Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Socialtjänstens arbete

Betänkande 2025/26:SoU18

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
15 april 2026

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Socialtjänstens arbete(pdf, 464 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2025/26:18 Socialtjänstens arbete

Beslut

Nej till motioner om socialtjänstens arbete (SoU18)

Riksdagen sa nej till 101 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2025 om socialtjänstens arbete.

Förslagen handlar bland annat om socialtjänstens arbete, insatser till enskilda, hemlöshet och internationella adoptioner.

Riksdagen hänvisar främst till att det redan pågår arbete inom de områden som förslagen gäller.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 46

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2026-03-17
Justering: 2026-03-24
Trycklov: 2026-03-26
Reservationer: 14
Betänkande 2025/26:SoU18

Alla beredningar i utskottet

2026-01-29, 2026-02-03, 2026-03-17

Nej till motioner om socialtjänstens arbete (SoU18)

Socialutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 101 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2025 om socialtjänstens arbete.

Förslagen handlar bland annat om socialtjänstens arbete, insatser till enskilda, hemlöshet och internationella adoptioner.

Utskottet hänvisar främst till att det redan pågår arbete inom de områden som förslagen gäller.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2026-04-14
Debatt i kammaren: 2026-04-15
Stillbild från Debatt om förslag 2025/26:SoU18, Socialtjänstens arbete

Debatt om förslag 2025/26:SoU18

Webb-tv: Socialtjänstens arbete

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mona Olin (SD)
Anf. 97 Mona Olin (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi SoUl8, Socialtjänstens arbete. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverige är ett fantastiskt land. En av sakerna som gör det fantastiskt är vår socialtjänst. Den finns för att stötta och hjälpa dem som är svaga och ensamma och som har det svårt och helt enkelt inte har någon som kan hjälpa dem igenom en tuff livssituation. Socialtjänsten stöttar de personer och familjer som av någon anledning befinner sig i en kris, eller i början av en eventuell kris.

Meningen med vår socialtjänstlag är att säkerställa att ingen lämnas utan stöd när livet sviktar. Socialtjänsten ansvarar för flera centrala delar av välfärden, såsom stöd till barn och unga och personer med funktionsnedsättning, äldreomsorg, missbruksvård och ekonomiskt bistånd. Den utgör samhällets skyddsnät och säkerställer att människor får det stöd de behöver för att kunna leva ett tryggt och värdigt liv. Den ska fungera som samhällets yttersta skyddsnät och garantera att människor får hjälp utifrån sina behov oavsett ekonomi, bakgrund eller livssituation.

Fru talman! Det bästa med vår socialtjänstlag är att den skapar trygghet och struktur i det offentliga ansvaret. Den gör det tydligt att det inte är fråga om välgörenhet utan om en rättighet – om att den som behöver stöd också ska kunna få det. Samtidigt ger lagen utrymme för individuella bedömningar, vilket gör att stödet kan anpassas efter varje människas enskilda behov och situation.

En annan styrka är att socialtjänsten inte bara ska reagera när något redan har gått fel utan också arbeta förebyggande, särskilt när det gäller barn och unga. Det gör att samhället kan ingripa tidigt, bryta negativa mönster och i bästa fall förhindra att problem växer sig stora.

Den nya socialtjänstlagen, som började gälla den 1 juli 2025, syftar till att göra socialtjänsten mer förebyggande, mer lättillgänglig och mer kunskapsbaserad. Det innebär ett tydligare fokus på att sätta in insatser tidigt, innan problem växer sig stora, vilket är en inriktning som länge har efterfrågats politiskt.

Fru talman! Offentliganställda, inte minst socialarbetare, utsätts alltför ofta för hot, våld och hot om våld. För att stärka tryggheten krävs säkrare arbetsmiljöer, bättre stöd efter utsatta situationer och tydliga rutiner för hur hot ska hanteras.

Sverigedemokraterna vill också stärka socialförvaltningen genom ökad kontinuitet och införandet av en nationell specialistutbildning för socialsekreterare som jobbar med barn och unga. Specialistsocionomer skulle bidra till högre kompetens och skapa tydligare karriärvägar. Vi är positiva till de budgetsatsningar som har gjorts under de senaste åren för att åstadkomma förbättrad bemanning och kompetensutveckling.

Fru talman! Socialstyrelsen har fått ett omfattande uppdrag att stödja kommunerna i omställningen till den nya socialtjänstlagen. Myndigheten ska både fördela statsbidrag och planera nationella kompetenshöjande insatser, med utgångspunkt i lokala läges- och behovsanalyser. Samtidigt ska Socialstyrelsen utveckla och genomföra kompetensinsatser på nationell nivå, däribland ta fram användarvänliga digitala verktyg för individbaserad och systematisk uppföljning av socialtjänstens insatser.

Socialstyrelsen har också tagit fram nationella riktlinjer och rekommendationer för stöd vid adhd och autism, vilka kompletteras av vård- och insatsprogram samt annat stödmaterial. Därtill har regeringen i februari beslutat att inrätta ett nationellt kompetenscentrum för intellektuell funktionsnedsättning och autism. Syftet är att samla och sprida kunskap, identifiera effektiva insatser och stödja kommuner och verksamheter i att införa nya arbetssätt.

Fru talman! Det har skett en tydlig skärpning av arbetet kring barn och unga i riskmiljöer. Socialtjänsten har fått ett tydligare uppdrag att agera tidigare och mer kraftfullt, inte minst i situationer där barn riskerar att dras in i kriminalitet. Här märks en förskjutning mot större ansvar och tydligare befogenheter.

Åtgärder har vidtagits för att stärka kontrollen och kvaliteten i verksamheter som exempelvis HVB-hem och andra placeringsformer. Det handlar om skärpt tillsyn, ökat fokus på oseriösa aktörer och en tydligare ambition för att säkerställa att offentliga medel går till verksamheter som håller hög kvalitet.

Arbetet med att förbättra samverkan mellan myndigheter har stärkts. Socialtjänsten förväntas i större utsträckning samverka med polis, skola och hälso- och sjukvård – särskilt i arbetet med barn och unga. Detta är avgörande för att skapa en helhet kring individen och för att insatserna ska få bra effekt.

Stödet till anhöriga har stärkts, och riktade medel ges till organisationer inom civilsamhället som erbjuder jourstöd och nödlinjer för anhöriga. Medel avsätts även för ett kompetenscentrum för anhöriga. Socialnämnden ska även erbjuda en stödkontakt till den som vårdar eller stöder en närstående. Stödkontakten ska tillgodose den anhörigas behov av information och vägledning samt av hjälp att planera åtgärder som eventuellt kan behöva vidtas i framtiden.

Sammanfattningsvis har mandatperioden inneburit en tydligare styrning mot en mer förebyggande, mer ansvarstagande och mer samordnad socialtjänst med större fokus på både individens behov och samhällets skyddsintresse.

(Applåder)

Gustaf Lantz (S)
Anf. 98 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! Välgörenhet kan vara värdefullt, och ibland är den helt avgörande i akuta situationer. Organisationer och individer gör fantastiska insatser i Sverige varje dag.

Grunden för socialt ansvarstagande i en välfärdsstat måste dock vara en sociallagstiftning som bygger på rättigheter, inte nåd. Den måste bygga på jämlikhet, inte tacksamhet, på en lag som är demokratiskt beslutad och på en verksamhet som är gemensamt finansierad. Vi måste också hela tiden se till att ansvaret för socialt utsatta inte förskjuts. Det får inte förskjutas från det gemensamma till individen, från rättigheter till beroende och från demokratiskt ansvar till privat godhet.

Fru talman! Frivilligorganisationer som Röda Korset, Majblomman och Sveriges Stadsmissioner påminner ofta om att maskorna inte får bli för stora i samhällets skyddsnät. De gör ibland ett jobb som de själva inte tycker borde ligga på dem men som måste göras för att människor inte ska råka väldigt illa ut – och som heller inte blir gjort om de inte gör det.

Det är också därför dessa organisationer har motsatt sig många av regeringens förslag på socialrättens område, till exempel att regeringen nu går fram med en proposition som innebär att vissa barn – barn som råkar ha många syskon – ska ges sämre förutsättningar i livet genom att man på denna enda grund kraftigt sänker försörjningsstödet för familjer.

Fru talman! Vi har en regering som i budget efter budget har prioriterat stora skattesänkningar till dem med högst inkomster framför att ge pengar till skolan, psykiatrin och socialtjänsten. Nu riktas även udden direkt mot de barn som redan i dag har det väldigt tufft genom att försörjningsstödet sänks kraftigt. Sverige slits isär, och i sprickorna växer otryggheten för oss alla.

Fru talman! Utan de anställda inom svensk socialtjänst vore socialtjänstlagen en värdelös hög med papper. Det är personalen som gör jobbet – som gör rättigheter i lagboken till en bättre verklighet för människor. I denna yrkeskår finns professionella yrkesutövare som på vetenskaplig grund hjälper människor att hjälpa sig själva. De ser till att familjer får stöd så att de kan fungera, och de räddar liv när kvinnor och barn riskerar att utsättas för våld.

De anställda inom socialtjänsten förtjänar respekt och en bra arbetsmiljö. Vi känner dock alla till hur de ofta kämpar med resursbrist och hur de ofta får ta emot hot bara för att de gör sitt jobb. Detta förtjänar att tas på allvar. Socialtjänstens medarbetare ska känna att de har samhällets stöd i ryggen.

Därför anser vi socialdemokrater att regeringen bör tillsätta en samordnare för stabil personalförsörjning inom socialtjänsten, en nationell samordnare som har till uppgift att fokusera på socialtjänstens personal och deras förutsättningar.

Fru talman! Även om det är tufft att vara socialarbetare finns det även mycket glädje i arbetet. Jag har själv arbetat som jurist på Hyresgästföreningen. Där kom jag i kontakt med många olika sorters människor. Vissa gånger var mitt arbete nog inte helt olikt en socialarbetares. Jag har sett människor som kämpat mer än jag någonsin har kämpat men som gång på gång misslyckats med att få rätsida på livet. De har haft ett tungt bagage och stora hinder att ta sig över. Tiden på Hyresgästföreningen gjorde mig betydligt mer ödmjuk inför livet.

Självklart ska alla göra vad de kan för att komma i arbete. Nu kommer snart aktivitetskravet, som gör att den som uppbär försörjningsstöd mer än tre månader ska vara i sysselsättning. Det är bra. Men jag är glad, stolt och tacksam över att leva i ett land som har ett socialt skyddsnät som kan träda in när människor klappar ihop.

Som jurist på Hyresgästföreningen träffade jag ibland underbara karaktärer som hade svårt att passa in i samhället men som samtidigt förgyllde samhället, människor som ibland föll igenom och behövde hjälp att komma på fötter.

Jag tror att de som har jobbat med socialt arbete blir lite extra varm i hjärtat när de ser Filip och Fredriks film Tårtgeneralen med Mikael Persbrandt som Hasse P, han som samlade Köping för att baka världens längsta smörgåstårta. Hasse kämpade med spriten och mycket annat i livet, men han gjorde värdefulla avtryck i människors liv. Han orkade inte alltid hela vägen och behövde då och då samhällets hjälp. Men Köping hade varit en sämre plats utan Hasse P.

I vår tid talas det mycket om hur lönsamma människor är strikt ekonomiskt. Ansträngning har ofta blivit synonymt med tjänade pengar. Människors värde har ofta blivit synonymt med marknadsvärde.

Grunden till att vi i begynnelsen valde att bygga vår välfärdsstat var att vi såg människan på ett helt annat sätt. Samtidigt som välfärdsstatens grundare trodde på plikt för dem som kan arbeta, att de skulle vara med och bidra, trodde de också på rättigheter som kommer av det enda faktum att man är människa, rättigheter som gör att vi fångas upp när vi tappar taget och faller fritt. Det är något att vara minst lika stolt över som världens längsta smörgåstårta.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Malin Höglund (M)
Anf. 99 Malin Höglund (M)

Fru talman! I dag behandlar vi socialutskottets betänkande 18 om socialtjänstens arbete. Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det här är en av de viktigaste debatter vi kan ha. Den handlar om vilket samhälle vi vill bygga, om hur vi möter människor när livet sviktar och om att ha modet att i tid förändra det som inte fungerar.

Vi lever i en tid där otryggheten har ökat, där segregationen har vuxit sig stark och där socialtjänsten länge har fått bära en allt tyngre börda. I det läget krävs ledarskap, prioriteringar och reformer som faktiskt gör skillnad, och det är just detta vi nu ser från den moderatledda regeringen.

Fru talman! Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om socialtjänstens framtid. Arbetet med en ny socialtjänstlag är ett exempel – en lag som sätter fokus på det förebyggande arbetet, stärker kunskapsbasen och gör socialtjänsten mer tillgänglig.

Det här är små justeringar i marginalen. Det är en modernisering av en verksamhet som länge varit i behov av förnyelse. Att flytta fokus från sena, akuta insatser till tidiga, förebyggande åtgärder är avgörande. Det innebär att fler barn kan få stöd innan problemen växer, att fler familjer kan få hjälp i tid och att samhället kan agera proaktivt i stället för reaktivt. Detta är både mänskligt och samhällsekonomiskt klokt.

Fru talman! Regeringen har också tydligt stärkt arbetet mot kriminalitetens rekrytering av barn och unga. Genom ökad samverkan mellan socialtjänst, skola och polis skapas bättre förutsättningar för att identifiera risker och sätta in rätt insatser. Det är inte ett hot mot socialtjänstens roll; det är en förstärkning av dess möjligheter att göra skillnad.

För vad är alternativet? Att varje aktör arbetar i ett stuprör? Att viktig information faller mellan stolarna? Att barn i riskzonen inte fångas upp i tid? Nej, fru talman, samverkan är inte problemet. Brist på samverkan är problemet. Här visar regeringen på handlingskraft.

Fru talman! Det talas ofta om att regeringen fokuserar på kontroll. Jag menar att det handlar om ansvar – att följa upp insatser, att säkerställa att stöd når rätt personer och att motverka bidragsbrott. Detta är inte motsatsen till medmänsklighet utan en förutsättning för legitimitet. Om människor upplever att systemet missbrukas urholkas förtroendet, och utan förtroende ingen stark välfärd.

Regeringen tar detta på allvar. Genom tydliga uppföljningar och bättre styrning skapas en socialtjänst som är både rättssäker och effektiv och står på stabil grund.

Fru talman! Samtidigt är det viktigt att understryka att effektivitet inte handlar om att spara. Det handlar om att använda resurserna rätt. Här ser vi hur regeringen kombinerar reformer med tydliga ambitioner att stärka kvaliteten i arbetet. Ökad användning av evidensbaserade metoder, tydligare nationella ramar och ett fokus på resultat stärker professionen; det försvagar den inte.

Socialsekreterare ska inte lämnas ensamma i svåra beslut utan stöd eller riktning. De ska ha tillgång till kunskap, verktyg och strukturer som gör deras arbete både tryggare och mer träffsäkert.

Fru talman! Regeringen lyfter också individens ansvar. Det är en viktig princip. Ett samhälle som ställer upp måste också kunna ställa krav. Att uppmuntra egen försörjning, att bryta långvarigt bidragsberoende och att stärka människors egenmakt är avgörande för ett hållbart välfärdssystem.

Men – och detta är viktigt – regeringen gör inte detta i ett vakuum. Samtidigt stärks stödet till dem som verkligen behöver det. Fokus på tidiga insatser, bättre samverkan och mer träffsäkra åtgärder innebär inte att människor får rätt hjälp i rätt tid. Det är just balansen mellan krav och stöd som är styrkan i den politik som nu förs.

Fru talman! Det är också viktigt att se helheten i regeringens arbete. Socialtjänsten verkar inte isolerat. Den påverkas av skolpolitik, arbetsmarknad, bostadsfrågor och integrationsinsatser. Just därför ser vi nu reformer på flera områden samtidigt. Vår politik tar itu med orsaker, inte bara symtom. Vår politik syftar till att minska utanförskapet och stärka sammanhållningen i samhället.

Fru talman! Det finns de som oroar sig för ökad styrning. Men låt oss vara tydliga med att en tydligare nationell riktning inte behöver stå i motsats till professionellt handlingsutrymme. Det är tvärtom så att när målen är tydliga, metoderna är kunskapsbaserade och uppföljningen fungerar skapas bättre förutsättningar för professionen att göra sitt arbete. Det handlar inte om att styra varje enskilt beslut. Det handlar om att säkerställa likvärdighet, kvalitet och rättssäkerhet i hela landet.

Fru talman! Socialtjänsten är välfärdens mest grundläggande funktion. Den ska finnas där när livet är som svårast. Det ska vara en trygghet och en möjlighet till förändring. För att klara detta krävs mer än goda intentioner. Det krävs reformvilja, prioriteringar och en politik som ser både individens behov och samhällets ansvar. Det är just denna balans som regeringen strävar efter.

Fru talman! Vi står inför ett val mellan kontroll och medmänsklighet. Vi står inför uppgiften att förena dem. Vi behöver en socialtjänst som är varm men också tydlig, som stöttar men också ställer krav och som både bygger förtroende och säkerställer att systemet fungerar. Det är den riktning regeringen pekar ut.

Fru talman! Låt oss ta vara på det reformarbete som pågår. Låt oss fortsätta att utveckla socialtjänsten så att den möter morgondagens behov och utmaningar. Låt oss göra det med tydlig utgångspunkt i att varje människa som behöver stöd ska mötas av en socialtjänst som är stark, tillgänglig och professionell. Det är en socialtjänst som gör skillnad på riktigt.

(Applåder)

Maj Karlsson (V)
Anf. 100 Maj Karlsson (V)

Fru talman! I svensk politik har det blivit legitimt att förvrida sanningen om den som är ekonomiskt utsatt. Det spelar ingen roll om den som är fattig är en vuxen eller ett barn. Inte heller orsaken till den svåra livssituationen spelar någon roll. På grund av rasism och genom att man utnyttjat människors rädsla för den grova kriminaliteten har vi fått en regering i Sverige som kan gå precis hur långt som helst.

Att påstå att bidragstagare lever på andra hårt arbetande människor är ett effektivt sätt att svartmåla människor i behov av samhällets stöd, särskilt när det förstärks av fördomar om människor med en annan bakgrund och misstankar om kriminalitet. Att ljuga och luras, att fiffla med människors pengar och slösa med skattemedel är inget vi tar lätt på i det här landet, förutom när det görs av den egna regeringen. Då tycks respekten för de så kallade svenska värderingarna vara som bortblåst.

I flera månader har vi fått höra statsministern tala om människor som ligger hemma och latar sig samtidigt som det rullar in runt 46 000 kronor på deras konton medan däremot grannen som går till jobbet varje morgon, gör rätt för sig och sliter i sitt anletes svett inte får i närheten av så mycket pengar i plånboken. Med detta retoriska grepp landar statsministern i sin slutsats att det ska löna sig att arbeta. Därför ska fattiga människor straffas med att bli ännu fattigare.

Det statsministern inte säger är att detta är fake news, en kraftig överdrift, som bygger på felaktiga beräkningar. Det är en berättelse som används för att kunna urholka våra välfärdssystem. Det han definitivt inte berättar är att flera regeringar ända sedan 2006 i själva verket har tagit pengar från de absolut mest ekonomiskt utsatta.

Fru talman! Att leva på försörjningsstöd är inte att leva i överflöd. Det är enligt lag att leva på existensminimum. Riksnormen omfattar kostnader för mat, kläder, fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien, dagstidning och telefon och skäliga kostnader för boende, el, hemförsäkring, arbetsresor, fackföreningsavgift och akassa. Det är alltså exakt det en person behöver för att kunna leva värdigt, men inte en krona mer. Hur vi än vrider och vänder på detta lagstadgade belopp erbjuder det inget liv i lyx. Det är heller inte meningen.

Försörjningsstödet finns för att förhindra absolut nöd, inte som något man ska leva på för alltid, varken för att det är önskvärt eller för att det är rimligt. En människa kan inte leva inom dessa snäva ramar hur länge som helst utan att ändå bli ekonomiskt utsatt.

När regeringen talar om att människor kan få upp till 46 000 kronor i månaden handlar det främst om ett räkneexempel. Om en familj med väldigt många barn bor i en stor bostad och får ta del av alla de bidrag som lagen medger kan det teoretiskt vara möjligt. Men regeringen har räknat som om bidrag går att stapla på varandra, vilket inte stämmer. Alla inkomster räknas av krona för krona mot försörjningsstödet. Du kan få bostadsbidrag och barnbidrag, men de dras av från den norm som du har beviljats.

Det finns ingen som säkert kan säga hur många familjer ur regeringens exempel som ens existerar. Det vi däremot vet är att de inte tillhör vanligheterna. Men hur ser då verkligheten ut? Av Sveriges befolkning är det 2,5 procent som lever på försörjningsstöd. Det är historiskt få. Den vanligaste åldern är 30–39 år. Den största gruppen är ensamstående utan barn. Den näst största är ensamstående med barn. En mindre andel är par med barn.

Anledningen till att människor söker försörjningsstöd är inte lathet. Det handlar om arbetslöshet, sjukdom, psykisk ohälsa och om administrativa glapp i systemen, ofta som en direkt följd av politiska beslut som försvagat trygghetssystemen. Den typiska mottagaren är inte en bidragsfuskande familj med höga inkomster utan en ensamstående person som står utan arbete av konkreta skäl. Därefter följer ensamstående kvinnor med barn, ofta i situationer präglade av utmattning, våld eller ensamt ansvar för familjen.

Det är inte den verklighet som lyfts fram när extrema undantagsfall får dominera den politiska retoriken. När bilden av en familj som lever gott på bidrag målas upp skapar den starka reaktioner just för att den ligger så långt från människors egen vardag. Det är ett effektivt grepp. Genom att fokusera på det ovanliga kan regeringen motivera att genomföra reformer som i praktiken kan innebära att man sätter barn och redan utsatta människor i extrem fattigdom. Samtidigt flyttas fokus bort från det faktum att flera regeringar i rad i strid mot lagen redan minskat försörjningsstödet i flera år.

Fru talman! I dessa polariserade tider förstår jag att det kan låta som att jag står här och överdriver. Men det jag säger är sant. Det var därför jag anmälde inte mindre än sex ministrar till KU. KU:s granskning visade att kritiken var befogad. Allt finns att läsa på riksdagens hemsida.

Det som skedde under Reinfeldts regering var, lite förenklat, att man började frångå principen att riksnormen ska följa de faktiska prisökningarna och i stället använda mer generella mått. Det är en trend regeringen valt att följa. På det sättet täcker inte riksnormen längre de faktiska kostnaderna, vilket är lagvidrigt.

Enligt våra beräkningar har en ensamstående person fått omkring 2 000 kronor mindre per månad och en barnfamilj upp till 6 000 kronor mindre varje månad under flera år. Detta strider mot intentionerna i socialtjänstlagen. Det, fru talman, är en fullständig skandal. Flera regeringar i rad har använt våra skattepengar inom trygghetssystemet till annat än vad de var avsedda för.

Samhällets mest utsatta har i praktiken fått mindre än de har rätt till. Ändå har regeringen mage att få det att framstå som det direkt motsatta. Därför blir det också fult när regeringen säger att det ska löna sig att arbeta. Det har aldrig varit så lönsamt för den som lever på försörjningsstöd att få ett arbete som i dag, just eftersom stödet är så lågt att det inte räcker till det som det var tänkt.

Den absoluta majoriteten av dem som lever på försörjningsstöd vill arbeta. Det vittnar både de själva, de som arbetar med dem och statistiken om. Problemet är inte viljan. Det är möjligheterna och förutsättningarna.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet försvarar starka trygghetssystem – inte för att vara snälla utan för att de är nödvändiga för individen och samhället. Ju fler människor som lever i utsatthet, desto större blir riskerna för hela samhället. Ju otryggare människor blir, desto mer skadas tilliten. Men framför allt handlar det om anständighet. Ingen människa ska leva i absolut ekonomisk nöd i ett rikt land som Sverige.

I stället för att utarma våra trygghetssystem vill Vänsterpartiet stärka dem, och det gäller även försörjningsstödet. I stället för att använda överdrifter som gör människor mer utsatta vill vi utgå från verkligheten och agera utifrån den. Nu när vi vet att flera regeringar i rad har betalat ut för lite försörjningsstöd måste vi säkerställa att lagen följs. Att leva på försörjningsstöd är inte ett liv i lyx, men det ska vara möjligt att överleva på det.

Det mest allvarliga med regeringens politik, till exempel förslag om bidragstak, är att den i första hand kommer att drabba barn och inte vilka barn som helst utan de barn som redan har de svåraste förutsättningarna. För oss i Vänsterpartiet är det helt oacceptabelt. Barn väljer inte sin situation. De har enligt barnkonventionen rätt till särskilt skydd och stöd. Därför vill vi att försörjningsstödet ses över så att barn garanteras en lägsta nivå och inte lämnas utan det mest grundläggande.

Fru talman! Socialtjänsten är en av de viktigaste institutioner vi har i Sverige. Den möter människor i deras mest utsatta stunder och bär ett enormt ansvar. Det kan låta stort, men det är här vi visar vår yttersta omsorg om varandra som samhälle – med insikten om att livet ibland och för vissa grupper ofta är mycket svårt och med insikten om att ingen människa klarar sig helt utan hjälp genom livet.

Vi har inte gett socialtjänsten de förutsättningar som krävs. År efter år har uppdraget blivit tyngre. När andra trygghetssystem försvagas ökar pressen på socialtjänsten, och nu måste politiken ta ansvar. Vi behöver avlasta socialtjänsten genom att återupprätta välfärden och lyssna på professionen, och vi behöver ge den resurser att möta de behov som finns. Men framför allt, fru talman, måste regeringen ta ansvar för sin egen politik i stället för att straffa de ekonomiskt mest utsatta.

Jag vill yrka bifall till reservation 5.

Dan Hovskär (KD)
Anf. 101 Dan Hovskär (KD)

Fru talman! Jag vill till att börja med yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi behandlar i dag socialutskottets betänkande om socialtjänstens arbete i en tid då samhällets mest grundläggande skyddsnät behöver stärkas, utvecklas och fördjupas.

För oss kristdemokrater är utgångspunkten tydlig. Samhället byggs starkast underifrån – i familjen, i de nära relationerna och i civilsamhället. Socialtjänsten ska vara ett stöd när det brister men också en kraft som stärker det som fungerar.

Fru talman! Den nya socialtjänstlagen, som trädde i kraft sommaren 2025, markerar ett viktigt skifte: från reaktivt till förebyggande, från svårtillgängligt till tillgängligt, från fragmenterat till kunskapsbaserat. Det är en reform vi kristdemokrater välkomnar.

Men en lag förändrar i sig inte verkligheten. Det är i kommunerna, i mötet mellan socialsekreterare och den enskilda människan, som förändringen måste ske. Därför är det avgörande att staten tar ansvar för förutsättningarna. Regeringen har föreslagit en omfattande satsning på omställningen med ökade medel till kommunerna, upp till över 2 miljarder kronor årligen från 2026. Det är nödvändigt.

Vi vet att socialtjänsten i många kommuner kämpar med hög arbetsbelastning, svårigheter att rekrytera och behålla personal och en vardag där det förebyggande arbetet ofta får stå tillbaka.

Fru talman! Kristdemokraterna vill lyfta tre perspektiv i detta arbete.

För det första: Det förebyggande arbetet måste börja tidigt och nära familjen. När barn far illa eller riskerar att hamna snett är det sällan en plötslig händelse. Det är ofta resultatet av bristande stöd över tid. Därför behöver socialtjänsten arbeta tätare tillsammans med förskola, skola, hälso- och sjukvård men också med föräldrarna själva. Föräldrar är inte ett problem som ska hanteras, utan de är en resurs som ska stärkas.

Här spelar också civilsamhället en avgörande roll. Föreningar, kyrkor och ideella organisationer ser ofta det som det offentliga inte ser. De skapar en tillit där myndigheter ibland möts av misstro. Detta perspektiv måste få större utrymme i omställningen.

För det andra: Kunskap och kompetens är avgörande. Det är därför positivt att Socialstyrelsen fått i uppdrag att stödja kommunerna, utveckla kompetensen och ta fram digitala verktyg för uppföljning.

Särskilt viktigt är arbetet med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som adhd och autism. Många barn och vuxna får i dag inte det stöd de behöver – inte för att viljan saknas, utan för att kunskap och samordning brister. Inrättandet av ett nationellt kompetenscentrum är därför ett steg i rätt riktning. Men det räcker inte med nationella riktlinjer. De måste också nå ut och användas i praktiken.

För det tredje: Barnperspektivet måste genomsyra allt arbete. Barn som växer upp i utsatthet bär ofta konsekvenserna långt in i vuxenlivet. Det är därför välkommet att Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram stöd för hur socialtjänsten bättre kan uppmärksamma barn när vuxna söker hjälp. Vi vet att barn ofta är de osynliga anhöriga, de som inte själva söker stöd men som behöver det allra mest.

Fru talman! Vi vill också lyfta vikten av att socialtjänsten upplevs som tillgänglig och trygg. Initiativ som ”Koll på soc” och kunskapsstöd om samtal med barn är viktiga steg. Men i grunden handlar det om något större – tillit. Människor måste våga söka hjälp i tid, inte först när situationen blivit akut. Det kräver ett bemötande präglat av respekt, värdighet och förståelse för människors olika livssituationer.

Fru talman! Avslutningsvis: Kristdemokraterna delar utskottets bedömning att det pågående arbetet bör fortsätta och att riksdagen i nuläget inte behöver vidta ytterligare åtgärder med anledning av motionerna. Men vi vill samtidigt understryka att detta är en reform som måste följas noggrant. Det gäller inte minst den nya sekretessbrytande bestämmelsen. Balansen mellan integritet och behovet av samverkan är avgörande, särskilt när barn riskerar att fara illa.

Fru talman! Ett samhälles styrka mäts inte i hur det fungerar för de starkaste utan i hur det möter de mest utsatta. Med en socialtjänst som är förebyggande, kunskapsbaserad och nära människan kan vi bygga ett varmare, tryggare och mer sammanhållet Sverige. Det är den riktning vi kristdemokrater vill se.

(Applåder)

Anders W Jonsson (C)
Anf. 102 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Vi debatterar här i socialutskottet ett betänkande som handlar om socialtjänstens arbete. Det är en hopsamling av ett antal – jag tror att det är mer än hundra – förslag från enskilda ledamöter och partier som handlar om just socialtjänsten.

Orsaken till att fokus ligger på socialtjänsten är att det är en av de allra viktigaste stöttepelarna i det svenska samhället. Skolan är viktig, sjukvården är viktig och äldreomsorgen är självklart väldigt viktig liksom stödet till människor med funktionsnedsättning. Men just socialtjänsten har det yttersta uppdraget att finnas där när någon av de andra pelarna inte riktigt orkar med.

Jag skulle säga, fru talman, att detta nog också är det område där de största utmaningarna och de största problemen finns. Därför är det lite intressant att sitta och lyssna på företrädarna för Tidöpartierna, som säger så många vackra ord om hur bra det fungerar och att det inte finns något behov alls för riksdagen av att lägga sig i det här eftersom Tidöregeringen har full insikt i problemen och har förslag till lösningar på alla problem.

Var och en som har kontakter ute i den svenska socialtjänsten ser att detta inte stämmer. Det är inte en välfungerande verksamhet.

Man lyfter den nya socialtjänstlagen – det kommer jag ihåg att man gjorde även i den förra debatten som vi hade på detta område, för ett år sedan – som om det vore en gudasänd gåva som skulle kunna lösa i stort sett alla problem. Jag tycker att Gustaf Lantz från Socialdemokraterna uttryckte det på ett väldigt bra sätt när han talade nyss: Socialtjänsten är inte lagstiftningen, utan det är alla människor som arbetar i socialtjänsten – alla socionomer och socialsekreterare.

Det är där utmaningarna finns, fru talman. Vi har brist på socionomer. Vi har alldeles för få som söker tjänsterna som socialsekreterare. Vi har en omfattande kompetensbrist om man ser till antalet människor som faktiskt skulle behövas inom socialtjänsten.

För dem som har utbildat sig till socionomer och får sitt första jobb är det inte som det är inom sjukvården eller skolan, att man får introduktionsprogram och får komma in i jobbet. Introduktionsprogram för nyanställda socialsekreterare saknas i väldigt många kommuner. I sjukvården får man gå bredvid, som det kallas, under ett stort antal veckor, kanske månader, innan man börjar få ta eget ansvar. Det är inte ovanligt, fru talman, att man som nyutexaminerad socialsekreterare kastas in och får ta de allra svåraste fallen inom en socialförvaltning, för dem är det ingen annan som orkar ägna sig åt.

När man har jobbat ett antal år är möjligheterna till kompetensutveckling i allra högsta grad bristfälliga. Här i riksdagen har vi diskuterat och till och med beslutat om att det vad gäller sjukvården minsann ska vara lagstadgade krav på att man ska få rätt till kompetensutveckling. Men i den minst lika viktiga och sårbara socialtjänsten finns inga sådana krav alls. Där finns det ingen som lyfter att man borde ha rätt till kompetensutveckling.

Inom andra områden säger vi att det är självklart att det ska vara evidensbaserat, men just inom socialtjänsten ligger kanske de allra största problemen, till och med större än på skolans område, i att man inte har krav på och redskap för att arbeta utifrån evidens, forskning och beprövad erfarenhet. Detta, fru talman, hänger delvis samman med att de kraven, fram till dess att vi fick lagen, inte har varit tillräckligt skarpa, men dessutom är forskningen på de svenska lärosätena ganska undermålig på det här området. Sverige är inte alls ett ledande land vad gäller forskning i socialt arbete. Där ligger andra länder långt före oss beroende på att vi har en forskningstradition vad gäller socialt arbete som inte är anpassad till den verklighet som många socialarbetare befinner sig i.

Slutligen är det en otroligt tuff verklighet man möter i socialtjänsten. Få andra yrkesgrupper utsätts för hot, hat och skriverier i så stor utsträckning som just de som jobbar inom socialtjänsten. Detta är orsaken till att vi i Centerpartiet har sett ett behov. Vi har nu en ny lagstiftning, och det är bra – den skulle ha kommit långt tidigare. Men man bör dessutom från riksdagens och regeringens sida samla ihop detta till ett kraftfullt socialtjänstpaket där man tittar på vad vi kan göra för att stärka de människor som arbetar inom socialtjänsten.

Det är därför, fru talman, som jag yrkar bifall till vår reservation nummer 3.

(Applåder)

Jacob Risberg (MP)
Anf. 103 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! I detta betänkande om socialtjänstens arbete behandlas bland annat frågan om Sveriges internationella adoptionsverksamhet, och jag tänkte inleda där.

Utredningen SOU 2025:61 tillsattes efter allvarliga uppgifter om oegentligheter vid internationella adoptioner till Sverige. Det handlar om fall där barn kan ha skilts från sina familjer på felaktiga eller olagliga grunder och där svenska aktörer inte har haft tillräcklig kontroll eller agerat tillräckligt kraftfullt.

Utredningen visar att det inte handlar om enstaka händelser utan om strukturella brister. Den pekar på otillräcklig rättssäkerhet, bristande kontroll och ett system där barnets rättigheter inte alltid har stått i centrum.

Mot den bakgrunden föreslår utredningen flera långtgående åtgärder. Det gäller bland annat en offentlig ursäkt till adopterade och deras familjer, inrättande av ett nationellt resurscentrum, rätt till ekonomiskt stöd för resor till ursprungsländer samt att den nuvarande ordningen för internationella adoptioner avvecklas. Internationella adoptioner ska enligt förslaget i fortsättningen endast vara möjliga i fall där det finns en personlig relation mellan barnet och den som vill adoptera. Det här är omfattande förslag. De speglar också allvaret i de brister som har identifierats.

Fru talman! För Miljöpartiet är det centralt att staten tar ett tydligt ansvar. När systemet har brustit i att skydda barns rättigheter krävs åtgärder som stärker rättssäkerheten och ger upprättelse till dem som drabbats. Vi anser att regeringen ska gå vidare med utredningens förslag, med beaktande av remissinstansernas synpunkter. Det gäller särskilt förslagen om en offentlig ursäkt, ett nationellt resurscentrum och ett stärkt statligt ansvar.

Men, fru talman, vi lyfter också ytterligare frågor som behöver hanteras. En sådan fråga är ratificeringen av konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, ICPPED. Organisationer som arbetar för adopterades rättigheter har lyft detta, och vi delar bedömningen att Sverige bör ratificera konventionen. Internationella adoptioner har i vissa fall inneburit att barn förts bort från sina familjer under omständigheter som måste förstås i ett människorättsperspektiv.

En annan central fråga är rätten till kunskap om sitt ursprung. I dag är många adopterade hänvisade till kommersiella dna-tester. Detta är inte rimligt. Vi anser att det ska utredas hur adopterade kan erbjudas gratis dna-testning och hur en nationell dna-databas kan inrättas. I väntan på en sådan lösning bör ekonomiskt stöd för testning kunna ges.

Stödet till adopterade behöver samtidigt stärkas. Utredningen visar att dagens stöd inte fullt ut motsvarar behoven. Det gäller både tillgången till stöd och den specifika kompetens som krävs. Ett nationellt resurscentrum är därför en viktig åtgärd. Stödet behöver omfatta adopterade, dem som adopterat och i många fall även adopterades barn.

Vi anser också att frågan om skadestånd bör utredas. Utredningen har inte haft det uppdraget, men det är en rimlig fråga att pröva när människor kan ha utsatts för allvarliga rättighetskränkningar inom ett system som staten har haft ansvar för.

Fru talman! Under de senaste åren har den ekonomiska situationen försämrats för många hushåll med små marginaler. Det gäller inte minst barnfamiljer. Prisökningarna på mat, boende och andra nödvändiga utgifter har varit kraftiga samtidigt som ersättningar och stöd inte har följt med i samma takt.

Regeringens politik har i flera delar förstärkt denna utveckling. Skattesänkningar som främst gynnar dem med högre inkomster tillsammans med bristande förstärkningar av trygghetssystemen har inneburit att klyftorna ökat. Detta märks tydligt i vardagen för många barnfamiljer som redan befinner sig i en ekonomiskt utsatt situation.

Vi i Miljöpartiet har i våra motioner pekat på behovet av en sammanhållen politik för att minska barnfattigdomen. Det handlar om att stärka barnfamiljers ekonomi, förbättra trygghetssystemen och säkerställa att samhällets stöd når fram till dem som behöver det mest. I vår följdmotion om det vi kallar en fattigdomsreform lyfter vi behovet av strukturella förändringar för att minska ekonomisk utsatthet och ge människor bättre förutsättningar att klara sin vardag.

Fru talman! I detta sammanhang är försörjningsstödet centralt. Det är samhällets yttersta skyddsnät och ska garantera en skälig levnadsstandard när andra inkomster saknas.

I dag ser vi dock att den årliga uppräkningen av riksnormen inte är tillräcklig. De kraftiga prisökningarna har gjort att stödet i många fall inte täcker de mest grundläggande kostnaderna. Det innebär att människor trots försörjningsstöd inte alltid kan upprätthålla en skälig levnadsstandard. Därför anser Miljöpartiet att riksnormen behöver höjas utöver den ordinarie uppräkningen.

Vi menar också att det behövs nationell statistik över ansökningar och avslag gällande försörjningsstöd. Det är en förutsättning för att man ska kunna följa utvecklingen, upptäcka skillnader mellan kommuner och säkerställa att systemet fungerar rättssäkert och likvärdigt över hela landet.

Fru talman! I betänkandet behandlas flera andra förslag från våra motioner, bland annat om hur vi kan stärka stödet till anhöriga och utveckla ett mer inkluderande arbetssätt inom socialtjänsten för barn och unga med NPF. Det kan man läsa mer om i våra motioner.

Med detta vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation 14.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2026-04-15
Förslagspunkter: 8, Acklamationer: 5, Voteringar: 3
Stillbild från Beslut 2025/26:SoU18, Beslut: Socialtjänstens arbete

Beslut 2025/26:SoU18

Webb-tv: Beslut: Socialtjänstens arbete

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Socialtjänstens arbete

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:352 av Susanne Nordström (M),

    2025/26:1158 av Serkan Köse (S),

    2025/26:1531 av Emma Ahlström Köster (M) yrkandena 1-3,

    2025/26:2816 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 10 och 12,

    2025/26:3185 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 42,

    2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 34 och

    2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 107.
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (V, MP)
    • Reservation 3 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S091015
    SD61009
    M560010
    C00204
    V00184
    KD16003
    MP00153
    L13003
    -3122
    Totalt149925553
    Ledamöternas röster
  2. Insatser för ekonomiska behov

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:1345 av Hans Eklind och Lili André (båda KD),

    2025/26:1533 av Emma Ahlström Köster (M) yrkandena 3 och 4,

    2025/26:2816 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkandena 24-26,

    2025/26:3502 av Malte Tängmark Roos m.fl. (MP) yrkande 16,

    2025/26:3590 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 5 och

    2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 128.
    • Reservation 4 (S)
    • Reservation 5 (V)
    • Reservation 6 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S109015
    SD61009
    M560010
    C20004
    V01804
    KD16003
    MP00153
    L13003
    -3212
    Totalt1702010653
    Ledamöternas röster
  3. Stöd till närstående och andra insatser

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:2788 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkandena 43 och 44,

    2025/26:2791 av Isabell Mixter m.fl. (V) yrkande 10,

    2025/26:2955 av Marléne Lund Kopparklint (M),

    2025/26:3135 av Emma Ahlström Köster (M) yrkande 4 och

    2025/26:3542 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 33.
    • Reservation 7 (V)
    • Reservation 8 (MP)
  4. Hemlöshet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2025/26:2821 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 27, 29, 30 och 33.
    • Reservation 9 (V)
  5. Sveriges internationella adoptionsverksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:1265 av Louise Thunström m.fl. (S) och

    2025/26:3536 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 1.
    • Reservation 10 (S, MP)
  6. Adoptionsprocessen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:3188 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkandena 12 och 13,

    2025/26:3527 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 2,

    2025/26:3536 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 5 och

    2025/26:3726 av Daniel Riazat (-) yrkandena 6 och 8.
    • Reservation 11 (C)
    • Reservation 12 (MP)
  7. Övriga åtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:320 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 10,

    2025/26:3536 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkandena 3, 4 och 6 samt

    2025/26:3726 av Daniel Riazat (-) yrkandena 1, 2, 4, 5 och 7.
    • Reservation 13 (V)
    • Reservation 14 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 14 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S901015
    SD61009
    M560010
    C20004
    V10174
    KD16003
    MP01503
    L13003
    -4202
    Totalt261181753
    Ledamöternas röster
  8. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.