, och de kan få arbetskraft från ett annat land i Norden, arbetskraft som fungerar direkt. Detta ger ekonomisk utveckling och välstånd.

Norden har en inre marknad som fungerar ännu bättre än den marknad som vanligen kallas den inre marknaden, alltså EU:s inre marknad. Det nordiska samarbetet ökar även innovationstakten och nyttiggörandet av innovationer. Detsamma gäller vetenskaplig utveckling. Dessa framsteg sker antingen inom Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets hägn eller uppstår på institutioner och företag runt om i Norden, med stöd av Nordiska rådet eller rent spontant.

Som ung forskare deltog jag själv i ett nordiskt samarbete och lärde mig då mycket om analytisk kemi – och lite nordnorska på köpet.

I Nordiska rådet kan vi också lösa vissa svårlösta och gränsöverskridande problem. Detta är alltså ytterligare en fördel med det nordiska samarbetet.

Det förtjänar dock att sägas att allt samarbete inte är ändamålsenligt att utföra i det nordiska sammanhanget. Just därför frågar vi i Sverigedemokraterna och Nordisk frihet oss alltid inför varje förslag om det innehåller någon nordisk nytta. Det är viktigt, för vi ska förvalta det fina nordiska samarbetet väl.

Vanligtvis slutar ett föredrag om fördelarna med det nordiska samarbetet här, men jag menar att det finns en hel dimension till av fördelar.

Jag tror att det är lätt att bli uppslukad av det man har närmast sig. Man kan tro att Sverige är hela verkligheten och att så som det fungerar i Sverige ska det fungera överallt annars också. Men jag vill i allvarlig ton säga att den politiska miljön i Sverige är ganska fördömande och har snäva åsiktskorridorer inom vilka det tillåtna finns. Avvikelser straffas kollektivt och med indignation. Visserligen har Sverigedemokraterna flyttat väggarna i åsiktskorridorerna, och i dag rör sig alla mer fritt. Men väggarna finns kvar, och då och då blossar prussiluskornas fördömelseteater upp, förvånande ofta under namnet Kalla fakta.

Men när jag har kommit till Nordiska rådet har en annan verklighet öppnat sig, en mer tillåtande verklighet där det är helt naturligt att det finns något nordiskt – en anda, ett sätt att tänka – och att det i Norden är naturligt att varje land har en nationalkaraktär. Detta har inte rymts i de svenska åsiktskorridorerna – i alla fall gjorde det inte det för några år sedan. Paradoxalt fanns det inget svenskt i Sverige utan bara i Norden. I Norden är det svenska naturligt, just för att det är naturligt.

Jag tror att det krävs en minsta kritisk massa för att vidmakthålla fördomar och begränsande normer som stänger in människor i tankefigurer, och eftersom de nordiska länderna har lite olika fördomar och begränsande normer späds många av dem ut i det nordiska samarbetet och sjunker under den kritiska massan.

Jag ska också ta upp något som jag har pekat på förut, och det är att samarbetet i Norden sker med frivillighet och ömsesidig lyhördhet i stället för med majoritetsbeslut och tvång av minoritetsländerna, som i EU. Med frivillighet har Norden kommit längre än EU. Det nordiska samarbetet och dess anda bör tjäna som förebild och mönster för andra internationella samarbeten.

Det finns slutligen en fördel när det kommer till samarbete. I svensk politik är det plågsamt tydligt att det pratas om samarbete över partigränserna men att man i nästa andetag tar tillbaka det genom att säga att man inte kan samarbeta med vissa partier. Hyckleri, kallar jag det.

I det nordiska samarbetet är skyttegravarna grundare. Där kan svenska partier samarbeta utan kritiska blickar från partikamrater. Nyligen skedde den första förhandlingen mellan samtliga svenska partier, där vi gav och tog och kompromissade kring ett förslag som Miljöpartiet ursprungligen hade lagt fram, och vi gjorde detta i ett sammanträdesrum i riksdagen. Vi var också eniga om att detta var ett historiskt tillfälle.

Vet ni vad? Trevarna till samarbete över partigränserna inom det nordiska samarbetet ökar den ömsesidiga förståelsen mellan våra partier, och den dröjer sig kvar när vi kommer tillbaka inom riksdagens väggar. Polariseringen minskar, och utfrysningen av partier tinar upp under Nordens frihetliga sol. Norden är frihetens union.

Detta betyder också att när vi fördjupar samarbetet får vi inte ta bort friheten. Det vore kontraproduktivt. Vi ska fördjupa samarbetet genom fördjupade kontakter och ökad förståelse för varandra. Det är när unionen finns i människors hjärtan och inte i fördrag och lagtext som magi uppstår. Heja Nordens systrar och bröder!

Heléne Björklund (S)

Anf. 39 Heléne Björklund (S)

Fru talman! I dag debatterar vi det nordiska samarbetet, ett samarbete som handlar om gemenskap, tillit och kultur. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 3.

Till er som lyssnar vill jag säga att det är möjligt att det kommer att låta lite lika från talarstolen i dag, trots att vi representerar olika partier. Men det är faktiskt en styrka. I en tid då mycket präglas av konflikt och splittring finns det något väldigt fint i att vi i Norden fortfarande samlar bred politisk enighet i de allra flesta frågor. Samtidigt ska vi vara ärliga med att denna enighet inte alltid märks i de beslut som regeringarna fattar eller i det som faktiskt genomförs. Här finns fortfarande mycket kvar att göra, och det är en gemensam uppgift för oss oavsett partifärg.

Fru talman! Jag vet inte den exakta sanningshalten i det jag nu ska säga, men jag läste att det var just den 27 maj 1905 som den kris började som så småningom ledde fram till unionsupplösningen mellan Sverige och Norge. Det ska ha varit den dagen kung Oscar II vägrade att godkänna Norges krav på ett eget konsulatväsen, vilket blev gnistan till den konflikt som några månader senare ledde till att unionen upplöstes. Det viktiga i denna anekdot är inte att unionen upplöstes utan hur det skedde. Våra länder valde inte krig; vi valde förhandling. När Nordiska rådet senare bildades, efter två världskrig, ville de nordiska länderna knyta sig ännu närmare varandra med demokrati, kultur, samtal och samarbete mellan människorna i de nordiska länderna.

Jag tror att detta kan vara viktigt att påminna sig om i den tid vi nu lever i, med krig i Europa, ett oroligt säkerhetsläge, ökad nationalism, hot mot demokratin och en värld där många länder börjar vända sig alltmer inåt. Nu betyder det nordiska samarbetet mer än på mycket länge. Det handlar om människor som i generationer har levt som grannar, om språk som vi nästan förstår, om arbetsmarknader, om utbildningar och om familjer som dagligen passerar gränserna mellan de nordiska länderna. Det handlar om tillit.

I Norden har vi en gemensam syn på att starka samhällen byggs tillsammans, inte genom att ställa människor mot varandra. För många handlar Norden inte om politik utan om att kunna arbeta, plugga, få sjukvård och kunna använda färdtjänst över gränserna – helt enkelt att familjer ska kunna leva sina liv utan krångel, som om Norden vore en enda region. Men här har vi faktiskt fortfarande mycket kvar att göra.

Under arbetet i Nordiska rådet har jag, förra året som president, haft förmånen att resa runt i stora delar av Norden och träffa många människor i olika miljöer. Jag var bland annat på Grönland där jag såg hur Arktis snabbt har blivit en av världens viktigaste säkerhetspolitiska regioner. Där blir geopolitiken väldigt konkret. Stormakternas intressen finns ständigt närvarande, och klimatförändringarna märks tydligt. Samtidigt ska människor leva sina vardagsliv mitt i detta. Det gjorde starkt intryck på mig.

Ibland blir världspolitiken stor och abstrakt när vi talar om den, men ytterst handlar politik alltid om människor, trygghet, framtidstro och möjligheten att leva ett bra liv.

Jag tänker också tillbaka på mötet med ungdomarna på Utøya i Norge. Där samlas årligen unga från hela Norden, från alla politiska partier som vill vara med. De diskuterar och försöker hitta gemensamma lösningar på de vardagsproblem som de upplever att vi har i Norden. De gör allt för att hitta samförstånd och gemensamma förslag. Det är faktiskt väldigt hoppfullt att se, särskilt på en plats som Utøya, som påminner oss om hur skör demokratin är.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat Europa, men den har också förändrat Norden. I dag står vi nordiska länder närmare varandra säkerhetspolitiskt än vad vi kanske någonsin gjort tidigare. Det är historiskt. Vi samarbetar tätare kring försvar, beredskap och säkerhet, och vi bygger starkare relationer mellan våra länder. Vi gör detta därför att vi vet att vi är starkare tillsammans än var och en för sig.

Det är viktigt att vi fortsätter att hålla ihop vårt Norden. Det är viktigt att vi stärker samarbetet inom försvar och beredskap, att vi står fast vid stödet till Ukraina och att vi fortsätter att försvara demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter, även när det kostar.

Jag vill därför säga några ord om vår reservation som gäller en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission. Det är ett förslag som har stark politisk förankring i Nordiska rådet. Tänk vilket verktyg det skulle vara om de nordiska parlamenten tillsammans hade en gemensam överblick över vilka hotbilder, vilken beredskap och vilka åtgärder som krävs framåt! Det skulle stärka våra regeringar och skicka en tydlig signal till omvärlden om nordisk sammanhållning. Detta är ännu en vädjan till vår svenska regering.

Fru talman! Norden är på många sätt en förebild i världen. Vi har byggt samhällen med hög tillit, starka välfärdssystem, hög jämställdhet och en grundläggande idé om att människor ska få möjlighet att växa och leva fria liv. Det här har gjort Norden starkt, inte bara ekonomiskt utan också socialt och demokratiskt.

Dessa värderingar är dock inte självklara. Därför får vi inte glömma bort den del av det nordiska samarbetet som handlar om kultur, utbildning, arbetsmarknad, klimat och ungdomsutbyten. Så bygger vi också motståndskraft. Detta gör vi inte bara genom militär styrka utan genom starka samhällen som håller ihop.

Avslutningsvis vill jag här från talarstolen passa på att tacka hela den svenska delegationen i Nordiska rådet. Jag uppskattar verkligen det engagemang vi gemensamt har och att vi alltid lyckas ha en bra ton och ett bra samarbete. Jag vill också passa på att tacka vår Nordenminister för hennes engagemang i de här frågorna.

(Applåder)

Maria Stockhaus (M)

Anf. 40 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Som Heléne Björklund sa finns det mycket i det nordiska samarbetet som vi är väldigt överens om. Jag vill passa på att tacka Heléne för ett jättebra samarbete i presidiet, inte minst förra året när vi gemensamt hade presidentskapet.

Jag har haft förmånen att sitta i Nordiska rådet i tio år nu. Samarbetet har förändrats en hel del. Det är en tråkig händelse med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, men för det nordiska samarbetet har det samtidigt inneburit att vi alla har insett hur otroligt viktigt samarbetet är, speciellt när världen runt omkring oss blir orolig. Samarbetet har förändrats till det bättre under de senaste åren, skulle jag säga. Fokus ligger på helt andra saker nu än när jag kom in från allra första början.

Fru talman! Det nordiska samarbetet har alltid varit viktigt, men där vi är nu är det viktigare än någonsin. Den nordiska familjen är ett av de äldsta regionala samarbetena i världen. Det bygger mycket på våra gemensamma värderingar och framför allt på det som kallas Nordens guld, nämligen tilliten till varandra, som märks väldigt tydligt i samarbetet i Nordiska rådet.

Världen förändras snabbt. Demokratin utmanas från många håll, klimatförändringarna accelererar och det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde är fortsatt mycket allvarligt. I denna verklighet är det viktigt att vi prioriterar det nordiska samarbetet och ser till att hålla det starkt och livskraftigt.

Fru talman! Säkerhetsläget i Norden och Östersjöområdet är fortsatt det mest allvarliga på mycket länge. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina pågår fortfarande, och kriget påverkar hela Europas säkerhetsarkitektur. Samtidigt utmanas vi även från väst, med tanke på de diskussioner som varit om Grönland.

Sverige och Finland är nu fullt ut medlemmar av Nato. Det skapar helt nya möjligheter men också nya krav. Vi har en historisk möjlighet att fördjupa det nordiska samarbetet. Tidigare har vi inte arbetat särskilt mycket med försvar och beredskap, men nu – i och med att samtliga våra länder är med i Nato, finns en möjlighet att mer organiserat jobba med till exempel cybersäkerhet och totalförsvar. Något som vi har diskuterat mycket i Nordiska rådet under det senaste året är hur vi kan samarbeta kring inte minst beredskap.

Det är viktigt att vi tillsammans har robusta energisystem och motståndskraftiga samhällen. Detta kräver politisk vilja och samarbete men också en hel del samordning.

Fru talman! Om det nordiska samarbetet ska fortsätta att vara relevant behöver också dess grund uppdateras. Helsingforsavtalet har tjänat oss väl under lång tid, men nu ser verkligheten annorlunda ut, med nya säkerhetspolitiska förutsättningar, EU-medlemskap, Natosamarbete och en alltmer integrerad ekonomi. Det här kräver att vi ser över hur samarbetet är organiserat, och Nordiska rådet har i enighet rekommenderat ministerrådet att uppdatera Helsingforsavtalet.

Det är glädjande att ministerrådet nu går vidare med de första revideringarna och i ett första steg stärker Färöarnas, Grönlands och Ålands roll i det nordiska samarbetet. Vi behöver fortsätta att utveckla deras inflytande, och det är glädjande att det nu har fattats beslut om att ge dem permanenta platser i Nordiska rådets presidium. Ett starkt Norden bygger på att alla delar av Norden känner delaktighet och att alla har möjlighet att bidra.

Fru talman! Klimatutmaningen är fortsatt en av vår tids mest avgörande frågor. Norden har goda förutsättningar att vara en global föregångare i den gröna omställningen. Alla länder i Norden har denna fråga högt upp på agendan. Det finns många nationella initiativ men också en hel del innovativa företag inom grön omställning som kan vara med och bidra till att förbättra förutsättningarna för klimatet, inte bara lokalt utan också internationellt.

Vi ser stora framsteg inom fossilfri energi, elektrifiering och grön industri, men vi behöver jobba mer tillsammans för att få större utväxling av de investeringar som görs, till exempel inom energi, infrastruktur och industriell omställning. Vi måste också säkerställa att det sker på ett socialt hållbart sätt. Där har Norden unika förutsättningar, genom den tillit vi har i grunden, medborgarnas förtroende och ambitionen i alla våra länder att medborgarna ska vara delaktiga. Här finns alltså en grund för detta arbete.

Fru talman! Jag tänkte faktiskt också prata lite om Arktis, även om det finns andra som säkert kommer att fokusera mer på det. Nordiska rådet arbetar mycket med internationellt samarbete. Där har Arktis kommit högt upp på agendan, inte minst med tanke på diskussionerna som varit om Grönland.

Precis som Heléne Björklund tog upp i sitt anförande märks klimatförändringarna väldigt snabbt på Grönland. Vi ser som sagt också att de globala intressena för områdets naturresurser och strategiska betydelse har ökat. Därför behöver Arktis få en tydligare plats i det nordiska samarbetet, inte minst eftersom Grönland och Färöarna är centrala aktörer på det området.

Vi behöver stå upp för Arktis som en region präglad av fredligt samarbete, för respekt för internationell rätt och för starkt inflytande från de urfolk som finns i de regionerna. Men vi behöver också vara tydliga med, vilket Nordiska rådet har varit vid ett flertal tillfällen, att när det gäller framför allt Grönlands framtid är det grönlänningarna som ska bestämma hur den ska se ut. Vi har ett särskilt ansvar för Arktis, och det är någonting som vi i Nordiska rådet ska agera för tillsammans.

Fru talman! I en tid av ökad polarisering får vi inte glömma grunden för vårt nordiska samarbete och våra gemensamma värderingar. Språk, kultur och utbildning binder oss samman. Därför är det viktigt att vi fortsätter investera i nordiska ungdomsutbyten, kulturutbyten och forskningssamarbeten. Det är så vi bygger nästa generation av nordiskt samarbete.

Det nordiska samarbetet är inte ett arv vi förvaltar. Det är ett verktyg som vi måste vara med och utveckla. Ett starkare Norden kräver både fördjupning och förnyelse. Det kräver att vi stärker vårt samarbete och att vi vågar modernisera. Vi behöver gå vidare tillsammans med framtidstro, handlingskraft och en gemensam vision om ett öppet, tryggt och hållbart Norden.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Lotta Johnsson Fornarve (V)

Anf. 41 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Samarbetet i Norden är av stor betydelse för vårt land inom en rad olika områden. Det nordiska samarbetet är också unikt i sitt slag och ett av världens äldsta regionala samarbeten.

Nordens statsministrar har beslutat att Norden ska vara världens mest integrerade region 2030. Det är bra. Vänsterpartiet delar den synen. Men det måste också betyda något i praktiken. Det finns utan tvivel stora möjligheter att stärka och utveckla det nordiska samarbetet över landgränserna.

Jag beklagar att revideringen av Helsingforsavtalet inte omfattar mer än statusen för Åland, Färöarna och Grönland. Självklart bör de områdena få delta i sin egen kapacitet.

Vänsterpartiet ser positivt på regionala lösningar för att underlätta för dem som bor, arbetar och studerar i gränsregionerna. Det är uppenbart att mer måste göras för att undanröja olika gränshinder. Vi föreslår därför att detta utreds, bland annat genom att man ser över gemensamma avtal mellan de nordiska länderna. En fråga som måste ses över är skattefrågan. Vi menar därför att regeringen tillsammans med de övriga nordiska regeringarna bör se över det nordiska dubbelbeskattningsavtalet.

Fru talman! De nordiska länderna står inför likartade klimat- och miljöproblem. Den ökande temperaturen märks tydligt, särskilt i polarområdet. Det finns tecken på att djur och natur redan är under stor press. Forskare varnar för att medeltemperaturen vid Arktis ökar mellan två och tre gånger så snabbt som på resten av planeten.

Livsmedelsproduktionens påverkan på klimatförändringarna är väl känd. En ökad självförsörjningsgrad skulle göra oss bättre rustade vid kriser och extremväder samt minska vårt importberoende. Sverige producerar bara hälften av allt vi äter medan Finlands motsvarande andel är 80 procent. Vänsterpartiet vill därför se att regeringen tar initiativ till en hållbar nordisk livsmedelsstrategi i syfte att öka självförsörjningsgraden och minska beroendet av import. Detta är viktigt, inte minst ur beredskapssynpunkt.

I samband med olika kriser orsakade av klimatförändringarna behöver också samarbetet mellan räddningstjänsten i de olika nordiska länderna öka, särskilt i gränskommunerna. Det kan handla om bränder, andra naturkatastrofer eller om fjäll- och sjöräddning.

Tyvärr ser Sverige inte ut att nå vare sig de nationella klimatmålen till 2030 och 2040 eller EU-åtagandet när det gäller ESR-sektorn till 2030. Det är inte bara beklagligt utan även oansvarigt. Vi kan bättre än så.

Stora investeringar behövs för att effektivisera transporter av personer och gods. Det innebär inte minst omfattande investeringar i järnväg. På nordisk nivå betyder det framför allt att järnvägen behöver byggas ut. Gränsöverskridande tåglinjer behöver utvecklas, tillsammans med nattåg och ett väl fungerande biljettsystem som är enkelt att använda.

I skrivelsen nämns också hur det nordiska samarbetet under 2025 har utvecklats i frågor om beredskap och civilt försvar som rör gränsöverskridande transporter. Det är bra, men det är inte tillräckligt. Fungerande kommunikationer är ytterst en totalförsvarsfråga. Nordiska rådet har från parlamentariskt håll över parti, block- och nationsgränser gång på gång påpekat behovet av ett ministerråd för trafik, transport- och infrastrukturfrågor. Vi beklagar att regeringen inte hörsammat detta.

Fru talman! Östersjön är allvarligt hotad. Vi har bland annat föreslagit att det ska införas ett stopp för trålfiske av torsk i hela Östersjön. Vi har också tryckt på för att Sverige och Finland gemensamt ska införa förbud mot trålfiske av strömming vid Ålands hav och sydvästra Bottenhavet för att stärka det ekologiska systemet och småskaligt kustfiske.

Det är glädjande att EU-parlamentet nu har röstat för ett tillfälligt trålförbud. Jag hoppas att kommissionen kommer att lyssna på det. Jag är glad att det finns en samstämmighet mellan samtliga partier om förbud mot trålfiske. Det är jättebra.

Fru talman! Vänsterpartiet är emot att Sverige gick med i Nato, men Natomedlemskapet är nu en verklighet. Vänsterpartiet anser att det även i fortsättningen måste vara Sveriges egen försvarsförmåga som ska stå i centrum men också att Sverige ska vara en aktiv samarbetspartner till våra nordiska och baltiska grannländer.

Det finns en överhängande risk att det blir större och starkare länder som får sätta agendan när det kommer till försvars- och säkerhetspolitiska frågor i EU. Det gäller även försvarsindustrin. För att Sverige inte ska hamna i bakvattnet krävs det en tydlig och stark agenda för vad vi vill med försvarsindustrin såväl i Sverige som i EU. Vi ser därför positivt på tätare samverkan kring materiel- och försvarsindustrifrågor mellan de nordiska länderna i Nordefco.

I och med Sveriges inträde i Nato förändrades i praktiken den svenska hållningen till kärnvapen. Kärnvapen är en bärande del av Nato, som är en kärnvapenallians. Kärnvapen är ett massförstörelsevapen som, om det användes, skulle få förödande konsekvenser för människor och miljö under oöverskådlig tid. Det finns inga vinnare i ett kärnvapenkrig, bara förlorare.

Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att Sverige ska sätta upp förbehåll om kärnvapen. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde till exempel uttalanden om kärnvapen när respektive land anslöt sig till Nato i samband med ländernas respektive DCA-avtal. Vänsterpartiets inställning är att Sverige inte ska medverka i några som helst kärnvapensamarbeten. Vi anser att Norden borde vara en helt och hållet kärnvapenfri zon och att Sverige borde anta lagstiftning och förbud mot kärnvapen på svenskt territorium.

En gång i tiden antog faktiskt Nordiska rådet en enhällig resolution om att Norden skulle bli en kärnvapenfri zon. Det är några år sedan, men det är kanske dags att implementera det nu.

Fru talman! När Trump hotar att ta över Grönland är det ett hot mot hela Norden. Det är bra att statsministern tydligt markerar och visar stöd för Danmarks och Grönlands självbestämmande. Annars tycker vi att regeringen är alltför tyst om Trumps imperialistiska ambitioner.

Klimatförändringar, miljöhot och säkerhetspolitiska konflikter i Arktis kommer att direkt påverka vårt land. Vi vill se ett utökat nordiskt samarbete om Arktis.

De nordiska länderna skulle kunna agera mer kraftfullt globalt. Vi ser stora neddragningar i det internationella biståndet, främst från USA men även från andra länder. Tyvärr tillhör även Sverige de länder som kraftigt dragit ned på det internationella biståndet, trots att behoven är större än någonsin. Vi menar att Sverige bör agera för att de nordiska länderna ska hitta en gemensam strategi för att möta attackerna mot neddragningar i biståndet och stödet till jämställdhet, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt till hbtqi-rörelsen. Sverige bör också driva på för att de nordiska länderna ska avsätta 1 procent av bni i bistånd.

Norden har länge legat i framkant när det gäller jämställdhet. Trots det är våld mot kvinnor ett problem i de nordiska länderna. Åren 2017–2024 dödades årligen mellan 10 och 23 kvinnor i Sverige av sin partner, enligt Brottsförebyggande rådet. Jag är därför glad att Vänsterpartiet i Nordiska rådet fick igenom ett förslag om att de nordiska länderna ska jobba mer med frågan om våld i nära relationer.

En tydligt gränsöverskridande fråga är den om samers rättigheter. Enligt folkrätten har urfolk särskilda rättigheter utöver de rättigheter som följer av ställningen som nationell minoritet. Det handlar om rätt till självbestämmande och rätt till de landområden de traditionellt bebor. Samers villkor och rättigheter är en fråga för flera länder, och det är viktigt att Sverige arbetar för att säkra urfolksrätten i hela Norden.

Fru talman! Folkrätten, slutligen, är det internationella regelverk som handlar om hur stater ska agera gentemot varandra. Den bygger på respekt för FN-stadgan, mänskliga rättigheter och rätten till territoriell integritet och förbud mot våldsanvändning. Folkrätten är en grundbult för en fredlig värld.

Dessvärre pågår en mycket allvarlig utveckling i motsatt riktning. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, omvärldens flathet inför Israels folkmord i Gaza och Kinas arbete för att urholka centrala begrepp är tre skilda exempel som alla är angrepp mot folkrätten.

Vänsterpartiet menar att Sverige måste driva på för att de nordiska länderna ska stå upp för alla länders rätt till självständighet och mot ockupation och folkmord. Israels ockupation av Palestina måste fördömas, liksom Marockos ockupation av Västsahara. Sverige bör arbeta för att de nordiska länderna ska erkänna Palestina och Västsahara som självständiga stater. Sverige bör verka för att de nordiska länderna gemensamt ska arbeta för att förhindra att nordiska företag investerar i verksamheter på ockuperad mark oavsett land.

Jag yrkar bifall till reservation 4 och ber om ursäkt för att jag överskred talartiden.

Anna Lipinska (KD)

Anf. 42 Anna Lipinska (KD)

Fru talman! Det är med stor ödmjukhet jag för första gången står i denna talarstol. Det är en stor ära.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet om nordiskt samarbete inklusive Arktis.

Det nordiska samarbetet är starkt. Våra länder förenas av historiska band, gemensamma värderingar, hög tillit och en lång tradition av att tillsammans lösa utmaningar. Men i dagens omvärld handlar nordiskt samarbete om mer än historiska band och kulturell gemenskap. Det handlar om säkerhet, motståndskraft och konkurrenskraft i en alltmer osäker värld.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat Europas säkerhetsläge i grunden. Det har blivit tydligt att de nordiska länderna behöver stå närmare varandra inte bara politiskt utan också säkerhetsmässigt och ekonomiskt.

Med Sverige och Finland som medlemmar i Nato finns helt nya möjligheter att fördjupa samarbetet kring försvar, civil beredskap och krishantering. Norden är i dag starkare och tryggare när vi agerar tillsammans.

Men det nordiska samarbetet handlar inte bara om säkerhetspolitik. Minst lika viktig är frågan om nordisk konkurrenskraft. Vi lever i en tid av hård global konkurrens. USA investerar enorma summor i industri och ny teknik. Kina stärker sitt ekonomiska och geopolitiska inflytande. Samtidigt står Europa inför stora utmaningar med energiförsörjning, innovation och tillväxt.

I en värld där stormakter konkurrerar om investeringar, innovation och teknologiskt ledarskap måste Norden stärka sin position. Våra länder är vart för sig relativt små ekonomier, men tillsammans är vi en av världens mest innovativa och konkurrenskraftiga regioner. Därför är det viktigt att Sverige, Finland, Norge, Danmark och Island fördjupar samarbetet inom energi, transporter, forskning, innovation och gränsöverskridande infrastruktur.

Vi behöver bättre förutsättningar för företag att växa över nordiska gränser. Vi behöver starkare energisamarbeten, effektivare transporter och modern infrastruktur som binder våra länder närmare varandra. Vi behöver också fortsätta undanröja gränshinder så att människor enklare kan arbeta, studera och driva företag i hela Norden.

Fru talman! Den gröna och tekniska omställningen kommer att avgöra vilka regioner som står starka i framtiden. Här har Norden mycket goda förutsättningar. Vi har hög utbildningsnivå, stark innovationskraft, tillgång till fossilfri energi och några av världens mest avancerade industrimiljöer.

Om vi fördjupar det nordiska samarbetet kan vi stärka vår internationella konkurrenskraft och skapa tillväxt och jobb i hela regionen. Det handlar ytterst om att Norden inte bara ska anpassa sig till framtiden utan vara med och leda och forma den. För Sveriges del är detta särskilt viktigt. Svenska företag är beroende av öppna marknader, fungerande transporter och stabil energiförsörjning.

Fru talman! En viktig del av dagens betänkande handlar om Arktis. Arktis får en allt större strategisk betydelse både säkerhetspolitiskt och ekonomiskt. Klimatförändringarna påverkar regionen i snabb takt samtidigt som det geopolitiska intresset från flera globala aktörer ökar. Det gör att frågor om säkerhet, naturresurser, forskning och framtida utveckling blir allt viktigare för de nordiska länderna. Det innebär också att Norden behöver ta ett större gemensamt ansvar i regionen.

Kristdemokraterna vill se ett Arktis som präglas av fred, stabilitet och respekt för internationell rätt. Naturresurser ska användas långsiktigt och hållbart, och utvecklingen i regionen måste ske med ansvar för både miljö och kommande generationer.

Men Arktis handlar också om geopolitik och framtida konkurrenskraft. Den som tar ansvar, är närvarande och samarbetar långsiktigt kommer också att ha större möjlighet att påverka regionens framtida utveckling. Därför är det viktigt att de nordiska länderna fördjupar samarbetet även i frågor kring forskning, säkerhet, energi och infrastruktur.

Det nordiska samarbetet visar att fria och självständiga nationer kan bli starkare tillsammans utan att förlora sin identitet eller sitt självbestämmande. I en tid präglad av osäkerhet behöver Norden stå starkt säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och värderingsmässigt.

(Applåder)

Catarina Deremar (C)

Anf. 43 Catarina Deremar (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 i detta betänkande om nordiskt samarbete inklusive Arktis. Reservationen handlar om arbetet med att undanröja gränshinder.

Vi lever i en tid där världen förändras allt snabbare. Varje gång vi vaknar har vi en ny verklighet att förhålla oss till. Vi ser ett aggressivt Ryssland, ett Kina som tar allt större plats och ett USA som gång på gång upplevs som nyckfullt. I detta upplevda kaos är det stabila Norden som är vår trygghet. Visionen är tydlig: Norden ska bli världens mest integrerade och hållbara region till 2030. Men för att nå dit krävs handling. Vackra ord räcker inte.

För Centerpartiet är det självklart att vi bygger säkerhet tillsammans med andra. Nu när alla nordiska länder är medlemmar i Nato har vi en historisk möjlighet att fördjupa vårt samarbete. Vi måste se den nordiska dimensionen från Östersjön upp till Arktis och ut över Nordatlanten.

Centerpartiet har drivit på för att försvarsanslagen ska nå minst 3 procent av bnp – därför att vi vet att vår egen förmåga är den första försvarslinjen. Vi vill också se en gemensam nordisk-baltisk kustbevakningsinsats i Östersjön för att markera mot ryska övertramp.

Fru talman! Säkerhet handlar dock om mer än militär styrka. Säkerhet handlar om att samhället fungerar även när krisen kommer. Centerpartiet vill se en gemensam nordisk strategi för livsmedelsberedskap. Vi har varit med om tomma hyllor, och vi vet hur fort viktiga varor kan stoppas till vårt land. Vår försörjning kan vara sårbar, och vi måste omsätta våra ord i handling.

Karlstadsdeklarationen i praktisk verklighet skulle välkomnas. Varje svensk ska vara en del av totalförsvaret, och vi pratar om tio miljoner försvarsberedda svenskar.

För att Norden ska vara integrerat måste vi också kunna resa och transportera gods smidigt. I dag är Sverige tyvärr en bromskloss. Centerpartiet vill se att ett nordiskt ministerråd för infrastruktur och transporter inrättas. Vi behöver samplanera våra järnvägsstråk, exempelvis Stockholm–Oslo eller Stockholm–Köpenhamn. Det är både dyrt och dumt med onödiga gränshinder som stoppar människor i deras vardag. Den fria rörligheten är Nordens största tillgång, och den måste vi värna.

När vi blickar norrut ser vi Arktis – en region där klimatförändringarna är här och nu. Isarna smälter och stormakterna flyttar fram sina positioner. Centerpartiet vill se en ny handfast Arktisstrategi. Vi kan inte acceptera att länder som Kina, som inte är en arktisk stat, tillåts underminera den internationella rättsordningen i området. Vi ska vara en stark röst för demokrati, mänskliga rättigheter och miljöskydd i Arktis.

Fru talman! Vi får inte heller glömma bort det som binder oss samman på djupet, nämligen vår kultur, vårt språk och våra gemensamma värderingar. Centerpartiet ser kulturen och folkbildningen som det pumpande hjärtat i vårt psykologiska försvar. Det är genom kulturen vi bygger tillit, sammanhållning och förståelse för varandra.

För Centerpartiet är det viktigt att kultur- och utbildningssektorn inte prioriteras ned i det nordiska samarbetet. För oss i Centerpartiet är det också väsentligt att samarbetet kring kultur, språk och forskning är helt avgörande för att vi ska nå målet om att bli den mest integrerade regionen. När vi möts genom konsten, musiken eller studier i grannländerna skapar vi de band som gör att vi är rädda om varandra. Då bygger vi verklig resiliens – motståndskraft i en orolig tid.

Fru talman! Nordiskt samarbete handlar om tillit. Den tillit som finns mellan våra länder är unik i världen. Det sades tidigare att det skulle låta lite lika här, och jag tycker att jag har hört den formuleringen i dag. Det är väl ändå positivt.

Genom att modernisera Helsingforsavtalet och våga satsa på gemensamma lösningar inom alltifrån energi och it-säkerhet till ett fördjupat försvarssamarbete och transporter, bygger vi ett Norden som står stadigt även när det stormar i omvärlden. Centerpartiet väljer samarbetets väg. Vi väljer ett öppet, fritt och inkluderande Norden.

Allra sist måste jag få ta upp en fråga som jag har pratat om flera gånger i kammaren och i Nordendebatter. Det handlar om UWC Red Cross Nordic. Skolan ligger i Fjaler kommun i Norge. Regeringen bestämde sig för några år sedan för att dra tillbaka den svenska delen av verksamhetsbidraget. Sverige, Norge och Danmark startade skolan gemensamt. Jag har många gånger påtalat hur olyckligt detta var. Även om det är småpengar i statsbudgeten betyder bidraget mycket för skolan.

Men plötsligt, fru talman, händer det – regeringen ändrar sig. Återigen får skolan sitt verksamhetsbidrag, och det är jag mycket glad för – inte minst för de svenska ungdomar som återigen kan ansöka om en plats på skolan och få nya kontakter i andra delar av världen. Tack för det, regeringen!

Helena Gellerman (L)

Anf. 44 Helena Gellerman (L)

Fru talman! Jag har haft förmånen att vara ledamot i Nordiska rådet under senare delen av denna mandatperiod. Innan jag kom in i riksdagen deltog jag i olika forskningsprojekt finansierade av EU. Det blev tydligt för mig att det fanns en naturlig värdegemenskap med mina nordiska kollegor. I arbetet i Nordiska rådet upplever jag samma sak. Vi har en gemenskap som bygger på samverkan och pragmatism i fråga om att problem är till för att lösas.

Fru talman! Vi lever dock i en orolig tid med krig i vårt närområde i Europa och i Mellanöstern och med en alltmer påtaglig energikris – också den kopplad till strider i Mellanöstern.

Det nordiska samarbetet står i stark kontrast till dessa krig. Vi har en gemensam krigshistoria, men vi har steg för steg utökat vårt samarbete, vilket har lett till tillväxt och att Norden i dag är den elfte största ekonomin i världen. Våra grannländer är våra bundsförvanter, och vi bygger en framtid tillsammans. Det gäller samtliga fem medlemsländer liksom de tre självstyrande områdena i Nordiska rådet.

Att samtliga nordiska länder är med i försvarsalliansen Nato innebär ett utökat gemensamt engagemang för öppenhet, frihet och säkerhet i Norden.

Tillsammans har vi varit en pådrivande kraft för det starka stöd som Norden har visat Ukraina och nu också för Grönland, där vi uttalat visat vårt stöd för att det bara är grönlänningarna som kan besluta om Grönlands framtid.

Visionen om att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region 2030 delas av Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Under 2025 innehade Sverige Nordiska rådets presidentskap, som utnyttjades för att driva visionen framåt under rubriken ”Norden tillsammans – Nordisk nytta och sammanhållning i en orolig tid”, med underrubrikerna Nordisk vardagsnytta, Ett integrerat Norden, Sammanhållning och Nationell förankring.

Visionen om världens mest hållbara och integrerade region är nåbar. Om inte vi i Norden kan nå fram till den visionen, vem kan det då? Vi har tillsammans de bästa förutsättningarna, och genom att visa vägen för hur ett fredligt samarbete kontinuerligt utvecklas och skapar tillväxt kan vi inspirera andra att steg för steg minska konfliktytor mellan grannländer.

Låt mig peka på några viktiga frågor som vi liberaler gärna vill se ökat fokus på.

Ska vi bli en integrerad region måste människor kunna resa och gods transporteras över våra gränser på ett smidigt sätt. Det är viktigt i vardagen för Nordens invånare, för nordiska företag och för det stora handelsutbytet mellan våra länder. Fungerande transporter över gränserna har accentuerats av Sveriges och Finlands inträde i Nato och det stora behovet av transporter i händelse av kris och krig. Det gäller för samtliga fyra transportslag: väg, järnväg, sjöfart och flyg.

Denna mandatperiod har det för svensk räkning blivit ett ökat fokus på de gränsöverskridande transportmöjligheterna, samtidigt som det har blivit uppenbart att samarbetet måste stärkas. Infrastrukturplaneringen sker i olika processer för varje land, beslutsmandat för parlament och regering är olika och beslutsdatum på infrastrukturplaner ligger på olika år. Att i en sådan miljö få till gemensamma planer för att bygga inte minst järnväg över gränsen är utmanande.

Därför ser Liberalerna positivt på ett nordiskt transportministerråd, där planer på ett strukturerat sätt kan synkas och vi kan få större framdrift i sammankopplingen mellan våra länder. Finns det något mer påtagligt som integrerar två länder än en gemensam järnväg över gränsen? Det uppfyller direkt ministerrådets vision om en integrerad region.

Ett annat naturligt område för en vision för ett integrerat Norden är att undanröja hinder för människor att bo, studera och arbeta runt om i Norden vid olika tillfällen i livet. Det finns stor samsyn i Nordiska rådet att gränshinder måste bort, och vårt gemensamma gränshinderråd arbetar för att identifiera och lösa problem med gränshinder. Det är inte enkelt, då de nordiska länderna har utvecklat sina respektive lagstiftningar enskilt under lång tid. Nationellt och även genom EU:s förordningar kan mindre justeringar och olika val av implementering av krav från EU utvecklas till gränshinder.

Parallellt med Gränshinderrådets arbete vill Liberalerna därför gärna se ett gemensamt nordiskt grepp för att förhindra att nya gränshinder uppstår. Det betyder att vi i det nordiska samarbetet så långt som möjligt måste samverka vid implementering av nya lagar och regler. Från Liberalernas sida ser vi detta som en långsiktig uppgift inom det nordiska samarbetet.

Samarbetet bygger dock på en viktig process som i dag inte riktigt har hittat sin form, vilket kollegor i övriga parlament också vittnar om. De rekommendationer som kommer från Nordiska rådet har inte en ordnad process för att landa hos parlamentens utskott och där hanteras och om möjligt implementeras i respektive lands lagstiftning.

Detta är en viktig fråga för att det nordiska samarbetet inte ska tappa sin relevans. Det är viktigt att parlamentariker har goda kontakter över gränserna, inte minst för att underlätta gemensamma strategier vid en regional kris, men om samarbetet ska få relevans för de nordiska medborgarna behöver kopplingen mellan det nordiska samarbetet och de lagstiftande processerna stärkas så att förslagen som uppstår inom ministerrådet och Nordiska rådet blir verklighet.

Fru talman! Jag skulle vilja peka på den stora betydelsen av att vi i det nordiska samarbetet också håller en öppen och nära kontakt med våra grannländer i Baltikum. Baltikum och Norden har allt att vinna på ett nära och förtroendefullt samarbete. Det gäller inte minst säkerhetspolitiska frågor men även andra områden som digitalisering och förstås vårt gemensamma hav Östersjön.

Jag är själv rapportör för det baltiska parlamentet och även för Beneluxparlamentet. Det finns stora likheter i det arbete som sker i de här parlamenten, som alla består av mindre länder som mer agilt kan samarbeta, minska gränshinder, underlätta för en gemensam arbetsmarknad och utgöra testmarknader för innovationer innan de implementeras i stor skala.

Som exempel kan jag ta den drygt 40 år gamla passfriheten inom Schengenområdet. Den är en vidareutveckling av den passfrihet som rådde mellan Beneluxländerna, som i sin tur kom till något år efter att vi i Norden införde passfrihet. Min bestämda uppfattning är att en jämförelse mellan samarbeten inom dessa parlament skulle kunna ge en kreativ plattform för hur ytterligare gränshinder skulle kunna rivas i Norden.

Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp moderniseringen av Helsingforsavtalet. Världen har förändrats dramatiskt sedan det skrevs 1962, och utan en avtalsuppdatering riskerar vårt nordiska samarbete att stagnera och tappa relevans. Kraven på att komplettera och uppdatera Helsingforsavtalet har blivit starkare efter att Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina och därmed dramatiskt försämrade säkerhetsläget.

Även på andra områden krävs förändringar för att samarbetet ska kunna utvecklas. Utöver de rent sakpolitiska drivkrafterna för en uppdatering driver omvärldsläget på för en förändring av statusen för de självstyrande områdena i Helsingforsavtalet. Det bör ske skyndsamt och kan utgöra en viktig signal till omvärlden om att vi menar allvar med vår vision om världens mest integrerade region 2030.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Jacob Risberg (MP)

Anf. 45 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! Det nordiska samarbetet är – och måste vara – viktigare än någonsin. Vi lever i en tid präglad av osäkerhet, växande geopolitiska spänningar och en accelererande klimatkris. I en sådan tid är det avgörande att vi stärker de samarbeten som bygger på gemensamma värderingar, öppenhet, demokrati, jämställdhet, rättsstatens principer och respekten för mänskliga rättigheter.

Norden är en sådan gemenskap. Här finns en unik plattform för tillit och samarbete som många andra regioner saknar. Det är en styrka, men det är också ett ansvar.

Fru talman! Nordiska rådet spelar en central roll i detta arbete. Det är där våra parlament möts, det är där gemensamma lösningar växer fram och det är där vi tillsammans kan ta ansvar för att möta gränsöverskridande samhällsutmaningar.

Den redogörelse som ligger till grund för det betänkande som vi debatterar i dag visar på viktiga framsteg: ökad sammanhållning, minskade gränshinder och ett tydligt fokus på nordisk nytta.

Miljöpartiet delar denna inriktning, men vi menar också att utvecklingen måste gå längre och ske snabbare. Vi står mitt i en klimatkris. Vi möter ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, och vi ser ökade spänningar i vår omvärld. I det läget räcker det inte att förvalta det nordiska samarbetet. Vi måste fördjupa det.

Fru talman! Visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region måste vara vägledande i allt vi gör. Det handlar inte enbart om att underlätta människors vardag genom att riva gränshinder, även om det är viktigt i sig. Det handlar också om att gemensamt ta ledarskapet i den gröna omställningen.

Den gröna omställningen får inte tappa tempo; tvärtom måste den accelerera. Här kan och bör Norden fungera som en motor. Genom gemensamma investeringar, samordnade regelverk och ett starkt politiskt ledarskap kan vi visa att klimatarbete och ekonomisk utveckling går hand i hand. Ett mer integrerat Norden är också ett starkare Norden, inte minst i den globala konkurrensen.

Samtidigt ser vi, fru talman, hur säkerhetsläget i vår omvärld har försämrats. Det ställer nya krav på oss. Miljöpartiet menar att det nordiska samarbetet inom krisberedskap och civilt försvar behöver stärkas ytterligare.

Särskilt viktigt är detta i våra gränsregioner. Det är där människor lever sina liv över nationsgränser, och det är där behovet av fungerande samordning är som störst. Planering, övning och operativ samverkan måste kunna ske sömlöst mellan våra länder. När krisen kommer, oavsett om det handlar om en naturkatastrof eller i värsta fall ett väpnat angrepp, har vi inte råd med administrativa hinder.

Vi vet att klimatförändringarna kommer att leda till fler kriser även i fredstid. Skyfall, översvämningar, värmeböljor, torka och skogsbränder kommer att sätta våra samhällen på prov. Här är det nordiska samarbetet inte bara en styrka – det är en nödvändighet.

Fru talman! Arktis är en region där många av vår tids stora frågor möts: klimatet, säkerheten och respekten för urfolkens rättigheter. Klimatförändringarna sker snabbare i Arktis än någon annanstans på jorden. Den smältande isen påverkar den biologiska mångfalden och förändrar livsvillkoren för de människor som bor där – inte minst urfolken. Samtidigt ser vi ökade geopolitiska spänningar i regionen.

Miljöpartiet vill se ett tydligare ansvarstagande från Sveriges och Nordens sida. Vi anser att det behövs ett internationellt förbud mot all utvinning av fossila bränslen i Arktis och i de omgivande haven. Det är en avgörande åtgärd, både för klimatets skull och för regionens stabilitet.

Vi vill också se en stärkt internationell dialog och samverkan i Arktis, ett starkare skydd av känsliga ekosystem och biologisk mångfald, ett ökat inflytande för urfolk över mark- och vattenanvändning samt en fredlig utveckling och på sikt en demilitarisering av regionen.

Det är samtidigt centralt att internationell rätt respekteras. Havsrätten måste ligga till grund för hur vi hanterar frågor om sjöfart och territoriella anspråk. Tvister ska lösas diplomatiskt – inte genom maktpolitik. Här har Sverige, tillsammans med våra nordiska grannländer och EU, en viktig roll att spela.

Fru talman! Den redogörelse vi behandlar visar en sak tydligt: Norden står starkare när vi samarbetar. I en tid präglad av klimatkris, säkerhetspolitiska utmaningar och demokratiska prövningar behöver vi mer – inte mindre – nordiskt samarbete.

Miljöpartiet menar att Sverige bör ta en aktiv och ledande roll i detta arbete. Vi ska driva på för ett djupare samarbete för klimatet, för demokratin och för människors möjlighet att leva hållbart och tryggt i hela Norden. Det är nämligen just detta som står på spel: vår förmåga att tillsammans möta framtidens utmaningar och forma ett samhälle som är både hållbart och rättvist.

Fru talman! Vi har alla förutsättningar att lyckas. Låt oss använda dem tillsammans.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 5.

Jessica Rosencrantz (M)

Anf. 46 EU-minister Jessica Rosencrantz (M)

Fru talman! Ärade ledamöter och kära Nordenvänner! Det är alltid glädjande att stå i riksdagens talarstol – oftast som EU-minister men i dag som nordisk samarbetsminister.

Jag får ibland frågor från länder i Europa – inte minst från kandidatländer som vill gå med i EU och vars grannländer ofta kan betyda konflikt – och från länder runt om i världen, där man upplever samma sak. Då är jag särskilt stolt över att vi från Nordens sida kan visa att grannar inte behöver betyda konflikt utan att grannar kan betyda fred, samarbete och gemensamma värderingar.

Just nu är det samarbete vi har i Norden viktigare än någonsin, för det säkerhetspolitiska läget i vår region har tyvärr knappast blivit bättre sedan jag förra året deltog i Nordendebatten här i riksdagen. Om något har läget blivit alltmer allvarligt och svårförutsägbart. Det innefattar bland annat oroväckande amerikanska uttalanden om Grönland och konflikter i Mellanöstern medan Rysslands brutala aggressionskrig i Ukraina alltjämt fortsätter här på vår egen kontinent.

Vi befinner oss i en tid av betydande förändringar, där den säkerhetspolitiska ordningen, de internationella regelverken och den frihandel som så länge bidragit till Sveriges stabilitet och välstånd utmanas. I detta läge får relationerna till våra närmaste grannländer allt större betydelse.

Mot denna bakgrund är behovet av nordisk samordning inom försvar, krisberedskap och försörjningstrygghet särskilt framträdande. Det handlar ytterst om att värna Sveriges egen frihet, fred och säkerhet. Regeringens arbete präglas av denna inriktning, och Sverige har en aktiv och drivande roll i det nordiska samarbetet.

Under 2025 intensifierades det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet mellan de nordiska länderna, N5, och samarbetet mellan de nordisk-baltiska länderna, NB8, till en historiskt hög nivå. Tillsammans med Finland har Sverige även verkat för ett fördjupat säkerhetspolitiskt samarbete mellan alla demokratiska stater runt Östersjön inom ramen för Östersjöstaternas råd.

Även samarbetet inom Nordefco, Nordic Defence Cooperation, har nått en ny nivå när samtliga nordiska länder nu är medlemmar i Nato. De nordiska försvarsministrarna möttes tidigare i maj i Trøndelag i Norge. Försvarsministrarna konstaterade då att det krävs att vi tar mer ansvar i Europa och Norden eftersom ansvaret inom Nato håller på att förändras. Det nordiska försvarssamarbetet måste öka även inom Nato.

Alla nordiska stater är också arktiska stater och har därför ett särskilt intresse av och ansvar för att arbeta för en fredlig, stabil och hållbar utveckling i Arktis. Som allierade behöver vi tillsammans stärka säkerheten i Arktis för att motverka ryskt inflytande. Förberedelser pågår inför Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet under 2027–2029. Arbete pågår också med att ta fram en ny svensk Arktisstrategi.

Vi befinner oss snart halvvägs in i Nordiska ministerrådets Arktisprogram för perioden 2025–2027, som har ett resilient Arktis som tema. Programmet har en budget på cirka 45 miljoner svenska kronor. Det finansierar för närvarande bland annat projekt för att öka beredskapen och motståndskraften inom arktiska kommuner. Det finns också projekt kopplade till digitalisering och alternativa datakabelrutter.

Den rådgivande kommittén med våra Arktisexperter möttes i förra veckan för att diskutera nya projekt. Ministerrådets forskningsinstitutioner driver och finansierar också projekt kopplade till energisamarbeten, grön omställning och utveckling i Arktis.

Även EU:s Arktisstrategi är föremål för en uppdatering, och regeringen välkomnar ett ökat engagemang från EU i Arktis.

Inom Nordiska ministerrådet fortsätter arbetet med att förverkliga vår gemensamma vision om att bli världens mest hållbara och integrerade region till 2030. Norden måste fortsätta arbetet med att gå före i den gröna omställningen, ytterligare öka vår konkurrenskraft, främja mobilitet och undanröja gränshinder för att svara upp mot våra medborgares förväntningar på det nordiska samarbetet. Tillsammans identifierar vi områden där det finns ett mervärde för oss i att hitta gemensamma lösningar i Norden.

I dagens värld – som präglas av ökade geopolitiska spänningar, växande handelshinder och omfattande teknologiska omställningar med utmaningar kring Europas konkurrenskraft – har Norden en särskild roll att fylla. Under sitt hyllningstal här i Sveriges riksdag under Nordiska rådets session i oktober beskrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen Norden som Europas problemlösare och ledstjärna.

Inspirerade av EU:s Draghirapport har vi nyligen beställt en analys av konkurrenskraften i Norden. Målet är att skapa en solid grund för framtida politiska diskussioner om hur Norden ska kunna fortsätta att vara globalt konkurrenskraftigt. Denna rapport ska presenteras i oktober.

Samma bakomliggande analys av Europas konkurrenskraft ligger bakom att ett antal nordiska storföretag, stiftelser och organisationer har förenat sina krafter i det gemensamma initiativet Nordic Compass – The Nordic Round Table for Industry för att stärka Nordens och Europas konkurrenskraft.

Ambitionen med Nordic Compass är att genom nordisk samverkan agera snabbare än de europeiska processerna. I Europa pågår för närvarande en diskussion om konkurrenskraft och förnyelse. Processer på europeisk nivå tar ibland tid – även om vi driver på för att det ska gå snabbare – men Norden kan visa ledarskap och agera ännu snabbare och effektivare.

Fru talman! Etableringen av det nordisk-baltiska AI-centret New Nordics AI är i full gång. AI Sweden i Stockholm agerar som samordnande kontor, och under hösten ska även AI-noder från Estland, Lettland och Litauen fasas in i samarbetet. Norden och Baltikum har alla förutsättningar att leda AI-revolutionen i Europa. Vår förhoppning är att AI-centret ska driva saminvesteringar i strategiska resurser, öka vår konkurrenskraft och AI-användningen i Norden samt bidra till policyutveckling framåt.

Arbetet för att främja mobilitet och undanröja gränshinder stod i centrum för det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2024 och fortsätter att utgöra en av Nordiska ministerrådets viktigaste uppgifter. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Det ska vara lätt att arbeta, studera, leva och verka över gränserna. Det gynnar både individerna och våra samhällen i stort.

Det är många som lever och verkar över gränserna. I Öresundsregionen har antalet pendlare över Öresund slagit nya rekord de senaste åren. Även om inte alla upplever gränshinder finns det fortfarande hinder, och de riskerar att skapa en outnyttjad potential.

Möjligheten att kommunicera digitalt över gränserna är central, liksom den sammanhängande frågan om identitetsmatchning, och jag är övertygad om att en lång rad andra gränshinder skulle kunna lösas om det var möjligt att på ett säkert sätt kommunicera digitalt över gränserna. Frågan förblir en prioritet för samarbetsministrarna och digitaliseringsansvariga ministrar, och arbetet går framåt på ett mer systematiserat sätt än tidigare.

Rent tekniskt är gränsöverskridande verifiering av identiteter möjligt i dag, men i fråga om tillförlitlig igenkänning av identitet mellan folkbokföringsregister finns det fortfarande en lång rad operativt komplexa frågor att lösa. Nästa steg i processen är att man under hösten ska ta fram rekommendationer för hur man bäst ska hantera dessa utmaningar.

En närliggande fråga är den om möjligheter för gränspendlare att öppna bankkonton. Regeringen är väl medveten om problematiken och valde därför att i början av året ge Finansinspektionen i uppdrag att ta fram en vägledning för att underlätta för bankerna att uppfylla sina skyldigheter att tillhandahålla grundläggande betal- och banktjänster.

Även inom krisberedskapen vill vi nordiska samarbetsministrar förebygga gränshinder eller andra typer av hinder för gränsöverskridande samarbete. Vi vill till exempel undvika att kris- och beredskapslagar på ett oförutsett sätt hämmar möjligheterna att agera nationellt och nordiskt. Därför har vi fattat beslut om att kartlägga och jämföra existerande lagstiftning och identifiera eventuella utmaningar för gränsöverskridande samarbete.

Vi har också ställt oss bakom Gränshinderrådets studie om gränshinder i en framtida kris. Om och hur kan gränshinder komma att påverka mobila invånare vid en framtida kris? Vad har gjorts utifrån pandemin, och vilka åtgärder är nödvändiga att vidta för att undvika att de uppstår igen?

Gränshinderarbetet pågår självfallet inte enbart i Nordiska ministerrådet utan i allra högsta grad i våra gränsregioner och mellan huvudstäderna.

I juli förra året hade jag exempelvis glädjen att delta i firandet av Öresundsbrons 25-årsjubileum. En statsministerdeklaration antogs med målen att göra Öresundsregionen säkrare och mer konkurrenskraftig samt att inte minst främja mobiliteten i regionen.

I september invigdes den svensk-norska gemensamma polisstationen på gränsen i Morokulien med ett mycket tydligt mål: att stå starkare tillsammans mot internationell och gränsöverskridande brottslighet.

Tidigare i våras var jag i Umeå och deltog i firandet av Nordens dag tillsammans med min finska EU-ministerkollega Joakim Strand. Jag fick på plats ta del av utmaningar och möjligheter i gränsregionen kring Kvarken.

Regeringen har nyligen fattat beslut om infrastrukturinvesteringar i Öresundsregionen som kommer att positivt påverka såväl den regionala tillgängligheten och integrationen i regionen som hela Sveriges konkurrenskraft.

En annan aktuell fråga är hur vi på bästa sätt arbetar tillsammans inom Nordiska ministerrådet. Det gäller bland annat Färöarnas, Grönlands och Ålands roll i samarbetet.

Efter att ha fått del av en folkrättslig utredning gällande frågeställningar kring en eventuell revidering av Helsingforsavtalet kunde vi samarbetsministrar i mars besluta om att tillsätta en kommission. Kommissionen ska ta fram konkreta förslag för att möjliggöra ett likställt deltagande från Färöarna, Grönland och Åland inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Kommissionen ska rapportera tillbaka till oss samarbetsministrar i tid för Nordiska rådets session i Helsingfors i höst.

I sommar kommer vi samarbetsministrar också att träffas i Tórshavn på Färöarna för att diskutera hur arbetet inom Nordiska ministerrådet i övrigt kan utvecklas och förbättras. Vad är Nordiska ministerrådets roll? Arbetar vi med rätt frågor? Är våra arbetssätt tillräckligt effektiva och flexibla? Och hur ska vi uppnå visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region till 2030?

Fru talman! Det nordiska samarbetet är viktigare än någonsin, och det finns ett brett engagemang från alla nordiska länder, regeringar och parlament. Jag och mina regeringskollegor kommer fortsatt att vara en drivande och ansvarstagande kraft för ett starkt, integrerat och enat Norden.

(Applåder)

Lotta Johnsson Fornarve (V)

Anf. 47 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Tack, ministern, för ett intressant anförande!

Det är positivt att det händer många bra saker i Norden. Jag skulle vilja ställa frågor om revideringen av Helsingforsavtalet. Nu blev det inte så mycket av det hela. Det handlade bara om statusen för områdena Färöarna, Grönland och Åland.

Självklart tycker vi att det är viktigt att de områdena får en självständig status i Nordiska rådet i sin egen kapacitet. Jag undrar varför man inte har tagit tillfället i akt att försöka revidera Helsingforsavtalet bredare.

Hur har regeringen agerat i den här frågan? Det har hänt väldigt mycket under de ungefär 30 år som gått sedan Helsingforsavtalet reviderades senast, inte minst på klimatområdet.

Klimatförändringarna är ett faktum. Vi ser hur de påverkar de nordiska länderna på ett dramatiskt sätt. Här finns det mycket som skulle behöva diskuteras och föras in i Helsingforsavtalet.

Det gäller också andra områden som digitaliseringen, cyberhoten och säkerhetsfrågorna överlag. Barns och ungas situation är också någonting som skulle behövas skrivas in. Det är också någonting som Ungdomens Nordiska råd har påtalat. Det saknas en paragraf om barn och unga i Helsingforsavtalet. Språket är kanske också lite omodernt och skulle behöva uppdateras.

Jag skulle vilja höra från ministern hur regeringen har agerat för att göra en bredare och mer omfattande revidering av Helsingforsavtalet.

Jessica Rosencrantz (M)

Anf. 48 EU-minister Jessica Rosencrantz (M)

Fru talman! Tack till Lotta Johnsson Fornarve för frågan!

Först till jag understryka att frågan om ett likställt deltagande för Åland, Grönland och Färöarna inte är en liten fråga. Det är en viktig och omfattande fråga, och det är en ganska komplex fråga.

Den juridiska analys som vi fick ta del av som en grund inför att vi samarbetsministrar tillsatte kommissionen visar att det är komplext, utifrån lagstiftning i de enskilda länderna och hur det förhåller sig till EU-rätt, folkrätt och mycket annat.

Vi ser också att Grönland, Åland och Färöarna har lite olika förutsättningar både legalt och när det gäller vad man vill uppnå med ett likställt deltagande.

Det kommer att vara en grannlaga uppgift att nu se över hur det ska gå till i praktiken och vilken lösning vi kan hitta. Vi har varit väldigt tydliga med ambitionen att kunna uppnå ett likställt deltagande. Men processen kommer att vara ganska komplex.

Det finns också ganska många som tycker att det är viktigt att processen inte drar ut på tiden utan att den sker skyndsamt. Framför allt måste det såklart bli rätt. Men ska det ske skyndsamt har vi sagt att vi prioriterar den här frågan inom ramen för den kommission som nu tillsatts.

Sedan finns det en massa andra frågor som man kan fundera över. Vad ska vi ägna oss åt i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet? Det är viktigt att varje organisation med självaktning och relevans regelbundet utvärderar vad man vill och bör ägna sig åt.

Från vår sida har vi sagt att vi ska ta den diskussionen när vi samarbetsministrar möts inom kort i Tórshavn på Färöarna. Vi ska diskutera hur vi ser att vår roll bör utvecklas framåt.

Det är klart att en del i den diskussionen mycket väl kan vara rekommendationen från Nordiska rådet. Ambitionen att utvärdera vad vi ägnar oss åt och hur vi ska utforma vårt samarbete framöver är viktigt att ha.

Det har också varit viktigt att ha en ordnad och snabb process för frågan om ett likställt deltagande för Grönland, Åland och Färöarna.

Lotta Johnsson Fornarve (V)

Anf. 49 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Tack för ett bra svar, ministern!

Det är klart att det är bra att det blir en skyndsam process när det gäller Färöarna, Grönland och Åland. Det håller jag verkligen med om.

Det hindrar inte att man sedan kan gå vidare och revidera Helsingforsavtalet lite bredare, för det behövs verkligen. Det är 30 år sedan det reviderades. Sedan dess har otroligt mycket hänt på en rad olika viktiga områden som redan nämnts som klimat, cyberhoten, digitalisering och barns och ungas rättigheter. Här behöver ett arbete göras.

När jag ändå står här och frågar tänkte jag ändå passa på att ställa ytterligare en fråga. Det var flera av oss som tog upp vikten av ett nordiskt ministerråd för transport och infrastruktur. Det är också någonting som Nordiska rådets parlament har fört fram tvärs över landgränserna och partigränserna.

Här finns det en stor enighet om att det är någonting som vi ser som oerhört viktigt för att förbättra transportmöjligheterna, kommunikationerna och infrastrukturen mellan våra nordiska länder. Det gäller inte minst biljettsystem och sådana saker.

Det finns otroligt mycket att göra här. Det har hänt saker i rätt riktning, men mer behöver göras. Vi ser verkligen behovet av ett strukturerat samarbete, och det skulle behövas ett nordiskt ministerråd. Hur ser ministern på det?

Jessica Rosencrantz (M)

Anf. 50 EU-minister Jessica Rosencrantz (M)

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve!

Låt mig understryka att samarbetet på nordisk nivå i dag är djupare än kanske någonsin på flera av de områden som ledamoten lyfter fram och på det säkerhetspolitiska området. Det gäller inte minst nu när alla nordiska länder är med i Nato. Där har vi en helt ny möjlighet att kunna samordna oss och planera våra försvarsinsatser. Det gäller också det civila försvaret.

Vi samarbetar tätt när det gäller digitala frågor. Jag nämnde några exempel i talarstolen tidigare. Vi jobbar också mycket nära när det gäller hållbarhetsfrågor, där Norden är ett föredöme.

Det finns mycket för oss att vara stolta över – områden där vi redan verkligen har fördjupat vårt samarbete. Det finns naturligtvis också mer att ta vidare.

Vi samarbetar också mycket nära på det transportpolitiska området. Det är inte en ny fråga huruvida vi ska ha transportministerråd eller inte, för det har vi diskuterat i den här kammaren många gånger förut. Men om jag frågar min ministerkollega och han frågar sina övriga nordiska ministerkollegor på transportområdet hör vi att det finns ett välfungerande samarbete mellan våra transportministrar. De har regelbundna möten, och de samordnar sig. Vi pratar alltmer om behovet av gränsöverskridande infrastruktur, och vi har med den typen av viktiga perspektiv också i vår egen nationella infrastrukturplan. Det finns alltså ett fungerande samarbete.

Sedan har jag full respekt för att man vill ha just ett ministerråd, men jag kan verkligen garantera ledamoten att det sker omfattande utbyte, samordning och planering mellan de nordiska transportministrarna. De upplever också att samarbetet fungerar väldigt väl.

Formerna kan vi såklart alltid diskutera, men det viktigaste för mig är sak och att vi får saker gjorda. Och det kan jag garantera att våra nordiska transportministrar får.

Sara Gille (SD)

Anf. 51 Sara Gille (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Det nordiska samarbetet har stor betydelse för Sverige och för svenska intressen. Det gäller inte minst i en tid då Europa präglas av ett försämrat säkerhetsläge, ekonomisk osäkerhet och ökad global konkurrens.

De nordiska länderna är tillsammans en stark region både ekonomiskt och politiskt. Våra samhällen bygger på demokrati, tillit och stabila institutioner. I en tid då många länder präglas av splittring och osäkerhet är detta en styrka som inte ska underskattas.

Våra länder har hög sysselsättning, stark innovationskraft och starka exportnäringar. Vi har också nära integrerade arbetsmarknader och omfattande handel mellan länderna. För Sverige är det här oerhört viktigt. Norge, Finland och Danmark tillhör våra viktigaste handelspartner. Tusentals människor pendlar dessutom mellan de nordiska länderna för arbete och företagande.

Fru talman! Det är därför anmärkningsvärt att människor fortfarande möter omfattande gränshinder i Norden. Trots årtionden av diskussioner finns det fortfarande problem kring beskattning, socialförsäkring, pensioner, transporter och myndighetskontakter för människor som rör sig mellan våra länder.

För den som bor nära en nationsgräns är detta inte teoretiska frågor. I många gränsregioner är det en naturlig del av livet att arbeta i ett land och samtidigt ha familj, skola, hem och barnomsorg i ett annat land. Pandemin blev en tydlig påminnelse om hur sårbara dessa regioner är när gränser stängs eller regelverk inte fungerar tillsammans. Det påverkade människors vardag, arbetsmarknaden och den nordiska gemenskap som under lång tid vuxit fram i gränsregionerna.

Det påverkar även kompetensförsörjningen och försvårar matchningen på arbetsmarknaden. När människor möter krångliga regelverk och administrativa hinder begränsas rörligheten samtidigt som verksamheter får svårare att hitta rätt kompetens. I norra Sverige märks detta tydligt. Där är kontakterna över gränserna en naturlig del av både vardagen och arbetsmarknaden.

Fru talman! För oss i Sverigedemokraterna är arbetet med att minska gränshinder en central fråga. Samarbetet mellan de nordiska länderna ska fokusera på praktisk nytta och konkreta resultat. Det ska bli enklare att leva, arbeta och verka i Norden. Samtidigt är det viktigt att samarbetet bygger på självständiga nationer med respekt för varje lands beslutanderätt och suveränitet.

Det är också därför Norden skiljer sig från många andra internationella samarbeten. Här finns en historisk och kulturell närhet mellan folken som har skapat starka relationer mellan självständiga stater under lång tid.

Fru talman! De senaste åren har det nordiska samarbetet också fått en tydligare säkerhetspolitisk betydelse. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina förändrade säkerhetsläget i hela Europa. Sveriges och Finlands medlemskap i Nato innebär att hela Norden nu finns inom samma försvarsallians.

Detta skapar nya möjligheter för samarbete kring försvar, beredskap, transporter, energiförsörjning och skydd av kritisk infrastruktur. Det handlar bland annat om att stärka försörjningsberedskapen och förbättra samarbetet kring civilt försvar och att samtidigt skapa förutsättningar för samordning i kris och krig.

Vi ser också hur viktigt det är att Norden kan agera mer samordnat i frågor som rör energiförsörjning och beredskap. De senaste årens energikris visar hur sårbara europeiska länder kan bli när energisystemen inte fungerar. De nordiska länderna har bättre förutsättningar än många andra, men det kräver fortsatt samarbete och långsiktighet.

Fru talman! Norden står även starkt inom innovation, energi, industri och digital utveckling. Samtidigt möter vi hård internationell konkurrens och allt större osäkerhet i den globala ekonomin. Därför behöver de nordiska länderna helt enkelt förbättra förutsättningarna för investeringar, tillväxt och fungerande infrastruktur.

Det gäller inte minst transporter mellan de nordiska länderna, där brister fortfarande påverkar både människor och arbetsmarknad. För norra Norden är detta särskilt viktigt. Stora avstånd, omfattande industrisatsningar och viktiga transportleder gör att fungerande vägar, järnvägar och gränsöverskridande transporter får stor betydelse för utvecklingen i hela regionen.

Fru talman! Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Azra Muranovic (S)

Anf. 52 Azra Muranovic (S)

Fru talman! Det har sagts flera gånger i den här talarstolen, och det förtjänar att sägas igen, att det samarbete som Norden har är ett av de absolut starkaste och mest framgångsrika regionala samarbeten som finns i världen.

Det bygger på något som inte kan lagstiftas fram, och särskilt inte över en natt, nämligen tillit. Det bygger på tillit mellan människor, tillit mellan våra samhällen och tillit mellan våra demokratier.

I Norden har vi under generationer byggt upp samhällen där människor har kunnat röra sig fritt över gränserna för att studera, arbeta och leva sina liv. Vi har samarbetat kring arbetsmarknad, energi, kultur, forskning och välfärd. Vi har också visat att internationellt samarbete inte alls behöver innebära att länder förlorar sig själva. Tvärtom visar Norden att länder kan bli starkare tillsammans.

Kanske är det just därför det nordiska samarbetet känns ännu viktigare i den tid vi lever i nu. Världen runt omkring oss förändras snabbt, och vi ser hur den regelbaserade världsordningen utmanas alltmer för varje gång vi står här och har utrikespolitiska debatter eller debatter om nordiska samarbeten under den här mandatperioden.

Rysslands brutala invasionskrig mot Ukraina har förändrat hela Europas säkerhetsläge och även det nordiska. De ökade geopolitiska spänningarna, hybridattackerna, cyberhoten och försöken att splittra demokratier blir vanligare och fler. I det läget behöver Norden hålla ihop.

Fru talman! Socialdemokraterna menar att det nordiska samarbetet måste fördjupas ytterligare, inte minst genom utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. I vår kommittémotion har förslag om en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission lagts fram. Det har vi gjort för att verkligheten har förändrats och fortsätter att förändras. Alla nordiska länder är nu medlemmar i Nato. Det skapar helt nya möjligheter för gemensam planering, gemensam beredskap och ett djupare strategiskt samarbete.

Det skapar också ansvar. Säkerheten i Norden kan inte längre ses land för land, och hoten mot våra samhällen är gränsöverskridande. Sabotage mot kritisk infrastruktur i Östersjön påverkar flera länder samtidigt. Cyberattacker känner inga nationsgränser. Påverkansoperationer riktas mot hela vårt demokratiska system.

Vi behöver därför tänka mer gemensamt kring totalförsvar, försörjningsberedskap och säkerhetspolitik. En nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission skulle kunna bidra till en långsiktig strategisk samordning mellan våra parlament och regeringar. Den skulle kunna stärka samarbetet kring Arktis, Nordkalotten och Östersjön. Det är områden som blir allt viktigare för Europas och Nordens säkerhet.

Fru talman! Arktis visar tydligt varför Norden måste tänka både säkerhetspolitiskt och klimatpolitiskt. Under lång tid betraktades Arktis främst som ett område för forskning och internationellt samarbete, men i dag har vi en helt annan situation. Arktis har blivit ett geopolitiskt strategiskt område. Stormakter flyttar fram sina positioner, och den militära aktiviteten ökar.

Konkurrensen om naturresurser och handelsvägar hårdnar alltmer. Ryssland rustar upp i regionen. Kina har beskrivit sig som en nära-Arktis-stat och söker ökat inflytande. USA, Kanada och europeiska länder stärker också sin närvaro. Det som händer i Arktis kommer att påverka hela Europas säkerhet.

Arktis är samtidigt ett av de områden som drabbas hårdast av klimatförändringarna på jorden. Isarna smälter i en alarmerande takt, ekosystem förändras, biologisk mångfald hotas och urfolk påverkas direkt av utvecklingen.

Det här är inte två separata frågor. Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Klimat och säkerhet hänger ihop. När klimatförändringarna öppnar nya farleder och gör naturresurser mer tillgängliga ökar också de geopolitiska spänningarna. Därför måste Norden vara en stark röst för både säkerhet och hållbarhet i Arktis.

Socialdemokraterna vill gärna se ett ökat svenskt engagemang i Arktis och ett fördjupat nordiskt samarbete om klimat, forskning, civil beredskap och skyddet av marina miljöer. Arktis får inte bli nästa område där kortsiktiga geopolitiska intressen tillåts gå före fred, miljö och långsiktig hållbarhet.

Fru talman! Det nordiska samarbetet har alltid handlat om mer än bara ett praktiskt samarbete. Det handlar också om vilket slags samhälle vi vill bygga. I en tid när nationalism och splittring växer på många håll behöver Norden gemensamt stå upp för demokrati, jämlikhet och internationellt arbete.

Vi behöver visa att säkerhet inte bara handlar om militär styrka. Det handlar också om starka samhällen, tillit mellan människor och förmåga att kunna agera tillsammans. Det är därför det nordiska samarbetet är så viktigt, och det är därför det måste fördjupas. Tillsammans kan Norden vara en stark demokratisk kraft i en alltmer osäker värld. Jag vill därför yrka bifall till reservation 3.

(Applåder)

Alexandra Anstrell (M)

Anf. 53 Alexandra Anstrell (M)

Fru talman! Arktis är inte en avlägsen periferi på kartan. Arktis är i dag en region där säkerhetspolitik, klimatförändringar, energi, forskning och geopolitik möts och där Sveriges och Nordens framtida säkerhet i allra högsta grad påverkas. Därför är det helt rätt att utrikesutskottet i sitt betänkande lyfter fram det nordiska samarbetet och Arktis som strategiskt viktiga frågor för Sverige, för det är det.

För oss moderater är utgångspunkten tydlig: Norden ska vara tryggare, starkare och mer sammanhållet. I det arbetet spelar Arktis en avgörande roll.

Sverige är en arktisk nation. Det känner man kanske inte i dag när solen skiner och värmer. Att Sverige är en arktisk nation innebär ansvar men också möjligheter, fru talman.

Under lång tid har Arktis främst betraktats som ett område för forskning och miljösamarbete. Det är viktigt nog, men verkligheten ser inte riktigt ut så längre. Rysslands aggressioner, ökade militära aktiviteter i norr och Kinas växande intresse i regionen har förändrat säkerhetsläget i grunden. Arktis har blivit en geopolitisk nyckelregion.

Det är därför avgörande att Sverige tillsammans med sina nordiska grannar och sina allierade inom Nato stärker säkerheten och den gemensamma lägesbilden i norra Europa. Med Finland och Sverige som medlemmar i Nato finns nu helt nya möjligheter att knyta samman Östersjön, Nordatlanten och Arktis i ett gemensamt säkerhetsperspektiv. Det stärker stabiliteten och säkerheten i vårt närområde.

Fru talman! Det nordiska samarbetet är inte bara historiskt starkt utan också mer relevant än på mycket länge. När världen präglas av osäkerhet behöver Norden stå enat.

Vi ser också hur Arktisfrågorna har blivit alltmer integrerade med frågor om totalförsvar, energiförsörjning, kritisk infrastruktur och motståndskraft som hybridhot. Det här handlar om sjöfart och handelsvägar, om mineraler och strategiska råvaror och om forskning och teknikutveckling. Men ytterst handlar det om frihet, säkerhet och demokratiska värderingar i vår del av världen.

I den rapport som redovisar det parlamentariska arbetet om Arktis under året syns hur brett och konkret samarbetet faktiskt har varit i år och hur det är. Vi har arbetat med frågor om säkerhet, beredskap, forskning, transporter och hållbar utveckling men också med frågor som ibland får mindre uppmärksamhet, trots att de påverkar miljö och människors vardag väldigt konkret. Det handlar om sopor.

Jag har under de två senaste åren varit särskild rapportör för frågor som rör avfall och nedskräpning i Arktis. Det låter kanske som en liten skitfråga i det stora geopolitiska sammanhanget, men det är tvärtom en viktig del av helheten. Det är också ganska ”tabart”. Alla kan relatera till sopor och att det är viktigt att vi behöver ta hand om dem.

Sopor och avfall som sprids i arktiska miljöer påverkar natur, djurliv och människors livsvillkor. Det handlar om plast i haven, om bristande avfallshantering i utsatta områden och om behovet av bättre internationellt samarbete om hållbara lösningar. Det gäller mellan arktiska stater, men vi behöver även nå ut till icke-arktiska stater om att deras sopor också påverkar miljön i Arktis. Smältande isar påverkar hela jorden.

För mig är det viktigt att vi ser hela Arktis, både de stora säkerhetspolitiska frågorna och de praktiska miljöutmaningar som människor i regionen möter varje dag.

Fru talman! Jag är mycket hedrad över att jag under våren har blivit vald till ordförande för The Standing Committee of Parliamentarians of the Arctic Region. Det är ett uppdrag som visar att Sverige har ett starkt internationellt förtroende i Arktisfrågorna och att det svenska engagemanget gör skillnad. Det ger oss också en viktig möjlighet att fortsätta driva frågor om säkerhet, hållbar utveckling, forskning och internationellt samarbete i en tid när Arktis får en allt större global betydelse.

Det är viktigt att komma ihåg att Arktis inte är ett tomt område på kartan. Det är människors hem. Det är många som kallar Arktis sitt hem. Det är människor som lever och verkar i de arktiska områdena, inte minst urfolk och lokalsamhällen. De måste naturligtvis ges inflytande och långsiktiga förutsättningar. Vi måste kunna kombinera ökad säkerhet med hållbar utveckling, forskning, innovation och respekt för miljön.

Fru talman! De arktiska staterna behöver samarbeta ännu närmare. Det gäller inom försvar och säkerhet, inom investeringar och kritisk infrastruktur och inom forskning och teknologisk utveckling. Det gäller även vår gemensamma motståndskraft mot auktoritära staters påverkan.

Sverige ska vara en aktiv, trovärdig och långsiktig aktör i Arktis. Vi ska bidra till stabilitet. Vi ska såklart värna folkrätten och den regelbaserade världsordningen, och vi ska stärka det nordiska samarbetet. Vi ska säkerställa att Arktis förblir en region präglad av ansvarstagande, samarbete, säkerhet och absolut inte av konflikt och destabilisering. Därför är det här betänkandet viktigt.

Vi måste också bli bättre på att synkronisera de insatser som görs för Arktis. Det görs mycket i Arktiska rådet, i den arktiska delegationen, i Nordiska rådet och i många andra olika råd. Vi behöver också synkroniseras, så att vi jobbar mer tillsammans och så att de kunskaper som vi har sprids mellan de olika instanserna.

Detta behövs för ett starkare Norden, ett starkare Arktis och ett säkrare Arktis. Det behövs också för Sveriges trygghet och säkerhet.

(Applåder)

Staffan Eklöf (SD)

Anf. 54 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Som ordförande för den svenska delegationen till den parlamentariska Östersjökonferensen vill jag berätta vad konferensen är och hur vår svenska delegation arbetar.

Den parlamentariska Östersjökonferensen, förkortad BSPC, är ett samarbetsforum för parlamentariker från länderna runt Östersjön. Syftet är att skapa politisk samverkan kring gemensamma frågor som påverkar regionen. BSPC tar fram rekommendationer till regeringar och internationella organisationer. Arbetet sker genom årliga konferenser, arbetsgrupper och rapporter.

Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 har säkerhetsfrågor fått större betydelse. Konferensen har ingen lagstiftande makt. Besluten är inte bindande och tas med enhällighet. Konferensen spelar dock en viktig roll genom att påverka opinionen, stärka kontakterna mellan parlamenten och bidra till gemensamma politiska initiativ i Östersjöområdet.

Den svenska delegationen arbetar hårt för att uppnå konsensus inom delegationen. Den har, enligt min mening, arbetat och historiskt kompromissat på ett förtjänstfullt sätt även i svåra frågor. Jag vill passa på att tacka den svenska delegationen för arbetet.

Delegationen har noterat att en svaghet i BSPC:s samarbete är att resolutionerna är långa. Det gör att resolutionerna blir oöverskådliga och att det som ska vara konsensusbeslut ibland bara accepteras av praktiska skäl. Delegationen arbetar därför inom BSPC med målsättningen att korta ned resolutionerna och därmed förhoppningsvis få resolutioner med ett fåtal punkter och sann konsensus mellan deltagarna. Det tror vi kan flytta frågorna på riktigt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Beslut, Genomförd

Betänkandet beslutades i kammaren 27 maj 2026.Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 2, Voteringar: 2.

Beslut 2025/26:UU4

Webb-tv: Beslut: Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Protokoll med beslut

Protokoll 2025/26:126 Onsdagen den 27 maj

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Nordiskt samarbete
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:3729 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 44,

2025/26:3986 av Jacob Risberg m.fl. (MP) yrkande 1 och

2025/26:4039 av Catarina Deremar och Ulrika Liljeberg (båda C) yrkandena 1-3.
Reservation 1 (C)
Reservation 2 (MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (C)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 106 0 0 0
SD 70 0 0 0
M 66 0 0 0
C 0 24 0 0
V 21 0 0 0
KD 19 0 0 0
MP 0 0 18 0
L 16 0 0 0
- 7 0 1 1
Totalt 305 24 19 1
Ledamöternas röster
Utrikespolitik, säkerhetspolitik, krisberedskap och Arktis
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:3623 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 40 och 42,

2025/26:3986 av Jacob Risberg m.fl. (MP) yrkandena 2 och 3 samt

2025/26:4003 av Håkan Svenneling m.fl. (V) yrkandena 10 och 11.
Reservation 3 (S)
Reservation 4 (V)
Reservation 5 (MP)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 106 0 0
SD 70 0 0 0
M 66 0 0 0
C 24 0 0 0
V 0 0 21 0
KD 19 0 0 0
MP 0 0 18 0
L 16 0 0 0
- 4 1 3 1
Totalt 199 107 42 1
Ledamöternas röster
Motioner som bereds förenklat
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Skrivelsen och redogörelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2025/26:90 och redogörelse 2025/26:NR1 till handlingarna.

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (C)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	106	0	0	0
SD	70	0	0	0
M	66	0	0	0
C	0	24	0	0
V	21	0	0	0
KD	19	0	0	0
MP	0	0	18	0
L	16	0	0	0
-	7	0	1	1
Totalt	305	24	19	1

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
S	0	106	0	0
SD	70	0	0	0
M	66	0	0	0
C	24	0	0	0
V	0	0	21	0
KD	19	0	0	0
MP	0	0	18	0
L	16	0	0	0
-	4	1	3	1
Totalt	199	107	42	1

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Var är betänkandet nu?

Betänkandet är färdigbehandlat

Hela betänkandet

Beslut i korthet

Nordiskt samarbete under 2025 (UU4)

Utskottens betänkanden

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Från regeringen

Från riksdagens organ

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Nordiskt samarbete under 2025 (UU4)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 38 Staffan Eklöf (SD)

Anf. 39 Heléne Björklund (S)

Anf. 40 Maria Stockhaus (M)

Anf. 41 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Anf. 42 Anna Lipinska (KD)

Anf. 43 Catarina Deremar (C)

Anf. 44 Helena Gellerman (L)

Anf. 45 Jacob Risberg (MP)

Anf. 46 EU-minister Jessica Rosencrantz (M)

Anf. 47 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Anf. 48 EU-minister Jessica Rosencrantz (M)

Anf. 49 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Anf. 50 EU-minister Jessica Rosencrantz (M)

Anf. 51 Sara Gille (SD)

Anf. 52 Azra Muranovic (S)

Anf. 53 Alexandra Anstrell (M)

Anf. 54 Staffan Eklöf (SD)

Beslut, Genomförd

Webb-tv: Beslut: Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Nordiskt samarbete

Beslut:

Utskottets förslag:

Utrikespolitik, säkerhetspolitik, krisberedskap och Arktis

Beslut:

Utskottets förslag:

Motioner som bereds förenklat

Beslut:

Utskottets förslag:

Skrivelsen och redogörelsen

Beslut:

Utskottets förslag:

Utskottens betänkanden