En politik för en levande demokrati

Betänkande 2013/14:KU34

1, Förslag
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 12 juni 2014

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

PDF

En politik för en levande demokrati(pdf, 428 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2013/14:34 En politik för en levande demokrati

Beslut

Frågor om demokratipolitik (KU34)

Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen om sin demokratipolitik. Målet för politiken är en levande demokrati där individens möjligheter till inflytande stärks och de mänskliga rättigheterna respekteras. I skrivelsen redogör regeringen för vilken inriktning demokratipolitiken bör ha och vilka utmaningar som är viktiga att fokusera på. Inriktningen för regeringens arbete har fem utgångspunkter: Ett högt och mer jämlikt valdeltagande, ett breddat och jämlikt deltagande i de folkvalda församlingarna, stärkta möjligheter till inflytande, insyn och delaktighet mellan valen, en ökad demokratisk medvetenhet samt värnande av demokratin mot våldsbejakande extremism.

Konstitutionsutskottet, KU, har behandlat regeringens skrivelse. Samtidigt har KU även behandlat motioner inom området demokratipolitik. Motionerna handlar om demokratiambassadörer, ökat valdeltagande genom stöd till fackliga organisationer, riktlinjer för rektorers beslut om medverkan av riksdagspartier på skolor, universitetens och högskolornas ansvar för att främja ungas engagemang för grundläggande demokratiska värderingar, utredning om demokratisk delaktighet och inflytande, att värna demokratin mot våldsbejakande extremism, en mer aktiv svensk demokratipolitik i EU, öppen redovisning av bidrag till partierna samt en ny bred maktutredning.

Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Riksdagen sa nej till motionerna.

Utskottets förslag till beslut: Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 8

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2014-06-03
Trycklov till Gotab och webb: 2014-06-05
Trycklov: 2014-06-05
Justering: 2014-06-05
Justering: 2014-06-05
Trycklov: 2014-06-05

Reservationer: 3
Betänkande 2013/14:KU34

Alla beredningar i utskottet

2014-05-13, 2014-05-27, 2014-06-03

Frågor om demokratipolitik (KU34)

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet. Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till motionerna.

Förslagspunkter

1. En politik för en levande demokrati

Utskottets förslag:

2. Demokratiambassadörer m.m.

Utskottets förslag:

3. Stimulera ökat valdeltagande genom stöd till fackliga organisationer m.fl.

Utskottets förslag:

Reservation 1 (S, V)

4. Nationella riktlinjer för rektorernas beslut om lokal medverkan av riksdagspartier m.m.

Utskottets förslag:

5. Universitetens och högskolornas ansvar för att främja unga människors engagemang för grundläggande demokratiska värderingar m.m.

Utskottets förslag:

Reservation 2 (S, V)

6. Utredning om demokratisk delaktighet och inflytande

Utskottets förslag:

7. Värna demokratin mot våldsbejakande extremism

Utskottets förslag:

Reservation 3 (V)

8. En mer aktiv svensk demokratipolitik inom EU

Utskottets förslag:

9. Öppen redovisning av bidrag till partierna

Utskottets förslag:

10. En ny bred maktutredning

Utskottets förslag:

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2014-06-11
Debatt i kammaren: 2014-06-12
Debatt i kammaren: 2014-06-12

Debatt om förslag 2013/14:KU34

Webb-tv: En politik för en levande demokrati

Dokument från debatten

2014-06-12Protokoll 2013/14:124

Protokoll från debatten

Helene Petersson (S)

Anf. 49 Helene Petersson i Stockaryd (S)

Herr talman! Demokrati handlar om frihet; frihet att uttrycka sin mening, kritisera, upplysa och bilda opinion. Demokrati är mer än en ordning att fatta och verkställa beslut. Demokrati är ett värdesystem som måste genomsyra hela samhällslivet. Grunden för den svenska demokratin regleras i grundlagarna. Regeringsformen inleds med följande: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt." I 2 § står: "Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet." Herr talman! Demokratin måste vinnas av varje generation. Demokratin får vi inte ta för given, och politiken måste ta ett ansvar för och vara medveten om vilka utmaningar vi kan stå inför och vilka hot mot demokratin som kan blåsa upp. Skrivelsen omfattar både en tillbakablick och vad som planeras framåt. Vi har i vår motion och i våra reservationer koncentrerat oss på den framåtsyftande delen. Vi står nu inför ett riksdagsval, och en mandatperiod är snart slut. Valdeltagandet är ett uttryck för demokratins förankring i samhället, och alla önskar vi att valdeltagandet blir högt i september. Regeringen har vidtagit en hel del åtgärder för att öka valdeltagandet. I vår motion pekade vi på ytterligare en åtgärd som vi såg var effektfull, nämligen demokratiambassadörer som i tidigare val hade samtalat direkt med röstberättigade i områden med lågt valdeltagande. I motionen pekade vi på möjligheten att återinföra den satsning som gjorts tidigare. Men vi nöjde oss med att i den gemensamma skrivningen i utskottets betänkande lyfta fram denna åtgärd och peka på att den har haft en mycket positiv effekt, vilket alla utvärderingar har påvisat. Herr talman! Politiken har ett ansvar att värna demokratin. Men också civilsamhället har en betydelsefull roll i att sprida och arbeta med de demokratiska principerna. I skrivelsen pekas främst trossamfunden ut som mottagare av stöd för att stimulera till informationsinsatser inför de allmänna valen. Trossamfunden har en mycket viktig roll i ett demokratiskt samhälle. Men vi menar att även andra folkrörelser, exempelvis idrottsrörelsen och handikapprörelsen men även företagarnas organisationer och de fackliga organisationerna, har ett ansvar och bör kunna få stöd för sitt arbete med att stimulera ett ökat valdeltagande. Den stora knäckfrågan i detta betänkande är dock frågan om politisk information i skolan. Frågan är komplicerad. Jag är ändå glad att vi i utskottet har haft en djup diskussion och kunnat enas om en gemensam text. Detta är nämligen en fråga där vi inte bör ha några politiska skiljelinjer. Ska skolan under rektors ansvar kunna göra begränsningar i fråga om vilka partier som ska bjudas in för att ge valinformation i skolan? Först ska vi slå fast: Skolan är ingen allmän plats, och rektor ansvarar för vad som sker inom skolan och hur exempelvis en information eller en valdebatt ska organiseras. Men även skolan lyder under Sveriges grundlagar. Likabehandlingsprincipen gäller här precis som i resten av samhället, liksom att inget parti får utestängas på grund av sina åsikter. Ska en begränsning ske måste det vara på objektiva grunder. JO och JK har uttalat sig i enskilda fall som har blivit anmälda, och Skolverket och SKL har informationsmaterial som baseras på dessa uttalanden. Det råder en stor osäkerhet om tolkningen av begränsningsmöjligheterna och objektivitetskriteriets förlängning. Många skolor överväger möjligheten att inte släppa in några partier över huvud taget inför höstens val. Det tycker jag och Socialdemokraterna skulle vara mycket olyckligt. I går var alla partier i riksdagen inbjudna till utbildningsministern för information och överläggning. JO, JK och Skolverket informerade om sin syn på rättsläget. Diskussionen avslutades med att utbildningsministern meddelade att regeringen tänkte tillsätta en juristutredning med en parlamentarisk referensgrupp som ska se över frågan och eventuellt föreslå ändringar i skollagen, dock inte i grundlagen. Det tycker vi från Socialdemokraterna är bra. Det är också bra att Skolverket, utifrån gårdagens diskussion, gör en genomgång av sitt material för att se om skrivningarna kan uppfattas som oklara och tolkas på olika sätt. Även JK och JO kommer att gå igenom sina skrivningar och se om behov finns av att klargöra vissa ståndpunkter. Utredningen kommer inte att kunna ge någon ytterligare vägledning till höstens val, men det är bra att frågan ses över på ett djupare sätt. Riksdagen måste ha ett bra och rättssäkert underlag att luta sig mot om det skulle bli tal om att förändra något i lagstiftningen. Den sista frågan som jag vill ta upp gäller universitetens och högskolornas ansvar för demokratin. Grundskolan och gymnasieskolan har ett klart uttalat demokratiuppdrag: Skolan ska stå för en demokratisk fostran. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Detta står i skollagen. Men i högskolelagen finns inget motsvarande. I högskolornas verksamhet ska vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas, och forskningens frihet har en grundläggande betydelse för det demokratiska samhället. Lagen ger universiteten ett ansvar för att främja bland annat hållbar utveckling och jämställdhet, men ger inget uttryckligt uppdrag att främja medvetenhet om demokrati och mänskliga rättigheter. Vi ser inte att det behöver vara någon motsättning mellan forskningens frihet och ett uppdrag att ta ett ansvar för att främja en ökad medvetenhet om demokrati och mänskliga rättigheter. Vi tycker att frågan bör bli föremål för en utredning. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till våra reservationer 1 och 2.

Mia Sydow Mölleby (V)

Anf. 50 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Vi diskuterar betänkandet med anledning av skrivelsen En politik för en levande demokrati . Självklart står jag bakom samtliga reservationer där jag finns med, och jag delar helt Helene Peterssons uppfattning om dem. Jag tänker tala om reservation 3 från Vänsterpartiet, som jag yrkar bifall till. Denna reservation handlar om insatser för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Jag vill börja med att säga att inget av det som föreslås i skrivelsen är direkt fel. Det är inte därför som jag har en reservation. Men det är alldeles för lite och bygger inte heller på den kunskap som finns och den utveckling som vi kunnat se de senaste åren. I samband med att skrivelsen släpptes skrev tre ledande experter på högerextremism en debattartikel i Dagens Nyheter där man pekade på brister i regeringens slutsatser. De är några av alla de experter som har varit med i arbetet inför skrivelsen utifrån att de faktiskt är just experter. Ändå valde regeringen att inte använda deras kunskap när man drog sina slutsatser och föreslog åtgärder. Experterna kritiserade bland annat att man i skrivelsen har landat i att huvudsakligen föreslå sociala insatser för ungdomar som förebyggande åtgärd mot alla former av extremism och att man inte tar hänsyn till de ideologiska skillnader som finns mellan vänsterextremism, högerextremism och våldsbejakande islamism som utreds i skrivelsen. Experterna menar också att man måste ha olika insatser för olika former av extremism om arbetet ska vara framgångsrikt. Men det väljer alltså regeringen att bortse från. Jag anser att det är väldigt beklagligt och anmärkningsvärt att regeringen inte använder den kunskap som faktiskt finns inom området. Förutom att de ideologiska drivkrafterna är olika ser vi också av utvecklingen de senaste åren att hoten från de olika miljöerna skiljer sig åt. Den högerextrema miljön är den som rent konkret är det största faktiska hotet mot människors liv och demokratin. Vi har sett hur svenska högerextremister har attackerat politiska motståndare och fredliga demonstranter, till exempel vid demonstrationen i Kärrtorp och vid attacken mot feminister i Malmö den 8 mars. För ett par år sedan attackerades en partikamrat till mig, Daniel Riazat, vid ett möte i Dalarna av nazister. Attacker sker mot flyktingboenden, och antalet hatbrott utförda av nazister ökar. Säpo ger också uttryck för att det är den farligaste extremistmiljön vad gäller konkreta hot och attacker. Här är det också ett stort problem att möjligheterna för den högerextrema rörelsen att visa upp sig har ökat. Det bidrar till en väldigt farlig normalisering. Hets mot folkgrupp är förbjudet i Sverige. Att bära nazistiska symboler är förbjudet. Ändå gav polisen tillstånd till den nazistiska organisationen Svenska motståndsrörelsen att marschera genom Stockholms gator på 75-årsdagen av kristallnatten. Man ingrep inte heller mot demonstrationen, som faktiskt var en marsch genom staden. Man ingrep inte när de bar sköldar med samma symboler som användes under pogromerna i Nazityskland. Dessa symboler faller självklart in bland de symboler som ingår i hets mot folkgrupp. De personer som organiserar dessa demonstrationer nås inte av sociala insatser. Men att de tillåts att visa upp sig och demonstrera, trots att de begår brott, flyttar gränserna för vad som är okej. Det skrämmer människor till tystnad, och det är ett mycket allvarligt hot mot demokratin. Ska arbetet mot extremism vara framgångsrikt måste givetvis polisen använda de lagar som finns och göra det på rätt sätt. Det är skillnad på de olika extremistmiljöerna, och ska man på allvar kunna göra något måste arbetet bygga på mycket mer specifik kunskap. Det räcker inte med sociala insatser för ungdomar. För att kunna värna demokratin och skydda människor som uttrycker sina åsikter på demonstrationer, på politiska möten eller på nätet måste man använda de expertkunskaper som finns och inte klumpa ihop alla extremister i en enda sörja. Regeringen måste lyssna på expertisen och anpassa insatserna. Självklart är också sociala villkor viktiga, och sociala insatser behövs. Regeringen konstaterar i sin skrivelse att ökad arbetslöshet, diskriminering, försämrad ekonomi med mera i utsatta områden kan vara en grogrund för individer att söka sig till antidemokratiska miljöer. Det är då anmärkningsvärt att man ändå inte kommer med några förslag för att ändra de stora skillnader i livsvillkor som råder i det svenska samhället i dag. Regeringen fortsätter med en politik som ökar klyftorna och det man själv kallar utanförskapet, och sedan föreslår man samverkan mellan polis, skola och sociala myndigheter som främsta insats mot extremism. Så kan man givetvis arbeta om man tänker att det är konsekvenserna av sin politik man ska ta hand om. Men att kalla det förebyggande insatser, när man inte gör någonting åt orsakerna till radikalisering, är knappast ärligt. Vänsterpartiet menar att verkligt förebyggande arbete handlar om en politik för minskade klyftor, insatser mot barnfattigdom, segregation, bostadsbrist och arbetslöshet. Därmed yrkar jag, som sagt, bifall till reservation nr 3.

Cecilia Brinck (M)

Anf. 51 Cecilia Brinck (M)

Herr talman! Vi som har förmånen att leva i en stabil demokrati tenderar att ta den för given. För oss är det självklart att kunna göra det vi gör i dag: delta i det offentliga politiska samtalet, framföra våra åsikter utan risk för repressalier från myndigheterna, ta del av offentliga handlingar och på det sättet informera oss, skriva vad vi vill, ta del av den information vi väljer att ta del av och inte minst vart fjärde år i fria, allmänna och hemliga val påverka hur och av vem landet styrs. I efterdyningarna av valet till EU-parlamentet, där bara hälften av de röstberättigade valde att delta, känns detta extra viktigt att påpeka. Den rätt vi - eller somliga av oss - tycks ta ganska lätt på dör människor för i andra länder. Med risk för att tala i klichéer - något som man alltid bör försöka undvika - vill jag ändå påminna kammaren om att den rätten inte får tas för given här heller. Det är inte så att demokratin är hotad i Sverige - det är den inte. Men den måste vårdas, och dess viktiga beståndsdelar måste omhuldas. Vi måste bedriva ett aktivt arbete för att främja demokratin även här. Det är i det ljuset jag tycker att man ska läsa regeringens skrivelse om en politik för en levande demokrati. Herr talman! Konstitutionsutskottet har behandlat denna skrivelse och tycker att den innehåller många goda tankar, goda idéer och förslag. Utgångspunkten är - och nu citerar jag; därav det något mer högtravande språket - att "tendenser och omständigheter såsom teknikutvecklingen, tillståndet i ekonomin, större händelser i omvärlden och förändringar i befolkningens värderingar och normer påverkar villkoren för det demokratiska styrelseskicket. För att folkstyrets former ska vara relevanta måste demokratin ständigt utvecklas. Samtidigt bör möjligheterna till inflytande och delaktighet vara utformade efter individens förutsättningar. Den offentliga makten ska utgå från människor, och varje individ ska ha makt över de beslut som rör den egna vardagen." Så skriver regeringen i inledningen, och utskottet har inget att invända mot denna beskrivning. Jag tänker helt kort nämna några av de åtgärder som presenteras i skrivelsen, för att sedan koncentrera mig på ett område - detsamma som Helene Petersson nyss talade om - nämligen det som handlar om politiska partiers möjlighet att delta i skolan. Först vill jag göra ett svep över en del andra förslag. Det första jag vill nämna är en satsning för att öka valdeltagandet bland unga, som Ungdomsstyrelsen - det hette den till för ett par månader sedan - numera Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har ett övergripande ansvar för. Regeringen vill också satsa på att öka representativiteten i de folkvalda församlingarna, på olika sätt att stärka förtroendevalda politiker i deras roll och på insatser för att stärka ungas demokratiska värderingar. Åtgärder för att förebygga våldsbejakande extremism - och då talar vi om både höger och vänster - är andra viktiga inslag i regeringens demokratipolitik. Herr talman! Nu kommer jag till den viktiga, och knepiga, frågan om politiska partiers medverkan i skolan. Det är en svår fråga, som Helene Petersson nyss förtjänstfullt redogjorde för. Det cirkulerar ganska många, sinsemellan rätt olika, uppfattningar om vad som egentligen gäller. Den som vill ha en detaljerad redogörelse för rättsläget hänvisas till utskottets betänkande, där det är ganska utförligt beskrivet. Man kan också ta del av Skolverkets anvisningar och SKL:s anvisningar, som går att ladda ned på respektive hemsidor. I likhet med regeringen vill jag konstatera att utgångspunkten är att det är viktigt att skolelever inför skolvalen får så goda förutsättningar som möjligt att kritiskt bedöma och bilda sig en uppfattning om de olika politiska alternativen. Skolelever ska kunna komma i kontakt med representanter för de politiska partierna eller deras ungdomsorganisationer. Dessa kontakter är också betydelsefulla för att skapa möjligheter och förutsättningar för ungdomars eget politiska engagemang. En minimilösning, som i och för sig är tänkbar, är naturligtvis att ingen får komma. Det är åtskilliga skolor - faktiskt mer än hälften, 55 procent, enligt en kartläggning som Ungdomsstyrelsen gjorde i samband med valet 2010 - som väljer den vägen: Ingen får komma. Men det är inte tillfredsställande. Det är inte bra. Skolverket, och andra, konstaterar att den lösningen är svår att förena med skolans demokratiuppdrag. För att undanröja eventuella oklarheter om vad som gäller har regeringen aviserat en översyn av regelverken som ska förtydliga hur rektorer kan agera och hur man kan göra avgränsningar av formerna för politiska partiers tillträde till skolan. Utskottet välkomnar detta. Herr talman! Jag vill avsluta med att återigen citera direkt ur skrivelsen. Varför hitta på en egen, halvtaskig formulering när någon annan redan har kommit på en som är mycket bättre? "Målet för demokratipolitiken är en levande demokrati där individens möjligheter till inflytande förstärks och de mänskliga rättigheterna respekteras. En levande demokrati innebär att makten ska utgå från människorna och att varje individ ska ha makt över de beslut som rör den egna vardagen och känna förtroende för fattade beslut som rör den enskilde individen." Just så är det, herr talman, och därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Karin Granbom Ellison (FP)

Anf. 52 Karin Granbom Ellison (FP)

Herr talman! I år är det alla tiders valår. För första gången i svensk historia hålls det allmänna val till alla de fyra nivåerna, från kommuner till Europaparlamentet, under ett och samma år. Med dagens valsystem kommer det inte att ske igen förrän år 2034. Val är demokratins höjdpunkt. Väljarna lämnar då sina röster. De påverkar vilken politik som ska föras, utkräver ansvar och ger förtroende och mandat till dem som ska representera dem för kommande mandatperiod. Regeringsformen, som nämndes här tidigare, lägger grunden för vårt svenska statsskick och inleds med orden: All offentlig makt i Sverige utgår från folket. I många av världens länder är demokrati och mänskliga rättigheter fortfarande en dröm, fortfarande en längtan. I kampen för detta offrar människor sitt allt. Även i Sverige var det en kamp att införa demokrati. Vi firar snart hundra år av demokrati i vårt land. Som folkpartist framhåller jag förstås gärna att det var under den liberale statsministern Nils Edéns ledning som den proposition lades fram som ledde fram till allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Fria allmänna val är en förutsättning för att ett land ska kunna kalla sig demokrati. Att kunna välja sina politiker i allmänna val är nödvändigt för en demokrati, men det räcker inte. Det krävs också individuella fri- och rättigheter. Yttrandefrihet, mötesfrihet och pressfrihet krävs för att kunna skapa och hävda åsikter. I Sverige infaller snart ett annat demokratijubileum, nämligen 250-årsfirandet av svensk yttrandefrihet. År 1766 fick Sverige med liberaler i täten världens första tryckfrihetsförordning. Demokratin blir aldrig färdig utan måste ständigt utvecklas. Demokratin måste också vinnas för varje generation. Vårt samhälle och omvärlden förändras, och därför behövs nya tag för att skydda och utveckla demokratin. Detta innebär nya krav på hur inflytande, insyn, delaktighet och ansvar ska kunna utkrävas. Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen som vi debatterar i dag. Den heter En politik för en levande demokrati . Där ges en lägesbild av svensk demokrati, de utmaningar som regeringen ser och vilka åtgärder som ska vidtas för att stärka vår demokrati. Skrivelsen är bra. Det verkar också de flesta i riksdagen tycka eftersom det är få reservationer. Jag vill göra några reflexioner inom skrivelsens område, men också peka på andra viktiga insatser för demokratin som inte utvecklas i just detta betänkande men är väl så viktiga för demokratin. När det gäller valdeltagande har Sverige i internationell jämförelse ett högt sådant. Vi ser dock att vissa grupper deltar i betydligt lägre grad. Det gäller främst unga och utrikes födda. Det finns också geografiska områden där valdeltagandet är mycket lågt. Under den senaste tioårsperioden har Folkpartiet vid fem tillfällen publicerat rapporter som vi kallar Utanförskapets karta där vi ringar in de områden i Sverige som i särskilt hög grad präglas av utanförskap. Den senaste upplagan presenterades för några veckor sedan av Erik Ullenhag. En av de tre faktorer som mäts är valdeltagandet, och en glädjande utveckling är att valdeltagandet i det senaste valet ökade i landet som helhet men allra mest i utanförskapsområden. Den demokratiklyftan har alltså krympt en aning, men den är fortfarande alldeles för stor. I utanförskapsområdena är det ungefär dubbelt så hög andel som avstår från att utnyttja sin rösträtt jämfört med övriga Sverige. Att bryta utanförskapet är den kanske viktigaste sociala utmaningen, och den har också med demokrati att göra. Att stärka den demokratiska medvetenheten handlar om många frågor, bland annat om att varje samhällsmedborgare ska ha kunskap om sina politiska rättigheter och demokratins spelregler. Det är viktigt att varje individ har kompetens för att kunna vara delaktig i den demokratiska processen. Då kommer man direkt in på skolan. Så många som var fjärde 15-årig pojke kan i dag inte läsa en avancerad text. Bristande ämneskunskaper ger unga svårigheter att analysera och bedöma uttalanden. Än mindre får de redskap att själva hävda genomtänkta åsikter och delta i det demokratiska samtalet. Regeringens reformarbete under Jan Björklunds ledning för att unga ska få goda kunskaper i skolan handlar inte bara om att stärka individen utan är också en genuin insats för demokratin. I dagens betänkande tar vi upp frågan om politiska partier i skolan. Det är angeläget att ungdomar får träffa politiker - det är en del av att skapa intresse för politik och demokrati och för att utöva inflytande. Samtidigt har jag stor förståelse för att skolor inte vill släppa loss extremister i skolan som inte respekterar elevernas lika värde och skolans värdegrund. Utbildningsministern meddelade i går att regeringen kommer att tillsätta en utredning om politiska partiers tillträde till skolan. Vi har i utskottet i enighet välkomnat ett sådant initiativ. Regeringen med Maria Arnholm i spetsen presenterade i mars en ungdomspolitisk proposition vid namn Med fokus på unga - en politik för goda levnadsvillkor, makt och inflytande . Den ska upp till debatt här i kammaren nästa vecka. I propositionen föreslås flera insatser för att stärka ungas inflytande över samhällsutvecklingen. I maj fattade regeringen beslut om ytterligare uppdrag för att stödja ungas deltagande i politiken. Det handlar om att det i ett antal kommuner startas försöksverksamhet med introduktionsprogram och mentorskap för unga förtroendevalda. Detta görs för att färre unga ska hoppa av sina uppdrag. Det handlar även om att öka informationen till unga om möjligheten att lämna medborgarförslag. Unga under 18 år har samma rätt som vuxna att lämna medborgarförslag, men de gör det i låg grad. Syftet med dessa insatser för ökad medvetenhet att lämna medborgarförslag är förstås att ungdomar starkare ska kunna hävda sina intressen och förslag. Inför EU-valet sade demokratiminister Birgitta Ohlsson att hennes mål var ett minst 50-procentigt valdeltagande. Valdeltagandet beror förstås på många saker, inte minst sakpolitiken och om det är intressanta kandidater. Till det går det att göra stödinsatser, och regeringen satsade särskilt på att få unga att rösta. Det har handlat om att ge kunskap om EU-valet på ett lättillgängligt sätt, och för första gången arrangerades skolval till Europaparlamentet. Att valdeltagandet ökade i Sverige i år, att demokratiministerns mål nåddes, samtidigt som valdeltagandet backade i många andra länder är en demokratisk framgång för vårt land. En fungerande demokrati förutsätter ett rättvist valsystem. I KU har vi under mandatperioden och det senaste året debatterat ett flertal betänkanden för reformer av valsystemet. Vår första debatt handlade om grundlagsändringar, och beslut som togs då gör att valet i år hålls den andra söndagen i september och att spärren för personvalet sänks till 5 procent också i riksdagsvalet. Folkpartiet har länge arbetat för att stärka personvalet. Kryssen blir nu allt viktigare. Ju fler väljare som utnyttjar möjligheten att sätta personkryss, desto mer makt hamnar i väljarnas egna händer. I EU-valet var det strax över hälften som satte kryss, men i senaste riksdagsvalet var det bara drygt en fjärdedel. Efter valet har regeringen för avsikt att följa upp personvalet med en studie för att se hur det påverkar kampanjer, valdeltagande och nominering och val av kandidater. Det är utmärkt. Vårt valsystem behöver regelbundet utvärderas för att säkerställa att det fungerar så demokratiskt som möjligt. Valet 2010 visade att det krävs vissa reformer av Sveriges vallag och grundlag. En vallagskommitté tillsattes och presenterade två utredningsbetänkanden, regeringen har lämnat propositioner och här i riksdagen har vi påbörjat behandling och tagit beslut för ändringar. Många förändringar träder i kraft först vid valet 2018, men jag hoppas att redan gjorda erfarenheter och ökad medvetenhet hos valförrättare och valarbetare leder till förbättrade val. Jag vill avsluta med att säga att jag hoppas att kommande valkampanj och framtida politiskt arbete kan bedrivas under trygga förutsättningar. För att demokrati ska fungera är det grundläggande att det ständigt kan pågå ett respektfullt samtal om vår framtid. Med tanke på att detta är KU:s sista debatt för mandatperioden vill jag tacka utskottets ledamöter för ett gott arbete i utskottet. Slutligen yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet!

Per-Ingvar Johnsson (C)

Anf. 53 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! I betänkandet från konstitutionsutskottet behandlar vi regeringens skrivelse En politik för en levande demokrati och dessutom tolv motionsyrkanden. Skrivelsen innehåller regeringens bedömning av vilken inriktning demokratipolitiken bör ha och vilka utmaningar politiken ska inriktas mot. De åtgärder som regeringen nu planerat för att förverkliga inriktningen redovisas i skrivelsen som vi har på riksdagens bord. Vi i konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna och avslår motionerna. Regeringen skriver att inriktningen i arbetet med att uppnå målen för demokratipolitiken måste utgå från de utmaningar som samhällsutvecklingen ställer på demokratin. Regeringen skriver vidare: Tendenser och omständigheter såsom teknikutvecklingen, tillståndet i ekonomin, större händelser i omvärlden och förändringar i befolkningens värderingar och normer påverkar villkoren för det demokratiska styrelseskicket. Folkstyrets former måste därför ständigt utvecklas och möjligheterna till inflytande och delaktighet utformas efter individens förutsättningar. Den offentliga makten ska utgå från människorna, och varje individ ska ha makt över de beslut som rör den egna vardagen. Regeringen menar att inriktningen för det fortsatta arbetet med att förverkliga målet för demokratipolitiken har fem utgångspunkter: ett högt och mer jämlikt valdeltagande, ett breddat och jämlikt deltagande i de folkvalda församlingarna, stärkta möjligheter till inflytande, insyn och delaktighet mellan valen, en ökad demokratisk medvetenhet samt värnande av demokratin mot våldsbejakande extremism. Regeringen ser alltså valdeltagandet som ett uttryck för demokratins förankring i samhället. Regeringen avser därför att verka för ett högt och mer jämlikt valdeltagande. Regeringen uttalar också som sin avsikt att ge Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, tidigare Ungdomsstyrelsen, i uppdrag att fördela medel till organisationer i syfte att öka valdeltagandet. Denna myndighet, tidigare Ungdomsstyrelsen, får även i uppdrag att genomföra skolval och ta fram stödmaterial för lärare i grund- och gymnasieskolorna om hur man ska hantera politisk information i skolorna. Just frågorna om skolval, partiernas medverkan i skoldebatter och andra politiska aktiviteter på skolorna i höst är, som jag ser det, svåra att hantera för skolorna med de regler som nu finns från Skolverket. Alla eller inga partier eller ungdomsförbund känns inte som någon bra lösning. Herr talman! Jag och Centerpartiet delar naturligtvis den syn på hur demokratin i Sverige ska vidareutvecklas som regeringen framför i skrivelsen. Jag vill dessutom att vi ska stödja andra länder i deras demokratiutveckling. Det är en viktig del för en fredlig utveckling i världen. Ett av mina tydligaste minnen från den här mandatperioden i riksdagen tror jag kommer att vara det besök som vi i en grupp från konstitutionsutskottet gjorde vintern 2013 i Moskva. Vi var där under vinterns värsta snöstorm för att diskutera yttrandefrihet, korruption, valfusk och mänskliga rättigheter med några utskottsordförande i den ryska duman, med ledningen för den ryska riksrevisionen, med det ryska journalistförbundet, med presidentens råd för mänskliga rättigheter och med några andra organisationer. Det är viktiga frågor för en levande demokrati. De flesta politiker vi mötte i Moskva tyckte i vart fall då, för ett och ett halvt år sedan, att Ryssland var på väg mot en ökad demokrati. Men, visst, de flesta lyfte fram att det tar tid att bygga demokrati. Det är viktigt att vi får perspektiv på vår egen demokrati, inte minst genom att besöka andra länder. Jag vill också framhålla att det är farligt att tro att vi själva är bäst på demokrati. Vi kan i vart fall alltid bli bättre.

Tuve Skånberg (KD)

Anf. 54 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Vi debatterar en politik för en levande demokrati. Det känns oerhört angeläget. Det är för KU:s del den sista debatten denna mandatperiod. Det betyder att det här anförandet kan vara mitt sista i riksdagen, om jag har rätt. Det kan hända att det finns någon annan debatt som jag ska delta i, men inte som jag vet. Det kan alltså vara den sista debatten jag deltar i, och så kan det också vara för flera andra av oss. Då är det väldigt passande att den handlar om just demokrati. Demokrati känns oerhört angeläget, och ledamöter från alla partier, med något undantag, har anmält sig för att tala om demokratins vikt. Winston Churchill sade 1947 de bekanta orden: Ingen påstår att demokrati är perfekt eller allvetande. I själva verket har det sagts att demokratin är den sämsta styrelseformen, om man undantar alla andra styrelseformer som prövats tid efter annan. Den danske statsvetaren och teologiprofessorn Hal Koch sade i sin bok Hvad er demokrati , som kom strax efter andra världskriget: Demokratin är inte självklar. Den måste återerövras av varje generation. Han sade det mot bakgrund av att demokratin var ung. Den hade genomlidit två världskrig. Ideologier som nazismen, fascismen och kommunismen hade gått i krig, högst konkret, mot demokratiska stater, och demokratin segrade. Mot den bakgrunden sade han: Demokratin är inte självklar. Det är värt att vi har den här debatten om demokratin. Det leder tankarna till vad man kan göra. Var är våra fiender till demokratin? Finns de i det här rummet? Här är vi alla överens om att vi ska rösta och använda demokratins redskap för att lösa konflikter. Men i förslaget i utskottets betänkande En politik för en levande demokrati - som jag nu yrkar bifall till, herr talman - pekar vi på de största hoten mot demokratin, som ligger i dem som inte bejakar det demokratiska synsättet. För ett halvår sedan pekade Säpo i en rapport på att när det gäller den våldsbejakande extremismen är det nynazister som utgör ett hot liksom våldsbejakande islamister som varit på jihadresor i Syrien och Somalia. Och det värsta hotet kommer från de autonoma miljöerna, vänsterextremt våld av grupper som går in i varandra, som Revolutionära fronten, Afa, Global intifada och liknande. Säpo sade då att det senare våldet är det allvarligaste. Man använder våld strategiskt och systematiskt, man gör "hembesök", hotar och förstör. Detta är det våld och den antidemokratiska kraft som vi alla måste kämpa emot. Jag ska gärna ge Vänsterpartiet rätt i att det inte är enkelt att klumpa ihop dem i samma orsakssammanhang och att det bara går att åtgärda på ett enda sätt. De har olika bevekelsegrunder och olika ideologier. Islamister och vänsterrevolutionära är inte stöpta i samma form. Nej, men de leder förvisso till samma hot mot det demokratiska samhället. Under våren fick demokratiminister Birgitta Ohlsson ta emot en rapport om det extremistiska våldet i Sverige. I rapporten varnar Säpo - den bygger mestadels på Säpos rapporter - för att just detta supervalår, med val till EU-parlamentet, riksdagen, landsting, regioner och kommuner, riskerar att bli ett år med urladdningar där dessa extrema grupper försöker göra sig breda. Säpo varnar inte minst för det islamistiska våldet men också för det vänsterextrema våldet. Vi har i alla partier fått ordentliga direktiv om hur vi ska genomföra valet så säkert och tryggt som möjligt. Och det är viktigt att vi uppmuntrar varandra och ger varandra en trygg miljö när vi möts på torg, att tonen mellan partierna är god och att vi inte uppmuntrar extremism eller ger extremisterna en hårsmån av utrymme, inte ens uppmärksammar deras avskyvärda sätt att äventyra demokratin. Regeringen har presenterat åtgärder för att öka kunskapen om våldsbejakande extremism i samhället. I första hand handlar det om yrkesgrupper som kommer i kontakt med personer som är i riskzonen att dras in i våldsbejakande extremistmiljöer eller redan är aktiva i sådana miljöer. Många av dem är väldigt unga. Just de som skulle ha rekryterats för ett demokratiskt arbete riskerar att gå in i Revolutionära fronten och kanske för en hel generation vara förlorade för demokratin. Jag vill även framhålla uppdraget till Ungdomsstyrelsen, som numera heter Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, att fortsätta fördela stöd till organisationer som verkar för att förebygga att individer dras in i våldsbejakande extremistmiljöer eller som stöder avhopp från sådana miljöer. Om det möjligen skulle vara det sista ordet jag säger i riksdagen vill jag gärna i all korthet berätta om det som ledamöterna i KU redan har hört men kanske inte åhörarna. Vid ett tillfälle var jag med på ett demokratiseminarium. En man som var tatuerad över hela kroppen med svenska flaggan och med hakkors och liknande nazistiska symboler kom fram och frågade om jag var Tuve Skånberg. Jag svarade ja, och då berättade han att det var han som hade hotat mig till livet ett par år tidigare. Han hade suttit i fängelse i två år för det hotet och ville nu be om förlåtelse. Jag kramade då om min tilltänkte mördare som hade hotat mig och familjen till livet. Det är en seger för demokratin när försoning och möjlighet att förlåta är starkare och överträffar våldsbejakande extremism.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2014-06-12
Beslut: 2014-06-12

Förslagspunkter: 20, Acklamationer: 7, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

2014-06-12Protokoll 2013/14:124

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2013/14:333

Förslagspunkter och beslut i kammaren

En politik för en levande demokrati
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
En politik för en levande demokrati
Utskottets förslag:
Demokratiambassadörer m.m.
Utskottets förslag:
Demokratiambassadörer m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Stimulera ökat valdeltagande genom stöd till fackliga organisationer m.fl.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Reservation 1 (S, V)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 95 0 17
M 94 0 0 13
MP 17 0 0 8
FP 15 0 0 9
C 19 0 0 4
SD 19 0 0 1
KD 15 0 0 4
V 0 14 0 5
Totalt 179 109 0 61
Ledamöternas röster
Stimulera ökat valdeltagande genom stöd till fackliga organisationer m.fl.
Utskottets förslag:
Reservation 1 (S, V)
Nationella riktlinjer för rektorernas beslut om lokal medverkan av riksdagspartier m.m.
Utskottets förslag:
Nationella riktlinjer för rektorernas beslut om lokal medverkan av riksdagspartier m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Universitetens och högskolornas ansvar för att främja unga människors engagemang för grundläggande demokratiska värderingar m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Reservation 2 (S, V)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, V)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 95 0 17
M 94 0 0 13
MP 17 0 0 8
FP 15 0 0 9
C 19 0 0 4
SD 19 0 0 1
KD 15 0 0 4
V 0 14 0 5
Totalt 179 109 0 61
Ledamöternas röster
Universitetens och högskolornas ansvar för att främja unga människors engagemang för grundläggande demokratiska värderingar m.m.
Utskottets förslag:
Reservation 2 (S, V)
Utredning om demokratisk delaktighet och inflytande
Utskottets förslag:
Utredning om demokratisk delaktighet och inflytande
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Värna demokratin mot våldsbejakande extremism
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Reservation 3 (V)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (V)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 95 0 0 17
M 94 0 0 13
MP 17 0 0 8
FP 15 0 0 9
C 19 0 0 4
SD 19 0 0 1
KD 15 0 0 4
V 0 14 0 5
Totalt 274 14 0 61
Ledamöternas röster
Värna demokratin mot våldsbejakande extremism
Utskottets förslag:
Reservation 3 (V)
En mer aktiv svensk demokratipolitik inom EU
Utskottets förslag:
En mer aktiv svensk demokratipolitik inom EU
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Öppen redovisning av bidrag till partierna
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Öppen redovisning av bidrag till partierna
Utskottets förslag:
En ny bred maktutredning
Utskottets förslag:
En ny bred maktutredning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	0	95	17
M	94	0	13
MP	17	0	8
FP	15	0	9
C	19	0	4
SD	19	0	1
KD	15	0	4
V	0	14	5
Totalt	179	109	61