Livsmedelspolitik

Herr talman! I dag debatterar vi betänkande 16 från miljö- och jordbruksutskottet om livsmedelspolitiken. Betänkandet innehåller 81 yrkanden från allmänna motionstiden 2017/18 och behandlar frågor som livsmedelslagstiftning, konkurrenskraft, livsmedelskontroll och märkning. De allra flesta av frågorna har debatterats i kammaren tidigare under mandatperioden. Utskottet har därför valt att behandla dessa frågor förenklat eftersom inget nytt hänt i sak.

Livsmedelspolitik

Moderaterna står självklart bakom alla sina reservationer, men för att inte ta alltför mycket av kammarens dyrbara tid i anspråk vill jag yrka bifall endast till reservation 4 om livsmedelskontrollen.

Detta betänkande är som sagt väldigt likt dem vi debatterat tidigare. Vi har dessutom haft en grundlig debatt i ämnet för mindre än ett år sedan, då riksdagen debatterade propositionen om livsmedelsstrategin.

Vi är politiskt överens om att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Det beslutet fattade vi gemensamt här i kammaren. Men vi är inte överens om hur detta ska gå till. Riksdagen skickade dessutom en rad tillkännagivanden till regeringen som det finns anledning att nämna lite senare, då regeringen i slutändan valt att göra något helt annat än vad riksdagen beslutade om.

För oss i Alliansen är det fortfarande viktigt att fokusera på en bra och säker livsmedelskedja som ska kunna fortsätta växa sig stark. Förutom bra livsmedel krävs det att säkerhetskedjan följs hela vägen från jord till bord via handeln.

Lagstiftning är bra, men den ska vara enkel, tydlig och aktuell. Lagstiftningen är till för vår skull, för att den mat vi äter ska vara säker och för att konsumenten ska känna sig trygg oavsett om maten lagas hemma, äts på restaurang eller intas inom den offentliga sektorn.

Vi har tidigare här i kammaren pratat hästköttsskandaler, då det uppdagades ett systematiskt fuskande som funnits under en lång tid i fler länder än bara Sverige. Problemet med livsmedelsbedrägerier fortsätter dessvärre. I dag vet vi att bedrägerierna systematiskt och organiserat förekommer även med produkter som honung, olivolja och kanel. Det är viktigt att gå till botten med dessa brott och dessutom hitta samband med annan brottslighet som ibland förekommer.

Som konsumenter och handlare måste vi känna trygghet i att produkter verkligen innehåller det de säger sig innehålla. En säker och redlig livsmedelskedja är viktig för både konsumenter och livsmedelsproducenter. Tryggheten måste även bejakas mellan konsument och producent. Där spelar säkerheten och tryggheten inom handeln en stor roll.

Vi moderater föreslår därför skärpta straff för livsmedelsbedrägerier och att straffskalan höjs till att inkludera fängelse. Brott ska aldrig löna sig.

Herr talman! Säkerheten inom livsmedelskedjan är viktig, och för att producenter, handlare och konsumenter ska känna sig trygga i att producera, sälja och äta mat är det viktigt att livsmedelskontrollen är bra och säker. Det ska löna sig att vara duktig på säkerhet, och det ska finnas en morot i systemet när man gör rätt.

Vi moderater föreslår därför att livsmedelskontrollen ska göras smartare än den är i dag. Det behövs till att börja med en bättre dialog mellan myndighet och företag. Vi vill att myndigheten ska hjälpa till att göra rätt i stället för att som i dag endast kontrollera och komma med synpunkter i efterhand. Vi vill även att man inför efterdebitering, det vill säga att företagaren betalar först efter det att kontrollen är utförd i stället för att som i dag betala en regelbunden avgift. Även Livsmedelsverket är inne på den linjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Förra året riktades ett tillkännagivande till regeringen om att se över detta. Regeringen har ännu inte kommit tillbaka med ett förslag för hur livsmedelskontrollen ska bli mer kostnadseffektiv. Även Livsmedelsverkets begäran till Näringsdepartementet om att se över avgiftsdebiteringen är begravd i en utredning på departementet under den nu ganska kända parollen att frågan utreds vidare.

Herr talman! Under förra årets debatt om livsmedelsstrategin beslutade riksdagen om några övergripande mål för regeringen att förhålla sig till. Ett av dessa mål var att säkerställa generellt goda företagarvillkor för hela livsmedelskedjan, där nationella försämringar alltid skulle vara väl motiverade. Ett annat mål var att svensk livsmedelsproduktion skulle styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda mål för specifika produktionsformer.

Tyvärr ser vi nu att regeringen lägger fram flera förslag som är direkt skadliga för branschen och dessutom går tvärt emot vad lagstiftaren har bestämt. Svenska producenter och svenska konsumenter förtjänar bättre än så. Det behövs sjysta konkurrensvillkor och en regering som tar demokratin på allvar.

Eftersom det här är den sista livsmedelsdebatt vi har den här mandatperioden blir det också en summering och ett bokslut över nuvarande regerings mandatperiod - en mandatperiod som kantats av för lite konkret politik som kommit för sent.

Vi hoppas kunna vända detta. Förhoppningsvis ses vi här igen om ett år och då med en alliansregering och en annan majoritet i kammaren.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna står bakom alla sina reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 6 om livsmedelsbedrägeri.

Riksrevisionen har granskat om staten genomför tillräckliga insatser för att säkerställa att livsmedelskontrollen fungerar i tillräcklig omfattning. I granskningsrapporten Livsmedelskontrollen - tar staten sitt ansvar? framför Riksrevisionen kritik mot att bristfälliga register för livsmedelskontroll av primärproducenterna försvårar länsstyrelsernas planering av kontrollen och därför omöjliggör ett riskbaserat urval. Riksrevisionen påtalar även problem avseende den kommunala kontrollen i och med att många av kontrollmyndigheterna är små och har svårt att leva upp till de omfattande krav som ställs på dem.

Dessa problem i den kommunala kontrollverksamheten har konstaterats under lång tid. Det handlar bland annat om otillräcklig finansiering och bristande resurser, att kontrollen inte är riskbaserad och att det saknas kontrollplan eller att planerade kontroller helt enkelt inte genomförs.

Kritik framförs även mot att ansvaret för uppföljning av livsmedelskontrollen inte är tydligt definierat i lagstiftningen och att Livsmedelsverket inte gör någon fördjupad uppföljning i syfte att föreslå förbättringar av kontrollverksamheten. Bristerna i livsmedelskontrollen har uppmärksammats under flera år av de organisationer som har till uppgift att granska Sveriges kontrollverksamhet: Riksrevisionen, Statskontoret och EU:s kontrollorgan för livsmedelssäkerhet och djurhälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Livsmedelsverkets egen granskning av den offentliga kontrollen visar på samma brister. Men också livsmedelsbranschen och enskilda företag har påtalat bristerna. De efterlyser en välfungerande offentlig kontroll. Flera av de stora handlarna och livsmedelskedjorna litar mer på sin egenkontroll och på privata kontrollorgan än på den offentliga kontrollen.

Sveriges 290 kommuner har i dag ansvaret för den kommunala livsmedelskontrollen på ca 90 000 livsmedelsföretag. Många kommuner saknar tillräckliga resurser att utföra en adekvat kontroll, och den utredning som Riksrevisionen gjort visar att en tredjedel av kommunerna har mindre än en person för livsmedelskontroll.

Vi i Sverigedemokraterna anser att maten måste vara säker och att staten bör ta ett större ansvar för en effektiv och fungerande livsmedelskontroll i hela Sverige. Länsstyrelserna kontrollerar redan i dag att kommunernas kontroll följer lagstiftningen, men genom att helt föra över ansvaret från kommunerna till staten kan kontrollerna bli mer likvärdiga och effektiva.

Enligt Livsmedelsverket bedöms bedrägeriet med livsmedel vara omfattande runt om i världen. Dessa bedrägerier involverar ofta flera led: primärproducenter, livsmedelsföretag och grossister. För att konsumenterna ska kunna lita på en produkts innehåll och ursprung behöver arbetet med kontroller intensifieras. Sverigedemokraterna anser därför att myndigheterna måste få mer resurser för detta ändamål. Regeringen bör också förtydliga ansvaret för samordning och uppföljning av livsmedelskontrollen.

Många kommuner och landsting köper i dag in livsmedel som är olagliga att producera i Sverige enligt gällande miljö- och djurskyddslagstiftning. Sverigedemokraterna anser att samtliga livsmedel som upphandlas offentligt ska vara producerade enligt gällande svensk miljö- och djurskyddslagstiftning, så långt detta är möjligt.

Småskaliga slakterier är viktiga för att möjliggöra ett ökat utbud av närproducerade och högkvalitativa livsmedel. Dessutom bidrar de småskaliga slakterierna till kortare djurtransporter och lokala arbetstillfällen. För att fler småskaliga slakterier ska kunna etableras anser vi att reglerna kring dessa behöver förenklas ytterligare.

Nyligen antog riksdagen en nationell livsmedelsstrategi för Sverige. Faktum är att kostnadsläget för insatsvaror och arbetskraft är betydligt högre än i jämförbara länder. Ändå menar regeringen att förbättrad konkurrenskraft främst ska uppnås genom strukturomvandling och produktivitetsutveckling.

Vi i Sverigedemokraterna vill i stället fokusera på att förenkla regler och mildra lönekostnaderna för små och medelstora företag genom en överflyttning av sjuklöneansvaret till staten samt slopad arbetsgivaravgift för de tre första anställda, det vill säga den allmänna löneavgiften. Vi vill också göra det lättare att anställa unga genom lärlingsanställningar som ny anställningsform, för att skapa fler vägar till arbete och vidareutbildning.

Vår företagarpolitik handlar mycket om att förenkla regler, minska skattetrycket samt underlätta för handel och export. Den övergripande målsättningen måste vara att göra lagstiftningen enklare och lättare att följa. Vi har ambitionen att Sverige även fortsatt ska vara en avancerad kunskapsekonomi och en stark företagarnation. Vi vill se ett Sverige där det lönar sig att arbeta och skapa sysselsättning för en bättre framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Herr talman! Jag ska i detta betänkande endast diskutera en sak, men dessförinnan konstaterar jag att jag självklart står bakom alla reservationer med en centerstämpel men väljer att yrka bifall endast till reservation nr 11.

Det jag tänkte ta upp i denna debatt är något som jag tycker att vi diskuterar alldeles på tok för lite, i motsats till alla andra saker som diskuteras i detta betänkande, nämligen vattnet. Vatten är som jag ser det - det är väl allmänt bekant, och jag tror att vi alla tycker så - vårt viktigaste livsmedel.

Alliansregeringen valde därför att tillsätta en dricksvattenutredning. Den lämnade sitt betänkande för ett par år sedan - ett viktigt betänkande, som jag tycker att regeringen bara till del har tagit hand om, apropå att vatten är vårt viktigaste livsmedel.

Varför är denna fråga aktuell över huvud taget i dag? Vatten kan ju ses som en självklarhet i vårt land. Jo, vi har en pågående klimatförändring. Vi vet att vi i många delar av landet har förorenade områden och så vidare, som kan påverka det vatten som vi alla ser som en självklarhet.

Vad finns då att göra? Ja, en sak som till exempel måste göras är att se till att alla de kommunala vattentäkter som finns och ska finnas runt omkring i landet har tillräckliga skydd för det vatten som är livsviktigt för oss alla. Så är det inte i dag.

Då kommer jag in på nästa fråga som är viktig i sammanhanget. När man inför sådana här vattenskyddsområden, som bör finnas runt alla de viktiga dricksvattentäkterna i vårt land, gör man för det mesta intrång i det som någon äger. Det är viktigt att i de sammanhangen - och detta är en uppmaning till regeringen - verkligen titta på detta med äganderätten. Någon bedriver en verksamhet i området. Det kan vara en skogsbrukare eller en jordbrukare, för att ta ett par exempel på verksamheter som ofta bedrivs i vattenskyddsområdena. Det är rimligt, tycker jag, att man tar hänsyn till den grundlagsskyddade äganderätten när man gör intrång i en verksamhet på mark som någon äger.

Äganderätten, som vi ofta talar om, är grundlagsskyddad i vårt land. Den är dessutom, som alla känner till, inskriven i Europakonventionen och i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Jag tycker att regeringen borde inkludera dessa värderingar i det arbete som man förhoppningsvis påskyndar. Där utgör Dricksvattenutredningen en utmärkt grund för det vidare arbetet. Gör inte denna regering det, vilket vi inte har sett hittills, får vi hoppas att nästa regering gör det.

(Applåder)

Herr talman! Vi diskuterar nu livsmedelspolitik. Vi i Vänsterpartiet vill att vi ska producera mer, bättre och hållbarare livsmedel i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

I dag kan vi se ett antal problem som är relaterade till just konsumtion och produktion av livsmedel, som vi borde försöka lösa. Vi har stora problem med hjärt- och kärlsjukdomar, olika cancerformer, stroke och diabetes, som är direkt relaterade till det vi äter.

En stor del av våra växthusgasutsläpp kommer från livsmedelskonsumtionen - ungefär en femtedel om vi räknar med all den mat som vi konsumerar, som är producerad i Sverige eller importerad.

Vi har också ett problem med att vi vill att man ska kunna leva och verka i hela Sverige, samtidigt som lantbrukare lägger ned sina verksamheter på löpande band. Man finner det inte längre lönsamt att producera mat till oss svenskar.

Detta behöver vi göra något åt, och jag tror att vi i denna kammare är relativt överens om problembeskrivningen. Det är också därför regeringen har tagit fram en livsmedelsstrategi. Vi i Vänsterpartiet tycker att livsmedelsstrategin är ett bra första steg. Andemeningen är att vi ska producera mer, och ofta nämner man också hållbara, livsmedel i Sverige.

Men vi i Vänsterpartiet tycker att det var en förlorad möjlighet att inte vara mer specifik när det handlar om att producera mer livsmedel i Sverige. Vi tycker till exempel att vi borde ha infört ett mål om självförsörjningsgrad i livsmedelsstrategin. Vi skulle kunna säga att till exempel 80-85 procent av de livsmedel som konsumeras i Sverige ska vara producerade här och inte importerade. En sådan självförsörjningsgrad hade vi tidigare i Sverige.

Vi tycker också, herr talman, att det är olyckligt att det inte är tydligt specificerat i livsmedelsstrategin vad hållbar mat egentligen är. Hållbar mat är för mig och Vänsterpartiet mat som förutom att den är god och näringsrik också bidrar till att nå de miljömål vi har i dag, som vi alla vet att vi inte kommer att nå. Det rör sig exempelvis om mat som ger upphov till låga utsläpp av växthusgaser. Då borde det bli mindre kött och mer vegetarisk mat. Överlag tycker vi att det är synd att vi i livsmedelsstrategin inte tydligt kopplar ihop våra ambitioner med de åtaganden som vi har gjort inom miljömålssystemet.

Detta är några områden där vi tycker att svensk livsmedelspolitik behöver förbättras.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation nr 10, där vi vill ha en obligatorisk näringsdeklaration för alkoholhaltiga drycker. Sådan näringsdeklaration finns när det gäller andra livsmedel, men inte när det gäller alkoholhaltiga drycker som vin, öl och starksprit.

Vi vet att alkohol är ett väldigt kaloritätt livsmedel. Alkohol innehåller nästan lika mycket kalorier som fett. En stor stark innehåller nästan 190 kalorier. Ett glas vin innehåller ungefär hälften så mycket. En drink innehåller nästan lika mycket kalorier som en stor stark. Detta talas det inte särskilt mycket om. Det talas inte heller särskilt mycket om sockerinnehållet i alkoholhaltiga drycker. Jag tror att det helt enkelt beror på att vi inte känner till det.

Vi tycker att det är jättebra att vi har en restriktiv alkoholpolitik. Vi vet att alkoholkonsumtion i stor skala är skadligt för samhället och folkhälsan. Men det vore också bra om vi kunde få tydligare information på de alkoholhaltiga produkterna i handeln om vad de har för näringsinnehåll. Då skulle det nog bli tydligt att de inte är särskilt hälsosamma ur näringssynpunkt. Även detta är ett skäl ett vara måttfull med alkohol.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Det här är ingen nyhet. Det är något som Livsmedelsverket tidigare har framfört. EU-kommissionen har gett alkoholindustrin i Europa ett konkret uppdrag att presentera förslag på hur man ska kunna redovisa näringsinnehållet tydligare. Alkoholindustrin har varit väldigt motsträvig i detta, men nu har de till slut kommit fram till ett förslag om att det ska finnas en QR-kod, som man ska kunna skanna med mobil eller liknande. Men det är ju långt ifrån lika effektfullt som att ha en robust och bra näringsdeklaration som på andra livsmedel. Därför yrkar jag alltså bifall till reservation 10, som tar upp just detta.

Flera har nämnt att vi måste komma till rätta med matfusket. Visst är det så. Det är oacceptabelt och upprörande att det finns företag och privatpersoner som gör miljardvinster på att fuska med mat. Det kan handla om att de märker om kött, blandar om drycker eller färgar grönsaker. Det finns mängder med exempel på sådant.

Här måste vi ha fler förebyggande åtgärder. Bättre livsmedelskontroll har nämnts. Visst behöver kontrollerna bli bättre och mer omfattande. Även om detta är något som ska finansieras via avgifter blir jag ändå förvånad över att Runar Filper från Sverigedemokraterna tidigare talade om mer resurser till bättre livsmedelskontroller. Runar Filper, hur ska man kunna göra detta med de stora nedskärningar som finns i ert budgetförslag?

Detta är en verksamhet där man behöver se kopplingen till ekonomisk brottslighet överlag. Om vi blir bättre på att attackera ekonomisk brottslighet kommer vi också att upptäcka mer av matfusk. Men det är också viktigt att det blir kännbara sanktioner när man fuskar med mat. Därför har vi i Vänsterpartiet länge krävt att brott mot livsmedelslagen ska vara belagt med fängelsestraff. Så var det tidigare i Sverige, fram till 2006, men tyvärr rev den dåvarande regeringen och riksdagen upp det. Nu är ett förslag med hårdare straff för matfusk på gång, och det är något som vi i Vänsterpartiet helhjärtat välkomnar.

Herr talman! I dag diskuterar vi livsmedelspolitik med utgångspunkt i 80 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Av naturliga skäl kan det bli lite spretigt - "mångfasetterat" kanske är ett bättre ord i sammanhanget - för livsmedelspolitik kan handla om så mycket. Det visar också den debatt vi har haft hittills i dag.

Jag skulle vilja starta med den diskussion vi hade om livsmedelsstrategin och om vikten av att säkerställa goda företagsvillkor i hela landet. Det var ett av de tillkännagivanden som gjordes. Det är ju inte direkt kopplat till livsmedelsproduktion utan har att göra med företagsvillkor över huvud taget. Från Liberalernas sida menar vi att grön skatteväxling, där man sänker skatten på arbete och företagande och höjer skatten på sådant som är klimat- och miljöovänligt, även här är en väg att gå.

Livsmedelsproduktion är inte minst viktigt för företagandet på landsbygden. Det finns många andra åtgärder som är viktiga för företagandet på landsbygden. Vi har talat om infrastruktur, transporter, bredband, samhällsservice och så vidare. Därför finns det många paralleller till nästa debatt här, som handlar om landsbygdspolitik.

Jag ska ta upp två saker, tror jag. Den ena är också kopplad till diskussionen om livsmedelsstrategin. I framtagandet av målen där var Liberalernas utgångspunkt konsekvent. Det handlade om att livsmedelspolitik skulle ha ett marknads- och konsumentperspektiv. I reservation 3 lyfter vi återigen fram detta och är tydliga med att Liberalerna anser att livsmedelsproduktion, oavsett om den är konventionell eller ekologisk, ska styras av konsumenternas efterfrågan. Det är ju liktydigt med det tidigare tillkännagivandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Eftersom det finns ett tillkännagivande kan man ju tycka att detta är att slå in öppna dörrar, men då det ändå har hänt så mycket annat i den frågan finns det skäl att upprepa det. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.

Detta handlar inte om att vi är emot vare sig ekologisk odling eller någon annan typ av odling. Ekologisk odling har stora mervärden som vi är fullt medvetna om. Men det handlar helt enkelt om vilka principer man ska ha på marknaden. Vi ser det som högst rimligt att det är konsumenternas efterfrågan som ska styra och inte politiskt beslutade kvantitativa mål för produktion och konsumtion. Om man hårdrar det hela och antar att konsumenternas efterfrågan är 100 procent ekologiskt odlat är det väl också högst rimligt att marknaden möter en sådan efterfrågan.

Herr talman! Nästa sak som jag tänkte ta upp tar också avstamp i ett tillkännagivande som vi behandlade i samband med att vi diskuterade livsmedelsstrategin, nämligen att det ska bli lättare för konsumenterna att göra rätt. I betänkandet finns några avsnitt som handlar om märkning. Liberalerna har inget specifikt förslag där, utan jag får hålla mig på en generell nivå. Även här handlar det om ett marknads- och konsumentperspektiv.

Jag och Liberalerna anser att en relevant märkning är helt avgörande om konsumenterna ska kunna göra aktiva och informerade val. Det ska vara enkelt att göra sådana val när man är ute och handlar mat. Marknadsdriven märkning och certifiering av varor tycker vi är bra.

Vi har diskuterat klimatfrågan här, och den är naturligtvis oerhört viktig i matsammanhang. Vi är öppna för att införa en obligatorisk klimatmärkning av vissa varor, till exempel vissa typer av kött. Vi ser gärna att fler restauranger också tar upp detta med marknadsdriven märkning. Naturligtvis är ursprungsmärkningen, som väl kan sägas vara en grundläggande typ av märkning, helt central i sammanhanget.

Liberalerna har två yrkanden som handlar om märkning. I detta betänkande behandlas de förenklat, men vi står naturligtvis fast vid det vi tidigare har framfört i frågan. Det gäller inte minst yrkandet om märkning av fisk och skaldjur.

Herr talman! Vi har diskuterat matfusk, och det är naturligtvis någonting som måste bekämpas. Ur ett konsumentperspektiv är detta nämligen rent bedrägeri, så jag håller helt med dem som har framfört att det är en fråga vi måste jobba vidare med.

Jag går över till klimatfrågan igen, och precis som Jens Holm nämner står matproduktionen och matkonsumtionen för en stor del av utsläppen. Det är i de här sammanhangen kanske svårt att nolla detta; det är inte den lägst hängande frukten, om man säger så. Det som kanske är den lägst hängande frukten när vi talar om mat är dock den mat vi kastar. Det är mat vi producerar, handlar, bär hem och sedan kastar. Här har vi utsläppsfaktorer som egentligen inte leder till någonting, och Liberalerna ser positivt på att man nu jobbar med matsvinnsfrågan på såväl EU-nivå och nationell nivå som lokalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Många kommuner samlar ju in matavfall för att i slutänden producera till exempel biogas av matsvinnet. Det är väl bra i sig, men vinsten för klimatet vore betydligt större om det inte fanns något matsvinn över huvud taget. Det går alltså inte att kompensera genom att göra biogas av det, även om det är oerhört positivt. Just matsvinnet är därför en fråga som vi från Liberalernas sida tycker att det är centralt att få bukt med. Det handlar också om märkning och information till konsumenterna, så även där har vi ett konsumentperspektiv.

(Applåder)

Herr talman! Det var mycket i det Lars Tysklind sa som jag kan hålla med om, men jag tycker att han går för långt vad gäller att lämpa över ansvaret på konsumenterna.

Livsmedelssektorn är en extremt stor sektor som påverkar en mängd mål vi har i samhället, inte minst våra 16 miljömål. Det är överordnade mål om minskade utsläpp av växthusgaser, rent vatten, biologisk mångfald och sådana saker. Eftersom vi vet att det vi äter påverkar våra möjligheter att uppnå målen tycker jag att vi politiker måste vara modiga. Vi måste kunna säga: Ifall vi konsumerar mer på det här sättet kommer vi lättare att uppnå våra mål.

Jag tycker helt enkelt att det är en god idé att ha politiskt satta mål för exempelvis större produktion och konsumtion av ekologisk mat. Jag tycker också att det är bra att vi sätter upp politiska mål för att minska köttkonsumtionen och främja vegetarisk mat - utan att för den skull gå in och peka på folks tallrikar och säga: Det där får du inte äta. Men det handlar ändå om att främja en viss utveckling, kanske på bekostnad av något annat.

Vad gäller trafiksektorn har vi ju satt upp politiska mål, Lars Tysklind. Där finns det mål om att utsläppen ska minska med 70 procent till 2030, så där styr vi ju politiskt. Varför skulle vi inte kunna styra på ett liknande sätt när det gäller maten vi äter? Menar Liberalerna verkligen att konsumenterna själva kan bära hela ansvaret för den här viktiga sektorn? Har politiken ingen roll att spela?

Herr talman! Den frågan kan man ju ställa sig, men jag tycker nog ändå att det framgick av mitt anförande att politiken har en viss roll att spela. Jag är dock övertygad om att Jens Holm och Vänsterpartiet inte har riktigt samma inställning som jag och Liberalerna när det gäller vilken nivå den rollen ska spelas på.

Vi som liberaler får naturligtvis ibland höra att vi har en närmast naiv tro på den enskilda människan och hennes förmåga att göra relevanta och medvetna val. I sammanhanget är det viktigt att ha med sig att det finns vissa grundläggande regelverk kring livsmedelssäkerhet, djurskydd och hela den biten. Där styr samhället väldigt mycket. Sedan är märkningen till för att konsumenten ska kunna göra medvetna val, och det krävs naturligtvis information så att man vet vad alla val leder till. Jag tror nog att vi trots allt är ganska överens. Jag tycker att det var bra att Jens Holm ändå sa att vi inte ska ned och peta på tallriken, så att säga, så det är vi säkert helt överens om. Vi tror mycket på att vi kommer att få alltmer medvetna konsumenter som kommer att göra bra val när det gäller mat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

När det gäller de sektorsmål vi diskuterade i Miljömålsberedningens arbete, där vi satt med båda två, kom vi fram till att transportsektorn skulle få ett mål men att vi i princip inte tyckte att sektorsmål var särskilt prioriterat. När det gällde transportsektorn, som är så stor och avgörande för att vi ska nå målet om nettonollutsläpp 2045, tyckte vi dock att det var lämpligt att ha ett mål. Vi hade det dock inte som en generell inställning.

Herr talman! Då förstår jag lite bättre hur Liberalerna resonerar, men jag tycker fortfarande att det inte riktigt hänger ihop. Det är väldigt stora utsläpp från transportsektorn, men även det vi äter genererar stora utsläpp och stor miljöpåverkan överlag.

Våra nästan fem miljoner personbilar står för ungefär 10 miljoner ton i utsläpp. Det kommer ungefär 10 miljoner ton i utsläpp även från livsmedelskonsumtionen, alltså den mat som produceras här i Sverige och inte minst den mat som importeras till Sverige. Det är alltså i ungefär samma storleksordning, och därför tycker jag att det är märkligt. För transportsektorn sätter vi tydliga mål som ska följas upp, och det finns styrmedel. Vi i Vänsterpartiet tycker att målen hade kunnat vara ambitiösare, men det känns ändå som att transportsektorn tas om hand. När det gäller det vi äter är det dock konsumenterna själva som ska lösa hela frågan.

Jag tror att Sveriges konsumenter skulle tycka att det var bra om vi var tydligare med vad vi anser politiskt om mer ekologisk mat samt mindre kött och mer vegetariskt, för att bara ta två exempel. Varför är ni beredda att peka med hela handen och styra politiskt när det gäller transportsektorn men inte när det gäller livsmedelssektorn, Lars Tysklind? Jag tycker trots allt inte att jag fick ett helt och hållet logiskt och sammanhängande svar.

Herr talman! Jag hade nog inte förväntat mig att Vänsterpartiet skulle tycka att Liberalerna alltid är helt logiska, men det beror kanske på en viss ideologisk skillnad i detta och vilka utgångspunkter man har.

Det finns ju en massa andra styrmedel i detta, på de flesta områden. Det jag nämnde om grön skatteväxling gäller naturligtvis även livsmedelsproduktionen. Sådant som är miljö- och klimatovänligt ska man kunna beskatta hårdare. Det finns en utfasning av fossilt bränsle i produktionen, vi har föreslagit en utsläppsskatt och så vidare. Det finns alltså även andra styrmedel i sammanhanget, och det känns inte så fruktbart att fortsätta diskussionen om varför vi har en typ av mål för transportsektorn men inte för andra. Det går nämligen att härleda till varenda sektor; det enda sektorsmål vi har är ju det för transportsektorn. Det tydliga motivet var att det är en så dominerande sektor och att vi såg att det krävdes en omställning just där för att nå målet.

När det gäller detta med att man ska tala om för konsumenten att det är bra att äta ekologiskt och så vidare tror jag faktiskt att det känns väldigt lätt för en liberal att lämna över till konsumenten själv att avgöra vad som är bra och inte bra att äta. Däremot tror jag att det är väldigt många människor som vill handla ekologiskt - och att de blir allt fler. Argumentet är ofta att inte alla bryr sig om klimatmärkning, ekologisk märkning och andra typer av märkning, men det är väldigt många som gör det. De blir också allt fler. Jag tror alltså inte att vi ska beskriva konsumenterna som offer i de här sammanhangen, utan de är en viktig faktor för att vi ska få en omställning till en miljö- och klimatvänlig livsmedelsproduktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Herr talman! Jag står bakom samtliga kristdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 7.

Vi debatterar i dag betänkandet om livsmedelspolitik. Det var bra att vi under förra året antog målen i livsmedelsstrategin och att vi i denna kammare beslutade att utveckla jordbruket i stället för att avveckla det, vilket har varit det gällande målet under många år.

Målen i strategin talar om att vi ska ha ett konkurrenskraftigt jordbruk, om att lönsamheten ska öka, om att jordbruket ska stärkas och om att vår självförsörjningsberedskap när det gäller livsmedel ska öka. Det är goda ord; många upplever det som positivt. Men det får inte sluta där.

Med facit i hand vet vi vad mjölkkrisen har inneburit för vårt land. Fem mjölkbönder slutade varje vecka under 2016. Och det har fortsatt på det sättet. Mängden invägd mjölk minskar, och importen av mejerivaror ökar. I övriga Europa ökar mängden mjölk, men här i Sverige minskar den tyvärr.

Tyvärr ser vi inte att målen i strategin har fått någon inverkan ännu. Det får inte bli en massa prat och fina ord. Här måste det till smörjmedel för att underlätta och stärka lönsamheten. Hur? Vi kristdemokrater vill sänka dieselskatten och ta rejäla tag för att underlätta regelbördan. Vet ni att en kobonde som dessutom har växtodling har ca 800 regler att förhålla sig till? Frågan som måste ställas är: När ska bonden hinna med att ta hand om djuren och mjölka kossorna?

En annan sak handlar om att vi måste ändra i miljöbalken så att livsmedelsproduktionen inte klassas som miljöfarlig. Titta på skillnaderna mellan de nordiska länderna när det gäller hur vi ser på livsmedelsproduktion. I Norge är livsmedelsproduktionen viktig för att hålla landsbygden levande. I Danmark är den en exportmöjlighet. I Finland har den ett beredskapsändamål. Här hemma i Sverige är livsmedelsproduktion en miljöfarlig verksamhet.

Det måste till en förändring i miljöbalken. Den skrevs på den tiden då politiken ville avveckla jordbruket. Nu har vi målet i livsmedelsstrategin om att utveckla jordbruket. Då är det på tiden, mina vänner, att vi ändrar så att det i stället står miljöpåverkande.

Herr talman! Varje år väller det in honung som inte borde kallas honung i vårt land. Denna importerade så kallade honung kan vara utspädd med både rissirap och rissocker. Trots att det är säkerställt att det är ett av världens mest förfalskade livsmedel görs ytterst få analyser av den honung som importeras till Sverige. Vi kristdemokrater menar att det skulle vara krav på bättre ursprungsmärkning av honung och även äkthetskontroller av importerad honung.

Herr talman! Vi behandlar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU16 Livsmedelspolitik.

Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Jag vill börja med att tala om vårt viktigaste livsmedel. Det är ett livsmedel som vi tar för givet. Det ska bara finnas där när vi behöver det - vårt dricksvatten. För oss i Sverige är det självklart att det ska finnas där när vi öppnar kranen. Vi kan leva utan mat i flera veckor, men vatten klarar vi oss bara utan i några dagar.

Det vatten vi dricker i dag är detsamma som dinosaurierna drack för flera miljoner år sedan. Vatten finns i överflöd, men det är bara en liten del som går att använda till dricksvatten. Den största mängden vatten utgörs av saltvatten; bara 3 procent är sötvatten.

I Sverige har vi med vissa undantag god tillgång till dricksvatten, och vi funderar inte på hur vi använder det. Varje person i Sverige använder i snitt 140 liter vatten per dag. Vi använder det inte bara till att dricka utan också till matlagning och till att duscha, tvätta och spola i toaletten. I det ingår inte vatten för att framställa livsmedel, kläder och energi med mera. Om det skulle räknas in förbrukar varje person 6 000 liter vatten per dag.

Vi i Sverige är dock lyckligt lottade. Sverige ligger i topp när det gäller tillgång till vatten av hög kvalitet.

Herr talman! Att skydda vårt vatten är en viktig uppgift för myndigheterna. I budgetpropositionen för 2017/2018 anför regeringen att dricksvatten är en samhällsviktig funktion. Havs- och vattenmyndigheten beslutade 2016 att 28 områden och anläggningar ska vara av riksintresse för vattenförsörjningen för att stärka och tydliggöra vattenförsörjningsintresset i samhällsplaneringen.

Regeringen förstärker länsstyrelsernas förebyggande arbete för att skydda dricksvattnet.

Livsmedelsverket ska ansvara för nationell samordning av dricksvattnet när det gäller anpassning till klimatförändringarna samt kris- och beredskapsplanering när det gäller dricksvattenförsörjningen.

I februari gav regeringen Livsmedelsverket i uppdrag att bilda ett nationellt dricksvattenråd som ska bestå av både regionala och nationella myndigheter. Uppdraget innebär att Livsmedelsverket ska utveckla sin samordnande funktion. Det är ett viktigt uppdrag.

Efterfrågan på rent vatten i världen beräknas gå om tillgången med 40 procent 2030. Det beror på en kombination av klimatförändringar, mänsklig påverkan och växande befolkning.

Rent vatten är en mänsklig rättighet. Ändå dör 800 barn under fem år varje dag på grund av smutsigt vatten, brist på toaletter och dålig kunskap om hygien. Flera framsteg har gjorts, och andelen som har tillgång till rent vatten ökar. Men trots det saknar fortfarande 10 procent av människorna på vår jord tillgång till rent vatten.

Herr talman! För att vi ska ha en hållbar och konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsproduktion behöver vi ha tillgång till växtsorter som är anpassade till vårt klimat och de klimatförändringar vi kan se framför oss. Vi behöver tillgång till lämpliga växtsorter i hela landet. Därför är det positivt att Sveriges lantbruksuniversitet får använda 20 miljoner för att bygga upp ett kompetenscentrum för växtförädling.

Inhemsk växtförädling kan anpassa växterna efter de växtskyddsmedel som är godkända här. Genom växtförädling har man till exempel tagit bort behovet av att använda stråförkortningsmedel. En utvecklad växtförädling som tillgodoser behovet av lämpliga lokala och regionala grödor för hela landet innebär att vi får en mångfald av grödor. Då behöver vi inte importera och få in grödor som kräver växtskyddsmedel som inte är godkända i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Regeringens uppfattning är att det vid godkännande av nya sorter på marknaden bör göras en bedömning utifrån varje enskild grödas samlade egenskaper och effekter, oavsett vilken växtförädlingsteknik som används.

Herr talman! Regeringens mål är att öka svensk matproduktion och skapa jobb och tillväxt i hela landet. Sveriges export av livsmedel är viktig för att öka livsmedelsproduktionen och skapa de nya jobben. I dag exporterar vi endast 20 procent av våra livsmedel. Tittar vi på Sveriges totala industri kan vi se att 80 procent exporteras. Det beror kanske på att vi har sett oss som ett industriland.

Det börjar dock vända. Till exempel är intresset för vårt griskött stort i Kina. I måndags besökte en delegation från Kina en grisbonde i min hemkommun för att på plats informera sig om vår grisuppfödning. De fokuserade främst på vår höga livsmedelssäkerhet, spårbarhet och rutinerna för smittskydd. Självklart var det också viktigt att grisen hade knorren kvar, eftersom det är en delikatess i Kina. Även andra delar som vi i Sverige ratar, fötter och kött från huvudet, är de intresserade av. Med ett landgodkännande skulle ett exportavtal med Kina enligt LRF:s uppskattning vara värt 150 miljoner kronor per år.

Regeringen gör historiskt stora satsningar för att öka livsmedelsexporten. I år satsar man 48 miljoner. Business Sweden får i uppdrag att anställa livsmedelsexportansvariga på tre prioriterade marknader: Nordamerika, Japan och Sydkorea samt Sydostasien. Syftet är att skapa fler exporterande livsmedelsföretag och att bidra till att skapa rätt nätverk och kunskap för att kunna exportera.

Herr talman! Positivt är att framtidstron i de gröna näringarna är starkare än på länge. Detta presenterar LRF i rapporten Grön entreprenör - affärsmöjligheter i hela landet. Framtidstron för köttproduktion som slaktkyckling, gris och nöt var stark medan den var svagare för lamm och viltkött. Betydelsen av ursprung på den svenska marknaden har ökat till förmån för det svenskproducerade.

Detta ökade intresse har påverkat efterfrågan och priserna positivt. Priset på det svenska nötköttet ligger långt över det pris som råder inom EU. Sedan 2014 har de svenska nötköttspriserna varit betydligt högre än tidigare. Sedan 2010 har de svenska priserna ökat med 51 procent medan EU-priserna har ökat med 20 procent. En anledning är att konsumenterna väljer svenskt kött i butikerna. Märkningen Kött från Sverige har tillsammans med en ökad medvetenhet om antibiotikaanvändning och djurvälfärd haft en stor betydelse. Lönsamheten, framtidstron och planerade investeringar inom nötköttsproduktionen har stärkts genom att produktionskostnaderna inom svenskt jordbruk har ökat betydligt långsammare än tidigare.

Herr talman! Att något har producerats i Sverige har blivit ett slags bevis på att det är en kvalitetsvara. Det finns flera argument för att handla svenska råvaror, där det första är att man som konsument vet hur maten är producerad, det andra att vårt kött har lägre klimatpåverkan och det tredje vår låga antibiotikaanvändning. Att konsumera svenska varor bidrar även till att man stöttar svenskt hållbart jordbruk och ökar arbetstillfällena inom livsmedelsindustrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Ett annat skäl till vår höga kvalitet är vårt arbete med livsmedelssäkerhet, där kontrollerna är en viktig del. Företagen har ett ansvar för att deras produkter är säkra och att konsumenterna inte blir vilseledda av till exempel informationen på förpackningarna. Livsmedelskontrollens ansvar är att kontrollera hur företagen lever upp till lagstiftningen. Livsmedelskontrollen gör att konsumenterna känner förtroende för maten och att företagens konkurrenskraft ökar.

Livsmedelsverket har fått ett uppdrag att utveckla stödet till den offentliga livsmedelskontrollen i landet genom kompetenshöjande åtgärder. Man har också fått i uppdrag att fortsätta förenklingsarbetet. Särskilt fokus ska vara på åtgärder som underlättar för företagen att göra rätt och på hur myndigheten arbetar med service, effektivitet och bemötande.

Herr talman! När man går till en affär eller restaurang ska man kunna lita på att det man får är det som står på förpackningen eller menyn. Men tyvärr är det inte alltid så. Utländskt kött säljs som svenskt, parmaskinkan har inte varit i närheten av Italien och så vidare. Det handlar ofta om att byta ut dyra livsmedel som konsumenterna är beredda att betala mer för mot billigare. Man luras att betala för något man inte får.

I mars lämnade regeringen en proposition till riksdagen om effektivare sanktioner i livsmedelskedjan. Här föreslås ändringar i livsmedelslagen och i lagen om foder och animaliska biprodukter. Förslaget innebär att straffet skärps för allvarliga brott. Straffet föreslås vara böter eller fängelse i två år. Det är en välkommen straffskärpning, då livsmedelsfusk inte bara lurar människor på pengar, utan man riskerar även sin hälsa.

(Applåder)

Herr talman! Det gläder mig att Marianne Pettersson omsorgsfullt och först i sitt anförande nämnde vårt viktigaste livsmedel, vatten. I det sammanhanget har jag en undran, och det är hur den del av regeringen som är socialdemokrater ställer sig till det egendomsskydd som vi har i vår grundlag, i Europakonventionen och i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Som Marianne Pettersson mycket riktigt sa behöver vi vattenskyddsområden, men då gör man intrång hos någon. Det allmänna har rätt att göra sådana intrång. Det rimliga är, tycker jag, att det egendomsskydd som finns beaktas när dessa intrång, som många gånger är nödvändiga, görs på ett sådant sätt att den som äger någonting och vars verksamhet kanske försvåras eller rent av måste upphöra får ersättning för densamma. Vad säger Socialdemokraterna om detta?

Herr talman! Vid ingripanden där begränsningar av nyttjande av egendom görs när man inrättar ett vattenskyddsområde är möjligheten till ersättning lagreglerad. Jag utgår från att regeringen bevakar rättsutvecklingen i det fortsatta arbetet när man fortsätter att inrätta vattenskyddsområden.

Landsbygdsministern har varit ganska tydlig här i interpellationsdebatter med att egendomsskyddet ska gälla och att man ska ersättas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Herr talman! Jag tackar för detta svar och kommer att följa upp att så blir fallet, för det går ju att räkna upp ett ganska stort antal ärenden, apropå de ärenden som Marianne Pettersson nämnde i sitt anförande, där ersättningar som människor har tyckt varit skäliga inte har utgått.

Herr talman! När det görs begränsningar för människor är det viktigt att de får ersättning. Men dricksvatten är ju av stor och avgörande betydelse för samhället, vilket vattenbristen som vi haft de senaste åren har visat. Med tanke på de klimatförändringar vi ser framför oss kommer vattenbristen att bli ännu vanligare. Därför är det viktigt att frågan regleras.

Herr talman! Jag tackar för anförandet om livsmedelspolitik.

Mat är viktigt. Äta bör man, annars dör man. Men det handlar också om vad man äter för mat, när man äter och på vilket sätt och i vilket sammanhang man äter mat.

Vi har ju kommit överens om ett antal spelregler här i kammaren gällande livsmedelspolitiken, och min fråga handlar lite om den demokratiska delen kring livsmedel.

För ungefär ett år sedan antog vi livsmedelsstrategin här i kammaren. Då skickade vi också ett antal tillkännagivanden till regeringen, som jag nämnde i mitt tidigare anförande. Ett av dem var att svensk livsmedelsproduktion bör styras av konsumenternas efterfrågan och inte av politiskt bestämda mål för specifika produktionsformer. Trots detta har vi just nu en regering som skickar ut direktiv om hur produktionen ska gå till, vad konsumenterna ska äta och på vilket sätt inom den offentliga sektorn detta ska gå till.

Min fråga, herr talman, till Socialdemokraternas representant är därför: Hur ser ni på det demokratiska forumet riksdagen när regeringen gör något helt annat?

Herr talman! Jag utgår från att frågan handlar om den ekologiska odlingen och det mål som man satte i handlingsplanen om 30 procent.

Nu finns det andra mål som vi också ska nå, bland annat Giftfri miljö och Ett rikt odlingslandskap. Där har ju målet om ekologisk produktion också sin del. Den skapar värdetillväxt och arbetstillfällen runt omkring i vårt land. Därför är det viktigt att man visar vägen mot vad man vill.

Herr talman! Tack, Marianne Pettersson, för det icke-svar jag precis fick!

Ett av de tillkännagivanden som vi också skickade med härifrån kammaren var att säkerställa generellt goda företagarvillkor för lantbrukarna. När vi talar om just ekologiskt kan vi konstatera att ekologisk produktion brottas med en rad utmaningar. Dels produceras det mindre mat på mindre yta, dels är utsläppen i många fall större än inom den konventionella produktionen.

Det råder också en missuppfattning att all ekologisk mat är bra för klimatet, men så är det inte. Många gånger är sådant som är konventionellt producerat i Sverige bättre än importerad ekologisk mat.

Därför tycker jag att argumentet att detta skulle bidra till miljömålen inte är korrekt.

Det oroar mig att regeringens politik inte baseras på vetenskap och att man dessutom gör tvärt emot vad den lagstiftande demokratiska församlingen har uttryckt. Min fråga är därför åter: Varför gör inte regeringen som den lagstiftande församlingen har beslutat?

Herr talman! Det är inte sant att den ekologiska produktionen alltid ger mindre. Försök har visat att man kan få ut lika mycket på samma yta.

Det råder delade vetenskapliga uppfattningar om hur bra eller dåligt ekologisk respektive konventionell odling är. Vem som äger hela sanningen kan nog ingen av oss här säga.

Livsmedelspolitik

Men att ekologisk och konventionell odling kompletterar och lär av varandra är viktigt för att vi ska kunna fortsätta att öka den svenska produktionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)