Undantag från krav enligt art- och habitatdirektivet vid vattenkraftens omprövning

Anf. 25 Björn Tidland (SD)

Fru talman! I dag debatterar civilutskottet betänkande 2025/26:CU41 Undantag från krav enligt art- och habitatdirektivet vid vattenkraftens omprövning.

Vad betyder det på svenska? Man kan säga som en tjänsteman i Regeringskansliet gjorde – av integritetsskäl kan jag tyvärr inte avslöja vare sig namn eller departement. Men vad sa då vederbörande? Jo: Vi ska inte göra idiotnedläggningar av fungerande vattenkraftverk.

Så, då var det klart!

Fru talman! Jag tror att jag måste utveckla detta.

Det finns cirka 1 700 små vattenkraftverk i Sverige som är en viktig del av Sveriges beredskap. Om Sverige ska vara motståndskraftigt i krig måste dessa fungera och leverera ström ifall de stora kraftverken blir utslagna.

Nu hotar dock en massiv nedläggning av Sveriges små vattenkraftverk, särskilt av dem som är mindre än 200 kilowatt. Problemet är EU:s alla direktiv, som medfört att vattenkraftsägarna fastnat i ett byråkratiskt träsk med orimliga kostnader. Starka signaler från branschorganisationer visar på ett utbrett missnöje med myndigheters agerande och deras tolkningar av sina direktiv.

Fru talman! Som riksdagsledamot blir man överöst av mejl från lobbyister från intresseorganisationer. Jag har försökt strukturera upp dessa i gruppmappar såsom Myndigheter, Näringsliv, Forskning, Infrastruktur och så vidare. Dessa mappar har undergrupper där alla mejl från just den lobbyisten läggs. Alla lobbyistmejl sparas.

Så hur ska jag som riksdagsman prioritera i denna djungel? Ja, man börjar givetvis med de områden som berör det egna utskottet – en bra start.

Fru talman! Vart vill jag egentligen komma med detta prat om lobbyister? Jo, det finns en förening som heter Västsvensk Vattenkraftförening, som har uppvaktat oss sverigedemokrater i civilutskottet. Själv är jag göteborgare, så det var i alla fall rätt sida av Sverige. Hur som helst blev det ett studiebesök efter mycket om och men. En liten vattenkraftstation i den halländska orten Älvsered besöktes, ett idylliskt litet vattenkraftverk som producerat lokal el i över hundra år.

Vad är då problemet? Jo, vi fick en bra lektion av vattenkraftföreningen om hur byråkratiskt och tokigt allt har blivit. Kort sagt: EU:s vattendirektiv har övertolkats av svenska myndigheter så att många små vattenkraftverk riskerar att läggas ned. Kostnaderna för miljöanpassningar blir helt enkelt så stora att hundratals små vattenkraftverk hotas av nedläggning.

Fru talman! Vad är problemet egentligen? Behövs alla dessa små vattenkraftverk som bara står för en bråkdel av Sveriges elförsörjning?

Som världen ser ut i dag är svaret tveklöst: Ja, de behövs. Kriget i Ukraina har lärt oss att kraftverk är populära mål. Vattenkraftverk, gasturbiner och kraftvärmeverk blir bombade sönder och samman. Hormuzsundet är stängt, och vi står vid randen till en global energikris.

Är det då vettigt att lägga ned dessa små svenska vattenkraftverk som är oberoende av importerad fossil energi? Nej, nej, nej! Dessa vattenkraftverk behövs som reservkraft om det värsta skulle hända och det varken kommer olja eller gas till raffinaderierna på Hisingen. När EU:s vattendirektiv författades var det inte krig i Europa. Vi har ett nytt läge, och vi måste anpassa oss till det.

Fru talman! Jag ska nu gå över till ekologi och svenska ekosystem.

När jag var liten på 70-talet pratades det mycket om kvicksilver och ddt. Djur som befann sig överst i näringskedjan, till exempel havsörn, fick i sig så mycket gift att de höll på att dö ut. Fisken i vissa åar gick inte att äta. Detta är nu löst, men hur mår inlandsfisken egentligen? Vad säger statistiken?

Jag tar två citat från Havs- och vattenmyndigheten:

”Knappt två tredjedelar av de undersökta sjöarna har en fiskfauna som stämmer bra överens med sjöarnas naturliga förutsättningar. Utförda provfisken under 28 år visar inte på några generella förändringar av sjöarnas fiskfauna.”

Låter det som katastrof? Knappast.

Ett annat citat från samma myndighet:

”Under 2016–2021 provfiskades 45 trendsjöar … 26 av sjöarna … hade god eller hög ekologisk status, vilket innebär att dessa sjöars fiskfauna stämmer bra överens med sjöarnas naturliga förutsättningar.”

Visst finns det förbättringspotential, men så kasst är det inte.

Fru talman! Regeringen och Tidöpartierna lägger nu fram detta betänkande för att anpassa sig till verkligheten, så att viktig infrastruktur inte hotas av övernitiska myndighetstolkningar. När krigen är slut kan vi hämta andan, och då kan vi återigen tillämpa EU:s direktiv lite hårdare.

Fru talman! Med detta sagt vill jag påstå att inte alla direktiv från EU är bra. En del är till och med olämpliga och direkt skadliga. Exempelvis är habitatförutsättningarna för Tabernasöknen i Spanien inte jämförbara med fjällsjöarna i Lappland. För oss i Sverige är det lika självklart som att vi vet att flora och fauna skiljer sig åt i vårt avlånga land beroende på vilken latitud vi studerar. Men för EU:s byråkrater kan detta vara lite svårare att förstå. Då blir det som det blir, det vill säga att vi får stå här i Sveriges riksdag och debattera undantag från habitatdirektivet vid omprövning av vattenkraften.

Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 26 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Björn Tidland för ett klargörande anförande om var Sverigedemokraterna står i frågan. Jag instämmer inte i den bilden, men jag vill ändå höra lite ytterligare.

Ledamoten talar om de 100 minsta vattenkraftverken, som står för 0,25 procent av Sveriges elproduktion. Varje vattenkraftverk hindrar faunapassager av fisk, till exempel ålar som ska vidare. Vi har våra gemensamma regler via EU, vattendirektivet, och både Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten varnar för rättsosäkerhet i det förslag som ligger på bordet och för de negativa konsekvenserna för hotade arter och livsmiljöer. Havs- och vattenmyndigheten menar att vissa delar av förslaget riskerar att leda till färre miljöåtgärder än vad EU:s vattendirektiv kräver. Naturvårdsverket avstyrker förslaget. De anser att regeringen inte tillräckligt säkerställer krav på miljöbedömning och MKB, och vidare ifrågasätts om förslaget är förenligt med EU-rätten.

Är det så att Sverigedemokraterna inte bryr sig om EU-rätten utan ser den som fritt valt arbete? Hur ska vi se på EU-rätten? Vi har själva varit med och tagit fram lagen. Vi riskerar att få böter om vi inte når upp till lagkraven. Det fanns också förslag på hur vi skulle komma vidare med vattenkraften, som den här regeringen har urholkat och urlakat. Nu visar det sig att vi inte kommer att nå upp till lagkraven. Är det vad Sverigedemokraterna vill?

Anf. 27 Björn Tidland (SD)

Fru talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågan. Jag tolkar frågan så att det handlar om hur vi ska väga EU-rätten mot den krissituation som råder.

Om jag tolkar frågan rätt anser Sverigedemokraterna och jag att kraftproduktionen måste prioriteras. Sverige är ett stort land. Kartan är full av sjöar, och de flesta är friska.

Visst kan det bli bättre för vandringsleder och så vidare, men med de två vågskålarna i händerna måste man prioritera elproduktionen. Det råder en speciell situation i Europa, och då måste man anpassa sig till den. Jag tog fram två citat, och där framgår det att många sjöar har bra förutsättningar.

Nu sitter jag själv inte i miljö- och jordbruksutskottet, och jag har inte samma förutsättningar att tillskansa mig kunskaper på området, men det blir mitt svar på frågan.

Anf. 28 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Vi vet att tillståndet för många arter är dåligt. Lax och öring är upptagna av SLU som hotade arter. Om vi inte stärker dessa arter blir det inte balans i Östersjöns ekosystem.

När det gäller att stärka Östersjöns ekosystem brukar det ändå vara en fråga som alla partier i Sveriges riksdag numera är överens om. Men om vi inte får bukt med vandringshindren, om det inte finns öppna passager, kommer de att strypas ännu mer. Utan rovfiskar i Östersjön kommer den inte att återhämta sig.

Ålen kommer att vara borta till 98–99 procent från jordens yta, mycket på grund av vattenkraften. Ålen föds i Sargassohavet, färdas över hela Atlanten, kommer till våra kuster och färdas upp i våra sötvatten för att äta upp sig. Sedan får den en turbin från ett vattenkraftverk i huvudet, och så är det slut. Den måste ju tillbaka till Sargassohavet för att föröka sig.

Det handlar om otroligt stora ingrepp på miljön som får stor påverkan på havet i stort, inte minst i Östersjön som är så hotad. Vi har sagt att vi ska miljöanpassa, men det handlar inte om att riva ut allting, utan det handlar om att miljöanpassa. Det finns en fond, så att man kan få medel för detta. Är det för mycket begärt att den ska få fortsätta, eller ska vi ha så mycket undantag att inget behöver göras och de fiskar som behöver vandra får tyna bort?

Anf. 29 Björn Tidland (SD)

Fru talman! Det var intressant att ledamoten Emma Nohrén tog upp Östersjön. Jag har själv sett filmer som visar Östersjöns botten, som är totaldöd på grund av syrebrist. Jag följer med i debatten om trålning, och det är fråga om alldeles för höga kvoter.

Jag instämmer i problembilden om Östersjöns allvarliga läge. Mycket utsläpp från andra sidan Östersjön påverkar miljön. Jag håller också med om att vi ska ha ett bra bestånd med lax, öring och ål. Men det handlar om avvägningar, och där skiljer vi oss åt i detaljerna. Jag står fast vid regeringens ståndpunkt att undantagen måste tillämpas tills vidare.

Sedan kan vi ha en annan debatt om medlen för att bygga dessa trappor, men de kanske ska ligga någon annanstans än just vid vattenkraftsvägarna.

Anf. 30 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Jag tackar Björn Tidland för redogörelsen för hur ledamoten sorterar sin mejlkorg och vilka mejl han har fått. Det verkar dock som att ledamoten inte är benägen att lyssna på mejlen. Om man lyssnar på vad Västsvensk Vattenkraftförening har sagt, i remissvar och i mejl, är det att den nuvarande lagstiftningen är alldeles för otillräcklig. Den som läggs fram nu riskerar att göra situationen för småskalig vattenkraft värre.

Det som också är intressant är att Sverigedemokraterna tillsammans med Tidöpartierna säger att det inte behövs fler åtgärder för den småskaliga vattenkraften. Det sa man i näringsutskottet i maj, skrivelse 75, som regeringen skickade till riksdagen om färdigbehandlade tillkännagivanden. Då tyckte Sverigedemokraterna att det inte behövdes mer.

Centerpartiet drev på tillsammans med S och V om att det behövs ytterligare åtgärder för den småskaliga vattenkraften, men det höll Sverigedemokraterna inte med om. Man ansåg att det ärende som gällde tillkännagivandet om att värna den småskaliga vattenkraften var slutbehandlat. Det behövdes inte ytterligare åtgärder än de som redan är beslutade.

Trots de fina orden, Björn Tidland, hur kan ni stå bakom beslutet om att det inte behövs fler åtgärder? Det är ju uppenbart för alla, både verksamhetsutövare och miljöorganisationer, att vi är långtifrån färdiga med åtgärdsplanerna.

Anf. 31 Björn Tidland (SD)

Fru talman! Jag tackar för frågan från Rickard Nordin.

Ledamoten refererade till näringsutskottet. Själv sitter ledamoten i miljö- och jordbruksutskottet, och nu debatterar vi i civilutskottet. Att få ihop detta pussel blir kanske en övermäktig uppgift när det är sådana här komplexa frågor.

Jag utgår från själva betänkandet och vad som står där och från infrastrukturbehoven i Sverige. Jag utgår även från det jag citerade från Havs- och vattenmyndigheten. Detaljfrågan om särskilda åtgärder som Rickard nämner här kan jag varken bekräfta eller förneka.

Anf. 32 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Nu sitter jag i både näringsutskottet och miljö- och jordbruksutskottet, men det här är ju en vattenkraftsfråga. Det spelar ingen roll vilket utskott man sitter i. Är det så att Sverigedemokraterna inte pratar med varandra mellan utskotten? Hur ska man då kunna lita på någon politik som Sverigedemokraterna för?

Fakta är att i näringsutskottet säger Sverigedemokraterna att det inte behövs några ytterligare åtgärder för den småskaliga vattenkraften. Jag bryr mig inte om Björn Tidland inte pratar med sina partikollegor, men man måste ju kunna lita på vad Sverigedemokraterna fattar beslut om.

Ingen vore gladare än jag om Sverigedemokraterna ändrade sig och stöttade fler åtgärder för den småskaliga vattenkraften. Men då måste de ändra sig i näringsutskottet också, och det har de inte gjort.

Det är väldigt mycket snack från Sverigedemokraterna, men det är väldigt lite av riktiga besked. Det är jättebra att man vill göra saker, men det är konkreta beslut som spelar roll. Och de beslut som finns i näringsutskottet säger: Vi behöver inga fler åtgärder. Det räcker med dem som är planerade och dem som genomförs nu.

Där är vi djupt oeniga. Det är helt uppenbart för alla som sysslar med både vattenkraft och vattenmiljö att det här inte duger. Det finns en mängd olika förslag som skulle kunna skapa förbättringar på båda sidor, men alla är överens om att det inte stämmer att vi är klara nu.

Min fråga till Björn Tidland är återigen: Vad vill Sverigedemokraterna egentligen? Pratar han inte med sina partikollegor i näringsutskottet? Hur kan man fatta ett beslut i näringsutskottet och sedan stå i civilutskottets debatt här i riksdagen och säga något helt annat? Det är helt orimligt. Nu får man snacka ihop sig och komma tillbaka, och så får man se till att man ändrar sig och fattar rätt beslut i näringsutskottet.

Anf. 33 Björn Tidland (SD)

Fru talman! Jag tackar för den argumentationen om hur det står till med vårt parti.

Sverigedemokraterna följer partilinjen här i kammaren och i utskotten. Vi följer Tidösamarbetet och samordningen, ordning och reda. Vi följer utskottets betänkande, ordning och reda. Och vi litar på regeringen och regeringens tjänstemän som tar fram de här förslagen.

Om Rickard vill skapa en debatt om att det råder oenighet mellan våra ledamöter har han rätt att göra det. Men det är inte en verklighetsbeskrivning som jag delar.

Denis Begic (S)

Anf. 34 Denis Begic (S)

Fru talman! Sverige behöver vattenkraft. Den är en central del av vårt fossilfria elsystem. Den bidrar med reglerkraft, effektbalans och stabilitet när industrin elektrifieras och samhället ställer om. Men vi vet också att den historiska utbyggnaden av vattenkraften har haft stora konsekvenser för våra vattenmiljöer, för biologisk mångfald och för vandrande fiskbestånd.

Just därför anser vi att vi måste klara av att ha två saker i huvudet samtidigt. Det är klart att vi behöver värna elsystemet, men vi måste förstås också värna vår miljö. Politikens uppgift är inte att välja bort det ena eller det andra. Politikens uppgift är att hitta den balans som behövs så att vi klarar av både elproduktionen och vår miljö. Det är därför reformen om moderna miljövillkor är så viktig.

Man kanske skulle kunna säga att de undantagsmöjligheter som EU-rätten ger, dem ska man kunna använda. Men, och det här är viktigt, undantagen får inte bli slentrian. Varje undantag måste bygga på individuella proportionalitetsbedömningar. Varje beslut måste vila på tillräckliga beslutsunderlag. Och riksdagen måste löpande få veta hur undantagen används och vilka konsekvenser de får för vattenmiljö, biologisk mångfald och energisystem.

Det är precis det vår reservation handlar om – inte om att stoppa vattenkraft och förstås inte om att stoppa omställningen utan om att säkerställa att processerna blir rättssäkra, transparenta och långsiktigt hållbara.

Fru talman! Det finns också en annan viktig aspekt, och det är den osäkerhet som har funnits under mandatperioden. Processer har bromsats upp, och omprövningar har pausats. Signalerna till både energisektorn och miljösidan har varit ryckiga. Resultatet har blivit osäkerhet för investeringar, osäkerhet för verksamhetsutövare och framför allt fördröjning av viktiga miljöåtgärder.

Vi behöver i stället ha tydlighet, förutsägbarhet och en långsiktig spelplan där både energiförsörjningen och miljöansvaret tas på allvar. Därför vill vi också att regeringen ger myndigheterna nationell vägledning och metodstöd så att tillämpningen inte skiljer sig kraftigt mellan olika delar av landet. Det är därför vi säger att vi behöver följa upp att de kompensationsåtgärder som används faktiskt leder till verklig miljönytta och inte bara blir formuleringar på papper.

Fru talman! Bra politik handlar om att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Visst behöver vi fossilfri el, men Sverige behöver också levande vattendrag och fungerande ekosystem. Det ena utesluter inte det andra.

Med det vill jag yrka bifall till reservation nummer 2.

Anf. 35 Lars Beckman (M)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Låt oss konstatera att Socialdemokraterna och Moderaterna och andra ansvarstagande partier historiskt sett har tagit ansvar för elförsörjningen i Sverige. Jag tror att många tar för givet att det ska finnas el i eluttaget.

Sedan var det tyvärr så att man överimplementerade EU-lagstiftningen under den tid då Miljöpartiet satt i regeringen. Vi hörde tidigare i ett replikskifte här att Miljöpartiet är väldigt tydligt: Fisken går före människan, vi behöver ingen el och man vill riva ut den småskaliga vattenkraften i Sverige. Det var väldigt tydligt och klart, och det är väl därför Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger nej till regeringens proposition.

Då skulle jag gärna vilja fråga Socialdemokraterna: Om olyckan skulle vara framme och ni vinner valet om åtta eller tolv år, kan då ledamoten garantera att Miljöpartiet inte ges inflytande och att man inte river upp den här propositionen, som gör att vi kan ta ett steg framåt för att försöka rädda den småskaliga vattenkraften och landsbygdsmiljön?

Jag såg att M och ledamotens partivänner i S i Värmland gick ut i en stor debattartikel i Svenska Dagbladet för en tid sedan och vädjade till oss rikspolitiker: Förstör inte landsbygdsmiljön i Värmland! Förstör inte de sjöar som finns och de dammar som finns!

Jag skulle vilja veta hur Socialdemokraterna ser på att samarbetspartierna Vänstern och Miljöpartiet säger nej till den här propositionen, som är ett steg i rätt riktning.

Denis Begic (S)

Anf. 36 Denis Begic (S)

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för frågan!

Jag kan börja med att säga att Socialdemokraterna, om lyckan är framme och vi leder regeringen, förstås kommer att förhandla med de partier som vill samarbeta med oss. Vi utesluter inte något parti utom det som talade före mig, Sverigedemokraterna.

Om olyckan är framme och Lars Beckman fortsätter att styra tillsammans med Sverigedemokraterna kommer vi att se ett annat Sverige – ett Sverige som är förstört när det gäller både miljö och människor.

Socialdemokraterna går till val på sin egen politik, alltså det som jag precis berättade att vi tycker är viktigt. Vi som politiker har ett ansvar att se till att både miljö och människor har en plats i vårt samhälle.

I dag läste jag att Moderaterna tar över miljöpartistisk politik, när de föreslår – vad var det nu – 7 miljarder till halverad kollektivtrafiksavgift. Är det okej? Är det bra? Ja, jag anser i alla fall att det kan vara bra för Sverige att halvera detta så att fler kanske åker kollektivtrafik.

Mitt svar är att Socialdemokraterna går till val på sin egen politik. Det har vi alltid gjort.

Anf. 37 Lars Beckman (M)

Fru talman! Det gick ju inte att undgå att höra svaret: att ni socialdemokrater tänker förhandla.

Precis som någon sa tidigare tycker även jag att propositionen är ett steg i rätt riktning, men vi måste göra mer. Anledningen till att vi har hamnat i den här situationen och att vi nu måste lägga fram den här propositionen är att ni socialdemokrater tillät Miljöpartiet att bestämma över de här frågorna. Det uttrycktes väldigt tydligt av Miljöpartiets ledamot här.

Det kan också bero på att Miljöpartiet inte är något landsbygdsparti. Man värnar inte livsmiljön i Värmland – eller i Gävleborg, för den delen – och man värnar inte elproduktionen.

Det är väldigt olyckligt att Socialdemokraterna tillät Miljöpartiet att överimplementera den lagstiftning som fanns. Det handlar naturligtvis om de vattenkraftsägare som finns över hela Sverige och som bland annat Björn Tidland refererade till, men det handlar också om livsmiljön för alla de människor som berörs av utrivning av dammar. Det handlar om barnens badplats i Bergby och om barnens badplats i Åmot – som jag kommer att berätta om i mitt anförande.

Jag noterar att Socialdemokraterna säger att man kan förhandla om allt med alla, och man sätter inte ned båda fötterna i den här frågan och garanterar att hålla Miljöpartiet borta från politiskt inflytande. Det borde man, men jag noterar att ledamoten inte delar min uppfattning om det.

Denis Begic (S)

Anf. 38 Denis Begic (S)

Fru talman! Jag vet inte vilken värld Lars Beckman lever i, men jag vet ju att Lars Beckman tillsammans med Tidöpartierna har förhandlat med Sverigedemokraterna, som inte ser mig som en person som är likvärdig de övriga här i kammaren eftersom jag har invandrarbakgrund. Förhandlingen handlar alltså om vem som ska kunna driva igenom mest av sin egen politik. Jag hoppas att Lars Beckman förstår att ni moderater också har fått ge upp saker och ting som ni borde stå bakom, som till exempel den mänskliga del av Sverige som i dag går förlorad.

Det är klart att vi socialdemokrater går till val som socialdemokrater, och jag har sagt att vi efter valet förhoppningsvis kommer att förhandla fram en ny regering där sverigedemokrater inte har den makt de har i dag. För egen del styr jag nämligen hellre med Miljöpartiet än med sverigedemokrater.

Anf. 39 Lars Beckman (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till civilutskottets förslag i betänkandet CU41 Undantag från krav enligt art- och habitatdirektivet vid vattenkraftens omprövning.

När vi tillträdde 2022 var energipolitiken i ett moras. Vi hade en situation där man med berått mod hade stängt ned kärnkraft. Inte nog med det, fru talman, man höll med berått mod också på att montera ned den småskaliga vattenkraften. Det var otroligt effektivt av Miljöpartiet att lyckas överimplementera den lagstiftning som nu finns och som vi håller på att försöka rätta till.

Precis som Björn Tidland – och även Socialdemokraterna – sa i sina inlägg behöver Sverige el. Jag tror att väldigt många av oss tar för givet att det kommer el ur eluttaget när vi kliver upp på morgonen och slår på kaffebryggaren. Det spelar ingen roll om man bor på Södermalm i Stockholm, i Svappavaara i Norrbotten eller i Ystad eller Haparanda. Det måste finnas el i det ögonblick och den sekund som man behöver elen.

Kriget i Ukraina har visat att vi behöver all el – varje kilowatt. Vi ska vara rädda om den. Behovet av el borde alltså vara ostridigt. Men vad har det fått för andra konsekvenser när man river ut den småskaliga vattenkraften?

Själv var jag i Åmot, fru talman. Alla vet inte var Åmot ligger, men det ligger i Ockelbo kommun en bit utanför Ockelbo. Det finns en fantastisk industrikulturhistoria i den bygden.

Jag fick ett väldigt bra dokument, för det som hänt i Åmot är att man nu har upptäckt konsekvenserna av Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik: man ska nu riva ut dammar där. Det är dammar som har funnits under mycket lång tid. Det handlar om barnens badplats i Åmot, alltså den badplats som på sommaren är stället där olika familjer möts.

Verksamheterna etablerades 1710. Så långt tillbaka som på 1670talet gjorde man fördämningar. Man hade masugn, och man tog malm från gruvorna i Torsåker. Det är industribygd vi pratar om. Det är en livsmiljö som har funnits i flera hundra år.

Fru talman! Under dessa flera hundra år har fisken klarat sig – i alla fall verkar det som att samhällen har överlevt – och nu är dammarna hotade. Ett exempel är masugnsdammen.

Det finns de som har en stuga vid en vacker sjö – ett rött hus med vita knutar vid vatten som är spegelblankt under härliga sommarkvällar – och så får Miljöpartiets politik slå igenom. Det som blir kvar av den vackra, fina dammen i Åmot är i bästa fall en rännil. Jag tror att det är därför, fru talman, som bland annat Villaägarnas Riksförbund har varit djupt engagerat i den här frågan de senaste åren.

Vi moderater i civilutskottet var själva nere i Skåne och besökte förtvivlade fastighetsägare. Där hade man gjort en skiss, en framskrivning, över var den vackra sjön är i dag, och om 30 år kommer man i bästa fall att bo vid en dypöl, men sannolikt mitt i en skog, eftersom Miljöpartiet får igenom sin politik och river ut dammarna.

Ärendet i dag handlar om att vi ska försöka rädda elförsörjningen, för varje kilowatt behövs. Vi ska också rädda livsmiljön för dem som bor vid fördämningarna.

Jag vill passa på att tacka de intresseorganisationer som har varit väldigt aktiva i de här frågorna och upplyst oss ledamöter om hur det funkar där ute. Jag skulle vilja passa på att tacka Villaägarnas Riksförbund, som har engagerat sig i den här frågan. Jag skulle också vilja tacka vännerna i byrådet i Åmot, som gav en väldigt bra beskrivning när vi åkte runt och tittade på vad konsekvenserna blir av rikspolitik när man låter Miljöpartiet och Socialdemokraterna styra Sverige. Man kan handgripligen se detta i Åmot – men inte bara i Åmot. Det finns väldigt många ställen runt om i Sverige.

Är vi då nöjda med detta? Är det tillräckligt? Är det här det bästa beslut vi kan ta i Sveriges riksdag i dag? Nej, det är det sannolikt inte, men det är ett stort steg framåt jämfört med hur det fungerar nu.

Jag skulle verkligen vilja vädja till kommuner, länsstyrelser och andra om att lyssna på de människor som berörs. Om man har en vacker stuga vid en sjö vill man bo vid en sjö. Om man har en fantastiskt fin fungerande badplats i Åmot, låt den finnas kvar. Politik är till för människor. Politik är till för att förbättra livsmiljön.

Och precis som Björn Tidland sa behöver vi varje kilowatt.

Med det sagt, fru talman, yrkar jag återigen bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Anf. 40 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Jag kan påminna Lars Beckman om att det var Moderaterna tillsammans med Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna som satt på Regeringskansliet 2017 och 2018 och förhandlade fram precis den lagstiftning som man beskyller Miljöpartiet för.

Det var nuvarande statssekreteraren Lars Hjälmered som förhandlade för Moderaternas räkning. Man blir lite nyfiken på om hans hållning då var rabiat, eller om det var hans fel att Miljöpartiet fick igenom sin politik, något som Lars Beckman nu beskyller lagstiftningen för.

Man undrar också varför regeringen inte har gjort mer de här fyra åren om det är så problematiskt. Eller är det så att Miljöpartiets politik, som verkar ha styrt och styr utrivningarna, fortfarande har inflytande på regeringens politik? Jag är lite nyfiken på hur det går till i så fall, med tanke på att Miljöpartiet befinner sig i opposition och Tidöpartierna har majoritet.

Jag är också nyfiken på om Lars Beckman kan garantera att badplatser utanför Ockelbo blir kvar med den här lagstiftningen. Den rör framför allt den storskaliga kraften som får lättnader och inte de småskaliga dammarna.

Förutom den här propositionen finns regeringens skrivelse 75 till riksdagen där man redogör för tillkännagivanden som ska behandlas av riksdagen, och med den säger man att man är klar och färdig med lagstiftningen och med de uppdrag som finns till myndigheter. Med de lagstiftningsförslag som ligger på bordet är man klar. Man tycker inte att man behöver göra mer.

Lars Beckman säger att han inte tycker att det är tillräckligt. Jag kan tipsa om att Centerpartiet har en reservation i betänkandet som han då kan rösta för. Regeringen tycker uppenbarligen att det är tillräckligt.

Min stora fråga blir: Delar Lars Beckman inte regeringens bedömning att man är färdig med lagstiftningsarbetet om vattenkraften?

Anf. 41 Lars Beckman (M)

Fru talman! Centerpartiet går till val med Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Det var till och med så, Rickard Nordin, att din partiledare satt i SVT:s 30 minuter och sa: Jag utesluter inte att bilda regering med Miljöpartiet.

Då vet vi att det får två konsekvenser, minst – det får många dåliga konsekvenser. För det första blir det ingen ny kärnkraft. Där är Centern och Miljöpartiet överens, i motsats till vad industrin, svenska folket, hushållen och alla som vill ha el i Sverige önskar.

Vi hörde väldigt tydligt från Miljöpartiet här tidigare att de tillsammans med Vänsterpartiet röstar nej till propositionen. Man röstar nej för att man tycker att fisken går före människan. Det var väldigt tydligt. Det kan man tycka. Det är helt fritt att rösta på de partierna.

För egen del tycker jag att vi behöver el. Vi ska värna den småskaliga vattenkraften. Vi ska värna de närboendes livsmiljö. Vi har sett uppropet som kom från Värmland. Det var inte en enda centerpartist som skrev under det. Jag vet inte varför. Jag noterade att det var socialdemokrater och moderater som gjorde ett upprop i Svenska Dagbladet för något år sedan.

Vi moderater värnar den småskaliga vattenkraften. Vi värnar människans livsmiljö. Det vore intressant att få veta av Centerpartiet: Hur ska ni få Miljöpartiet att ändra sig? Om ni fyra sitter i en gemensam regering måste alla fyra regeringspartier vara överens i minsta kommatecken. Vi hörde Miljöpartiet säga: Nej, vi går inte med på det.

Hur Centerpartiet i en mörkröd regering ska få igenom förbättringar för den småskaliga vattenkraften blir intressant att höra, fru talman.

Anf. 42 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Först ska jag upplysa Lars Beckman om att Erik Evestam från Centerpartiet skrev under uppropet. Lars Beckman får nog läsa lite bättre om han ska anklaga Centerpartiet för att inte stå upp för den småskaliga vattenkraften. Det var dessutom fler centerpartister som var med där.

För övrigt är det intressant att Lars Beckman talar om vad han tycker för egen del. Det är Moderaterna och regeringen som är relevanta här. Lars Beckman röstar med dem i riksdagen. Han får såklart jättegärna rösta på Centerpartiets reservation, men jag tror inte att vi kan förvänta oss det tyvärr.

Regeringen och Moderaterna säger: Vi är klara med den småskaliga vattenkraften. Det är beskedet man har gett till riksdagen. Det står svart på vitt i skrivelse 75 som man skickade till konstitutionsutskottet, som behandlas av näringsutskottet och som sedan kommer att klubbas av riksdagen i juni. Delar inte Lars Beckman den bilden? Hur kommer han i så fall att agera?

Han talar mer om vad oppositionen gör, eller vill göra, än om vad regeringen faktiskt har levererat. Det beror helt enkelt på att regeringen inte har levererat. Den har inte löst situationen. Det är supertydligt när man läser svaren från remissinstanserna. Varken miljöorganisationerna, som man hänvisar till från Miljöpartiet, eller verksamhetsutövarna är nöjda med den lagstiftning som regeringen lägger fram. Man har helt misslyckats på det här området. Man införde en paus som man inte förvaltade, och sedan är det detta man kommer tillbaka till. Det är en helt undermålig lagstiftning som inte löser grundproblemen och inte hanterar de avvägningar som måste göras.

Det hade varit trevligt om Lars Beckman i stället för att tala om andra partier kunde berätta vad man själv vill göra för att lösa situationen. Som Lars Beckman också sa behöver regeringen vara överens. Regeringen har sagt att man har klar. Man har inga nya förslag. Man tycker att det är färdigbehandlat och att vi inte ska göra mer för den småskaliga vattenkraften. Det är det besked som regeringen har gett. Frågan är om Lars Beckman håller med.

Anf. 43 Lars Beckman (M)

Fru talman! Vi lägger i dag fram en proposition för att försöka lösa det kaos som Miljöpartiet och Socialdemokraterna lämnade efter sig. Anledningen till att vi står och debatterar detta i dag, fru talman, är just att regeringen har lagt fram en proposition.

Skillnaden är att Centerpartiet i en mörkröd regering aldrig hade kunnat lägga fram en proposition om småskalig vattenkraft därför att Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger nej. Av fyra partier i regeringen – om det skulle bli så olyckligt om åtta eller tolv år – hade 50 procent av Centerpartiets regering sagt nej till minsta lilla förändring. Det är rätt intressant.

Som jag sa: Är vi moderater 100 procent nöjda med propositionen? Nej. När jag säger något är det för Moderaterna räkning. Tycker vi att man kanske måste göra mer? Absolut. Var detta den produkt vi kunde lämna på riksdagens bord i dag? Ja. Kommer det att korrigera en del av de avarter som finns? Ja.

Jag nämnde även länsstyrelser, kommuner och andra. Även under pausen, som regeringen fattade beslut om, fanns det länsstyrelser som jobbade vidare med utrivning av dammar, trots att regeringen sa att man inte ska göra det. Det kan man också ha synpunkter på.

Vi korrigerar stora misstag begångna av Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Vi tar ett av många steg framåt. Vi ska värna den småskaliga vattenkraften. Vi ska värna livsmiljön för dem som bor vid sjöarna. Vi ska värna barnens badplats i Åmot.

Det är bra att Centerpartiet inte delar Vänsterpartiets och Miljöpartiets åsikt. Det är ändå bra. Det måste man berömma er i partiet för. Men i en mörkröd regering hade ni inte kunnat lägga fram den här produkten, därför att en regering måste vara enig när den fattar beslut.

Anf. 44 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Tack, Lars Beckman, för anförandet!

Jag kan inte bli annat än smickrad när ledamoten tror att Miljöpartiet ligger bakom hela själva NAP:en och all miljöpolitik i Sverige. Det gör vi förstås gärna, men det är lite historierevidering där. Ledamotens eget parti var i allra högsta grad med och tog fram innehållet i NAP:en, och det var en bred överenskommelse.

Det byggde på vad Havs- och vattenmyndigheten, Energimyndigheten och Svenska kraftnät hade i grunden och också på politiska överenskommelser för att man skulle se till att vattenkraften fick moderna miljötillstånd. Det finns också en fond för hur det ska göras som finansieras av de stora bolagen i utbyte mot att de fick borttagen fastighetsskatt.

Trots att det nu var ganska många år sedan har det inte kommit igång. Det har inte fungerat. Tidöregeringen har satt det på paus, och sedan blev det inte så mycket av det. Sedan har man urholkat regelverket utan att det har blivit bättre.

Fru talman! I dagens vattenkraftsystem i Sverige finns det 4 procent fungerande fiskvägar. I Västernorrland finns det inte en enda, och där har vi stora vattenkraftverk. Detta trodde jag var något som Moderaterna tyckte att man skulle åtgärda.

Jag läser från Moderaternas eget stämmobeslut: Vandringshinder är ett problem för vandrande fiskarter. Dessa bör avhjälpas genom att på lämpliga platser bygga fiskvägar. Min fråga till Lars Beckman blir: Står inte Moderaterna för vad de tar fram på sin stämma?

Anf. 45 Lars Beckman (M)

Fru talman! Jag har inget emot detta. Om Vattenfall, Fortum eller andra vill bygga fisktrappor – fine, gör det! Det är ingen som är emot det. Det är marknadsekonomi, och vill man ta hjälp av fonder kan man göra det.

Konsekvenserna av det inflytande som MP-S-regeringen hade när man överimplementerade ett EU-direktiv – det som vi nu håller på att justera – är dock förskräckliga.

Låt oss ta Åmot som exempel. Man tror att de första fördämningarna i Testeboån anlades på 1670-talet. Sedan finns det också dammar från 1700-talet och 1800-talet. Menar då ledamoten Emma Nohrén att vi ska gå tillbaka till tiden före 1670-talet? Det verkar ändå som att man har klarat sig hyfsat bra i Åmot och Ockelbo de här 200–300 åren, och det gäller naturligtvis även fisken. Vilken tidpunkt anser Miljöpartiet att vi ska starta vid?

Anf. 46 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Lagstiftningen är till för att vi ska få fungerande fiskvägar genom landskapet, och det ska göras avrinningsvis och inte efter årtal. Det ska också finnas moderna miljötillstånd som uppfyller moderna miljökrav.

Det finns många som redan har gjort detta. Tranås Energi, till exempel, har öppnat upp och tagit bort fyra dammar för att få fungerande faunapassager. Och man har ökat sin kundtillströmning med 50 procent! Skellefteå Kraft har förbättrat och satt in nya turbiner så att man får ut mer kraft samtidigt som man har vidtagit åtgärder. Det går alltså att kombinera detta.

Det låter alltid på Lars Beckman som att det minsta lilla man gör för miljön innebär att vi inte får någon energi. Faktum är att det går att göra både och. Det är det som lagstiftningen var till för: moderna miljökrav för att kunna göra detta.

Jag vill återgå till Moderaternas höga svansföring när det kommer till fiskepolitiken. Vi vet att ålen är akut hotad. Lax och öring är upptagna som nära hotade arter. I juni 2025 var statsministern ute och stod inför svenska folket och sa att Östersjöns fiskbestånd ska räddas. Moderaterna har sitt stämmobeslut på att man ska bygga fiskvägar där det behövs.

Ska vi få ordning på Östersjöns vatten måste vi också ha fungerande fiskvägar in i landet eftersom vi har fiskar som vandrar som är viktiga toppredatorer.

Är inte det här av vikt? Handlar det bara om att kunna sitta och titta ut över en vattenspegel? Eller har Moderaterna helt tappat kompassen? Tycker ni kanske inte att vi behöver ha någon fisk i vattnet?

Anf. 47 Lars Beckman (M)

Herr talman! Jag uppskattar Miljöpartiets tydlighet. Ni är ju jättetydliga i den här frågan: Ni anser att fisken går före människan. Där skiljer vi oss åt. Jag tycker att barnen ska kunna bada vid Masugnsbadet i Åmot.

Om kraftverksägare vill göra fisktrappor har vi moderater inget emot det – det är fine. När det gäller Östersjön är väl Moderaterna ett av de mest pådrivande partierna vad gäller småskaligt fiske. Bergmans Fisk är ju någon vi har väldigt nära kontakt med.

Detta förhindrar dock inte att det är politikens ansvar att se till att korrigera när man ser att något går fel, och här har det blivit jättefel. Det var därför moderater och socialdemokrater slog larm i Svenska Dagbladet och sa: Nej, men vänta nu i rikspolitiken, för det här funkar inte i verkligheten!

Det är väl det här som är problemet för Miljöpartiet. När man prövar er politik mot verkligheten funkar den inte. Om vi moderater har varit medskyldiga till det här tar vi ansvar för det nu när vi korrigerar politiken.

Jag utesluter inte fler åtgärder som behövs för att vi ska kunna se till att man kan bo kvar vid sin röda stuga vid sjön och att barnen har en lekplats att springa till. Vi värnar landsbygden, och vi värnar varje kilowatt el som behövs. Det gäller inte minst, herr talman, i ett osäkert läge här i Sverige.

Andrea Andersson Tay (V)

Anf. 48 Andrea Andersson Tay (V)

Herr talman! Vattenkraftverk och dammar är bland de viktigaste orsakerna till att två tredjedelar av vattendragen i Sverige inte har god ekologisk status. Eftersom vattenkraften har byggts ut under en period på 100 år är det lätt att i dag glömma bort vilken enorm miljöpåverkan den har haft och fortfarande har.

På 50 år har bestånden av vandrande sötvattensfisk i Europa minskat med 93 procent. I Sverige fanns tidigare minst 37 älvar med bestånd av vild lax. I dag är de bara 16, och det går inte särskilt bra för laxen. Det finns i dag bara några få större vattendrag som är opåverkade av vattenkraft och dammar.

Strömmande vatten som älvar och bäckar är bland de viktigaste livsmiljöer vi har, och en lång rad arter är beroende av dem. Det gäller inte bara fiskar som lax och ål utan också musslor och fåglar. Att miljöanpassa vattenkraften är bra för de arter som lever i strömmande vatten men också viktigt för friluftslivet och möjligheten för människor att uppleva naturen.

Fritidsfiske är viktigt för turismen, men inte minst också för lokalbefolkningen. Miljöanpassning av vattenkraften har beräknats kunna generera miljardbelopp till samhället tack vare sportfiske och naturturism.

Det var därför ett mycket stort framsteg att det 2020 beslutades att svensk vattenkraft ska få moderna miljövillkor enligt den nationella planen för omprövning av vattenkraft som Havs- och vattenmyndigheten, Energimyndigheten och Svenska kraftnät tog fram. Beslutet var ett resultat av dialog mellan staten, vattenkraftsbranschen, miljörörelsen och övriga engagerade i vattenfrågor.

Som ett resultat av överenskommelsen lämnades de första ansökningarna om omprövningar in 2022. Sverige hade därmed tagit viktiga steg för att vattenkraften skulle få moderna miljövillkor utan att det skulle ge någon större påverkan på tillgången till el från vattenkraft.

När den nuvarande regeringen tillträdde valde den att omedelbart underminera denna historiska överenskommelse, som gav Sverige förutsättningar att värna fossilfri energiförsörjning samtidigt som vi skulle ta oss närmare miljömålen och leva upp till EU:s ramdirektiv för vatten.

Först pausade regeringen omprövningsprocessen i olika omgångar till juli 2025, detta alltså innan prövningsprocessen ens hade hunnit komma igång ordentligt. Det här ledde till skarp kritik från EU-kommissionen. Innan processen återupptogs gjorde regeringen också förordningsändringar efter vattenkraftsbranschens önskemål, vilket urholkade miljöhänsynen i regelverket. Miljökraven sänktes, och branschens intressen kommer nu att väga tyngre än naturmiljön och livet i vattendragen.

Med den här propositionen tas nu ytterligare steg för att göra undantag från art- och habitatdirektivets krav och minimera kraven på skydd för Natura 2000-områden.

Vänsterpartiet menar att det vilar ett tungt ansvar på regeringen när den undergräver den breda överenskommelse som den nationella planen är. Det bekräftar bilden av en regering med ytterst låga, för att inte säga obefintliga, ambitioner på miljöområdet.

Precis som i så många andra fall de senaste åren utnyttjar högerpartierna alla möjliga kryphål till max för att slippa göra viktiga miljöinsatser som också vore till gagn för svenska folket. Med propositionen försvagas skyddet av hotade arter och levande vattendrag till förmån för vattenkraftsbranschens önskemål.

Vänsterpartiet värnar vattenkraftens betydelse för energiförsörjningen, men den behöver inte gynnas ytterligare genom förändringar som bara marginellt kommer att bidra till Sveriges energiförsörjning men som däremot kommer att påverka miljön mycket negativt. Potentialen till energieffektivisering är långt mycket större än vad vi har att vinna i energiproduktion på att urholka miljökraven på vattenkraften.

Vänsterpartiet delar inte heller regeringens bedömning att förslagen är förenliga med EU-rätten. Som Naturvårdsverket och flera andra remissinstanser påpekar krävs det att varje enskilt fall prövas och att det finns tillräckligt med underlag för sådan prövning.

I praktiken väljer regeringen återigen att enbart gynna ett särintresse. Men verkligheten är att naturen är grunden för vår välfärd i dag och i framtiden. En politik som värnar fungerande ekosystem och minskar klimatutsläppen skulle bygga Sverige starkare, hållbarare och tryggare.

Vi menar därför att propositionen bör avslås, och jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 49 Lars Beckman (M)

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande var jag i Åmot för en tid sedan. Vi tittade på dammarna, vi tittade på badplatserna och vi fick en välbeskriven historisk tillbakablick. Varför finns Åmot, och varför fanns Åmots bruk? Man har bedrivit industriverksamhet där sedan 1600-talet.

Herr talman! Jag lade också ut bilder på sociala medier och visade hur det ser ut vid dammen och vid barnens fantastiska badplats. Då var det en annan riksdagsledamot som på Twitter eller X, eller vad man vill kalla det, ställde en fråga till mig. Jag skrev väldigt tydligt att badplatsen kommer att försvinna och att det i bästa fall bara kommer att bli en rännil på platsen. Och det är ju svårt att bada i en liten bäck.

Då var det en ledamot från Sveriges riksdag som frågade mig varför vi inte gör någonting åt det här, och jag tror att Vänsterpartiets ledamot möjligtvis känner till den ledamoten. Det var nämligen Ida Gabrielsson som frågade på Twitter varför vi inte gör någonting åt det här och räddar barnens badplats.

Det är en ganska rimlig fråga, men jag noterar att ni röstar nej här i dag. Ni röstar nej till att försöka rädda barnens badplats i Åmot och andra badplatser och sjöar. Har Vänsterpartiet någon sympati och empati för barnen i Åmot vars badplats ni inte vill rädda?

Andrea Andersson Tay (V)

Anf. 50 Andrea Andersson Tay (V)

Herr talman! Som Lars Beckman är mycket väl medveten om ska det ske en individuell prövning av varje fall inom den nationella planen för vattenkraften. Därför vore det fel av mig som ledamot i riksdagen att uttala mig exakt om vad som ska hända med en enskild damm på ett särskilt ställe. Det kan mycket väl vara så att just den här dammen har sådana värden att den ska finnas kvar. Den möjligheten har hela tiden funnits inom systemet.

Jag delar helt oron över att barns badplatser ska försvinna, men det som framför allt hotar barns badplatser i dag är ju Moderaternas politik när det gäller strandskyddet, som innebär att svenska stränder i högre grad ska kunna privatiseras och att man kunna utestänga människor från att bada där. Det är ett mycket större hot mot barns badplatser än den nationella planen för omprövning av vattenkraften.

Anf. 51 Lars Beckman (M)

Herr talman! Nu måste Vänsterpartiet bestämma sig. Nyss i talarstolen fick vi höra att vi underlättar för kraftverksägarna att behålla sina kraftverk. Konsekvensen blir i så fall att barnen får ha kvar sin damm i Åmot. Nu säger ledamoten att hon inte kan uttala sig om enskilda anläggningar. På något sätt måste Vänsterpartiet bestämma sig.

Jag tycker ändå att det är bra att ni är tydliga. Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till den här förändringen. Därför skulle jag fråga: Är Vänsterpartiet oroliga för att bli överkörda av Socialdemokraterna om olyckan skulle vara framme om åtta till tolv år och ni skulle hamna i regering med Socialdemokraterna? Är ni oroliga för att inte få genomslag för er politik, eller skulle ni vilja riva upp den här propositionen som gör att ni får igenom er politik?

Andrea Andersson Tay (V)

Anf. 52 Andrea Andersson Tay (V)

Herr talman! Jag är inte orolig för vad vi skulle få igenom i en eventuell regeringsförhandling med tanke på att vi har Ida Gabrielsson som förhandlare för vår räkning och att hon är en mycket skicklig sådan.

Jag tycker att det är ganska märkligt att Lars Beckman vill avkräva mig svar på vilka beslut som ska fattas i en svensk domstol i ett enskilt fall. Det kan ju inte någon av oss riksdagsledamöter svara på, så det vore ganska oseriöst att uttala sig i sådana frågor.

Anf. 53 Larry Söder (KD)

Herr talman! Jag skulle vilja börja i Hallands län, i Tvååker, där Strömma kraftstation ett bra år lyckas producera 650 000 kilowattimmar. För den som äger kraftstationen är det en omsättning på ungefär 500 000 kronor. Det är en kraftstation som har gått igenom den omprövning som vi i grunden diskuterar.

Resultatet av det var att man behövde göra en investering på 10 miljoner kronor om man ville ha kvar kraftstationen. Ville man riva ut kraftstationen och ha en laxtrappa skulle det kosta 15 miljoner. Som lök på laxen innebär det att energiproduktionen kommer att minska till hälften, och skulle man riva ut själva kraftstationen är kulturmiljön runt omkring förstörd.

Det är egentligen det här vi pratar om: helt omöjliga kostnader som läggs på en enskild. Dessutom förändras situationen för människor runt omkring.

Syftet med dagens betänkande är att utnyttja det utrymme som EU:s art- och habitatdirektiv ger för mindre stränga krav vid omprövning av moderna miljövillkor för vattenkraft. Det ska underlätta att uppdatera gamla anläggningar utan att miljön försämras onödigt mycket, det vill säga man ska ta andra hänsyn än bara miljöhänsyn.

För att undvika risken för negativ påverkan på elsystemet och säkerställa att det vid omprövning för moderna miljövillkor ska finnas möjlighet att utnyttja det utrymme till undantag som art- och habitatdirektivet medger anser regeringen att det bör införas en sådan möjlighet till undantag.

Lagändringarna innebär ändrade bestämmelser av betydelse för avvägningen mellan, å ena sidan, behovet av åtgärder som förbättrar vattenmiljön och, å andra sidan, behovet av en effektiv nationell tillgång till vattenkraftsel vid fastställande av moderna miljövillkor för vattenkraftverk och dammar. Vid omprövning för moderna miljövillkor blir det möjligt att sänka kraven på miljöanpassning för dessa verksamheter. Regeringen får också ett utvidgat bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag från förbuden att försämra vattenmiljön och äventyra möjligheten att uppnå den kvalitet som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm.

Vad är då situationen i dag? Jag hävdar att man i Sverige tillämpar direktivet strängare än vad EU-rätten kräver och därmed ställer högre miljökrav på våra vattenkraftsproducenter än vad vi behöver göra. Myndigheterna strävar efter ett ”naturligt” tillstånd som inte är realistiskt för redan länge påverkade vattendrag. Den vattenkraftsstation som jag pratade om var alltså byggd 1915. Det är ganska länge sedan. Vi utnyttjar i dag inte heller de undantag och den flexibilitet som EU ger för samhällsintressen som elproduktion, lokal försörjning och ekonomi.

Vilka är kraven? Det kan finnas krav på fiskvägar eller, i värsta fall, fullständig utrivning, vilket innebär att man lägger ned kraftstationer. Det betyder att vi förlorar kraft i en situation där vi faktiskt behöver mer baskraft i Sverige. Det finns en bristande balans mellan miljökraven och samhällsnyttan, kulturvärdena och landsbygdens utveckling, eftersom dessa kraftstationer oftast finns på landsbygden.

Vi menar att små aktörer drabbas oproportionerligt hårt jämfört med stora bolag. Kostnaderna är inte ekonomiskt rimliga i förhållanden till den begränsade miljöpåverkan från enskilda små verk.

Jag yrkar bifall till dagens förslag.

Anf. 54 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Nu börjar det bli väldigt intressant! Vi har hört Sverigedemokraterna säga att det behövs mer lagstiftning och fler åtgärder. Vi har hört Moderaterna säga att det behövs mer lagstiftning, fler åtgärder och tuffare regler. Nu hör vi Kristdemokraterna säga samma sak. Ändå har regeringen sagt att man har uppfyllt de tillkännagivanden som finns och inte avser att komma tillbaka med någon ny lagstiftning.

Min fråga till Larry Söder är mycket enkel: Vad är problemet? Varför är man nöjd om man säger att man inte är nöjd?

Anf. 55 Larry Söder (KD)

Herr talman! Det är väl egentligen ingen som är nöjd. Ibland är förhandlingar sådana att ingen blir nöjd. Vi kristdemokrater har sedan länge, precis som Centerpartiet, värnat om småskalig vattenkraft, för den ligger i sådana områden som faktiskt behöver den småskaliga vattenkraften. Tyvärr har vi inte lyckats komma fram med ett förslag som är tillräckligt bra för att regeringen ska lägga det på riksdagens bord.

Det här är ett förslag som jag ändå tror kan hjälpa till. Men det är inte hela bilden; vi skulle ha behövt göra det mycket tydligare. Under den paus som vi hade, egentligen två pauser, lyckades vi inte skaka fram tillräckligt med medel för att kunna lösa den situation som är.

Jag tror att småskalig vattenkraft behövs. Jag tror att den är väldigt viktig. Jag tror att vi behöver baskraften som sådan. Men det hindrar inte mig från att säga att jag fortfarande vill driva på.

Rickard Nordin och jag är ganska överens om att vi behöver jobba vidare med detta, men tyvärr kommer vi inte längre än så här just i dag.

Anf. 56 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag delar Larry Söders och Kristdemokraternas engagemang i det här. Jag tycker att det är väldigt välkommet, men det är väl därför jag även är lite besviken. Om nu Sverigedemokraterna vill göra mer, och Moderaterna vill göra mer och Kristdemokraterna vill göra mer – är det då Liberalerna vi ska anklaga för att förhandlingarna inte har kommit längre? Vad är egentligen problemet? Det verkar ju som om en mycket stor del av Tidösamarbetspartierna vill göra mer. Vi får väl höra vad Elin Nilsson från Liberalerna säger i sitt anförande, men Larry Söder får jättegärna upplysa mig om vad problemet är.

I regeringens skrivelse 75, där man redogör för tillkännagivanden och hur man har arbetat med dem, säger man att man är nöjd med arbetet. Vi kan tyvärr inte förvänta oss mer lagstiftning med tanke på att man har sagt att det nu är färdigt. Jag blir också lite besviken, får jag säga, på att man har vikt sig från Sverigedemokraternas, Moderaternas och Kristdemokraternas sida till förmån för eventuellt Liberalerna – eller om det är någon annan.

Jag vill jättegärna ha en ytterligare redogörelse för vad problemet ligger i. Vad har varit problemet i förhandlingarna? Varför har man inte kommit längre? Varför är man överens om att inte göra mer på området? Det är ju uppenbart att det inte är tillräckligt. Det tycker både Larry Söder och jag.

Anf. 57 Larry Söder (KD)

Herr talman! I skrivelse 75 säger regeringen om man har fullgjort de tillkännagivanden som finns eller inte. Jag menar att man kan tycka båda delarna, det vill säga att tillkännagivandena faktiskt är uppfyllda – eller att man inte gör mer – men att man också vill komma med andra åtgärder som underlättar för exempelvis småskalig vattenkraft. Jag tänker mig att de inte står i strid med varandra.

Jag tror att alla fyra partier i regeringssamarbetet vurmar för småskalig vattenkraft utifrån att det faktiskt är en baskraft och att man vill att detta ska finnas kvar och hanteras på bästa sätt. Däremot är det snårigt att veta hur man ska göra det så att alla delar kommer med.

Det är inte lätt att lägga fram detta förslag – art- och habitatdirektivet – eftersom det också säger att det inte bara är miljöfrågan eller miljöåtgärden som är viktig utan att även andra delar ska vägas in. Rickard Nordin vet lika bra som jag att när man börjar väga in olika delar startar problematiken i politiken.

Jag tycker att vi har kommit en bit på väg med detta, men jag vill fortsätta framåt. Jag tror inte att det är ett parti som är skyldigt, utan det är nog helheten som måste ligga till grund. Jag tror inte att vi är färdiga, utan jag tror att vi fortsätter. Man ska inte tolka skrivelse 75 på det sättet.

Anf. 58 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Sverige befinner sig mitt i den största energiomställningen i modern tid. Industrin elektrifieras, och transportsektorn ställer om. Företag runt om i landet investerar miljardbelopp för att minska utsläpp och stärka svensk konkurrenskraft.

Behovet av fossilfri el växer snabbt. I den utvecklingen finns det en sak som måste vara tydlig: Vi kommer att behöva mer el, men inte bara mer el utan mer elproduktion som kan regleras och styras. Det är det som kallas effekt och flexibilitet, och där är vattenkraften inte bara avgörande utan helt outstanding.

Låser vi upp vattenkraftens potential får vi ett starkare, stabilare, mer robust och mer konkurrenskraftigt elsystem med reglerförmåga och flexibilitet. Det ger oss möjlighet att klara elektrifieringen utan att lägga hundratals miljarder på skattebetalarnas nota. Under lång tid har det funnits en bred politisk samsyn. Sverige ska modernisera miljövillkoren för vattenkraften. Det var Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna som kom överens om den lagstiftningen. Jag tror till och med att fler partier röstade för den när den kom till riksdagen.

Vi ska stärka vattenmiljöerna. Vi ska skydda biologisk mångfald. Men vi ska också säkra tillgången till vattenkraft. Det är ingen slump att den balansen skrevs in i lagstiftningen. Vi kan inte bedriva energipolitik utan hänsyn till miljön. Vi kan inte heller bedriva miljöpolitik utan hänsyn till energisystemet. Centerpartiet står fast vid den grunden. Det gör exempelvis Erik Evestam och Markus Bäckström i Värmland också. De skrev under debattartikeln i Svenska Dagbladet, tvärtemot vad Lars Beckman sa i talarstolen.

Det är också rimligt att regelverket använder det utrymme som EU-rätten ger att väga viktiga samhällsintressen mot varandra. Propositionen handlar om just tydligare möjligheter att använda undantag i art- och habitatdirektivet vid omprövning av vattenkraften. Det är bra, men det betyder inte att regeringen har hanterat den här frågan väl. Tvärtom! Det är därför jag yrkar bifall till reservation 3 i betänkandet.

Det som borde ha präglats av långsiktighet har i stället präglats av ryckighet. Det som borde ha gett tydliga spelregler har i stället skapat nya frågetecken. Det som borde ha gett trygghet för investeringar har skapat osäkerhet.

Vi ser med oro på att regeringen i allt högre grad driver energipolitik genom punktinsatser. Pausen i miljöprövningen för vattenkraften är ett typexempel. Det var bra med en paus. Det var Centerpartiet som tog initiativ till det tillkännagivande som riksdagen förra mandatperioden också fattade beslut om. Men regeringen nyttjade inte pausen. Man lade inte fram lagstiftning för att justera balansen och behoven. Fisktrappor byggs fortfarande för gädda och abborre i söder medan viktiga bestånd av öring och lax i norrländska älvar förtvinar.

Runt om i landet finns människor som påverkas direkt av de här besluten. Det är småskaliga vattenkraftsägare. Det är lokala företag, entreprenörer, sportfiskare och badare. Regeringen har misslyckats i sin hantering och lyckats med konststycket att göra alla missnöjda.

Den här lagstiftningen löser inte problemet med badplatsen i Ockelbo. Människor som levt i åratal med osäkerheter kring tillståndsprocesser, regelverk och framtida krav behöver besked. Ska jag investera i min anläggning? Tvingas jag riva ut den mot min vilja för att länsstyrelsen ställer orimliga krav? Kan jag åter få se öringen leka i vattnet där jag växte upp? Det finns gott om frågor, men väldigt få svar från regeringen.

Det är allvarligt att regeringen nu anser sig vara klar och att inga fler åtgärder behövs. Man gör inget mer kring det småskaliga – och ingenting kring miljöåtgärderna heller, för den delen. Det är det budskap regeringen mycket tydligt skickar och den motivering man ger när man i sin skrivelse 75 säger att man är klar med de här tillkännagivandena. Det arbete som gjorts nu är det som blir.

En sak som alla som bryr sig om vattenkraft och vattenmiljö är eniga om är att vi är långtifrån klara. Centerpartiet tror på företagande, innovation och lokalt engagemang och på kraften i att människor själva bygger utveckling. Det gäller också energisystemet.

Vi ser en enorm potential i modernisering, teknikutveckling och effektivare lösningar. Faktum är att Sveriges Ingenjörer i en rapport visar att vattenkraften i Sverige kan öka effekten i befintliga anläggningar dubbelt så mycket som regeringens kärnkraftsplaner kan ge – till en fjärdedel av kostnaden. Vi ser också en fantastisk möjlighet att göra sådant i samklang med den biologiska mångfalden. Problemet är att ingen gjort den inventeringen. Inventeringen för energi är gjord. Verk har klassificerats och gränser har dragits upp – åtminstone ur ett nationellt perspektiv. Den lokala och regionala nyttan har man inte klarat av att inventera.

Ingen har tittat på hur man får mest miljönytta för de 1,5 terawattimmar i åtgärder som vi är överens om. Just nu slösas tid och pengar bort i domstolsprocesser för att samråden inte fungerar. Samtidigt finns mängder av energi och vatten i fisktrappor där man aldrig kommer att få se lax vandra på grund av att det finns naturliga vandringshinder nedströms. Det är vansinne.

Vi har miljökvalitetsnormer som inte utgår från verkligheten utan från skrivbordsbedömningar, eftersom myndigheterna inte har tillräckliga resurser. Det har också visats tydligt i exempelvis Svartårundan, som verksamhetsutövare och branschen tillsammans med intresseorganisationer och myndigheter genomförde när man reste runt och tittade på hur det såg ut i verkligheten.

Så här kan vi inte ha det. Det är dags för politiken att ta ansvar. Det är dags för regeringen att ta ansvar. Om det här är resultatet efter fyra år med den här regeringen är det totalt undermåligt. Sluta lämpa över svåra beslut på myndigheter och domstolar! Sluta skylla på att länsstyrelser fattar felaktiga beslut! Det är ju regeringen som styr länsstyrelserna. Sluta försöka välja mellan biologisk mångfald och konkurrenskraft! Vi behöver inte välja mellan miljö och elektrifiering. Vi kan och vi ska i de allra flesta fall klara båda två.

Det vill verksamhetsutövarna också. Men då krävs det en regering som vet vad den vill, som vet vad som ska göras och som ser till att förankra det hela så att det håller över tid. Tyvärr har den här regeringen, trots ibland vällovliga ambitioner och goda intentioner från inte minst kristdemokrater, misslyckats totalt.

Det är dags att reformera vattenkraftsförvaltningen. Det är dags att lägga resurser på miljöåtgärder i stället för domstolsprocesser. Det är dags att byta ut den här regeringen. De fick chansen, och helt uppenbart misslyckades de. Det är dags för sådana som kan frågorna på djupet. Det är dags för Centerpartiet, och det är dags att visa att Sverige kan mer.

Anf. 59 Björn Tidland (SD)

Herr talman! Ledamoten Rickard Nordin har ett högt tonläge: ”Centern vet” och ”Centern kan”. Jag är så pass gammal att jag kommer ihåg Thorbjörn Fälldin, en rest från Bondeförbundet och en stabil landsfader. Han sa ”Håll gränsen” när Ubåt 137 kränkte våra gränser.

Han sa även nej till kärnkraft. Man engagerade vänsterrörelsen för att lägga ned kärnkraften. Vi röstade emot den. Vi skulle lägga ned den på 40 år. Men vad hände? Det blev fullständig katastrof. Vi har inte elbalans.

Vad är Centerns vision? Hur ska vi öka det här? Hur ska ni lösa den krisande elsituation vi har i Sverige? Elsystemet funkar ju inte. Ändå hör vi ett högt tonläge om att ni kan lösa allt och att ni ska lösa det med vattenkraft. Men det behövs mer av reglerbar energi. Det behövs fossilfri el. Var ska vi ta den nu när Hormuzsundet är stängt? Det är krig. Om ett halvår eller ett år har vi kanske en energikris. Vad är Centerns lösning?

Anf. 60 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Till skillnad från Sverigedemokraterna sysslar inte Centerpartiet med planekonomi. Men låt mig ge några exempel.

Vi kan titta på vad Sveriges Ingenjörer har räknat fram. Som jag sa i talarstolen finns det ungefär dubbelt så mycket effekt i befintliga vattenkraftsanläggningar att få till ungefär en fjärdedel av priset. Ur kraftvärmen, som också är reglerbar och flexibel, kan vi få ungefär 2 000 megawatt för 10–15 miljarder, vilket är nästan lika mycket som regeringen lägger i kärnkraftsplaner. Det är mellan 1 och 2 procent av vad regeringen vill lägga på sina kärnkraftsplaner.

Skillnaden mellan regeringens planer och vattenkraft och kraftvärme är att kärnkraft är en baskraft som levererar jämnt, oavsett om det är minuspris eller inte. Den tillför bara effekt utan någon typ av reglerkraft, till skillnad från vattenkraft och kraftvärme som kan anpassa sig, vilket är mycket smartare.

Vi kan titta på energieffektivisering. Energimyndigheten har sagt att det finns 20–25 terawattimmar lönsam potential som inte utnyttjas, eftersom det inte finns tillräckliga incitament.

Björn Tidland talar om Hormuzsundet och krisen där. Under den här mandatperioden och den här regeringen är det den fossila energin som har ökat mest. Vi har blivit mer beroende av olja utifrån. Det är ett jätteproblem. Vi hade nämligen kunnat vara mindre beroende.

Nu har elbilsutvecklingen helt stannat av för att regeringen har tagit bort alla kraftfulla incitament. Tittar vi på Danmark ser vi att man där har fördubblat sin elbilsandel under samma tid.

Det finns jättemånga lösningar – och då har jag inte ens pratat om vehicle-to-grid, elbilsbatterier, lagring och flexibilitet. Det finns mängder med lösningar. Tekniken finns. Det stora problemet är att det politiska ledarskapet helt saknas. Det har snöat in på ett område: kärnkraft. Det syns tydligt. Det enda som kommit på vattenkraftens område den här mandatperioden är en proposition som inte räcker, och det är alla överens om.

Anf. 61 Björn Tidland (SD)

Herr talman! Jag hör vad ledamoten säger. Men i den här kammaren finns en majoritet för en utbyggnad av kärnkraften, och det är en helt annan vision än vad ledamoten Rickard står för.

Jag är också ingenjör. Jag förstår det här med värmepumpar och energilagring. Man kan lagra energi genom att ha bättre styrning av fjärrvärme och, som du säger, lagra i batterier. Det finns även reglerteknik. Tekniken kan lösa mycket och lösa en del av problemet.

På det stora hela undrar jag dock hur man löser man problemet med Centerpartiets vision om vindkraft, åkraft och solkraft en kall vinterdag när industrin går på full speta? Det funkar inte, utan det kommer att haverera.

Anf. 62 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Nu tror jag att Björn Tidland inte lyssnade, för jag talade inte alls om vind eller sol. Jag talade om effektpotentialen i vattenkraft, kraftvärme och energieffektivisering. Lägger vi dessutom ihop dem kan vi få ungefär dubbelt så mycket eller kanske till och med tre gånger så mycket effekt, vilket är det som behövs den kalla vinterdagen, jämfört med regeringens kärnkraftssatsningar. Det kan vi få till inte ens halva priset.

Om man tycker att kärnkraften är så fantastisk – jag har inget emot kärnkraft som teknik – borde man våga konkurrensutsätta den. Varför inte införa ett teknikneutralt stöd där alla kraftslag får konkurrera på lika villkor? Där skulle en biogasturbin, ett vattenkraftverk som effektiviseras, ett kraftvärmeverk som körs mer optimalt eller en vindanläggning som är kombinerad med batterier få möjlighet att leverera el den kalla vinterdagen.

Det här vågar inte Sverigedemokraterna eller regeringen införa, eftersom de vet att det inte skulle vara lönsamt.

Det finns några frågor som får bli retoriska eftersom Björn Tidland inte kan svara på dem, och det kan inte regeringen heller. Vem ska betala? Lägger man ihop kreditgarantier, en låneram på 400 miljarder, ett garantipris på 400 miljarder och nu avfallsbeskattningen, som antagligen strider mot Euratomfördraget, på 183 miljarder är vi uppe i nästan 1 000 miljarder.

Och när ska det vara på plats? De första reaktorerna ska vara på plats 2035, säger man, men Polen och Tjeckien, som ligger längre fram i sin planering, säger att det antagligen kommer senare än så i deras länder. Hur vi ska kunna köra om dem är väldigt oklart.

Beskedet från regeringen är att det antagligen är skattebetalarna och hushållen som får betala. Vi kommer inte att ha det på plats förrän i bästa fall om ett decennium. Under tiden blir det inga investeringar. Därigenom har man dödat hela energimarknaden. Det blir en dyr nota den kalla vinterdagen. Den notan ska regeringen betala.

Anf. 63 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Nu är vi äntligen snart i mål med den produkt som vi debatterar i dag. Det här är en speciell debatt. Det är min första debatt med anledning av ett betänkande från civilutskottet. Dessutom har jag finbesök. Mina föräldrar är på besök och sitter uppe på läktaren. Det tycker jag är väldigt roligt.

Herr talman! Om man lyfter blicken lite handlar den här debatten om den balans eller kanske snarare återupprättandet av den balans som Liberalerna och regeringen försöker skapa i miljöpolitiken.

Under mandatperioden har jag lagt otroligt mycket tid på frågor kopplade till art- och habitatdirektivet och den svenska tillämpningen av detta. Miljöpolitiken behöver bättre balans. Den har tiltat på många områden. Vi behöver hitta bättre sätt att vikta olika intressen mot varandra. Vi kan inte göra som alternativet på den rödgröna sidan kategoriskt gör; man fokuserar ensidigt på miljöaspekterna.

Vi måste sluta överimplementera EU-regelverk genom ett alltför ensidigt fokus till nackdel för konkurrenskraft, äganderätt och faktiskt också människors frihet.

Vi har tidigare här i debatten hört en hel del om vem eller vilka som är ansvariga för vad i den fråga som vi debatterar i dag. Det kan såklart vara av intresse. Men det som är viktigt och intressant på riktigt är hur vi hanterar den situation som vi nu står i, resultatet av de beslut som tidigare har fattats, och hur vi ser, relaterar till och hanterar den verklighet som många människor ute i landet nu lever i.

Allt det jag har sagt nu skulle kunna vara en inflygning till ett anförande om både strandskyddet och skogspolitiken eller om hur vi i allmänhet minskar regelbördan och ökar friheten för dem av oss som lever utanför städerna. Vatten- och artskydd är nämligen kopplat till väldigt många politiska områden.

Min absoluta favoritfråga i sammanhanget är strandskyddet – eller inte själva strandskyddet i dess nuvarande form utan potentialen att genomföra en frihetsreform som på riktigt skulle öka rådigheten över fastigheter ute i Sverige. Då menar jag inte genom att flytta strandlinjen genom utrivningar utan genom att faktiskt se över strandskyddet.

Men, herr talman, det är inte strandskyddet som debatteras här i dag utan undantag från krav enligt art- och habitatdirektivet vid vattenkraftens omprövning. Det är en fråga kopplad till många aspekter av politiken och till nödvändigheten av att värna den elproduktion vi har i Sverige – även detta en oönskad följd av tidigare förd politik med nedlagda kärnkraftsreaktorer, vilket gör att vi nu har problem att leverera den el som krävs.

Vikten av en välfungerande vattenkraftsproduktion blir allt tydligare. Vattenkraften är viktig för att vi ska klara av elektrifieringen. Den är viktig för klimatet, och den är viktig för konkurrenskraften. Och den är i förlängningen viktig för svenskt oberoende av länderna i Mellanöstern. Jag besökte häromveckan Ukraina och såg hur det kan vara om det går riktigt illa. Vikten av välfungerande energiproduktion är svår att överdriva i det läge vi befinner oss i.

Men, herr talman, tillbaka till ämnet. Vi ser hur regelverket fallit ut. Vi vill göra ett omtag, och vi vill använda alla möjligheter till undantag. De lagändringar som vi nu föreslår innebär i praktiken att vi viktar om i avvägningen mellan å ena sidan behovet av åtgärder som förbättrar vattenmiljön och å andra sidan behovet av en effektiv nationell tillgång till vattenkraftsel vid fastställande av moderna miljövillkor för vattenkraft och dammar. I detta sammanhang väger skyddet för djur och växter tungt, men det är inte det enda som ska vägas in. Här behöver vi bättre balans, och det skapar vi nu.

Under mandatperioden har regeringens arbete i denna fråga letts av klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, och det slutförs nu av hennes vikarie, Johan Britz. Romina har under den tid som arbetet pågått varit tydlig. Instruktionen har gått ut att alla undantag som EU-rätten medger ska utnyttjas.

Som liberal känns det i sammanhanget viktigt att säga att nyttiga anpassningar för vattenmiljön är bra. En väl placerad fisktrappa – toppen! En öppnad vandringsväg och restaurerade våtmarker är också viktigt. Men vi behöver bättre balans i det system vi har i dag.

Herr talman! Under den här mandatperioden har vi styrt med Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. I mitt manus står det att jag inte ska lägga ord i mun på mina koalitionspartner, men de har redan framfört sina åsikter. Jag kan ändå konstatera att viktiga värden för alla våra partier som sitter och styr är äganderätt, svenskt nationellt självbestämmande och vattenkraftens förutsättningar. Här jobbar vi gemensamt för en ny riktning.

Tillsammans har vi tagit fram en politik för att göra allt som går för att få till en mer rationell omprövning av vattenkraftens miljövillkor. Den ska, som jag tidigare nämnt, ta hänsyn till just äganderätt, svensk rådighet och vattenkraftens förutsättningar. När vi om en stund voterar om detta betänkande har vi avverkat ännu en etapp av den viktiga resan mot att skapa mer rimliga regelverk kopplade till vattenfrågorna och miljöpolitiken. Vi har verkligen gjort allt vi kan inom EU-rättens ramar för att få till så bra förändringar som möjligt, oavsett vad företrädare för andra partier säger här i kammaren.

Herr talman! För att knyta ihop säcken: När kammaren stänger för sommaren om några veckor kommer även skogspropositionen och propositionen om skogsägare som drabbas av artskyddsinskränkningar att vara klubbade – viktiga delar i den omläggning av miljöpolitiken som vi jobbar med. Men mer finns att göra.

På min önskelista för kommande mandatperiod står inte bara en revidering av strandskyddet och stärkt äganderätt för skogsägare utan även en helt nödvändig och rejäl översyn av miljöbalken och också en översyn av vattenförvaltningen i stort. Den är svår att greppa men desto viktigare att ta sig an. Det är ett par riktiga byråkratiska monster som vi skulle behöva sätta tänderna i.

Avslutningsvis, mina vänner: För detta krävs – det är tydligt – fyra nya år för nuvarande styre så att vi kommer framåt även på de områdena.

(Applåder)

Anf. 64 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Kul att Elin Nilssons föräldrar sitter på läktaren! Jag hoppas att de är stolta och vet vilket gott arbete du gör i Sveriges riksdag.

Jag tog fasta på lärdomen från Ukraina, som Elin Nilsson pratade om i sitt anförande. När jag pratade med en general där, som sysslar med energiförsörjning, sa han: Vi bygger inget storskaligt längre; bombar Ryssland en anläggning bygger vi tio små.

Då kommer vi väldigt tydligt till vattenkraften och den småskaliga vattenkraften – ett decentraliserat energisystem som är otroligt viktigt ur ett sårbarhetsperspektiv. Jag blir lite nyfiken. Elin Nilsson sa: Vi har gjort ”allt vi kan” för att få till de här bättre förutsättningarna. Betyder det att Liberalerna och Elin Nilsson nu är nöjda och tycker att vi har de förutsättningar vi behöver, eller finns det ytterligare åtgärder som borde vidtas för att vi ska få bättre förutsättningar för småskalig vattenkraft, och för fiskvägar och andra miljöåtgärder som såklart också behövs?

Anf. 65 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Tack, Rickard Nordin, för de vänliga orden!

Ja, att besöka Ukraina är verkligen en upplevelse som ger väldigt många nya intryck. Man ser verkligen hur lokal beredskap på alla nivåer är avgörande i kampen mot Ryssland.

Svaret på frågan om vi är nöjda eller om det krävs ytterligare åtgärder kopplat till det område vi debatterar i dag är att det återstår att se, skulle jag säga. Så är det med många frågor vi har. Inte minst strandskyddet är väl ett talande exempel – man gör en förändring och ser hur det faller ut och landar. Sedan kanske man behöver ta nya steg.

Jag tycker att man som politiker ska vara allmänt försiktig med att utropa seger i en fråga man har kämpat med länge innan man faktiskt ser resultatet av de förändringar man genomför. Så jag stänger absolut inte dörren för ytterligare förändringar.

Anf. 66 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Det är här det blir lite spännande. Sverigedemokraterna sa att det behövs mer. Moderaterna sa att det behövs mer. Kristdemokraterna sa att det behövs mer. Nu säger Elin Nilsson, Liberalerna, att det kanske behövs mer. Men regeringen har i sin skrivelse till riksdagen sagt att det inte behövs mer.

Då blir det svårt att förstå. Om Liberalerna öppnar för fler åtgärder, varför säger man inte det? Var är det stopp någonstans om man säger att man är nöjd? Bland Tidöpartierna är tre för fler åtgärder och ett säger att det kanske behövs – var är problemet?

För mig är det uppenbart att det behövs mer åtgärder. Alla är ju missnöjda. De som vill ha tillbaka den vandrande fisken i Norrlandsälvarna är missnöjda. De som är verksamhetsutövare i söder är missnöjda. Det finns ingen som är nöjd här, vilket i sig är ganska fascinerande. Oftast brukar åtminstone någon vara nöjd med lagstiftningen, men i det här fallet är alltså ingen nöjd.

Om man då öppnar för fler åtgärder, kan Elin Nilsson nämna något som man skulle kunna tänkas göra? Kanske hon också kan förklara varför regeringen i skrivelse 75 har sagt att man inte behöver tillkännagivandena om småskalig vattenkraft utan att de är tillgodosedda. I praktiken säger man att man tycker att man är klar när man listar de åtgärder som har gjorts, och därför tycker man inte att det behövs några ytterligare. För mig är det svårt att förstå detta, när alltså tre och ett halvt parti tycker att man behöver mer åtgärder.

Anf. 67 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Tack, Rickard Nordin, för inlägget och frågorna! Jag kan väl börja med påståendet att alla är missnöjda.

I den här debatten har tonläget verkligen varit högt och ibland inte helt sakligt. Men om vi nu har nått fram till något som inte gör någon jättenöjd är det ett tecken på att vi ändå har en lyckad kompromiss. När man går in i ett mötesrum säger man ju ofta att målet är att komma ut med något som alla är lagom missnöjda med.

Vi får helt enkelt avvakta och se. Vi är såklart nöjda och står bakom det som regeringen nu har presenterat. Men det innebär inte att vi inte kan hantera situationer som uppkommer framöver. Det måste man alltid vara öppen med, särskilt om man är beredd att leda landet i rätt riktning, vilket vi är. Vi vill ju gärna fortsätta i fyra år till.

Nu redovisar vi detta. Frågan är om ni i oppositionen hade mäktat med att leverera den här produkten. Vi klarar av att leverera även sådant där behoven uppkommer i framtiden.

Anf. 68 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag var så ivrig att komma till talarstolen att jag tacklade Centerpartiet på vägen ut. Jag ber om ursäkt för det.

Elin Nilsson, Liberalerna, vi har ju nu från Tidöpartierna hört lite olika varianter när det gäller varför detta är bra. Liberalerna har ju tidigare varit det parti i borgerligheten som hållit fanan högst för biologisk mångfald och annat. Sedan har det hänt en del under den här mandatperioden.

Jag studsade till lite när ledamoten sa att alla möjligheter till undantag ska nyttjas. Jag tror att det var så hon uttryckte det. Detta kommer från ett parti som brukar säga att det är de som älskar EU mest. Men samtidigt vill man alltså tänja på gränserna så mycket som möjligt i den EU-lagstiftning som finns. I det här fallet tänjer man på gränserna så mycket att våra expertmyndigheter säger att vi nog har tänjt för mycket och att vi kanske inte når upp till det som EU-lagstiftningen kräver.

Då blir min fråga: Är det på detta sätt vi ska hantera EU-lagstiftningen? Vi har ju gemensamt kommit överens om något, men när vi väl har det på plats menar alltså Liberalerna att man får vrida och vända på det så mycket som möjligt – så mycket att det inte ens blir rätt.

Jag skulle också vilja fråga lite vad som är balans. Ledamoten återkom flera gånger till att man måste ha balans, men vad är balans här? När blir det balans?

Anf. 69 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Jag tror att jag ska avstå från att säga något fyndigt om tacklingen. Men det hade varit kul.

Vi är fortsatt borgerlighetens gröna röst. Och som liberal älskar jag EU. Det säger jag med emfas varje gång. Men det betyder inte att jag säger ja tack och amen till allt som kommer från Bryssel och ser till att överimplementera det i Sverige. Det är en del av den balans jag talar om.

När vi förhandlar fram EU-regelverk har vi i regeringen under mandatperioden verkligen jobbat på att föra fram svenska intressen när produkterna tas fram på EU-nivå. Sedan ska vi implementera dem på ett sätt som inte skapar obalans i Sverige. Här har vi en obalans i tillämpningen av den lagstiftning vi debatterar i dag.

Låt mig ta ett tydligare exempel. Både jag och ledamoten jobbar ju med skogspolitik och implementering och tillämpning av art- och habitatdirektivet i skogsbruket. Även där anser jag och Liberalerna att det finns en obalans, där effekterna av tillämpningen av till exempel rödlistning och nationell fridlysning har fått orimliga effekter på skogsbruket till nackdel för äganderätten. Det är en sådan obalans som vi vill åtgärda.

Anf. 70 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Tack, Elin Nilsson, för svaret! Det är ändå spännande. Vår gemensamma lagstiftning handlar ju om vad vi ska uppnå. Art- och habitatdirektivet har vi implementerat nationellt, och det är för att bevara biologisk mångfald och ge goda villkor för det som finns runt omkring oss.

Två tredjedelar av våra vattendrag i Sverige når inte upp till god ekologisk status enligt vattendirektivets krav. Ska vi då säga ”Äsch, det gör inget!”, eller ska vi kämpa för att se till att de faktiskt ska uppnå god ekologisk status? Eller menar Liberalerna att det räcker med ”good enough”?

Det är också spännande när ledamoten tar upp äganderätten. Det är ju många som vill fiska och har äganderätt till vatten, men så finns det plötsligt ingen fisk. Då inkräktar man ju också på äganderätten, för då har någon annan, högre upp eller längre ned i vattensystemet, tagit sig rätten att nyttja vattnet på ett sätt som missgynnar andra ägare. Hur löser man detta?

Jag tycker att ni är svaret skyldiga i alla diskussioner om äganderätt, även när det gäller skogen. Det som grannen gör på sin mark påverkar ju även den mark som jag äger. Där måste det finnas balans. Men vad är det som går först, och vad menar Liberalerna i detta när det gäller vattenkraften?

Anf. 71 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Ja, vad går först? Vi ska inte utesluta att värna vare sig den biologiska mångfalden eller äganderätten. Det går att göra båda delarna. Problemet är att konsekvensen av det regelverk vi har många gånger sätter äganderätten ur spel. Då behöver vi återupprätta den och stärka markägarnas ställning för att hitta balans igen.

Sedan tror jag att det finns en skillnad i grundsyn mellan våra partier. Nu blir detta något av en skogsdebatt – skogen eller vargen återkommer ju alltid när vi debatterar. Men min fulla övertygelse är att den som äger någon också förvaltar det klokt i de allra flesta fall. Där kan friheten att bruka skogen öka utan statliga inskränkningar.

Men låt mig knyta ihop detta och återgå till ämnet. Självklart är det jätteviktigt med fler vandringsvägar, återvätning, minskad övergödning, att man gynnar fisken i Östersjön och mycket annat för att komma till rätta med alla de miljöproblem vi har. Men det får inte på vägen bli så att människors livsmiljöer slås ut. Som Moderaternas företrädare talade om här måste vi också skydda människornas livsmiljöer.

Nu är ju inte detta en debatt om dammutrivningar specifikt, men den frågan engagerar verkligen, särskilt om man som jag bor mitt i landet och har många dammar från bergsbrukets tid i närområdet. Det finns en stor oro hos människor för vad som ska komma. Man kan inte gå fram och säga att allt ska rivas. Vi behöver som sagt bättre balans.

(Applåder)

Anf. 72 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag började dagen på ett sågverk utanför Mariefred – ett modernt sågverk. Det var väldigt fascinerande att se. Stockarna kom in, och det mättes med laser exakt vad man kunde få ut av stockarna. Utefter produktionslinjen ramlade det ut stockar åt höger och vänster, och de packades på slutet.

Jag sa till förmannen där: Jag undrar vad min morfar, som stod vid sågen hela livet i Lissfors i Dala-Floda, skulle ha sagt om han hade fått se ett modernt sågverk.

Det är ganska stor skillnad mellan hur det ser ut i dag och hur det såg ut när morfar började – han föddes 1914. Men de flesta av våra industrier – sågverk och annat – har legat vid vatten, för där finns kraft och energi. Det har också byggt Sveriges välstånd. Det går inte att komma ifrån att vattenkraften är och har varit otroligt viktig för Sverige. Den står i dag för en stor del av vår fossilfria elproduktion. Det är tack vare den som vi kan slå oss för bröstet när vi säger att vi nästan är fossilfria i Sverige. Den bidrar med reglerkraft, stabilitet och flexibilitet i systemet. Det vet vi.

Det var därför Miljöpartiet stod bakom den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften, den så kallade NAP:en. När man byggde mycket av vattenkraften för hundra år sedan visste man inte det vi vet i dag. Man visste väl att man stängde av vattenvägen, men man hade inte koll på hur det hängde ihop med de olika ekologiska systemen. Man såg detta som en bra energikälla. Det gav välstånd. Men man tänkte inte på – och tog inte hänsyn till – fisken i vattnet, arter i strömmande vatten och att vattnet i vårt landskap förändrades.

I dag vet vi bättre, och det vore väl konstigt om vi inte hade bättre kunskap i dag än vi hade för hundra år sedan. Därför gjordes det en bred överenskommelse. Man skulle modernisera miljövillkoren men också – och det var viktigt – värna ett stabilt energisystem.

Men det är ett problem när två tredjedelar av våra vattendrag inte uppnår god ekologisk status enligt EU:s vattendirektiv. Då har vi en skyldighet att göra någonting åt det, och det var det som överenskommelsen innebar. Man skulle miljöanpassa det som behövdes – det finns en fond. Och detta skulle göras vattendragsvis så att man faktiskt fick effekt. Det är ingen mening med att ta bort någon plutt i mitten om det fortfarande är stopp uppströms och nedströms.

Det är just den här balansen, som vi har hört om i många andra delar, mellan produktion och naturvärden som regeringen nu håller på att rasera. Man säger att man vill skapa en tydlighet och skydda vattenkraftens betydelse för energisystemet. Det är rimligt; vi vill ha bra energi. Men i propositionen framgår någonting annat. Man flyttar tydligt maktbalansen till vattenkraftsintressets fördel. Balansen blir skev. Man ska göra det lättare att ha undantag från EU:s miljölagstiftning. Man skickar en tydlig signal till de myndigheter och domstolar som får detta i sitt knä: Miljökraven ska pressas tillbaka.

Det är inte bara vi i Miljöpartiet som säger detta. Även remissinstanserna säger det. Då kan man från vissa håll börja raljera över miljöorganisationerna. Men det är faktiskt Naturvårdsverket, vårt eget verk, som har pekat på riskerna för att miljökvalitetsnormerna för vattnet inte nås. Vi kommer fortfarande att ha två tredjedelar som inte uppnår god ekologisk status. Havs- och vattenmyndigheten säger att förslagen försvårar arbetet med att förbättra vattenmiljöerna. Det finns juridiska invändningar från båda myndigheterna och från andra håll. När vi gör det här kommer vi kanske inte ens att leva upp till EU-rätten. Då kan vi riskera böter, herr talman. Det är Tidöpartiernas politik och tydligen politiken hos vissa andra partier i Sveriges riksdag.

Jag ska förekomma viss kritik som brukar komma. Man brukar försöka få det att låta som att varje miljöåtgärd hotar Sveriges elförsörjning: Skulle en fisk kunna simma förbi blir det nattsvart i bygden där. Det stämmer inte.

Den nationella planen byggde från början på stora avvägningar. Det var Energimyndigheten. Det var Havs- och vattenmyndigheten. Det var Svenska kraftnät. Det var politiska överenskommelser. Man tog gemensamt fram avvägningar för hur mycket elproduktion man kunde acceptera. Nu vet vi också att vi med utbyggnad av vattenkraften kan höja effekten, så att vi får ut mycket mer trots att vi också gör miljöåtgärder.

Vi behöver fiskvägar, minimitappning, miljöanpassade flöden, förbättrade vandringsmöjligheter, lekgrus och så vidare. Men det handlar inte om att avveckla vattenkraften. Det handlar om att ta ansvar för miljön, även för vattenkraften.

Herr talman! Den biologiska mångfalden minskar snabbt. Just sötvattensmiljöerna är det mest utsatta ekosystem som vi har i Europa. Många av våra vanliga arter har hamnat på rödlistan. Många av dem är också viktiga för havsmiljön. Öring, lax och ål behöver de här vattendragen för att antingen gå upp och leka – öring och andra laxfiskar – eller gå upp och bli vuxna – ålar. Men är det ett stopp – ett vandringshinder i vägen – sker inte detta. Det är inte bara de som fiskar som minskar fiskpopulationerna, utan det är faktiskt också våra vandringshinder.

Dessutom går vi miste om en massa stora värden för oss människor – det handlar om att kunna fiska. I Västernorrland finns det inte en enda fungerande fiskväg – inte en enda. Tänk vad det skulle kunna göra för turismen om man kunde fiska lax och öring där.

Herr talman! Jag tror att min poäng har gått fram. Jag tycker att det är problematiskt med signalvärdet i den här propositionen. Tidö skiter i miljön. Vi hörde förut att politiken är till för människor. Det är den, men vi har också en gemensam planet att ta hand om. Det är tydligt att vi kan göra både och. Vi kan öka energiproduktionen. Vi kan göra miljöavvägningar så att vi får mer fisk och så att vi får mer strömmande vatten för alla arter som behöver det – allt från insekter till musslor. Det blir då också trivsammare miljöer för oss människor att vara i, och det blir fler möjligheter att göra saker.

Herr talman! Slutligen: Miljöpartiet säger ja till vattenkraft. Vi säger ja till reglerkraft och fossilfri produktion. Men vi vill också se levande älvar, fungerande ekosystem och moderna miljövillkor. Vi tycker inte att man behöver välja mellan el och miljö. Vi kan göra både och. Det här är en falsk motsättning som vissa försöker måla upp. Därför yrkar jag avslag på propositionen och bifall till våra reservationer 1 och 4.

Anf. 73 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag fastnade för en mening som Emma Nohrén sa i sitt anförande. Hon sa att det inte är någon mening med att ta bort någon plutt i mitten om det är stopp uppströms och nedströms. Det håller jag helt med om. Jag tycker att det är ett jättebra citat. Problemet är att det är precis det som sker just nu. Vi har ju ställen där vi bygger vandringsvägar för gädda och abborre trots att det finns stopp, kanske framför allt nedströms. Hur det är uppströms spelar kanske lite mindre roll om det finns bra lekområden precis där man bygger en vandringsväg.

Vi delar kanske inte uppfattning i alla delar om vad som ska göras när det gäller detta betänkande och denna proposition. Jag är lite nyfiken på vad Miljöpartiet vill vidta för åtgärder för att se till att det blir rätt miljöinsatser. Det är ju uppenbart att det nu inte görs rätt insatser. Öring- och laxbestånd förtvinar samtidigt som vi bygger felaktiga fiskvägar på onödiga ställen. Vad vill Miljöpartiet göra för att få rätt åtgärder på plats?

Anf. 74 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Först och främst vill vi i Miljöpartiet backa tillbaka så att vi är så nära den ursprungliga nationella planen som möjligt. När man gör de här åtgärderna är det viktigt att man tittar på avrinningsområden. Sedan är det inte fel att ta bort vandringshinder i inlandet. Allt behöver inte ha kontakt med havet från början. Vi kan till exempel titta på det som Tranås Energi har gjort. De har tagit bort fyra vandringshinder och öppnat en två och en halv mil lång sträcka. Det gör skillnad för hela ekosystemet – för gädda och abborre, ja, men också för många andra. Vi har insektsarter som behöver strömmande vatten.

De började med två stycken och har fortsatt på eget bevåg. De satte igång redan i början av 00-talet – av hjärtans lust, som de själva säger. Nu har de sett att det faktiskt blivit klirr i kassan också – kunderna har ökat med 50 procent.

Man måste vidta rätt åtgärd på rätt plats. Vi måste se till att det finns avrinningsområden. Vattenmyndigheterna har varit ansvariga för detta förut. Det har väl fungerat lite si och så emellanåt, beroende på var i landet det varit.

Som Rickard Nordin sa har man inte nyttjat pausen på rätt sätt. Även jag fick signaler om att det kanske är bra med en liten paus för att vi ska hinna i kapp med att implementera lagstiftningen och se till att vi gör rätt. Men Tidöpartierna har använt pausen till fel saker. Man urholkar lagstiftningen i stället för att se till att den går att genomföra. Jag tycker absolut att det finns massor vi kan göra för att få det här att fungera, och vi måste göra det avrinningsvis.

Anf. 75 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Tranås Energi är jätteduktiga. Det är kul att småländska företag från min egen hembygd lyfts fram. Det gör jag varje dag i veckan. Men man ska inte tänka sig att alla energibolag kommer att få 50-procentiga kundökningar om de vidtar rätt åtgärder. Antalet kunder är begränsat, så alla kan inte öka.

Tillbaka till Emma Nohréns förslag! Att man ska titta på avrinningsområden håller jag helt med om. Problemet är att det är det som inte görs i grundlagsstiftningen. Det är den som har lett till situationer där man bygger fisktrappor trots att det finns naturliga vandringshinder som gör att fisken inte kommer fram ändå, utom gädda och abborre. Jag tycker inte att det är dem vi ska bygga fiskvägar för; det är slöseri med resurser.

I ursprungs-NAP:en, som Emma Nohrén hänvisar till och tycker att man ska gå tillbaka till, är man mycket tydlig med att målet är att vi ska spilla en och en halv terawattimme och få så mycket miljöåtgärder för det som möjligt. Men det har ju inte funkat. Här är det uppenbart att det behövs bättre styrning, så att vi värderar miljönyttan bättre.

Jag tycker att det är bra att Emma Nohrén säger att vattenförvaltningen inte fungerar och att vattenmyndigheten inte har skött sig som man hade önskat. För Centerpartiets del är det tydligt att vi skulle behöva en hel miljöinventering att lägga ovanpå energiinventeringen, så att vi får så mycket miljöåtgärder som möjligt för de en och en halv terawattimmar som vi är överens om och som vi tillsammans, Miljöpartiet och Centerpartiet, förhandlade fram med moderater, socialdemokrater och kristdemokrater.

Problemet är att det inte är dit vi är på väg. I Svartårundan, där Tranås Energi var med, kom man till exempel fram till att det fanns ett antal felaktiga normsättningar. Det hade varit bra att åtgärda dem innan man kom till domstolen och innan verksamhetsutövare tvingades anpassa sig till icke fungerande normer.

För vår del anser vi att det finns en mängd olika åtgärder som skulle behövas för att få en bra balans. Men det hjälper inte om man bara ska gå tillbaka till ursprungsförslaget, för det är det som har skapat det nuvarande problemet. Sedan lyckas inte Tidöregeringen åtgärda det – där är vi helt överens. Men att bara backa tillbaka är inte lösningen.

Anf. 76 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag instämmer i mycket av det som Rickard Nordin säger. Men det svåraste är att få en lagstiftning på plats. Sedan får man se hur man ska skruva i den.

Nu satt inte jag i förhandlingsgruppen, som Rickard Nordin gjorde, men jag satt i den interna gruppen inom Miljöpartiet. Min käpphäst var att vi skulle se till att det fanns ett forsknings- och utvärderingsråd kopplat till hela NAP:en och fonden, så att man lärde sig av det man gjorde och hela tiden utvecklade det. Tyvärr kom inte det med, men vi skriver om uppföljning i vår reservation.

Vi måste lära oss av det som gjorts hittills och förändra det som inte är bra. Men att som Tidöpartierna säga att problemet är att det är för höga miljökrav – punkt – tror vi inte är rätt väg att gå. Vi måste se till att vi gör det här. Vi ska ha både produktion och moderna miljökrav i enlighet med den gällande EU-rätten. Vandringshinder ska tas bort. Vi ska ha strömmande vatten som ger människor, djur och natur bra förutsättningar.

Anf. 77 Larry Söder (KD)

Herr talman! Omprövningarna är olika för olika kraftföretag. De större kraftföretagen kan hantera detta på ett helt annat sätt. De kan göra omdirigeringar och öka sin kraftproduktion i samma veva. De har helt andra möjligheter än vad man har med småskaliga vattenkraftverk. Jag vill nog säga att NAP:en har blivit just en napp för småskaliga vattenkraftverk. Många av dem får somna in för att sedan rivas ut och försvinna, trots att vi egentligen behöver den produktionen.

I mitt huvudanförande tog jag Strömma kraftstation som exempel. Där har man kommit fram till att man måste göra en investering på 10 miljoner för att få en laxtrappa, som dessutom medför att man producerar mindre el. Jag menar att det är helt orimligt. Vi behöver hitta andra vägar och ta hänsyn till kulturmiljöer och ekonomi för att småskaliga vattenkraftverk ska kunna finnas kvar.

Om jag förstår Miljöpartiets tal rätt är man inte beredd att göra det över huvud taget utan tycker att det bara är miljömålen som ska gälla. Vad säger Miljöpartiet till Strömma kraftstation, som får göra en reinvestering på 10 miljoner och får omsättningen minskad från 500 000 till 250 000? Det där kommer aldrig att betala sig. Det betyder att man får riva ut själva kraftstationen. Det blir ingen kraft. Då kostar det 15 miljoner i stället. Vem ska betala de 15 miljonerna? Det kommer inte staten att göra, utan det kommer den enskilde att få göra. Inte nog med att vi inte producerar någon el – vi sätter någon i en skuld på 15 miljoner.

Anf. 78 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för frågan.

Oavsett vad man har för verksamhet – ett vattenkraftverk, ett jordbruk, en fabrik eller någonting annat – måste man förhålla sig till lagar och regler. Det handlar om allt från anställningsregler till miljöregler. Och det kommer att behöva vara moderniserade regler, oavsett vad det är för lagstiftning det gäller.

När det gäller vattenkraften, de moderna miljötillstånden och den nationella planen för omprövning ingår det en fond för att man ska kunna göra de här omprövningarna, så att det inte blir orimligt stora kostnader för den enskilde. Sedan är frågan: Behöver vi allt? På vissa ställen måste man kanske riva ut, på andra anpassa. Men på en del ställen kan det vara hänsynen till kulturmiljön som väger över. Det måste viktas. Det är också därför många går till domstol för prövning av hur de olika lagstiftningarna står mot varandra.

Lite söderut från den plats Larry Söder tog upp i sitt exempel – om jag får till det rätt geografiskt – har man gjort en anpassning och därmed fått in sportfiske mitt i stan. Det har blivit ett jättepopulärt stråk för vardagslivet och för promenerare. Där har man fått tillbaka pengarna på andra sätt än genom kraftproduktion. Det finns alltså många olika exempel. Att säga ”one size fits all” går inte – man måste ta varje del för sig.

Anf. 79 Larry Söder (KD)

Herr talman! Det sista är vi överens om, det vill säga att vi måste se till varje enskild situation på ett eller annat sätt.

Det man ska komma ihåg är att alla de småskaliga vattenkraftverk som finns bredvid, i eller omkring Natura 2000-områden faktiskt är godkända för det. Det är inte så att ett vattenkraftverk eller en kraftstation byggdes 1915 och att ingenting har gjorts sedan dess, utan man har fått godkänt senare än så.

Jag menar att det är helt orimligt att på 20 år säga: Nej, nu är det bättre att du lägger 10 miljoner, och kraftstationen kommer att producera mindre. Vem vill äga en kraftstation i så fall? Situationen blir ju att ingen kommer att äga den kraftstationen. Det blir samhället som får ta kostnaden för att riva ut den, och vi får ingen produktion.

Jag menar att vi måste ha kvar all småskalig vattenkraft som finns. Vi kanske inte kan utveckla den så mycket som vi vill, men vi måste ha den kvar. Vi vet nämligen inte vad som händer i framtiden. Det är baskraft vi behöver, och då kan man inte säga som Miljöpartiet gör, det vill säga att det bara är miljömålen som gäller. Man måste i stället ta hänsyn till andra delar, såsom ekonomiska kostnader.

Vissa vattenkraftverk kan man säkert åtgärda lite billigare, så att detta kan hanteras, men för många är det precis som för Strömma kraftstation: Man får välja mellan att göra en jättestor investering och få mindre produktion eller att riva ut den helt och hållet. Vi ska också veta att alla dessa kraftstationer inte ägs av företag utan att en del ägs av enskilda firmor. Enskild firma innebär att du själv får stå för kostnaden, och det drabbar människor.

Miljömålen kan inte vara allenarådande. Det är det vi säger med detta: Sverige ska inte göra mer än andra EU-länder, utan man ska använda de undantag som finns i art- och habitatdirektivet. Det är bara det vi önskar.