Gymnasieskolan

Anf. 1 Caroline Helmersson Olsson (S)

Herr talman! Dagens gymnasieskola står inför helt andra utmaningar än vad som gällde för bara några årtionden sedan. I dag är en gymnasieutbildning ett näst intill grundläggande krav för att unga ska få ett jobb. Därför behöver alla ungdomar under 18 år genomgå en gymnasieutbildning.

"Alla gymnasieutbildningar ska ha en bred, gemensam kunskapsbas, innehålla minst ett estetiskt ämne och ge behörighet till högre utbildning." Så har regeringen uttryckt ambitionen om gymnasieskolan. Ambitionen och målet är tydligt: att höja kvaliteten och attraktionskraften, inte minst vad gäller yrkesprogrammen.

Gymnasieskolan är dock inte betjänt av dramatiska förändringar och tvära kast. Förändringar ska genomföras med utgångspunkten att skapa långsiktighet och arbetsro.

Det finns behov av en sammanhållen och korrekt verklighetsbeskrivning som olika grupperingar och partier kan enas om. Vi borde hitta en gemensam utgångspunkt i fakta, forskning och beprövad erfarenhet som vi kan föra en konstruktiv diskussion om.

Herr talman! Dagens debatt handlar om ett betänkande om 43 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden. Majoriteten i utskottet föreslår att riksdagen ska besluta om två tillkännagivanden till regeringen. Båda handlar om vad regeringen inte bör föreslå.

Herr talman! Jag tycker att det är synd att de borgerliga partierna och SD går händelserna i förväg och bestämmer sig för hur det ska vara och hur det ska bli. Jag kan inte förstå annat än att man tycker att det är bra som det är i dag. Tvärtom behöver utbildningsutbudet fortsätta utvecklas. Det som oroar mig mest är det som framförs vad gäller möjligheterna att läsa in grundläggande högskolebehörighet.

Som vi alla vet och välkomnar backade den gamla regeringen från den strikta uppdelningen mellan yrkesförberedande och högskoleförberedande program. Sedan hösten 2013 finns det möjlighet för alla skolenheter att ge grundläggande högskolebehörighet för yrkesprogrammen.

Regeringen vill nu utreda hur vi kan stärka den rättigheten. Det säger majoriteten i utskottet nej till och tycker till och med att det är märkligt att vi vill. Man hänvisar till en IFAU-rapport från 2009, där 90-talets förändringar med övergång från tvååriga till treåriga yrkesprogram analyseras.

Ja, den rapporten säger att avhoppen ökade, men den säger också att utbildningsnivån bland yrkesprogramseleverna höjdes. På 90-talet skedde också dramatiska förändringar av elevernas studiedeltagande på gymnasiet. Sedan början av 90-talet går nästan alla på gymnasiet.

En nyare IFAU-rapport från 2014 som tittar på alla 90-talets reformer sammantagna visar också på effekterna av det målrelaterade kursbetygssystemet, som genomfördes under samma period.

Ja, visst kan vi lära oss av historien. Men låt oss också sätta in det hela i det sammanhang som vi är i nu, i nutiden, och spana tillsammans in i framtiden.

En tydlig utveckling i den nya gymnasieskolan är en allt större skillnad i elevfördelningen mellan högskoleförberedande program och yrkesprogram. Av alla som gick på gymnasiet hösten 2013 gick bara 27 procent på yrkesprogram. Utvecklingen med en minskande andel elever på yrkesprogram kan få negativa konsekvenser för kompetensförsörjningen och på arbetsmarknaden i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Av Statens skolverks uppföljningar framgår att frågan om ett program ger grundläggande behörighet är av stor betydelse när eleverna väljer program. Men det finns fler saker att utveckla än det, inte minst studie- och yrkesvägledningen.

Herr talman! Vi har mycket kunskap att se fram emot att ta del av.

I slutet av april lämnar OECD sin fördjupade PISA-rapport om svensk skola.

I dag tillsätter regeringen en skolkommission, sammansatt av företrädare för professionen och forskare, som bland annat ska bearbeta slutsatserna från OECD.

OECD har också fått i uppdrag att genomföra en bred översyn av ungdomars situation och etablering på arbetsmarknaden i Sverige. Man tittar bland annat på övergången från skola till arbetsliv. Rapporten väntas i början av nästa år.

Regeringen har tillsatt två viktiga utredningar. Den ena är yrkesprogramsutredningen. Den har fått nya samlande direktiv med syftet att stärka yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft, underlätta övergången från skola till arbetsliv och förstärka den nationella kompetensförsörjningen.

Man ska bland annat titta på och verka för samverkan mellan utbildning och arbetsliv i form av yrkescollege eller andra samverkansmodeller där sådan samverkan behövs.

Man ska också titta på och analysera förutsättningarna för branschlärlingar samt utreda och föreslå hur matchningen mellan ungdomars val av yrkesutbildning och efterfrågan på arbetsmarknaden kan förbättras.

Studie- och yrkesvägledning är naturligtvis också ett viktigt uppdrag i utredningen.

Vi får svaren i september, men utredningen lämnade ett delbetänkande redan i mars. Där föreslår man en försöksverksamhet på teknikprogrammet med industriteknisk yrkesutgång. Jag tycker att det är ett alldeles utmärkt förslag - vi behöver teoretiska praktiker och praktiska teoretiker.

Man har också föreslagit en angelägen justering av naturbruksprogrammet. Naturbruksprogrammet har ett ovanligt stort utrymme för programfördjupning, och kursutbudet är mycket brett. Programmet ger högst ersättning enligt riksprislistan, beroende på att det förutsätts kräva kostsam utrustning och små undervisningsgrupper. Den ersättningen får man oavsett om man har detta eller inte.

Övriga slutsatser kommer vi att få ta del av i september.

Herr talman! Den andra utredningen är En attraktiv gymnasieutbildning för alla, som tillsattes nu i mars. En särskild utredare ska analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och inte minst fullfölja en gymnasieutbildning. Utredaren ska lämna förslag som innebär att de nationella programmen i gymnasieskolan vidareutvecklas och titta på hur elevens rättighet att läsa de kurser som leder till högskolebehörighet kan stärkas. Man kommer också att få ett uppdrag att titta på hur ett estetiskt ämne ska kunna ingå i programmen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det bästa med den här utredningen, tycker jag, är att den ska arbeta i dialog med en parlamentariskt sammansatt grupp, där riksdagens alla partier kan ingå.

Oavsett hur det kommer att låta i resten av den här debatten är det min starka förhoppning att vi ska hitta den verklighetsbeskrivning som jag talade om tidigare och komma fram till hur vi kan vidareutveckla gymnasieskolan på ett långsiktigt sätt, som skapar arbetsro i skolan.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets gemensamma reservation, nr 3. I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 2 Michael Svensson (M)

Herr talman! Min kära kollega Betty Malmberg tror att jag ska inleda med en historisk exposé. Det har hon helt rätt i. Jag tror nämligen att det är viktigt att veta vilka beslut som fattades, precis som Caroline Helmersson Olsson var inne på, och vilka lagar och sammanhang som rådde för att förstå var vi nu är någonstans.

Inom politiken vill vi också gärna ta reda på vems fel det är, men jag ska försöka vara storsint här och hoppa över den delen så mycket jag kan.

Debatten får oss att tro att dagens problem är nya och att de sjunkande resultaten är en senkommen trend. Så är inte fallet. Det började med skolutvecklingen ganska tidigt, redan med Lgr 62. Det förstärktes sedan av Lgr 69 och till yttermera visso av Lgr 80. Vi fick en otydlig målstyrning som drabbade utbildningssektorn extra hårt och som sedan förstärktes av kommunaliseringsreformen. Den försämrade lärarstatusen bidrog till att lärarkårens kvalitet förändrades, till förfång för eleverna. Allt detta vet vi. Men vi ska vara ärliga. Vi har i dag ett helt annat samhälle än 1975. Det viktiga är naturligtvis: Vad gör vi nu?

Jag ska göra en återblick till. År 1975 gick 50 procent vidare till yrkesskola eller gymnasium. 30 procent fick jobb direkt. Resterande 20 procent fick varken jobb eller fortsatt utbildning. I dag har vi, som jag sa, ett annat samhälle. 99 procent tar sig in på gymnasieskolan, men enbart drygt 80 procent slutför studierna med godkänt resultat. Det är vår absolut största utmaning.

Varje enskilt misslyckande "kostar" samhället 15-20 miljoner kronor per individ under en livstid, förutom individuella misslyckanden och tillkortakommanden. Här har vi en näst intill omöjlig problemlösning. Det handlar om kortsiktiga kostnader för kommunen men långsiktiga och stora besparingar för Sverige. Detta ryms tyvärr inte i någon vanlig budgetmodell.

Vägen till en lyckad skolgång i gymnasiet går naturligtvis genom grundskolan. Därför är det viktigt att ingen får lämna grundskolan utan godkända resultat, även om det ska ta tio år. Vi behöver en bättre introduktion till gymnasiet och studie- och yrkesvägledare som betydligt bättre än i dag kan stödja och vägleda eleverna. Genom en bättre prao men också på annat sätt måste grundskoleeleverna få en glimt av arbetsmarknaden.

Herr talman! Förra veckan satt jag med en god vän och talade om våra barn. Han nämnde att sonen helt plötsligt fått lärarna att höja på ögonbrynen. Vid ett utvecklingssamtal frågade klassläraren vad som hade hänt. Alla resultat pekade uppåt, helt plötsligt. Ja, sa Viktor, det är egentligen ganska enkelt. Jag har bestämt mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Tänk så lätt det skulle kunna vara! Tänk om vi kunde hjälpa fler elever till egen motivation! Mycket skulle då underlättas, och PISA-kurvorna skulle raskt peka uppåt igen.

Här framför mig sitter ledamöter från den rödgröna sidan. Många har jag lärt känna som kloka och omdömesgilla. Vi tycker till och med att ni har närmat er vår syn på modern skolutbildning. Men då och då faller ni tillbaka i ett gammalt tänkande. Ni tror att ett obligatorium skulle hjälpa. Den omotiverade, skoltrötte och svagpresterande eleven ska alltså hjälpas till en fortsatt skolgång genom tvång. Det är feltänkt. Jag hoppas att ni och regeringen kommer att inse detta.

Då kommer vi, herr talman, till nästa dåliga tanke: ett tvång för alla att läsa in högskolebehörighet. De stora avhoppen började när de tvååriga linjerna blev treåriga. Sedan dess har avhoppen varit konstant stora. Många blivande skickliga hantverkare och andra på yrkesprogrammen vill helt enkelt inte läsa in de extra poäng som krävs. Däremot har den tidigare regeringen underlättat det, som Caroline Helmersson Olsson nämnde, genom att alla i dag har rättighet att inom sina 2 500 poäng läsa in en grundläggande högskolebehörighet. Observera att den är grundläggande!

Lika enkelt är det att efter gymnasiet, via komvux, komplettera sitt betyg för att få rätt behörighet. Man kan säga att det är behjärtansvärt och i grunden en fin tanke att alla ska ha en hög grundläggande examen, men det fungerar inte i ett fritt, komplext och mångfasetterat samhälle.

Det som dock är ett problem, som vi gemensamt bör ta tag i, är det stigmatiserande som infinner sig för dem som inte klarar sin gymnasiegång. Det handlar om den stämpel som samhället, föräldrar och kamrater sätter på dem som inte orkade hela gymnasieskolan. Detta är ett väsentligt större problem än problemet med de ganska få yrkeselever som efter gymnasieskolan ångrar sitt val. Jag måste därför be er att fokusera på de rejäla och stora problemen.

Jag tror avslutningsvis, herr talman, om jag ska tillåta mig att måla med lite bredare penseldrag, att vi behöver mer av samarbete inom gymnasieskolan, mellan programmen, mellan handel och ekonomi och mellan teknik och industriprogrammet, för att nämna ett par exempel.

Vi inom Alliansen vill också stärka ett par program genom att göra dem populärare och förbättra utgången med en annan examen, bland annat. Vi måste också, som jag nämnde tidigare, arbeta med motivationen för alla elever. Då måste vi se till att lärarnas kunskaper i modernt ledarskap stärks.

Finns det kanske för många val i dag i gymnasieskolan? Leder det till stress?

Herr talman! Till sist en liten blick mot framtiden. Är programgymnasiet, alltså dagens gymnasium, med olika kurser verkligen det bästa? Skapar det kanske onödig stress? Alltför många D:n och E:n i början av årskurs 1 skapar frustration, inte minst för de ibland lite mer omogna killarna.

I dag finns olika samarbetsregioner, mellan olika gymnasieskolor och kommuner. Kanske är detta en modell att bygga vidare på. Tänk tanken att man knyter regionens skolor till närmaste högskola! Det tror jag är en vinn-vinn-situation. Det blir lättare att sprida modern skolforskning. Högskolan sprider akademisk status och glans till skolorna, och högskolan kan få en bättre rekryteringsbas för sina utbildningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vi som sitter här inne är stolta över att sitta i rätt utskott. Vi som äntrar talarstolen i dag, tillsammans med er andra, inser att gymnasieskolan kanske är det enskilt viktigaste avstampet för det fortsatta livet. Hur lyckat ska det bli? Vår skyldighet är att se till att ge de bästa förutsättningarna.

(Applåder)

Anf. 3 Stefan Jakobsson (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 2 och 7, så är det gjort.

Herr talman! Sverigedemokraterna anser att Sverige måste återta industrin till Sverige. Myten om att vi inte kan konkurrera med de asiatiska länderna måste vi slå hål på. Vi har fortfarande många andelar kvar inom industrin och ska absolut inte förlora fler. Ett industriarbete renderar tre tjänstearbeten. Det är en grundläggande tes som vi alla måste komma ihåg. Industrin vill och behöver anställa många inom de närmaste 10-20 åren, och kan inte skolan erbjuda de personer som industrin behöver måste industrin flytta dit där kompetensen finns, tyvärr kanske inte Sverige.

Yrkesprogramsutredningen fick i februari tilläggsdirektiv som ska redovisas den 30 september 2015. Det är alltid bra att en utredning görs före genomförande, men det får absolut inte dra ut på tiden.

Sverigedemokraterna tycker att utredningar och kommissioner är bra, men vi glömmer bort den lokala nivån. Lokala företag vill ha lokala gymnasier som kan leverera framtida personal till dem. Därför har vi en reservation i ärendet då utredningarna inte ges lokala direktiv.

Näringslivet har enligt Sveriges största företag i dag en bättre kontakt med högskolan än man hade tidigare, men tyvärr är gymnasiekontakten mycket bristfällig. Det har gått så långt att stora svenska företag likt Volvo ser till att rå sig själva när de inte kan lita på att staten levererar.

Volvo har öppnat upp Volvosteget, Tekniksprånget, Skolsteget och Volvo Academy för att säkerställa sin egen buffert och framtida möjligheter för att företaget ska kunna utvecklas.

Dessa versioner är mycket goda exempel, herr talman, på hur lokala företag och gymnasier bör samarbeta. Små företag kanske inte klarar av detta själva, men då kan man gå ihop i större samarbetsgrupper och ta del av hur de större företagen har arbetat.

Ett exempel: Volvosteget handlar om hur man tar hand om personer som har gått ut gymnasiet med godkända betyg men som inte kommit ut i arbetslivet. Man tar in 400 personer per år. Detta är personer som går upp varje morgon och får en tro på sig själva igen. De motiveras kanske till att läsa vidare, de får tillgång till a-kassa om de inte skulle få arbete och Volvo avser att anställa ett antal av dessa personer som visar framfötterna.

Vad händer med dem som inte går ut? De får ett intyg från Volvo att de under ett års tid varit villiga att arbeta. Detta är en stor fördel för de lokala småföretagen runt omkring. De vet att dessa personer är förtroendeingivande och kommer att utföra det arbete man ger dem. Alltså skapar man även en buffert för andra företag.

Herr talman! Jag tror inte att någon här inne motsätter sig vikten av att företagens möjlighet att stanna kvar i Sverige eller nyetablera sig här baseras på förmågan att få tag i kvalificerad arbetskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Sverigedemokraterna vänder sig mot att det tyvärr förekommer en oseriös marknadsföring på gymnasieskolorna. Enligt den svenska skollagen ska grundbeloppet, alltså elevpengen, avse ersättning för specifikt sju områden: undervisning, lärverktyg, elevhälsa, måltider, administration, mervärdesskatt och lokalkostnader.

Att skolor använder tid och pengar till något annat och i vissa fall tyvärr till rena mutor till eleverna ska anses som mycket olämpligt. Sverigedemokraterna vill därför att det ska införas tydliga regler för skolornas marknadsföring och att dessa skrivs in i skollagen.

Herr talman! Under mina år som lärare har jag tyvärr blivit medveten om att drogbruket ökar, inte bara på så sätt att det går ned i tidigare åldrar, utan det ökar även i mängd och styrka.

Tyvärr är drogbruket många gånger osynligt. Genom att öppna för möjligheten att införa drogtester i skolan har vi en chans att komma åt problemet tidigt. Det är en extremt billig kostnad om vi kommer åt det tidigt jämfört med när individen är 30 år.

Det återstår massor av olika hinder för att en frivillighet till detta ska införas, vilket gör att det kanske måste till en lagändring för att vi ska komma åt problemet. Sverigedemokraterna vill i dagsläget inte yrka något i frågan, men vi avser att återkomma till hösten med tydligare förslag.

När det gäller grundläggande högskolebehörighet för elever i gymnasieskolan kan elever inte tvingas in i saker med piska. Vi ska vara noga med att alla arbeten som utförs, oavsett utbildningsnivå, är lika viktiga.

Arbetsmarknaden behöver alla nivåer av utbildning men däremot kanske inte alla inriktningar. För journalister och socionomer, för att nämna några högskoleutbildningar, är arbetslösheten i dag uppemot 40 procent, medan det saknas enormt många av de tidigare gymnasieingenjörerna från fyraårigt program. Ett särdragande av antalet år snarare än en hopklumpning vore att föredra, herr talman.

Herr talman! Gymnasiestudierna är frivilliga. Man kan inte tvinga personer att gå gymnasiet. I dag kräver många arbeten slutförda gymnasiestudier, men det finns runt 25 procent i varje kull som är praktiker och inte i första hand teoretiker. En tvingande skolform skulle inte få dem att fortsätta. Även om vi skulle tvinga dem skulle de ändå kunna hoppa av, för regeln vi skriver in gäller bara fram till 18 år.

Det är inte mer piska vi behöver i detta fall utan mer morot, till exempel en koppling till näringslivet under studiegången så att eleverna vet vilka möjligheter de har att skaffa arbete när de har slutfört sina studier.

Anf. 4 Jabar Amin (MP)

Herr talman! Gymnasieutbildningen är viktig. Det håller alla partier med om. Den är viktig för vidarestudier, den är viktig för att kunna förkovra sig och den är viktig för att kunna komma in på arbetsmarknaden.

Just därför är det av betydelse hur vi formar vår gymnasieskola. Lärarna på våra gymnasieskolor är mycket viktiga för elevernas och skolans utveckling. Det är viktigt att vi värnar om och bidrar till att stötta lärarkåren.

Vi anser att det är viktigt att höja läraryrkets attraktionskraft. Det kan vi göra på flera olika sätt, dels genom att minska påfrestningarna på lärarkåren, dels genom att ha bättre arbets- och utvecklingsvillkor men också genom ökad kompetensutveckling och genom att bidra till bättre lönevillkor. Som ett led i detta arbete har samarbetsregeringen redan initierat att den vill avsätta 3 miljarder kronor årligen från och med nästa år för att stimulera till höjda lärarlöner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

En annan viktig insats för att stödja eleverna och skolorna handlar om att uppmuntra skolhuvudmännen att anställa fler lärare med specialpedagogisk kompetens och öka andelen behöriga speciallärare och specialpedagoger.

Ett problem som har funnits i många år är bristen på behöriga lärare, det vill säga lärare som har behörighet i ämnen de undervisar i. Detta påverkar självfallet elevernas möjligheter att få den bästa utbildningen. Av den anledningen är det viktigt att stödja lärare som saknar behörighet att kunna få behörighet, inte minst inom matematik, naturorienterande ämnen och teknik.

Herr talman! För att värna om likvärdigheten, förbättra skolresultaten, ge varje elev bättre chans att lyckas, förebygga en lärarkris och bekämpa utslagningen från den svenska skolan tillsätter regeringen i dag en skolkommission bestående av forskare, skolans folk och politiker med flera för att se över de senaste decenniernas skolreformer för att därefter komma med idéer och förslag om hur vi kan utveckla skolan till att bli ännu bättre. Därmed inriktar vi oss på framtidens skola.

Elever i skolor i områden med tuffa villkor behöver extra stöd för att de ska få bättre förutsättningar att utvecklas och klara skolan. Det är viktigt för likvärdigheten i skolsystemet.

Miljöpartiet har under flera års tid argumenterat för att skolor ska drivas med passion för utbildning och inte i vinstsyfte. Den vinstjakt som har pågått inom utbildningssektorn måste stoppas. Därför har regeringen tillsatt en utredning för att garantera att skattemedel som går till välfärdssektorn också ska gå till vad de är avsedda för. I det här fallet är det eleverna och skolan.

Herr talman! Det är viktigt att alla gymnasielever får möjlighet att utveckla och använda sin fantasi och kreativitet. Detta kan man göra bland annat i estetiska ämnen. Därför aviserade regeringen redan i höstas att en utredning bör titta på hur nationella program på gymnasiet kan innehålla ett estetiskt ämne.

Vi anser att det är angeläget att yrkesutbildningens kvalitet och attraktionskraft ska utvecklas. Detta ska ske i samverkan med arbetsmarknadens parter för att svara mot de krav som arbetslivet ställer.

Herr talman! Att beröva våra ungdomar rätten att på ett enkelt sätt gå vidare till högre utbildning är inte bra. Innan Alliansen kom till makten 2006 läste även gymnasieelever som gick på yrkesprogrammen ämnen som gav möjlighet att gå vidare till högskolan.

Alliansen ändrade detta. Nuvarande ordning är att eleven aktivt måste be om att få läsa de ämnen som förbereder dem för högre utbildningar. Dessutom måste många elever läsa ett utökat program om de vill få grundläggande högskolebehörighet.

Alliansens skolpolitik och den nämnda regelförändringen har lett till att andelen elever som söker till yrkesprogrammen har minskat. När alliansen tillträdde 2006 var andelen elever som valde något yrkesprogram ca 35 procent. Nu efter åtta års alliansstyre har siffran sjunkit till 27 procent. Detta har i sin tur lett till att arbetsgivare har fått svårare att hitta yrkesmän och yrkeskvinnor när eleverna inte väljer de programmen i högre utsträckning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Vi i samarbetsregeringen, tillsammans med Vänsterpartiet, vill rätta till Alliansens misstag. Vi vill se över yrkesprogrammen så att de organiseras på ett annat sätt så att de hindren avlägsnas. Men Alliansen, med stöd av Sverigedemokraterna, vill stoppa regeringen från att se över frågan. Det tycker vi är sorgligt.

Herr talman! Dagens samhälle ställer större krav på utbildning. En fullbordad gymnasieutbildning är minimikravet för många arbeten och många andra utbildningar i dagens samhälle. Den som inte har gymnasieutbildning löper större risk för arbetslöshet. Det är ett faktum. Arbetslösheten bland unga kvinnor och män som inte avslutat en gymnasieutbildning är ungefär dubbelt så hög som bland dem som har det. Dessutom förhindrar avsaknaden av en gymnasieutbildning vidare studier och bättre livs- och utvecklingsvillkor för många ungdomar.

Av den anledningen anser vi att det är motiverat att se över hur vi kan öka ungdomars möjlighet att läsa färdigt på gymnasiet. Det är värt att notera att samarbetsregeringen inte har låst fast sig för någon modell. Det viktiga är att hitta effektiva modeller för att se till att elever slutför sina gymnasieutbildningar. I stället för att stödja regeringens ambition vill allianspartierna, tillsammans med Sverigedemokraterna, stoppa den.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet med undantag för att jag vill yrka bifall till reservation 3.

(Applåder)

Anf. 5 Michael Svensson (M)

Herr talman! Det fanns så mycket att ta fasta på, Jabar Amin, att jag knappt vet var jag ska börja någonstans. Men vi kan väl börja med det kommunala vetot och vinstsyftet, även om de egentligen inte är föremål för debatten om gymnasieskolor.

År 1991 hjälpte Miljöpartiet den dåvarande borgerliga regeringen fram till friskolereformen. Det var mycket behjärtansvärt. Nu vill ni slå undan benen för samtliga friskolor.

Jag har en enkel fråga till Jabar Amin. Beroende på hur man räknar finner man i dag att längst ned i redovisningen gör friskolorna 2,9 procent i överskott. Om man räknar av lite till beroende på hur balansräkningen ser ut slutar det hela längst ned på raden med 0,6 procent. Tycker Jabar Amin att det är tillräckligt mycket eller för lite, eller var ska gränsen gå?

Anf. 6 Jabar Amin (MP)

Herr talman! Michael Svensson vill tydligen som representant för Moderaterna inte förstå vikten av att skolans medel ska gå till skolan. De pengar som satsas på skolan ska gå till våra elever och till dem som arbetar i skolan. Pengarna ska inte gå till riskkapitalbolag med säten i andra delar av världen. Det är enkelt. De pengar som satsas på skolan ska gå till skolan.

När vi för drygt 20 år sedan tog fram att friskolor ska finnas var det av omsorg om att det ska finnas olika pedagogiska former för att undervisa barn och ungdomar. Det var inte för att ge riskkapitalbolag extra pengar, så att de kan se till att våra minsta får äta endast knäckebröd till lunch.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Det är viktigt vill jag poängtera för Michael Svensson och alla andra i Alliansen att våra pengar som vi satsar på skolan ska gå till barnen, till dem som går i skolan, till att vidareutveckla skolan och bidra till kompetensutveckling av lärarkåren och övriga som jobbar där. Vi ska erbjuda bästa möjliga kvalitet i utbildningen, inte pengar till riskkapitalbolag.

Anf. 7 Michael Svensson (M)

Herr talman! Den vinst som har uppstått har framför allt uppstått därför att onödigt stora kommunala kostnader har kapats. Alla medel går till skolan. De återinvesteras. Om vi blickar 20 år framåt skulle det offentliga aldrig klara egna investeringar i både skola och välfärd om vi inte hade vårdföretag och enskilda skolföretag.

Den våta filt som ni har lagt över hela sektorn har lett till att enskilt drivna småskolor har fått säljas till koncerner. Det är väl ändå inte Miljöpartiets mening?

Herr talman! Jag tänkte övergå till den andra konstigheten i Miljöpartiets politik. Jag skulle vilja fråga Jabar Amin om yrkesprogrammen. Här var det också intressant med den historiska tillbakablicken. Enligt Jabar Amin började tydligen historien 2006 genom att andelen elever som gick yrkesprogrammen minskade. Jag tror inte att de var så jättemedvetna och hade mardrömmar om nätterna för att det kom en ny regering så att de måste söka ett annat program. Sanningen är att nya gymnasieskolan infördes 2011. Minskningen berodde då på felaktig information från ett par ledamöter från den rödgröna sidan och många "syvare" som sa att vägen är stängd om man väljer ett yrkesprogram. Det tror jag att Jabar Amin kommer ihåg väl.

Hur vill Jabar Amin stärka yrkesprogrammen genom att ta bort nödvändiga timmar från deras viktiga tid för att lära in de ämnen de verkligen vill lära sig på gymnasiet, så att de kan bli skickliga hantverkare i framtiden? Hur ska Jabar Amin stärka programmen genom att ta bort timmar?

Anf. 8 Jabar Amin (MP)

Herr talman! Det är självfallet nonsens att påstå att eleverna drabbas om vi stoppar riskkapitalbolag från att kamma hem pengar. Vi utvecklar skolan genom att se till att de medel som vi avsätter till skolan går till eleverna, lärarna och skolan. Det är fakta, och det är viktigt. Men nu står en moderat representant i talarstolen och säger att skolan går under om riskkapitalbolagen inte får kamma hem pengar. Skärpning, Moderaterna!

Herr talman! Michael Svensson förundras över Miljöpartiets skolpolitik, men vad åstadkom Alliansen under sina åtta år vid makten? Sjunkande kunskapsresultat, minskad likvärdighet, ökad utslagning och fler bördor på vår lärarkår är facit efter åtta år av alliansstyre.

Nu ska vi rätta till det, Michael Svensson, och se till att våra barn får den utbildning de förtjänar och våra lärare den kompetensutveckling och de förbättrade villkor de förtjänar.

Anf. 9 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Herr talman! Det var ett häftigt meningsutbyte som just föregick, och jag känner mig lite matt. Låt mig ändå börja med att yrka bifall till reservation 4 så att jag har det gjort, och sedan kan jag kanske varva upp i debatten.

Jag uppskattar tonen från Caroline Helmersson Olsson om en sammanhållen och korrekt verklighetsbeskrivning. Det är viktigt att det är på det sättet vi förhåller oss till all den beskrivning vi har av den svenska skolan, oavsett om det gäller förskola, grundskola, gymnasieskola eller vuxenutbildning.

Jag vill betona att det ända från starten av Gy 2011 har varit möjligt att läsa in allmän högskolebehörighet - inte alltid inom ramen för de 2 500 poängen, men alla skulle ha rätt att läsa in under tiden eller rätt till komvuxutbildning efter studentexamen. Det var en viktig ledstjärna för alliansregeringen från början. Att man från 2013 har gjort det möjligt att läsa in det inom ramen för de 2 500 poängen är en förändring, men det har hela tiden varit möjligt.

Att då fortsätta prata ned yrkesprogrammen och tala om hur oattraktiva de är för unga människor är mycket beklagligt.

Herr talman! För några år sedan hade Socialdemokraterna en debattartikel med rubriken "Niondeklassare är smartare än regeringen". Det var nuvarande näringsminister Mikael Damberg, som tidigare var vice ordförande i utbildningsutskottet, som via debattartikeln spred bilden av att yrkesprogrammen väljs bort eftersom eleverna sas vara smartare än regeringen. Mikael Damberg skrev att den mest troliga orsaken till att eleverna väljer bort yrkesprogrammen är att de inte längre ger behörighet till vidare studier.

Det stod inte ett ord om att det var valbart eller om rättigheten att på komvux läsa in behörigheten senare. I stället stod det att studie- och yrkesvägledare, antagningsenheternas analytiker, rektorer och företrädare för arbetsmarknadens olika branscher alla angav behörighetsfrågan som orsak.

Jag hade förmånen att träffa ett antal friskoleföreträdare under denna period och diskutera med dem om detta är ett problem. De sa: Vi ser gärna att de flesta av våra elever läser in allmän högskolebehörighet, och därför har vi från början designat också yrkesprogrammen så att de ger allmän högskolebehörighet men med möjlighet att välja bort det om man vill.

Denna möjlighet har funnits för varenda skolhuvudman från det att Gy 2011 genomfördes. Kom inte och skyll på att regeringen har gjort det eller det! Som huvudman för skolan har man hela tiden haft möjlighet att göra dessa program attraktiva, om det nu är det man tror är orsaken till det minskade intresset. Jag blir lite beklämd av den bilden.

Att det har gått från 35 procent till 27 procent som söker yrkesprogrammen är en signifikant nedgång. Men att säga att de 27 procenten som väljer yrkesprogrammen skulle vara osmartare än regeringen känns som en tråkig insinuation om hur de som söker yrkesprogrammen är.

Jag har mött många besvikna elever som har trott att arbetsmarknaden har legat öppen efter en högskoleförberedande gymnasieutbildning utan yrkesinriktning. De har kanske inte haft helt klart för sig att de inte är så attraktiva på arbetsmarknaden direkt efter till exempel samhällsprogrammet. De har beklagat att det är så långa köer för alla som har gått samhällsprogrammet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Detta visar med uppenbar tydlighet att det behövs en förstärkning av studie- och yrkesvägledningen. Vi har duktiga studie- och yrkesvägledare i Sverige, men de är för få. Ibland har vi också satsat lite för dåligt på den kompetensutveckling som de behöver.

Jag är övertygad om att vi också behöver starta med studie- och yrkesvägledning i skolan betydligt tidigare än vad vi gör i dag. Det handlar inte om att sista året före gymnasievalet få veta lite om olika jobb och utbildningar för att kunna göra ett välgrundat val, utan det behöver ske mycket tidigare.

Den besvikelse som de som har gått högskoleförberedande program har visat handlar också om att det inte är så lätt att byta bana till en mer yrkesinriktad utbildning. Alliansregeringen satsade under sina år en hel del pengar på yrkesvuxplatser, men vi ser fortfarande ett behov att på olika sätt öppna för fler vägar framåt.

Då blir jag lite beklämd över den felinformation som ges från talarstolen i Sveriges riksdag, herr talman. Man talar om att vidareutbildning är stängd för dem som går yrkesprogrammen. Vad anser man då att yrkeshögskoleutbildningarna är för något? Det är också en form av vidareutbildning i skolsystemet. Det är en väl utvecklad väg framåt för dem som har gått yrkesprogrammen utan att behöva välja en högskoleutbildning.

Låt oss verka för det som Caroline Helmersson Olsson talade om: en sammanhållen och korrekt verklighetsbeskrivning. Låt oss visa respekt för unga människor och tala om hur det faktiskt ligger till.

Jag ser också positivt på det som Yrkesprogramsutredningen kommit fram till angående yrkesutgång från teknikprogrammet och andra förändringar vad gäller naturbruk och så vidare. I dagens betänkande har allianspartierna fler förslag som handlar om fler utgångar från de olika gymnasieprogrammen.

Tidigare i debatten nämndes de IFAU-utredningar som pekar på att den gymnasieskola som infördes i början av 90-talet, då alla program förlängdes till tre år, har medfört att fler ungdomar som lämnar grundskolan med dåliga resultat eller som kommer från icke-akademiska hem hoppar av gymnasieskolan. Att då vilja göra gymnasieskolan obligatorisk känns märkligt. Skulle det lösa problemet?

Jag tror att vi alla delar bilden att grundskolan behöver ge eleverna en betydligt bättre grund också för gymnasiestudier.

Samtidigt är den valfrihet som finns i dag viktig med högskoleförberedande program, med yrkesförberedandeprogram som kan vara högskoleförberedande eller inte, med mer yrkesfördjupning och med lärlingsutbildningar, där vi i Sverige har en relativt underutvecklad utbildningssektor.

Där har Centerpartiet lyft fram min motion i betänkandet när det gäller förslagen om lärlingslön och om att satsa på lärlingsutbildningar. Man ska inte se detta som en åtgärd för skoltrötta utan som en möjlighet för företagen i Sverige att ta ett ökat ansvar och ha en höjd ambition för att ge unga människor och vuxna möjligheten till lärande i arbetslivet. Låt oss se detta som den tuffa utbildning det är och som det är viktigt att främja på olika sätt.

Jag vill lyfta fram kopplingen till arbetslivet och det goda arbete som Ung Företagsamhet gör. På ett antal gymnasieprogram, oavsett om det är yrkesprogram eller högskoleförberedande program, får eleverna möjlighet att starta och driva ett UF-företag. Detta bidrar till ökat entreprenörskap och en ökad förståelse för och insyn i hur företagande utvecklas och vad som krävs av företagare för att kunna driva företag på ett positivt sätt. Det är en viktig del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

När jag tittar i statistiken över hur gymnasieelever får tillgång till det arbetet blir jag förvånad över att det är så lågutvecklat på många av yrkesprogrammen, där man kan behöva jobba som egenföretagare framöver.

Det finns många utmaningar för gymnasieskolan, men låt oss hålla oss till en sammanhållen och korrekt verklighetsbeskrivning, som nämndes tidigare, och inte fara ut i ett högt tonläge om vad alliansregeringen har gjort och inte gjort.

(Applåder)

Anf. 10 Daniel Riazat (V)

För bara några timmar sedan kom beskedet: Ungefär 300 elever i två skolor - i Klippan och i Åstorp - fick veta att deras skolor inte längre kommer att finnas. Vem äger dessa skolor? Jo, det gör riskkapitalbolaget Academedia.

Är det första gången vi ser riskkapitalbolag lägga ned skolor för att de inte längre är lönsamma? Svaret är självfallet nej. Att de borgerliga då står här och argumenterar för att fortsätta att experimentera med våra elever och fortsätta att göra elever till kunder och skolor till en marknad är anmärkningsvärt. Men jag hade kanske sagt samma sak om mina vänner och nära politiska rådgivare hade ett finger med i det spelet.

Gymnasieskolan, som en gång var vägen för ett litet urval elever, borde i dag vara en angelägenhet för alla som slutfört grundskolan. Nästan alla - 98 procent - av ungdomarna går vidare till gymnasieskolan i dag, men långt ifrån alla elever når samtliga kunskapsmål och slutför sin utbildning med godkända resultat i alla kurser.

Gymnasieskolans uppdrag måste därför vara att se till att samtliga elever faktiskt når de mål som finns. Med anledning av det är vi i Vänsterpartiet positiva till den utredning som regeringen tillsätter för att se till att fler elever fortsätter och fullföljer sin gymnasieutbildning.

För individen såväl som för samhället är gymnasieutbildning en förutsättning för god yrkeskompetens och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Lika viktigt är att den fortlöpande vidgar individernas kompetens och ställning som samhällsmedborgare liksom förståelsen och engagemanget för det kulturella livet och dess utveckling. Gymnasial utbildning måste därför ses som en rättighet för alla som gått ut grundskolan.

För dem som inte nått formell kompetens för inträde till gymnasiet respektive högskolan ska möjligheter till komplettering kunna ge sådan kompetens. Vuxengymnasial utbildning ska garanteras i tillräcklig utsträckning.

Den reformerade gymnasieskola som infördes hösten 2011 innebar förändringar som enligt Skolverket har inneburit en omfattande minskning av antalet elever på yrkesprogrammen. Detta är en direkt följd av att yrkesprogrammen inte längre ger grundläggande behörighet till högskolan om inte eleven själv aktivt väljer till de ytterligare kurser i svenska och engelska som krävs. Även fackförbundet Byggnads instämmer i den förklaringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Även inför antagningen 2015 har färre elever sökt sig till yrkesförberedande program av denna anledning. Det är bekymmersamt att unga kvinnor och män väljer bort yrkesutbildningar. Den ålderdomliga föreställning som motiverat skillnader mellan teoretiska och praktiska yrken ska inte gälla i dagens eller framtidens samhällen. Att på de yrkesinriktade programmen ha en lägre ambition beträffande undervisning i svenska språket eller orienterings- och bildningsämnen är ansvarslöst.

Vi välkomnar mot denna bakgrund att regeringen nu har tillsatt en utredning med uppdraget att analysera hur gymnasieskolan kan anpassas så att alla nationella program ger grundläggande behörighet till vidare studier. Vi välkomnar dessutom att regeringen avser att tillsätta en referensgrupp som tillsammans med regeringen och Vänsterpartiet ska verka för att alla program ska ge en bred, gemensam kunskapsbas.

God språkförmåga och språkförståelse är i dag lika viktigt på alla arbetsplatser. Därtill kräver demokratin och den medborgerliga delaktigheten samma nivå och omfattning för alla i fråga om samhällskunskap och omvärldsorientering. På samma sätt förhåller det sig när det gäller kultur och estetik.

Den treåriga gymnasieskolan har inte bara stärkt de teoretiska kunskaperna utan också inneburit att den yrkesinriktade delen av utbildningen har kunnat utökas och förbättras.

De yrkesförberedande programmen ska ge kunskap nog att utöva ett yrke utan att låsa in eleverna i en speciell nisch på arbetsmarknaden. Därför ska yrkesutbildningarna också ge en generell grund varifrån kunskaper och förmågor kan vidareutvecklas.

I vissa fall kan det vara motiverat med en snävare specialisering beroende på lokala eller yrkesspecifika behov, men i normalfallet ska det vara arbetsgivarens ansvar att färdigutbilda för de speciella arbetsuppgifter som behövs på arbetsplatsen. Arbetslivet har också ett ansvar för att samarbeta med skolan och göra praktik och lärlingsutbildningar till en möjlighet. Samverkan mellan skola och arbetsliv är även ett sätt att skapa flexibla och moderna yrkesutbildningar.

Med färre och bredare ingångar kan man motverka den negativa könsfördelningen på gymnasieskolans nationella program, som i dag är mycket ojämn, särskilt på de yrkesinriktade programmen. På bygg, el, energi- och fordonsprogrammen är mindre än en tiondel av avgångseleverna tjejer. På hantverks, omvårdnads- och fritidsprogrammen är närmare tre fjärdedelar kvinnor.

Dagens borgerliga utbildnings- och kunskapsideologi vilar på en ekonomistisk grund och ett krasst arbetsgivarintresse. Mot detta måste ställas en syn på utbildning, förankrad i alla elevers behov av en allsidig personlig utveckling och ett fördjupat kunskapsbegrepp.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Anf. 11 Christer Nylander (FP)

Herr talman! En samarbetsregering och en regering som bygger sin politik på forskning och beprövad erfarenhet - så beskriver regeringen sig själv. Jag förstår att man upprepar det som ett mantra, men det räcker inte. I politiken är det inte det talade ordet som gäller utan handling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Visst händer det att de skriver debattartiklar om att de vill samarbeta, och visst händer det att de sträcker ut händerna mot varandra för att nå gemensamma överenskommelser. Men de bryts ganska ofta - de håller inte. Och de är ganska dåliga på att förvalta samarbetet. Kanske är det så att de använder begreppet "samarbetsregering" mest för att markera för sig själva att de bör samarbeta internt. Men det går inte heller så bra.

I det här betänkandet synliggörs ett par ytterligare exempel på hur samarbetsregeringen jobbar gentemot riksdagen. För ett par veckor sedan presenterade regeringen en utredning om gymnasieskolan. Det var en utredning med direktiv som delvis går på tvärs mot det som regeringen vet är riksdagens uppfattning. Riksdagen vill inte ha obligatoriskt gymnasium, men de rödgröna partierna håller fast vid det ändå. Riksdagen vill inte ha en gymnasieskola där alla ska läsa in universitetsbehörighet, men de rödgröna partierna håller fast vid det ändå.

Om riksdagsmajoriteten vid eftermiddagens votering ser till att regeringen lider förlust också i dessa två tunga frågor förväntar jag mig att man styr om utredningen och ändrar direktiven till utredaren, så att de sammanfaller med det som riksdagen har markerat är riksdagens mening. Regeringen i en parlamentarisk demokrati bygger ju sin förvaltning av Sverige på den majoritet som finns i riksdagen.

Herr talman! De kallar sig också en regering som bygger sin skolpolitik på forskning och beprövad erfarenhet. Men var hittar de forskning som säger att gymnasieskolan ska bli mer lik, att man ska ha en gymnasieskola där alla ska gå, som ska vara obligatorisk? Var hittar de forskning som säger att alla elever ska bli förberedda för universitetsstudier? Var är den forskningen?

Caroline Helmersson Olsson säger att vi inte ska se så mycket på hur det har varit. På det sättet viftar hon bort den forskning som faktiskt finns på området. I en rapport från IFAU 2009 visas att när de tvååriga linjerna gjordes till treåriga ökade sannolikheten för att ungdomar hoppade av gymnasiet. Inte minst ökade sannolikheten för avhopp bland dem som har dåliga betyg från grundskolan och dem som kommer från icke-akademiska hem.

I en annan rapport från IFAU 2013 jämförs arbetsmarknadsutfallet för de eleverna på grund av den här reformen. Också den rapporten är tydlig. Fler avhopp leder till färre ungdomar som etablerar sig på arbetsmarknaden och större problem med ungdomsarbetslöshet.

Forskningen visar alltså att förlängningen och teoretiseringen av gymnasiet, inte minst av yrkeslinjerna, innebar att fler hoppade av skolan, att färre lyckades med gymnasiestudierna och att det blev svårare för fler att ta sig in på arbetsmarknaden.

Lyssnar då regeringen på forskning? Nej, det gör de inte. De gör precis tvärtom. De håller fast vid en linje som de vet leder till ökad utslagning och färre ungdomar i jobb.

Jag tycker dessutom, herr talman, som liberal att det är särskilt allvarligt att den här forskningen tydligt visar att den sociala rörligheten minskar med den politik som de rödgröna står för. Det är de elever som har det svårt i grundskolan och som kommer från icke-akademiska hem som slås ut och får svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Klassresorna blir färre med den gymnasiepolitik som de rödgröna partierna står för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Herr talman! Det är ingen samarbetsregering. Det är ingen regering som bygger sin politik på forskning och beprövad erfarenhet. Det är inte heller en regering som står för att vi ska ha fler klassresor och ökad social rörlighet.

Under förutsättning att grundskolan gör det grundskolan ska göra, det vill säga lägger en grund till alla elever, en grund som man sedan kan stå på för att ta sig vidare i samhället, finns det förutsättningar för att gymnasieskolan blir mer diversifierad. Men tycker man att grundskolan inte ska göra sitt uppdrag utan att gymnasiet bara ska bli en förlängning av grundskolan, då måste man kanske göra som de rödgröna vill.

Vår inställning är: Prioritera grundskolan! Gör sedan gymnasieskolan mer flexibel och mer individanpassad!

Alla vill inte bli akademiker. Alla vill inte läsa in högskolebehörighet nu. En del kanske får tillbaka lusten senare, och då ska de få chansen att göra det. En del kan ändra sig under gymnasietiden, och då ska de få chansen att göra det. Andra vill göra det senare i livet, och då ska de få chansen att göra det. Men att vinna redan skoltrötta ungdomar med ett alltmer teoretiserat gymnasieprogram är inte den linje som gör att fler lyckas i skolan.

Många praktiska yrken lär man sig kanske trots allt bättre om man får vara ute i arbetslivet mer, om man får gå bredvid en som kan yrket bra och som har jobbat ett tag, om man får göra sin praktik och sin lärotid på ett företag där man har de senaste maskinerna, där man har den bästa tekniken, där man har duktiga medarbetare som har inte bara kunskap utan också den dolda kunskapen på arbetsplatsen.

Mitt första arbete var som fullständigt outbildat och okunnigt vårdbiträde på en geropsykiatrisk avdelning. Jag lärde mig ganska mycket av de damerna och någon herre som jobbade där och berättade hur det fungerade i praktiken. Det var kanske den bästa kunskapsinhämtning jag kunde ha för att förbereda mig för det jobbet.

Vi måste nog se att det finns fler än jag som kan behöva lära sig mer praktik ute på arbetsplatsen. Att ge fler ungdomar möjlighet till lärlingsutbildning, arbetslivserfarenhet och kunskap om hur det fungerar i jobbet - men också en anknytning till en arbetsplats där man senare kan få jobb - gör att fler kommer att lyckas etablera sig på arbetsmarknaden.

Lärlingar bör bli vanligare i Sverige. Vi behöver lära mer av Europa, knyta det närmare till näringslivet och arbetsmarknadens parter, kanske också på andra områden och inte bara på gymnasiet. Jag har så svårt, herr talman, att förstå varför de rödgröna partierna - arbetarpartier som de säger sig vara - motarbetar lärlingar och kunskapsutveckling på arbetsplatsen.

Det är ingen samarbetsregering. Det är ingen regering som står för forskning och beprövad erfarenhet i skolpolitiken. Det är ingen regering som underlättar social rörlighet. Det är inte heller, herr talman, en regering som underlättar för ungdomar att få jobb efter sin gymnasietid.

Jag står bakom samtliga reservationer som Folkpartiet och övriga allianspartier har i betänkandet men yrkar bifall bara till reservation 4.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

I detta anförande instämde Roger Haddad (FP).

Anf. 12 Annika Eclund (KD)

Herr talman! Gymnasieskolan ska ge varje elev en stabil grund för vuxenlivet och möjlighet att växa utifrån sina egna förutsättningar och intressen. Det förutsätter att gymnasieskolans program har olika inriktningar och möjligheter till val inom programmen. Det förutsätter också en gemensam plattform av kunskaper.

Det ska finnas teoretiska program inriktade mot studier på högskolan, och utbildningen ska hålla en kvalitet som svarar mot högskolans krav. Yrkesprogrammen ska hålla en nivå som leder till arbete direkt efter examen och som ger högskolebehörighet om man så önskar. Det ska också finnas lärlingsprogram, där utbildningen är mer knuten till företag och lärande under arbete. Efter lärlings- och yrkesprogram ska det vara möjligt att nå kvalificerad yrkeskunskap inom en yrkeshögskola.

Herr talman! I den nya gymnasieskolan uppvärderas yrkeskunnandet, och den alltför ensidiga betoningen på teoretiska ämnen är bruten. Budskapet om att det enda som räknas är att vara behörig till akademiska studier har varit förödande. Att göra som regeringen vill, det vill säga åter göra alla gymnasielinjer högskoleförberedande, är helt fel väg att gå.

Samtidigt som vi har en hög ungdomsarbetslöshet skriker företagen efter yrkeskunnigt folk. Här behövs det i stället matchning och bättre information om vilka utbildningar som leder till jobb och som har framtiden för sig. Vi borde alla hjälpas åt att kommunicera ut att alla gymnasielinjer faktiskt kan ge högskolebehörighet, om man så önskar. Om en stund kommer vi att debattera vuxenutbildning. Där finns också möjligheter till en andra chans eller till att komplettera sin utbildning, om så skulle behövas i en framtid.

Sedan 2014 finns också en ny lag om lärlingsanställningar. Den som går en gymnasial lärlingsutbildning inom något av gymnasieskolans yrkesprogram kan numera bli anställd i en ny anställningsform. Det är positivt att det finns en avsikt att vidareutveckla den gymnasiala lärlingsutbildningen. Från allianspartierna menar vi att arbetsgivarnas möjligheter att bedriva lärlingsutbildning bör utökas. Ett första steg är att genomföra en försöksverksamhet kring gymnasial lärlingsutbildning där branscher och arbetsgivare har ökat inflytande och ansvar.

För att öka genomströmningen i gymnasieskolan hjälper föga ett obligatorium. Först och främst sker de flesta avhoppen i årskurs 3 då de flesta elever fyllt 18 år, och det går inte att tvinga en person att sitta i skolbänken. Vilka sanktioner har man från regeringshåll tänkt använda sig av mot en 18-åring som inte kommer till skolan? Dessutom kan vi inte lagstifta fram motivation. Nej, de som av olika anledningar inte orkar med eller klarar av skolan behöver stöd mycket tidigare inom utbildningssystemet. Här gäller det att sätta in stöd och resurser i grundskolan så fort man upptäcker att eleven halkar efter eller mår dåligt. Här blir tillräckliga resurser till elevhälsan centralt och tillgång till specialpedagogisk kompetens.

Herr talman! En annan sak som är helt avgörande för om våra ungdomar ska klara av sina studier är att de verkligen får den undervisningstid som de har rätt till. Min kollega Michael Svensson från Moderaterna var inne lite grann på det tidigare.

Gymnasieskolan

Poäng på olika kurser har i dag ersatt den tidigare timplanen. Det finns i dag inga krav på hur många lektioner en gymnasieelev ska ha. Den mer flexibla poängplanen har på flera skolor blivit ett sätt att dra ned på antalet lektioner för att spara pengar. Två tredjedelar av huvudmännen saknar riktlinjer för hur de följer upp undervisningstiden, och varje år kritiseras många skolor av Skolinspektionen för att eleverna får för lite undervisningstid. Vi hörde det senast på utskottets hearing i tisdags. I en internationell jämförelse ligger vi lågt i antal undervisningstimmar. Att vi dessutom inte kan visa att vi ger våra elever de timmar de enligt lag har rätt till är förödande.

Om timplanen ska återinföras låter jag vara osagt i dagsläget, men vi måste hitta sätt att garantera att våra elever får den undervisning de har rätt till. Det gäller både grund- och gymnasieskola.

Herr talman! Gymnasieskolans huvuduppgift är att förmedla kunskap, att stimulera elevernas intellektuella utveckling och att förbereda unga för högre studier eller ett direkt inträde i arbetslivet. Låt oss ta fasta på att vi gillar olika saker och att olika kompetenser behövs i vårt samhälle.

På min anslagstavla på kontoret har jag en mycket nyttig påminnelse som jag tittar på varje dag. Där står följande: Det besvärliga med att vara högutbildad är att man måste ta hjälp av personer med lägre utbildning för att få en massa saker gjorda som man inte klarar av själv.

Man ser också en man som sitter på golvet och lagar en diskmaskin åt någon akademiker med tummen mitt i handen.

Alltså behövs alla, som någon klok människa sa. Att alla ska med, eller att alla måste med, i samma fålla var inte lika klokt sagt.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 4.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)