Skolans arbete med trygghet och studiero

Anf. 76 Roza Güclü Hedin (S)

Fru talman! I dag debatterar vi betänkande UbU28 Skolans arbete med trygghet och studiero.

Skolan är till för våra barn och unga. Det är där grunden läggs för resten av deras liv - grunden för vilka möjligheter de kommer att ha i framtiden. Skolan ska ge alla barn chansen att bli sina bästa jag. Det är därför fokus i skolan måste vara på våra barns och ungas kunskapsresa och ingenting annat.

Som socialdemokrat är jag stolt över att utvecklingen i skolan går åt rätt håll och att kunskapsresultaten återigen går upp. Resurserna i skolan har ökat under den socialdemokratiskt ledda regeringen, och insatser för att höja läraryrkets attraktivitet görs.

Men det finns fortfarande brister. Vi ser tyvärr att socioekonomisk bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå påverkar människors möjligheter. Ojämlikheten, fru talman, är ett otyg som hämmar barns och ungas livschanser. Den ökar klyftor och drar isär samhället, och på sikt bidrar detta till otrygghet.

Det finns en hel del som behöver göras och prioriteras. Det vi debatterar här i dag är en väldigt viktig fråga för elever, vårdnadshavare, lärare och personal.

Regeringen har de senaste åren vidtagit flera viktiga åtgärder för stärkt trygghet och studiero. Vi socialdemokrater har satsat stort på mer personal i skolan, stärkt ledarskapet i klassrummet och markerat i läroplaner så att eleverna bland annat ska visa respekt för lärare och varandra. Vi kan aldrig och kommer aldrig att acceptera att elever, lärare eller annan personal känner rädsla eller blir mobbade, trakasserade eller utsatta för fysiska eller verbala hot eller våld.

Vi kan heller inte acceptera att elever inte får det stöd och den stabilitet och kontinuitet i sitt lärande som de behöver. Förra veckan träffade utskottet Lärarförbundet, som presenterade rapporten När tryggheten brister. I den går att läsa följande: "27 procent av lärarna i grundskolans årskurs 7-9 svarar att hot och våld är ett ganska eller mycket stort problem på skolan medan 15 procent av lärarna i gymnasieskolan och 5 procent av lärarna inom vuxenutbildningen svarar detta. Resultatet visar att lärare i grundskolans årskurs 7-9 är mest utsatta för hot och våld av både elever och vårdnadshavare."

Något som slog mig var att det i fritidsverksamheten förekommer en hög grad av våld och hot och att otryggheten framför allt drabbar dem i de lägre åldrarna. Detta är naturligtvis inte acceptabelt.

Skolans arbete med trygghet och studiero

Fru talman! Den här propositionen innehåller förslag till ändringar i skollagen som syftar till ökad trygghet och studiero i skolan och i förlängningen till bättre kunskapsresultat genom att elever ska tillförsäkras en skolmiljö där utbildningen präglas av trygghet och undervisningen av studiero. Den syftar alltså till att det ska finnas goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på undervisningen och tillgodogöra sig den.

Ändringarna innebär bland annat att ansvaret för det förebyggande arbetet inom trygghet och studiero tydliggörs och att begreppet studiero definieras. Regleringen av det systematiska kvalitetsarbetet ska tydliggöras, bland annat genom krav på att orsaken till uppföljningens resultat ska analyseras och genom att insatser för att utveckla utbildningen ska ske utifrån den analysen.

Vidare ska kraven på huvudmannens klagomålshantering skärpas. Skolinspektionen ska som huvudregel inte kunna inleda tillsyn som rör ett enskilt barn eller en enskild elev om inte huvudmannen har fått möjlighet att hantera frågan först. Det här kommer att skapa förutsättningar för att missförhållanden i större utsträckning hanteras inom huvudmannens verksamhet och att det blir tydligare för bland annat elever och vårdnadshavare vart de ska vända sig med klagomål på utbildningen. Det kan leda till att missförhållanden uppmärksammas och åtgärdas snabbare än i dag, vilket är positivt.

Det ska även tydliggöras att ordningsreglerna och hur dessa följs regelbundet ska följas upp under medverkan av eleverna, vilket vi tror skapar delaktighet och därmed också ansvar för dessa regler.

Fru talman! Jag har mött väldigt många lärare som säger att de har undvikit att ingripa eller gå emellan i stökiga situationer på grund av rädsla för att bli anmälda eller för att reglerna är otydliga. Så ska det naturligtvis inte vara. Ingen lärare eller skolanställd ska känna tvivel över att ingripa för att säkra elevers trygghet och studiero. Tvärtom ska de känna att de har stöd och ha det mandat som krävs.

Förslaget i propositionen innebär att all personal ska få vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra elever trygghet och studiero. Detta innefattar befogenhet att ingripa för att avvärja våld, kränkningar eller andra ordningsstörningar.

Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig med att förslaget inte innebär att det nu blir fritt fram att ingripa fysiskt i alla tänkbara situationer. En förtydligad proportionalitetsprincip gäller vid såväl fysiska ingripanden som andra disciplinära åtgärder. Det innebär att en sådan åtgärd endast får vidtas om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter.

Fru talman! Ibland uppstår situationer med elever som gör det nödvändigt att omplacera eller stänga av en elev. Då ska regelverket vara enkelt att använda. Förslaget i propositionen innebär att det ska bli lättare för rektorer att tillfälligt omplacera elever för andra elevers trygghet och studiero.

Att tillfälligt omplacera en elev är möjligt även i dag, men det kan vara praktiskt svårt att få till. Genom att det görs möjligt för rektorn att använda enskild undervisning eller en mindre så kallad särskild undervisningsgrupp eller att ge undervisning på en annan plats än vid en skolenhet skapas flera alternativa sätt att hantera situationen på. Det ska inte längre krävas synnerliga skäl för att en tillfällig placering ska få gälla under längre tid än två veckor, men på samma sätt som i dag ska en sådan placering få gälla i max fyra veckor.

I det här betänkandet finns även förtydliganden som rör mobiltelefoner. Jag vill vara väldigt tydlig med en sak: Digitala verktyg är i grunden fantastiska när de används rätt och när de bidrar till att underlätta kunskapsinhämtning eller möjliggör ny kunskap. Men det är viktigt att lärare inte känner att de ska behöva konkurrera med elevernas mobiltelefoner om elevernas uppmärksamhet.

Lärare ska inte heller behöva använda värdefull undervisningstid till att argumentera om hur elever använder sina mobiltelefoner och om huruvida dessa ska anses vara störande eller inte. Läraren bör i stället ha en tydlig lagstiftning att luta sig mot som klargör det självklara som även i dag råder, det vill säga att det är läraren som styr hur, när och om mobiltelefoner ska användas under lektionstid.

Jag vet att det är väldigt många som hanterar dessa frågor på ett bra sätt och att detta förtydligande kommer att vara välkommet i just de fall där det uppstår en konflikt.

Fru talman! Det finns tre förslag till tillkännagivanden i detta betänkande. Därför yrkar jag bifall till våra reservationer 9, 10 och 14 och i övrigt bifall till förslaget i betänkandet.

Frågan om trygghet och studiero har utretts väldigt noga. En nationell plan har tagits fram, och åtgärder har vidtagits. Genom denna proposition förtydligas skollagen, reglerna för vilka befogenheter en lärare har, rektorns ansvar och tillsynens roll på det här området.

Jag vet att det är väldigt många skolor som har bra upparbetade rutiner för trygghetsarbetet. Man gör noga övervägningar som ska vara till gagn för alla barn, för lärare och personal, för alla de drabbade och för den eller det som drabbar.

Jag vill avsluta med att säga att mer repression, sortering och stigmatisering, som de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna förespråkar, inte är lösningen på allt jämt. Det viktigaste och det centrala är att arbeta kontinuerligt med det förebyggande arbetet, för den bästa kränkningen eller ordningsstörningen är den som aldrig sker.

(Applåder)

Anf. 77 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Skolan är en grundsten för ett demokratiskt samhälle, där var och en får förutsättningar att stå på egna ben. En bra skola är den bästa medicinen mot arbetslöshet, mot utanförskap och mot kriminalitet. Och trygga elever lär sig faktiskt mer. Därför är det helt centralt att det råder ordning och reda i vår skola. Men tyvärr är kränkande behandling fortfarande ett stort problem.

Anmälningar om hot och våld mot lärare har ökat de senaste åren. I en lärarfacklig enkät svarade hälften av lärarna att de utsatts för våld på sin egen arbetsplats. Nästan fyra av tio lärare uppger dessutom att de blivit hotade att bli anmälda av såväl elever som föräldrar. Det resulterar i att lärare drar sig för att tillrättavisa elever eller ingripa vid bråk av rädsla för att bli anmälda.

Ett gemensamt vuxenansvar från både skola och föräldrar krävs för att få ordning på stökiga skolor och för att garantera en trygg arbetsplats för både lärare och elever. Det yttersta ansvaret för att skolan är just en sådan trygg plats vilar på rektor.

Det finns fantastiskt många oerhört skickliga medarbetare på Sveriges skolor, som uträttar stordåd varje dag. Jag fick för en tid sedan förmånen att träffa två sådana rektorer, Susanne Norman och Lillemor Bergquist, som tillsammans fått det kluriga och oerhört svåra uppdraget att vända utvecklingen på Storvretskolan i Tumba. Skolan drogs med allvarliga problem och blev den första i landet att övertas av Skolinspektionen. På kort tid lyckades de vända skolans utveckling, efter mångåriga och segdragna problem. De började genom att just upprätta en trygg arbetsmiljö - trygghet och arbetsro - för både elever och lärare. De menade att det var centralt att börja där.

Detta visar att det går, men fler verktyg måste komma på plats.

Regeringen lämnar i denna proposition några förslag för bättre studiemiljö. Vi har inget att invända mot de förslagen. Däremot står det helt klart att de är otillräckliga. De kommer inte att räcka för att bringa ordning och studiero i den svenska skolan. Jag tänker ge er några exempel på vad vi saknar i dag.

Det första exemplet handlar om att regeringen i propositionen beskriver hur en elev under en viss tid - två respektive fyra veckor under ett läsår - ska kunna flyttas från sin ordinarie skolplats för att sedan komma tillbaka. Det kanske kan fungera i vissa fall, men vi anser att elever vid behov ska kunna flyttas under en väsentligt längre tid än några få veckor, som är regeringens förslag, och att det ska vara möjligt att redan från början klargöra att eleven i fråga inte kommer att komma tillbaka till sin ordinarie skola.

Allt detta handlar om en tydlig signal. Elever som missköter sig ska mötas av tydliga konsekvenser och rätt stöd för att hamna rätt. Det handlar också om att ge lärarna rätt förutsättningar för att de ska kunna fullfölja sitt viktiga arbete. Och det handlar om att andra elever ska få en trygg studiemiljö. Det måste vara slut med kuddflickor i den svenska skolan.

Mitt andra exempel handlar om att ge regeringen i uppdrag att ta fram förslag om hur rektorer ska ha skyldighet, inte bara möjlighet, att flytta elever när det är påkallat. I detta uppdrag bör det även övervägas hur förändrade sekretessregler kan komma på plats, så att vi får till en öppenhet mellan myndigheter - polis, socialtjänst och skola. Vi moderater vill också se särskilda jourskolor. Det handlar om att under en tid kunna avskilja särskilt våldsamma elever. En sådan jourskola bör kombineras med andra insatser för att säkerställa att eleverna får stöd, både socialt och medicinskt, för att förändra sitt beteende.

Mitt tredje exempel rör det fysiska våldet i skolan, som har ökat under de senaste tio åren. Vi menar att det finns anledning att ge Brottsförebyggande rådet, Brå, ett särskilt uppdrag att titta på detta och att göra en särskild kartläggning av brottsligheten i skolan - detta som ett komplement till deras återkommande rapport Skolundersökningen om brott.

Mitt fjärde och sista exempel handlar om det förebyggande arbetet mot hot, våld och kränkningar i skolan. Det måste genomföras evidensbaserat och baseras på beprövad erfarenhet. Jag noterar att regeringen motsätter sig även detta.

Allt detta och mer därtill saknar vi i denna proposition. Propositionen ser jag som en yrvaken handling, fru talman, från en reformtrött regering. Mer behöver göras. I dag yrkar jag bifall till reservation 19 under punkt 16.

Anf. 78 Richard Jomshof (SD)

Fru talman! För vilken gång i ordningen vi debatterar just trygghet och studiero i skolan i denna kammare vet jag inte. Men jag vet att Socialdemokraterna har misslyckats, och jag vet att misslyckandet är totalt.

Nyligen kunde vi exempelvis läsa om ett stort gängbråk mellan två gäng med afrikanskt ursprung på en gymnasieskola i Katrineholm. Det var så våldsamt att skolan tvingades larma polisen och avbryta undervisningen för dagen. Katrineholm är en av många kommuner som befinner sig i en omvälvande demografisk förändring. Men det är inte första gången något liknande händer. Detta är bara ett exempel av väldigt många. Under en lång rad av år har vi kunnat ta del av en lång rad artiklar om slagsmål, knivskärningar, våldtäkter och gängbråk på skolor, där såväl lärare som elever har farit illa och ibland till och med väldigt illa.

Frågorna jag ställer mig är följande: Hur tänker man egentligen? Förstod man inte att detta skulle hända? Om man hade lagt mer tid på att lyssna på Sverigedemokraterna och kanske till och med uppmärksammat nödropen från skolpersonal och elever hade förmodligen situationen sett annorlunda ut. Men man var fullt upptagen med att sopa problemen under mattan, att förneka, att ljuga och att skuldbelägga och smutskasta allt och alla som över huvud taget varnat för detta genom åren.

Fru talman! En förutsättning för lärande är naturligtvis en god arbetsmiljö. Men skolan präglas, som vi vet, tyvärr alltför ofta av motsatsen. Våld, mobbning, sexuella trakasserier och etniska och religiösa motsättningar har fått fäste i svensk skola. Det måste såklart hanteras med kraft.

En viktig förklaring till att det ser ut som det gör är naturligtvis den totalt misslyckade och missriktade invandringspolitiken. Den har skapat ett hårt, ett kallt och ett svårt segregerat och splittrat samhälle. Nu ser vi hur det har trängt in i våra skolor.

En annan förklaring är att lärarnas auktoritet och möjlighet att upprätthålla disciplin i klassrummen under flera decennier har monterats ned. Den socialistiska flumskolan är tyvärr på väg att besegra kunskapsskolan.

Men den kanske viktigaste förklaringen är faktiskt den totalt misslyckade kommunaliseringen av den svenska skolan. Det är en väldigt viktig förklaring till att det ser ut som det gör. Det är där vi har huvudförklaringen till den svårt segregerade skolan, som naturligtvis har spätts på av den totalt missriktade och misslyckade invandringspolitiken.

Det är inte minst därför som svensk skola behöver ett statligt huvudmannaskap. Det har vi varit noga med att understryka i alla år. Det handlar såklart om en finansieringsmodell som kan bli mycket mer rättvis. Jag tror att vi nu är åtminstone tre partier som har landat i den slutsatsen. Det är bra, och det är viktigt. Men det handlar också framför allt om framtagandet av tydliga nationella riktlinjer. Det är viktigt, för har vi tydliga nationella riktlinjer kan vi garantera en skola där lärare, elever och föräldrar vet vad det är för regler som gäller och där lärarna vet att de blir uppbackade när de agerar. Man lämnas inte ensam när man agerar kraftfullt, utan man vet vad det är för regelverk som gäller. Och detta gäller då alla skolor utan undantag.

Elever som inte fungerar i den normala skolsituationen ska självklart, som vi brukar påpeka, utan undantag flyttas till jourskolor eller jourklasser. Om det finns elever som begår särskilt grova brott ska de flyttas till särskilda pliktskolor. Syftet med det är inte att straffa dem, utan att dessa barn, elever och ungdomar ska kunna få hjälp med sina problem samtidigt som de barn som är utsatta ska kunna gå till skolan utan att känna rädsla eller ha en klump i magen. Det handlar också om att ge lärarna möjlighet att få en god arbetsmiljö.

Vi behöver en skola som genomsyras av sammanhållning. Vi behöver en skola som genomsyras av en förståelse för vårt kulturarv och våra gemensamma normer och värderingar. Det är där vi hittar en stor del av förklaringen till hur skolan historiskt har sett ut, det vill säga det har varit en sammanhållen skola. Men i takt med massinvandringen och mångkulturalismen har detta slagits sönder. Sedan har kommunaliseringen bara gjort det hela värre.

Regeringen lyfter i propositionen Skolans arbete med trygghet och studiero fram ett antal förslag som förvisso är bättre än dagens regelverk, men de är långt ifrån tillfredsställande och tillräckliga. I stället för att i grunden reformera regelverket och göra det klart och tydligt att skolorna, rektorerna och lärarna ges långtgående befogenheter att upprätthålla ordning i klassrummen blir det tyvärr ett lappande och lagande.

Det blir en tungrodd och svårhanterlig lagstiftning med behov av tillämpningsföreskrifter och praxis. Det riskerar att ta udden av de föreslagna ändringarna. Även om propositionen är ett steg i rätt riktning finns mycket kvar att önska. Vi hade naturligtvis velat att man gått fram betydligt hårdare.

En omplacering ska naturligtvis gälla så länge som den behövs. Det ska inte finnas någon bortre tidsgräns, utan den ska gälla så länge elevens uppförande visar att den behövs. Den dag då eleven är mogen att gå tillbaka till ordinarie undervisning ska det ske, det vill säga det ska inte finnas någon bortre tidsgräns. Detsamma ska gälla avstängning. Elevers säkerhet och trygghet måste väga tyngre. Det ska till och med väga tyngst. Det är ändå det viktigaste, samtidigt som vi naturligtvis försöker hjälpa de elever som har behov av särskilt stöd.

Vi vet att mobiltelefoner utgör ett mycket störande moment i undervisningen. I dag har skolor olika regler för detta. Reglerna kan till och med skilja sig mellan olika lärare på en och samma skola. Det är ohållbart. Vi menar att detta därför bör skrivas in i skollagen för att vi ska få enhetliga regler så att man vet precis vad som gäller.

Ett snarlikt problem gäller skolans ordningsregler. I dag finns ordningsregler på alla skolor i hela landet och till viss del med vitt skilda innehåll. Det är ofta inte själva reglerna som är problemet utan efterlevnaden. Att låta rektorerna ta fram ordningsregler tillsammans med eleverna är att frånhända sig ansvaret för arbetsmiljön. Vi menar att ordningsreglerna ska vara tydliga, men de ska också vara centrala och enhetliga för landets alla skolor. Av denna anledning ska det skrivas in i skollagen att det är Skolverket som ska upprätthålla ordningsreglerna i skolan. Det är också Skolverket som ska också ta fram dem. På så vis säkerställer att det utan undantag är exakt lika för alla skolor.

Avslutningsvis: Både Skolverket och Skolinspektionen pekar på den gränsdragningsproblematik som finns när det gäller rätten att ingripa fysiskt. Regelverket måste naturligtvis utformas så att läraren vid den givna situationen inte drar sig för att agera. Detta är jätteviktigt. I det fall det ska övervägas om åtgärden är proportionell eller inte finns en risk att lärarna även fortsättningsvis inte vågar ingripa. Därför måste regelverket bli tydligare på denna punkt, och regeringen bör i stället återkomma med ett helt nytt förslag. Vi måste kunna erbjuda en skola där alla lärare och elever men också föräldrar vet vilka regler som gäller och att de är lika för alla.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 3.

(Applåder)

Anf. 79 Fredrik Christensson (C)

Fru talman! Elever måste kunna lita på att de är trygga i skolan. Även om de allra flesta elever känner sig trygga går alltför många elever till skolan med en klump i magen, vissa av rädsla för häcklande kommentarer i korridoren och andra av trötthet över avbrutna och stökiga lektioner. För att elever ska lyckas i skolan behövs en trygg studiemiljö. Det förutsätter skickliga och engagerade lärare och rektorer.

Skolinspektionens granskning av trygghet och studiero i skolan visar att den upplevda tryggheten i skolan har minskat de senaste tio åren. I dag uppger mer än hälften av eleverna att andra elever stör ordningen i klassrummet, och var tredje lärare i grundskolan uppger att de lägger en stor del av undervisningstiden på att upprätthålla ordningen. Såväl lärare som elever får även utstå kränkningar och hot. Alla former av kränkningar, hot och våld mot både skolpersonal och elever är självklart helt oacceptabla.

Skolan måste kunna garantera en bra och trygg studiemiljö. Centerpartiet välkomnar därför i stort regeringens förslag för att stärka skolans arbete med trygghet och studiero. Det angavs i januariavtalet att en nationell plan för trygghet och studiero skulle tas fram. Vi var med i inledningsskedet av det arbete som ligger till grund för propositionen.

Det är bra att ansvaret för det förebyggande arbetet för trygghet och studiero tydliggörs och att begreppet studiero definieras. Regleringen av det systematiska kvalitetsarbetet tydliggörs genom bland annat krav på att orsakerna till uppföljningens resultat ska analyseras och att insatser för att utveckla utbildningen ska ske utifrån denna analys.

All personal ska få vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero. Det ska uttryckligen anges att dessa åtgärder innefattar en befogenhet att ingripa fysiskt, vilket vi hört tidigare i debatten, för att avvärja våld, kränkningar eller andra ordningsstörningar. Det ska även bli enklare för rektorer att besluta om avstängning samt tillfällig placering både inom och utanför skolenheten.

Centerpartiet anser att mandatet för rektor, lärare och handledare ska stärkas vad gäller möjligheten att omhänderta mobiltelefoner i syfte att förebygga störningar i undervisningen eller kränkningar. Det är viktigt att få ett tydligare regelverk på plats. Däremot anser vi, precis som bland annat Barnombudsmannen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd, att frågan om användning av mobiltelefoner eller annan elektronisk kommunikationsutrustning i klassrummet och undervisningen ytterst är en fråga för lärare och rektorer att sätta ramarna för och besluta om utifrån vad de anser är lämpligt.

Centerpartiet har starkt förtroende för att lärare och rektorer kan hantera användningen av mobiltelefoner i klassrummet och yrkar därför avslag på den delen av propositionen. Vi tror att en trygg studiemiljö görs bäst genom tillitsfulla relationer och dialog mellan lärare och elever, inte genom nationell lagstiftning. Jag yrkar därför bifall till reservation 2.

Det finns andra närliggande frågor som inte tas upp i propositionen men som det finns anledning att återkomma till för att säkerställa och utveckla arbetet med trygghet och studiero för barn och unga.

En sådan fråga är inte minst barns och ungas utsatthet på nätet. Allt fler utsätts för olika typer av trakasserier på internet. Här är det viktigt att skolan såväl som andra samhällsfunktioner verkar för att barn och unga ska ha en trygg internetmiljö.

En annan fråga som det finns skäl att belysa. I våras föreslog vi ett tillkännagivande till regeringen om skärpta regler vad gäller situationen för lärare och rektorer som utsätts för hot och våld inom ramen för sitt nationella uppdrag. Vi behöver göra ytterligare insatser för att säkerställa deras arbetsmiljö. Man måste se särskilt allvarligt på situationer när något sådant uppkommer.

Det finns flera andra delar som vi lär få återkomma till i den kommande valrörelsen. Det gäller bland annat debatten om hur vi skapar förutsättningar för att få en bra trygghet och studiero så att alla elever blir av med den klump i magen som en del har när de går till skolan. Vi måste se till att alla har en trygg studiemiljö som de längtar till och en god arbetsmiljö där de kan fokusera på kunskaper och att lära sig andra viktiga färdigheter. Även lärare och rektorer behöver få en god arbetsmiljö.

Anf. 80 Christian Carlsson (KD)

Fru talman! Under Socialdemokraternas tid vid makten har otryggheten i skolan ökat. Var femte elev i årskurs 9 svarar att de inte känner sig trygga i skolan. Samtidigt svarar nära hälften av högstadieeleverna att skolpersonalen inte alltid agerar när elever kränks eller behandlas illa.

Lärarförbundet vittnar i sin tur om elever som spottar på och slår lärare. Mer än var fjärde grundskollärare har utsatts för hotfulla situationer, och sjukfrånvaron bland lärare på grund av hot och våld har ökat.

Den socialdemokratiska kaos- och flumskolan bidrar till att väldigt många lärare tvekar om det är värt att fortsätta att jobba med någonting som de egentligen älskar. Så kan vi naturligtvis inte ha det.

En skola med ordning, där eleverna känner sig trygga och behandlar varandra med respekt, är en förutsättning för lärande och för att kunskapen ska kunna stå i fokus.

För en liten kille som alltid hamnar vid sidan av, som aldrig möts av ett hej eller ett leende i korridoren, eller som kanske i värsta fall hotas, kränks eller blir slagen, blir det väldigt svårt att fokusera på skolan, och han hamnar efter.

Sverige behöver därför en regering som förmår landets lärare och rektorer att återta kontrollen i klassrummen och på våra skolgårdar.

Fru talman! Flera av de förslag som presenteras i propositionen är steg i rätt riktning. Men det är anmärkningsvärt att det har tagit åtta år, två mandatperioder, att åstadkomma det. Det beror på att Socialdemokraterna har haft fel fokus i skolpolitiken. Många förslag saknas fortfarande trots att några av de förslag som läggs fram är bra.

Först och främst behöver vi göra mer för skydda lärarna från våld men också anmälningshot. Det är bra att anmälningssystemet nu förändras så att Skolinspektionen som huvudregel inte ska inleda ärenden om inte huvudmannen inte först fått möjlighet att utreda anmälan. Men det behövs fler åtgärder för att motverka att lärare eller skolledare trakasseras.

Fram till 1976 fanns brottet missfirmelse mot tjänsteman. Kristdemokraterna vill återinföra den brottet, och vi vill att lärarna ska omfattas av skyddet. Det är ett viktigt steg för att lärare ska få en trygg arbetsmiljö och därmed också för att skolan ska vara trygg för barnen.

En annan sak är att det behöver finnas en nolltolerans mot klotter och skadegörelse. För att tydliggöra elevernas ansvar tycker vi att den som medvetet saboterar miljön ska återställa efter skadan. Den som klottrar ska kunna få tvätta bort klotter. Den som kletar snus i bänkarna ska kunna få tvätta bort snuset från bänkarna.

Vi kristdemokrater vill helt enkelt ta fram ett lagförslag som gör det möjligt att utöka skolornas möjligheter till disciplinära åtgärder för att kunna skriva in den här typen av sanktioner i skolans ordningsregler.

Vad gäller just skolans ordningsregler är regeringen tydlig med att eleverna inte bara ska vara delaktiga i utarbetandet av ordningsreglerna utan även i uppföljningen och vid behov i omarbetningen av ordningsreglerna.

Det får de gärna vara. Men för min del känns ändå viktigt att understryka att det är rektor som ska besluta om ordningsreglerna. Det är också viktigt att överträdelser av skolans ordningsregler får konsekvenser.

I ordningsreglerna ska det tydligt framgå vilka sanktioner som gäller för den elev som bryter mot ordningsreglerna genom att exempelvis hota eller kränka en annan elev.

Det bör också bli lättare att stänga av och flytta mobbare till andra skolor, och en elev bör kunna omplaceras för längre tid än i dag.

Här föreslår regeringen visserligen att kravet på synnerliga skäl för att en tillfällig placering inom eller utanför den egna skolenheten ska få gälla under längre tid än två veckor ska tas bort. Men regeringen vill ändå behålla gränsen om fyra veckor.

Min erfarenhet är om till exempel en elev omplaceras till en jourskola som Skolakuten här i Stockholm, där personaltätheten är högre och det finns speciallärarkompetens, hittar väldigt många barn tillbaka till studierna.

Att gå tillbaka till ordinarie skolmiljö efter bara fyra veckor är i vissa fall för tidigt för att eleven inte ska återfalla i sitt destruktiva beteende. En tillfällig omplacering behöver därför kunna ske för längre tid än fyra veckor.

Kristdemokraterna yrkar därför i dag på att vi ska tillsätta en ny utredning för att göra det lättare att tillfälligt omplacera och stänga av elever som hotar och kränker andra. Jag yrkar därför bifall till reservation 17.

Avslutningsvis, fru talman, behövs mer goda normer och värderingar i skolan och mindre av den normlöshet som härskat i Socialdemokraternas flum- och kaosskola. Utan en gemensam etisk grund skapas ett samhälle där makt går före rätt. Där tar människor sig friheter på andras bekostnad. Självklart blir också ordningsproblemen, stöket och mobbningen i skolan värre av den sortens normlöshet.

Låt mig också vara tydlig med att det inte finns någon värdeneutral uppfostran och inte någon värdeneutral kultur. Svensk skolas normer och värderingar ska bottna i judisk-kristen etik och i västerländsk humanism.

Det handlar om värden som att göra rätt för sig, att behandla andra med respekt och att ta ansvar för sina handlingar. Men det handlar också om att fullgöra sina plikter och att stå upp för samhällets utsatta. Alla barn får tyvärr inte med sig de här väldigt grundläggande värderingarna hemifrån. Men alla barn ska få med sig dem av skolan.

Vi behöver därför fler lärare som med varmt hjärta och fast hand talar om vad som är rätt och fel, och hur man behandlar andra. Det är så som vi på allvar kan skapa en skola med ordning där barnen känner sig trygga och behandlas med respekt.

Anf. 81 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 6 om konsekvenstrappor. Det är Liberalerna och Kristdemokraterna, om jag inte minns fel, som står bakom den.

Fru talman! Sveriges Radio P4 gjorde en stor enkät i början på hösten. De kontaktade över tusen rektorer på lågstadieskolor och mellanstadieskolor i Sverige och frågade om digitala kränkningar har krupit ned i åldrarna. De frågade nog en bra bit över tusen. Men det var över tusen rektorer från låg- och mellanstadieskolor som svarade på enkäten, och över 600 av dem ansåg att problemen med digitala kränkningar har krupit ned i åldrarna.

En rektor på en mellanstadieskola i Ängelholm sa så här till Sveriges Radio: Inledningsvis såg jag det tydligt i årskurs 6 och 5. Nu kan jag se att det redan i årskurs 2 uppstår situationer som är rakt kopplade till sociala medier.

Lärare som Sveriges Radio intervjuade vittnade om att de tvingas lägga alltmer tid på att hantera konflikter mellan elever på grund av saker som har skrivits på sociala medier.

Elever i tioårsåldern som intervjuades i de olika radioinslagen berättade att de har blivit mordhotade, att de uppmanats att skicka nakenbilder och att de hängts ut i gruppchattar och på anonyma konton.

Fru talman! Det här handlar främst om fyra stora globala digitala plattformar. Det är Tiktok, Snapchat, Instagram och Youtube. Man kan diskutera de företagens ansvarslöshet rätt mycket. Det är väl inte riktigt föremål för dagens debatt, men det bör ändå noteras.

I dag har allt fler skolor infört mobilförbud. De har fått hjälp av den lagstiftning som vi i Liberalerna har drivit igenom och av det opinionsarbete som vi i vårt parti har gjort för att mobiltelefoner inte ska vara i skolan på lektionstid och helst inte heller på raster.

Vi har jobbat för detta år efter år, och år efter år. Det har vi gjort av det enkla skälet att skolan ska vara en plats som är fri från kränkningar, mobbning och sexism. Man ska inte heller hålla på att störa lektionerna. Det ska dock sägas att många av de digitala kränkningarna kan ske utanför skolan. De kan ske på vägen till skolan, och de kan ske på kvällar och helger. Men det är ändå så att detta skapar en massa problem som lärare tvingas hantera. Föräldrarna har ofta inte en susning om vad deras barn gör när de är på de här apparna.

I skolans värld blir det ett stort problem när personer kan smygfotografera. De använder mobiler på olika sätt, de kan störa under lektionerna och de är beroende av mobilerna. Det blir ett ständigt distraktionsmoment, och det skapar konflikter som lärarna sedan måste reda ut. Det tar mer och mer tid.

Om vi ska vara uppriktiga går det här att hantera på rätt många skolor i dag, för man löser saker och ting lokalt. Men det finns också många exempel där en ytterligare skärpt lagstiftning behövs. Det är läraren som bestämmer i klassrummet; så är det, och så måste det vara. Sedan har vi elevinflytande, och det är också jätteviktigt. Men i slutändan är det så med lärare som har gått på universitetet i fem år och som arbetar som lärare att de gör det av en anledning. De gör det inte bara för att vara coacher eller snälla i största allmänhet utan också för att hålla ordning och se till att eleverna lär sig i skolan.

Mobiltelefonerna är ett mycket större problem än vad man förstår i den svenska skolan. Jag är därför lite förvånad över att alla partier inte ställer upp på att vi ska ha en tydlig lagstiftning som ger stöd till lärare och rektorer. Flera partier har reservationer mot detta, och man argumenterar också för att eleverna kan behöva sina mobiltelefoner i undervisningen. Det tycker jag är lite märkligt. Digitala hjälpmedel är jätteviktigt i undervisningen, men det ska väl inte eleverna tillhandahålla själva? Det ska väl inte vara elevernas privata mobiltelefoner som ska användas på lektionerna, utan det är skolans uppgift att tillhandahålla digitala hjälpmedel i form av plattor eller vad det nu kan vara.

Fru talman! Tyvärr finns det många skolor i Sverige i dag där man inte har ordning och reda. Det råder kaos, man skriker grova könsord i korridorerna, personer blir kränkta, man har inte lugna lektioner, folk går och kommer lite som de vill och så vidare. Många skolor är jättebra, men de här exemplen finns också. Det kanske alltid har varit så, men det är inget argument för att inte göra någonting åt de problem som finns nu.

Om vi har en sådan skolmiljö, med en bristande studiero, är det de barn som har det tuffast som slås ut först. Och det sker skoningslöst. Det är de barn som inte har Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf trängandes med varandra i bokhyllan hemma. Det är de som bor trångt, och det är de som inte riktigt alltid kan sitta still utan som är lite mer utåtagerande - som jag själv var när jag var ung, kan jag förtälja. Det är ofta killar. De får rätt stora problem att klara skolan om det råder ständiga ordningsproblem.

I andra änden har vi elever som är väldigt duktiga och ambitiösa och som har föräldrar som hjälper dem med läxorna. De kommer från akademikerhem och så vidare. Dessa barn och ungdomar brukar det gå bra för alldeles oavsett vad, men deras föräldrar väljer att byta skola. De använder sin valfrihet till att välja en skola där miljön är bättre, kanske en friskola eller en annan kommunal skola. De skriver till rektor, de agerar och så vidare. Men vi har en rätt stor grupp elever som inte riktigt klarar skolan om ordningsproblemen är för stora.

Avslutningsvis, fru talman, finns det en hel del saker som är bra i betänkandet. Det här är en följd av det januariavtal som vi i Liberalerna var med och ingick för några år sedan, där vi tvingade mer motsträviga partier att genomföra detta. Men man behöver gå längre - dels för att få ordning och reda, dels när det gäller förväntansdokument, konsekvenstrappor och möjligheter att flytta elever som inte sköter sig i skolan och som agerar på ett sätt så att undervisningen förstörs för alla. Lärare och skolledning behöver större befogenheter för att kunna hantera detta. Det måste självklart också råda nolltolerans mot vandalisering och andra saker i skolan. Man ska även bli ersättningsskyldig om man ställer till med sådant.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 juni.)