Skogspolitik

Fru talman! Då går vi över till att debattera MJU:s betänkande nr 7 om skogspolitik. I detta betänkande hanteras motioner från allmänna motionstiden om skogsgödsling, klimatfrågor kopplat till virkesproduktion, granbarkborren, skogsvårdsregler och mycket annat. Även här har vi en förenklad beredning och tar inte upp de motioner som är exakt likalydande de motioner som hanterades förra året. Men det innebär som sagt inte att partierna inte står bakom den politik de anfört i sina motioner.

Fru talman! Skogen är en av Sveriges allra viktigaste resurser. Historiskt sett har skogen byggt Sveriges välstånd genom att den har skapat jobb och tillväxt i hela landet men också genom att exporten har skapat stabilitet under oroliga tider.

Skogen har dock inte bara varit historiskt viktig. Den kommer också att ta Sverige in i framtiden. Med den gröna kolatomen från skogen kan vi skapa i stort sett allt vårt samhälle behöver. Vi kan göra drivmedel, byggmaterial, kemikalier, målarfärg, tyg etcetera.

Denna omställning är redan i full gång. Men för att Sverige fullt ut ska kunna ta till vara den potential som den svenska skogen har krävs långsiktiga politiska spelregler. Det handlar om långsiktiga spelregler för de företag som ska leverera de innovativa produkterna från skogen. Därför behöver Sverige en bioekonomistrategi, vilket Centerpartiet fick med som en av åtgärderna i den klimatpolitiska handlingsplan som regeringen presenterade före jul.

Det handlar också om långsiktiga spelregler för de skogsägare som ska leverera skogsråvaran som ska ersätta fossila material och om att skapa förutsättningar för ökad tillväxt i skogen så att uttaget av biomassa kan möta en ökande efterfrågan.

I höstas presenterade Skogsstyrelsen en rapport med 88 åtgärder som ska öka tillväxten i skogen med 20 procent till 2050 och därmed bidra till ett fossilfritt samhälle. Ett av de områden som lyfts fram i rapporten är ett aktivt arbete med att förebygga och begränsa skogsskador.

Under torkåret 2018 gjorde granbarkborren dessvärre sin stora entré i södra och mellersta Sverige, och under 2019 fortsatte angreppen i stor skala. Granbarkborren har under 2019 orsakat skador på närmare 7 miljoner kubikmeter skog i södra och mellersta Sverige, till ett värde av flera miljarder kronor.

I en växande bioekonomi är det därför centralt att agera kraftfullt mot granbarkborren på både kort och lång sikt. I budgetförhandlingarna inom ramen för januariavtalet har Centerpartiet därför drivit igenom en satsning på 30 miljoner under 2020 för kapacitetsuppbyggnad och hantering av skogsskador, med särskilt fokus på bekämpning av granbarkborre.

Det är viktigt att myndigheter, forskning och näring arbetar tillsammans men också att staten tar ansvar för sina marker och hur de påverkar omkringliggande skogsägare. Därför har Centerpartiet i regleringsbreven drivit igenom uppdrag till såväl Skogsstyrelsen som Naturvårdsverket om att minska och stoppa spridning av granbarkborre i skyddade områden. Centerpartiet kommer att följa detta arbete för att säkerställa att det ger önskad effekt och vid behov driva på för ytterligare åtgärder.

Skogsstyrelsens rapport pekar också på andra tillväxthöjande åtgärder och nämner till exempel skogsgödsling och en översyn av lägsta slutavverkningsålder för att kunna hantera skogsskador mer proaktivt. Det här är åtgärder som vi i Centerpartiet menar är värda att titta vidare på.

Vi anser också i Centerpartiet att man bör titta närmare på vilka ekonomiska incitament som kan behövas för att öka klimatnyttan i skogen, till exempel för att stimulera ökad tillväxt och därmed ökad kolinbindning och substitution.

Fru talman! Samtidigt bygger svensk skogspolitik på två jämställda mål: produktion och miljö. Det är viktigt att värna den biologiska mångfalden och att säkerställa att viktiga värden i skogslandskapet bibehålls och bevaras inför framtiden. Men det som är unikt för den svenska skogen är det faktum att hälften av all skog i Sverige ägs av enskilda markägare. Det gör också att det är många olika händer som i dag sköter den svenska skogen. Svenska skogsägare, inte minst familjeskogsbruken, har i flera generationer tagit ett stort ansvar i miljöarbetet när det gäller skydd av skog och värdefull natur.

Ett aktivt ägande och brukande är en förutsättning för en långsiktigt hållbar skog, och därför måste dessa aktörer ses som en nödvändig part i miljöarbetet.

Vill vi i framtiden ha ett fortsatt stort engagemang för svensk skogsskötsel med den mångfald och det engagerade lokala brukandet som vi faktiskt har måste svensk skogspolitik i större utsträckning också ta hänsyn till och involvera de enskilda markägarna.

En viktig ingång för Centerpartiet när det gäller just miljöarbetet i skogen är att vi litar på markägarnas engagemang och förmåga. Värdefull natur kan behöva utökat skydd, men det innebär samtidigt ofta att äganderätt och brukande begränsas. Det måste vara självklart att ägare eller brukare också ersätts för de inskränkningar som görs. Det är helt oacceptabelt att skogsägare ska leva i ovisshet om huruvida de kommer att få ersättning eller inte eller till och med kanske behöva stämma staten och föra en ojämn kamp. Tydliga spelregler kring ersättning vid inskränkningar är därför helt nödvändiga framöver.

Fru talman! Sedan vi stod här i fjol och debatterade skogsfrågor har den skogsutredning som Centerpartiet drivit igenom inom ramen för januariavtalet tillsatts och börjat arbeta. De förslag som vi förväntar oss, och som direktiven ger uttryck för, ska värna och stärka den privata äganderätten till skogen genom att stärka rättssäkerheten för markägare och företag och säkerställa att markägare får den ekonomiska kompensation de har rätt till.

Dessutom ska utredningen föreslå nya eller utvecklade flexibla skydds och ersättningsformer som ska kompensera markägare för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning de faktiskt har rätt till. Dessa ska bygga på frivillighet och skapa incitament att skydda och bevara biologisk mångfald och andra allmänna intressen. Vi ser fram emot att utredningen kommer att presenteras i sommar och emot att ta det arbetet vidare så att vi får en långsiktighet i svensk skogspolitik.

Principen om frihet under ansvar, som svensk skogspolitik har vilat på, har tjänat oss väl. Det vill vi i Centerpartiet att den ska fortsätta att göra också i framtiden.

Vi står bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall bara till reservation 8.

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag tycker att det är viktigt att göra som vi alltid brukar göra när vi sitter på våra utskottsmöten och EU-nämndsmöten och skogen kommer på tal: Det är alltid oerhört viktigt att värna det svenska självbestämmandet när det gäller skog och skogspolitik. Vi ser i dag hur EU mer och mer kommer in och kladdar i svensk skogspolitik på olika sätt genom ett antal olika förslag. Det kan till exempel handla om LULUCF, taxonomi och skogsstrategier. Vi måste hela tiden bevaka så att vi i Sverige inte förlorar vår svenska självbestämmanderätt över skogen.

I EU har man inte hanterat skogen på samma sätt som vi i Sverige har gjort. I Sverige har vi hanterat skogen på ett oerhört bra sätt under de sista 100 åren och särskilt under de sista snart 30 åren, sedan början av 90-talet när vi införde den nya skogsvårdslagen.

Vi har under de sista 100 åren byggt upp ett stort virkesförråd i svensk skog. Vi har de sista 30 åren fortsatt att bygga upp ett stort virkesförråd, men vi har även vänt trenden för mycket av det som vi mäter när det gäller den biologiska mångfalden.

Med anledning av det har vi från Moderaterna ett förslag i vår reservation som jag yrkar bifall till. Det är reservation nr 6. Det handlar om att rent procentuellt inte ta mer skog ur produktion. Då kan man fråga sig hur vi tänker då. Det ska jag kort redogöra för.

Vi menar, precis som jag sa, att den biologiska mångfalden har ökat och blivit bättre i svensk skog under de sista 30 åren. De flesta av kurvorna går uppåt vad gäller såväl till exempel död ved, lövträd, gamla lövträd och gammal skog som fågelarter i skogen. Vi ser många trender som går uppåt vad gäller biologisk mångfald.

27 procent av svensk skog är i dag tagen ur produktion på ett eller annat sätt. Det innefattar både formellt skyddad, frivilligt skyddad, generell hänsyn och impedimentmarker. Det här är en siffra som både oppositionen och regeringen använder sig av, så vi kan nog fastslå att det faktiskt är den siffra vi ska ha och debattera.

Vi tycker att den svenska skogen, som 2018 bidrog med ungefär 140 miljarder till bnp, ska få fortsätta att bidra stort till svenskt bnp med produktion och innovativa tankar och lösningar. Jag tycker att vår utskottsordförande Kristina Yngwe föredrog på ett föredömligt sätt vad skogen faktiskt kan göra och vad vi hoppas att skogen ska göra i framtiden. Men då kan vi inte fortsätta att ha skog ur produktion.

Vi tror dessutom från Moderaternas sida att det finns så mycket höga naturvärden i de här 27 procenten som vi i dag skyddar på olika sätt eller inte längre har i produktion. Det är värden som vi förmodligen genom ökad skötsel kan öka på den här arealen så att vi inte ska behöva öka mängden mark tagen ur produktion. Vi har dessutom från Moderaterna satt till extra pengar i vår budget för att hantera höga naturvärden på ett bättre sätt.

Fru talman! Vi i Moderaterna värnar den enskilda äganderätten väldigt mycket. Vi menar att den svenska skogsägaren enskilt har byggt upp de här höga naturvärdena och kommer att kunna bibehålla dem och även öka dem i framtiden under epitetet frihet under ansvar som har tjänat svensk skog väldigt väl.

Vi ser till exempel att generell hänsyn är något som ökar. I dag skyddas i snitt 11 procent med generell hänsyn. Där byggs det upp nya höga naturvärden över tid. Då är det oerhört viktigt för svenska skogsägare att veta att när de bygger upp de här naturvärdena ska ingen kunna komma och lägga en död hand över deras skog.

Vi vet också att Riksrevisionen förra året presenterade en rapport som sa att vi i för hög grad har skyddat kvantiteter i stället för kvaliteter, och då blir det många gånger så att skogsägaren får sätta till mer mark än vad som är nödvändigt för att skydda ett högt naturvärde. Det är också en del av bakgrunden till att vi lägger fram det förslag som vi gör.

Jag vandrar vidare till frågan om barkborrar i skyddade områden. Det är en fråga som har väckt väldigt mycket känslor under de sista två åren. Vi fick en otrolig uppväxling på barkborrepopulationerna under torråret 2018. Både 2018 och 2019 fick skogsägarna börja göra ett digert arbete med sök och plock i sina egna skogar för att hantera granbarkborren.

I skyddade områden i Kalmar län, som är ett stort problemlän när det gäller granbarkborren, vidtogs i princip inga åtgärder alls från myndigheters sida för att hantera granbarkborren. År 2019 vidtog man i ett fåtal av de här områdena åtgärder för att hantera granbarkborren.

Då ska vi komma ihåg att 70 procent av naturreservaten i Kalmar län var angripna av granbarkborre. Så få åtgärder var det som vidtogs i skyddad natur.

Det är inte så att granbarkborren förökar sig och frodas bara i skyddade områden. Men vi menar att alla behöver ta sitt ansvar i fråga om att hantera granbarkborren. Vi har sett skrämselbilder och hört riktigt otäcka historier nedifrån Europa. Det finns tyska skogar som står döda. Det är tusentals hektar granskog som dött för att man inte har hanterat granbarkborren. Då tycker inte vi att det ska spela någon roll huruvida skogen är skyddad eller inte. Vi ska hantera problematiken med granbarkborren.

Det är dessutom så att det i vissa av de här reservatsföreskrifterna - för att tala om Kalmar län igen, som jag var inne på - står att man ska ersätta markägarna om det sprids insektsangrepp från det skyddade området till enskild markägare. Men detta har inte skett.

Vi har definitivt ett stort ansvar att hantera granbarkborren, både i skyddad natur och i oskyddad natur. Vi förutsätter att regeringen i sina regleringsbrev blir tydligare än vad man har varit hittills. Därför tycker vi att det är hemskt olyckligt att vi inte kunde få till ett skarpt tillkännagivande från riksdagen i den här frågan. Vi tror att det är precis vad som hade behövts: en riksdagsmajoritet som tydligt markerar att det här är ett problem som ska hanteras. Jag vet att regeringen har med i sina regleringsbrev att det ska vidtas åtgärder om det krävs, men det hade helt klart behövts en skarpare skrivning om granbarkborren.

Man blir däremot lite mer positiv när man ser det som kom från Skogsstyrelsen i dag om att det finns förhoppningar om att granbarkborreangreppen kommer att minska under året - om vi får en normal sommar. Men det har vi inte sett än. Vi skulle mycket väl kunna få en 2018-sommar, och då har vi jättestora bekymmer igen.

Jag vidhåller att alla behöver ta sitt ansvar för att hantera granbarkborreproblematiken, både i skyddad natur och i oskyddad natur.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf och Mats Nordberg (båda SD).

Fru talman! Sveriges och Finlands skogsbruk är de mest framgångsrika i världen. I Sverige har vi kunnat öka den årliga avverkningsvolymen sedan vi började mäta ordentligt 1926. Den har mer än fördubblats. Ändå har volymen växande träd i våra skogar samtidigt ökat från 1,7 miljarder kubikmeter till över 3,1 miljarder, alltså nästan fördubblats. Hushållning och ständigt förbättrad skogsskötsel har gett de här fantastiska resultaten och har gett vår industri möjlighet att växa.

Under de senaste 50 åren har knappt någon art i det svenska barrskogsbältet försvunnit. Undantag är möjligen lövträdsarten mellanspett, som försvann 1982 från Östergötland, och svart stork, som egentligen försvann tidigare men som kom tillbaka och häckade i Västergötland och Skåne 1992. Båda arterna har setts i Sverige efter det, senast förra sommaren, så det finns gott hopp om att vi ska kunna återetablera dem.

Efter 1990 har vi dessutom blivit allt bättre på vardagshänsyn i skogsbruket. Vi lämnar till exempel kvar döda och levande träd efter avverkning. Till detta kommer att arealerna av på olika sätt helt skyddad skog ökat kraftigt efter 1990. Risken för att arter ska försvinna ökar knappast. Snarare minskar den.

Fru talman! När man talar om skogspolitik för de närmaste 20-30 åren framåt finns det viktiga faktorer att ta hänsyn till.

Enligt Parisöverenskommelsen och beslut i Europeiska rådet ska utsläppen av växthusgaser minska med minst 40 procent inom EU 1990-2030. Det är en svår uppgift för både EU och Sverige. Sverige minskade som bekant sina utsläpp mycket kraftigt efter energikrisen 1973 genom att bygga kärnkraftverken och genom att bli mycket bättre på att hantera processvärme i industrin, men dessa ansträngningar får vi inte räkna oss till godo i Parisavtalet, där startåret är 1990.

Fram till 2050 siktar EU dessutom på att bli koldioxidneutralt. I den kalkylen tyder det mesta på att skogens årliga inlagring av kol kommer att räknas med. "Neutralt" måste ju betyda både att släppa ut och att suga upp - båda måste tas hänsyn till. Växande svensk skog binder 5 ton koldioxid per invånare netto varje år, tack vare att vi avverkar så mycket mindre än tillväxten. Observera gärna att ordet "netto" här betyder tillväxt minus avverkning. Förutom dessa 5-5 ½ ton per person binds även koldioxid i produkter från skogen - mycket kort tid beträffande papper, men mycket lång tid beträffande brädor som blir till exempelvis hus. Om vi alltså får räkna med kollagringen i växande skog i 2050-målet är det sannolikt att Sverige får det lättare att nå det målet än att nå 2030-målet, där vi inte får räkna med det.

Fru talman! Hälften av Sveriges skogar ägs av enskilda, ofta lantbrukare. Det är deras skötselbeslut som styr hur svensk skog och svensk skogsnäring utvecklas. Deras framtidstro och tillit är grunden för god skogsskötsel. Det finns de som talar om att Sverige bör avverka mindre, trots att vi redan avverkar mycket mindre än tillväxten. Men vad skulle hända med framtidstron då?

Svensk skogsskötsels framgång de senaste 100 åren har aldrig handlat om att avverka mindre utan om att sköta skogen för att göra det möjligt att avverka mer. Industrins positiva utveckling gjorde det ekonomiskt rimligt att införa plantering efter avverkning. Efterfrågan på gallringsvirke gjorde det rimligt att röja ungskogar. Staten bidrog för sin del genom stöd till plantering, dikning, röjning, skogsbilvägar med mera. Skogsvårdsstyrelserna organiserade plantskolor, kursverksamhet, skogsdagar och så vidare. Under tiden och härigenom utvecklades dåligt skötta skogar successivt till välskötta tack vare motiverade skogsägare, långsiktig och uppmuntrande politik och en livskraftig industri med framtidstro.

Statsbidragen för skogsskötsel har nu för länge sedan försvunnit, och samhällets fokus har flyttats till naturvård. Det är inget problem i sig, utan det är bra. Men en annan förskjutning är oerhört allvarlig. Myndigheterna har börjat fatta beslut över skogsägarnas huvud. Från att motivera har man gått till förbud, och från bidrag har man gått till utebliven ersättning. Metoderna har lett till en rad rättsfall och till krav på utredningar om sådant som äganderätt, rätt till ersättning och Sveriges övertolkning av EU-direktiv.

Alldeles för många beslutsfattare verkar sakna förståelse för skogssektorns historia och villkor. Alldeles för många tjänstemän verkar tro att det är de som ska fatta besluten åt skogsägarna. Det här skadar förtroendet för myndigheterna och minskar intresset för frivilliga investeringar i skogsskötsel och naturvård. Det är beklagligt. Vårt skogsbruk har skapats av motiverade skogsägare i samarbete med industrin och med stöttande myndigheter. Skogsbruket och skogsindustrin är viktiga för landsbygden och för hela Sverige utanför storstäderna.

Om skogens förmåga ska kvarstå och utvecklas - till effektivare artbevarande, till att binda alltmer koldioxid, till att ersätta icke hållbara produkter och till att ge sysselsättning på landsbygden och i orter utanför storstäderna - måste denna positiva samverkan mellan samhälle och skogsbrukare återskapas och utvecklas.

Vi har i vår skogsmotion lagt fram en rad förslag till hur situationen kan förbättras. Bland mycket annat vill jag nämna:

att den svenska modellen för skogsbruk grundat på privat ägande och vardagshänsyn med stöd från Skogsstyrelsen ska bevaras och utvecklas

att totalarealen skog undantagen från skogsbruk inte ska ökas ytterligare

att systemet kring nyckelbiotoper ska göras om - för detta uttalade sig i den här kammaren i fjol inte bara vi utan en tydlig riksdagsmajoritet, inklusive socialdemokrater, kristdemokrater, moderater och Vänsterpartiet

att beslut som leder till begränsningar för skogsägaren av dennes skogsbruk utöver vad som är tydligt fastlagt i lag ska åtföljas av ersättning

att frivilliga naturvårdsavtal med skogsägarna ska prioriteras framför bildandet av formellt skyddade områden där skogsbruk helt stoppas, vilket även Riksrevisionen rekommenderar

att skyddade områden som inte längre fyller sin uppgift ska avregistreras och ersättas med andra

att de förslag till grön infrastruktur som nu utarbetats länsvis i normalfallet inte ska leda till åtgärder som omfattar enskilt ägd skog.

Fru talman! Det här är bara exempel på yrkanden i vår skogsmotion. Det är exempel på vad vi tycker har utvecklats i fel riktning och vad vi önskar göra för att vända utvecklingen.

Avslutningsvis vill jag upprepa att svenskt skogsbruk är världsledande i sina framgångar med uthålligt brukande. Det har gett oss vår största industri, grundad på förnybar råvara. Skogssektorn är vårt bästa bidrag till en global framtid med mer förnybara produkter, samtidigt som den skapar arbeten utanför storstäderna och bidrar till att minska gapet mellan storstad och land. Vi måste fortsätta att bidra till att utveckla vårt skogsbruk i en positiv riktning.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf och Runar Filper (båda SD).

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 10.

Under någon timme denna eftermiddag ska vi debattera skogspolitik här i kammaren.

Skogen är en fantastisk resurs på många olika sätt. För klimatet är skogen en helt avgörande resurs och faktiskt ovärderlig för att binda kol.

På det personliga planet finns det nog inget härligare än att ta en tur i skogen hemma på gården. Det är tyst och fridsamt. Jag kallar det livskvalitet.

Som skogsägare vill jag förvalta skogen på bästa sätt - föryngringsavverka, plantera, röja och gallra och se till att träd som blåst ned tas om hand. Om skogen är angripen av granbarkborren måste den tas bort.

Jag och min kära hustru är två av de 330 000 skogsägare som finns i Sverige. Medelskogsägaren har ca 49 hektar mark, så det är en myt att det bara finns stora skogsägare. Så är det faktiskt inte - tvärtom.

Äganderätten och devisen frihet under ansvar har länge varit en grundsten för svensk skogspolitik. För oss kristdemokrater är det en självklarhet att det ska fortsätta vara så. Äganderätten och friheten under ansvar har varit helt avgörande för långsiktigt ägande och brukande av egen mark. Det gör oss faktiskt unika i EU-sammanhang. När man föryngringsavverkar ett träd planterar man tre nya. Med åren har monokulturen i skogsbruket förändrats - nu är det viktigt att det finns blandskog i stället för bara en sort. Med blandskog blir det mindre skador på skogen och mindre brandrisk.

Fru talman! Skogen är också otroligt viktig för vårt lands ekonomi. Den sammanlagda skogsexporten ligger på över 140 miljarder svenska kronor. Det ekonomiska värdet är mycket stort. Men tänk också på alla tusentals arbetstillfällen som finns tack vare den svenska skogen! Det är otroligt hur många som arbetar inom skogen.

Finns det några hot mot skogen? Ja, det gör det. Jag har redan nämnt ett, fru talman: den förtretliga granbarkborren. Läget är bekymmersamt, i vissa län extremt bekymmersamt, med angripna granar som bokstavligen vissnar ned. Förra året förstördes nästan 7 miljoner kubikmeter skog i Sverige. Svenska skogsägare gör allt de kan för att förhindra att granbarkborren sprider sig.

Därför, fru talman, är det illa och anmärkningsvärt när markägare till naturreservat hör av sig - som de gjorde till mig för ett tag sedan - och undrar varför staten inte sköter sin egen skog. Jag besökte naturreservatet utanför Hultsfred och blev förfärad och förskräckt när jag fick se hur illa det sköts. Okej, kan man säga, är det någon som bryr sig? Ja, de som bor precis bredvid naturreservaten bryr sig. De säger att det är förfärligt, för det är ju en drivbänk och en barnkammare för granbarkborren. Här måste staten ta sitt fulla ansvar.

Jag har ställt en fråga om detta till landsbygdsministern, och det är faktiskt en ganska viktig fråga: Varför ska skogsägare runt om i Sverige bry sig när staten själv inte gör det? Det menar vi kristdemokrater är dubbelmoral.

Jag tror att det är viktigt att vi funderar på detta och ställer högre krav på att staten sköter sina naturreservat. Innan vi diskuterar fram och tillbaka om vi ska ha nya naturreservat måste vi se till att sköta dem vi har.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kjell-Arne Ottosson (KD).

Fru talman! Jag vill egentligen bara instämma i det mesta som sas.

Du talade om granbarkborren, Magnus Oscarsson. Då vill jag säga att jag glömde att yrka på något i mitt anförande och passa på att yrka bifall till reservation 10, som handlar just om behovet av att bekämpa granbarkborre i skyddad skog.

Fru talman! Det var ju jättetrevligt att jag fick en sådan replik.

Det är som du säger, ledamot Nordberg - det är viktigt att vi verkligen tar hand om och sköter om våra skogar. Granbarkborren är förfärlig. Vi måste hoppas att staten tar sitt fulla ansvar och sköter sina skogar. Det tycker jag är viktigt, och jag är tacksam för att du också tycker det.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att ställa mig bakom Liberalernas reservation nr 2.

Liberalerna anser att skogspolitiken är central när det gäller att ta upp koldioxid och motverka klimatförändringar. På ett seminarium i morse kunde vi som deltog konstatera att både hur vi avverkar och hur vi sköter eller inte sköter våtmarker påverkar utsläppen. Skogen är också avgörande för den biologiska mångfalden. Men dagens debatt visar att det finns målkonflikter och andra konflikter.

Samtidigt är skogsnäringen av stor betydelse för svensk ekonomi. Skogens potential att bidra med förnybara material, kemiska produkter, textilier och energiproduktion behöver tas till vara.

Liberalerna står bakom den svenska skogspolitiken, som vilar på två mål: produktionsmålet och miljömålet. Både staten och skogsnäringarna har ett stort ansvar för att skydda skogens ekosystem, bevara den biologiska mångfalden och slå vakt om naturvård och miljöhänsyn.

Vi liberaler anser att miljöhänsynen inom skogsbruket måste öka och att det behövs mer forskning i frågor om alternativa bruknings- och avverkningsmetoder.

På seminariet i morse kunde vi också konstatera att utbredningen av monokulturer även påverkar hur skogen sköts framöver vad gäller stormfällning, insektsangrepp med mera. Också jag kommer att återkomma till granbarkborren.

Samtidigt är äganderätten viktig. Det man äger ska man vårda. Vi liberaler vill göra en översyn av regler för att stärka incitamenten för hållbart skogsbruk genom att till exempel förbättra ersättningsmodellerna för att formellt skydda värdefull skog.

Vi ser också vikten av att vårda nyckelbiotoper. Vi anser att den mest värdefulla skogen och nyckelbiotoper ska skyddas genom naturreservat och nationalparker. De kvarvarande naturskogarna och gammelskogarna måste skyddas.

Fru talman! De statligt ägda skogarna har använts för att öka takten i uppfyllandet av miljömålen. Riksdagen beslutade 2010 att använda 100 000 hektar skog från statliga Sveaskog som ersättning för annan mark med höga naturvärden. Motivet till markbytesprogrammet var att kunna öka takten i arbetet med att nå miljökvalitetsmålet Levande skogar. Markbytena har gjorts med de stora skogsbolagen, kyrkan och vissa allmänningar. Den mark som bytts in har skyddats som naturreservat. Enligt Naturvårdsverket har utbytesprogrammet inneburit betydande tidsvinster för miljövårdsarbetet. Men frågan man bör ställa sig är om målet Levande skogar har nåtts. Svaret är nej, inte än.

Fru talman! Anslagen för ersättning för skyddad mark ska vara tillräckliga för att markägare ska kunna få ekonomisk kompensation i den utsträckning som de har rätt till.

I sammanhanget ska också nämnas att den pågående utredningen Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen senast den 1 juli 2020 ska lämna förslag på nya och flexibla skydds- och ersättningsformer vid skydd av skogsmark.

Jag vill nämna något om granbarkborren, som många talare varit inne på. Frågan är varifrån den kommer och hur vi ska se till att motverka spridning.

För formellt skyddade områden finns särskilda bestämmelser som styr vilka åtgärder som får vidtas i samband med insektshärjningar. Varje naturreservat har exempelvis särskilda föreskrifter som beskriver vad som inte är tillåtet i området och en skötselplan som beskriver hur syftet med reservatet ska uppnås. I vissa naturreservat kan gran förekomma som en rest från tidigare produktionsskog, och då kan det vara förenligt med skötselplanen att avverka gran helt eller delvis för att ge plats för andra trädslag.

Jag noterar också att myndigheter själva anger att det finns en felaktig bild av att de storskaliga skadorna skulle komma från just den skyddade skogen. Detta är viktigt att notera. På landskapsnivå anser myndigheterna att problemet är begränsat eftersom den formellt skyddade granskogen omfattar en mycket liten del av den äldre granskogen. Om ett angrepp riskerar att sprida sig från ett naturreservat kan man som skogsägare vända sig till länsstyrelsen eller kommunen.

I maj 2019 tog Naturvårdsverket fram en särskild vägledning för länsstyrelserna för hantering av granbarkborreangrepp i och kring naturreservat och nationalparker. Enligt vägledningen ska länsstyrelsen skaffa sig god kunskap om i vilka skyddade områden det kan vara tillåtet att avverka gran. Om skadorna riskerar att bli betydande kan länsstyrelsen överväga att genomföra åtgärder som att avverka eller barka granar. Vindfällda granar kan även behöva rotkapas och barkas.

Varför tar jag upp dessa exempel? Jo, för att det i debatten kan låta som att ingenting görs. Men det görs ganska mycket.

Regeringen har i regleringsbrevet för Naturvårdsverket 2020 gett myndigheten i uppdrag att ta fram en vägledning för länsstyrelsernas insatser för att minska spridning av granbarkborre från skyddade områden såsom nationalparker och naturreservat. Enligt regeringen bör vägledningen bland annat omfatta förebyggande arbete och kapacitetsuppbyggnad för att stoppa spridning av granbarkborre. Uppdraget ska redovisas för Näringsdepartementet i höst.

Fru talman! Det är viktigt att vidta åtgärder. Mycket görs, och det är viktigt att följa utvecklingen.

Jag skulle vilja avsluta med att nämna något om den tätortsnära skogen som finns i storstadsregionerna, apropå att skogen också är ett offentligt rum. För många är det dit man söker sig för att kunna idka det friluftsliv som saknas i de täta regionerna med tätbebyggda städer där parker inte alltid räcker till.

Det är viktigt att lyfta fram hur viktig skogen är för oss alla. Det finns en polarisering i skogsdebatten. Jag vill än en gång betona att det för Liberalerna är viktigt att både kunna skydda och kunna bruka skogen.

Jag vill avsluta med den retoriska fråga som ställdes i morse: Vart tog skogen vägen? Från Liberalernas sida hoppas vi att skogen alltid har en lång och hållbar framtid i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag kan också yrka bifall till mycket av det mina kollegor i miljö- och jordbruksutskottet har sagt här. Kristina Yngwe redogjorde förtjänstfullt för betänkandet, och jag kan lägga till att Socialdemokraterna inte har haft några som helst bekymmer med att gå med på de punkter i januariavtalet, punkterna 26 och 27, som handlar om skogen. Jag kommer att återkomma till detta något.

Fru talman! Skogsägarna anmälde 10 procent mindre skog för avverkning 2019 jämfört med året innan, visar ny statistik från Skogsstyrelsen. Skogsskador till följd av bränder, storm och angrepp av granbarkborre har påverkat utvecklingen.

Statistiken visar också att anmälningarna ökade kraftigt i tre län. Detta har att göra med de stora bränderna i Västernorrland 2018 och komplexiteten där samt den ökade nedtagningen av bränd skog. De stora angreppen av granbarkborre i Syd- och Mellansverige har också påverkat. I övriga landet har avverkningarna ökat med upp till 25 procent. En konsekvens av detta är bland annat varsel i norra Sverige eftersom skogstillgången i södra delen av landet har varit väldigt stor.

Vi kan också konstatera att det nu råder viss osäkerhet kring hur skogen som exportprodukt kommer att påverkas av den nu genomförda brexit. Handelskammaren i Mittnorrland spår att det kan kosta 200-300 arbetstillfällen. Jag tror kanske att det är under en övergående fas, men vi kan konstatera att så länge inga handelsavtal mellan Storbritannien och EU är underskrivna kan skogssektorn komma att beröras.

Fru talman! Produktionen av skoglig råvara är ofantligt viktig i omställningen till ett biobaserat samhälle. För att fasa ut fossil energi är skogen helt nödvändig. Skogen har en potential att ta upp koldioxid och binda kol som ingen annan naturresurs har.

Samtidigt som vi brukar skogen ska vi säkerställa områdesskydd och miljöhänsyn. Vi har i utskottet tidigare konstaterat att det finns ett brett samförstånd om att den svenska skogspolitiken ska ligga fast och bygga på jämställda mål om produktion och miljö. Detta är en grundläggande del av vår socialdemokratiska skogspolitik, och vi är glada att det också är en grundläggande del av den svenska skogspolitiken. Det är viktigt att vi säkerställer sektorsansvaret och håller fast vid skogsägarnas frihet under ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Men, fru talman, skogspolitiken utmanas i dag av motsägande lagstiftning och praxis och av EU, men också av klimatförändringar, skadegörare, skogsägare och naturvårdsorganisationer. Frihet under ansvar, fru talman - vad är det i dag?

Detta är en del av det vi ska utreda enligt januariavtalets punkt 26, som gäller äganderätten till skogen. Det handlar om nya, flexibla skyddsformer, ersättningsformer och arrendeformer och om hur detta ska förhålla sig till de internationella åtaganden som vi har skrivit under. Det handlar om hur vi ska säkerställa den biologiska mångfalden och hur den ska kunna samsas med en växande cirkulär bioekonomi.

Syftet med utredningen, som Kristina Yngwe också redogjorde för, är att värna och stärka den privata äganderätten till skogen, säkerställa rättssäkerheten för markägare och företag, säkerställa att det finns ekonomiska medel för kompensation och säkerställa att det tydliggörs när inskränkningar i ägande- och brukanderätten kan göras och i vilken omfattning. Syftet är också att belysa målkonflikter och att lyfta fram och nyttja synergier mellan internationella åtaganden om biologisk mångfald och en växande cirkulär bioekonomi.

Vi jobbar också med direktiven för en utredning om hur vi ska säkerställa och förhålla oss till artskyddsförordningen, som denna riksdag implementerade utan att ledamöterna riktigt tog hänsyn till ett produktionsskogsbruk. Vad är skogsbrukets roll? Vad är sektorsansvaret? Vad är den svenska statens ansvar när det gäller att säkerställa artskyddet i de svenska skogarna? Även detta behöver vi utreda, och där kommer också ersättningsfrågan i fokus.

Fru talman! Regeringen fortsätter att jobba med finansiering av det nationella skogsprogrammet. En del säger att det inte händer så mycket med det nationella skogsprogrammet; det står och stampar. Jag skulle säga att det händer ofantligt mycket ute i våra regioner och kommuner. Det är där skogen växer, och det är där vi kan få verklig effekt. Det är också där skogen kan bli till nytta och användas för vidareförädling, för att säkerställa biologisk mångfald, för en växande besöksnäring och för jakt, fiske och rekreation.

Jag tycker också att det är rätt viktigt att vi socialdemokrater lyfter fram punkt 27 i januariavtalet. Det är vår mening att staten ska och måste föregå med gott exempel, och det ska också innefatta sociala faktorer. Det är helt oacceptabelt att Statens fastighetsverk eller Försvarsmakten upphandlar skogliga tjänster långt under kollektivavtalsnivå. Det är också vår mening att det nya Sveaskogsprogrammet ska riktas mot privata skogsägare. Markbytesprogrammen ska lösa ersättningsfrågan för skogsägare med höga naturvärden. Detta är särskilt lämpligt för de skogsägare som ska ha ersättning för fjällnära skog.

Skogsstyrelsen har presenterat en ifrågasatt rapport där man redovisar att älgen och andra hjortdjur äter upp skog för 2,7 miljarder varje år. Det låter oerhört allvarligt. Det är klart att det kan vara så på vissa platser.

I den föregående debatten, om jakt och viltvård, hörde vi att Sveaskog nu ansöker om skyddsjakt från helikopter på älgar i Norrbotten och Västerbotten. Detta blir en infekterad fråga i kampen mellan ett växande skogsbruk, intresset av jaktmöjligheter och förvaltningen av ett för Sverige väldigt viktigt vilt.

Jag tror att det är viktigt att man säkerställer att debatten hålls på en rimlig nivå. Vi behöver göra både och, men skogsbruket behöver också ta sitt ansvar. De behöver gå före och säkerställa att det finns andra betesresurser för älgen. Det är klart att om det inte finns löv eller blåbärsris så är tallen illa ute.

Men även älgen påverkas av klimatförändringarna. Älgstammen har kraftigt minskat de senaste decennierna, särskilt i de södra och västra delarna av Sverige. Här är det viktigt att jägarna och skogsbruket tar sitt gemensamma ansvar. Det är också viktigt, särskilt i Syd- och Mellansverige, att man kraftsamlar för projektet Mera tall. Man måste säkerställa att det planteras tall på just tallmark, så att vi inte får de stora och känsliga granplanteringar som har varit så utsatta för storm, röta och numera också granbarkborreangrepp.

Vi måste diskutera hur vi kan göra skogen mer motståndskraftig mot klimatförändringarna. Monokulturer med stora granplanteringar är extremt dåliga och har en väldigt ifrågasatt ekonomisk framtid. Jag tror att också skogsägarna är fullt medvetna om det. Successivt kommer de att göra sitt för att blanda upp den väldigt känsliga granskogen.

Just när det gäller granbarkborrar stöder jag helt och hållet Nina Lundströms inlägg om det viktiga arbete som regeringen har satt igång. Det behövs åtgärder. Man tar den här frågan på yttersta allvar. Denna omfattning av denna skadeinsekt är inte att leka med. Varje insats som behövs ska också göras. Här har också staten som skogsägare ett riktigt och viktigt ansvar. Vi har tydligt pekat ut att om man inte klarar de åtgärder som regeringen har aviserat så är vi villiga att ta nästa steg. Staten som skogsägare har också inom de skyddade områdena ett ansvar för att säkerställa att spridning inte sker.

Fru talman! Jag ska avsluta med att tala lite om kompetensförsörjningen i skogssektorn. Jag ser detta som en ofantligt viktig fråga. Skogsentreprenörerna får söka anställda i Ukraina och Polen, men nu hittar de dem inte där, så de vill i stället öka andelen från Thailand och Afrika som ska komma hit och jobba i skogssektorn.

Vi har i dag i Sverige en stor arbetskraftsreserv i utanförskap och arbetslöshet. Många av de nyanlända som kom hit 2015, 2016 och 2017 går i arbetslöshet. Därför aviserar vi socialdemokrater att vi kommer att göra vårt för att ett nytt grönt program ska tillsättas för att vi ska få fler av de nyanlända att jobba i den skogliga sektorn. Det handlar om att få upp kunskapen hos den gruppen om att man kan förtjäna sitt levebröd genom att jobba i skogen. Vi tror att det är en viktig sak att göra. Vi ser inte att vi behöver någon ökad arbetskraftsinvandring för att säkerställa att vi får de skogliga jobben utförda.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamot Isak From, för anförandet!

I mitt anförande talade jag lite om detta att Skogsstyrelsen uppmanar skogsägare att sköta om sina skogar. Det tror vi också att skogsägarna gör. Detta är särskilt viktigt också med tanke på granbarkborrens härjningar runt om i vårt land.

Nu har Trafikverket beslutat att ta ut en straffavgift på 2 900 kronor från skogsägare som lägger ut virke vid väg. Det är ju inte alldeles säkert att skogsägare lägger ut virke i travar, utan det kan vara mindre mängder virke som läggs ut när det finns enstaka angrepp av barkborre här och där. Många skogsägare ser straffavgiften som ytterligare en pålaga. Därför vill jag fråga ledamoten: Vad tycker Isak From om detta?

Fru talman! Tack, Magnus Oscarsson, för frågan! Detta är ju kruxet. Principen om frihet under ansvar säger att skogsägaren själv ska besluta om åtgärderna men naturligtvis med rådgivning från Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen ska också vara behjälplig med åtgärder. I de fall det behövs extrainsatta åtgärder kan vi som riksdag och regering besluta om att Skogsstyrelsen exempelvis kan få nya medel för bekämpning av granbarkborrar eller för andra åtgärder.

När det gäller den ansökningsavgift som Trafikverket har beslutat om kan jag konstatera att en majoritet av skogsägarna anlägger egna avläggningsplatser som de bekostar med ganska stora pengar, långt över de 2 900 kronorna. Om man sedan står långs med vägen och lastar timmer kanske man blockerar trafiken. Ibland är det naturligtvis rimligt att trafiken får vänta medan man lastar.

Jag tycker att frågan görs något för stor. Jag förstår också problemet om varje post skulle rendera en avgift när det handlar om mindre poster. Infrastrukturminister Tomas Eneroth har sagt att han följer frågan och ska titta just på detta om det är rimligt med avgift också för de mindre posterna.

Fru talman! Tack, ledamot Isak From, för svaret!

Vi kristdemokrater menar att det inte är en vettig avgift. Tvärtom är det en dålig avgift. Det är ju en pålaga för dem som bor på landsbygden och som försöker få snurr på sin verksamhet, och det känns som ytterligare en straffavgift. Det kan inte vara vettigt att man gör på detta sätt.

Jag hade själv förmånen att få debattera med infrastrukturministern om detta, och då sa han precis det som Isak From säger. Jag tror dock att det är viktigt att man från regeringssidan verkligen ser över att detta inte blir en hämsko för det som vi önskar, alltså att skogsägare verkligen sköter sina skogar och också tar bort och får iväg den skog som har granbarkborre.

Jag önskar att vi får ett tydligt svar från regeringssidan. Ledamot Isak From är en del av regeringsunderlaget, så det vore intressant att höra exakt vad ledamoten säger om detta.

Fru talman! Jag tror faktiskt att de allra flesta uppskattar skogsägare som anlägger en egen uppläggningsplats vid sidan av. Det uppskattas oerhört mycket av de allra flesta trafikanter.

Sedan tycker jag naturligtvis att Trafikverket, precis som regeringen, ska titta på det här med mindre upplag, speciellt kopplade till granbarkborreangrepp. Nu ser vi att angreppen är av betydligt större omfattning, och då tror jag att det är rimligt att man kanske i vissa fall gör en egen uppläggningsplats, så att man inte stör trafiken mer än man faktiskt behöver.

Fru talman! Tack, Isak From, för ditt anförande! Jag håller med om mycket.

Magnus Oscarsson lyfte en intressant fråga om virkesavlägg. Man kan bara reflektera över vad det kan innebära. Medelskogsägaren i Sverige i dag har mellan 40 och 50 hektar. Man brukar prata om en omsättning per hektar och år på mellan 800 och 1 100 kronor - det kan bero på var i landet det är. Då kan man titta på vad detta skulle innebära för medelskogsägaren. Låt oss säga att omsättningen är 800 kronor per hektar. Då är den här virkesavgiften nästan 10 procent av hans omsättning på skogen varje år, om han behöver lägga virke utmed en allmän väg. Detta kan absolut få en betydande ekonomisk följd för honom. Det gläder mig ändå att ministern tittar vidare på frågan, för detta kan bli ett stort problem för småskogsägare.

Men jag skulle vilja återkomma till anförandet, fru talman, där den skogsutredning eller äganderättsutredning som ryms inom ramen för januariöverenskommelsen lyftes. Jag kan från Moderaternas sida tycka att det blir ett stort problem när man säger att man tillsätter en äganderättsutredning och sedan placerar den under Miljödepartementet. Då undrar jag: Kommer man att utreda rätt saker? Landar vi då rätt? Kommer vi bara att hantera just former för skydd av skog och ersättningar? Eller var tanken från början att det skulle vara mer en äganderättsutredning som hanterar inskränkningar i äganderätt också på ett större plan? Eller handlar detta bara om skydd av skog? Jag undrar om jag kan få höra lite mer om det, fru talman.

Fru talman! Vi kan konstatera att vi har fått en del arvegods. En del saker har tagit lite för lång tid att säkerställa. Vi har frågan om artskyddsförordningen och den implementering som ledamotens partikamrater var med och införde och som våra myndigheter har fått förhålla sig till. Det har inte varit helt lätt att komma överens om detta. Men en utredning kommer att läggas på regeringens bord. De partier som är med i januariavtalet kommer naturligtvis att ta hänsyn till utredningen, och de kommer att lägga sin politiska touch på förslagen.

Vi behöver komma framåt. Vi behöver säkerställa äganderätten. Den är inte fullt ut säkerställd i dag. Det har olika domar visat. Eller domarna har egentligen visat att äganderätten håller. Det som inte är riktigt klarlagt är förhållandet till internationella åtaganden och artskydd.

Fru talman! Nu handlar denna diskussion helt plötsligt om artskyddsförordningen. Det jag lyfte var den äganderättsutredning eller skogsutredning som tillsattes i och med januariavtalet. Vad jag förstår är inte artskyddsförordningen en del av den. Jag kan ha fel där, men då blir jag gärna upplyst om det, fru talman.

Detta med artskyddsförordningen har vi och myndigheterna för övrigt väntat på i många år. Jag tar ingen större hänsyn till vilken regering det var som drev igenom detta eller inte. Det har ju visat sig att det finns stora problem, och det är ett par tre år sedan som myndigheterna markerade ett tydligt missnöje just kring artskyddsförordningen.

Jag tänker till exempel på att en skogsägare ska behöva gå till en domstol för att få avverka skog där det finns tjäder. Tjäder är en jaktbar art - vi skjuter ungefär 30 000 om året i Sverige. Detta blir löjligt. Det blir helt orimligt.

Men jag skulle återigen vilja lyfta frågan om den så kallade äganderättsutredningen, som placerats under Miljödepartementet. Jag undrar om den fyller sitt syfte när den hamnat där. Borde den inte ha hamnat åtminstone på Näringsdepartementet?

Fru talman! Jag tror att det är väldigt viktigt att vi diskuterar detta. Ersättningsfrågorna när det gäller inskränkning av äganderätten är kopplade till miljöbalken. Det är klart att det då blir oerhört svårt. Och då kanske det är ännu mer lämpligt att det är just Miljödepartementet som har tillsatt utredningen. Sedan är det hela regeringens politik. Det är hela regeringsunderlagets politik som sedan kommer att utmynna i nödvändiga lagstiftningsändringar.

Ska vi få ordning på detta behöver vi bevisligen ändra ett antal lagstiftningar som har varit otydliga. Vi kan konstatera: Ja, det har tagit lite för lång tid. Ja, vi behöver göra detta bättre. Skogen är oerhört viktig. Det ska vara glasklart vad som gäller. Vad är sektorsansvaret? Vad är skogsägarens eget ansvar? Och vad är statens ansvar? Vi är villiga att ta det ansvaret.

Fru talman! Jag vill passa på att inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och att å hela utskottets vägnar tacka Bosse Nyström, som har varit vår sekreterare på MJU:s kansli i dessa frågor. Han går nu vidare till annat efter ett vikariat.

Skogen är viktig. Vi behöver mer virke till träbyggnation för att ersätta cement och betong. Vi behöver fossilfria råvaror som kan ersätta kol och olja till en mängd olika produkter. Men skogen är mycket mer än virke, råvaror och bioekonomi. Skogens ekosystem måste bibehålla sin ekologiska funktion, sin biologiska mångfald och sin produktionsförmåga. Detta, fru talman, är en förutsättning för långsiktigt uthålliga, resilienta och produktiva ekosystem. Dagens brukande av skogen får inte försämra morgondagens möjligheter att bruka skog.

Skogsdebatten i Sverige är polariserad och het. Det finns många intressekonflikter, och jag har full förståelse för att rösten höjs när arter och unika livsmiljöer hotas.

Vi vet att klimatförändringarna är allvarliga. Det många inte vet är att hoten mot den biologiska mångfalden är ännu mer akuta. Därför får skogsdebatten aldrig bli ensidig. Därför måste skogsägare, näringslivet, allmänheten och vi politiker här i riksdagen vara engagerade både i klimatomställningen och i ekosystemen. Det behövs nämligen mer kunskap.

I dag på förmiddagen organiserade Miljöpartiet ett kunskapsseminarium som också sändes i SVT. Där fick vi lära oss en hel del saker, bland annat det som ledamot John Widegren tog upp: att 26 procent av skogen kan anses vara skyddad. Hur räknar man då? Jo, då är 8,3 procent formellt skyddad skog. 4,5 procent är frivilliga avsättningar. 1,5 procent är naturvårdsområden, och 11 procent är områden med låg produktionsförmåga.

Man kan räkna på olika sätt. Vi ska inte slå procentsiffrorna i huvudet på varandra, men vi kan konstatera att vi inte har nått upp till de internationella krav som finns.

Skogen ger viktiga ekosystemtjänster - naturens gratistjänster. Till dem hör folkhälsa, förnybara råvaror och rening av luft och vatten. Skogen stabiliserar mikroklimatet och har en utjämnande effekt på temperatur, nederbörd och avrinning. Den rymmer biologisk mångfald och stora skönhetsvärden.

Skogen ger förnybart material som behövs i det hållbara samhällsbygget. Den ger möjlighet till skogspromenader, blåbärsplockning, svamputflykter och älgjakt. Skogen ger turistintäkter och gröna jobb. Den inspirerar kulturskapare och sitter djupt i folksjälen.

När Magnus Oscarsson säger att han är ute i skogen för att lyssna på tystnaden gör jag precis det motsatta: Jag går ut i skogen för att lyssna på fåglarna. Skogen låter mycket!

Flera viktiga samhällsintressen finns i skogen, men samtidigt ägs all svensk skog av någon. Skogsägare kan vara alltifrån lantbrukare med några få hektar skog till stora bolag med miljardomsättning. Samhällsintressen och privata intressen i skogen måste visa respekt för miljömål och produktionsmål.

Förlusten av naturområden har effekter som går mycket längre än till att sällsynta arter försvinner. Ekosystemen, som får sin kraft från den mångfald av liv de innehåller, förser samhället med en rad värdefulla och ekonomiskt viktiga varor och tjänster. De har också en central roll i kampen mot klimatförändringarna.

EU-kommissionen har utvecklat en strategi för att stärka alla ekosystemtjänster. Det kallas grön infrastruktur och är inarbetat i Sverige. Länsstyrelserna har en viktig roll i det här arbetet med regionala handlingsplaner, som ska användas till kunskaps, planerings- och prioriteringsunderlag i olika samhällsprocesser i länen.

Genom att planera markanvändning så att ekologiska processer beaktas kan marken brukas på ett mer hållbart sätt så att vi även i framtiden kan förlita oss på viktiga ekosystemtjänster som naturen ger oss, till exempel rent vatten.

I en motion som vi diskuterar nu föreslår Sverigedemokraterna att arbetet med grön infrastruktur ska stoppas helt. Själva syftet med grön infrastruktur är att skapa en samsyn i samhället mellan företag, skogsägare, kommuner, myndigheter, organisationer och föreningar, ja, alla, så att en bredare förståelse av ekologiska sammanhang kommer fram och så att grön infrastruktur blir en naturlig del av planering och prioritering i olika samhällsprocesser.

Hur kan man vara emot ekosystemtjänsterna i våra landskap och att de ska bevaras bättre? Hur kan man vara emot att samarbete ska ligga till grund för planeringen? Det Sverigedemokraterna förespråkar i skogspolitiken kallar jag för frihet utan ansvar.

För att nå samhällsgemensamma mål för skogen har skogsbruket en helt avgörande roll. Miljöpartiet vill värna ett långsiktigt lönsamt och hållbart brukande av skogen. Miljöpartiet önskar ett system som ger ökad lönsamhet för den som sköter om sina skogar med extra stor hänsyn till biologiska och sociala värden.

Miljöpartiet vill främja hyggesfria metoder, skydda skogar med höga naturvärden, använda skogsråvara i omställningen och som kolsänka, skydda gammelskogar och värdefulla biotoper i hela landet, värna skogens sociala värden, ta hänsyn till renskötseln, främja lövträd i hela värdekedjan och se till att Sverige är en fortsatt röst i världen för ett hållbart skogsbruk. Vi måste också vara med och rädda regnskogarna.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga någonting om barkborrarna. Torkdrabbade träd bland annat i granplantager på gamla åkermarker har drabbats särskilt hårt efter torksommaren 2018. Regeringen har kraftigt ökat satsningarna till våra myndigheter som samarbetar aktivt med skogsägare för att hejda granbarkborrarnas framfart.

Jag tycker att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tar till överord i sina motioner om granbarkborren. Det låter som om dessa partier företräds av stadsbor som inte kan någonting om naturen. Jag tycker att det tydligt måste markeras att granbarkborren har ett sjuttiotal naturliga fiender. Kloka, kunniga skogsägare underlättar nu livet för dessa naturliga konkurrenter. Det hjälper dem att sätta in naturens egna motmedel mot barkborren och gör att bekämpningen går mycket lättare.

Tyvärr har den hetsiga debatten lett till att vissa skogsägare tar bort all död ved där de naturliga fienderna med sin möjlighet att bidra faktiskt lever. I forskningen har man sett att skogar med enstaka barkborreangrepp varje år klarar sig bättre än skogar där det är helt renrakat. Ett systematiskt arbete där man jobbar med att söka upp och plocka bort angripen skog, men alltså inte tar bort riktigt alla barkborrar, är modellen.

Mer information om det här finns att få från Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen ger även andra tips, till exempel hur viktigt det är att blanda olika trädslag. Barkborrarna gillar till exempel inte doften av björk.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rebecka Le Moine (MP).

(forts.)

Fru talman! Jag ska försöka att komma ihåg vad Maria Gardfjell sa innan vi gick på paus. Jag kommer i varje fall ihåg vissa saker där jag blev apostroferad. Det första handlar om procenttal för skogen. Jag vill rätta en felaktighet som Maria Gardfjell sa i talarstolen. Hon antydde att jag hade sagt 27 procent skyddad skog. Det sa jag inte. Jag sa 27 procent tagen ur produktion. Det är en ganska stor skillnad.

Jag tror att det är första gången som jag blir tilltalad som att jag inte skulle ha vuxit upp på landet utan i staden, eftersom det verkar som att jag inte har koll på granbarkborren. Jag vill poängtera att jag har i allra högsta grad väldigt bra koll på granbarkborren och de skador som den kan orsaka. Därför är det synnerligen viktigt att markera i den frågan så hårt som vi har gjort från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga. Vi vet att generell hänsyn i skogsbruket ökar väldigt mycket. I det är det i snitt 11 procent. På det viset har vi väldigt höga ambitioner från de svenska skogsägarna att ta hand om och värna höga naturvärden. Därför undrar jag: Finns det verkligen anledning att fortsätta att öka skyddet av formella avsättningar när vi har en frihet under ansvar med generella hänsynsytor?

Fru talman! Man kan undra: Tror inte Miljöpartiet på svenska skogsägare och det som de kan åstadkomma?

Fru talman! Tack för frågan!

När jag läser det som Moderaterna med flera partier har skrivit om granbarkborren får jag onekligen intrycket att det låter som att partiföreträdarna är stadsbor som inte kan någonting om naturen. Det var därför jag utvecklade min text om hur granbarkborren har många naturliga fiender och hur man behöver föra ut det till skogsägarna så att de inte vidtar fel åtgärder i skogsbruket helt enkelt utan använder de mest effektiva metoderna.

Det behövs både ett arbete för att skydda mer skyddsvärd skog och att ta naturvårdshänsyn i skogsbruket. Jag besökte nyligen FSC, certifieringsorganisationen, som gör ett bra arbete för att tillsammans med skogsbruket se till att det tas alla dessa hänsyn i skogsbruket och att man också kan få betalt för det.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga tillbaka till John Widegren. Framför allt handlar det om det förslag som Moderaterna har lagt fram här i dag om att det måste finnas en gräns för hur mycket skydd av skog som det ska vara.

John Widegren har fått svar från Sten B. Nilsson i Svenska Dagbladet. Han säger: "Han vill ha någon sorts förbudslag så att arealen undantagen skog inte ökar. Hårdast slår hans förslag mot privata skogsägare som löpande gör stora avsättningar utan ersättning i form av hänsynsytor och frivilliga avsättningar. Ska de inte få göra det i fortsättningen?"

Fru talman! Absolut! Det är det här som är problemet. Skogsägarna gör själva de här insatserna som är frivilliga och sker olika mellan 330 000 olika skogsbrukare där alla tänker olika i sitt skogsbrukande. En del vill ha rena granåkrar. Men merparten av svenska skogar i dag är blandskog.

Det är klart att de ska få göra precis som de vill. Det är vad vi efterfrågar hela tiden. Vi är precis emot när man kommer och lägger en död hand över någons skog och vill peka med hela handen från statens sida.

Vi måste ändå problematisera kring vad som händer om vi ökar mängden skog som tas ur produktion. Det måste finnas ett tak någonstans. Det hade varit intressant att höra Miljöpartiets resonemang om det. Kan vi skydda in absurdum, eller når man en gräns någonstans?

När vi till exempel tittar på regeringsbeslutet från 2014, Etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, är vi ganska nära. Det fattas 5 000 hektar av formellt skyddad skog, som Naturvårdsverket självt har sagt.

När det gäller de frivilliga avsättningarna fattas en del. Men det står ju också i det här att vi får byta ut de frivilliga mot andra saker inom grön infrastruktur, till och med strandskyddet nämns. Ska vi börja prata strandskyddet är det 25 procent av Sveriges landyta.

Jag tror definitivt att vi har uppnått våra mål för det internationella vad gäller det första etappmålet enligt regeringsbeslutet. Därför blir frågan igen: Ska vi fortsätta att skydda formellt där staten pekar med hela handen, eller tror vi att skogsägarna själva kan hantera det? Skogsägarna har byggt upp de höga naturvärdena genom ett aktivt brukande av lantbruk och skogsbruk.

Fru talman! Vi har fått ett häpnadsväckande intressant svar här av John Widegren. Han säger att strandskyddet är bra för skydd av naturen. Jag hoppas att vi kommer att få se Moderaterna att stå på den barrikaden framöver.

Problemet med de frivilliga avsättningarna är att de inte är långsiktiga. Jag är förespråkare för frivilliga avsättningar. Jag är själv skogsägare och har 25 procent av min skogsmark i frivillig avsättning. Men det är ändå inte en långsiktighet som finns i det.

På det skogsseminarium som Miljöpartiet ordnade här i riksdagen har vi i dag på förmiddagen hört om hur problemet ser ut med skyddad skog. I de södra delarna av landet finns alldeles för få arealer. Det finns många typer av biotoper som inte alls har det skydd som de borde ha. Det säger också de forskare som vi lyssnade på. Det innebär att man behöver skydda ytterligare skog för att komma upp till de nivåer som behövs.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att det var en intressant replik från forskningen på det förslag som Moderaterna har här i dag. Man säger att det förslag som John Widegren har om att nu stoppa möjligheten att utöka arealen skyddad skog är ytterligare ett exempel på hur politiker krånglar till det och fördyrar vardagen för landets skogsägare.

Fru talman! Ledamoten Maria Gardfjell gjorde i sitt anförande två uttalanden som jag gärna vill kommentera.

För det första hävdade hon att vi i Sverigedemokraterna skriver i vår motion att vi är emot all grön infrastrukturplanering. Det är inte helt korrekt. Som svar vill jag därför läsa ett avsnitt ur vår kommittémotion En skogspolitik för skogsbruk och biologisk mångfald angående länsstyrelsernas regionala handlingsplaner för grön infrastruktur.

"Principen kring att staten ska bedriva övergripande planering av detta slag på privata markägares mark är negativ. Sverige har mycket stora arealer statlig mark, där staten som ägare kan bedriva naturvård på landsbygdsnivå." Det borde ha stått landskapsnivå. "På samma sätt finns många stora skogsbolag i Sverige, som även de kan bedriva naturvård i kombination med skötsel i en stor skala. Enskilda markägare däremot ska inte omfattas av denna typ av planering, som åsidosätter likheten inför lagen och kan leda till att markägare med all sin äldre skog på 'fel ställe' fråntas sin brukanderätt medan grannen kan sköta sin skog som tidigare ... Den enskilt ägda skogens särart utgör en mosaik av olika skogsskötselstrategier och detta bör ses som en styrka."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Fru talman! I skogsdebatten i förmiddags framfördes faktiskt samma grundläggande synpunkt även av professorn vid Skogsmästarskolan Per Angelstam. Planering på landskapsnivå passar bäst för mycket stora innehav och inte för privata små egendomar. Jag instämmer med professor Angelstam i detta.

Maria Gardfjell framförde också att granbarkborrarna skulle bli färre av att vi inte avverkar angripna träd i skyddade områden. Genom att man lämnar kvar angripna träd skulle naturliga fiender kunna förmeras och medverka i kampen mot borrarna. Jag tror inte att vi riskerar få alltför få angripna träd kvar, fru talman.

Fru talman! Först och främst skulle jag vilja säga att det i det ställningstagande som Sverigedemokraterna har gjort står följande: Vi motsätter oss projekten med så kallad grön infrastruktur där man planerar framtida skydd tvärs över enskild mark.

Även om professor Per Angelstam på seminariet i morse lyfte fram att man som metod på små gårdar kan göra små insatser innebär inte det att de små gårdarna och de små skogsbruken inte ska vara en del av den stora landskapsplaneringen.

Han har också genom sin forskning sagt att det är intressant att den gröna infrastrukturen är så väl mottagen runt om i hela landet. Det är ytterst få andra platser i de regionala samtalen där det finns lika många personer från både myndigheter och kommuner och skogsägarna själva med och där deras organisationer och miljösidan också är representerade. Det finns mycket få aktörer som i praktiken är motståndare mot att vilja ta hänsyn till de viktiga ekosystemtjänsterna.

För hur vore det om vi inte kunde ta hänsyn till hur vårt landskap hänger samman? Hur vore det om vi inte kunde ta hänsyn till att vi får rent vatten och tillräckligt med vatten i markerna? Hur vore det om vi inte tog hänsyn till biologisk mångfald, till social utveckling och till friluftsliv? Hur vore det egentligen?

Och varför är Sverigedemokraterna så aggressiva mot grön infrastruktur, som är ett arbetssätt just för att komma till rätta med det som vi inte har klarat tidigare men som är en samverkansform där alla aktörer, små och stora skogsbruk, blir delaktiga?

Fru talman! Jag representerar Dalarna i riksdagen. När man betraktar Dalarnas länsstyrelses rapport om grön infrastruktur och den ingående kartan över så kallade värdetrakter i Dalarna finner man att de ofta täcker väldigt stora sjok av enskilt ägd gammal skog. Den allra minsta värdekärnan är 840 hektar, och det motsvarar en hel hög enskilda ägare. Den största är 10 500 hektar.

Givet hur stora problem skogsägare redan upplever med att de hindras att avverka skogar som de kanske har skött i generationer tycker vi inte att det är rimligt att lägga på dem detta därtill.

Jag vill lägga till att jag har talat med flera berörda markägare, och de har inte tillfrågats under utarbetandet av dessa planer. Tvärtom har flera - alla som jag har pratat med - varit överraskade när de har fått se sin egen skog i en värdekärna i den publicerade kartan över värdetrakter.

Detta rimmar väldigt illa med länsstyrelsens skrivning i samma rapport om framgångsrik landskapssamverkan, där man skriver: Framgångsrik landskapssamverkan kräver ett långsiktigt arbete där tillit byggs upp och man visar ömsesidig respekt. Jag har förkortat skrivningen lite.

Jag tror inte att det bara är länsstyrelsen i Dalarna som har gjort denna tabbe.

Min fråga till Maria Gardfjell blir därför: Anser ledamoten att publikationen av kartan med värdetrakter utan föregående samråd med berörda markägare är ett bra exempel på framgångsrik landskapssamverkan och ömsesidig respekt från länsstyrelsens sida?

Fru talman! Jag undrar om Mats Nordberg från Sverigedemokraterna ens har förstått vad kartorna över värdetrakter i den gröna infrastrukturen handlar om.

Det handlar inte om att lägga ut en kartbild och säga att ett område ska användas på ett särskilt sätt eller att det ska vara något reservat.

Det handlar om att peka ut vilka sammanhängande värden som finns i en trakt. Det kan handla om att det finns ett sammanhängande område med våtmarker som är viktiga för grundvattenbildningen. Det kan handla om att det finns ett sammanhängande område med extra viktig biologisk mångfald i form av orkidéängar. Det kan handla om viktiga områden för turism och så vidare.

Värdekärnor och värdetrakter är ingenting annat än ett planeringsinstrument, som också är värdefullt för den enskilda skogsägaren. Det visar att här finns en värdetrakt, och då kan man som skogsägare förvänta sig att man får råd, stöd, hjälp, utbildning och allt vad som kan behövas för att man ska kunna vara med och bidra. Men det är inget tvång. Det är ett arbetssätt för att vi i Sverige ska samverka kring att skydda våra ekosystemtjänster på ett bättre sätt.

Jag hoppas att Sverigedemokraterna läser på lite mer nästa gång innan man tar till så stora ord att man vill avveckla ett projekt som är initierat av EU-kommissionen och infört i Sverige just för att vi ska kunna samarbeta bättre.

Fru talman! Tack till Maria Gardfjell för att du nämnde mitt namn och ställde några frågor! Jag tyckte att de ställdes till mig, så jag får väl försöka att ställa en fråga till ledamoten.

Ledamoten tog upp frågan om granbarkborren, och jag uppfattade det nästan som att du inte tycker att den är ett så jättestort problem. Den är förstås ett problem, men jag tyckte att du ändå hade en lite annan syn på detta.

Jag nämnde i mitt inledningstal att det är vissa län som är extremt hårt drabbade. Jag nämnde också att jag har besökt ett naturreservat som heter Kraskögle. Där såg jag med egna ögon vilket oerhört bekymmersamt läge de har.

Problemet är att staten själv inte tar sitt ansvar. Vi vet att förra året förstördes 7 miljoner kubikmeter i Sverige. Vi hoppas att det inte blir lika illa i år, men risken finns. Problemet uppstår när länsstyrelserna runt om i Sverige inte sköter om naturreservaten. Man ser att det är som en drivbänk; det är rena rama explosionen kring granbarkborren. Det såg jag med egna ögon.

Då är det klart att frågan är jättebefogad: Varför ska skogsägare runt om i Sverige bry sig om det Skogsstyrelsen säger när staten själv inte gör sitt jobb? Jag menar att det är dubbelmoral. Det är min fråga till ledamoten Maria Gardfjell.

Fru talman! Jag nämnde Magnus Oscarsson eftersom han sa att han gick ut i skogen för att lyssna på tystnaden. Jag går ut i skogen för att lyssna på fågelsången.

Diskussionen om granbarkborren är viktig, och visst är detta en angelägen fråga. Det är inte för inte som regeringen har avsatt 30 miljoner kronor för att stoppa borrarna i projektet Granbarkborreprojektet - stoppa borrarna.

Det jag lyfte upp är att det behövs ett effektivt arbete för att stoppa granbarkborren. När man har en politisk debatt som är så här intensiv och aggressiv kan man ibland glömma bort att naturen också kan vara till hjälp. Genom att ta naturen till hjälp kan man lite grann vaccinera vissa områden mot granbarkborren, och det är det som forskningen och Skogsstyrelsen har visat. Det var också detta jag lyfte fram i mitt anförande. Om man lämnar kvar lite granbarkborreangrepp leder det också till att de naturliga fienderna får vara kvar.

Vi har haft Naturvårdsverkets generaldirektör på besök i miljö- och jordbruksutskottet, och han har fått svara på frågor om vad Naturvårdsverket och länsstyrelserna gör i naturreservaten. Han svarade mycket bra, och det är en bra satsning som görs för att gå in och plocka bort angrepp.

Det kan vara lite vanskligt att påstå att länsstyrelserna inte sköter om sina reservat, för en del i det naturliga sättet att bekämpa granbarkborrarna är att ha kvar de gamla döda träd där barkborrarna inte längre finns kvar men där deras fiender finns kvar.

Fru talman! Visst låter det lite grann av fågelsång även i min skog - underbart! Det kommer till och med vildsvin på dagtid och hälsar på, så nog finns det djur alltid.

Men nu gällde frågan som sagt granbarkborren. När jag hälsade på i det här naturreservatet upplevde jag att det fanns en förtvivlan. Även om Naturvårdsverkets generaldirektör säger att man sköter detta är svaret att man inte gör det. I alla fall gör inte länsstyrelserna runt om i landet det på det sätt som vi hade önskat.

Jag tycker det är viktigt att regeringen, som ledamoten Maria företräder, verkligen trycker på här så att man sköter sina skogar. Annars blir det: Varför sköter inte staten sina skogar och naturreservat? Ska vi då hålla på och göra det i våra skogar?

Jag tror faktiskt att de som bor vid naturreservatet i Kraskögle efter denna diskussion kommer att bjuda in ledamoten Maria till reservatet. Jag tror att de vill visa hur det ser ut och att den som är granne med ett naturreservat har dragit en nitlott. Så tycker jag inte att det ska vara. Jag tycker att det ska vara ordning och reda även på statliga skogar.

Fru talman! Nu har ju regeringen i ett regleringsbrev gett Naturvårdsverket ett väldigt tydligt uppdrag att agera mot granbarkborrarna i naturskyddade områden. Och Naturvårdsverket har gått längre än så. Man har också inlett ett samarbete med kommunerna, för de kommunala naturreservaten är naturligtvis ingenting som staten styr över. Också landets alla kommuner behöver vara informerade om de vägledningar som Naturvårdsverket har tagit fram. Det är också genomfört.

Jag tror inte att man behöver vara särskilt rädd för eller orolig över att vara granne med ett naturreservat. Det kan mycket väl vara så att det i ett naturreservat finns många fler av de 70 arter som är granbarkborrens fiender. Det krävs till exempel ganska stora träd för att en av de värsta fienderna till granbarkborren, den vitryggiga hackspetten, ska trivas. Finns det då granbarkborrar som försöker ta sig utanför reservatsgränsen tror jag nog att det blir många ungar för den vitryggiga hackspetten.

Det är ändå oerhört bra med de insatser som regeringen har gjort och som Skogsstyrelsen gör tillsammans med myndigheter och skogsägare för att klara granbarkborrefrågan. Jag tror inte att man ska ta till överord, för detta visar lite grann på det som jag sa i mitt anförande: Jag blir lite rädd när det låter som att företrädarna för de partier som driver frågan på det sättet kommer från stan.

Fru talman och kollegor! Man skulle kunna säga mycket i den här debatten. Jag hinner nog inte säga så mycket på fyra minuter, men några saker ska jag ändå beröra.

Kristina Yngwe nämnde rapporten från Skogsstyrelsen och forskarvärlden om en 20-procentigt ökad tillväxt till 2050. Jag tycker att den är jätteintressant. Där träffar man på någonting som många pekar på: Ska det vara likadan skötsel överallt? Nej, rapporten visar att man kan uppnå detta utan att tumma på biologisk mångfald och de värdena. Ändå sågas den av några i miljörörelsen.

Då tänker man: Vad är deras syfte? Det jag många gånger stör mig på - och jag vill hävda att det vore tjänstefel av mig att inte komma hit och säga någonting om det - är att deras enda syfte är att stoppa skogsbruket, ingenting annat.

Jag håller med om att vi naturligtvis bör klara den biologiska mångfalden, men skälet till att jag brinner så hårt för skogsbruket är klimatskälet. Om vi inte har ett aktivt skogsbruk kommer det inte att kunna gynna det klimatkliv som vi alla vill ta. Det är en del av lösningen.

När jag hör argumenten om den tätortsnära skogen håller jag med - absolut! Men när det sprider sig till byarna att det finns någon som har skött sin skog i två generationer och det sedan samlas namnunderskrifter här innanför tullarna för att stoppa den avverkningen har det gått åt fel håll.

Jag håller med om att tätortsnära skogar för rekreation är viktiga. Men det får inte leda till att man försöker skjuta sönder skogsbruket i de bygder där detta är den enda möjligheten till överlevnad, i alla fall för några.

Gardfjell från Miljöpartiet lyfte detta med hyggesfria metoder. Där börjar jag undra lite grann vilka som är stadsbor och vilka som har bott i skogen och känner till detta. Jag vill hävda att jag har sett vilka metoder som funkar och inte. Om vi tror att man kan äta kakan och ha den kvar - en klassisk bild att använda - går det tyvärr inte.

Jag håller med om att vi kan sköta skogen på ett annat sätt. Men jag tror inte på att helt gå över till vad man kallar hyggesfria metoder - jag kan först och främst inte förstå vad det skulle vara - och inte kunna använda kalhyggesbruk eller trakthyggesbruk för boreala skogar. Vi ska ha tall, som Isak From var inne på. Det är jätteviktigt även i södra Sverige. De marker som är tallmarker ska vi använda till tall. Om vi ska lyckas ersätta de fossila byggmaterialen måste vi försöka påverka vad vi odlar på marken. Det handlar inte om att vi inte skulle kunna ha skog på den - det kommer vi absolut att lyckas med - men vad är det för skog vi får fram? Detta är viktigt för att vi ska lyckas med de klimatåtgärder vi är inne på.

Sedan måste jag säga någonting om att några stoltserar med att de inte är i behov av skogsbruket. Då är det lätt att säga att man tar bort hälften av sin skog från produktionen. Det skrämmer mig om det blir jättemånga skogsägare som inte är i behov av skogsbruk. De kan låta den stå där i 150 år om det är så, för de har andra inkomstkällor. Men då förlorar vi samtidigt en råvarubas som är viktig för hela näringen. Det är inte heller en bra utveckling. Ibland önskar jag faktiskt att vi hade strängare lag som sa hur vi ska sköta skogen och när vi ska avverka.

Sedan bara så att ingen ska missförstå mig: Det är klart att det som är skyddsvärt ska vi skydda. Men vi ska även sköta det, som någon var inne på. Det är jätteviktigt.

Nu ser jag att min talartid rinner ut. Jag skulle kunna säga hur mycket som helst, men nu blev det som det blev.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är fasansfullt att Vänsterpartiet nu har börjat samarbeta så tätt med Moderaterna. Det märks inte minst här i skogsdebatten att Vänsterpartiet har förlorat sin gröna själ.

Från Miljöpartiets sida tycker vi verkligen att det är viktigt att Sverige har ett skogsbruk. Det är en viktig exportnäring, och det är otroligt viktigt för den klimatomställning som vi står inför att kunna använda den fossilfria råvaran från skogen. Men man måste naturligtvis bruka skogen på ett sådant sätt att vi inte riskerar att försämra möjligheterna för den biologiska mångfalden.

Det är lite märkligt att ledamoten Lahti i sitt anförande tar upp att det skulle vara problem med att skydda skog, att satsa på biologisk mångfald och att satsa på brukningsmetoder som hyggesfritt skogsbruk.

Jag besökte i förra veckan FSC, Forest Stewardship Council, som har sitt huvudkontor i Uppsala för att lyssna lite grann på hur de ser på skogsbruket nu framöver och vilka nya regler man har. En av de regler man nu inför i skogsbruket på bred front är anpassad skötsel. 5 procent av arealen ska vara i anpassad skötsel, och det kan till exempel vara hyggesfria metoder.

Jag undrar om Vänsterpartiet nu helt sågar miljömärkning av svensk skog och det skogsbruket har att bidra med.

Fru talman! Tack för frågan, Maria Gardfjell!

Jag tycker inte om när en ledamot lägger orden i min mun. Jag sa ingenting om att vi inte ska skydda det som är skyddsvärt. Tvärtom. Men du lägger orden i munnen på mig och säger att jag har sagt att vi inte ska skydda mer skog. Det håller jag inte med om.

När det gäller FSC har jag själv jobbat med naturvärdesbedömningar och gjort planering av FSC-certifierat skogsbruk. Jag vet vad det innebär. Jag vet vad förändringarna som kommer innebär, och jag välkomnar dem. Det är inte stora. Då ska vi lämna lite mer så att vi kan komma upp i 10 procent från de 5 procent som i dag ingår i generell hänsyn. Med alla undantag som man gör med kantzoner kommer man lätt till det, och det kanske underlättar lite grann gentemot några organisationer som är högljudda i debatten.

När det gäller att jag inte skulle förstå den här biten med vad det innebär med hyggesfria metoder sa jag själv i mitt anförande att vi inte behöver sköta alla skogar på samma sätt - men Miljöpartiet har förordat att vi ska gå över till hyggesfria metoder. Det säger ingenting. Ni säger att man ska gå ifrån trakthyggesbruk, och då säger jag att vi inte kommer att fixa att ha råvara åt sågverken. Då är det någonting annat som avgör vad vi odlar på våra marker, och då kommer vi inte att fixa det.

Men jag säger precis att vi inte behöver ha samma metod överallt. Det finns bördiga skogar som har blandskog med ädellöv - absolut, det kan vi sköta. Och de som har hög bonitet kan vi sköta på ett annat sätt. Men boreala tallskogar som är ämnade för tall kommer vi inte att lyckas med om vi inte har trakthyggesbruk. Vi kommer att ha skog på dem, absolut, men då är det inte vi som väljer vad som växer där. Det ska man ha klart för sig.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att Birger Lahti ändrar och modererar sin bild av vad han har sagt, men jag hörde verkligen inledningsvis att du sa både det ena och det andra. Det var väldigt bra att du modererade det.

Du kanske också ska modifiera den nidbild som du verkar ha av Miljöpartiets politik och skogspolitik. Det Miljöpartiet anser är att vi ska ha ett aktivt skogsbruk som ska bidra till exportintäkter och att vi ska jobba på ett mer naturvänligt sätt med många metoder, bland annat hyggesfritt skogsbruk. Hyggesfritt skogsbruk behöver bli mer lönsamt också för de små skogsbrukarna att använda sig av, till exempel genom produktutveckling och vidareförädling av vissa typer av produkter som inte finns i dag.

Jag vill återkomma till det som jag fick höra om FSC:s nya regler som jag tycker är väldigt viktiga, bland annat hänsynsreglerna gällande renskötseln. Där inför man nu en samtyckesprocess som ska vara fri och upplyst, och det ska finnas en koppling till renbruksplanerna. Det finns en modell för samråd, medling och tvistlösningar.

Tror Birger Lahti att det kan vara någonting som kommer att förändra och förbättra skogsbruket i Norrbotten?

Fru talman! Tack, Maria Gardfjell, för det här replikskiftet!

Först vill jag påminna om, när det gäller att Gardfjell säger att Vänsterpartiet börjat samarbeta med Moderaterna, att innan vi stoppade er kaosprivatisering av Arbetsförmedlingen hade vi redan gjort ett eko-eko-punktprogram, och om du läser det ser du att vi har tyckt som vi gör om vårt skogsbruk sedan långt innan dess. Det är alltså ingenting som har hänt nu, utan det här har varit Vänsterpartiets ställning vad gäller skogsbruket sedan tidigare.

Vad gäller de nya reglerna gentemot renskötseln gäller samrådsplikten de byar som inte är koncessionsbyar. Det gäller för samebyarna som är fjällnära byar. Men jag tycker egentligen att det är bra med samrådsplikt för alla som berörs av skogsbruket och som har renskötsel på sina områden. Jag tror att det kommer att underlätta, och jag hoppas att det blir en balanserad diskussion även där med tanke på allt som händer nu vad gäller Girjasmålet. De är säkert förnuftiga, vi kommer säkert att komma i mål och då blir det en bra debatt vad gäller hur skogsbruket ska skötas nära renskötsel.

Om man tror att man helt kan bortse från trakthyggesbruk och ändå ha ett bra produktionsflöde för sågar är man för naiv - Maria Gardfjell ruskar på huvudet - men jag tänker läsa era motioner, för jag tycker att ni ger en bild av att man helt ska gå över till ett skogsbruk utan något trakthyggesbruk. Det tror jag innebär att man skjuter sig själv rejält i foten.

(Applåder)