Nya läroplaner – för en stark kunskapsskola

Anf. 31 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi ska i dag debattera en av de viktigaste förändringarna för en stärkt kunskapsskola i Sverige, det vill säga de nya läroplanerna.

Vi i vår regering, med Liberalerna i spetsen för utbildningspolitiken, har en vision om en kunskapsskola.

Det vi menar med det är en skola som sätter ämneskunskaper och grundläggande färdigheter först och som ser till att eleverna i de lägre årskurserna får med sig det de behöver för att klara det de behöver klara i de högre årskurserna.

Det vi menar med det är att skolan ska återetableras som en institution som människor har respekt för och att läraren ska vara en auktoritet både i samhället och, framför allt, i skolan och klassrummet.

Det vi menar med det är att skolan ska vara ett tempel för kunskap och bildning.

Fru talman! Så är det inte i dag – tyvärr. Jag önskar att det vore så. Alldeles för många elever har inte respekt för sin lärare. En av fyra 15-åringar kan inte läsa och skriva ordentligt. Skolan har inte den status som den en gång hade. Kunskap får inte ta den plats som den en gång fick ta.

Därför genomför vi nu dessa förändringar, som innebär att grundläggande färdigheter får en större roll – läsa, skriva och räkna – och att ämneskunskaper får ta större plats. Det kan låta som självklarheter, men läraren ska inte vara bara en coach till eleverna och låta dem lära sig själva, på egen hand och på egna sätt. Läraren ska faktiskt leda och bestämma i klassrummet och få bestämma vad som är bäst för eleverna och hur undervisningen ska gå till.

Fru talman! De praktiska ämnena blir mer praktiska. Det kan också låta som en självklarhet. Om jag ska köpa en tjänst av någon som arbetar med något praktiskt är jag ganska ointresserad av huruvida den personen kan teoretisera och reflektera över sitt ämne. Jag är dock ganska intresserad av att personen ska kunna det praktiska väldigt bra, för det är jag själv ganska dålig på.

Elever som läser praktiska ämnen vill ofta läsa just praktiska ämnen. Det är ofta det som funkar allra bäst. Att det praktiska blir mer praktiskt, så att säga, är alltså bra för alla, både för dem som läser och för dem som sedan ska få ta del av kunskaperna på andra sätt.

Fru talman! Det blir också en mer tydlig progression, som har förankring i elevernas kognitiva utveckling. Man måste först lära sig grunderna för att sedan kunna resonera, reflektera och skapa ny kunskap när man står på en fast grund av goda ämneskunskaper och goda färdigheter i just det grundläggande: läsa, skriva och räkna.

Det är därför dessa läroplaner, egentligen hela detta arbete, har tagits fram tillsammans med lärare, rektorer och kognitionsforskare: Det vi lägger fram ska ha fokus på kunskap, på att läraren ska bestämma och på att bygga en kunskapsskola och återetablera skolan som en institution som signalerar respekt och bildning i hela samhället, men det ska också vila på kunskap om elevernas kognitiva utveckling.

Fru talman! Med det vill jag åter yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 32 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Jag tackar Joar Forssell för anförandet.

Jag tänker ta upp en del som Joar Forssell från Liberalerna inte nämnde här. Han nämnde uppbyggnaden av kunskapsskolan och hela den biten, men i förslaget till ny läroplan är det också en hel del delar som försvinner ur planen. Vi ska ha fokus på kunskapsuppdraget, men vi ska också ha ett stort och tydligt fokus på grundläggande värderingar.

Ett område där det är tragiskt att Liberalerna har backat under den här fyraårsperioden, där vi tidigare kunde lita på att liberaler och socialdemokrater kunde kroka arm, är frågor om sexualitet, samtycke och relationer och även frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Liberalerna har genom historien försökt agera på ett positivt sätt när det gällt att lyfta upp dessa frågor i den allmänna debatten och även att se till att våra elever får med sig bra kunskaper genom livet. Vi har också kunnat genomföra gemensamma reformer.

När vi nu ska anta en ny läroplan är det därför tråkigt att man förminskar och tar bort delar om hedersrelaterat våld och förtryck, sexualitet, samtycke och relationer. Ska vi på riktigt kunna få bort problemen med hederskontexter och liknande i samhället är det viktigt att vi fostrar våra barn och unga, att de stärks i sin kunskap och att de får verktyg för att kunna ta sig bort från kontexter där de kanske inte får uttrycka sin egen vilja utan tvingas in i normer och värderingar som de själva inte har. Där är skolan en väldigt viktig del för att kunna skapa ett frirum och en fristad för dessa barn och unga.

Därför blir frågan varför Liberalerna har svängt och numera tonar ned detta arbete i skolan och inte vill att våra barn och unga ska få verktyg för att kunna göra ett föräldrauppror över sin sexualitet eller bara fly från hedersförtryck och våld.

(Applåder)

Anf. 33 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är glad att det finns delar i betänkandet som även oppositionen ställer sig bakom.

Sedan är det lite märkligt med det famlande efter konfliktlinjer som ledamoten Sigvardsson ägnar sig åt. Det är ju inte så att vi tar bort sexualundervisningen över huvud taget. Det är trams, fru talman. Det är lögn. Möjligen är det en väderkvarn som Socialdemokraterna återigen ägnar sig åt att måla upp.

Det vi gör är att vi flyttar detta från det övergripande till relevanta ämnen. Vi tycker inte att det behövs sexualkunskap i matematiken eller slöjden, men det kan finnas andra ämnen där det behövs. Det tycker jag är rätt uppenbart. Jag tror att många som tittar på det här förstår att det är rätt uppenbart.

Jag tror att många också förstår att ingen på vår sida tycker att detta är oviktigt. Den här regeringen har tagit krafttag mot sexualrelaterade brott, till exempel. Vi har skrivit in aborträtten i grundlagen. Nu ser vi till att stärka undervisningen genom att lägga den i de relevanta ämnena.

Det blir lite märkligt, fru talman, att komma med kritik som alla utanför den här salen förstår bara är påhitt, bara är luftslott, bara är en väderkvarn. Detta är ju kvar, men i relevanta ämnen och inte på den övergripande nivån. Man måste inte lära sig sexualkunskap i matematiken. Men det ska finnas sexualkunskap i svensk skola, och det kommer det att göra också framöver om vi får bestämma.

(Applåder)

Anf. 34 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Det blir uppenbart att Liberalerna försöker smita från de grundläggande värderingar detta handlar om.

Enligt Liberalerna och regeringen handlar det om att flytta sexualundervisningen till relevanta ämnen. Tidigare pratade ministern om sex, sju eller åtta ämnen, men nu är det nere i kanske tre. Men när det går över till att handla om specifika ämnen och ett visst antal lektioner under en hel grundskoletid kan det vara ganska enkelt för föräldrar att försöka få barnen att inte gå till skolan de dagar det är sexualundervisning inom dessa specifika ämnen.

För oss handlar det inte om att det inte är bra med sexualundervisning. Den ska självklart in i kursplanerna. Men det handlar också om de grundläggande värderingarna i läroplanen. Vi vill ge alla lärare, oavsett ämnesinriktning, möjligheten att ta tuffa samtal med eleverna. Alla lärare möter elever som tar med sig vardagen och livet in i skolan, och då är det viktigt att alla lärare, och även all övrig skolpersonal, fostras i att jobba med de grundläggande värderingarna i vårt samhälle.

Därför är det viktigt att detta också står med i de inledande delarna av läroplanen, som är generella för alla lärare. Jag säger inte att sexualundervisning ska ingå i kursplanen för syslöjd, men vi socialdemokrater tycker att det är rimligt att ge lärare verktyg så att de kan möta eleverna och ta tuffa samtal om deras vardag och liv, även i dessa frågor. Vi vill att alla lärare ska vara bekväma med att ta dessa samtal.

Därför är det tråkigt att höra Liberalerna ta ett steg bakåt, för de har historiskt kunnat kroka arm med oss socialdemokrater och stå upp för detta.

(Applåder)

Anf. 35 Joar Forssell (L)

Fru talman! Det blir lite märkligt att höra Socialdemokraterna prata om grundläggande demokratiska värderingar med tanke på den opposition de befinner sig i och den majoritet de har emot sig. Vår majoritet har flyttat fram positionerna mot antisemitism och stärkt skyddet av judar i Sverige. Vår majoritet har lagt fram förslag om ett friare domstolsväsen och friare universitet, vilket Socialdemokraterna har motarbetat år efter år. Vår majoritet skriver in aborträtten i grundlagen. Vår majoritet tar krafttag mot sexuellt våld och hedersförtryck. Vår majoritet säkerställer att det som är grundläggande demokratiska och svenska värderingar gäller i hela vårt samhälle. Socialdemokraterna har många gånger motverkat utvecklingen i dessa frågor.

Fru talman! Om man läser betänkandet och lyssnar på debatten förstår man att sexualundervisningen kommer att vara kvar i svensk skola, i relevanta ämnen. Tyvärr har ledamoten Sigvardsson ingen mer replik, men kanske kan vi få höra i ledamotens anförande om det finns några ämnen där Socialdemokraterna tycker att sexualundervisning inte är relevant. Eller tycker Socialdemokraterna att sexualundervisning ska ingå i alla ämnen? Måste den ingå i matematiken och i slöjden?

Jag tycker inte det, och jag tror att de flesta som lyssnar på debatten inte tycker det. Men jag tror att de flesta som lyssnar på debatten inser att vi slår vakt om svenska demokratiska värderingar.

(Applåder)

Anf. 36 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Liberalerna och regeringen verkar vara måna om att elever ska städa upp efter sitt eget stök. Regeringen har nu kommit fram till att även den måste städa upp efter sitt eget stök. De läroplaner vi har i dag infördes nämligen under alliansregeringens tid, närmare bestämt 2011, och regeringen har insett att det inte blev så bra. I Forssells anförande hörde jag dock inget ansvarstagande utan bara något svävande om att skolan i allmänhet har varit lite för flummig och fluffig. Men det var er tidigare regering, alliansregeringen, som införde dessa läroplaner, och det vill jag att åhörarna ska vara medvetna om.

Så till den fråga tidigare replikör tog upp med Forssell: att regeringen kraftigt försvagar sexualundervisningen genom det förslag som nu ligger på bordet. I princip är alla tunga remissinstanser emot att det som handlar om sexualitet, samtycke och relationer tas bort från de inledande delarna.

Jag förstår inte varför det sitter så långt inne för regeringen att backa från detta. Det handlar om att flytta bort det ansvar som nyligen lades på rektorerna och som har gett goda resultat. Nyligen infördes också ett examensmål för alla lärare som handlar om sexualitet, samtycke och relationer. Nu kommer detta att försvinna, vilket riskerar att återigen fragmentisera undervisningen och göra den mer ojämlik. Varför vill regeringen göra det?

Anf. 37 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag delar inte uppfattningen att detta innebär en försvagning av sexualundervisningen. Jag tycker att det är en falsk beskrivning av det vi gör. Jag menar att när man inte spär ut den över alla ämnen utan koncentrerar den till där det är mest relevant innebär det snarare en förstärkning av sexualundervisningen. Det blir en förstärkning, för där det tas upp tas det upp på ett sätt som är mer relevant för både elever och lärare. Jag delar alltså över huvud taget inte ledamotens uppfattning.

Vi har absolut ett ansvar för de läroplaner vi nu förändrar. Man ska komma ihåg att förändringen har tagit tid. När nuvarande läroplaner lades fram var de bättre än de som var innan, och de nya blir ännu bättre. Jag är öppen för att vi kommer att behöva göra fler förändringar i läroplanerna, för skolan har under väldigt lång tid präglats av att eleverna i princip ska hitta på sin egen kunskap och att lärarna inte ska få vara lärare. Vi menar att lärarna ska vara lärare och bestämma i klassrummet och att det finns grundläggande ämneskunskaper och färdigheter som eleverna måste få. Denna förändring göra vi nu.

Fru talman! Vänsterpartiet vill ju sitta i regering, och jag antar att ledamoten Mixter ska vara utbildningsminister. Ställer Vänsterpartiet upp på de reservationer som finns i det egna regeringsunderlaget om att bevara flumskolan och motsätta sig de förändringar vi gör för att stärka grundläggande ämneskunskaper och färdigheter som att läsa, skriva och räkna?

(Applåder)

Anf. 38 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Det handlar inte om uppfattningar, som Forssell är inne på, utan det handlar om verkligheten. Mätningar och statistik visar att sexualundervisningen har förbättrats till följd av de förändringar som har gjorts genom att lägga ansvaret på rektorerna och genom att ge alla lärare på lärarutbildningen det här examensmålet. Det har lett till en mer jämlik och bättre utbildning för eleverna. Men detta vill regeringen nu riva ned.

Det som också stryks, vilket tidigare replikör var inne på, är skrivningar om att skolan ska arbeta mot hedersvåld. Jag kan inte begripa att regeringen vill ta bort det. Att skolan ska arbeta aktivt mot diskriminering och att skolan ska vara icke-konfessionell försvinner också. Det är väldigt märkligt att regeringen tycker att det är rimligt att stryka detta ur läroplanernas inledande delar. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att regeringen vill försvaga sexualundervisningen, vill att skolor ska få ägna sig åt konfessionell verksamhet och tycker att det kan få förekomma diskriminering, för det här är inte så viktigt.

Remissinstanserna säger att det kommer att vara svårare för Skolverket och Skolinspektionen att se om skolor arbetar mot diskriminering när regeringen styrker detta ur de inledande delarna, och det gör mig väldigt orolig.

Självklart ska skolan arbeta med kunskap. Det ska inte vara en flumskola, utan man ska lära sig relevanta delar. Men att ha trygghet och studiero, något som vi ofta debatterar, måste också få vara oerhört viktigt. Eleverna måste få med sig att man har rätt till sin egen kropp och att man inte ska behöva utsättas för våld. Detta måste också räknas som oerhört viktiga kunskaper.

Anf. 39 Joar Forssell (L)

Fru talman! Låt mig upprepa det som har sagts tidigare i debatten. Den här regeringen har stärkt arbetet mot sexuellt våld mer än någon annan regering. Den här regeringen har skrivit in aborträtten i grundlagen. Den här regeringen stärker arbetet mot hedersförtryck och hedersrelaterat våld. Det kan inte komma som en överraskning för vare sig dem som tittar på debatten eller för ledamoten Mixter.

Vi har däremot fortfarande inte fått något svar från vänstersidan. Vi har framför allt inte hört från den kanske aspirerande utbildningsministern Mixter om hon genom sitt regeringsunderlag tänker ställa upp på den flumpolitik som framför allt Centerpartiet och Miljöpartiet står för. De motsätter sig stora delar av det vi gör nu med svensk skola när vi återupprättar kunskapsskolan. Det ska bli intressant att höra det. Det får vi kanske senare i debatten.

Det ska också bli intressant att höra, fru talman, hur ledamoten Mixter tycker att man ska integrera sexualundervisningen i till exempel matematiken. Det fick jag inte svar på från Socialdemokraterna, och jag har hittills inte hört några bra exempel på det från Vänsterpartiet. Det är visst någon mer som ska ta replik på mig. Jag misstänker att det är Miljöpartiet. Kanske får jag svar från Miljöpartiets ledamot.

Jag vill gärna höra ett bra, konkret och kreativt exempel på hur vi ska integrera sexualundervisningen i matematiken. Det är vad det här handlar om. Vi tar inte bort någonting, utan vi flyttar på saker.

Om man har två korgar med fem äpplen i den ena korgen och inget äpple i den andra korgen och flyttar ett äpple till den andra korgen har man fortfarande fem äpplen, men man har flyttat på ett äpple. Lite så är det i den här diskussionen också. Vi har sexualundervisning i skolan i morgon. Vi byter plats på sexualundervisningen i hur vi reglerar den. Sexualundervisningen finns kvar. Vi har fortfarande fem äpplen – sexualundervisningen finns kvar.

(Applåder)

Anf. 40 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Tack, Joar Forssell, för anförandet och svaren i replikskiftena!

Nu har Liberalerna suttit på Utbildningsdepartementet en mandatperiod, och Liberalerna gör vad Liberalerna gör på Utbildningsdepartementet. De lägger fram nya läroplaner som ska ersätta de gamla som inte är så bra längre, vilket Liberalerna gjort förut när de ersatt dem som fanns förut och som inte var så bra längre, vilka Liberalerna också hade tagit fram.

Som av en händelse sammanfaller denna debatt med att Liberalerna har presenterat sin politik för nästa mandatperiod. Det dyker upp en del exempel både i betänkandet och i deras presentation som väcker frågor om vad som kommer att hända om Liberalerna mot förmodan sitter kvar i riksdagen och på Utbildningsdepartementet.

Man vill kasta elevinflytandet under bussen. Det räcker med att bestämma om lite kul grejer på rasten. Det är helt häpnadsväckande att Liberalerna stenhårt står fast vid en digitaliserings- och AI-politik för skolan, något som fått det politiska vetenskapliga samtalet att fullständigt haverera den här mandatperioden.

Man vill också att lärare ska få fler befogenheter, vilket vi känner igen från disciplineringsdebatten. Tydligen behöver de ännu större befogenheter nästa mandatperiod, men bara i utsatta områden.

Vissa saker är vi överens om, och det finns vetenskapligt stöd för dem. Det gäller till exempel vikten av studiero och utbildade lärare. Det här finns med. Men det som väcker frågor hos mig är den sviktande inställningen till vetenskaplig grund för sina politiska förslag.

Låt mig runda av det här till en väldigt konkret fråga. Hur kommer det sig att Liberalerna i läroplanerna väljer att peka ut en vetenskaplig disciplin som grund i stället för en bred utbildningsvetenskaplig disciplin?

Anf. 41 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag tror att de flesta som tittar på den här debatten förstår att politik är ett hantverk som tar tid. Man gör förändringar över tid, och sedan gör man fler förändringar.

Jag vill minnas att Miljöpartiet skulle rädda skolan på 100 dagar. Efter att de 100 dagarna var slut ville Miljöpartiet fortsätta bestämma över skolan i 100 dagar till och sedan i ytterligare 100 dagar, eftersom man ville fortsätta göra förändringar. När Alliansen tillträdde hade Socialdemokraterna styrt Sverige i 80 av 100 år. De ville fortfarande få bestämma och få fortsätta förändra samhället.

Liberalerna har förbättrat läroplanerna, och vi vill fortsätta förbättra läroplanerna. Liberalerna har gett större befogenheter till lärare, och vi kommer att vilja fortsätta ge större befogenheter till lärare. Jag tycker att det är rimligt, särskilt i utsatta områden. Det är väl inte så märkligt. Om problemen är större behöver åtgärderna följa med. Jag kommer inte att få Nobelpris för den spaningen. Det här är ganska självklart.

Fru talman! När jag kom in i riksdagen satt jag i skatteutskottet. Då ville jag sänka skatten. Vi lyckades få Socialdemokraterna att ta bort värnskatten. Jag vill fortfarande sänka skatten och tror fortfarande att det är bra för tillväxt. När jag satt i utrikesutskottet ville jag ha mer demokrati och mer handel i världen. Jag vill fortfarande ha mer demokrati och handel i världen. Det är inte konstigt att man vill fortsätta med det som är ens egen politik.

Min och Liberalernas politik – mer ämneskunskaper, mer grundläggande färdigheter och fokus på en kunskapsskola – kommer jag att fortsätta driva. Jag tror inte att vi någonsin kommer att komma i mål och bli helt färdiga. Vi behöver fortsätta skruva på skolan. Min politik är att lärare ska ha befogenhet att bestämma i klassrummet. Det kommer vi att fortsätta behöva skruva på, inte för att jag tycker att vi gör ett dåligt jobb utan för att det finns stora problem att åtgärda.

Det här kommer att ta tid. Vi har gjort mycket förut, vi gör väldigt mycket den här mandatperioden och vi kommer att vilja göra ännu mer nästa mandatperiod.

(Applåder)

Anf. 42 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Det har hänt några gånger här i kammaren att Joar Forssell har gett mig lektioner i hur processerna i kammaren fungerar. Jag gengäldar den tjänsten med att påminna om att det här är ett replikskifte. Jag ställer en fråga, och då är det meningen att ledamoten ska svara på den frågan. Men tack för historiebeskrivningen!

Det jag vill veta om det ärende som vi debatterar i dag är: Om man är ett parti som tycker att kunskap är viktigt, varför väljer man att peka ut en vetenskaplig disciplin när skolan och utbildningsväsendet grundar sig på mångvetenskaplig kunskap, kunskap som kommer från många olika discipliner?

För mig låter det som att man säger att man vill ha vetenskapligt stöd men att det inte blir lika viktigt längre när man själv agerar med sina politiska beslut. Jag vill därför veta hur det kommer sig att ni pekar ut just kognitionsvetenskap som den viktigaste vetenskapliga grunden för de här läroplanerna.

Anf. 43 Joar Forssell (L)

Fru talman! Man kan gå tillbaka och titta på replikskiftet i efterhand. Jag svarade på flera saker som ledamoten påstod. Om man påstår någonting i ett replikskifte får man svar på det. Det hör till formerna.

När det gäller den konkreta frågan, som kom väldigt sent i den första repliken och som jag nu ska försöka besvara, är inte helt sant. När vi har tagit fram dessa läroplaner har lärare, rektorer och kognitionsforskare jobbat tillsammans.

Samtidigt är vi av uppfattningen att det inte fungerar med flum. Det fungerar inte att ha fokus på annat än ämneskunskaper och att läsa, skriva och räkna. Det behöver vara en progression i skolan där man lär sig grunderna först. När vi har testat att göra ungefär som Miljöpartiet vill har det resulterat i att en fjärdedel inte kan läsa eller skriva när de är 15 år gamla.

Det är helt absurda siffror, fru talman. Jag förstår inte att det inte pågår demonstrationer utanför Riksdagshuset varje dag med föräldrar som är desperata när de hör de här siffrorna och undrar vad som ska hända med deras barn. De borde kräva en återupprättad kunskapsskola. Det är helt uppenbart att vi inte kan ha det så här.

Vi vill att de praktiska ämnena ska bli mer praktiska. Vi vill ha tydligare progression och tycker att man ska lära sig grunderna innan man lär sig det mer avancerade – lära sig läsa, skriva och räkna och ha grundläggande ämneskunskaper innan man börjar reflektera, skapa ny kunskap själv och så vidare. Vi tycker att läraren ska leda och inte bara coacha eleverna och att läraren ska bestämma i klassrummet. Tycker man att detta är dålig politik får man stå för det. Jag tror att många tycker att det är ganska bra politik, och det är därför vi genomför den.

(Applåder)

Anf. 44 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 2 och reservation 8 i betänkandet.

Den här debatten handlar om skolans kanske allra viktigaste styrdokument – de dokument som varje dag vägleder lärare, rektorer och elever runt om i landet. Därför måste förändringar i läroplanerna präglas av långsiktighet, eftertanke och bred förankring.

Svensk skola behöver styrdokument som är begripliga, sammanhållna och användbara i klassrummet. Lärare ska kunna ägna sin tid åt undervisning och elevernas kunskapsutveckling, inte åt att tolka otydliga formuleringar eller navigera mellan motstridiga skrivningar. Det är därför rimligt att se över läroplanernas struktur och innehåll.

Men just eftersom läroplanerna är så grundläggande för skolans verksamhet borde detta arbete ha genomförts i bred parlamentarisk enighet. Skolans riktning kan inte ändras efter varje regeringsskifte. Vi behöver stabila spelregler som ger lärare, elever och huvudmän trygghet över tid. Därför hade breda parlamentariska kommittéer och regelrätta samtal mellan regering och opposition varit det naturliga sättet att genomföra denna typ av förändring.

Fru talman! Vi socialdemokrater välkomnar ambitionen att stärka kunskapsuppdraget. Sverige behöver en stark kunskapsskola. Men det är också värt att påminna om att arbetet med att förtydliga styrdokumenten inte började med den här regeringen. Under den socialdemokratiskt ledda regeringen påbörjades ett omfattande arbete för att minska otydligheterna, renodla uppdraget och skapa bättre förutsättningar för lärarna att fokusera på kärnuppdraget, nämligen undervisningen.

Problemet är därför inte att regeringen vill förtydliga läroplanerna. Problemet är att man väljer att samtidigt ta bort eller försvaga delar som är avgörande för skolans demokratiska uppdrag och för elevernas rätt till kunskap om sin egen samtid.

Fru talman! Detta tar våra reservationer i betänkandet sikte på. Vi värnar elevernas inflytande i skolan och motsätter oss en utveckling där staten i allt större utsträckning detaljstyr undervisningsmetoder och arbetssätt. Lärarna ska, utifrån sin profession och sin kunskap om elevernas behov, vara de som avgör hur undervisningen bäst bedrivs.

Vi vill också säkerställa att den icke-konfessionella undervisningen även fortsättningsvis tydligt kommer till uttryck i läroplanerna. Skolan ska vara en gemensam och sammanhållande kraft som vilar på demokratins och vetenskapens grund.

Därutöver menar vi att områden som sexualitet, samtycke och relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck måste ha en tydlig och självklar plats i skolans styrdokument även framöver. Det handlar inte om sidofrågor. Det handlar om elevernas rätt till kunskap, och det handlar om jämställdhet, frihet och varje barns rätt att växa upp utan förtryck och begränsningar.

Fru talman! En av de mest oroande delarna i propositionen och betänkandet är att regeringen väljer att försvaga skrivningarna om sexualitet, samtycke och relationer i läroplanernas mål och grundläggande uppdrag. För många barn och unga är skolan den enda plats där de möter kunskap om jämställdhet, kroppslig integritet, relationer och sina rättigheter. Detta gäller inte minst barn och unga som växer upp i hederskontexter eller i miljöer där flickors och pojkars frihet begränsas, där sexualitet är tabubelagt eller där hbtqi-personers rättigheter förnekas.

Att Tidöregeringen föreslår att sexualitet, samtycke och relationer, även skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck, ska strykas från läroplanernas mål och grundläggande uppdrag, alltså från skolans övergripande värdegrund, och i stället begränsas till enskilda kursplaner är ett allvarligt misstag. Därför duger det inte att regeringsföreträdare säger att frågorna fortfarande ska tas upp i vissa ämnen. Om vi tycker att dessa frågor är viktiga på riktigt är det viktigt att de blir en tydlig del av skolans gemensamma uppdrag. Annars riskerar arbetet att fragmentiseras och bli beroende av enskilda lärares engagemang.

Barn som inte får med sig demokratiska och jämställda värderingar hemifrån måste kunna möta dem i skolan. Det kräver ett aktivt arbete från hela skolans sida – inte att ansvaret smalnas av så att detta görs till en fråga för några få lektioner i några få ämnen. Vi kan inte bekämpa hedersförtryck samtidigt som vi suddar ut skolans ansvar för att förebygga det.

Fru talman! En annan del där regeringen väljer att försvaga läroplanerna handlar om elevernas inflytande. Låt mig vara tydlig: Det är läraren som leder undervisningen. Det är läraren som planerar, genomför och utvärderar arbetet i klassrummet. En stark lärarroll och ett tydligt ledarskap är grundläggande för en fungerande skola.

Men därifrån är steget långt till att nedvärdera elevernas möjlighet att påverka sin utbildning. Regeringen konstaterar själv i propositionen att bestämmelserna om elevinflytande finns kvar i skollagen. Vi menar att läroplanerna också bör ge stöd för det uppdraget och de skrivningarna i lagstiftningen.

Fru talman! Elevinflytande handlar inte om att eleverna ska bestämma vad det ska undervisas om eller hur betyg ska sättas. Det handlar om att ge eleverna möjlighet att ta ansvar, göra sin röst hörd och vara delaktiga i frågor som rör deras skolgång. Detta är en viktig del av skolans demokratiuppdrag.

En skola som talar om ansvar men inte ger elever möjlighet att öva på ansvar riskerar att fostra till passivitet snarare än att fostra aktiva samhällsmedborgare. Erfarenheterna från många skolor är dessutom tydliga: När elever upplever att delaktigheten ökar upplevs även engagemanget, trivseln och ansvarstagandet öka.

Därför är det viktigt att de föreskrifter som nu tas fram utformas med respekt för skollagens intentioner. Ett starkt elevinflytande på övergripande nivå står inte i motsättning till en lärarledd undervisning, tvärtom. En tydlig lärarroll och meningsfull elevdelaktighet kan och bör gå hand i hand. Det rör sig inte om ett val mellan det ena och det andra; en bra skola behöver båda.

Fru talman! Ytterst handlar den här debatten om vilken skola vi vill bygga för framtiden. Vi socialdemokrater vill se en stark kunskapsskola med höga ambitioner för varje elev – en skola med tydliga läroplaner, ordning och reda, studiero i klassrummet och höga förväntningar på både elever och vuxna, där fler elever når godkända resultat än vad nuvarande regering lyckas med och där varje barn får möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

Men kunskapsskolan får aldrig reduceras till enbart ämneskunskaper och provresultat. Skolan har också ett demokratiskt uppdrag. Därför vill vi se en skola som står upp för jämställdhet, människors lika värde och varje människas frihet att forma sitt eget liv – en skola som tydligt tar ställning mot hedersrelaterat våld och förtryck och som ger barn och unga kunskap om relationer, samtycke och sina rättigheter, där elever får möjlighet att vara delaktiga och ta ansvar i en demokratisk gemenskap.

Vi vill också se en skola där lärarnas professionalitet respekteras, där staten anger riktningen men inte detaljstyr undervisningsmetoderna. Det är lärarna, inte politikerna, som bäst avgör hur undervisningen ska bedrivas i klassrummet.

Avslutningsvis, fru talman: En stark kunskapsskola byggs inte enbart genom nya skrivningar i läroplaner och styrdokument. Den byggs med skickliga lärare och tillräckliga resurser och genom att pengar som är avsedda att användas för våra barns och elevers utbildning också går dit och inte hamnar i aktieägares fickor. Först då kan ambitionerna i denna kammare bli verklighet i varje klassrum.

(Applåder)

Anf. 45 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag får inte riktigt Niklas Sigvardssons resonemang att gå ihop. Han pratar om vikten av att ha en kunskapsskola och att man ska förmedla kunskap och bildning och liknande, och det är klart att vi är överens om det. Men samtidigt har vi sett att lärarrollen har försvagats väldigt mycket, framför allt i förhållande till föräldrar och elever, som har fått ett väldigt stort inflytande över undervisningen.

Vem är det, enligt Niklas Sigvardsson, som ska bestämma i klassrummet? Är det eleverna, föräldrarna eller läraren? Det är min första fråga.

Min andra fråga handlar om detta med sex, samtyckte, relationer och hedersrelaterat våld. På vilket sätt menar Niklas Sigvardsson att undervisningen i dessa ämnen försämras eller försvagas bara för att man flyttar detta från de inledande delarna i ett styrdokument till mer ämnesspecifika i kursplaner? Där lyfts ju dessa ämnen fram på ett helt annat sätt än i dag. Vad är det som säger att detta skulle innebära att man tar bort de här ämnenas relevans i utbildningen? Ingenting! Jag undrar var Niklas Sigvardsson har fått detta ifrån.

Och om vi verkligen menar att vi ska ha en kunskapsfokuserad skola där kunskap ska vara gällande fullt ut framöver, ska då inte kunskapsuppdraget väga tyngre än alla andra målsättningar i en läroplan?

(Applåder)

Anf. 46 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Jag ska försöka svara på de frågor som har ställts.

Det är väl ganska tydligt för den som lyssnat på mitt anförande att svaret på den första frågan – vem det är som bestämmer i klassrummet – är att det är läraren. Jag tycker att det var väldigt tydligt. Om man tolkar anförandet på annat sätt blir jag faktiskt väldigt förvånad. Jag tycker att det var väldigt tydligt.

Det är läraren som bestämmer i klassrummet när det gäller hur undervisningen ska bedrivas, vilka ämnesområden som tas upp när och hur man bedömer dessa. Det är ganska tydligt, och den frågan är inte särskilt svår.

Sådant som gäller sexualitet och samlevnadskunskaper är det viktigt att kunna ha med både i kursplaner med ämnesinnehåll, där man tar upp detta utifrån de mål och det innehåll som bestäms i varje enskild kursplan, och som en mer principiell fråga som handlar om det förhållningssätt vi vuxna har i skolan. I skolans värdegrund står vissa givna uppdrag, som vi ser det som viktigt att alla vuxna i skolan kan och också står upp och försvarar. Det handlar om att möjliggöra att elever kan ha förtrogna samtal med dem som befinner sig i skolan. Det är inte så konstigt.

Det är rimligt att vissa lärare mer praktiskt kommer att ha undervisning på dessa ämnesområden medan andra lärare mer aktivt kommer att kunna jobba när det uppstår situationer på skolan. De ska också kunna möta elever som kommer med dessa problem, antingen det handlar om att en elev anförtror sin lärare något i en rastmiljö eller liknande. Den principiella delen handlar om att alla vuxna i skolan ska ha ett ansvar att jobba med de här frågorna.

Anf. 47 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag får tacka Niklas Sigvardsson för svaren.

Läraren bestämmer i klassrummet, säger ledamoten. Det är väl bra. Problemet är bara att om vi dessutom har ett starkt elevinflytande över undervisningen bestämmer ju inte läraren fullt ut, utan då är det någon annan som också är med och bestämmer. Det underminerar lärarens roll. Då är det inte längre läraren som bestämmer i klassrummet, utan då bestämmer läraren utifrån vissa andra premisser som man ska ta hänsyn till.

Det jag hör från Niklas Sigurdsson är att han accepterar detta. Han accepterar att läraren ska bestämma i klassrummet, men i vissa fall kan då elevinflytandet tränga undan lärarens roll. Man kan inte tolka det på något annat sätt.

I begreppet ”demokratiska värden” ligger, i alla fall för oss i Tidösamarbetet, inte någonting om hederskultur. Jag vet inte om det är annorlunda i socialdemokratin: Ser man hederskultur och demokratiska värden som två skilda saker? Men för oss är hederskultur inte förenlig med demokratiska värden.

Om vi säger att skolan ska stå för demokratiska värden innebär det också att vi tar avstånd från hederskultur. Då behöver vi heller inte ha någon dubbelskrivning om detta i de inledande kapitlen. Då är det väl jättebra att vi stärker ansvaret och slår fast att detta ska tas upp i de enskilda kurserna, så att det inte glöms bort. Men det omfattas alltså redan av begreppet ”demokratiska värden” i de inledande delarna.

(Applåder)

Anf. 48 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Låt mig börja med elevinflytandet. Det går alldeles utmärkt att ha en stark lärarroll där läraren är den som bestämmer i klassrummet och samtidigt låta elever ha inflytande.

Jag brukar inte gilla att i talarstolen prata om att jag jobbat som lärare innan jag hamnade i riksdagen. Men under alla de år jag jobbade som lärare hade Patrick Reslow varit jättevälkommen att besöka mina klassrum. Där var det tydligt att det var jag som bestämde ämnesinnehåll och hur vi jobbade med bedömningar, men vi kunde samtidigt ha ett samtal om hur vi skapar ett så bra klassrumsklimat som möjligt. Var vi oense fanns det ingen otydlighet om att det var jag som bestämde i klassrummet.

Men det är ganska tydligt att man kan kombinera detta med att bjuda in till inflytande och ha samtal om förhållningsregler och liknande. Det kan man kombinera med en stark lärarroll.

Detta tycker vi socialdemokrater att vi ska ha i alla klassrum i det här landet. Vi ska ha en stark lärarroll kombinerat med elevinflytande, där elever har möjlighet att i dialog med sina lärare kunna jobba med att skapa en så bra skola som möjligt. Både lärare och elever vill ju ha en så bra och trygg skola som möjligt där vi lär oss så mycket som möjligt. Det finns ingen åtskillnad i den delen.

Låt mig komma till detta med demokratiska värden. Det är väl glädjande om det nu är tydligt att hedersrelaterat våld och förtryck inte är förenligt med demokratiska värderingar enligt Tidöregeringens sätt att se det. Då hade vi också kunnat skriva in det tydligt i läroplanens inledande delar, bland de grundläggande värderingarna, så att det inte går att tolka på något annat sätt.

Om man röstar på den reservation som vi socialdemokrater med flera står bakom blir detta tydligt. Då kan vi se till att vi också blir så tydliga som jag uppfattar att också Patrick Reslow vill att vi ska vara. Vi ska vara tydliga med vilka demokratiska värderingar vi jobbar efter.

Man har fortfarande chansen att lägga till att vi i den här kammaren står upp för att hedersrelaterat våld och förtryck står i strid med de grundläggande demokratiska värderingarna.

(Applåder)

Anf. 49 Joar Forssell (L)

Fru talman! Till att börja med hoppas jag att på svar på min fråga om det finns något kreativt förslag från ledamoten när det gäller hur man ska jobba med sexualundervisning i matematiken. Matematik är ju ett av skolans ämnen, och om detta med sexualundervisning ska vara övergripande ska det ju finnas med överallt. Vi vill ju flytta det till relevanta ämnen. Jag nämner detta bara som ett exempel. Det vore intressant att höra hur Socialdemokraterna tycker att sexualundervisningen ska ta sig uttryck i matematikundervisningen.

Jag reagerade lite när ledamoten Sigvardsson sa att sexualundervisning är viktig på riktigt och därför måste vara med bland det övergripande. Jag håller helt med. Sexualundervisningen är viktig på riktigt. Men det finns många saker som är viktiga på riktigt. Om principen är att allt som är viktigt på riktigt ska vara med bland det övergripande i skolans läroplaner undrar jag om inte Socialdemokraterna har missat en del saker som är viktiga på riktigt.

Man kan titta på reservationerna. Det finns en reservation från Centerpartiet om entreprenörskap. Vi kan ha en lång debatt om entreprenörskap i skolan. Och visst är entreprenörskap viktigt på riktigt i samhället. Det är kanske inte relevant i alla ämnen, men det är viktigt på riktigt.

Miljöpartiet har en reservation där klimat, hållbar utveckling och AI nämns. Det tycker jag är saker som är viktiga på riktigt. Men det betyder inte att det ska vara övergripande och en del i alla ämnen i skolan.

Detta verkar inte heller Socialdemokraterna tycka, för i utskottet har man ställt sig bakom andra reservationer tillsammans med de här partierna, men just de här reservationerna ställer man sig inte bakom.

Min andra fråga är därför om inte också Socialdemokraterna, precis som jag själv, Miljöpartiet och Centerpartiet, tycker att klimatet, AI eller hållbar utveckling är viktigt på riktigt.

Anf. 50 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Saker kan vara viktiga på riktigt och ändå inte stå med i läroplanen. Där kan jag dela Joar Forssells bild. Därmed har vi klarat av diskussionen om vad vi menar med viktigt på riktigt.

Jag kunde egentligen upprepa en del av replikskiftet med Patrick Reslow, där jag förklarade varför vi anser att det principiellt är viktigt att de vuxna som finns i skolmiljön är trygga och har de kunskaper som behövs för att prata om dessa tuffa frågor. Många av frågorna är väldigt känsliga, för de berör frågor om livet, sexualitet, relationer, samtycke och om hedersrelaterat våld och förtryck. Det är frågor som, på ett annat sätt än AI eller hållbar utveckling, ligger nära individen och är väldigt känsliga.

Därför blir alla de samtal som en ung människa vågar ha med en vuxen i skolan gällande dessa områden väldigt känsliga. Det är väldigt tydligt att de vuxna som rör sig i den här miljön behöver vara utrustade med de kunskaper som behövs för att kunna ha den typen av diskussioner eller för att kunna vara inlyssnande på det sätt som situationen kräver. Det är därför vi socialdemokrater tycker att det är viktigt – det är en principiell och grundläggande värdering – att de här delarna står i de övergripande delarna.

Vi är helt med på att man i vissa kursplaner ska lyfta fram detta och förtydliga att det ska vara en del av ämnesundervisningen. Vi har inte räknat upp matematik och liknande. Vi vill se vad regeringen nu tar fram. Regeringen och ministrar har ju vid olika tillfällen pratat om olika ämnen där detta behövs och om olika många ämnen där det behövs. Där väntar vi fortfarande på svar från regeringen. Hur ser utkasten för kursplaner ut?

Men vi socialdemokrater anser att detta ska vara på en övergripande nivå. Vuxna i skolan med olika ämnesbakgrunder ska kunna ha de här tuffa och riktigt svåra samtalen.

Anf. 51 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag tror faktiskt att jag börjar få svar på min fråga, men jag vet inte om de som tittar på den här debatten blir särskilt mycket klokare.

Det är klart att vi tycker att det ska finnas empatiska och kunniga vuxna i skolan som man kan vända sig till även, så att säga, utanför klassrummet. Vi tycker att elevhälsan ska stärkas. Vi tycker till exempel att de i elevhälsan ska vara närvarande på skolan och faktiskt prata med elever och inte bara göra strategidokument och ha workshoppar med lärare och ledning. De ska alltså också vara med eleverna. Vi tycker naturligtvis att det är viktigt att det finns andra empatiska och väl utrustade vuxna som kan prata om svåra ämnen som ligger nära eleverna.

Fru talman! Det verkar nu på svaret som att även Socialdemokraterna tycker att till exempel sexualundervisningen, precis som många andra viktiga saker, inte har en självklar del i undervisningen i varje ämne. Så tolkar jag Socialdemokraterna, och då är vi överens om det.

Jag tror att det blir väldigt svårt för dem som tittar på den här debatten att förstå vad den praktiska skillnaden är mellan Socialdemokraternas förslag och majoritetens förslag. Vi menar att sexualundervisningen är en viktig del av skolan och att den ska vara en stor del av skolan i relevanta ämnen. Vi menar också att elevhälsan ska stärkas – det ska finnas tillgång till kuratorer och annan elevhälsa – och att det ska finnas ansvarstagande och empatiska vuxna.

Samtidigt finns det saker som är viktiga på riktigt som inte är med i det övergripande. Det finns saker i dag som jag tycker är viktiga på riktigt och som jag tycker ska in i det övergripande, till exempel läsning. Det har inte varit med tidigare. Det kan jag tycka är en kunskap som man behöver i alla ämnen. Det är inte någonting man bara behöver kunna i svenska. Det behöver man också kunna i matematiken.

Jag tackar för svaret och vill få bekräftat att Socialdemokraterna inte tycker att det här ska vara en del av undervisningen i alla ämnen.

Anf. 52 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Det är en självklarhet att alla lärare i sin skolmiljö står upp för och kan prata om alla saker som står i värdegrunden, som vi jobbar med och som är ett övergripande ansvar. Det behöver inte betyda att det i varje enskild kursplan ska stå att man ska undervisa om sexualkunskap. Vi delar helt synen på det. Det går att ha övergripande delar om demokratiska värderingar, om att vi ska stå upp för jämställdhet och liknande. Men vi kan också ha sådant som är med i de övergripande delarna som inte ingår i undervisningen i varje enskilt ämne. Där är vi helt överens.

Men hela den här debatten kokar ned till vad vi socialdemokrater tycker är viktigt. Regeringen har valt att ändra examensmål på lärarutbildningen, till exempel. Man har tagit bort det här området därifrån. Man tar bort det i de övergripande delarna i läroplanen. Det innebär att detta faktiskt riskerar att försvinna helt från lärarutbildningen runt om i landet, och då försvagas möjligheten att ha de här tuffa samtalen. Man gör den här konsekvensändringen. Det står inte med i de övergripande delarna i läroplanen, och det står inte med som ett direkt examensmål i lärarutbildningen. Det finns alltså ingen skyldighet i någon lärarutbildning i vårt land att prata om de här frågorna.

Det får alltså en problematisk effekt när den här delen försvinner i läroplanen i och med de ändringar som man gjort i lärarutbildningen. Detta är på förordningsnivå. Det är alltså regeringen som har beslutat om det – det har inte gått genom den här kammaren.

Vi socialdemokrater tycker att det är en principiellt viktig fråga att vuxna i skolan ska kunna ta ansvar och att alla vuxna som varje dag möter barn och elever ska kunna ta de här tuffa samtalen.

(Applåder)

Anf. 53 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Sedan 90-talet har vi sett att det har skett en ganska stor förskjutning i dessa frågor i Sverige. Vi har sett att synen på elevinflytande har förändrats. Betydelsen av elevinflytande i skolan har ökat på bekostnad av lärarnas roll i klassrummet. Det har lett till en skyldighet att anpassa undervisningen efter enskilda elevers behov, och det har också stärkt vårdnadshavarnas rätt till inflytande över undervisningen.

Konsekvensen av detta blir helt omöjliga förväntningar på lärarna. Den här kalkylen går inte ihop, och det är inte längre tydligt att det är lärarna som leder och bestämmer över undervisningen i skolan. Dessutom har vi de senaste decennierna sett en trend från lärarledd och katederledd undervisning till mer av individuellt och självständigt arbete bland eleverna.

Det är en omfattande och stor utredning – nästan tusen sidor – som ligger till grund för den proposition som vi ska besluta om i dag. Det är ett digert och omfattande arbete. Man konstaterar uttryckligen att den här utvecklingen har lett till sämre kunskapsutveckling och ökade skillnader mellan elevgrupper. Den förändring som vi nu gör när det gäller elevinflytandet hänger alltså ihop med att vi ska möta de problem vi har sett med ökade skillnader mellan elevgrupper och en sämre kunskapsutveckling.

Här finns det en väldigt tydlig målkonflikt. Därför har jag en fråga till ledamoten Sigvardsson. I ditt anförande säger du att ni både vill ha kakan och äta den. Alla tusen blommor ska få blomma samtidigt. Vi ska både ha en stark lärarroll och bibehålla ett oförändrat elevinflytande. Enligt mig och utredningen är det helt omöjligt. Det är en målkonflikt som inte går ihop. Därför är min fråga till ledamoten: Vilket av de här två är viktigast – lärarnas eller elevernas inflytande?

Anf. 54 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Större delen av ledamoten Malmqvists anförande bekräftar den bild vi socialdemokrater – och alla – har: att ojämlikheten i skolan har ökat. Så som jag tolkar det Malmqvist pratar om handlar det om att man kan se skillnader när det gäller vilka elever som har tagit vara på inflytandet och vilka elever som inte har gjort det. Kommer man från socioekonomiskt starka områden har man större chans och möjlighet att veta vilken rätt man har. Där behöver skolan vara den motfaktor som faktiskt ser till att det blir jämlikt. Det handlar om att skapa möjligheter för alla, oavsett bakgrund. Det handlar om att de ska få möjligheter senare i livet och att de kan ta sitt inflytande på allvar och göra sin röst hörd i samhällslivet.

Det är en oerhört viktig del som Josefin Malmqvist är inne på i sitt anförande. Ojämlikheten i skolan har ökat de senaste decennierna; det får vi ändå säga. Frågor när det gäller inflytande speglar också just det.

Vi socialdemokrater vet att det – oavsett vad Josefin Malmqvist sa i sitt anförande – går att kombinera en väldigt stark och tydlig lärarroll med att eleverna faktiskt har rätt till inflytande.

Det är väldigt tydligt. Vi kan läsa skollagen. Vi kan läsa om andra förslag som vi faktiskt beslutar om här. Vi socialdemokrater har röstat för att till exempel tona ned skrivningar om vårdnadshavares inflytande. Det handlar om de debatter som vi har just när det gäller de betänkanden som vi pratar om.

Här finns alltså inte den skiljelinje som Josefin Malmqvist vill måla upp.

Det som Josefin Malmqvist i stället målar upp är den här bilden: När ojämlikheten i skolan är stor behöver vi se till att skolan fokuserar på att utjämna den, så att alla elever – oavsett hur många böcker som står i bokhyllan hemma och oavsett vilken utbildningsbakgrund och vilken ekonomisk bakgrund föräldrarna har – har möjlighet till bra undervisning. De ska också kunna lära sig att använda sin röst och sin förmåga för att kunna ha inflytande i skolan.

(Applåder)

Anf. 55 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Niklas Sigvardsson verkar ha missförstått betänkandet. Det är alltså inte skillnader i elevinflytande som utredningen pekar på, utan man pekar på att elevinflytandet orsakar skillnader i kunskapsutveckling.

De som drabbas hårdast av en bristande och försvagad lärarroll – av att läraren inte har ett tydligt mandat att leda sitt klassrum – är nämligen de elever som har det tuffast. Eleverna med svagast förutsättningar hemma är de som drabbas hårdast av dessa flummiga skrivningar om krav på elevers inflytande över undervisningen. Det är därför vi nu förändrar det här.

Niklas Sigvardsson säger att det är jag som ledamot som påstår detta. Nej, jag citerar alltså vår utredning på nästan tusen sidor. En lång rad experter har medverkat i den och gemensamt kommit fram till slutsatsen att det i dag är ett problem att elevernas – och vårdnadshavarnas – inflytande har blivit alltför starkt. Det gör vi nu upp med. Nu förtydligar vi att det är lärarna som leder undervisningen.

Det stämmer att vi därmed försvagar det krav på elevinflytande som hittills har gällt och att vi luckrar upp skrivningarna om vårdnadshavares inflytande över undervisningen. Det är nämligen lärarna som ska leda undervisningen. De ska planera innehållet i undervisningen och leda undervisningen i klassrummet.

Här finns det en tydlig målkonflikt, och därför upprepar jag den fråga som Niklas Sigvardsson inte svarar på. Här finns det en målkonflikt: Vi kan inte både äta kakan och ha den kvar, och vi kan inte både påstå att det är viktigt att det är läraren som leder undervisningen och samtidigt blunda för det faktum att detta betyder att vi måste försvaga elevinflytandet. Vi kan inte ha båda de här sakerna samtidigt.

Detta konstaterade utredningen, och det är bakgrunden till de förändringar vi nu genomför. Därför står jag bakom förslaget i betänkandet – eftersom jag tror på en stark lärarroll i Sverige.

(Applåder)

Anf. 56 Niklas Sigvardsson (S)

Fru talman! Vi socialdemokrater tycker också att det är viktigt med en stark lärarroll. Vi tycker att det är viktigt att det är läraren som styr undervisningen, planerar undervisningen och genomför de bedömningar som behövs. Där finns ingen skiljelinje.

Däremot finns det en skiljelinje gällande att man skriver att skolan ska bidra till att eleverna blir aktiva samhällsmedborgare. Det står vi nämligen upp för att den faktiskt ska. Det är det skolan ska åstadkomma: Eleverna ska få ämneskunskaper och färdigheter så att de kan bli vuxna och ta plats i samhällslivet – och där ingår inflytande som en viktig del. Inflytande betyder ju inte bestämmande, utan inflytande betyder att man kan ha en dialog och diskussion med läraren i ett klassrum. När oenigheter uppstår är det dock läraren som bestämmer; det är väldigt tydligt.

Det finns också ett brett forskningsstöd för att det – apropå till exempel den diskussion vi hade förra veckan – ofta blir så att skolregler, det vill säga det som tidigare hette ordningsregler eller liknande, följs mycket bättre när elever är med och tar ansvar för dem. Om alla som verkar i skolan får känna att de har möjlighet att vara med och påverka de dokument som man jobbar efter blir det också mycket lättare att jobba efter dem – att faktiskt hålla sig till de överenskommelser man har slutit.

Därför finns inte den målkonflikt som Josefin Malmqvist målar upp. Det går faktiskt att kombinera en starkare lärarroll med elevinflytande i skolan.

(Applåder)

Anf. 57 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Ibland tar debatter vändningar, och jag kan än en gång konstatera att jag kanske får avvika lite från det manus jag hade förberett.

Skolan ska präglas av kunskap och bildning. Men den ska inte bara präglas av kunskap och bildning, utan den ska präglas av väldigt hög kunskap och hög bildning. För oss sverigedemokrater är det viktigt att öka andelen högpresterande elever och se till att Sverige är konkurrenskraftigt inom STEM. Det är viktigt att se till att det finns kapacitet att bidra till ekonomisk tillväxt även framöver. Men vi vill även stärka hela basen, det vill säga få upp den lägsta nivån på kunskaperna rejält. Det ställer ökade krav på skolan.

Det handlar också om att skolan ska förbereda inte bara för vidare studier, som det många gånger handlar om i olika debatter, utan även för praktiska yrken. Vi behöver nämligen yrkesskickligt folk. Det är alltså en mångfasetterad uppgift som skolan har, och ska den lyckas med uppgiften krävs väldigt starka och tydliga läroplaner.

Jag kan hålla med oppositionen om att det har funnits brister i tidigare läroplaner. Jag noterade att man sa att det är borgerliga regeringar som har tagit fram de senaste läroplanerna, och det är kanske sant. Vi har inget ansvar för det eftersom vi inte satt i riksdagen då. Men det man bortser från är att i alla fall de första läroplanerna för grundskolan, Lgr 62 och Lgr 69, som på ett sätt grusade kunskapssynen i skolan, inte infördes av borgerliga utan av socialdemokratiska regeringar. När det gäller Lgr 69 hade väl Socialdemokraterna till och med egen majoritet i kammaren. Ansvaret vilar alltså inte bara på borgerliga partier.

När det gäller Lgr 80 kan vi konstatera att det två år senare hölls ett allmänt val som Socialdemokraterna vann. Därefter hade man nio år på sig att rätta till de misstag som man nu säger fanns i Lgr 80, men det gjorde man inte. När Lpo 94 kom var det val samma år, och sedan hade Socialdemokraterna tolv år på sig att rätta till de misstag som man nu säger fanns i Lpo 94. Det gjorde man inte. När det gäller Lgr 11 blev det en socialdemokratisk seger i valet 2014, och därefter hade man åtta år på sig att ändra saker – men det gjorde man inte. Ser vi ett mönster?

Detta innebär inte att vi är nöjda med dessa läroplaner. När vi tittar på Lgr 11 kan vi konstatera att det fanns goda intentioner men att problemet var att man lät Skolverket styra den fulla implementeringen av den läroplanen. Det var ett jättestort misstag. När vi nu började diskussionerna om nya läroplaner hade vi några krav från Sverigedemokraternas sida.

Det första var att det skulle vara fullständigt fokus på kunskap, framför allt i de inledande delarna.

Det andra kravet var att läraren skulle bestämma i klassrummet och att detta också skulle synliggöras i läroplanerna.

Det tredje kravet var att vi under inga omständigheter skulle överlämna den fullständiga implementeringen till Skolverket. De ska i stället hållas i schack – i koppel – så att inte vi gör om samma misstag som gjordes 2011. Skolverket saknar nämligen förmågan att följa politiska direktiv.

Varför behöver vi nya läroplaner? Ja, vi har ju problem. Vi har stora elevkullar som har problem att läsa, skriva och räkna. När de väl lär sig sker det ganska sent i skolgången, vilket dröjer kvar och sprider sig till andra ämnen.

Därför måste vi ha en läroplan för grundskolan som fokuserar på uppdraget att eleverna ska lära sig läsa, skriva och räkna. Det förslag som nu ligger på bordet handlar om att just förmågan att läsa, skriva och räkna ska ha en särställning i lågstadiet. Det ska lyftas fram speciellt och vara det man fokuserar allra mest på, så att insatserna sätts in tidigt och korrekt. Det ska inte råda några tvivel om detta i de centrala styrdokumenten.

Det andra skälet är att vi har haft en individanpassad skola, vilket har inneburit kaos i klassrummen. Det har inneburit att vi inte har kunnat ha sammanhållna utbildningar, vilket har skapat problem. Detta måste vi komma i ordning med.

Det tredje skälet är att elever och föräldrar har haft ett alldeles för stort inflytande över undervisningssituationen. Det måste vi också komma bort från, och i det förslag som nu ligger på bordet ser vi till att göra upp med elevinflytandet. Vi säger att det är läraren som fullt ut bestämmer i klassrummet. Läraren ska inte diskutera med eleverna hur upplägget för undervisningen ser ut, vilka böcker som ska läsas, hur mycket läxa som ska ges eller vad som ska göras till dagen efter, utan det är helt och hållet lärarens ansvar att bestämma detta. Och det är just lärarens ansvar – ansvar och skyldighet – att göra det.

Då ska vi inte ha några konstiga formuleringar i läroplanen om att elevinflytande ska gälla, för det kan tillämpas helt felaktigt och få helt orimliga konsekvenser. Helt plötsligt har man även föräldrar på plats som försöker styra och ställa.

Det som också präglar den läroplan som läggs fram som förslag är ett starkt kunskapsfokus. Kunskapen står i centrum framför allt annat. Alla andra målsättningar suddas egentligen bort, bortsett från den demokratiska värdegrunden som är viktig att ha kvar. Ett centralt styrdokument som är tydligt och som innehåller tydliga mål och har ett tydligt innehåll blir också lättare att följa, inte bara för elever utan framför allt för rektorer och lärare.

Vi har också suddat ut alla betygskriterier som präglar dagens läroplan, där målet har varit att undervisningen ska bygga på att man ger ett visst betyg enligt en krysslista som man bockar av för att se hur långt elev X har nått. Nu inför vi sammanvägda bedömningar. Betygskriterierna blir mycket mer avskalade. Undervisningen ska baseras på kursplanerna, inte på att man ska ge ett visst betyg.

Om den här läroplanen går igenom och blir verklighet tror jag på det hela taget att vi skapat förutsättningar för en stark kunskapsskola framöver. Vi skapar då också det som sverigedemokrater har som målsättning för svensk skola, nämligen att det ska vara en skola i världsklass – världens bästa skola!

(Applåder)

Anf. 58 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Jag får tacka ledamoten Reslow för historielektionen. Till historien vill jag också lägga till att Reslow är tidigare moderat och därför uppenbarligen ansvarig för den nuvarande läroplanen som infördes av alliansregeringen.

Jag håller med Reslow om att elever ska lära sig läsa, skriva och räkna i skolan. Det är oerhört grundläggande kunskaper som alla elever behöver få med sig. Sveriges skola ska vara den allra bästa möjliga. Det vi ser efter fyra år med den här regeringen är dock en utveckling som går åt andra hållet. Andelen elever som får F i ett eller flera ämnen har under den här mandatperioden ökat från 24 till 28 procent.

Forssell stod här tidigare i talarstolen och sa att vårdnadshavare borde vara upprörda över detta och demonstrera utanför riksdagen. Det håller jag med om, men det är ju den nuvarande regeringen som har avstått från att satsa på skolan. I stället har man sänkt skatten för de allra rikaste. Jag tycker att det vore klädsamt om man tog ansvar för det.

Jag vill också tacka Reslow för att han var väldigt ärlig i sitt anförande och sa att alla värden i skolan förutom kunskapsuppdraget ska suddas ut. Andra regeringsföreträdare har försökt säga att det bara är kosmetiska förändringar när man tar bort de andra värdena i de inledande delarna av läroplanen och att de kommer att finnas kvar ändå.

Därför vill jag fråga Reslow: Är det så att regeringen och Sverigedemokraterna anser att alla andra värden, förutom kunskap och demokrati, ska suddas bort från skolans uppdrag?

Anf. 59 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Tack, Isabell Mixter, för frågorna!

Nej – det är från de inledande delarna som det ska suddas ut. Varför vill vi det? Jo, för att vi anser att ju fler mål vi har i de inledande delarna, desto större blir målkonflikten. Det ska handla om kunskap och ingenting annat. Sedan sa jag för övrigt att även demokratiska värden ingår där.

Det är rätt som mina kollegor har sagt: Det ska bort från de inledande delarna och in i kursplanerna. Jag ber om ursäkt om jag uttryckte mig otydligt, men jag tyckte att det framgick av sammanhanget att jag pratade om de inledande delarna.

Andelen elever med betyget F ökar, sägs det. Ja, så är det, och en stor anledning till det är bland annat den massinvandring vi har haft, vilket inte är någonting som jag har sett Vänsterpartiet agera för att förhindra. Vänsterpartiet bär ett väldigt stort ansvar för den utvecklingen.

Nu förmår vi dessutom skapa ett helt nytt betygssystem, någonting som den tidigare majoriteten inte mäktade med. Man ville bara frisera lite på kanten och avskaffa betyget F, men då hade problemen kvarstått. Att avskaffa ett betygssteg innebär ju inte att du får bättre kunskaper. Kunskaperna hade varit lika dåliga ändå. Man hade gått vidare till nästa steg i utbildningskedjan med betyget E och därmed inte klarat studierna.

Kraven måste vara högre än så, och det är det som vi från vår sida kämpar för. Vi ska inte sänka kraven. Nu ska vi göra om betygssystemet, och då kommer detta såklart att förändras. Det kunde även Vänsterpartiet tillsammans med sina samarbetspartier ha lagt förslag om under förra mandatperioden, men det fanns det ingen vilja till.

(Applåder)

Anf. 60 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Det tog alltså exakt en minut innan ledamoten Reslow började tala om att det är invandringens fel i stället för att ta ansvar för sitt eget misslyckande med Sveriges skola.

Resultatet efter fyra år med den här regeringen och Sverigedemokraterna är att resultaten i skolan sjunker. Det är ert ansvar att det ser ut så. Sveriges lärare vittnar om de värsta nedskärningarna på 30 år. Ni har sänkt skatten för Ulf Kristersson och er själva i stället för att satsa pengarna på skolan. Ta ansvar!

Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara en målkonflikt att säga till exempel att skolan ska vara icke-konfessionell, det vill säga att vi inte ska ha en religiös skola. Det vill ni stryka ur de inledande delarna. Tycker Sverigedemokraterna att det är okej att ha lite muslimsk undervisning? Jag förstår heller inte hur det kan vara en målkonflikt att man ska jobba med jämställdhet och mot diskriminering. Det borde vara självklart att göra det.

Tvärtom borde vi stärka dessa värden. Det ska också vara rektorns ansvar att se till att det uppfylls. Om man flyttar ned det till olika ämnen och kursplaner blir det inte längre rektorns ansvar, vilket även blir problemet när man nu flyttar över sexualundervisningen till olika ämnen. Om mentorn vanligtvis undervisar i kemi är det kanske inte mentorns ansvar att prata med eleverna om hur de ska bete sig mot andra, att man har rätt till sin egen kropp, att hedersproblematik är fel och så vidare.

Detta måste vara hela skolans ansvar.

(Applåder)

Anf. 61 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag vet att Isabell Mixter, precis som jag, vill ha ett statligt huvudmannaskap för skolan. Men det är inte så än, utan det är kommunerna som har ansvaret. Då ligger också det huvudsakliga finansieringsansvaret på kommunerna.

Vi vet att det finns kommuner som går med mångmiljonvinster. SKR går ju med enorma vinster. I min egen hemstad Malmö var det över en halv miljard i vinst. Lades de pengarna på skolan? Nej! Varför gör man inte det? Varför såg inte Isabell Mixter till att exempelvis Malmö stad lade mer pengar på skolan om det behövdes? Hon kunde ha tagit kontakt med sina partikamrater i Malmö och fixat det.

(ISABELL MIXTER (V): Vi styr inte i Malmö!)

Jag tror att det är jag som pratar – tack.

Resultaten sjunker, sägs det. I internationella mätningar sjunker inte resultaten, men de sjunker för den grupp som inte har svenska som modersmål. Är detta en konsekvens av invandringen? Ja, det är klart att det är. Men det förnekar Vänsterpartiet konstant.

När det gäller värdegrund är det helt klart att Sverigedemokraterna inte försvarar en muslimsk värdegrund. I Sverige har vi en kristen värdegrund, och det finns skolor och inte minst förskolor som drivs exempelvis av Svenska kyrkan. Ska de läggas ned i Vänsterpartiets Sverige?

Vi tycker inte det. Det finns inga problem med dem. Det finns många kristna skolor som håller sig till uppdraget och som sköter sig. Men vi vet att det finns problem med muslimska skolor och att man i vissa fall har agerat väldigt kraftfullt från Skolinspektionen.

Nu finns det inte så många muslimska friskolor kvar, men vi vet om att det finns konfessionell undervisning även på skolor som inte är konfessionella. Det är inte bra, men Sverigedemokraterna är inte beredda att slå hål på den kristna värdegrund som ändå har skapat vårt samhälle.

(Applåder)

Anf. 62 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Sveriges elever ska få de allra bästa möjligheterna att lära sig så mycket som möjligt. I dag debatterar vi ett förslag till ny läroplan. Jag tycker att det är positivt att ändra tonvikten i läroplanen så att den ligger mindre på förmågan att resonera och mer på kunskap, särskilt för de yngre åldrarna. Förmågan att resonera och att utveckla sina resonemang kommer ju först efter att man har skaffat sig en viss kunskap inom ett område, och förslaget till förändring av läroplanen är därför till stora delar positivt.

Jag tycker dock att regeringen går alldeles för långt i att renodla fokuset på kunskap. Skolan har också andra viktiga värden. Elever ska bli trygga individer som har med sig andra viktiga kunskaper än rena ämneskunskaper. Sådana kunskaper är viktiga såväl i skolan som senare i livet. Det ansvaret bör vila på skolan som helhet och inte läggas på enskilda ämnen.

Regeringen vill stryka viktiga delar ur de inledande delarna av läroplanen. Regeringspartierna försöker att tona ned betydelsen av förändringen. De har sagt att detta görs av kosmetiska skäl och att det inte finns någon poäng med att vara dramatisk.

Fru talman! Jag ska inte vara dramatisk, men jag vill vara väldigt tydlig med att det är mycket olyckligt att stryka viktiga delar ur läroplanens inledande delar och stoppa in dem i enskilda ämnen eller helt stryka dem.

Så här skriver Skolverket i sitt remissvar: ”Utredningens förslag innebär ett flertal ändringar i skollagens första kapitel, som innehåller grundläggande bestämmelser för hela skolväsendet. Bestämmelserna i första kapitlet har därför en starkt styrande roll och ett viktigt signalvärde. Denna ställning framgår inte av utredningens motivering till förslagen, utan de framställs snarare som redigeringar och ändringar av klarspråkskaraktär.”

Skolverket skriver vidare: ”De bestämmelser som föreslås ändras innehåller grundläggande rättigheter för barn och elever och är en viktig del i Sveriges tolkning och tillämpning av såväl barnkonventionen som grundlagen och andra internationella konventioner. Bestämmelsernas tyngd återspeglas inte i motiveringen till förslagen eller i konsekvensutredningen. Skolverket anser att lagändringar av detta slag bör utredas med noggrannhet och med ett särskilt fokus på dessa rättigheter, i stället för att få karaktären av följdändringar för att förenkla utformningen av underliggande författningar.”

Jag kan bara instämma.

I regeringens förslag försvagas skrivningarna om rätten till trygghet och skydd mot kränkande behandling. Jag menar att detta bör ingå i det första kapitlet. Skrivningar om diskriminering ska inte tonas ned. Det finns visserligen skrivningar om det i skollagen, men den täcker inte in all typ av diskriminering utan hänvisar endast till diskrimineringsgrunderna. Därför behöver skrivningarna om att motverka all typ av kränkande behandling kvarstå i de inledande delarna av läroplanen.

Vi vet att det förekommer kränkande behandling i skolorna varje dag, och detta måste motverkas med all kraft. Inte minst ser vi en oroande trend med att allt fler barn och unga mår allt sämre och att utsattheten i skolan har ökat.

I förra veckan diskuterade vi trygghet och studiero. Samtidigt vill man här försvaga skolans arbete med att motverka kränkande behandling och diskriminering.

Det som står i läroplanens inledande delar om att det är hela skolans och rektorns ansvar står ju där av en anledning. Skrivningen om att skolan ska vara icke-konfessionell stryks ur de inledande delarna. Både Skolverket och Skolinspektionen skriver att den bör kvarstå.

Det blir också mycket märkligt att stryka den delen när den kommer precis efter en mening som handlar om att värden gestaltas och förmedlas i överenstämmelse med kristen tradition och västerländsk humanism. Att stryka meningen om att skolan ska vara icke-konfessionell öppnar för märkliga tolkningar.

Vänsterpartiet vill också gå längre och förbjuda alla religiösa friskolor. Att stryka skrivningen om att skolan ska vara icke-konfessionell är ett steg i en annan riktning.

Fru talman! Många har talat om sexualitet, samtycke och relationer. Detta föreslås strykas ur de inledande delarna. Enligt propositionen ska det i stället ingå i fem kursplaner. Att plocka bort dessa skrivningar från de inledande delarna riskerar att kraftigt försvaga sexualundervisningen och skolans helhetsansvar för densamma.

Sexualundervisning är verkligen inte enbart en fråga om biologi utan också en fråga om samtycke, relationer, mäns våld mot kvinnor, hedersvåld med mera. På dessa områden har Sverige varit ett föregångsland, till exempel när samtyckeslagen infördes. Vi måste fortsätta ta ansvar för att prata om detta och resonera med våra unga om vikten av samtyckte och att man har rätt att bestämma över sin egen kropp.

Fru talman! Sexualundervisningen är ett område som behöver förstärkas, inte försvagas. Så sent som 2022 blev området ett examensmål på lärarutbildningen, vilket har lett till ökad kvalitet i elevernas utbildning. Att man nu försvagar skrivningarna om detta leder till att det plockas bort som ett examensmål för lärare.

Även skrivningarna i läroplanen om rektorns ansvar förstärktes 2021. Att plocka bort dessa skrivningar från de inledande delarna flyttar ansvaret från rektorn ned till enskilda lärare. Det kommer att få konsekvenser för utbildningen. Det kommer att bli mer ojämlikt mellan olika skolor och lärare.

I 40 remissvar riktas kritik mot den förändring som regeringen nu gör. Regeringens förslag riskerar att kraftigt försvaga sexualundervisningen.

Återigen vill Tidöregeringen försvaga elevinflytandet. Det är en märklig väg att gå. Det finns gott om forskning som visar på de positiva effekterna av elevinflytande. Självklart ska det inte gå över styr, och inflytande är inte att likställa med att eleverna bestämmer. Självklart är det läraren och inte eleverna som ska vara den självklara ledaren i klassrummet.

I det förslag till läroplan som vi diskuterar här i dag menar regeringen att det kan tas bort, då det redan finns skrivningar om detta i skollagen. Nu tas skrivningar om elevinflytande bort på många olika områden; snart är det bara i skollagen som de finns kvar. Detta innebär en tydlig försvagning av elevernas rätt till inflytande.

Hur vore det om vi lade ansvaret för Sveriges skolmisslyckande på systemet i stället för att försöka lägga över det på de enskilda eleverna? Vad är det som har hänt i svensk skola? Vi har gått från att vara världsledande och ha en jämlik, kompensatorisk skola med mycket goda resultat till att ha en skola som är ojämlik och segregerad och har svaga resultat. Samtidigt plockar aktiebolagsskolorna ut miljardvinster.

Det som är fel i svensk skola är inte elevinflytandet. Det handlar om ett systemfel, om ständiga nedskärningar och om vinster som läcker ut till aktieägare. Det är detta som har slagit sönder svensk skola.

Om vi minskar eller tar bort elevinflytandet ur svensk skola riskerar vi att gå miste om något som har varit en viktig framgångsfaktor för svensk skola, nämligen att vi fostrar demokratiska unga. Detta har starkt stöd i FN:s konvention om barns rättigheter.

Fru talman! Det är viktigt att vi som politiker har tilltro till dem som är proffs på undervisning. Det är lärarna och skolledarna – inte vi som sitter i riksdagens kammare. En och annan kanske råkar ha en lärarutbildning även här, men det är inte politiker som bäst bestämmer över skolans undervisningsmetoder. Jag ser alltså med viss oro på att regeringen skriver att kursplaner ska innehålla undervisningsstrategier, även om det också står att lärare bestämmer vilka specifika metoder som ska användas och att det måste vara tydligt i praktiken att det är de som är proffsen och som bestämmer.

Jag vill slutligen betona den oro som finns i Skolsverige just nu, bland skolledarna och dem som ska genomföra regeringens förslag ute i verkligheten, över att allt detta ska implementeras 2028. Det måste till ekonomiska resurser för att huvudmännen ska kunna få allt detta på plats.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

(Applåder)

Anf. 63 Joar Forssell (L)

Fru talman! Tack till ledamoten Mixter för anförandet! Det finns en hel del som vi håller med varandra om, och det är jag väldigt glad för.

Jag skulle vilja reda lite i regeringsunderlaget som ledamoten Mixter vill representera. Vi fick höra förra veckan att Centerpartiet släppte några av sina käpphästar. De vill inte längre driva dem i förhandlingar med de andra vänsterpartierna, alltså Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

En käpphäst som i alla fall jag har uppfattat att Centerpartiet har haft väldigt länge gäller entreprenörskap. Det finns en reservation från Centerpartiet i det här betänkandet om att man vill ha mer entreprenörskap i skolan. Det tas nämligen bort ur den övergripande läroplanen.

Fru talman! Jag hörde inte ledamoten Mixter nämna någonting om entreprenörskap, men man skulle kunna säga att just det är lite av en käpphäst för Vänsterpartiet – ett slags negativ käpphäst – att inte vara de största förespråkarna för entreprenörskap. Det gläder mig att Vänsterpartiet i det fallet vill renodla läroplanerna och se till att saker hamnar där de hör hemma.

Fru talman! Jag undrar varför Vänsterpartiet inte ställer sig bakom någon reservation i den här frågan. Man hade alla möjligheter att göra det. Man har ställt sig bakom andra gemensamma reservationer men inte motionerat om detta, vad jag har sett. Därför undrar jag varför Vänsterpartiet håller med regeringen om att entreprenörskap inte ska vara en del av det övergripande i läroplanerna.

Anf. 64 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Tack, Joar Forssell, för frågan!

Om jag inte missminner mig var det 2011 det kom in i läroplanen att skolan ska arbeta med entreprenörskap. Det har alltså inte särskilt lång historik. Det har inte på något sätt varit negativt, tänker jag, att skolan har arbetat med detta, men det finns också många andra viktiga saker som skolan behöver arbeta med.

Det regeringen nu vill stryka ur de inledande delarna av läroplanerna är sådant som har en mycket längre historia och som är grundläggande, tänker jag, för att alla barn ska ha en trygg skolmiljö och ett tryggt liv senare. Det är sådana färdigheter som man inte ska behöva vara utan. Att som ung kille till exempel få lära sig om samtycke är ju essentiellt för att kunna ta sig vidare i livet.

Att 27 procent av alla unga flickor har blivit utsatta för sexualbrott är en skrämmande siffra. Jämställdhetsmyndigheten skriver i sin strategi bland annat att man måste arbeta med värderingar hos unga personer för att vända den trenden. Jag har alltså väldigt svårt att se varför regeringen vill tona ned skrivningarna om hela skolans ansvar för att arbeta med sexualundervisning, mot diskriminering och för att skolan ska vara icke-konfessionell.

Anf. 65 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag upplever att ledamoten undviker själva frågan. Vi har ju haft debatt tidigare i dag om bland annat sexualundervisning. Man kan titta på den debatten i efterhand och hitta replikskiften där vi går igenom det ganska noga. Jag konstaterade att det var Liberalerna som drev igenom samtyckeslagstiftningen. Jag konstaterade också att det är Liberalerna som har drivit igenom att aborträtten skrivs in i grundlagen. Regeringen har tagit krafttag mot sexuellt våld. De delarna är vi överens om, liksom om allvaret i dem.

Min fråga rör entreprenörskap. Det finns även annat som man borde lyfta in, till exempel läsning. Det är viktigt och borde kunna vara del av det övergripande. Men ämnet entreprenörskap tar vi alltså bort, så som det uttrycks nu, och man kan säga att vi gör det tillsammans med Vänsterpartiet eftersom Vänsterpartiet också kommer att rösta för detta. De har inte ställt sig bakom reservationen och ställer sig därmed bakom regeringen i den frågan.

Min fråga kvarstår. Jag skulle vilja höra en motivering från ledamoten Mixter varför man ställer sig bakom att ta bort entreprenörskap ur de övergripande delarna av läroplanerna. Det skulle vara väldigt intressant. Varför vill Vänsterpartiet tillsammans med regeringen ta bort just entreprenörskap ur det övergripande? Jag tror att ledamoten har uppfattat min fråga nu och kommer att kunna ge ett svar.

Anf. 66 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Jag förstår att det Joar Forssell vill att jag ska säga nu är att jag hatar företagande. Men det gör jag verkligen inte. Jag tycker att det är superbra med dem som driver företag. De får Sveriges ekonomi att bli bättre. Det vill jag vara tydlig med.

Det vi pratar om i dag är vad som ska ingå i skolans läroplan, och här har regeringen lagt fram ett förslag om att entreprenörskap ska utgå ur de inledande delarna av läroplanen.

Det normala förfarandet när man tittar på en proposition är att överväga vilka delar man kan acceptera och vilka man anser är dåliga. Vi har kommit fram till att det allvarligaste i den här propositionen är att regeringen vill stryka elevinflytandet och värdet av jämställdhet och av att jobba mot diskriminering och kränkande behandling och försvaga sexualundervisningen. Det är det som är allvarligt i propositionen, och det är det vi är emot.

Varför ämnet entreprenörskap försvinner får Joar Forssell själv svara på. Det är ju hans regering som har lagt fram propositionen.

Jag känner inte att entreprenörskap är särskilt viktigt. Det finns andra partier som tycker att det är viktigt att det står kvar, men för mig är det inte lika viktigt som de demokratiska värdena, att alla elever ska bli trygga medborgare som vet hur man utövar inflytande och som vet rätten till sin egen kropp. Det tycker jag är viktigt att skolan är med och bidrar till.

(Applåder)

Anf. 67 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! För en lärare som ska undervisa om till exempel en atom underlättar det att kunna säga att en atom har en kärna och elektroner som kretsar kring kärnan på samma sätt som planeterna snurrar runt solen i ett solsystem. Vi använder nämligen ofta kunskap för att lära oss ny kunskap.

Jag tycker att ett av de bästa sätten att beskriva hur vi lär oss är att likna det vid en kardborre. Ni vet – kardborren har små krokar som gör att andra saker fastnar. Det är så kunskap fungerar. Ju mer vi vet, desto mer kan vi lära oss, för vi knyter och relaterar kunskap till sådant vi redan vet.

Liknelsen om atomerna och elektronerna kommer från en professor som heter ED Hirsch och som skrev en bok som blivit banbrytande på området. Den kom ut 1996, två år efter den svenska läroplanen 1994. Boken heter på engelska The schools we need and why we don´t have them, alltså de skolor vi behöver och varför vi inte har dem.

Därefter har vi fått en bred forskningsutveckling och forskningsbas på området. Han beskriver varför vi behöver läroplaner som fokuserar på kunskap framför förmågor hos små barn. Man behöver alltså först lära sig fakta och kunskap för att sedan kunna lära sig mer under hela skoltiden och använda det för att utveckla sina förmågor.

Han beskriver väl i sin bok att detta i synnerhet gäller elever som kommer från mindre bemedlade hem, som har tuffare hemförhållanden och som inte har föräldrar som läser böcker för dem varje kväll eller tar med dem ut och visar dem världen. De behöver en skola som fyller på med all den kunskap som behövs.

Detta, mina vänner, är skolans riktiga kompensatoriska uppdrag. Det handlar om att säkerställa att alla elever får den bas de behöver. Om man inte har lärt sig om planeterna och solsystemet får man det svårare att lära sig om andra saker senare under skoltiden. De elever som inte får med sig kunskapen hemifrån riskerar att halka efter, och gapet växer år efter år. Det blir en snöbollseffekt. Det här är en fråga om rättvisa och om att skolan ska ge alla elever samma möjligheter att lyckas. Detta är det enskilt viktigaste i de nya läroplanerna.

Fru talman! I dag lämnar en av sex elever grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Det är inte en statistisk fotnot utan ett brutet löfte som vi som samhälle har gett till hundratusentals unga människor. Sverige har under lång tid rört sig i fel riktning. Pisaresultaten 2022 visade att var fjärde 15åring – en av fyra – inte kan läsa ordentligt. De behärskar inte grundläggande läsförståelse. Samtidigt ökar skillnaderna mellan våra elever. I ett land som Sverige, som en gång stolt kallade sig kunskapsnation, är detta fullkomligt oacceptabelt och bakgrunden till den proposition som vi debatterar här i dag.

Fru talman! Låt mig börja med det kanske mest grundläggande här, nämligen att kunna läsa. Det verkar enkelt, men bakom siffrorna för bristande läsförståelse döljer sig en pedagogisk missvisning som har fått pågå under alltför lång tid. Sverige har under decennier tillämpat metoder för läs- och skrivinlärning som saknar tillräckligt vetenskapligt stöd. Nu blir det stopp för det.

Nu konstaterar och fastslår vi i de nya läroplanerna att läs- och skrivinlärning har en särställning under lågstadiet därför att det är helt avgörande för kommande skoltid. Lärarna ska få stöd i att bedriva undervisning som vilar på vetenskaplig grund. Det handlar om systematisk och explicit undervisning med hjälp av phonics, eller den strukturerade avkodningsmetoden, som det har översatts till på svenska. Den ska vara grunden, för där finns en mycket bred vetenskaplig grund.

I debatten låter det ibland som att det är en av flera metoder som man kan välja och vraka mellan som man vill, men så ser inte forskningsstödet ut. Det är solklart och tydligt vilken metod som bäst lär barnen att läsa, och då är det vårt ansvar att säkerställa att de gör det.

Det här låter kanske tekniskt, men i praktiken handlar det om att varje lärare i årskurs 1 ska ha ett tydligt, evidensbaserat verktyg i handen för att lära varje barn att avkoda en text. Det är inte en detalj utan helt avgörande för vår svenska skolutveckling och allt lärande framöver.

Fru talman! En skola som inte ger barn möjlighet att läsa, skriva och räkna sviker barnen inte bara i klassrummet utan faktiskt för livet. Sveriges Lärare visade nyligen att elever som lämnar grundskolan utan slutbetyg har 20 gånger högre odds att dömas för våldsbrott jämfört med elever som har fullständiga betyg – 20 gånger högre! Det är vad som står på spel när vi talar om kunskapsresultat här i dag.

Det handlar om livschanser. Det handlar om frihet och möjlighet att forma sitt eget liv. Moderaterna menar att en lyckad skolgång är den viktigaste skyddsfaktorn mot framtida utanförskap. Därför är detta inte enkom en utbildningspolitisk fråga utan en av de viktigaste jämlikhetspolitiska frågor som vi kan ta tag i.

Vad handlar då de nya läroplanerna om, och vad innehåller de? Som vi har hört här i debatten i dag handlar det om kunskap, kunskap och kunskap. Jag tänkte göra tre nedslag.

Det första handlar om kunskapsinriktning med tydlig progression – en stor brist i den nuvarande läroplanen som vi nu gör upp med. De nya kursplanerna ska ha en tydlig struktur: syfte, bidrag till skolans mål, innehåll, undervisningsstrategier och betygskriterier.

Grundläggande kunskaper och färdigheter som att läsa, skriva och räkna betonas, särskilt i de tidiga åren. Mer kognitivt avancerade moment som analys och reflektion introduceras senare och stegvis, efter hand som barnen får en kognitiv utveckling som gör att de klarar av att hantera det och efter hand som de får den kunskapsbas – stoffet – som de behöver för att kunna analysera och problematisera. Det handlar inte om att vi sänker ambitionerna, utan det handlar om att ha en förståelse för hur barns hjärnor fungerar.

Det andra handlar om att vi stärker lärarnas roll. Det ska framgå av skollagen att det är läraren som förmedlar och förankrar kunskaper hos eleverna. Det är läraren som bestämmer över undervisningen. Det är ett professionellt ansvar som inte kan delegeras till elever eller föräldrar. Det innebär att vi nu begränsar möjligheten för vårdnadshavare att utöva ett långtgående inflytande som kan gå ut över lärares arbetsförhållanden och undervisningens kvalitet, vilket utredningen också konstaterar.

Här finns en tydlig konflikt med oppositionen, som gemensamt opponerar sig mot det minskade elevinflytandet. Som vi har hört här i tidigare replikskiften har vi sedan 90-talet sett en trend i Sverige mot ett stärkt elevinflytande, på lärarnas bekostnad. Samtidigt har lärarrollen tonats ned.

Skyldigheten att anpassa undervisningen efter varje enskild elev är i dag långtgående, precis som vårdnadshavarnas rätt till inflytande. Det har lett till förväntningar som inte går att uppfylla och en otydlighet när det gäller lärares ansvar för undervisningen.

Vi menar att det är lärarna som leder, planerar och genomför undervisningen. Därför tar vi nu äntligen bort eller tonar ned de skrivningar som hittills har funnits när det gäller elevernas inflytande. Det finns en fundamental skillnad i grunden mellan regeringen och oppositionen i synen på undervisning.

Det tredje jag vill lyfta fram är en reform som riskerar att hamna lite i skymundan här i debatten, nämligen den nya kursplanen i grundläggande svenska. I dag är kursplanen i svenska som andraspråk inte anpassad för elever som är nybörjare i språket. Nivån är satt för elever som har en viss förkunskap, vilket innebär att nyanlända elever möter mål som i praktiken är ouppnåeliga under de första åren.

Nu inför vi en ny kursplan i grundläggande svenska, med realistiska och anpassade mål som ger eleverna en verklig och rimlig chans att lyckas i sin språkinlärning och som ger lärarna relevanta verktyg. Det är en reform som görs av respekt för lärarnas situation, och vi förtydligar att målet är att eleverna sedan ska övergå i ordinarie svenskundervisning.

Fru talman! De nya läroplanerna träder i kraft höstterminen 2028, samma tidpunkt som den tioåriga grundskolan. Det är klokt. Ett samordnat införande ger skolor, lärare och skolhuvudmän tillräckligt med tid att förbereda sig.

Men låt oss inte låtsas som att vi har tid att vila. Det arbete som nu måste ske med att ta fram de nya kursplanerna för alla ämnen i den obligatoriska skolformen är stort. Det kräver att Skolverket arbetar effektivt, att remissinstanser involveras och att implementeringen tar hänsyn till lärares vardag och till forskning om hur barn bäst lär sig. Detta arbete pågår just nu, och vi följer det mycket noga.

Precis som mina kollegor konstaterade tidigare i debatten är det en av anledningarna till det tidigare misslyckandet med implementeringen av läroplanen från 2011.

Avslutningsvis, fru talman, är skolan samhällets viktigaste investering. Den ger oss möjligheter att utjämna livschanser och ge varje barn en god start i livet. Det som ska spela roll är inte varifrån man kommer utan vart man är på väg.

Det kräver att vi menar allvar med det vi säger: att vi sätter kunskap i centrum, att vi litar på lärarna och att vi ger eleverna det som de faktiskt behöver för att klara sig, nämligen en skola som fokuserar på kunskap. Det är detta som dessa läroplaner syftar till. Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 68 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag tackar Josefin Malmqvist för anförandet och en grundlig genomgång av regeringens politik när det gäller läroplanerna.

Josefin Malmqvist tog upp Skolverkets arbete med läroplanerna och refererade till tidigare inlägg i debatten. Det gjorde Malmqvist även i förra veckans debatt när vi diskuterade vetenskaplig grund. Hon exemplifierade då med att Skolverket har fått i uppdrag att säkerställa intern kompetens inom kognitionsvetenskap, och just kognitionsvetenskap tog ledamoten upp under anförandet.

Jag undrar: Om man nu tycker att det är väldigt viktigt med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, hur kommer det sig att det är så viktigt för den här regeringen att peka ut exakta metodval och vilken vetenskaplig grund som ska gälla på en oberoende expertmyndighet som Skolverket?

Anf. 69 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Hansén för frågan.

Vi gör nu upp med de problem som har funnits i den svenska skolan under alltför många år. Ibland låter det i debatten som att man kan välja fritt, och att det finns massor med olika metoder som man skulle kunna använda sig av. Tyvärr ser vi fortfarande att man på lärarutbildningarna på många lärosäten i Sverige undervisar i många olika metoder så att lärarna ska få välja vilka de vill använda när de senare ska undervisa.

Det låter ju fint och vackert – jag är för mångfald och frihet, tro mig. Problemet är, vilket ledamoten Hansén mycket väl känner till, att all forskning inte är sann bara för att den heter forskning. All forskning väger inte lika tungt. Vår uppgift, och expertmyndigheternas uppgift i ett senare skede, blir att värdera forskning. Vad finns det till exempel för forskningsstöd för en viss teori? Vad finns det för stöd för en viss metod, till exempel strukturerad avkodning som vi pratar om här i dag? Med vilken metod lär sig barn bäst att läsa? Då är det skillnad mellan en mindre observationsstudie och stora datadrivna studier av hur barn bäst lär sig.

Enligt skollagen ska undervisningen vila på evidens och beprövad erfarenhet. Det förstärker vi nu med de nya skrivningarna i läroplanen. Vi konstaterar att det har varit en brist att alltför många lärare varken har fått lära sig de här metoderna på lärarutbildningen eller sedan har varit rustade för att undervisa våra barn med de här metoderna.

Svaret på Hanséns fråga är tydligt: Vi väljer de metoder som vi konstaterar att det finns starkast forskningsstöd för. Sedan hoppas jag att skrivningarna, i det arbete som Skolverket nu bedriver, kommer att öppna för fortsatt forskningsutveckling framöver. Men detta är grunden för de reformer som vi nu genomför.

Anf. 70 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag menar att det är forskarsamhället och forskarna som ska hantera de olika bedömningarna och konflikterna och göra sammanvägningen av kunskap. Jag hörde att Moderaterna nu förespråkar att man från politiskt håll på regeringsnivå styr myndigheter mot vissa metoder och vetenskapliga discipliner.

Ledamoten tog också upp regeringens förtydligade uppdrag med läroplanerna, vilket även nämndes förra veckan. Ledamoten sa då att oberoende experter från Läroplansutredningen har getts en aktiv roll i det här arbetet. Man har tillsatt en särskild samordnare inom kognitionsforskning. Det blir väldigt tydligt att man verkligen sätter tryck på en viss disciplin.

När det gäller det här med att en offentlig utrednings experter handplockas till en expertmyndighet handlar det för mig om olika typer av rekryteringar. En regering har såklart makt att handplocka de personer som man vill ska sitta med i en utredning, men om det gäller en statlig anställning för ett statligt uppdrag ska tjänsten tillsättas utifrån förtjänst och skicklighet, det vill säga på meritbaserad grund.

Jag blir lite förvånad över att det verkar gå en direktlinje mellan att vara en av regeringen politiskt utsedd expert till att arbeta på en oberoende expertmyndighet med att skriva de här läroplanerna. Jag undrar därför: Hur har man gjort urvalet av experter som ska jobba på Skolverket? Innebär det här att experterna från Läroplansutredningen har den ämnesdidaktiska kompetens som krävs för att skriva kursplanerna?

Anf. 71 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Vi genomför nu den största reformeringen av svensk skola på 30 år. Den innebär ett skifte i synen på kunskap i den svenska skolan. Nu uppvärderar vi fokus på kunskap med utgångspunkt i hur barn lär sig bäst, bland annat inom kognitionsvetenskapen.

Det sker nu en förskjutning i många delar av världen, eftersom man har sett att det experiment som hittills har bedrivits, och som ansågs vara modernt på 90-talet, inte fungerar. Det innebar att barn själva skulle hitta sin egen sanning, att barn själva skulle forska och hitta svaren och att vi skulle tona ned fokus på stoff och innehåll. Pendeln slår nu tillbaka.

Det kanske inte är så trendigt, men vi vet att det som fungerar bäst är fokus på kunskap med en tydlig, explicit undervisning av en lärare som leder undervisningen i klassrummet. Detta genomför vi nu, och det genomsyrar alla de reformer som vi nu implementerar. Det här är en mosaik av reformer – de hänger ihop även om vi debatterar dem på olika dagar.

Ledamoten Hansén efterfrågade att forskarsamhället ska få bedöma vilken forskning som ska vara gällande. Jag menar att det även här finns målkonflikter. Olika forskningsområden har olika syn på de här frågorna, och att låta kampen bedrivas internpolitiskt på respektive lärosäte tror jag inte är en framkomlig väg framåt.

Vi har ett övergripande ansvar för undervisningen i Sverige. Vi måste säkerställa att den vilar på evidens, och då har vi ett ansvar att konstatera att den behöver utgå från de bästa resultat som vi kan hitta. Det är bakgrunden till att de experter som har utsetts till Läroplansutredningen nu, genom Skolverket, även är med i implementeringen och framtagandet av kurs- och läroplaner. Det är för att säkerställa att denna implementering går till på bästa möjliga sätt.

Anna Lasses (C)

Anf. 72 Anna Lasses (C)

Fru talman och alla ni andra! Ibland blir det en kommunikationsmiss. För ungefär 50 minuter sedan fick jag veta att jag stod uppskriven i den här debatten. Jag beklagar missen, eftersom jag anser att det här kan vara ett av de absolut viktigaste beslut som vi kommer att fatta. Det handlar ju faktiskt om vår nya studieplan.

I går hade jag tillfället att vara ute på Täbyanstalten och tillsammans med fem lokalpolitiker prata med ett fyrtiotal fångar. Vi kunde allihop konstatera att en av de absolut viktigaste möjligheterna för att komma därifrån är att ha en utbildning att stå på. Det är precis det som det här handlar om.

Varje år går 20 000 ut skolan utan fullständiga betyg. De löper mycket större risk att hamna i utanförskap och i allra värsta fall rekryteras till kriminella gäng och så småningom hamna i fängelse. Det här måste vi helt enkelt komma till rätta med.

I skolan är en av de absolut viktigaste sakerna att det finns utbildade pedagoger. Med det sagt vill jag göra några nedslag i det nya förslaget till läroplan. Vi från Centerpartiet skulle önska att man hade gjort ett bättre jobb.

Jag börjar med det som jag anser vara absolut mest allvarligt, och det är hur man slaktar sexualundervisningen.

Vi kan i dag se att exempelvis unga hbtqi-personer känner sig alltmer hotade. Man är orolig och otrygg. Man döljer sin identitet. Vi kan se en ökad fientlighet i samhället och inte minst ökat hat och hot. Unga hbtqi-personer är den grupp som man ofta brukar lyfta upp som den mest utsatta, men hat och hot drabbar inte bara dem. Det drabbar unga överlag, inte minst unga flickor och inte minst på sociala medier.

Vad har då sexualundervisning med det här att göra? Jo, sexualundervisningen handlar inte bara om sex och samlevnad utan också om samtycke, relationer och värderingar. Därför är det avgörande att det här integreras i hela skolan och inte begränsas till bara några timmar per år. Det här är något som vi har varit oerhört duktiga på i Sverige, och vi borde värna det i stället för att montera ned det.

Beklagligt nog är förslaget att det här ska plockas bort också från lärarutbildningen, vilket skulle göra att kunskapen hos lärare skulle minska.

Vi har också fått många varningar från RFSL, som ofta är ute på skolorna för att undervisa om sexuella relationer. De får allt färre förfrågningar i dag. Det beror inte på att skolorna har ett bättre arbete utan tvärtom på att det går bakåt. Så är det även i det här förslaget.

Det andra nedslaget jag skulle vilja göra handlar om elevinflytande. Förslaget innebär tyvärr att elevinflytandet minskar. Det här är naturligtvis också helt fel – vi ska ju tvärtom värna elevinflytandet. Det är också något som lyfts fram på flera håll, inte minst av FN.

Jag skulle också vilja lyfta fram att det är professionen som vet bäst. Ett förslag är att vi ska titta på särskilda metoder och att det ska skrivas in att man måste använda en särskild metod för att lära sig att läsa och skriva. Vi pratar om phonics. Naturligtvis är det här en beprövad metod, men ska vi skriva våra pedagoger på näsan och säga att det är just den här metoden som alltid ska användas? Nej, låt professionen, som vet bäst, avgöra vilka metoder som ska användas!

Tidigare i debatten nämndes också att entreprenörskap ska tas bort som ett ämne. Det tycker vi också är mycket beklagligt.

Det här är de nedslag som jag tänker göra. Annars tycker jag naturligtvis att det är alldeles utmärkt att vi ser över läroplanen, men det här är ett antal stora problem som vi vänder oss emot. Därför vill jag yrka bifall till vår reservation som har med sexualundervisningen att göra. Den har nummer 9.

Anf. 73 Joar Forssell (L)

Fru talman! Välkommen till den här debatten, Anna Lasses, även om det var med kort varsel!

Fru talman! Jag hade ett replikskifte här tidigare med Vänsterpartiet. Jag tror att Vänsterpartiet missförstod mig och trodde att jag ville att Vänsterpartiet skulle säga att de är emot entreprenörskap. Det var inte alls syftet med det replikskiftet. Syftet var att visa på att det finns meningsskiljaktigheter inom oppositionen.

Just nu håller oppositionspartierna på att försöka visa för väljarna att de är mer eniga än de egentligen är. Ett uttryck för det var att Centerpartiet häromdagen annonserade att man ska lämna alla sina käpphästar på hyllan eller i paraplystället utanför förhandlingsrummet när man går in för att förhandla om regeringsmakten med till exempel Vänsterpartiet.

En käpphäst som Centerpartiet alltid har haft, fru talman, är den om entreprenörskap. Entreprenörskapet ska nu tas bort ur det övergripande i läroplanerna.

En sak som inte har funnits i det övergripande tidigare är läsning, bara för att ta ett exempel. Det finns många saker som är viktiga som inte har funnits i det övergripande i läroplanen, men läsning är ett exempel.

Jag har två frågor till ledamoten Lasses, fru talman.

Den ena frågan är: Kommer Centerpartiet att lämna frågan om entreprenörskap i paraplystället när man går in för att förhandla om regeringsmakten med Vänsterpartiet om man vinner valet?

Den andra frågan är: Tycker Centerpartiet, som inte har motionerat om att ta in läsning men har motionerat om att ta in entreprenörskap, att entreprenörskap är viktigare än läsning i det övergripande i läroplanerna?

Anna Lasses (C)

Anf. 74 Anna Lasses (C)

Fru talman! Tack så mycket till ledamoten Forssell för de frågorna och också de filosofiska resonemangen! Huruvida vi ska förhandla med Vänsterpartiet eller inte har kanske inte riktigt med diskussionen att göra, men vi kan titta på de två frågorna. Jag börjar bakifrån med läsning.

Läsning är naturligtvis avgörande, och det är väl jättebra att detta skrivs in i det övergripande. Det har vi absolut inget emot. Och nej, vi tycker inte att det är viktigare med entreprenörskap.

Däremot är entreprenörskap oerhört väsentligt. Det är en av EU:s åtta grundläggande kompetenser. Någonstans måste vi också se att entreprenörskap är en förutsättning för att vårt samhälle ska fungera och utvecklas, så det är klart att det är ett oerhört viktigt ämne att värna.

Sedan vill inte jag spekulera i eventuella framtida förhandlingar och exakt vad som ska ingå där eller med vem.

Anf. 75 Joar Forssell (L)

Fru talman! Då har jag några följdfrågor.

Jag tycker inte att det är så mycket en filosofisk fråga. Om vänstersidan – där Centerpartiet ju ingår tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna – skulle få majoritet kommer det att krävas förhandlingar. Ofta krävs det förhandlingar om man ska få ihop ett samarbete även om man har majoritet. Om de förhandlingarna har Centerpartiet inte filosofiskt utan väldigt praktiskt sagt att man ska lämna käpphästar på hyllan eller i paraplystället utanför. En sådan käpphäst är entreprenörskapet. Min fråga är fortfarande: Kommer Centerpartiet att lägga sin käpphäst entreprenörskapet som övergripande i läroplanerna på hyllan om man tvingas förhandla med Vänsterpartiet?

Min andra fråga handlar om att motiveringen för att ha kvar detta och för att man har motionerat om det här men inte om läsning, till exempel, är att det är en av de åtta grundläggande kompetenserna. En annan av dessa grundläggande kompetenser är faktiskt läsning. Då är min fråga: Om Centerpartiet fick ha utbildningsministerposten och bestämma över svensk utbildningspolitik, skulle man då driva igenom att de åtta grundläggande EU-kompetenserna ska vara en del av det övergripande i Sveriges läroplaner? Gäller det bara entreprenörskap, eller är det så att Centerpartiet vill ha in alla de åtta grundläggande EU-kompetenserna i det övergripande i läroplanerna?

Anna Lasses (C)

Anf. 76 Anna Lasses (C)

Fru talman! Det var definitivt en oerhört smart fråga om detta med de åtta kompetenserna.

För att tala klarspråk är entreprenörskap något som står oss i Centerpartiet väldigt nära, så det är klart att det är viktigt för oss. När det gäller huruvida det ska finnas med i paraplystället eller inte vågar jag inte föregå våra förhandlingar. Det skjuter jag på till i höst, exakt vad som kommer att prioriteras och inte där.

Jag vill återkomma till detta med läsning och att vi inte har motionerat om det. Det finns som sagt redan i grundförslaget, och det är absolut inget som vi motsätter oss.

Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 77 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Vi debatterar i dag skolan och läroplanerna.

Skolan bär ett av samhällets allra tyngsta uppdrag. Skolan formar ju inte bara framtidens arbetskraft utan också de medborgare som ska förstå världen, ta ansvar och leva tillsammans i ett demokratiskt samhälle.

När skolan fungerar väl skapas möjligheter som sträcker sig långt utanför klassrummets väggar. Men när skolan brister får det konsekvenser för både individen och samhället i stort. Därför är läroplanerna och vad som står i de styrdokument som styr skolan alltid en principiellt viktig fråga. Det handlar ytterst om vad vi som samhälle anser att barn ska lära sig, hur det ska ske och vilket ansvar vi lägger på olika aktörer. I de här läroplanerna är det viktigt att den kristna värdegrund som samhället bygger på fortsätter att betonas.

De förändringar som vi gör nu innebär en tydlig kursändring. Det handlar om att åter sätta kunskapen i centrum, att stärka lärarens roll och att göra skolan mer likvärdig. En viktig del i dagens lagförslag är tydligare kunskapsfokus.

Fru talman! Under lång tid har skolans styrdokument präglats av en bred, otydlig och ibland direkt flummig syn på kunskap. Det har fokuserats mycket på förmågan att analysera och resonera, men utan att det funnits en tydlig faktagrund. I praktiken har det inneburit att elever förväntas diskutera och resonera om saker som de ännu inte riktigt kan. Men om man inte vet tillräckligt blir analysen ganska tom, ytlig och osäker. Detta märks i Sveriges klassrum runt om i landet, där elever sitter med krävande uppgifter men saknar de grundläggande byggstenarna för att kunna genomföra dem. Nu gör vi upp med den kunskapssynen. Fokus ska nu vara på grundläggande faktakunskaper och på förmågan att läsa, skriva och räkna.

En annan del i dagens förslag som vi debatterar rör synen på individualisering och anpassning. Skolan har under lång tid präglats av en strävan efter inkludering. Det har ansetts elakt och direkt odemokratiskt att peka ut vissa elever med särskilda behov och ge dem särskild undervisning utanför klassrummet. I stället har lärarna tvingats anpassa sig efter varje elevs individuella behov och skapa flera parallella undervisningar i samma klassrum. Resultatet har blivit splittrad undervisning och att lärarens tid inte räcker till.

Nu bryter vi med den överdrivna inkluderingstanken i svensk skola. De nya riktlinjerna betonar i stället att undervisning i grunden är en gemensam aktivitet. Elever lär tillsammans med läraren som ledare. Det betyder inte att stöd och anpassningar försvinner. Tvärtom är det fortsatt centralt att elever som behöver extra stöd får det. Men de förändringar vi gör innebär en tydligare förståelse för att undervisningens kärna är gemensam och att en överdriven individualisering försämrar kvaliteten för alla. I klassrum där lärare i dag tvingas hantera stora grupper med mycket varierande behov kommer den här tydligare gemensamma strukturen i stället att skapa arbetsro, tydlighet och bättre lärande.

Fru talman! Vi ger också åter läraren ansvar för undervisningen. Under flera år har vi sett hur ansvaret i klassrummet blivit suddigt. Betoningen på elevinflytande och på vårdnadshavares roll har ibland tolkats som att undervisningens upplägg ska förhandlas; i stället för att leda undervisningen förväntas läraren balansera olika orimliga krav från elever och från föräldrar. Men skolan kan inte fungera så. Nu tydliggör vi att det är läraren som bestämmer och som leder undervisningen.

En lärare är utbildad för att undervisa. Det är ett professionellt uppdrag som kräver kunskap, erfarenhet och ansvar. Elevinflytande ska ske inom de ramar som lärarna sätter. Jag tror att det här är särskilt viktigt för nyexaminerade lärare. Att komma in i yrket med tydliga befogenheter gör det lättare att bygga respekt och skapa struktur i klassrummet. För eleverna innebär det tydligare undervisning där ramar och förväntningar är klara och tydliga.

De nya skrivningarna i läroplanen innebär också förändringar på området digitala verktyg. Under de senaste åren har digitaliseringen i skolan rusat fram. Datorer och surfplattor har kastats in i klassrummet, ofta redan i de yngsta åldrarna. Det har skett snabbt, och det har skett mer av en vilja att vara modern än utifrån vad som fungerar bäst för elevernas lärande.

Men skolan ska inte gå i bräschen för tekniktrender, utan skolan ska framför allt vara en kunskapsinstitution. Nu blir det nya riktlinjer som betonar en lite mer återhållsam syn, framför allt på lågstadiet. Analoga arbetssätt ska vara utgångspunkten, och digitala verktyg ska användas lite mer försiktigt. Forskning och erfarenhet pekar nämligen på att grundläggande läs- och skrivinlärning gynnas av papper och penna.

I en skola där innehållet är otydligt och ansvaret diffust riskerar elevernas resultat att bli beroende av vilka resurser de har med sig hemifrån. Men i en skola där kunskapen står i centrum och undervisningen är tydligt ledd ökar chansen att alla elever får en verklig möjlighet att lyckas. Det är en sådan skola vi vill ha i Sverige. Därför är dagens förändringar mycket bra. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 78 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Det har hänt att Mathias Bengtsson och jag pitchats mot varandra i fråga om just digitalisering när vi mötts i valdebatter. Jag vill ställa en fråga som jag ställde till civilministern förra veckan. Den handlar om digital kompetens och AI-kompetens.

I årskurs 4 i ett utsatt område har det ställts frågor till eleverna om AI. Ungefär 90 procent av eleverna använder AI. Två tredjedelar av klassen säger att de ser sin AI som en vän, en tredjedel som en nära vän. En del av eleverna berättar att det första de gör på morgonen är att fråga sin AI: Hur mår du?

Den här mandatperioden har regeringen lagt en våt filt över allting som har med digital kompetens i skolan att göra och uttryckligen uteslutit skolväsendet från arbetet med AI-strategin. Till slut kom det in några skrivningar om skolan som handlar om att elever i högstadie- och gymnasieåldern ska få kunskap om hur AI påverkar individ och samhälle och att lärarna behöver kompetens för att kunna se risker och möjligheter med AI.

I handlingsplanen som ska göra det här till verklighet finns ingenting om skolan. Då undrar jag vem det är som ska ta ansvar för att de här små barnen får den kunskap som de behöver för att hantera livet som det ser ut här och nu.

Erik Slottner kunde inte riktigt svara på frågan, men jag hoppas att Mathias Bengtsson kan göra det. Hur tänker Kristdemokraterna ta ett strategiskt ansvar för skolväsendets arbete med digital kompetens och AI?

Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 79 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Jag tackar Camilla Hansén för frågan. Det korta svaret är att det behöver göras på ett kontrollerat, genomtänkt och vetenskapligt sätt. Den trend som vi haft de senaste 10–15 åren måste vi sluta med. Man har först bestämt vilka verktyg som ska användas och kastat in Ipadar och datorer i skolan. Man har omfamnat allt det digitala och alla läromedel som ger snabba kickar och innehåller en skärm. Det har varit en hysteri – allt det digitala har ansetts vara bra. Detta måste vi göra upp med. Vi måste bort från det där. Vi måste kolla på vad som fungerar, vad som är nödvändigt att kunna och vad som är det vetenskapliga sättet att lära sig.

För att ta ett lite större grepp: Vi ser att skärmarna har medfört en rad negativa konsekvenser i barns och ungas liv, såsom minskad koncentrationsförmåga, minskad rörelse, ökad psykisk ohälsa och minskade sociala kontakter. Det går inte att blunda för att skärmarna också lett till en negativ utveckling. Barns skärmtid på fritiden och i hemmet har eskalerat de senaste åren. Då menar jag att skolan måste vara en motkraft. Vi måste tillbaka till papper och penna på lågstadiet och mellanstadiet. Vi ska inte ha skärmar som ger negativa effekter på barnens mående och rörelse i skolan, utan skolan behöver framför allt vara analog. I högre åldrar behöver man absolut lära sig om till exempel AI och programmering. Men det måste ske på ett genomtänkt sätt.

(Applåder)

Anf. 80 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag hörde verkligen inget svar från Mathias Bengtsson på min fråga. Jag undrade: Hur tänker en kommande regering ta strategiskt ansvar för att de här tioåringarna ska få den kunskap de behöver? De behöver få lära sig att det inte är en bra grej att ha sin AI som bästa kompis.

Mathias Bengtsson sa just att man struntar i att 90 procent av tioåringarna i en klass använder AI, men när de kommer till högstadiet ska de få lära sig lite teori om hur AI fungerar. Det är verkligen att lämna barnen i sticket så som världen ser ut i dag.

Nu kommer allt att bygga på att barn växer upp i familjer där det finns kunskap om vad AI är för något, där man tillbringar tid med sina barn, där man ägnar sig åt alla de saker som jag vet att Kristdemokraterna understryker, nämligen aktiv fritid och läsning – som absolut är bra saker. De barnen får lära sig hur man hanterar den digitala världen som den ser ut i dag. Barn som inte lever under sådana omständigheter kommer inte att lära sig detta eftersom Kristdemokraterna tycker att man i skolan ska få lära sig om världen utanför när man går i högstadiet eller gymnasiet. Då kan det handla lite om programmering.

Jag blir djupt bekymrad över ointresset av att se till att barn kan stärkas och skyddas av kunskap. Det är ändå en grundläggande sak när man pratar om utbildning.

Jag frågar igen: Hur tänker en kommande regering, om KD får bestämma över området, se till att lärarna för tioåringarna i årskurs 4 har den kunskap de behöver för att se till att barnen kan leva ett säkert liv i den digitala världen?

Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 81 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Jag tackar Camilla Hansén för följdfrågan.

Camilla Hansén har missuppfattat mig. Det är självklart att lärare och vuxna i skolan ska prata med barn om AI, källkritik, hur man uppträder på internet och lära ut en allmän värdegrund. Men det är helt feltänkt om man tror att digital kompetens om AI eller digitala miljöer kommer genom att kasta in skärmar i klassrummen eller om man tror att kompetensen kommer genom att sitta med mobilen i korridorerna på rasterna.

Miljöpartiets politik har varit en digitaliseringshysteri där skärmar och enheter ska in i skolorna, och man har varit en bromskloss mot alla de tillbakasteg som regeringen har tagit där vi har infört förbud mot mobiler och strävat efter fysiska böcker i stället för digitala läromedel. Den politiken leder inte till att barn får mer digital kompetens.

Jag menar att om man först har lärt sig grunderna, lärt sig fakta, lärt sig att läsa, lärt sig hur man ska förstå världen, då kommer man också lättare att ta till sig de digitala miljöerna och teknikens möjligheter. Jag menar att det är regeringens tillbakagång till läsning, skrivning och räkning med analoga verktyg som också öppnar möjligheten att hantera till exempel AI på ett ansvarsfullt sätt.

(Applåder)