Statsministerns frågestund

Fru talman! Statsministern har i medierna hävdat att Husbyborna själva borde visa att de inte accepterar upploppen som har pågått i veckan. Föräldrar och företagare är två grupper han alldeles särskilt har pekat ut med ett stort ansvar. Visst kan man hålla med statsministern om att man som förälder har ett ansvar för vad ens ungdomar gör, att de inte är ute på stan, stökar till och begår brott. Men mest intressant är vad statsministern själv har för ansvar efter sju år som regeringschef för ett samhälle där arbetslösheten är högst i Norden, där arbetslösheten är högre än i alla jämförbara länder i EU och där Arbetsförmedlingen rapporterar att de ungdomar som varken arbetat eller studerat tre år i rad uppgår till 77 000 personer. Den politik statsministern har bedrivit har misslyckats. Ändå planerar regeringen för mer av precis samma sak. Varför framhärda med en politik som alldeles uppenbart inte fungerar?

Fru talman! Det brinner i förorterna, och här försöker Socialdemokraterna ta billiga poäng. Föräldrar, vuxna och ett helt samhälle engagerar sig för att minska våldet och ersätta det med lugn. Jag vill bara uttrycka att de har vårt stöd. De är våra hjältar. Fortsätt på det sätt som ni har inlett med, och sedan tar vi partikäbblet en annan gång. Jag är nöjd med att Finanspolitiska rådet har konstaterat att sänkta inkomstskatter ger betydande sysselsättningseffekter. Jag är övertygad om att det är en bättre metod för att få fram jobb än den som ni förespråkar med en kraftigt ökad beskattning för att anställa unga som ska finansiera en kraftig bidragsutbyggnad.

Fru talman! Det är uppenbart att regeringens idé om att ökade klyftor ska leda fram till fler jobb varken skapar jobb eller trygghet i vårt land. De senaste händelserna bidrar naturligtvis till den bilden. Men det gör även de andra siffrorna jag nämnde, att arbetslösheten är högst i Norden och växer mer än i andra europeiska länder, att 77 000 unga människor varken studerat eller arbetat på tre år. Det är inte ett uttryck för en politik som fungerar utan precis tvärtom. Sverige behöver en satsning på yrkesintroduktion för unga, en obligatorisk gymnasieutbildning för dem som inte har gymnasieexamen och saknar arbete, mindre klasser i skolan, en jobbgaranti så att ungdomar inte lämnas i långvarig passivitet. Det är verkningsfull politik som kan ge framtidstro. Statsministern kör på på den inslagna linjen. Det är uppenbarligen så att mer av ojämlikhet ska fixa jobben sista året på mandatperioden när det inte har lyckats de första sju åren. Man kan undra vad som ska hända för att det ska bli fallet.

Fru talman! Det är viktigt att Arbetsförmedlingen kan ge stöd till unga som är arbetslösa från dag ett. Det kan de i dag. De har omfattande resurser för att göra så. Det är viktigt att lägga om gymnasieutbildningar och andra utbildningar i Sverige så att fler når godkänt. Vi rättar till problemen med Göran Perssons gymnasieskola. Kunskaper sätts i centrum. Sysselsättningen växer i Sverige, och utanförskapet minskar. Vi påverkar den. Jo, sysselsättningen växer i Sverige, och utanförskapet minskar. Om man ska ge sig in i sifferleken ska man läsa alla siffror, Fredrik Olovsson, och lära sig hur det ser ut. Jag kan berätta att det naturligtvis finns mycket kvar att göra. Sverige är en liten öppen ekonomi påverkad av sin omvärld. Men vi har resurser som andra saknar, och vi ska definitivt satsa på att bland annat unga ska få jobb, till exempel med yrkesintroduktionsavtal. Jag tror att de är bra, och staten bör vara med och stödja.

Fru talman! Det är en svart vecka i Stockholms förorter. Det är hemskt att se hur de som bor i Husby och på andra ställen måste uppleva detta på sina gator. Oroligheterna visar att Sverige är ett delat land. Bakom detta finns också ett politiskt ansvar som har brustit. I politisk handling vänder vi alldeles för ofta förorterna ryggen. Det är upprustning som inte blir av, centrum som stängs och närservice som flyttar. Ibland kommer jobben till städernas centrum, men inte till förorterna. Segregationen ökar, och det är det som gör mig bekymrad en dag som denna. Jag vill veta vad statsminister Fredrik Reinfeldt gör för att rusta miljonprogrammen runt om i Sveriges förorter och vad han gör för att minska segregationen.

Fru talman! Det är farligt att skapa en bild av ett Sverige delat med centralorter skilda från sina förorter. Jag tror inte att det stämmer. Jag tror att skiljelinjen går rakt igenom Husby, mellan den majoritetsbefolkning som vill ha lugn och ro, som vill få stopp på våldsverkarna, som vill ha respekt för egendom och att kunna röra sig fritt i sitt närsamhälle, och det lilla fåtal våldsanvändare som tror på våldet som arbetsmetod. Det är intressant att notera att i Husby växer sysselsättningen. Det har skett betydande och stora insatser i kommunal regi eftersom mycket är fråga om kommunala verksamheter. Det råder högre lärartäthet och det finns större resurser i skolan. Jag var själv med och följde detta i Husbygårdsskolan i november långt före de händelser som nu har brutit ut. Det är vårt sätt att ta ett samlat ansvar och att inse att här finns en social tyngd. Dela inte in Sverige genom att dra linjer där stora delar av befolkningen hamnar på en annan sida än där de vill vara. De vill vara med oss, vi som tror på ett öppet, fredligt och demokratiskt samhälle där vi inte ger vika för våldet.

Fru talman! Nu var det inte den linjen jag drog. Den linje jag drog är ungefär den tunnelbanelinje som först kommer till Kista och därefter kommer till Husby. Det finns en uppenbar segregation mellan förorterna och möjligheterna att integrera jobb, företag och utveckling för den unge. Det finns många områden där man klarar av att rusta miljonprogrammen. Vi vet mycket väl att förorter runt om i Sverige inte klarar att rusta, och vi hör ingenting från regeringen om hur man ska få bukt med denna upprustning av miljonprogrammen. Den är ett sätt att visa för de unga som bor där att de är ställen värda att utveckla, att få en positiv spiral, att fritis inte avvecklas utan utvecklas, att fler jobb skapas och att fler företagare kan få tillgång till små lokaler att bedriva sina verksamheter i stället för att stänga igen och flytta bort. Det har varit den moderata ledningens politik.

Fru talman! Vi politiker ska vara försiktiga med att dra streck ovanför huvudet på folk. Det var tydligen inte mellan city och förorterna som strecket gick utan mellan olika förorter. Jag tror inte att människor vill höra att de är på ena sidan av en linje som Åsa Romson har dragit. Jag tror att stora delar av Husbybefolkningen inte känner igen sig i beskrivningen. Sysselsättningen växer i Husby. Där finns absolut sociala utmaningar, och de förstärks just nu. Här som överallt annars i Sverige är de boende i förorterna trötta på fenomenet att någon dyker upp och sätter rubriker över en förort som alla dagar på året fungerar alldeles utmärkt och där människor kämpar på precis samma sätt för att det ska finnas jobb och bra förutsättningar. Och så dyker någon upp och börjar dra streck i tillvaron och talar om att de är på fel sida och att det är särskilt synd om dem. Jag tror inte på det. Jag kan visa att stora resurser har satts in, och det bör vi fortsätta med. Det är klart att vi ska rikta utbildningsinsatser till människor som har mer kvar att göra för att nå fullständiga betyg. Vi har gjort det, och vi ska göra det i höst igen. Det är ett sätt att visa att resurser visst finns och används på rätt sätt.

Fru talman! Statsministern! Det är mycket prat om Husby här, men det gäller inte bara Husby. Det gäller Brandbergen, Bredäng, Farsta, Fittja, Flemingsberg, Fruängen, Hagalund, Hagsätra, Hjulsta, Husby, Jakobsberg, Jordbro, Kista, Norsborg, Rinkeby, Rågsved, Salem, Skarpnäck, Skogås, Skärholmen, Sollentuna, Solna, Spånga, Tensta, Vårberg och Vårby. Det gäller Majorna i Göteborg, delar av centrala Malmö, Skäggetorp i Linköping och Stenhagen i Uppsala. Bilar och containrar brinner. Polisstationer och tågstationer brinner. Kulturarv och skolor brinner. Stenar och brandbomber kastas och rutor krossas. Poliser och brandmän misshandlas. Vanliga, hederliga medborgare misshandlas. Hur långt, Fredrik Reinfeldt, ska det behöva gå innan ni inser att er ansvarslösa, mångkulturalistiska splittringspolitik får den här sortens konsekvenser?

Fru talman! Då var det dags för Jimmie Åkesson, och då var det alltså invandrarnas fel. Det var ju oväntat. Har Jimmie Åkesson noterat att det är andra utrikes födda och med utrikesbakgrund som står sida vid sida med våldsverkarna och nu försöker få lugn och ro? De går ut på kvällarna och försöker ta ansvar i det nära lokalsamhället. Låt inte våldsverkare styra vår verklighetsbild. Det finns en kärna av unga arga män här, som vi har sett på många andra håll. Och ja, det sprider sig. Det sprider sig när våldsverkare beter sig illa. Vi ska ha ett rättssystem som visar att vi skiljer rätt från fel och att lagen gäller lika för alla över hela Sverige. Men hjältarna, Jimmie Åkesson, är de du försöker profitera på. Det är människorna som bor i dessa områden, och som är de största brottsoffren, som nu är den bäst verkande medicinen för att skapa lugn. Mina hjältar är de du vill göra till fiender. Där går skiljelinjen i svensk politik.

Fru talman! Jag skyller egentligen inte på någon annan än Fredrik Reinfeldt och hans kolleger i regeringen. Det är svårt när man lyssnar på Fredrik Reinfeldt i den här diskussionen att inte dra parallellen till den stora branden i Rom för 2 000 år sedan och myten om den fiolspelande kejsar Nero. Det finns mycket att säga om den myten, inte minst att fiolen inte uppfanns förrän många århundraden senare. Han kan alltså omöjligt ha spelat fiol, men fiolspelandet är bara en metafor för ineffektivitet, passivitet och usel politik. Det här duger inte, Fredrik Reinfeldt! Det duger inte att stå och spela We shall overcome på fiol när huvudstaden i vårt rike står i brand. När kommer erkännandet, Fredrik Reinfeldt? När tänker ni erkänna att det är er ansvarslösa splittringspolitik som ligger till grund för det kaos som vi just nu bevittnar här i Stockholm och andra delar av landet? (Applåder)

Fru talman! Jag hoppas att ni inser att den långa uppräkning av förorter som Jimmie Åkesson gjorde inte gjordes av kärlek till dessa förorter, med någon egentlig önskan att det ska gå bra där eller för att visa förståelse och närhet till människor som bor där. Det är så här det låter när man försöker ta billiga partipolitiska poäng och kommer tillbaka till den tes som Jimmie Åkesson vaknar med på morgonen, äter till lunch och går och lägger sig med på kvällen: Svaret på alla frågor, varhelst de kommer ifrån, är att det är invandrarnas fel. Har man alltid svaret blir frågan och resonemanget rätt ointressanta. Vi vet var du kommer att landa, Jimmie Åkesson. Vi har hört detta om och om igen. Men du ser inte hur samhället ser ut. Sida vid sida med de unga våldsverkarna står de som har precis samma bakgrund som dessa våldsverkare och som, precis som du och jag, hoppas att vi ska få stopp på detta och vill att vi ska ta gemensamt ansvar. Det är det som måste ske i det nära. Sedan ska vi föra diskussioner, här och i andra sammanhang, om hur vi använder resurser för att få bra utbildning och väl fungerande integration in i det svenska samhället - in i det svenska samhället, Jimmie Åkesson, inte ut ur Sverige. Där har vi förmodligen lite olika uppfattningar.

Fru talman! Det är väldigt sorgligt att se det som händer i Husby och andra delar av Stockholm dessa nätter och kvällar. Framför allt är det sorgligt för de människor som bor där, som drabbas av skadegörelse och våld och känner otrygghet. Några saker är det lätt att vara överens om: Våld är fel. Skadegörelse är oförsvarligt. Det är alltid fel att kasta sten och angripa räddningstjänsten. Men sedan kommer några svårare frågor som måste besvaras. Vad gör vi nu? Finns det ett samband mellan ungdomsarbetslöshet, fattigdom, bristande framtidsutsikter, avveckling av fritidsgårdar och ett samhälle som blir alltmer uppdelat? Nyligen kom OECD med en rapport som visar att klassklyftorna i Sverige ökar mest i västvärlden. Ingenstans är ökningen av klasskillnaderna så dramatisk som här. Kan statsministern se något samband mellan ökande klassklyftor och det som nu tyvärr sker i delar av Stockholm?

Fru talman! Analysen visar att Sverige under 1990-talskrisen fick ökande inkomstskillnader. Det återspeglas i de mått som vi använder för att titta på detta. Man konstaterar att det gäller i högre grad 90-talet och mindre efter 2006. Jag tycker att det är viktigt att hålla ihop det svenska samhället och ge hopp för alla. Det gör man allra bäst genom en skola med kvalitet, genom att se till att alla skolor är bra där alla får möjlighet växa av egen kraft. Där ska resurserna sättas in. Jag har på plats i Husbygårdsskolan och andra skolor sett att detta görs i Stockholms stad. Det görs över vårt land. Extra resurser går till skolor med ökad social tyngd. Jag tror att vi måste göra mer av detta, och det kommer vi att återkomma till i höst.

Fru talman! Det som statsministern säger är alldeles korrekt. Det har funnits perioder i svensk historia då klasskillnaderna har ökat och perioder då de har minskat. Men nu pratar vi om din period, Fredrik Reinfeldt, då du haft ansvaret och då en OECD-mätning visar en dramatisk ökning av klasskillnaderna i Sverige. Det beror till exempel på att sjuka och arbetslösa fått det sämre och att vi har väldigt hög arbetslöshet, inte minst för ungdomar. En sorts nyckelfråga som du elegant undvek att svara på är: Finns det ett samband? Finns det ett samband mellan din klasspolitik och det som nu sker? Om du tror att det finns ett samband och om jag tror att det finns ett samband är det en uppmaning att bedriva en annan politik än vad du bedriver. Min fråga återstår: Finns det ett samband mellan ökande klasskillnader och det som nu sker?

Fru talman! Problemet är att Jonas Sjöstedt baserar en analys på en tes som han inte lett i bevis. OECD:s rapport Divided We Stand visade till exempel att när man räknar in tillgång till skattefinansierade välfärdstjänster har Danmark och Sverige de minsta skillnaderna i hela den utvecklade världen. Jag ska läsa ur Finanspolitiska rådets slutsats just för att visa att jag pratar om "min tid" och att det är en annan som har utvärderat: "Tillgänglig statisk från SCB visar att spridningen i disponibla inkomster ökat sedan 1990-talskrisen men att detta huvudsakligen ägde rum under 1990-talet. Spridningen i disponibla inkomster mätt med Gini-koefficienten" - det är det mått vi använder - "har i stort sett varit konstant sedan 2006." Man måste bevisa sin tes innan man drar alla sina favoritargument.

Fru talman! Den internationella konjunkturen är som vi alla vet mycket svag, och det finns stora orosmoln och fortsatt osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen framöver. Detta är någonting som slår och riskerar att fortsätta slå mot jobben i en liten öppen ekonomi som Sveriges. Samtidigt som Sverige är bland de länder som har lägst långtidsarbetslöshet vet vi att i tider av ekonomisk oro är det tufft särskilt för vissa grupper att ta sig in på arbetsmarknaden. Detta gäller många av Europas länder. Jag vill därför fråga statsministern hur detta påverkar arbetet inför höstens budgetproposition. Vilka behov ser statsministern av att vidta ytterligare åtgärder för att i ännu högre grad nå dem som står allra längst från arbetsmarknaden och behöver stöd och hjälp allra mest?

Fru talman! Jämfört med övriga europeiska länder avviker Sverige genom att vi har fler äldre som arbetar och fler kvinnor som arbetar än i de allra flesta länder, även om det finns andra nordiska länder i nivå med oss. Vi har unga som är arbetslösa, men Sverige avviker genom att vi har färre långtidsarbetslösa, fler som har kortvarig arbetslöshet. Där har vi utmaningar. Det finns grupper som står långt från arbetsmarknaden, mycket därför att vi har uppmuntrat dem att söka sig till arbetsmarknaden, satt stopp för omfattande förtidspensionering och minskat långvariga sjukskrivningar för allt fler. Det är det utanförskap som minskar och gör att man kommer närmare arbetsmarknaden. Då måste vi ha en fungerande arbetsförmedling, då måste vi ha riktade insatser och då måste vi ha bättre utbildningsinsatser med bättre resultat därför att det är höga trösklar för att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Det är det vår arbetslinje handlar om. Det är det vi ska använda vår starka ekonomi och våra starka offentliga finanser till varje gång vi får tillfälle, också när vi kommer till detta i höst.

Fru talman! Det är tydligt att jobben är helt avgörande för vår framtida gemensamma välfärd. Jobben är avgörande för att minska utanförskapet. Oavsett om vi talar om Hallsberg eller Husby hänger detta väldigt tydligt ihop. Men det är också viktigt att vi har ett fungerande skattesystem. Jag som varm Europavän, och som tror att Europas samarbete i form av EU kan göra oss starkare och inte svagare, är intresserad av att höra vad statsministern har att säga om den diskussion om illojal skattekonkurrens som förekommer globalt och där EU ska vara en stark spelare. Statsministern har ju varit på EU-toppmöte där frågan har diskuterats. För Folkpartiet är det centralt att EU ska användas för att just driva ut illojal skattekonkurrens. Rätt skatt ska vara rätt skatt. Den behöver inte nödvändigtvis vara högst, men den ska vara rätt.

Fru talman! Utgångspunkten är att på sina håll i Europa får man betala höga skattesatser medan det på andra håll har funnits skatteparadis och öar dit man kan attraheras med nollbeskattning. Nu går vi mot ett system där vi försöker luckra upp detta, där vi förhindrar skatteflykt och utbyter automatiskt information om olika former av kapitalflöden. Det måste vi göra eftersom många av företagen är gränsöverskridande och finns i flera länder samtidigt. Vi välkomnar detta och är drivande i den utvecklingen. Jag delar uppfattningen att skattesatsen gärna får vara lite lägre. Men den ska rättvist betalas av alla, annars får vi stora skiljaktigheter. Sedan finns det också en diskussion om hur vi ska se på det faktum att vi har väldigt olika beskattning, och den tycker jag att vi ska dynamiskt ta till oss och diskutera. Regeringen valde att sänka bolagsskatten vid årsskiftet och fick stöd för det här i riksdagen. Men vi bör notera att många andra länder nu följer efter. Det beror naturligtvis på att det är ett sätt att konkurrera om ett attraktivt och numera väldigt rörligt kapital. Vi vill alltså minska möjligheterna till skatteflykt men vara attraktiva för investeringsvilligt och bra kapital som leder till jobb i Sverige.

Fru talman! Oppositionen är alltid oroad över det som händer i Stockholm och Stockholms förorter. Jag är oroad över en annan utveckling som vi ser ske i det tysta, nämligen avfolkningen av stora delar av Sverige där skolor stängs, busslinjer dras in, ambulanser plockas bort. Jag vet att alliansregeringen sedan 2006 har vidtagit en lång rad åtgärder som har varit positiva, som Inlandsinnovation, satsning på infrastruktur, utbyggnad av bredband och satsningar på enskilda vägar. Jag konstaterar att de få förslag som oppositionen kommer med, till exempel kilometerskatt, skulle förvärra utvecklingen ytterligare. Trots allt det som händer fortsätter den här utvecklingen. Min fråga till statsministern är: Vilka ytterligare åtgärder kan man tänka sig för att vända denna mycket negativa utveckling, framför allt i Norrlands inland?

Fru talman! Detta är en diskussion som finns i stora delar av den utvecklade världen. Vi har en kraftig urbanisering och diskussioner om överlevnadsmöjligheter i delar som är mer glest befolkade. Det gäller framför allt medelstora tätorter, för landsbygden kan ibland överleva, även om också den ibland naturligtvis måste få bättre villkor. Men det finns absolut fog för oro. Som Anders W Jonsson säger har regeringen återkommande just skapat förutsättningar för jobb, för företagande, för tillväxt och för möjligheten att välja skola och säkerställa att det finns basservice som överlever. Det som är på väg är stora infrastrukturinvesteringar som vi naturligtvis löpande ser över. Vi har ett riskkapitalavdrag på väg fram. Det är viktigt att påpeka att den särskilda innovationsfond i Norrlands inland som vi gick till val på och som är på plats aktivt används. Det finns anledning att återkomma till detta. Och vi har särskilda landsbygdsprogram där vi försöker att möta en hel del av de här utmaningarna. Det går att göra skillnad, och regeringen har visat det vid flera tillfällen.

Fru talman! Det är många som i dag har frågor om det som rör sig i Stockholms förorter. Orsakerna till ungdomarnas agerande kan vara många och skiftande. Ett samhälle som ska fungera kräver trygga vuxna och starka familjer men också att alla barn och ungdomar får chans att klara skolan. Skolan kan inte kompensera för alla brister, men vi kan se till att alla får en framtid genom att se till att de klarar sin skolgång. Och skollagen är tydlig med att alla elever ska få stöd och stimulans att utvecklas så långt som möjligt. För att nå det här målet krävs att de elever som har de allra största behoven får hjälp och stöd av de lärare som har rätt kompetens. Så är det inte alltid i dag. Bristen på speciallärare och specialpedagoger är stor, och den förväntas öka. Är det också statsministerns mening att barnen med de största behoven ska kunna ställa krav på att det finns tillräckligt med specialkompetens på våra skolor, och hur ska vi i så fall se till att tillgången ökar?

Fru talman! Det som jag menar står i absoluta centrum för att lyckas bättre i skolan är tidigt och relevant inlärningsstöd. Det visar bland annat det finska exemplet, det vill säga att man redan tidigt i skolstarten får relevant inlärningsstöd om man annars riskerar att halka efter. Vi lever i konsekvenser av både de beslut som vi själva fattar och de som har beslutats långt innan vi kom till makten. I det fallet lever Sverige i konsekvenserna av att speciallärarutbildningar lades ned och att det är en yrkeskategori som är i minskande. Men detta reassurerar vi nu, för vi inser att det behövs relevant speciallärarstöd, specialpedagoger med särskild inriktning att vara inlärningsstöd framför allt till unga. Jag har rest runt i Sverige och träffat flera av dem som fortfarande finns kvar och arbetar på det här sättet. Det tror jag är mycket verksamt, och vi har bidragit till att möjliggöra detta. Det tar, som allt när det gäller skolan, väldigt lång tid innan reformer kommer på plats. Men vi har tagit steg i den riktningen, och vi bejakar därmed att synen på kunskap är att den måste vara individuellt baserad och ge relevant stöd, framför allt till elever som har inlärningsproblem.

Fru talman! Framtidstro, vi behöver framtidstro! Sverige och EU behöver klara av att kombinera en bra ekonomi, att rädda klimatet och att skapa nya jobb. Vi kan ju inte först ta ekonomin, därefter kanske jobben och sedan någon solig dag klimatet. Vi har varken tid eller råd med det. Internationella regelverk om utsläppsminskningar skulle inte bara rädda vår existens på vår planet, utan det skulle också kunna vara den jobbinjektion som vi så väl behöver. Men, tyvärr, på grund av Moderaternas motstånd har den svenska regeringen inte agerat inom EU för en framsynt klimatomställning. Ett sådant exempel är Moderaternas ovilja, och därmed också regeringens ovilja, att driva på för att EU ska ta ansvaret att ta på sig utsläppsminskningar om 30 procent till 2020, oavsett vad andra länder gör. Är statsministern beredd att förändra den passiva positionen som den svenska regeringen har haft sedan 2008? Eller tänker du skicka din miljöminister bakbunden en gång till?

Fru talman! Jag noterar bara att detta är en djupt felaktig beskrivning. Vi kan mycket väl tänka oss att diskutera att gå upp till 30 procent. Men då vill jag fråga: På vilken grund ska detta göras? Ska de 30 procenten sedan fördelas på alla EU:s 28 kommande medlemsländer? Det är nämligen gemensamt vi fördelar det. Jag var med den natten då vi satte målet 20 procent. Det innebär inte att alla länder får målet 20 procent. Alla får varsin siffra som man ska nå. Vi frågade: Ska vi inte höja målet till 30 procent? Och då kan jag berätta för Matilda Ernkrans att ungefär tio länder sade: Då är inte vi med. Det ska vara valfritt. Då får ni andra som vill göra detta ta över också de reduktioner som vi ska göra. Sedan var det några länder som sade: Ja, vi kan tänka oss att gå upp till 30 procent, men vi har redan med ett nationellt mål - Sverige har till exempel 40 procent som nationellt reduktionsmål - täckt de konsekvenser som det skulle kunna komma att bli för oss. Vi vill inte ta på oss mer. Då frågar jag Matilda Ernkrans: Är det detta som du menar att Socialdemokraterna vill se, alltså en överenskommelse som inte innehåller alla 28 länder och där de som redan har tagit nationella mål friskrivs från att göra ytterligare ansträngningar? Är det så vi löser klimatproblemet? Jag kan berätta att det är så man går bort sig i internationella förhandlingar. Jag är beredd att göra mer, men det ska lösa klimatproblemet. Vi ska inte ta billiga poäng här och sedan inte förstå vad det får för konsekvenser. (Applåder)

Fru talman! Nu är det så att det är statsministern som ansvarar för regeringens förhandlingar inom EU och de internationella förhandlingarna. Statsministern svarade inte på min fråga: Är statsministern beredd att ändra sin position, den position som Moderaterna bakbinder regeringen med, och låta den svenska miljöministern driva att EU ska ta på sig utsläppsminskningar om minst 30 procent till 2020, oavsett vad andra länder gör? Eller tänker du fortsätta med samma misslyckade politik som ni har drivit sedan 2008? Vi skriver 2013 nu. Man har ännu inte lyckats i de internationella förhandlingarna att nå någon som helst framgång. Kanske också statsministern kan vara beredd att ompröva sin egen position på de höga hästar som han sätter sig på. (Applåder)

Fru talman! Jag var på Europeiska rådet i går. Vi gjorde en genomgång av energi- och klimatpolitiken i Europa. Sverige ligger längst fram, når snart 50 procents användning av förnybar energi. Vi är på god väg att uppfylla våra egna reduktionsmål. Men vi är oroliga för övriga Europa, för det sker en skiffergasrevolution i USA, vilket lösgör stora mängder kol som nu köps upp i Europa. I stora delar av Europa återkommer nu fossilbränsleanvändningen också, i ljuset av att Tyskland lägger ned sin kärnkraft. Men även en engagerad miljöpolitiker går snett när viljan är att nita en motståndare snarare än att hålla sig till verkligheten. Vi ska tydligen skämmas för Sverige, som har ansträngt sig och gjort allra mest. Jag tycker att vi ska fullfölja det vi har sagt. Jag är beredd att diskutera uppväxlingar om det har någon betydelse. Men människor efterfrågar inte plakatpolitik. De efterfrågar lösningar som gör skillnad. Jag har redogjort för hur de internationella förhandlingarna går till. Då har jag en fråga till Socialdemokraterna. Jag undrar om det spelar någon roll om tio länder räcker upp handen och säger: Det får ni i så fall ta hand om? Jag undrar om det spelar någon roll ifall stora andra delar av världen som vi möter i öppen konkurrens när det gäller våra industriföretag och våra jobb runt om i Sverige säger: Ja, absolut, lägg ökade kostnader på era jobb, så gör vi på ett annat sätt! Spelar det någon roll om jobben försvinner? Det spelar roll, kan jag berätta, Matilda Ernkrans. (Applåder)

Fru talman! Jag var lite förvånad i början av frågestunden när statsministern påstod att utanförskapet minskar. Om man påstår det undrar jag: Vilken värld lever man i? Lever man kvar i sin bubbla i Täby, möjligen? Sedan statsministern tillträdde har arbetslösheten ökat. Socialbidragstagandet har ökat. Fattigdomen har ökat. När OECD mäter hur stor andel av hushållen som lever under fattigdomsstrecket ser de att den andelen har ökat dramatiskt i Sverige sedan 2006, sedan statsministern tillträdde. Då kommer vi in på Husbysituationen. Det tog väldigt lång tid för statsministern och för regeringen att över huvud taget uttala sig när det brann. Det passade att visa sig på hockey-VM, men när det brann i Stockholms förorter sprang man och gömde sig. Då ville man inte uttala sig. När statsministern väl uttalade sig sade han: Det här måste Husbyborna lösa själva. Det sade han när han fick frågan om han själv hade något ansvar. De kunde tydligen inte räkna med någon hjälp från statsministern och från regeringen. Då är min fråga: Tänker statsministern och regeringen vidta några ytterligare åtgärder och insatser med anledning av det som händer i Husby?

Fru talman! Utanförskapet har minskat med ungefär 200 000 personer. Det fanns 550 000 förtidspensionärer när vi trädde till som regering 2006. Det var ju den huvudsakliga metod för att dölja arbetslöshet som Göran Persson och den regering Morgan Johansson satt i använde. Det är nu under 400 000 som är förtidspensionärer i Sverige. Och den långvariga sjukfrånvaron är ungefär halverad. Stora grupper som gömdes undan i Morgan Johanssons Sverige är nu ute på arbetsmarknaden och försöker få jobb. Totalt sett är utanförskapet mindre, väsentligt mindre - detta trots lågkonjunktur, trots finanskris och trots stora problem i vår omvärld. Den politik vi för är så inriktad på sysselsättning och tydlig i sin arbetslinje att det får dessa effekter. Vi måste nu få lugn och ro i Husby och i alla andra förorter som finns. Det får vi inte genom att stå här och göra partipolitiska pajaskonster mot varandra. Det imponerar inte på någon. Det är medborgarna där ute som kommer att avgöra. Det är de som kommer att säga: Ge tillbaka Husby till oss som bor här! Ge oss tillbaka våra förorter! Sedan ska vi sätta in resurser för att se till att utbildningen lyckas bättre och att vår jobbpolitik leder till ytterligare framgångar när det gäller att sysselsättningen växer, som den faktiskt gör i Husby. Men vi behöver naturligtvis göra ännu mer.

Fru talman! Min fråga till statsministern handlar om Vattenfalls köp av Nuon, som regeringen Reinfeldt godkände. Nu visar det sig att bolaget var övervärderat i storleksordningen 70 miljarder kronor. Vi vet att det ledde till ökad klimatpåverkan från Vattenfalls produktion. Och det talas nu om att det här kanske var den sämsta affären i svensk affärshistoria någonsin. Vi ser hur den här historien rullar vidare. Nu kommer det nya nyheter om att Nuonanställda, som kommer från det bolag som köptes upp, är undantagna från uppsägningar som drabbar Vattenfallanställda. Vi hör om uppblåsta bonusprogram i Vattenfall. Min fråga till statsministern är: Hur kunde det bli så här fel, Fredrik Reinfeldt? Kan statsministern tänka sig att nu tillsätta en haveriutredning för att se till att det här misstaget och liknande inte händer igen?

Fru talman! Det kan jag inte, av det skälet att jag har respekt för svensk demokrati och det faktum att olika statsråd är anmälda till konstitutionsutskottet för att granskas i denna fråga. Och vi kommer att närvara och svara på frågor när den granskningen utförs.

Fru talman! Statsministern! Min fråga handlar om framtidens kompetensförsörjning inom vård och omsorg. Den demografiska utvecklingen medför inte bara nya utmaningar för finansieringen av framtidens välfärd utan också för kompetensförsörjningen. En utmaning kommer att handla om kompetensförsörjningen på mindre orter och i glesbygden. Många kommuner och en del landsting kommer inte bara att möta ett växande behov av välfärdstjänsterna bland befolkningen i takt med att andelen äldre ökar. De kommer förmodligen också att möta växande svårigheter att rekrytera personal. Och många yngre och välutbildade flyttar från orten. Det kommer med andra ord att bli en rejäl utmaning att kunna rekrytera kompetent personal till att utföra välfärdsjobben inom vård och omsorg i hela landet. Det här är en viktig framtidsfråga, en fråga som berör hela samhället och är av nationellt intresse. Hur ser statsministern på frågan om hur vi i framtiden med en åldrande befolkning och ett ökat behov av vård och omsorg ska kunna klara av kompetensförsörjningen i hela landet?

Fru talman! Det tror jag är en fråga vi kommer att få umgås med väldigt mycket. Vi har många unga som inte får jobb, men vi ser samtidigt framför oss en situation där det kommer att vara stark efterfrågan på arbetskraft i skattefinansierad välfärdsverksamhet i stora delar av Sverige, delvis därför att vi står inför ett mycket stort generationsskifte. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, talar om flera hundra tusen som ska växlas från en äldre generation ned till en yngre. Och det finns en oro för att de utbildningsprogram som leder fram till många av de här jobben inte attraherar tillräckligt många ungdomar så att de söker dem. Därför tror jag att arbetsgivare som söker personal inom de här skattefinansierade välfärdsområdena måste bli bättre på att skapa attraktivitet kring de här yrkena och att jobba mer förberedande. Jag är väldigt glad till exempel över att ett av de områden där yrkesintroduktionsavtalen nu kommit på plats - det kan då bli en kompetensförsörjning som handlar om att man jobbar men också utbildar sig med handledarstöd - just är kommun- och landstingssektorn. Låt oss se till att det används! Låt oss se till att vi kan hjälpa till med handledarstöd på olika sätt för att få upp volymerna kring detta! Det är nämligen ett sätt att säkra den här kompetensförsörjningen. Vi har också föreslagit särskilda resurser till fortbildningsinsatser för en del av dessa yrkeskategorier, framför allt lärarna, där vi kanske har gjort allra mest. Men vi har också hjälpt andra. Det är ett sätt att ge möjlighet till kompetensutveckling för den enskilda individen. Vi måste fortsätta på den inslagna vägen.

Fru talman! Statsministern! Förra veckan diskuterade jag de växande inkomstklyftorna med finansministern. Han försökte lägga ansvaret på föregående regering. Ni har styrt vårt land i sju år, och klyftorna har ökat sedan statsministern och hans regering tillträdde 2006. I de ökade klyftorna ligger också grogrunden för den frustration som tar sig uttryck i de oroligheter vi ser just nu i Husby och i andra ytterstadsdelar i Stockholm. I ett lokalsamhälle där sysselsättningsgraden är så låg att betydligt färre än 50 procent, eller hälften, av den vuxna befolkningen har ett arbete att gå till är det såklart svårt för unga att orka drömma om framtiden. Med ett ansvarsfullt ledarskap tar vi de ungas frustration på allvar. Våld ska aldrig accepteras. Men problem som är skapade av en orättfärdig politik måste också lösas med politik. Vilka åtgärder är statsministern beredd att vidta för att även de unga i Stockholms förorter ska kunna drömma om framtiden?

Fru talman! Det finns de som har utvärderat dessa påståenden och visat att de inte stämmer. De stora inkomstskillnaderna, som växte framför allt under Göran Perssons år som statsminister, avstannade efter regeringsskiftet 2006. Det är inte jag som säger detta, utan det är Finanspolitiska rådet som har haft att utvärdera det. När det har gjorts utvärderingar och det finns fakta måste vi ändå kunna förhålla oss till det, även om det inte passar med den bild man försöker måla upp. Sysselsättningen växer i Husby, men det behöver göras mer. Det behöver satsas på utbildningssystem. Vi har gjort särsatsningar just på områden där vi har många som har utrikesbakgrund och svårt att lära sig svenska språket. Det är samma relevans som detta med specialpedagoger och speciallärare - mer och mer koncentrerade utbildningsinsatser måste göras tidigare. Det gäller också i dessa områden. Yrkesintroduktionen behöver vi jobba med. Vi måste sänka trösklar för unga så att även de får visa upp sig på arbetsmarknaden. Det är klart att en bättre konjunktur vore en bra draghjälp, men vi ska också använda vår starka ekonomi för att göra det som är allra mest jobbskapande, nämligen öka drivkrafterna för arbete. Det är den utmaning Sverige har framför sig. Det är det vi vill göra med vår starka ekonomi.

Fru talman! Jag företräder Värmland, och vi har en rovdjursproblematik som framför allt gäller vargen. Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern om hur det går med arbetet med att formulera en proposition inför hösten för att kunna driva jaktfrågan eller frågan om en reglerad vargstam på ett tydligt sätt inför kommande säsong. Nu ser vi nämligen att det är många av invånarna som berörs på många olika sätt, inte minst inom lantbruket och på landsbygden. Oron är väldigt stor kring den här kraftigt ökande vargstammen, regionalt i Värmland men också på fler platser runt om i landet.

Fru talman! Som frågeställaren väl vet har jag vid upprepade tillfällen varit i Värmland och i Dalarna där vi för en tid sedan lärde oss att vargarna i Sverige fanns. Men man får uppdatera sig, för vargen sprider sig nu över stora delar av vårt land med en mycket kraftig tillväxt i den population som vi ser. De som faktiskt rent legalt styr över detta är EU-systemet och det särskilda habitatdirektiv som finns. När Sverige medlemskapsförhandlade om att komma in i EU ska ni veta att vi hade 20 vargar i Sverige. Då beskrevs det som en utmaning att säkra artens överlevnad. Nu diskuterar vi om vi har 300, 400 eller 500 vargar. Det har i alla fall rört sig mycket kraftigt uppåt i antal. Vi har levererat det vi lovade, nämligen möjlighet att skydda egna tamdjur med en förändring i lagstiftningen, och vi för nu diskussioner med EU när det gäller andra typer av populationsbegränsande insatser och hur avgränsningarna för det ska se ut. Vi ska dock vara tydliga med att säga att EU inte bara är mellanstatligt utan också delvis överstatligt. Sverige är i delar underställt EU:s lagstiftning, och vi måste därför föra diskussionerna med dem när vi ska utforma en hållbar rovdjurspolitik som tar hänsyn både till vargpopulationens överlevnadsförmåga och till dess folkliga påverkan - en folklig påverkan som inte längre begränsar sig till Värmland, som sagt.

Fru talman! Nyligen kunde man läsa om hur Danmark har ställt sig bakom den svenska riksdagens krav på att få exportera svenskt snus till resten av EU. Samtidigt är vi i en situation här i Sverige där andra tobaksprodukter har introducerats och får lov att säljas här, trots att de vare sig har någon information om tillverkningsmetoder eller innehåll. Jag tänker exempelvis på indisk makla. Nu pågår det förhandlingar i Bryssel om det svenska snusets framtid i samband med tobaksdirektivet. Det som hörs från dessa förhandlingar från olika håll tyder på att Sverige inte tillräckligt hårt driver frågan om det svenska snusets ställning på hela EU-marknaden och att möjligen den svenska regeringen inte lyckas uppfylla riksdagens krav. På vilket sätt engagerar sig statsministern för att få exportförbudet av svenskt snus hävt?

Fru talman! Vi har framfört detta, men bara lite apropå detta med hur lagstiftningen ser ut vill jag säga att även här gäller EU-gemensam lagstiftning. Om vi inte pratade så mycket vargar när vi ville bli medlemmar pratade vi väldigt mycket om det svenska snuset. Ni kanske minns dekalen "EG - Inte utan min prilla", för det hette ju EG på den tiden. Sverige fick då ett undantag gentemot övriga EU med rätt att behålla det våta svenska snuset, som de kallar det, här men ingen annanstans. Det vill säga, man var väldigt tydlig med hur lagstiftningen såg ut. Det finns annat som inte är bra för hälsan som är tillåtet. Det flödar alkohol, cigaretter och så. Men det våta snuset tänker man sig inte släppa in i övriga delar av Europa, och därför sitter vi med vårt undantag. Deras besked är att de betackar sig för sådant som de betraktar som hälsovådligt, medan vår uppfattning är att det borde kunna spridas till fler. I sista hand ska vi dock respekteras med vårt undantag, och vi hävdar dessutom att vi ska få styra över eller åtminstone påverka hur varningstexter ser ut och vilken typ av tillsatser vi får ha för att sätta smak på snuset. Men vi är landet med undantaget. Vi är minoriteten. De andra är i majoritet. Här råder majoritetsbeslutsfattande och EU:s lagstiftning. Vi är tydliga med vad vi tycker, och jag kan redogöra för vad de andra tycker. De håller inte med. Och de är fler. Vi har alltså framfört det, vi kommer att fortsätta framföra det och vi kommer framför allt att skydda det svenska undantaget.