Anf. 83 Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag tackar för en intressant debatt denna eftermiddag. Särskilt tackar jag Centern och Liberalerna för det goda samarbete vi haft kring budgetpropositionen som vi nu ska besluta om. Jag tackar också er som deltar i debatten för bra och konstruktiva inlägg.
Debatten har handlat mycket om gängkriminaliteten, med all rätt. Jag ska också komma in på det temat mot slutet. Men i dag hade jag tänkt börja i en annan ände, med en fråga som är minst lika viktig som gängkriminaliteten men som jag tycker får alltför lite utrymme.
Det är en fråga som inget av högerpartierna - Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna - nämnde med ett endaste ord i sina inlägg. Inte ens Linda Westerlund Snecker gjorde det, vilket jag trodde att hon skulle. Maria Strömkvist gjorde det. Johan Pehrson gjorde det.
Det jag talar om är mäns våld mot kvinnor. Jag tänkte börja i den änden.
De senaste tre åren har 48 kvinnor mördats av en man som man tidigare haft en relation med. Det är nästan en kvinna var tredje vecka. Morden har ofta föregåtts av åratal - ja, kanske decennier - av misshandel, övergrepp, trakasserier och hot från mannen men inte sällan också av misstänkliggörande och skuldbeläggande från omvärlden. "Ja, men om han nu är så elak, varför lämnar hon honom inte?" Så har det kunnat låta. Så lägger man skulden på brottsoffret, på kvinnan som ofta försöker skydda och värna inte bara sig själv utan också sina barn. Det förhållningssättet är ett svek mot de kvinnorna.
Jag vill vara väldigt tydlig här. Den här regeringen har två prioriteringar på det kriminalpolitiska området. Den ena är att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten, vilket jag strax ska återkomma till. Den andra är att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våldet i nära relationer, och där är det hedersrelaterade våldet en del. Dessa två prioriteringar är likvärdiga.
När det gäller mäns våld mot kvinnor är jag väldigt stolt över det vi gjort sedan vi tillträdde för sex år sedan.
Vi har gjort stora satsningar på polisen. Polisen har nu mer pengar än någonsin och fler anställda än någonsin, och vi har fler poliser än någonsin. Polislönerna har höjts. Polisen har fått en modern organisation med bättre teknik, fler kameror och bättre rättsliga verktyg än man någonsin tidigare haft.
Detta har också möjliggjort en satsning mot brott i nära relationer. I år har 380 nya utredare rekryterats som är särskilt inriktade på sexualbrott, våld i nära relationer, våld mot barn och hedersrelaterade brott. Det är en mycket viktig satsning för att kunna lagföra fler gärningsmän.
Vi har också skärpt straffen på de här områdena. Med samtyckeslagstiftningen från 2018, vår viktigaste straffrättsliga reform förra mandatperioden, fick Sverige inte bara den strängaste sexualbrottslagen någonsin utan också en modern lagstiftning som utgår från det självklara att sex ska vara frivilligt och att allt annat är ett övergrepp. Vi ser nu glädjande nog att flera länder vill ta efter den lagstiftningen.
I år skärpte vi straffet för mord. Vi pekade då särskilt ut mord på en närstående, som ska ge livstids fängelse i ökad utsträckning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet
När det gäller hedersbrott införde vi vid halvårsskiftet en ny straffskärpningsgrund och utreseförbud för att skydda barn som riskerar att giftas bort eller könsstympas. Den lagstiftningen har varit på plats i mindre än sex månader, och utreseförbudet har redan tillämpats 14 gånger. Det har alltså redan räddat många barn från ett fruktansvärt öde.
När det gäller sexköp och prostitution och människohandel, som ju är en annan form av exploatering av kvinnor och barn, har vi ändrat lagen så att den som köper sex av en kvinna utsatt för människohandel nu kan straffas också för våldtäkt och inte bara för sexköp. Det ger förstås en mycket högre straffskala.
Jag tror inte att någon kunnat missa hur polisen under det här året har skruvat upp trycket mot människohandel och sexköp. Det har ju uppmärksammats inte minst efter att någon kändis och någon politiker åkte fast. Så kan det gå. Det är en påminnelse om att polisen jagar de här nätverken och att ingen står över lagen.
Vi har tittat på polisen, på straffen, på människohandel men också på brottsoffren. Vi har sett till att brottsofferjourer och kvinnojourer nu har mer pengar att röra sig med än någonsin tidigare, och vi har gjort så att den som utsatts för sexualbrott nu får ett målsägandebiträde redan vid anmälan - mycket tidigare än vad som förut var praxis. Dessutom har vi ökat möjligheterna att sätta fotboja på de män som förföljer sina före detta och har brutit mot kontaktförbudet.
Det här är bara ett axplock av allt vi gjort på detta område. Det finns mycket mer att redovisa, men jag måste ju också hinna med att berätta om det vi ska göra härnäst under de kommande åren.
Vi kommer naturligtvis att gå vidare med ökade insatser från polis och åklagare men också med mer straffrätt.
Vi kommer att skärpa straffen för sexualbrott ytterligare. Vi gör en översyn av straffskalorna där. Det gäller bland annat sexuellt ofredande och våldtäkt.
Vi ska ta bort böter från straffskalan för sexköp. Det ingår också i översynen.
Vi ska införa ett särskilt hedersbrott med en särskild straffskala efter mönster från det kvinnofridsbrott som vi socialdemokrater införde för 20 år sedan och som varit en oerhörd framgång för att få upp straffskalorna i det avseendet. Med ett särskilt hedersbrott får vi en avsevärt strängare straffskala också för de brotten.
Vi ska ta fram en ny nationell strategi mot våld mot barn. I samband med det kommer vi också att lägga fram förslag om ett nytt barnfridsbrott. Det innebär att om en man slår sin fru inför sina barn kommer också barnen att betraktas som brottsoffer och därmed bland annat kunna få skadestånd av sin pappa. Det är rimligt, för enligt min uppfattning begår mannen i den situationen ett brott inte bara mot kvinnan utan också mot sina egna barn. En sådan man sviker då sin viktigaste plikt i livet, som ju är att ge sina barn en trygg uppväxt, och det ska han bära ansvar för. Det är innebörden i det nya barnfridsbrottet, som vi kommer att kunna gå till Lagrådet med i början av nästa år och sedan till riksdagen med i mars.
Fru talman! Jag har pratat länge om vad vi har gjort och vad vi ska göra, framför allt när det gäller brottsbekämpning och straff. Men vi förstår ju alla att om vi verkligen ska komma någonstans, då måste vi också arbeta mycket mer förebyggande. Om mäns våld mot kvinnor ska upphöra, då är det männen som måste förändras.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet
Här måste vi ta en rejäl diskussion om hur det kan komma sig att det är män som begår så gott som alla brott mot kvinnor. Men inte bara det, det är också män som begår så gott som alla brott mot män. Kort sagt: Det är män som begår så gott som alla brott. Nästan 95 procent av alla som sitter i fängelse är män. Det är klart att man måste ställa frågor om det. Är det en naturlag? Måste det vara så? Varför är det så? Och vad kan vi göra åt det?
Det handlar förstås om ett långsiktigt arbete; det måste börja redan i barndomen. Våldsamma pojkar blir våldsamma män. Här finns bryggan över till det som ni har talat om hela eftermiddagen, nämligen gängkriminaliteten och det vi ser i en del av de utsatta områdena. De skjutningar och sprängningar vi ser nu och den organiserade kriminaliteten är ett resultat av strukturer som etablerades för länge sedan. Det vi gör nu, när vi sätter hårt mot hårt mot gängen, borde Sverige ha gjort för länge sedan. Det gjorde man inte då, och därför kunde dessa strukturer växa sig starka. Det blir svårare att rå på dem nu. Det blir dyrare och kommer att ta längre tid, men det kommer att gå.
För att vi ska lyckas med detta räcker det dock inte bara med de hårdare tagen, utan vi måste också öka integrationstakten ytterligare. Våra reformer under den förra mandatperioden innebar att nyanlända kunde komma i arbete mycket snabbare än under alliansåren; jag tror att etableringstiden för nyanlända nästan halverades under den förra mandatperioden. Socialbidragstagandet sjönk. Detta är bara ett exempel.
Detta är bra, och det måste fortsätta. Vi måste dock också se vilka normer, värderingar och sociala förutsättningar som utgör grogrunden för kriminaliteten.
Precis det könsmönster som jag talade om tidigare finns också avspeglat i de utsatta områdena och i den här typen av brott. Det är pojkarna som dras in i gängkriminaliteten; det är nästan aldrig flickorna. Det är snarare tvärtom - det går ofta ganska bra för flickorna. De gör bra ifrån sig i skolan, får fina betyg och kan göra den där klassresan och bryta upp från klassamhällets förtryck och begränsningar. Men det går ofta mycket sämre för deras bröder. Här måste vi fråga oss vilka normer, värderingar och förväntningar som dessa pojkar växer upp med och hur vi kan påverka och förändra detta så att det helt enkelt går bättre för dem.
Här har Sverige, menar jag, trots allt ganska bra förutsättningar. Sverige är i grunden en välfärdsstat byggd på idén om generell välfärd. För att förebygga brott måste välfärden vara stark; det är min bestämda uppfattning. Det måste finnas en bra skola, bra socialtjänst, bra fritidsverksamhet och bra barnomsorg och mödravård oavsett var man bor i Sverige, och detta måste nå alla.
Det får inte vara som i Hjällbo i Göteborg, som jag besökte för ett par månader sedan. Det var ett i övrigt väldigt bra besök; jag träffade många härliga barn, lärare och ledare. Men jag fick höra att i Göteborg får inte barn till arbetslösa någon fritidsverksamhet efter skolan, trots att det kanske är just dessa barn som behöver det allra mest. Efter skolan delas barnen upp - de barn vars föräldrar har ett arbete får gå på fritis; de barn som har arbetslösa föräldrar får gå hem. I värsta fall hamnar de hängande på torget med äldre som de absolut inte ska umgås med. Det är pojkarna som hamnar där; det är väldigt sällan flickor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet
Varför är det då så i Göteborg och i många andra kommuner? Detta är kommunala beslut, men alla politiska beslut kan ju ändras. Politik har betydelse också i detta avseende.
Vi gör nu enorma satsningar på brottsbekämpning från statens sida. Ingen kan längre tvivla på den här regeringens beslutsamhet när det gäller att bekämpa gängen. Vi sätter av pengar. Vi skärper straffen. Vi sätter upp kameror. Vi fyller fängelser med de gängkriminella, och vi bygger fler fängelser, som flera er har varit inne på. Men vi måste också bryta nyrekryteringen.
För att detta ska fungera måste kommunerna nu, enligt min uppfattning, svara upp när det gäller det brottsförebyggande arbetet och satsa på skolor i de utsatta områdena samt satsa på socialtjänsten, på fritis och på idrott, musik, kultur, teater och allt annat som lyfter dessa områden.
Det ber jag nu om att kommunerna ska göra. Jag ber förresten inte - jag så gott som kräver att de gör det i den här situationen, inte minst mot bakgrund av att jag vet att kommunsektorn går med över 40 miljarder i överskott i år. Då måste det finnas utrymme för brottsförebyggande insatser. Det är bara så, fru talman, vi på sikt kan klara av både att bekämpa brotten och att bekämpa brottens orsaker.