Cykelfrågor

Anf. 21 Erik Ottoson (M)

Fru talman! I vår värld finns det väldigt många olika sätt att ta sig från punkt A till punkt B. Men ett av de mest miljövänliga sätten att göra det är med cykel. Med hjälp av muskelkraft, som vi får genom att själva trampa på våra pedaler, och energi, som vi får genom vår föda som förhoppningsvis är framställd på ett miljövänligt sätt, kan vi ta oss från punkt A till punkt B med en minimal mängd utsläpp och med minimal trängsel.

För att detta ska vara möjligt är infrastrukturen avgörande. Många cyklister upplever i dag att den infrastruktur som finns till hands inte håller måttet. Det måste vi som politiker vilja se och åtgärda.

Vi lär oss från en rad andra transportslag att infrastrukturen för transportslaget är avgörande för tillväxten av antalet resande. Vi ser det på bilsidan, vi ser det bland tåg, vi ser det inom kollektivtrafiken och vi ser det också inom cyklismen. Det är självklart. Det spelar egentligen ingen roll hur många cyklar vi köper eller har stående i våra garage, på våra uppfarter eller i cykelställ om inte förutsättningarna att använda dem är tillräckligt gynnsamma för att vi sedan också ska göra det.

Därför är det märkligt att regeringen bestämmer sig för att lägga pengar på en elcykelpremie. När en elcykelpremie kommer på tal skulle man kunna tro att elcykelbranschen går dåligt och att det är en bransch som behöver stora stimulanser för att komma igång. Men riktigt så tyckte jag inte att det såg ut när jag senast tittade på siffrorna. Mängden sålda elcyklar ökar nämligen i Sverige, dessutom ganska kraftigt.

Det som oroar mig är huruvida vår infrastruktur faktiskt håller måttet så till den grad att den ökning som nu sker av elcyklar på våra vägar också kan hanteras på ett bra, effektivt och för resenären attraktivt och säkert sätt. Därför skulle jag hellre se en tydligare satsning på just infrastrukturen.

Cykling är också en viktig fråga ur ett folkhälsoperspektiv. Vi rör på vår kropp för att må bättre. Vi mår bevisligen bättre av fysisk aktivitet, och det är självfallet någonting som också ska uppmuntras. Men all forskning som gäller just att öka volymerna av någonting visar att förutsättningarna för att använda dem också är nödvändiga för att det också ska bli lyckat. Det spelar ingen roll hur många elcyklar som köps till en billigare penning om de inte används.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, men vi moderater står självfallet bakom alla våra reservationer.

(Applåder)

Anf. 22 Jimmy Ståhl (SD)

Fru talman! I detta betänkande finns 22 reservationer och ett åttiotal yrkanden. Det är ganska mycket.

Med detta sagt vill jag först och främst säga att vi står bakom våra reservationer och det särskilda yttrandet. Men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 13.

Man märker att cykling berör, både politiskt och ute på gatorna, med tanke på vilket uppsving det har blivit för försäljningen av cyklar, framför allt elcyklar.

Varför ökar cyklandet nu? Cykeln är ju inte någon ny uppfinning. Har medborgarna helt plötsligt fått upp ögonen för att det är bra för hälsan? Kanske är det så. Beror det på alla köer och all trängsel till och från arbetet? Kanske är det så. Beror det på att det är dyrt med trängselskatt och parkeringsavgifter? Kanske är det så.

Till och med min egen mamma har valt bort bilen för cykeln. Och även min gamle far funderar på att köpa sig en elcykel, så att han kan cykla till Liseberg och dansa på helgerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Oavsett vad det beror på ökar cyklandet bland vuxna, men inte alls bland barn. Vad beror det på? Det är jättesvårt att veta. Men förr i tiden cyklade vart och vartannat barn till skolan. Jag tror att det beror på otrygga miljöer. Det kanske inte bara beror på trafiksituationen utan på att samhället har förändrats. Det måste vi göra någonting åt.

Vi måste kanske också satsa mer på information i skolan, så att man vet hur man ska bete sig både i trafiken och i övriga situationer när man tar sig med cykel till och från skolan.

Men det är positivt att man väljer cykeln. Det blir mindre trängsel, man bättrar på folkhälsan och det blir lättare för dem som måste ta bilen till sitt arbete att hitta parkering.

Det ser självklart olika ut beroende på var i landet som man bor. I glesbygden kanske det inte är lika attraktivt att ta cykeln när det är mycket långa avstånd. Det kan vara problematiskt att finna vägar där man kan ta sig med cykeln till och från sitt arbete. Det gäller inte minst om man tänker på två-plus-ett-vägar, där det i stort sett saknas vägrenar så att man kan cykla vid sidan av vägen. Det finns vajerräcken som det gör jätteont att köra på. Varken mopeder eller cyklar har alltså någon större möjlighet att ta sig fram på två-plus-ett-vägar. Där måste vi tänka till när vi bygger nya vägar, så att man får en vägren.

Fru talman! Med ökad cykling ser vi tyvärr också att olyckorna ökar. Då måste vi se över säkerheten och regelverket. En krock mellan en cyklist och en fotgängare leder ofta till allvarliga skallskador och i värsta fall även till döden.

Den cyklist som har hjälm får dock sällan huvudskador vid en sådan kollision. Antalet skadade till följd av krock mellan cyklist och fotgängare har ökat de senaste åren, särskilt under vårsäsongerna - man ska inte glömma alla singelolyckor som sker på grund av grusade vägar. Ofta handlar det om svåra skallskador och nackskador - men inte om man har hjälm. De som har haft hjälm klarar sig som sagt oftast utan sådana skador, och vi kanske borde se över möjligheten att få folk att använda hjälm i större utsträckning.

I trånga städer kanske kommunpolitikerna får tänka om. Man kanske borde bygga i våningar - planskilja de olika sätten att ta sig fram. Det handlar om att bygga cykelbanor uppepå broar för att öka framkomligheten. Det är svårt att på markplan få plats med körfält för bilar, kollektivtrafik, gångbanor och cykelbanor. Enklare och tydligare regler i trafiken skulle förhoppningsvis också vara en åtgärd som minskar antalet olyckor.

De flesta olyckor som sker mellan cykel och fordon i trafiken händer i korsningar. Det har till exempel kommit cykelöverfarter och cykelpassager, och jag tror att kunskapen om dessa är ganska låg. Vad gäller vid en cykelöverfart? Vad gäller vid en cykelpassage? Jag hade ingen aning innan jag sökte upp informationen själv. Cykelöverfart innebär egentligen att fordonen ska väja för cyklister, medan det vid en cykelpassage är cyklisterna som ska väja för fordonen. Jag tror att vi måste upplysa om trafikreglerna för dessa trafikslag, för att minska olyckorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).

Anf. 23 Anders Åkesson (C)

Fru talman! Att cykling i normalfallet har en positiv inverkan på folkhälsan vet vi alla. Samtidigt utgör cyklingen ett färdmedel som ger människor såväl mobilitet som tillgänglighet utan att för den skull öka utsläppen av växthusgaser eller ens orsaka nämnvärd trängsel. Cykeln som färdmedel är därmed rimligen ett av de verktyg vi har i vårt land för att ställa om Sverige till ett samhälle som är oberoende av fossila drivmedel.

Därför måste riksdagens, regeringens och myndigheternas arbete för regelförenklingar och infrastruktur som underlättar för nyttjande av cykel fortsätta. Föregående talare illustrerade väl den förvirring som i dag råder avseende regler för cykelpassager och cykelöverfarter. Det måste vara lätt att göra rätt, och det finns som sagt flera förbättringar att göra för cyklister. Det kommer att stärka cykelns roll som transportmedel.

Samtidigt som vi kan notera att trafiksäkerhetsarbetet i vårt land i stort går åt rätt håll - det är färre dödade och skadade - ökar antalet skadade i cykelolyckor. Cykel som transportslag avviker. Det är självklart inte acceptabelt, och därför krävs det ökade insatser för att det ska bli säkrare att nyttja cykeln som transportmedel. Jag tror att det är helt nödvändigt för att inte bryta en positiv trend. Fler måste våga använda sig av cykeln i vardagen.

Som företrädare för Centerpartiet noterade jag att regeringen behöver öka sin konkretion i handlingsplanen för hur detta ska kunna ske. Den cykelstrategi som presenterades för knappt ett år sedan, våren 2017, var inte bara väldigt kraftigt försenad, utan vi menar att den även led svår brist på konkreta förslag. Det var många ord och vackra bilder, men det var inte särskilt mycket konkret. Det är dags att cykeln på allvar prioriteras i den nationella transportpolitiken.

Samarbetsregeringen, det vill säga Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet, får inom kort sin chans att visa lite engagemang i frågan. Den kommer när regeringen under våren fastställer den nationella transportplanen för tiden 2018-2029. Då är det upp till bevis: Blir det mer resurser till cyklandet? Avsätts resurser för att förenkla cykelns roll i samhället och göra den tydlig? Blir det utpekade resurser regionalt och lokalt för att bygga cykelvägar och överfarter?

Alliansregeringen var den första regeringen att avsätta särskilda resurser till färdmedlet cykel i en nationell transportplan, vilket den gjorde 2006-2010. Frågan är om samarbetsregeringen kommer att matcha detta.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 24 Nina Lundström (L)

Fru talman! Jag står bakom alla Liberalernas förslag men nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till reservation 5 och reservation 1.

Fru talman! Som många redan har varit inne på är cykling verkligen ett klimatsmart transportsätt. Det är bra för klimatet, bra för folkhälsan och bra för att minska trängsel i bilköer och kollektivtrafik. Jag har själv färska erfarenheter från både Spanien och New York. Det ska vara enkelt att cykla även som turist.

Varför satsas det inte mer på att möjliggöra cykling? Den frågan ställer jag mig ofta. I detta betänkande saknas det konkreta åtgärder, trots att det finns många bra förslag i motionerna. Det finns ett stort engagemang bland många ledamöter både i utskottet och i riksdagen, men det är långt till konkret handling vad gäller beslut. Sverige kan och måste bli bättre - och våga testa nya förslag. Vissa åtgärder, som skyltning och att ändra regelverk, är ekonomiskt sett billiga åtgärder. Det kostar inte så mycket att förändra och förbättra. Allt handlar inte heller om pengar eller att pengar saknas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Kunskapen om cykelplanering är stor i samhället. Det finns många duktiga planerare där ute vars kunskaper vi borde ta till vara. Många cyklister och gångtrafikanter skulle sannolikt uppleva en stor förbättring om de slapp en del av de konflikter som finns. Statliga huvudmän måste samverka med de kommunala huvudmännen både när det kommer till anläggning av cykelinfrastruktur och när det kommer till drift och underhåll. Cykling borde ses som ett eget transportslag och transportsätt.

Här vill jag påpeka att det används olika uttryck men att det handlar om att höja statusen för planering av cykelstråk. Det handlar om status, prioriteringar och att tydliggöra. Det skulle påverka utformningen av cykelinfrastruktur, liksom uppföljningen, finansieringen och planeringen - precis som för all annan form av infrastruktur. Det handlar verkligen om att höja statusen. Det handlar också om lagar och förordningar som ska höja cyklingens status.

Det saknas infrastruktur för att ta till vara den potential som finns i att kunna välja cykeln som transportmedel. Att bygga hållbara livsmiljöer behöver i högre utsträckning möjliggöra för enskilda att kunna välja ett klimatsmart transportsätt. En större andel av bilresorna skulle kunna ersättas med cykel om infrastrukturen i högre utsträckning var anpassad för till exempel pendling. Investeringar för ett ökat cykelpendlande borde prioriteras liksom vi prioriterar andra satsningar.

Jag kan konstatera att det i dag är svårt att spåra specificerade satsningar på cykling, då det saknas bra redovisning av såväl åtgärder som uppföljning. Övriga transportslag har tydliga anslag och tydlig uppföljning. Cyklingen borde få samma status som övriga transport- och trafikslag. Därför tycker jag att det är viktigt att cyklingen tydliggörs i till exempel budgetanslagen, i likhet med de övriga.

Riksdagen fattade beslut om ett tillkännagivande, men regeringen har valt att inte följa det. I detta betänkande anses frågan vara slutbehandlad.

Varför vill inte regeringspartierna höja cyklingens status? Varför ska inte cyklingen betraktas som likvärdig med övriga trafik- och transportslag? Varför?

Det är viktigt att vi får en bra infrastruktur. Trafikverket kan ansvara för riktlinjer för anläggning av cykelinfrastrukturen även när myndigheten inte är väghållare. Trafikverkets ansvar för regionala stråk och förbindelseleder mellan orter är en möjlig lösning när det gäller ansvarsfördelningen för en mer sammanhållen cykelinfrastruktur.

När man cyklar vill man gärna komma fram från A till B. Om man kör bil förväntar man sig detta, och även som cyklist förväntar man sig att komma från A till B. Så är inte alltid fallet - ibland tar stråken slut, och man kommer inte vidare.

När det gäller satsningarna på en sammanhängande cykelinfrastruktur behövs det också moderna riktlinjer. Det ska kunna se olika ut beroende på vilket stråk det är eller om det handlar om pendlingsstråk för cyklister. Det ska vara lätt att hitta, och det ska vara lätt att göra rätt. Därför bör investeringar prioriteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Regelverket vad gäller trängselavgifternas användning borde ändras så att det även går att vidta cykelrelaterade åtgärder där det är nödvändigt.

Man måste bygga stråk som har en god standard, kvalitet och utformning när man anlägger nytt. Därför bör regelverket för statliga bidrag och medfinansiering till cykelstråk villkoras så att man får en god utformning och en god kvalitet.

I dag delar cyklister och gångtrafikanter ofta utrymme, vilket ibland är väldigt olyckligt. Denna utformning inverkar på säkerheten för båda trafikantgrupperna. Det bör vara säkert både att gå och att cykla, och därför bör man när man anlägger nya stråk separera cyklister och gångtrafikanter där det är möjligt. Dessutom borde cykelbroar naturligtvis ingå i infrastrukturplaneringen.

Fru talman! Det är också väldigt svårt att få tag i mark när man ska anlägga nya stråk - den lagstiftning som underlättar framdragandet av vägar gäller nämligen inte för cykelstråk. Enligt gällande regler kan cykelvägar anläggas inom ramen för väglagen om de är att betrakta som en del av en väganordning. Däremot kan man, enligt väglagen, inte anlägga en cykelled om den saknar samband med en väg.

Detta hindrar och stoppar möjligheten att anlägga cykelstråk. Nuvarande regler innebär att Trafikverket i dagsläget bara har möjlighet att få markåtkomst genom vägplaner eller genom frivilliga avtal. Om kommunerna inte använder sig av detaljplaneinstrumentet är det enda alternativ som återstår att frivilligt teckna avtal, och vi vet att detta inte fungerar överallt. Konsekvensen blir att det inte blir något cykelstråk. Det nuvarande systemet fungerar inte.

Det borde vara både ett statligt och ett kommunalt intresse att anlägga sammanhängande stråk för gångtrafikanter och cyklister, liksom man gör för övriga trafikslag. Det behövs därför nya lösningar för att kunna möta behovet av tillgång till mark för planering av infrastruktur.

Fru talman! Hur kommer framtidens cykling att se ut? Det finns lastcyklar. Det finns trehjulingar för vuxna. Det finns, som nämnts, elcyklar samt cyklar med släp. Detta innebär att kraven på vilken typ av infrastruktur vi anlägger kommer att öka. Därför måste vi finnas med i denna diskussion och se över hur vi anlägger de nya stråken, så att de också passar för framtidens cyklister.

Det behövs olika åtgärder för att göra cyklingen mer attraktiv, för det ska vara lätt att göra rätt. En åtgärd som skulle underlätta för cyklisterna är till exempel att färgsätta banorna, så att man vet var man cyklar och var man ska ta sig fram. Detta skulle underlätta för cyklisterna att göra rätt.

Dagens trafikregler är snåriga och bidrar inte alltid till ökad trafiksäkerhet. Detta gäller bland annat i gatukorsningar. Det vore välkommet om cyklister gavs prioritet, exempelvis genom allgrönt, som innebär att en korsning kan utformas så att cyklister från alla håll kan få grönt ljus och släppas på samtidigt. Det ska vara enklare att passera korsningar, och framkomligheten ska öka.

Det finns många länder som går före och som har testat olika lösningar vad gäller trafikregler. Där tycker jag att Sverige har mycket att lära. Det är också så att VTI våren 2014 presenterade en rapport om framkomlighet som påverkas av exempelvis vägarbeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

De regeländringar som är viktiga handlar bland annat, som har nämnts tidigare, om att man inte ska behöva cykla på vägrenen.

Det handlar också om det regelverk som gäller för att köra om cyklister. Jag var nyligen i ett land och testade denna regel. Jag cyklade där det fanns ett regelkrav på att en bil som kör om en cyklist måste hålla en och en halv meters avstånd. Det fungerade utmärkt.

Sedan satte jag mig i en hyrbil och körde samma stråk. Jag körde förbi cyklisterna med en och en halv meters marginal. Denna regel påverkar faktiskt hur trafiken fungerar, för man gör inte omkörningar förbi en cyklist om man riskerar ett möte.

Regeln fungerar. Den är praktisk och tydlig. Varför inte testa detta regelverk i Sverige? Det kostar ingenting, utan det handlar om skyltning. Det skulle vara ett bra sätt att pröva att öka trafiksäkerheten.

Fru talman! Vi har också ett dilemma med kombinationsresor. Hur ser framtidens mobilitet ut? Ska jag kunna cykla en del av sträckan, byta till kollektivtrafik och kanske fortsätta med hyrcykel? Det är otroligt viktigt att vi börjar att fundera på mobilitet från A till B och att man kan resa smart och cykla delar av sträckan. Det vore en välgärning att se till att i alla fall kollektivtrafiken medgav att man kunde ha med sig cykel eller att man kunde växla över till en hyrcykel.

Jag noterar att barns cykling minskar ganska drastiskt. Det är färre barn som cyklar i dag än tidigare. Det vore väl viktigt att satsa på att skapa bra och säkra stråk, så att barnen lär sig att cykla? Det skulle också vara en insats för folkhälsan. Men även här gäller det att planera infrastrukturen så att barnen tar sig fram till skolan eller förskolan.

Fru talman! Cykling är också en frihetssymbol. Jag noterar att även om vi i Sverige kan cykla finns det faktiskt länder där kvinnor inte får cykla. Det ger för mycket frihet att sätta sig på en cykel och då kunna röra sig ganska långa distanser. Därför är det förbjudet med cykling för kvinnor i vissa länder. Jag tycker att det är viktigt att påminna om detta och att påpeka i Sverige hur viktig denna frihet är. Cykling är en frihets- och jämställdhetsaktivitet.

Fru talman! Det är roligt att cykla, men det ska vara säkert. Det är också viktigt att ge många fler möjlighet att cykla. Här har riksdagen en jätteviktig roll att spela. Ofta får man höra att det är kommunernas ansvar att ordna sådana möjligheter. När jag cyklar till riksdagen cyklar jag genom tre kommuner. Dessa tre kommuner måste samverka för att jag ska komma fram. Detta visar på potentialen att möjliggöra för fler att få uppleva friheten av att cykla.

(Applåder)

Anf. 25 Robert Halef (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 16 och 17 samt till den alliansgemensamma reservationen 1.

Cykeln fyller en viktig samhällsfunktion som transportmedel. Det är nödvändigt och positivt att fler ser cykeln som ett användbart transportmedel eftersom den har goda effekter för folkhälsan, miljön och trängseln i städerna.

Herr talman! Ökad cykling minskar utsläppen av växthusgaser i både små och stora städer. Kristdemokraterna anser därför att det är viktigt att fortsätta arbetet med att få fler att välja cykeln som färdmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Alltför många väljer i dag bilen i stället för cykeln som färdmedel för korta resor på 5-10 kilometer. För att bryta denna trend är trafikmiljön viktig och måste anpassas för cyklister så att färre cyklister skadas eller dör i trafiken.

Trafiksäkerheten är viktig för att få fler att välja cykeln som färdmedel och minska antalet cykelolyckor.

Det finns fler förbättringar att göra för cyklister i stadsmiljön för att stärka cykelns roll som transportmedel: separata cykelvägar, mer sammanhängande cykelvägar och stråk, anpassad hastighet, regler som underlättar cykling samt skyddar cyklister i trafiken. Inte minst underhåll av cykelvägar är nödvändiga insatser som gör cykling mer säker och förbättrar framkomligheten. Detta är åtgärder som bidrar till att fler kommer att använda sig av cykeln som färdmedel.

Herr talman! Det är uppenbart att trafikmiljön i dag inte i tillräckligt hög grad är anpassad för cykling. När andra kategorier av trafikanter drabbas av färre dödsfall och allvarliga olyckor än tidigare är utvecklingen tyvärr inte lika gynnsam för cyklister. I genomsnitt har 23 cyklister per år omkommit i trafiken under perioden 2011-2015.

Kristdemokraterna vill fortsätta att arbeta för att öka säkerheten för cyklister i trafiken. Det behövs mer av strategiskt och förebyggande arbete för att minska antalet cykelolyckor. Kristdemokraterna anser att kommunerna bär ett stort ansvar för att vidta åtgärder för att underlägga för cykeltrafik. Det är viktigt att kommuner samarbetar för att hitta gemensamma lösningar för cykelstråk och cykelvägar över kommungränser och att Trafikverket blir behjälpligt med resurser och medfinansiering.

Herr talman! Cykling har stor utvecklingspotential med såväl goda miljö- och klimateffekter som goda hälsoeffekter. Cykeln måste på ett tydligare sätt ses som ett eget trafikslag. Framkomligheten för cyklar behöver prioriteras högre i stadsplaneringen och vid infrastrukturinvesteringar. Det har visat sig att när så sker ökar också cyklingen markant. Kristdemokraterna satsar därför 350 miljoner kronor per år i ett nytt anslag för säker cykelinfrastruktur.

Herr talman! Kristdemokraterna föreslår att det ska tillsättas en utredning om att skapa möjlighet för arbetsgivare att subventionera cykel- och kollektivtrafikresor till och från arbetet utan att det räknas som skattepliktig löneförmån. Alternativt bör man göra det möjligt med ett bruttolöneavdrag för kollektivtrafikbiljetter. Det är ett utmärkt förslag för att få fler att välja kollektivtrafik eller cykel som färdmedel. Därmed minskar koldioxidutsläppen.

Kristdemokraterna föreslår även att en satsning på informationsspridning om vikten av att cykla genomförs på olika språk. I denna satsning bör ideella organisationer spela en central roll. På olika sätt bör staten och föreningslivet aktivt verka för ökad cykling bland personer som inte är vana vid att cykla. Det gäller främst barn och ungdomar samt nya svenskar. Många behöver informeras och utbildas för att cykla i stället för att åka bil kortare sträckor.

Vi föreslår att en särskild satsning görs för att främja cykling bland ungdomar och nya svenskar och att denna finansieras inom ramen för det nya anslag som Kristdemokraterna föreslår för att främja ett ökat cyklande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Herr talman! Utefter allt fler vägar finns det i dag väl fungerande cykelbanor. Men på många ställen måste cyklister fortfarande dela väg med bilister, vilket medför en trafikfarlig miljö för cyklisterna i samband med omkörningar. I dessa sammanhang måste trafiksäkerheten förbättras.

Enligt trafikförordningen ska den förare som kör om lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan förarens fordon och det fordon som körs om. Det finns dock inget angivet mått på vad som ska anses vara ett betryggande avstånd vid omkörning av en cyklist. Det innebär att det i dag är upp till varje bilförare som gör en omkörning att avgöra vilket avstånd som är lämpligt. Den nuvarande ordningen skapar onödiga risker för cyklister. Detta behöver åtgärdas.

Mot denna bakgrund anser vi att det behövs lagstiftning om ett säkerhetsavstånd. Kristdemokraterna föreslår att detta avstånd ska specificeras i lagen till minst en och en halv meter.

Herr talman! Jag vill också instämma i vårt gemensamma alliansyrkande om att det behövs en konkret handlingsplan för att öka cyklandet i hela landet. Vi anser att regeringen behöver ta fram en konkret handlingsplan under innevarande mandatperiod för hur detta ska kunna ske. Handlingsplanen bör utformas i dialog med regioner, kommuner och cykelbranschen.

Herr talman! Kristdemokraternas mål är fler cyklister och färre bilar för att minska trängseln i städerna. Detta bidrar även till bättre klimat och hälsa.

Anf. 26 Johan Andersson (S)

Herr talman! I dag ska vi debattera trafikutskottets betänkande 5 Cykelfrågor. I betänkandet behandlas 78 yrkanden från den allmänna motionstiden. Jag vill börja med att tacka mina kamrater i utskottet. Cykelfrågan har verkligen lyfts under den här mandatperioden av olika skäl. Vi har en regering som är lyhörd för intresset av cykling. Det har också att göra med den nationella strategi som arbetades fram för drygt ett år sedan och som visat på konkreta åtgärder för att nå resultat. När vi hade den här debatten förra året var det en stor förväntan på cykelstrategin, och nu har den landat.

Det finns mer att göra på cyklingens område. Jag tänkte att jag skulle beskriva några delar som jag och vi socialdemokrater ser som viktiga frågor för framtiden.

Jag kan också konstatera att det finns få partiskiljande frågor när det gäller cykling. Alla har målet att få fler att cykla av flera skäl: folkhälsoskäl, trafiksäkerheten och möjligheten att ta sig fram snabbare i trafikmiljön.

Cykelstrategin pekar på fem insatsområden.

Vi ska lyfta cykeltrafikens roll i samhällsplaneringen. Detta har vi visat genom att ge konkreta uppdrag som syftar till att ta fram ett underlag för detta så att vi får en bättre kunskapsbank om det här.

Vi ska ha ett ökat fokus på grupper av cyklister. Många har här i debatten nämnt barn och unga. Jag instämmer i att detta område ska vara prioriterat.

För er som inte har tagit del av det kan jag berätta att VTI strax före jul kom med en första delrapport för det uppdrag som man fått från regeringen. De hade tittat på vad som krävs för att stimulera fler barn och unga att cykla. De visar på en komplex situation. Det handlar om alltifrån säkra miljöer till möjligheten att cykla till fritidsaktiviteter och om att koppla ihop detta med anläggningar, placering och samhällsbyggnadsfrågor. De visade också tydligt att det krävs att man bryter den trend som har rått under många år att transportera barnen till aktiviteter på annat sätt, vilket självklart hänger ihop med säkerhetsaspekten och tryggheten, eller otryggheten, för barnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Det handlar vidare om att främja en mer funktionell och användarvänlig infrastruktur. Detta kan man tydligt se. Cykelfrämjandet hade en föredragning för oss i trafikutskottet och redovisade då hur det ser ut med äsk-anden i de regionala trafikplaner som nu är ett underlag i den infrastruktursatsning som vi gör. Där kan man se att det lokalt och regionalt finns en väldigt stark efterfrågan när det gäller att satsa. Ansvarsfördelningen skiljer ju sig åt. I dag finns ett delat ansvar, och i första hand är detta ansvar lokalt och regionalt.

Det handlar också om att främja en säker cykeltrafik, och göra det på ett bättre sätt för att få fler att känna sig trygga i trafiken.

Och det handlar inte minst också om forskning och innovationer. Regeringen har fattat beslut om att VTI ska vara den instans som handhar cykelforskningen, eller åtminstone är hemvist för den delen. Detta ser jag med spänning fram emot, eftersom medarbetarna på VTI är väldigt duktiga. Vi har ju träffat dem i olika sammanhang.

Det finns ett antal saker som nu är ute på remiss, nämligen

cykling på körbana, även om det finns cykelbana

hastighet i tätbebyggt område

cykelgata

vägmarkering för cykelbox

förenklad markering av cykelpassage och cykelöverfart

gående på gång- och cykelbana

markering av övergångsställe på cykelbana.

Många av dessa frågor har vi diskuterat i den här debatten.

Allt detta har alltså varit ute på remiss, och nu jobbar de i Regeringskansliet med att sammanställa förslagen och sedermera återkomma om hur vi ska hantera allt på bästa sätt.

Vad som också har skett är att elcykelpremien inrättas från och med 1 februari 2018. Jag tror att det var Erik som i sitt anförande tog upp elcykelpremien i lite negativa ordalag. Men med elcykelpremien kommer vi att nå en helt ny målgrupp. Jag har nära vänner som har bekymmer med olika hälsotillstånd. De ser elcykeln som ett alldeles utmärkt sätt att kunna transportera sig. De är för krassliga för att kunna cykla på sedvanligt sätt, men med lite elektrisk hjälp ser de en möjlighet att kunna ta sig fram i trafikmiljön.

Det här kommer naturligtvis att ställa krav på oss som beslutsfattare - framför allt de lokala företrädarna - när nya bostadsmiljöer planeras. I dag har vi ett väldigt högt bostadstryck i landet, och detta måste även inkorporeras i satsningen på framför allt infrastrukturen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Barn och cykel är kanske en av de mest angelägna framtidsfrågorna. Vi måste få fler unga att cykla. I dag finns en grupp människor som är motionscyklister. Vi ser att detta tryck ökar för varje år, och de stora motionsloppen blir allt snabbare fullbokade. Denna grupp måste självklart dock få en påfyllnad. Det handlar då om att börja använda cykeln i tidig ålder. Det är oerhört värdefullt och väsentligt att jobba med att hitta sätt att underlätta för barn och unga att kunna cykla.

Även en annan målgrupp är viktig. Vi har under de senaste åren tagit emot ett stort antal nyanlända. Precis som någon tidigare anförde har dessa kanske inte riktigt samma tradition av att cykla, och det gäller framför allt kvinnor. Runt om i kommunerna finns det väldigt goda exempel med olika projekt och aktiviteter för att lära sig nyttja cykel som fortskaffningsmedel.

Vi måste också stärka samverkan mellan aktörerna, och här tycker jag att det har hänt mycket. I dag finns olika organisationer - jag ska inte namnge dem - som är väldigt på i frågan och som ser möjligheten att lyckas här. De offentliga har också anammat detta. Jag tänker framför allt på Svenska Cykelstäder, en framgångsrik organisation som driver dessa frågor. Vi i riksdagen träffar dem med jämna mellanrum för att få en bra bild av vad som händer.

Slutligen vill jag även trycka på trafiksäkerheten som en angelägen fråga att jobba vidare med. Vi måste fortsätta med de förslag som är framme och också naturligtvis vara lyhörda för att ta fram fler förslag för att öka den här delen. Vi kan aldrig vara nöjda så länge någon dödas i trafiken. Dessvärre står gruppen cyklister i dagsläget för en hög andel.

Mobiliteten är också en fråga som är väldigt angelägen. Jag tror att den kommer att lyftas fram ännu mer framöver i takt med att det kollektiva resandet ökar. Men detta måste hänga ihop, och det gäller såväl kollektivtrafik som cykel och möjligheten att ta sig till och från olika resecentrum och annat. Vi här har ett stort ansvar för att se till att det finns resurser och möjligheter att hantera detta.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

I detta anförande instämde Teres Lindberg, Jasenko Omanovic och Leif Pettersson (alla S).

Anf. 27 Nina Lundström (L)

Herr talman! Johan Andersson beskriver här åtgärder som är viktiga i framtiden, och han påpekar att det finns ett stort engagemang och att vi är överens om mycket. Samtidigt konstaterar jag att det i det här betänkandet, i vilket det finns väldigt många förslag på konkreta sätt att förbättra trafiksäkerhet, infrastruktur och regelverk, finns 22 reservationer på grund av att vi inte är överens.

Det väcker förhoppningar när Johan Andersson säger att vi ska satsa och göra förändringar för framtiden. Men här finns ett antal exempel där det är lite svårt att förstå skälet till att man inte kan påbörja arbetet redan nu. Om man läser betänkandet ser man att majoriteten till exempel avfärdar frågan om ett visst avstånd vid omkörning av en cyklist. Det gäller en och en halv meter. Jag beskrev att jag själv har testat detta i ett annat land och att det fungerar utmärkt där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Det finns vidare heller ingen beskrivning av varför man inte vill vidta andra åtgärder som handlar om vägrenen eller allgrönt eller varför man över huvud taget inte vill se cykling som ett eget transportslag och transportsätt.

Min fråga till Johan Andersson är därför: Varför vill ni inte höja cyklingens status? Det fanns ett tillkännagivande 2015 i vilket man väldigt tydligt tyckte att det gäller att höja statusen eftersom det påverkar lagstiftning, förordningar, uppföljning etcetera. Varför ska man inte höja statusen?

Jag har ytterligare en fråga, och den gäller de enkla åtgärder som inte kostar så mycket. Varför är ni inte ens beredda att titta på det här? Frågan om exempelvis omkörningar avfärdar ni helt i betänkandet. Varför vidtas inte de åtgärder som redan nu är möjliga?

Anf. 28 Johan Andersson (S)

Herr talman! Jag vill nog hävda att vi har höjt statusen för transportslaget cykel avsevärt i den här delen, inte minst med den nationella cykelstrategin. Den borgerliga regeringen gjorde en del utredningar. Cykelutredningen var en bra utredning, som vi har sett och läst. Men det blev inte så mycket mer efter den.

Nu har vi fått fram en cykelstrategi. Det är precis vad det låter som: en strategi. Det innebär att konkreta delar ska fyllas på sedan. Mycket av det har presenterats, men det är fortfarande saker som ligger kvar och som vi håller på och jobbar med. Jag nämnde de fem områden som just nu bereds i Regeringskansliet. Detta har hanterats på det sätt som saker och ting ska hanteras på i ett nationellt perspektiv - det ska beredas för att vi slutligen ska kunna fatta beslut i rätt instans. Det är precis detta som pågår.

Frågan om omkörningar är i dagsläget inte uppe för behandling, precis som Nina säger. Men återigen: Vi har nu gett förutsättningar och möjligheter att jobba betydligt mer med forskning och andra delar. Jag förutsätter att detta också kommer att ge resultat genom att visa på vilka lösningar som är de bästa för framtiden. Det är det vi vill ha fram för att kunna göra korrekta bedömningar och avvägningar och fatta korrekta beslut.

Anf. 29 Nina Lundström (L)

Herr talman! Jag noterar Johan Anderssons ambitionsnivå. Vi är båda två väldigt engagerade i cyklingens villkor. Det välkomnar jag. Men någonstans tryter tålamodet. Min kollega Barbro Westerholm brukar säga att tålamodet är ens bästa vän. Men nu har det gått väldigt många år. Jag tycker att det finns lågt hängande frukter. Man skulle kunna förändra vissa saker snabbt. Det handlar om de regelverk som regeringen ansvarar för och som riksdagen ansvarar för.

Exempelvis kan jag notera att det vad gäller det här med minsta avstånd vid omkörning av en cyklist står i betänkandet att "detta inte är en fråga som har varit föremål för förslagslämnande". Men här har vi konkreta förslag i motioner som säger: Låt oss nu ändra regelverket! Jag har själv testat en och en halv meter-regelverket i ett annat land som både cyklist och bilist, och det fungerar utmärkt. Varför vågar vi inte i Sverige testa lite mer och se till att gå vägen fram?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Jag förstår att det kostar pengar att anlägga stråk. Det handlar om planering och markåtkomst. Men vi har mängder av förordningar och lagstiftning som påverkar hur man ser på cyklisten och hur exempelvis trafiksäkerheten fungerar. Det handlar om korsningar, högersvängar, vägrenar och ett avstånd på en och en halv meter. Varför inte börja vidta åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten? Jag tror inte att det är så komplicerade frågor att ändra. Det är klart att man blir väldigt besviken som cyklist när alla pratar om att det här är viktigt men det inte kommer några konkreta åtgärder. Jag skulle vilja höra från Johan Andersson när sådana i så fall kommer att komma. Nu har ni suttit i regeringsställning sedan 2014. Detta borde gå att ändra väldigt snabbt. När är det lämpligt att göra det? Nu kan jag konstatera att ni återigen avslår förslag som skulle kunna göra direkt skillnad.

Anf. 30 Johan Andersson (S)

Herr talman! Jag tackar Nina för frågorna.

Jag vill påminna om de uppdrag som vi har lämnat. VTI har fått ett uppdrag att titta på barn och ungdomars cyklande, som vi nämnde tidigare. Detta levererades till regeringen i december månad. Man har gett ett uppdrag att beskriva de främsta behoven inom cykelforskningen och ta fram förslag på hur cykelforskningen kan samordnas och stärkas. Då kommer det förhoppningsvis fram förslag på vad det är som behöver göras för att samla det här på ett och samma ställe men också konkreta förslag på vad det är för saker som ska ske.

Det handlar väldigt mycket om metoder för mätning av cykeltrafik. Även det uppdraget har nu levererats. Om vi mäter och har statistik att gå efter kan vi se hur utvecklingen sker när det gäller olyckor, trafikmiljöer och annat. Det handlar om att fördela pengar till ideella organisationer, vilket vi gjorde under 2017, för informations- och utbildningsinsatser som främjar ökad och säker cykling. Det handlar också, precis som jag var inne på, om uppdraget till Boverket att få in cykling i samhällsplaneringen, vilket är enormt viktigt när vi nu bygger som vi gör i landet.

Mitt svar på din fråga är väldigt tydligt, Nina. Det krävs att vi har ett bra underlag när vi fattar beslut. Jag är väldigt förhoppningsfull. Med de här utredningarna kommer vi att få fram bra underlag som gör att vi kan göra korrekta vägval. Med den samsyn som jag upplever att det finns när det gäller cykelpolitik är jag inte ett dugg oroad. Vi kommer gemensamt här i kammaren att hitta de bästa lösningarna.

Anf. 31 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Jag kom väldigt nyligen hem från en studieresa i Nederländerna, där jag hade äran och glädjen att få besöka några av världens absolut bästa cykelstäder: Groningen, Utrecht, Haag, Rotterdam och förstås Amsterdam. Det var en riktig glädje att få testa på hur det är att cykla i ett så framgångsrikt cykelland som Nederländerna. Jag hade dessutom möjligheten att ta med mig cykeln ned. Jag har en vikcykel som jag kan ta med på tåget från Stockholm hela vägen ned, så jag kunde cykla överallt, var jag än var. Groningen och Utrecht vill jag lyfta fram särskilt. Vad gäller andelen resor som sker med cykel är Groningen världens bästa stad med 61 procent. I Utrecht bygger man just nu världens största cykelgarage.

Jag inleder med att prata om det här därför att man kan hämta väldigt mycket inspiration från Nederländerna. Nederländerna har gjort nästan allt rätt i sin cykelpolitik ända sedan 70-talet. Det var tydligt att man redan då började arbeta mot målet att cykling ska vara normen och det naturliga sättet att transportera sig om man inte går. Det har man helt enkelt lyckats med, och det tycker jag är fascinerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Något som man märker i Nederländerna och som forskningen också är väldigt tydlig med är vilka ofantliga samhällsvinster det finns med cykling. Det blir naturligtvis friskare luft - om fler ställer bilen och tar cykeln kommer vi att få en bättre luftkvalitet. Vi får förstås mindre trängsel, och trängsel är ett problem som vi har i flera av de stora svenska städerna. Det är helt enkelt för många som tar bilen när de i stället kan ta cykeln. Lägre klimatutsläpp är en självklar del. Det är världens ödesfråga, och där kan cyklingen spela en viktig roll. Cykling ger bättre hälsa och bättre ekonomi för individerna. Och bara en så grundläggande sak som att man faktiskt blir gladare av att röra på sig och cykla! Alla de här fördelarna ser man i Nederländerna, och så fort man ser att cyklingen ökar ser man att mycket av detta kommer som ett brev på posten.

När jag var i Nederländerna frågade jag runt lite. Vi träffade bland annat Groningens borgmästare, och jag frågade om det fanns ett motstånd mot den här utvecklingen på 70-talet, när man började stänga ute bilen och i stället gav cykeln som ett alternativ. Ja, det fanns det, fick jag veta. Stora delar av näringslivet var väldigt oroliga för att det här kanske skulle leda till att de inte fick några kunder därför att kunderna inte kom fram till deras butiker. Men i och med att utvecklingen blev bättre och bättre på cykelområdet märkte man successivt att hela samhället började skifta - från att vara skeptiskt till cykelns utbredning och begränsningen av biltrafiken till att vilja ha just det. Om man frågar näringsidkare i Groningen i dag säger de unisont: Fram för cykeln och stopp för bilen! Det tycker jag är en spännande utveckling. När man väl ger tillfälle för utveckling på det här området välkomnas det slutligen av alla, även om det kan vara lite groll i början.

Herr talman! Låt mig komma in på några av de politiska utvecklingsområden som jag ser som särskilt viktiga! Det första är något som många redan har varit inne på, nämligen regelförenklingar. Det handlar om att cykeln helt enkelt ska vara norm för vissa typer av resor.

I dag vet man som cyklist att många trafikregler är utformade på 60talet då man hade bilen som norm. Det var bilreglerna som fick gälla även för andra trafikanter. Det är ett skifte som vi nu behöver göra.

Det kan handla om saker som gör det enklare att vara cyklist. Det kan till exempel vara att kunna svänga höger när det inte finns några gångtrafikanter men det är rött ljus. Det är en sådan sak som hade gjort livet enklare för oss som cyklar.

Det handlar om väjningspliktsregler, allgrönt, som flera har varit inne på, och att göra det tydligare när man ska skilja gångtrafikanter och cyklister från varandra. Det handlar generellt om regeländringar för att göra cykel till norm för olika typer av transporter.

Det andra området som jag vill nämna är mark och infrastruktur. Oftast när man talar om cykling och utmaningar nämner man sådant som säkerhet. Oftast kokar det ned till att de utmaningar som finns löses lättast genom en infrastruktur som fungerar och är tydlig.

Här har vi långt kvar till att nå samma nivåer som de framstående cykelstäderna i Nederländerna eller för den delen i Danmark. Det handlar om att ha generellt bättre infrastruktur. Men det handlar också om att lättare kunna få till markåtkomst för cykelinfrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

I dag har kommuner och regioner problem när de ska exploatera cykelinfrastruktur därför att cykelvägar inte räknas som en egen väg enlig lagen. Det är någonting som på sikt kommer att vara helt avgörande för att vi ska få den infrastruktur som alla cyklister förtjänar.

Det sista området som jag vill nämna är trafiksäkerhet, som många har varit inne på. Jag nämnde nyss att för trafiksäkerhetens skull är infrastrukturen det absolut mest avgörande. Jag vill lägga in en brasklapp här och vara väldigt tydlig med en sak: Det är farligare att inte cykla än att cykla.

Vi ska inte överdriva farorna med att cykla. Det är ungefär 20 gånger större hälsofördelar med att cykla sett till de små eventuella risker man utsätter sig för som cyklist. Det är en grund för diskussionen. Det är väldigt hälsosamt, nyttigt och positivt att cykla oavsett de små risker som finns.

Likväl är en stor del av debatten när man talar om cykling att säkerhet skulle vara centralt. Man upplever att det finns en osäkerhet oavsett siffrorna bakom. Även här finns det utvecklingspotential.

Som jag varit inne på handlar det väldigt mycket om att mota bilen i grind. Det handlar om att se till att infrastrukturen är säker och väl underhållen.

För att återigen ta Nederländerna som exempel har de bland annat jobbat väldigt mycket med få ned bashastigheten för biltrafiken och se till att man har många cykelgator där cykeln helt enkelt är norm och bilarna får anpassa sin takt och allting sådant och ha väjningsplikt hela tiden för cyklister. Det finns mycket mer man skulle kunna göra, men jag väljer att stanna där.

Regeringen har tagit tag i cykelfrågorna den här mandatperioden. Vi såg en ganska passiv alliansregering under åtta år. Nu ser vi att regeringen har visat på en viljeinriktning när det gäller cykelfrågorna.

De saker som har varit bäst och mest avgörande den här mandatperioden är först och främst stadsmiljöavtalen. Det är ett finurligt statsbidrag där staten går in med vissa medel och dessutom får någonting tillbaka från kommunen. Staten medfinansierar infrastruktur eller kollektivtrafik, och då lovar kommunen att vidta stadsmiljöhöjande åtgärder. Nu kan man också söka för cykelinfrastruktur.

Elcykelpremien är en utmärkt lösning för dem som bor lite längre från city. Vi vet att till exempel Stockholm har 110 000 personer som bor på ett cyklingsavstånd på en halvtimme från sina jobb. Det är 110 000 personer som skulle kunna ställa bilen i dag och ta en cykel. Många kanske inte kan, vill eller orkar ta en vanlig cykel. Då är elcykeln ett väldigt bra alternativ när de bor i närförort och känner att de inte riktigt orkar ta en vanlig cykel. Cykelstrategin finns. Här finns mer att göra, men det är en bra grund att bygga vidare på.

Jag ska avsluta med saker där jag förväntar mig mer av regeringen. Det gäller bashastigheten, som jag har varit inne på tidigare. Den har man aviserat, och där hoppas jag att man snart kommer vidare. Vi har det tidigare beslutet från riksdagen om att kunna cykla i gatan som också är centralt. Där förväntar jag mig också att regeringen som aviserat kommer fram med ett förslag.

Vi har det som jag har varit inne på med markåtkomst, cykelgator och liknande. Jag noterar att i förrgår kom Trafikanalys med sitt förslag om hur man ska mäta cykeltrafiken och hur man eventuellt ska lägga upp ett mål för ökad cykling. Det måste man titta på för att se hur man går vidare med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).

Anf. 32 Nina Lundström (L)

Herr talman! Det är spännande att lyssna till Lorentz Tovatt. Det är många av oss som har egna erfarenheter av att resa i andra länder. Jag välkomnar att många av ledamöterna gemensamt i kammaren blickar mot de andra länderna. Men i riksdagen finns nu möjlighet att fatta beslut om konkreta åtgärder. Det är någonstans lite grann sorgligt i sammanhanget.

Det finns väldigt många goda förslag. I detta betänkande finns det förslag om mål och utgångspunkter för ett ökat cyklande, cykeln som eget transportmedel, infrastruktur för ökad cykling, färgsättning av cykelbanor, ökad trafiksäkerhet, säkerhetsavstånd för omkörning av cyklist, utbildning och insatser för ökad cykling vad gäller barn och vuxna och underlättandet av kombinerade resor med cykel.

Lorentz Tovatt ger uttryck för att det finns en ambitionsnivå. Jag konstaterar återigen att det finns 22 reservationer. En del av frågorna har egentligen inte ens budgetbäring. Det handlar om lagstiftning, förordningar och omskyltning. En av mina frågor till Lorentz Tovatt är: När kommer det konkreta förslag?

Tillkännagivandena är från 2015. Den nationella cykelstrategin hade ingenting konkret som slutsats, utan det var ambitionsnivåer. Här finns det återigen konkreta åtgärder för att förbättra för cyklisterna. Det är vad man gör i andra länder som Nederländerna, Danmark och Spanien. Till och med i New York där jag var nyligen och tittade på deras cykelsystem vidtar man konkreta åtgärder.

Varför vill inte Miljöpartiet att cyklingen ska ses som ett eget trafikslag och transportsätt och att man höjer statusen på cyklingen? Varför säger ni nej till det?

Anf. 33 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Tack för frågan, Nina Lundström, och för ditt engagemang i frågorna! Jag har läst dina motioner och tycker att du har många bra förslag och poänger. Jag sympatiserar i stor utsträckning med det du säger.

Som Nina Lundström väl känner till fungerar regeringsarbetet så att man arbetar aktivt och effektivt i regeringen. Det har Miljöpartiet gjort. Vi har fått till stora förändringar. En del av dem har jag redan nämnt. Det är stadsmiljöavtalen och elcykelpremien som är avgörande.

Det finns visst konkreta förändringar i cykelstrategin och i det regel-pm som tillhörde. Mig veterligen sker det beredning inom Regeringskansliet på några av de avgörande frågorna när det gäller bashastighet och att cykla i gatan. Jag är övertygad om att det kommer att komma mer.

Utöver det nämnde jag att cykelstrategin bör ses som en grund. Där har vi någonting att arbeta på. Det är regeringen tydlig med när den skrivit i sin cykelstrategi att det kommer att ligga till grund för fortsatt arbete för att kunna öka cyklingen och göra den säkrare. Jag är inte orolig för det. Jag känner tillförsikt inför vad som komma ska inom området.

Anf. 34 Nina Lundström (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Herr talman! Jag noterade precis som jag sa i den tidigare debatten att när det exempelvis står i betänkandet att avståndet vid omkörning av cyklist inte varit föremål för förslagslämnande blir jag väldigt konfunderad. Vi har i dag konkreta motionsförslag som ni vill avslå. Det är ett väldigt konkret förslagslämnande.

Engagemanget finns, och det finns ganska enkla åtgärder att vidta för att höja trafiksäkerheten. Det handlar om hur man beter sig i en korsning och om att kunna få lämna en smal vägren för att cykla på vägbanan för att som cyklist inte bli utputtad i ett dike.

Det handlar om frågan om säkerhetsavstånd, som jag har nämnt och som jag själv testade för bara några veckor sedan i ett annat land både som cyklist och som bilist. Jag har alltså testat och sett hur det fungerar. Det fungerar utmärkt, för med detta gör man inte omkörningar med risk för att möta en bil och för att putta ut cyklister och utsätta dem för fara.

Jag vet att det finns ett budgetsystem och att vi har olika budgetramar. Liberalerna har avsatt mer pengar än Miljöpartiet. Vi tycker också att man ska ha ett separat anslag. Jag förstår helt och hållet att det ställer till det när man ska planera cykelinfrastruktur. Men det finns också förordningar och lagstiftning som vi har rådighet över här. Många i utskottet är engagerade i att ändra denna lagstiftning. Men när förslagen finns här kommer vi ändå inte fram.

Det kostar inte mycket pengar att sätta upp andra skyltar. Varför kan vi då inte enas om att detta är viktigt att genomföra? Det är det här som jag tror att många cyklister där ute känner: Varför kan ni inte bara fatta detta beslut så att vi får ökad trafiksäkerhet och nya skyltar som säger att man verkligen ska värna cyklisterna? Jag förstår inte det.

Anf. 35 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Tack återigen för frågorna och synpunkterna, Nina Lundström! På en punkt vill jag rätta dig. Det handlar om att Liberalerna skulle satsa mer pengar. Det stämmer inte, för Liberalerna drar undan stadsmiljöavtalen från sin budget. Det beklagar jag verkligen, för det är en jätteviktig satsning som gör stor skillnad för många kommuner som vill investera i en bättre stadsmiljö och som vill investera i just cykelinfrastruktur.

Vad gäller det fortsatta arbetet kan jag lova Nina Lundström att jag kommer att fortsätta att arbeta för flera av de saker som jag har talat om i dag. Jag är övertygad om att cykelstrategin kommer att ses som en bra grund för detta. Utöver det som jag nämnde i mitt anförande kommer nu Trafikanalys med sitt förslag på hur man ska mäta cykeltrafiken i framtiden och hur man då eventuellt ska införa nationella mål för ökad cykling. Jag tror att detta arbete också kommer att vara viktigt. Om regeringen går vidare med ett nationellt mål kommer det också att tvinga fram åtgärder och en diskussion där man ser över åtgärder för att lyckas nå en ökad cykling.

Jag tycker att vi nu har en bra grund, och jag är taggad på att fortsätta arbetet framöver.

Anf. 36 Anders Åkesson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Herr talman! Det var ett väldigt engagerat anförande av Miljöpartiets företrädare Lorentz Tovatt med många intressanta centraleuropeiska erfarenheter och perspektiv som redovisades. Jag är alldeles övertygad om att vi kan hämta mycket kunskap den vägen.

Men nu är det så, herr talman och vänner, att Lorentz Tovatt representerar ett av två regeringspartier - Miljöpartiet. Samarbetsregeringen sitter här och nu och bereder den nationella transportplan som man ska fatta beslut om en kall torsdagsmorgon i slutet av mars eller början av april. Det brukar vara någon gång då. Det handlar om att fördela drygt 700 miljarder kronor för transportinfrastrukturen i vårt land för tiden 2018-2029. 700 miljarder kronor - det är ofantligt mycket pengar!

Vilka konkreta avtryck, herr talman och Lorentz Tovatt, av den entusiasm som Lorentz Tovatt gav uttryck för kommer vi att se i den nationella transportplanen? Jag tänker på avtryck som alliansregeringens Kattegattled 2010 - den första konkreta satsningen i en nationell plan för en cykelinfrastruktur för att binda ihop tätorter på västkusten. Vilka konkreta förslag och åtgärder kommer entusiasmen att ge avtryck i? Eller är det bara, liksom cykelstrategin, en vacker samling ord?

Anf. 37 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Tack, Anders Åkesson, för frågan! Som Anders Åkesson mycket väl vet kommer jag inte att kunna gå in i detalj på vad som kommer i den nationella planen eftersom den inte är beslutad om. Däremot kan jag resonera om den och tala om det som finns i förslaget från Trafikverket. Det jag kan konstatera direkt är att man för första gången har en specifik cykelpott i den nationella planen. Det har inte funnits tidigare, inte heller i alliansregeringars tidigare nationella planer.

Cykelpotten ligger på 1 ½ miljard. Vi vet att vi kommer att behöva mer pengar än så. Men det finns också två specifika cykelleder namngivna i den nationella planen. Om ni började med en följer vi upp med två. Det finns alltså saker redan där.

Utöver detta skulle jag vilja skicka en fråga tillbaka till Anders Åkesson, som brinner för de här frågorna och som kommer från ett grönt parti: Varför väljer ni att kraftigt dra ned på de stadsmiljöavtal som regeringen har infört? Vi har tagit Norge som förebild för dessa avtal, och de har funkat väldigt bra i arbetet med att få fram mer cykelinfrastruktur. Detta är pengar som har funnits i statsbudgeten men som också nu kommer att föras över in i den nationella planen. Det blir ett svar på frågan, utöver den särskilda cykelpott som kommer med stadsmiljöavtalen och som kommer att ligga rullande med 1 miljard per år i den nationella planen. Detta är pengar som Centerpartiet tidigare har strukit i sina budgetar och som ni halverar i er höstbudget. Frågan riktas därför tillbaka: Varför vill Anders Åkesson kraftigt dra ned på anslagen till cykelinfrastruktur?

Anf. 38 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Tack för försöket till replik, Lorentz Tovatt! Men jag uppfattade nog att jag inte fick något svar på min fråga.

Det var ett entusiastiskt föredrag, inlägg och anförande med många intryck från Centraleuropa och runt om i världen. Men jag kan konstatera att i det betänkande vi just nu behandlar, Lorentz Tovatt, avslår regeringspartierna drygt 20 konkreta förslag till yrkanden om att förbättra, förenkla och göra cyklandet säkrare för människor. Vi vill göra det enklare att göra rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Det gäller rätt enkla saker, som att det ska vara samma färg på cykelöverfarterna när de korsar en väg. I dag kan det vara en blå markering i en kommun och en röd i en annan. Allt sådant bidrar till förvirring. Tjoff - så stryker Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet detta! Det var onyttigt, tycker de. Om nu den vilja och entusiasm som jag tyckte att det gavs uttryck för i anförandet omsätts i konkret handling borde man vara betydligt mer lyhörd för konkreta, kostnadsfria och enkla förslag.

Herr talman! Stadsmiljöavtalen är i all huvudsak en fråga om att flytta pengar - drygt 1 miljard om jag minns rätt - från ett anslag för transportinfrastruktur och styra det mot i synnerhet järnvägslösningar i tätorter. Det kommer inte att ge cyklingen särskilt mycket; det tror jag att inte ens Lorentz Tovatt tror.

Vilka konkreta avtryck för cyklingen - för det är det vi diskuterar här och nu - kommer vi att se i det nationella förslaget? Trafikverket lade fram ett förslag. Det har varit ute på remiss, och det har kommit många synpunkter. Ni har att fatta beslut.

Anf. 39 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Jag vet inte om Anders Åkesson kanske missade mitt svar nyss. Jag var väldigt konkret med vad som finns i den nationella planen. Jag nämnde bland annat att det för första gången någonsin finns en särskild cykelpott. Jag nämnde också att det finns två namngivna leder till skillnad mot vad som tidigare har funnits i Alliansens nationella planer. Utöver det nämnde jag att vi inför stadsmiljöavtal permanent i den nationella planen. Detta är tre konkreta saker som Anders kanske missade när jag nämnde dem i ett tidigare anförande.

Jag måste rätta Anders Åkesson i sak när det gäller stadsmiljöavtalen. I den senaste ansökningsrundan tror jag att uppemot hälften av alla ansökningar handlade om cykelinfrastruktur. Vi får alltså cykelinfrastruktur på två olika sätt med stadsmiljöavtalen. Det första är att det blir en kompletterande åtgärd som en motprestation från kommunens sida. Staten går in och säger: Vi bygger en spårvagnslinje eller en busslinje här. Vad gör ni för att förtjäna dessa pengar? Kommunen svarar då: Vi bättrar på vår stadsmiljö genom att till exempel bygga nya cykelleder. Utöver detta kan man som kommun söka direkt till cykelinfrastruktur. Det är det andra. Anders Åkesson kommer att behöva gå hem och läsa på om hur stadsmiljöavtalen funkar. Det är en smart uppfinning som jag är väldigt över att Miljöpartiet har drivit igenom.

Jag vill återigen skicka tillbaka bollen, för det låter på Anders Åkesson som att allting när det gäller transportpolitiken och när det gäller cykling avgörs under denna mandatperiod. Anders Åkesson har varit centerpartist länge. Alliansen styrde i åtta år, och det hände nästan ingenting under de åtta åren. Det har hänt betydligt mer under fyra år med S och MP i regeringen, så det blir ännu en hemläxa för Anders Åkesson att tänka över: Vad gjorde vi, och vad hade vi kunnat göra bättre? Och naturligtvis också: Vad gör vi gemensamt framöver?

Anf. 40 Robert Halef (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Herr talman! Lorentz företräder även regeringen, då Miljöpartiet är en del av regeringen, och har beslutat om en cykelpremie som lyfts fram här i anförandet. Den är på 350 miljoner kronor, vilket för perioden 2018-2020 blir över 1 miljard kronor som bidrag till privatpersoner med ungefär 10 000 kronor för att köpa en elcykel. Det är en väldigt populistisk och felaktig satsning, anser vi från Kristdemokraterna. Det finns mycket annat att göra för att få fler människor att välja att cykla.

Jag sa i mitt anförande att från Kristdemokraternas sida avsätter vi över 350 miljoner kronor för att få fler att cykla och för att jobba med cykelfrämjande frågor. Jag sa också att vi från KD vill ha en utredning om att skapa möjlighet för arbetsgivare att subventionera cykel- och kollektivtrafikresor just för att få fler att använda sig av cykel och kollektivtrafik som färdmedel för att minska utsläppen och så vidare.

Herr talman! Min fråga till Lorentz är: Anser du att denna premie på 1 miljard kronor från skattemedel som kommer att gå till privatpersoner som redan har råd - de som vill köpa elcyklar gör ju det, och försäljningen går ganska bra utan att den här premien finns - är rätt satsning från regeringens sida?

Anf. 41 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Tack, Robert Halef, för frågan! Jag är inte hundraprocentigt säker, men jag tror att den här satsningen är på tre år, det vill säga 350 miljoner över tre år som total summa. Jag tror inte att det är 1 miljard totalt. Jag är inte helt säker på det, utan jag ska be att få återkomma i den frågan.

Jag tycker att det här är en jättebra satsning. Det vi kunde se omedelbart när man införde den var en 230-procentig ökning av antalet elcyklar. Det säger någonting om efterfrågan på det här området.

När jag talar om cykling talar jag delvis om ökad cykling men också om cykling som ett alternativ till bilen. Det ska man komma ihåg. Vi måste få människor att ställa sin bil och i stället ta cykeln. Det vinner alla på. Trängseln och allt annat påverkas, och det har jag nämnt i mitt anförande.

Vi vet att det finns de som bor i närförort - låt oss ta Bromma som exempel där det bor många småbarnsfamiljer - och har ungefär 40 minuters resa in till stan med sin bil. Om de skulle sätta sig på en elcykel skulle de halvera sin pendlingstid. Det finns en jättepotential där. Jag tror inte att alla har förstått den superpotential som finns i att människor som bor i närförort och som pendlar kan välja att ställa bilen och i stället ta elcykel. Jag tror att det är en jättebra åtgärd.

Vi har tittat på Norge som är en god förebild när det gäller det här. De har infört en sådan här elcykelpremie, och där har det gått väldigt bra. Man har sett att försäljningen har ökat kraftigt, och man kan tydligt se att många av de som väljer att nyttja en sådan här premie sedan väljer att ställa bilen. Vi kan alltså se en överflyttning från bil till elcykel, och det vinner hela samhället på.

Anf. 42 Robert Halef (KD)

Herr talman! Jag delar inte uppfattningen att just den här satsningen har bidragit till en ökad försäljning av elcyklar, utan försäljningen går väldigt bra i och med att det finns intresse. Det behöver alltså inte finansieras med 1 050 miljoner på tre år där man tar skattemedel och ger till privatpersoner för att de ska köpa elcyklar - personer som i alla fall köper den här elcykeln om de vill det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Den här miljarden skulle kunna användas till annat för att öka och säkra cyklingen i landet, till exempel till att satsa mer på underhåll av vägar. Som tidigare har sagts skulle man också kunna göra regeländringar för att få fler att cykla och för att öka trafiksäkerheten för cyklister med mera.

Min fråga är: Tycker inte du, Lorentz Tovatt, att det hade varit bättre att satsa på Kristdemokraternas förslag att göra det möjligt för arbetsgivare att subventionera, göra avdrag på cykel- och kollektivtrafikresor, exempelvis kollektivtrafikbiljetter? Är inte det ett bättre sätt att få fler att välja kollektivtrafik och cykla de här korta sträckorna som vi pratar om i stället för att avsätta 1 050 miljoner på tre år för privatpersoner som redan hade tänkt köpa sig en elcykel?

Detta trodde ni skulle vara en succé under julhandeln, men det visade sig vara ett fiasko, utifrån vad man har sett på nyheterna. Per Bolund blev intervjuad med några företag som säljer elcyklar, och den anstormning som ni hade väntat er blev inte av för att de som redan är intresserade av elcyklar har råd att köpa en ändå. Den här miljarden skulle kunna göra mycket mer inom sjukvården och inom äldreomsorgen eller gå till fler poliser och annat.

Anf. 43 Lorentz Tovatt (MP)

Herr talman! Tack, Robert Halef, för replikskiftet! Till att börja med ska jag säga att ökningen på 230 procent bara var den första månaden. Det stämmer som Robert Halef säger att det har funnits ett ökat intresse för elcykling även tidigare, vilket har ökat försäljningen. Men en så markant ökning har inte skett tidigare, utan det här är något exceptionellt enligt branschen, som är glad över att se att intresset för detta exploderar.

Jag vill gå tillbaka till frågan om stadsutveckling. Vi ska vara medvetna ur ett svenskt perspektiv att svenska städer är ganska glesa. De är byggda ganska mycket med amerikanska städer som modell - man glesar ut stadsbyggnaden och flyttar ut förorter och närförorter utanför city. Det gör att vi får en annan typ av resmönster, vilket skapar en massa problem för oss, eftersom det gör att människor blir bilberoende.

Jag tror att man ska vara ödmjuk inför att våra städer inte är som städerna i Nederländerna. Jag har ju hyllat Nederländerna mycket i mitt anförande, och det finns mycket bra i Nederländerna att ta vara på. Men man ska också vara medveten om att vi har längre pendlingssträckor än de flesta personer som bor i Nederländerna för att vi har glesare städer. Det gör att människor som bor till exempel i Nacka, Värmdö, närförort eller förorter i andra svenska städer har en annan utmaning när det gäller att pendla med cykel. Många kommer kanske inte att orka göra det med en vanlig cykel, utan de kanske behöver en liten knuff på vägen. Då är en elcykel ett väldigt bra alternativ.

Därför tror jag att den här satsningen prickar rätt och att vi kommer att se en fortsatt ökning av försäljningen av elcyklar, vilket kommer att gynna oss alla såtillvida att det kommer att leda till bättre hälsa, mindre trängsel och bättre ekonomi.

Anf. 44 Emma Wallrup (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Herr talman! Vänsterpartiet har också lämnat in en reservation just om cykel som eget transportslag. Det är viktigt att Trafikverket får ett tydligare uppdrag för cykel eftersom bilen har varit dominerande så länge. De tjänstemän som har varit kvar på Trafikverket efter att Trafikverket gjordes om har haft mest kunskap om bilismen och inte så mycket om de andra trafikslagen. Därför är det viktigt nu i klimatorostider att vi stärker uppdraget till Trafikverket.

Vi ser trots allt väldigt starka väderhändelser runt om i världen. Nyss kom en ny rapport om att korallreven i alla världens hav håller på att dö. Det är läskigt. Det talas inte särskilt mycket om det på nyheterna, men det är vad som håller på att hända på grund av att koldioxidhalten i haven förändras och det blir mer syre.

Vi står inför ett akut läge, som många av oss, inte minst från Vänsterpartiet, ofta påpekar i den här talarstolen. Därför behöver vi verkligen stärka de här transportslagen. Och cykel är väldigt smart. Det är ett billigt transportslag, det når alla inkomstgrupper och det är en billigare infrastruktur.

Jag vill också ta upp Groningen som exempel. En vän till mig från Groningen cyklade på 80-talet hit till Sverige och hälsade på mig när jag jobbade på en ö ute i skärgården. Han fortsatte sedan till Norge. Det var ganska ovanligt att cykla så långt på den tiden. Men nu förstår jag varför; Holland har jobbat med cykling länge.

I Groningen har man en sådan cykelplanering att det går fortare att cykla i staden än att färdas med bil. Man har planerat så att vägarna är upplagda på det sättet, och man har en mängd styrmedel som innebär att cykel gynnas framför bil.

När det gäller kollektivtrafik gäller lite samma sak i Freiburg. Där har man också försvårat för bil, vilket ger en hävarmseffekt över mot kollektivtrafik.

Det är jätteviktigt att titta på de här exemplen för att fort få den starka omstyrning som vi behöver. Det handlar om vår överlevnad, om vår civilisation och om att vi ska kunna ha den här planeten som den är nu. Det handlar om att vi inte ska behöva gå i säck och aska. Det här handlar inte om att vi ska leva sparsmakat nu. Det handlar om välmående, livskvalitet och hälsa i stället för säck och aska lite längre fram. Kom ihåg det!

Jag vill yrka bifall till reservation 2, där cykeln som eget transportslag lyfts fram.

Jag vill också påpeka att Vänsterpartiet har varit lite bidragande till stadsmiljöavtalen, just med Freiburgmodellen. Vi vill se en motprestation, att användning av bil ska minska i städerna. Det är viktigt att tänka över samplaneringen när man planerar infrastrukturen i städerna, för att få hävarmseffekten. Vi tycker att det är bra stadsmiljöavtal. Det är viktigt att stärka dem och att ge mycket pengar till det arbetet.

Anf. 45 Nina Lundström (L)

Herr talman! Det är bra att Emma Wallrup också känner engagemang för cyklingen. Jag noterar också att även Vänsterpartiet har drivit frågan om att höja cyklingens status.

Samtidigt kan vi i och med det här betänkandet konstatera att det inte kommer att bli på det sättet. Man säger nämligen att tillkännagivandet från 2015 är färdigbehandlat. Jag vet inte på vilket sätt Vänsterpartiet har kunnat påverka den frågeställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Det finns dock annat i betänkandet som Emma Wallrup inte sa något om men som jag är intresserad av, exempelvis frågor som inte har direkt budgetbäring och som handlar om att ändra förordningar och regelverk. Det borde egentligen vara ganska enkelt för regeringen och riksdagen att göra det.

Hur ser Emma Wallrup på att viktiga frågor som rör trafiksäkerhet inte får genomslag i och med det här betänkandet? Jag har nämnt minsta avstånd vid omkörning av cyklist, möjligheten att tydliggöra att man inte behöver använda en väldigt smal vägren eftersom det inte är säkert för cyklisten att bli omkörd där, korsningar, högersväng och mycket annat.

Vad avser Emma Wallrup, som stöttar regeringen, att göra för att trycka på för sådana förändringar? De borde vara enkla att genomföra.

Jag säger det återigen: Det är 22 reservationer i betänkandet, med mängder av konkreta förslag. En del förslag avfärdas med att de inte har varit föremål för förslagslämnande, vilket de har i och med att de har lagts fram här i riksdagen. Vad avser Emma Wallrup att göra för att vi ska komma framåt i de här frågorna?

Anf. 46 Emma Wallrup (V)

Herr talman! Jag tackar Nina Lundström för frågan. Det är en väldigt bra fråga. Vi bör absolut titta på de sakerna framöver.

Vi har tittat lite mer på målstyrningen hos Trafikverket och tidigare reserverat oss, för att vi vill ge Trafikverket ett tydligare mål för ökad cykling och att man då ska se över helheten. Nu ska Trafikanalys ta fram ett mål som vi kan arbeta mot. Det är positivt. De kommer att kunna göra en analys, och sedan kan man gå in på detaljer. Jag håller med om att man hade kunnat göra det redan nu. Det är bra att Nina Lundström är aktiv och ligger på.

Jag vill lyfta fram en feministisk fråga när det gäller trafiksäkerhet i den här debatten. Flera av de här åtgärderna är viktiga, men det är också viktigt att diskutera hur män tar sig fram i cykeltrafiken. I Stockholm klagar många medborgare på att det finns män som tävlar i att komma fram på gatorna, och det är en trafikfara. Kvinnor vågar inte cykla, pensionärer blir påkörda och så vidare. Det är också en viktig sak i trafiksäkerhetssammanhang som man behöver våga diskutera.

Vi ska gynna cykling. Det är bra att de männen väljer att cykla. Men man måste ta hänsyn. Det måste finnas en debatt om det. Det kan inte vara på det sättet att kvinnliga cyklister skräms bort. Jag känner till flera kvinnor som har slutat cykla på grund av vårdslösheten i trafiken. Det hör också till.

I den diskussionen behöver man titta på åtgärderna som Nina Lundström för fram. Jag välkomnar alltså den diskussionen. Men vi avvaktar en bredare diskussion om de åtgärderna.

Anf. 47 Nina Lundström (L)

Herr talman! Det kommer att uppstå ännu en möjlighet under våren. Vi kommer nämligen att behandla skrivelsen om den nationella planen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Apropå tidigare diskussioner om Liberalernas budget vill jag påminna om att Liberalerna hade 1 miljard mer i den nationella planen än regeringen hade. Vi hade 623,5 miljarder, och den extra potten handlade om just cykling.

Jag är kritisk till stadsmiljöavtalen, som Emma Wallrup också nämnde i sitt anförande. Om man går in och tittar på dem kan man nämligen se att det 2017 fanns 48 ansökningar. 34 av dem beviljades. Och vilken typ av åtgärder handlade det om? Det fanns några cykelåtgärder i vissa kommuner. Men det var också busshållplatser, kollektivtrafikåtgärder, mobila kommunikationslösningar för bussar, resecentrum, bulleråtgärder och mycket annat.

Liberalerna vill ha en tydlig pott i budgeten så att man kan följa upp hur anslagen har använts. Vår kritik mot stadsmiljöavtalen har gällt att det handlar om alla möjliga kortsiktiga åtgärder och att det löper på budgetbasis. Och tidigare visste man inte exakt hur mycket pengar som skulle avsättas.

Om man vill se cykel som ett eget transportslag eller trafikslag - oavsett vilket begrepp man använder - menar vi att det också ska avsättas en budget, som det går att följa upp så att det går att se hur det ser ut.

Vi vet alla att alla typer av åtgärder som handlar om infrastruktur - planeringsåtgärder och insatser - är långsiktiga. Därför vill jag fråga Emma Wallrup: Det finns så många förslag här, och vi kommer att ha möjlighet att behandla det här en gång till under våren. Vad avser Vänsterpartiet, som faktiskt stöttar regeringens budget, att göra för att det ska leda till konkreta åtgärder som gör skillnad i praktiken? Det vi har sett hittills har nämligen inte lett till något.

Anf. 48 Emma Wallrup (V)

Herr talman! Det vi har gjort har lett till en hel del förändringar. Vi har fått stadsmiljöavtalen på plats, och det finns en hel del cykelsatsningar i dem. Det händer alltså mycket mer än tidigare år.

En viktig sak är just att Trafikverket får ett tydligare uppdrag. Jag håller med Nina Lundström om att cykeln bör bli ett eget trafikslag.

Även när det gäller två-plus-ett-vägar bör man ge Trafikverket ett tydligare uppdrag. Det handlar om cykling på landsbygden. När en väg byggs om ska man tänka på att barn ska kunna cykla till grannen. Det handlar också om att det över huvud taget ska vara möjligt med friluftsliv med cykel på landsbygden i områden där man bygger om vägar med tanke på trafiksäkerheten. Det är en fråga som Vänsterpartiet har drivit länge. Det är viktigt att en tydligare regel och ett tydligare uppdrag om det kommer på plats.

Vi kommer att titta noga på det här. Vi kommer att ha med det i åtgärdsplaneringen och fortsätta följa frågan. För oss är cykling en otroligt viktig fråga, just eftersom det rör alla inkomstklasser. Cykel är det absolut bästa transportmedlet på korta sträckor men, ifall man vill cykla långt, även på långa sträckor.

Anf. 49 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i Lorentz Tovatts anförande och hans fascination inför cykling i Nederländerna. Även jag var med på studieresan som ett gäng miljöpartister gjorde.

Visst kan man hämta inspiration från Nederländerna, inte minst när det gäller två viktiga saker. Det handlar om bashastigheten i tätorterna, och det handlar om möjligheten att ta med cykeln på tåget. Precis de två sakerna har jag väckt motioner om flera gånger i riksdagen, så även till det här betänkandet. De förslagen behandlas i betänkandet.

Vi tog tåget till Amsterdam. Jag märkte att det inte hade varit något problem för mig att ta med cykeln till Amsterdam, det vill säga min vanliga treväxlade damcykel från Värmland. Problemet hade varit att få ned cykeln till Köpenhamn. Genom Sverige kan man inte ta med en cykel på tåget.

Det är inte konstigt att ta med cykeln på tåget i Europa. Det finns nämligen ett EU-direktiv som säger att resenärerna ska ha möjlighet att göra så. Av betänkandet framgår att EU-kommissionen har föreslagit att direktivet ska skärpas. Det ska bli ännu lättare för resenärerna att ta med cykeln på tåget. Det är hög tid att vi i Sverige börjar lyda direktivet, att regeringen säger till alla tågbolag att det ska vara möjligt för resenärerna att ta med cykeln.

Herr talman! Näst efter att ha bra cykelinfrastruktur, säkra och bra cykelvägar, för att få fler att cykla i våra tätorter, handlar det faktiskt om hastigheten. När vi besökte Groningen, Utrecht, Haag och Amsterdam i Holland var hastigheten 30 kilometer i timmen där det fanns cyklister, gående och bilar på samma plats. Trafikforskningen har vetat ända sedan 90talet att det är den hastigheten där bilister, cyklister och gående kan kommunicera på ett säkert sätt, och dödsfall och olyckor minskar bland de oskyddade trafikanterna, cyklisterna och gående.

Trafikverket borde få i uppdrag att införa den bashastigheten. Regeringen har bett Trafikanalys att titta på möjligheten att sänka bashastigheten i tätorterna från 50 kilometer i timmen i dag till en annan hastighet. Trafikanalys, hör och häpna, som lämnade sitt förslag i höstas, tycker att hastigheten ska sänkas till 40 i stället för 30.

Av motiveringen framgår följande, och jag hoppade till när jag såg den: Att välja 40 kilometer som bashastighet, i stället för 30 kilometer i timmen, är ett sätt att motverka de restidsförluster som en omfattande sänkning till 30 kilometer i timmen sannolikt skulle innebära.

Denna rapport har påvisat att en hastighetsgräns på 30 kilometer i timmen i flera fall ger större positiva effekter på exempelvis trafiksäkerhet och trygghet, vilket i kombination med en förändrad stadsmiljö i förlängningen kan ge fler som cyklar och går. Trots att Trafikanalys själv säger detta föreslår man 40 kilometer därför att bilisterna skulle missa några minuter i restid.

Cykelfrågor

Jag hoppas att regeringen, till skillnad från Trafikanalys, gör ett annat val för dessa trafikgrupper så att vi får en säker stadsmiljö och tätortsmiljö för våra barn och oskyddade trafikanter.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)