Aktuell debatt om klimatförändringar
Fru talman! Larmrapporterna om klimatförändringarna duggar tätt. År 2014 var det varmaste året som någonsin uppmätts. Detsamma gällde 2015 och 2016. I vintras var Arktis utsatt för värmechocker och temperaturer på 20-25 grader över det normala. Och vi har nyligen fått Arktiska rådets rapport om att vi kan se isfria vintrar vid Nordpolen inom 20 år. 20 år - det är 30 år tidigare än vad man har beräknat.
Det som vi nu bevittnar är inte den lilla kanariefågeln som varnar om farliga gaser i kolgruvan, utan vi hör ett ramaskri från jorden om att vi behöver agera nu, innan det är för sent.
Arktis kan liknas vid ett kylaggregat för planeten som stabiliserar temperaturen. Om Arktis inte behåller denna roll riskerar det att kasta planeten ur sitt stabila tillstånd. Vi vet att ett instabilt Arktis skulle kunna leda till massiva metanutsläpp från Sibiriens tundra, förändringar av Golfströmmen och mycket omfattande förändringar av förutsättningarna för många länder, inklusive vårt eget. Vi ser redan stora förändringar i de nordliga delarna av vårt land. Snöperioden har på 30 år förkortats med mer än två månader på vissa ställen i Norrland. Det drabbar turism och rennäring, och det förändrar ekosystem i grunden.
Fru talman! Jag har sett effekterna av klimatförändringarna runt om i världen, och jag kan säga att det är de fattigaste människorna som är mest beroende av de klimatbeslut som vi fattar i denna kammare. Det är de som är mest beroende av att rika länder tar ansvar och visar ledarskap. Det kan vara skillnad mellan liv och död när marken är på väg att försvinna ned i havet, när återkommande torka gör situationen omöjlig och när allt starkare orkaner sveper med sig dessa människors få ägodelar.
SOS Alarm 112 - det är dit vi ringer när det är riktigt illa. Men vi befinner oss i ett planetärt krisläge, och visst vore det behändigt om vi bara kunde ringa till SOS Alarm 112 för att få situationen under kontroll? Det verkar nästan som om flera partier i denna kammare tror att det är så det funkar. Men det gör inte det. Vi är i stället beroende av att vi själva agerar. Bara vi själva kan rädda oss - att vi själva tar på oss ledarskap och genomför konkret politik som reducerar utsläppen nu och stöttar de människor som är allra mest utsatta. Det är det enda vi kan göra. Och det är just det som Sverige gör just nu.
Miljöpartiet och regeringen har målet att Sverige ska gå före och bli det första fossilfria välfärdslandet i världen. Det finns en global längtan efter detta ledarskap. I samband med att regeringen presenterade förslaget om klimatramverk och klimatlag spreds en bild av mig och mina medarbetare över hela världen. Denna bild spreds inte som ett led i en pr-strategi. Den spreds av människor över hela världen på grund av deras längtan efter förändringar, hopp, ansvarstagande och ledarskap.
Sverige lyfts nu fram av globala ledare som ett viktigt föredöme. Det märks att Sverige har klivit fram. Med en feministisk utrikespolitik, med vår plats i FN:s säkerhetsråd och våra klimatambitioner som realiseras både här hemma och borta genom vårt klimatbistånd har Sveriges roll på den globala arenan stärkts. Vi är en viktig röst.
När världens största ekonomi och näst största utsläppare väljer att blunda för den samlade internationella klimatforskningen, väljer vi att prioritera och öka takten i klimatarbetet inom regeringen. När samma land bygger murar, väljer vi att bygga broar. När vi skriver klimatavtal med Kalifornien och arrangerar seminarier med amerikanskt näringsliv gör vi det för att vi vet att den verkliga risken är klimatförändringarna, inte åtgärderna mot klimatförändringarna. Med dessa klimatåtgärder kommer stora möjligheter för ekonomisk utveckling, för jobben och för välfärden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om klimatförändringar
Fru talman! Vi har aldrig haft en regering med en så aktiv klimatpolitik. Vi är just nu mitt uppe i en klimatoffensiv där vi föreslår en rad viktiga åtgärder. Klimatlagen och energiöverenskommelsen om 100 procent förnybar elproduktion till 2040 anger de övergripande ramarna. Det ger en långsiktighet för klimatarbetet som aldrig tidigare funnits. Men klimatramarna behöver fyllas med åtgärder. Därför har vi föreslagit bränslebyte och en satsning på elektrifiering och lokal klimatomställning i hela Sverige.
Jag skulle vilja ha svar på några frågor om sådant som jag inte riktigt lyckas förstå. Varför vill Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet hålla tillbaka kraften i omställningen? Varför skär ni bort var fjärde krona av miljöbudgeten? Varför motsätter ni er alla förslag om att reducera utsläppen från den tunga vägtrafiken och från flygtrafiken?
(Applåder)