Statsministerns frågestund

Fru talman! Stefan Löfven beskyller oppositionen i Sverige för att vara odemokratisk. Det är det sista kortet vi har att spela ut, som en S-strateg säger i tidningen.

Det här är anklagelser man brukar höra från regimer i länder som inte är demokratiska. Syftet är att söndra och splittra, inte bara mellan partier utan mellan människor – allt för att just Socialdemokraterna ska kunna behålla makten. Det här är en farlig väg. Det skadar sammanhållningen i vårt land.

Det vi ser nu är en desperat socialdemokrati på väg rakt utför. I snart sju år har Stefan Löfvens regering styrt Sverige. Problemen är stora, men väljarnas förtroende är litet.

Stefan Löfvens regering har misslyckats med det allra mesta. I Sverige skjuts en person ihjäl nästan varje vecka, och det sker en skjutning nästan varje dag. Det är en ökning med 50 procent sedan Stefan Löfven tog över. Risken för rån och sexualbrott har mer än fördubblats.

Utvärdera mig på jobben! sa Stefan Löfven inför valet 2014. Nu har vi facit. Arbetslösheten och utanförskapet växer. Sverige ligger i EU:s bottenliga. Vi har aldrig förr haft lika många långtidsarbetslösa. Regeringens krisledningsförmåga klarade inte av en pandemi. Beslut om testning, skyddsutrustning och besöksförbud på äldreboenden dröjde i månader. Nu ser vi samma sak upprepa sig med vaccinet, och regeringen duckar för alla frågor om hur vaccinmålet ska klaras till den sista juni.

Min fråga till Stefan Löfven – om han nu för en kort stund kan tänka sig att prata om politiska sakfrågor och Sveriges problem och inte bara smutskasta alla andra – är: Är Stefan Löfven nöjd med utvecklingen i Sverige de senaste sju åren?

Fru talman! Först och främst har jag aldrig beskyllt oppositionen, som Ulf Kristersson nu säger, för att inte vara demokratisk.

Däremot tycker jag att Ulf Kristersson visar på en viss desperation, och det beror på att Ulf Kristersson, som är demokrat, gärna vill kroka arm med ett parti vars rötter vi mycket väl känner till. Det är ett parti som inte står upp för människors lika värde. Detta tycker jag naturligtvis är mer beklämmande för Moderaterna än för oss.

Den här diskussionen måste hållas igång. Jag kommer att hålla i en diskussion som både handlar om värderingar, synen på människan, och politiken. Båda dessa perspektiv måste vi hålla i.

Vi kan ta jobben som ett exempel. Före pandemin hade 350 000 jobb skapats under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Låt mig påminna Ulf Kristersson om att det var dubbla takten mot vad den borgerliga regeringen åstadkom. Vi har också stärkt ekonomin. Vi har gjort strukturella förändringar vad gäller försvaret – det försvar som Ulf Kristersson och den regering som han satt i kallade för ett särintresse. Vi har svängt om detta och gjort en rejäl satsning på det – i samarbete med andra, det ska sägas, men det är vi som har drivit detta.

På rättsområdet utbildades det alldeles för få poliser under den borgerliga regeringen. Vi utbildar mer än dubbelt så många. Nu har vi fler poliser än vad vi någonsin har haft i Sverige, och vi har 3 000 ytterligare i utbildning. Den förstärkningen kommer vi att se mycket av framöver.

Jag tycker nog att Kristersson ska ta sig en liten funderare och jämföra de två regeringsperioderna. Är jag nöjd? Man blir aldrig nöjd. Vi ska alltid framåt.

Fru talman! Jag sa inte att Stefan Löfven inte har gjort något. Jag sa att han har misslyckats. Jag sa inte att han inte har försökt. Jag sa att försöka duger inte.

Om man har den sorts problem som Sverige har i dag duger det inte att försöka göra någonting åt dem. Man måste ta sig an de riktigt stora uppgifterna och göra någonting åt problemen snarare än att skylla på hur allting var tidigare.

Stefan Löfven blandar bort korten. Det parti som har lett Sverige under hela efterkrigstiden, med några få undantag, och systematiskt lutat sitt maktinnehav på kommunister ska nu läxa upp andra när vi vill ta tag i konkreta problem tillsammans med partier i frågor där vi tycker likadant.

Skillnaden mellan mig och Stefan Löfven är att jag inte tänker som han. Jag säljer alltså inte ut mina egna politiska övertygelser i frågor för att få behålla makten. Jag använder min övertygelse tillsammans med andra för att lösa problem.

Fru talman! Nej, här skylls det inte på någonting. Men det är mycket viktigt att jämföra.

Då ska vi jämföra på försvarsområdet. Hur såg det ut då, under den borgerliga regeringen? Hur ser det ut nu? Gör den jämförelsen! Gör jämförelsen med satsningar på rättsväsendet! Gör jämförelser vad gäller lagar, där vi skärper 50 lagar och inför 20 nya brottsrubriceringar! Det fanns inte någonting i byrålådorna från den borgerliga regeringen när vi tillträdde. Denna jämförelse måste göras.

Jag är stolt över det faktum att Sverige har en av Europas starkaste ekonomier och att vi kunde ta oss an pandemin på ett sätt som få länder kunde göra därför att vi har en så stark ekonomi.

Jag är fortfarande lika besatt av att bekämpa brottsligheten, och vi ser att det går att åstadkomma resultat i till exempel Malmö. Men vi måste göra mycket, mycket mer. Då måste vi ha fler poliser, och det är det som den här regeringen ser till att det blir.

Fru talman! Jag skulle kunna använda denna talartid till att prata om statsministerns kärlek till Nordkorea, Venezuela och Kina. Jag skulle säga att Stefan Löfven är Sveriges svar på Donald Trump, åtminstone avseende den ibland pinsamma, lite omogna och vassa retoriken, som bara polariserar samhället. Men, fru talman, jag tänker hålla mig för god för att sjunka till den nivån. Man blir bara smutsig om man brottas där nere i den socialdemokratiska gyttjan.

Jag tänker i stället ställa några ganska enkla ja-eller-nej-frågor till statsminister Stefan Löfven för att göra det lätt för honom att svara och för att ge väljarna den information som jag tror att de vill ha när det gäller sakpolitiken och vad vi tänker göra åt riktiga problem för riktiga människor i den riktiga verkligheten.

Förstår statsministern att han är ansvarig för Sveriges misslyckade pandemistrategi och för det eventuella vaccinationsmisslyckandet?

Förstår statsministern att han är ansvarig för den närmast u-landsmässiga elförsörjning vi har i Sverige i dag?

Förstår statsministern att han är ansvarig för det omänskliga, hjärtskärande sätt som regeringen behandlar sjuka människor på i det här landet, som Uppdrag granskning visade i går?

Förstår statsministern att han är ansvarig för en fullständig lavin av gruppvåldtäkter, dödsskjutningar, knivattacker, bombdåd och så vidare?

Slutligen, fru talman, vill jag fråga statsministern: Kommer Stefan Löfven att respektera valresultatet 2022?

Fru talman! Det märktes redan i frågeställningen om det eventuella vaccinationsmisslyckandet. Man vet inte om det blir ett misslyckande eller inte, men det måste framställas som ett misslyckande – det eventuella misslyckandet.

Vi har en pandemi i vårt land; den har drabbat Sverige och hela världen. Väldigt få vet någonting om hur detta virus agerar. Vi är mitt uppe i pandemin, och tyvärr ser varken vi eller en stor del av Europa och världen slutet ännu. Vi vet ännu inte riktigt hur det går.

För ett år sedan var det, enligt många, väldigt tydligt hur dåligt det gick i Sverige och hur bra det gick i till exempel Tjeckien eller Portugal. Ett halvår senare hade ett annat land drabbats. Där är vi fortfarande; vi vet inte hur detta slutar. Därför är mitt svar vad gäller corona och hanteringen av corona att utvärderingen måste ske när detta är över. Det är ännu inte över.

Vad gäller vaccinationen är min bestämda uppfattning att det samarbete vi har inom ramen för Europeiska unionen är det som har möjliggjort att vi över huvud taget har påbörjat vaccinationen här och nu. Nu är vi uppe i över 1,2 miljoner vaccinationer. Detta har sina utmaningar; det är ingen tvekan om det. Men att tro att det helt plötsligt finns någon annan lösning eller någon annan hylla att köpa från är alldeles för naivt.

Brottsligheten tar vi oss an på ett mycket systematiskt sätt. Det är därför vi nu, som jag sa tidigare, har fler poliser än någonsin i Sverige. Ytterligare 3 000 är i utbildning för att se till att skapa trygghet. Det är också därför vi kan se en förbättring i Malmö; skjutningarna har nu minskat fyra år på raken. Vi är inte hemma för det – vi är inte klara. Men det är den här vägen vi måste gå, och då måste vi faktiskt satsa rejält med resurser.

Fru talman! Jag noterade att statsministern inte svarade ja eller nej på de frågor som skulle ha kunnat besvaras med ja eller nej, och det var väl kanske inte helt oväntat.

Jag noterade också att statsministern hängde upp sig på begreppet ”eventuella”. Låt oss i stället säga ”det sannolika misslyckandet”, så har vi det sagt.

Min poäng här, fru talman, är egentligen inte att få svar från statsministern under statsministerns frågestund, för det brukar man inte få. Min poäng är att visa att Sveriges statsminister är helt ointresserad av att prata om det som han faktiskt är ansvarig för.

Min poäng är att statsministern och det som hans regeringsföreträdare nu ägnar sig åt, med en extremt polariserande och ovärdig retorik i debatten, endast förekommer därför att det är den enda chans Stefan Löfven har att hålla sig kvar vid makten. Jag tänker inte sänka mig till den nivån, fru talman. Jag tänker prata om riktiga problem för riktiga människor i den riktiga verkligheten.

Fru talman! Jag pratar gärna om jobb och om att vi har ökat sysselsättningen med 350 000 jobb. Vi har tillsammans med Tyskland den högsta sysselsättningsgraden i EU. Skulle vi ha en sysselsättningsgrad som EU-snittet skulle vi ha 450 000 färre i arbete.

Jag talar gärna om att vi rustar upp försvaret. Jag talar gärna om att vi rustar upp polisen och rättsväsendet. Jag talar gärna om att vi bygger betydligt fler bostäder.

Jag talar gärna om att pensionerna ökar; pensionärernas inkomst har ökat med någonstans omkring 2 000 kronor i månaden i genomsnitt. Jag talar också gärna om att vi har tagit bort den orättvisa beskattningen av pensionärer.

Jag talar gärna om att vi har 100 000 fler människor anställda i svensk välfärd.

Jag talar gärna om att vi har ett rekordstort tillskott till sjukvården, till äldreomsorgen och till skolan.

Jag fortsätter gärna att prata politik.

Fru talman! Det har varit ett mörkt år, men vaccinet är ju ljuset i tunneln. Det är detta som gör att vi så sakteliga kan återgå till det mer normala. Därför är en fungerande och snabb vaccinationsprocess i hela landet helt avgörande.

Regionerna framhåller att de är redo. De har meddelat att de kommer att klara av att vaccinera 1,2 miljoner människor per vecka om bara vaccinet kommer i ett jämnt flöde.

Problemet är att vaccindoserna dröjer. Risken är överhängande att en stor majoritet av vaccinationsdoserna kommer i början av sommaren. Frågan är då om det finns tillräckligt med kapacitet för att på kort tid vaccinera ett ännu större antal människor. Denna fråga är helt central.

Ett tydligt ledarskap som ligger steget före är A och O för att lyckas pressa tillbaka smittspridningen och för att hantera de muterade virusen genom en effektiv smittspårning. Det gäller också att ha en genomtänkt plan för hur vaccinationerna ska gå till. Vi kan inte vänta och se, utan vi måste vara fullt förberedda för olika scenarier framöver.

Vi har sedan tidigare efterfrågat en plan B och en plan C från regeringen för att hantera den situation som kan uppstå när stora partier doser kommer under kort tid eller i ett läge då vaccinationsmålet tyvärr riskerar att inte nås. Det måste finnas en strategi för hur vaccinationen kan effektiviseras och hur kapaciteten kan öka när doserna väl är på plats.

Min fråga till statsministern är därför: Exakt hur ser regeringens plan B och plan C ut för att garanterat ge regionerna det stöd som behövs för att under kortare tid kunna vaccinera dem över 18 år för att nå vaccinationsmålet? Och om målet inte nås, hur ser då planen ut för att garantera att så många som möjligt så snabbt som möjligt får vaccinationen, så att vi kan börja öppna upp vårt samhälle igen?

Fru talman! Det är precis detta som är poängen – att så många som möjligt så snabbt som möjligt ska få vaccination. Det är därför vi har avtal med Sveriges Kommuner och Regioner; staten, regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner är överens om denna målsättning.

Enligt den information jag fått de senaste dagarna säger Sveriges Kommuner och Regioner fortfarande att detta är möjligt men att det börjar bli väldigt tufft. Då får man ha både en plan B, en plan C, en plan D och en plan E.

Svårigheten är bara att vi inte kan sitta här och bestämma att vi ska ha si och så mycket vaccin, utan vaccinerna levereras från producerande företag. Samma dag får vi höra både att vi på EU-nivå kan få 10 miljoner doser till via Pfizer och Biontech och att Astra Zenecas leveranser dessvärre kommer att minska.

Vi har också ett bekymmer med att regioner och länder runt om i världen håller inne med leveranser. Det handlar inte om direkta exportstopp eller exportförbud utan om det som ibland kallas för omprioriteringar när det gäller vad man ska exportera. Från EU:s territorium har företag exporterat 40 miljoner doser, tror jag, men från USA, Indien och UK kommer det inga doser till EU.

Därför ägnade jag helgen bland annat åt samtal med kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och med Astra Zeneca. Jag har också pratat med ordförandelandet Portugals premiärminister António Costa om vad vi kan göra för att se till att dessa flöden fungerar.

EU är ingen producent eller importör av detta, utan vi koordinerar. Då måste vi få flöden som är världsövergripande att fortsätta fungera, och det gör de inte riktigt nu.

Vi måste anstränga oss för att få de leveranser vi är lovade och mer, och det görs dagligen. Men vi kan inte säga exakt vilka leveranser som kommer, för det är företagens ansvar.

Fru talman! Anledningen till att jag frågar är att det ligger ett stort och tungt ansvar på regeringen att ha både en plan A, B och C.

Precis som statsministern lyfte upp finns det nu många orosmoln, och vi kan inte helt förutse hur leveranserna kommer att se ut.

Av denna anledning måste vi göra vad vi kan nationellt för att stödja regionerna i att ha en tillräcklig kapacitet när doserna väl kommer.

Vaccinationen är en helt avgörande del i att besegra viruset, och varje dag som går utan vaccin är spel med liv och hälsa.

Jag förutsätter att regeringen gör vad man kan. Men min poäng är att vi inte får hamna i en situation där Sverige på kort tid i maj–juni får en väldigt stor mängd doser som måste läggas på hyllan för att vi inte har tillräckligt med kapacitet att använda doserna så att människor blir vaccinerade. Vi måste därför trycktesta och säkerställa regionernas förutsättningar.

Jag frågar därför igen: Vilken konkret plan har regeringen och statsministern för att säkerställa en ökad kapacitet när det behövs?

Fru talman! Jag upprepar att regeringen jobbar ihop med Sveriges Kommuner och Regioner i detta, och det är regionerna som förklarar hur mycket kapacitet de har.

I går var jag och Lena Hallengren på ett virtuellt besök i Kalmar för att se hur Kalmar, Oskarshamn och Borgholm arbetar. De sa att de har kapacitet att klara detta om de får många doser. Det kan bli besvärligt om de får mycket mot slutet, men så här långt anser de att det kommer att fungera. Det var lite roligt att de kallade de pensionerade sjuksköterskor som kommer in och vaccinerar för perenner, och de står beredda.

Om det kommer för lite under kvartal 1 och väldigt mycket ska tas under kvartal 2 då blir det svårt, och det är både regionerna och vi varse. Men givetvis har ingen en annan ambition än så många som möjligt så snabbt som möjligt.

Fru talman! I går kunde vi alla se ett mycket skakande reportage om sjukförsäkringen i Uppdrag granskning. Det handlade om Marie-Louise Järlesand i Degerfors som under lång tid varit svårt sjuk och plötsligt blev av med sin sjukpenning. Bakgrunden var att regeringen har gett Försäkringskassan tydliga instruktioner att avslå fler ansökningar om sjukpenning.

Alla vill förstås att ohälsan i samhället ska minska, och det är uppdrag för hela samhället, arbetsgivarna och vården. Men att ge en sådan instruktion till Försäkringskassan kan bara leda till att sjuka personer förlorar sin inkomst, för det är det verktyg som Försäkringskassan har.

Förra året, mitt i en pandemi, avslogs rekordmånga sjukpenningansökningar. Det är så svensk sjukförsäkring fungerar.

I höstas lyckades Vänsterpartiet pressa igenom en förändring av lagstiftningen. Om man går in på Socialdemokraternas Facebooksida kan man se att Socialdemokraterna tar åt sig äran för detta och säger att fler ska kunna behålla sin sjukpenning efter dag 180.

Samtidigt ger regeringen med andra handen instruktioner till myndigheten Försäkringskassan att avslå fler ansökningar. Sjukpenningtalen ska alltså pressas ned och minskas ytterligare, mitt i en pandemi och med redan rekordmånga avslag.

Med ena handen ändrar man lagstiftningen, och med andra handen instruerar man myndigheten att avslå fler ansökningar.

Statsministern får gärna förklara för mig hur detta går ihop. Berätta för Marie-Louise och andra varför det är så viktigt att fler svårt sjuka ska få avslag när de ansöker om sjukpenning.

Fru talman! Grundlagen säger att en regering inte får gå in i enskilda myndigheters beslut. Det är myndigheten som beslutar om det ska avslås eller inte, inte regeringen. Regeringen kan inte gå in och säga att myndigheten ska göra si eller så.

Under förra mandatperioden hade regeringen dock en skrivning om att sänka sjuktalen i Sverige eftersom vi har kraftigt ökade sjuktal. Det finns ingen poäng i att ha människor gående sjuka, men utvecklingen blev olycklig med sjunkande ersättningar och avslag vid 180 dagar. Därför gav vi också förra mandatperioden tydliga instruktioner till Försäkringskassan att det inte skulle gå till så.

Det måste tas ett betydligt större ansvar för att människor ska få både ersättning och en väg tillbaka med fungerande rehabilitering, och därför förde vi ett samtal med parterna.

Kammaren kanske kommer ihåg att ett statsråd blev starkt ifrågasatt eftersom statsrådet och regeringen tyckte att myndigheten inte skötte detta på ett tillfredsställande sätt och att myndighetens generaldirektör då kände att hon inte hade regeringens förtroende och avgick.

Det blev ett fasligt liv i kammaren – även från Vänsterpartiet, som ifrågasatte hur regeringen kunde göra så. Men vi ville ju rätta till en felaktig inriktning.

Vi kan inte lägga oss i enskilda fall, men vi kan styra myndigheter. Det ville vi göra, men bland andra Vänsterpartiet tyckte att det var viktigare att ledningen för myndigheten fick vara kvar och fortsätta än att vi fick till en förändring. Det var synd.

Fru talman! Ärligt talat vet jag inte riktigt vad statsministern syftar på.

Vad som har hänt är att vi har fått igenom en förändring av lagstiftningen som syftar till att fler ska kunna behålla sin sjukpenning under rehabiliteringen. Samtidigt skickar regeringen signaler till sin myndighet att pressa ned sjukpenningtalen. Det är det denna fråga handlar om.

För många svenskar uppfattas det nog som ett hyckleri att regeringen å ena sidan säger att sjukförsäkringen ska bli tryggare, å andra sidan pressar Försäkringskassan att avslå fler. Hur går detta ihop?

Fru talman! Vi har tagit bort sjukpenningtalet på 9,0. Beredning pågår också för att ändra i regleringsbrevet så att det inte blir den typ av avslag som Nooshi Dadgostar tar upp. Detta förhandlar vi om med de tre andra partierna i samarbetet.

Vi ska förstärka sjukförsäkringen så att man får en ekonomisk trygghet. Men jag är lika bestämd med att vi också måste få en bättre ordning för hur människor kommer tillbaka i arbete på ett värdigt sätt. Det viktigaste för oss måste vara att människor faktiskt kommer tillbaka i arbete, men det måste ske på ett värdigt sätt.

Med en bra sjukförsäkring, en sjukersättning och en rehabilitering som fungerar och ett förebyggande arbetsmiljöarbete får vi ned sjuktalen på ett värdigt sätt.

Fru talman! Min fråga föranleds av gårdagens intervju, som statsminister Stefan Löfven sent omsider beviljade SVT.

Frågan lyder: Anser statsministern att Sveriges demokrati är hotad?

Med tanke på frågans enorma vikt är vi nog faktiskt många som skulle uppskatta ett ja eller ett nej.

Fru talman! Det beror på vilken utveckling landet får. Vi har en stark demokrati i grunden. Det är jag väldigt glad för. Men man måste värna demokratin. Vi måste skydda demokratin. Vi måste förstärka demokratin. Ingenting kan tas för givet. Det har vi sett i andra länder. Vi ser det i vår omvärld, till exempel i EU, framför allt i Ungern. Domstolsväsendets oberoende inskränks. De fria mediernas oberoende inskränks. Akademins – universitetens och högskolornas – frihet inskränks. Vi har sett en utveckling i USA som för mig är mycket skrämmande. En av världens största demokratier råkar ut för någonting som är fruktansvärt och som fortfarande pågår. Jag tror att man runt om i USA:s delstater nu är uppe i cirka ett femtiotal förslag om hur man ska begränsa människors möjligheter att gå och rösta.

Min poäng är: Ta ingenting för givet! Svaret på frågan är att det beror alldeles på vilken utveckling vi själva väljer. Därför förvånar det mig att Kristdemokraterna väljer samarbete med ett parti som inte står upp för detta. I sitt principprogram skriver de: Folkstyre är nog rätt. Det är folkstyre vi ska ha. Det är folket som ska styra. Sedan kommer det några meningar längre ned: Frågan är bara vilket folk det är. Vilket är folket som ska få styra?

Antagligen menar de att inte alla som i dag styr ska göra det. Antagligen är det några som inte ska vara med. Jag vet inte vilka. Den frågan måste ställas till Sverigedemokraterna.

Framför allt är man inte rädd om public service, som jag ser som en mycket stark del av demokratin, utan vill begränsa den. Man har målbilden att utvecklingen måste se ut som i Ungern och Polen. Då ska vi se upp.

(Applåder)

Fru talman! När man inte trodde att debattnivån i Sverige skulle kunna sjunka lägre tar Stefan Löfven fram spaden och börjar gräva. Jag kan faktiskt inte tolka den senaste tidens uttalanden och denna intervju på något annat sätt. Summan av det som sägs är att man från statsministerns håll indikerar att demokratin skulle vara hotad vid ett regeringsskifte där Kristdemokraterna och Moderaterna tar över regeringsmakten. Då undrar jag: Vad har statsministern för fog för att säga det?

Med all respekt för partierna här inne kan jag säga att det finns många dåliga förslag som många partier driver. Men jag har faktiskt inte fog för att säga att ett enda parti driver förslag som skulle innebära inskränkning av yttrandefriheten eller våra fria medier, att man inte står upp för rättsstatens grundläggande principer eller att demokratin skulle vara hotad. Tvärtom har vi i god parlamentarisk ordning gjort upp med andra partier. Det har tjänat Sverige väl och inte hotat demokratin.

Fru talman! Kristdemokraterna och Moderaterna är demokratiska partier. Jag har inte sagt någonting annat. Men man ska inte vara så naiv att man tror att ett parti kommer att sätta sig och säga: Ni får göra precis som ni vill – vi kommer att stötta allt. Det kommer inte att ske, Ebba Busch.

I en kommun i Skåne där Sverigedemokraterna har makten, möjligtvis Hörby kommun, gjorde man sig av med så gott som alla nämnder och införde en nämnd. Därmed kunde man naturligtvis själv styra hela kommunens verksamhet. Ett antal förtroendevalda är inte längre med. Detta är en begränsning av demokratin, enligt mitt sätt att se det.

Om ett parti agerar på det sättet lokalt och tycker att Polen och Ungern är lysande föredömen tycker jag att man ska se upp.

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern om demokratins kärnvärden och skyddet av brottsoffer och vittnen. En stark demokrati kräver ju flera grundfundament, varav rättsstaten är ett. Det handlar om att kunna balansera och uppfylla krav på rättstrygghet och rättssäkerhet. Det handlar om att brott aldrig ska löna sig och om att se till att brottsoffer och utsatta får det skydd och den upprättelse som krävs ifall de ändå får sina rättigheter kränkta. Det är en del av själva grundfundamentet i samhällskontraktet som vi känner det.

Svenska folket har aldrig uppgett sig vara mer otryggt än i dag, enligt de undersökningar som görs och har gjorts över tid. Vi ser hur den grova brottsligheten sprider skräck i landet. Människor hotas, trakasseras, utpressas och mördas allt längre ned i åldrarna. Den grova brottsligheten äter sig in i samhällskroppen.

I det här läget är det väldigt viktigt att det vidtas mängder av åtgärder. Det krävs också att vi har ett system där vi skyddar de människor som vittnar, för det är ju när man vittnar i domstol som personer faktiskt kan åtalas över huvud taget och sedan möjligen fällas, så att kriminella får den dom de förtjänar. I dag anmäls på årlig basis över 5 000 fall av övergrepp i rättssak. Detta är ett tecken på att det blir tystare och tystare i våra domstolar, på att allt fler människor inte vågar prata, på att den demokratiska grundstenen i rättsstaten undergrävs.

Min fråga till statsministern är således: Delar han synen att rättsstaten är under press om vittnen hotas i den omfattning som sker i dag, och vad tänker han göra åt saken?

Fru talman! Den frågan svarar jag naturligtvis ja på. Om det är så att vittnen hotas, känner sig pressade och inte vågar vittna är det klart att det är en farlig utveckling.

Jag vill dock säga att vi nu har ungefär tusen fler av de kriminella, framför allt från de kriminella gängen, sittande i häkten och fängelser. Någonting har bevisligen hänt. Det är fullt på fängelserna. Nu måste vi också arbeta för att stoppa tillflödet till gängkriminaliteten.

Det område som Johan Pehrson är inne på är viktigt. Det är därför vi ger en utredare i uppdrag att titta på om det finns möjlighet och är lämpligt att till exempel införa strafflindring för den som står upp och vittnar – vi pratar om kronvittnen – och om man kan förbättra skyddet. Skulle det gå att vittna anonymt? Det är många som menar att det finns en stor risk med anonyma vittnen, men vi vill titta på det, för det kan vara ett sätt att stärka möjligheten för fler att våga vittna. Sedan gäller det naturligtvis att förbättra stödet för vittnen och stärka skyddet för vittnen.

Det är detta som måste till – ett batteri av åtgärder. Vi måste se till att hela det här systemet fungerar, för det är grundläggande i själva rättssystemet, och inte minst sätta stopp för dem som begår brott, framför allt de gängkriminella. Det är därför vi hittills har höjt 50 straff och infört 20 nya brottsrubriceringar, som jag sa tidigare. Vi utbildar mer än dubbelt så många poliser som det gjordes förut. Det här hänger ihop. Vi är hårdhänta här och nu mot den organiserade brottsligheten, och det stoppar tillflödet. Det är det som gäller.

Fru talman! Jag tackar statsministern för svaret. Visst har det vidtagits en hel del åtgärder under mandatperioden för att stärka de brottsbekämpande myndigheterna. Det är en viktig del i det som kallas januariöverenskommelsen. Vi står inför diskussioner om vårändringsbudget och vårbudget, och vi kommer att ha en höstbudget. Liberalerna är starka anhängare av att det ska komma ytterligare miljarder då, och vi driver på för detta. I dag är det köer till våra domstolar. Även detta är ett rättssäkerhetsproblem.

Att det just nu är många som är intagna på våra häkten beror på att inte minst fransk och belgisk polis gjort stora insatser genom att knäcka de grovt kriminella internationella gängens koder för kommunikation. Man har plockat in dem en efter en som ett radband. Vi tackar dem verkligen för det.

Kan statsministern redan nu tänka sig att skärpa straffet för övergrepp i rättssak? Kan han tänka sig att se till att vi får vittnesskydd som utvidgas till andra länder? Finns det fler konkreta förslag för att skydda vittnen? Det är akut.

Fru talman! Ja, det var en viktig insats som gjordes av fransk och belgisk polis, som knäckte koderna. Men redan innan det skedde hade vi påbörjat en rejäl ökning av antalet häktade och fängslade, inte minst därför att vi skärpt lagstiftningen på ett sådant sätt att den som går ut med en pistol i fickan åker in och inte kommer ut förrän tidigast om två år. Det har gjort en rejäl verkan, liksom kameraövervakning, möjlighet till dataavläsning och så vidare.

Svaret är ja. I utredningen vill vi också göra en bedömning om straffskalorna för övergrepp i rättssak, mened eller skyddande av brottsling bör skärpas. Det ingår i det paketet. Vad gäller eventuella anonyma vittnen, vittnesskydd och kronvittnen, som jag sa tidigare, är det ett paket. Det ska ses över i sin helhet.

Fru talman! Fler än 300 kvinnor har sedan den 1 januari 2000 dödats i vårt land av män i deras närhet. De efterlämnade över 250 barn, och 100 barn fanns med när morden skedde.

Kvinnorna dödades av en man de har älskat och levt med. Långt många fler utsätts för misshandel, både psykiskt och fysiskt. Trots det blir det inte de stora rubrikerna i medierna. Det är inte så att våra telefoner och skärmar fylls av nyhetsflashar, utan det är det osynliggjorda våldet.

Alldeles för ofta pratar vi fortfarande om relationsbråk eller familjetragedi. Samtidigt handlar det om någonting helt annat. Det handlar om grova brott. Det handlar om mord, misshandel och kvinnofridskränkning.

Min fråga till statsministern är: Vad gör regeringen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor i vårt land? Det är en av våra verkligt stora samhällsutmaningar.

Fru talman! Jag är glad att den frågan kommer upp. Våldet mot kvinnor, våld i nära relationer, våld mot barn och våld som barn blir åskådare till är en tragedi för dem som blir drabbade av det. Det är också någonting för hela samhället. Det är ett problem för oss alla.

Det var därför som jag under den förra mandatperioden arbetade fram en tioårig strategi för att motverka mäns våld mot kvinnor. Den gjordes under Åsa Regnérs ledning och togs fram 2016.

Vad vi gör är att vi förstärker rättsväsendets resurser. Vi skärper lagstiftningen. Det gäller exempelvis kränkningar på nätet men också sexualbrotten. Vi har infört en helt ny sexualbrottslagstiftning. Det handlar dessutom om de så kallade hedersbrotten. Jag har svårt att kombinera heder och brott, men det kallas nu så.

Sedan är det förebyggande arbetet otroligt viktigt. Det handlar om att de yrkesverksamma blir bättre på att upptäcka mäns våld mot kvinnor. Därför har vi tillfört den undervisningen för till exempel jurister, fysioterapeuter, läkare, psykologer med flera.

Fru talman! Glöm hatarna! Forget the haters! Så sjöng Tusse i mellofinalen. Orden träffade mig rakt i hjärtat och stärkte min övertygelse att vi som vill demokrati måste fortsätta att kämpa för ett samhälle där inga röster tystas.

Det är ett samhälle där 70 procent av journalister som är kvinnor överväger att lämna sina jobb. Det är ett samhälle där människor självcensurerar sig för att undvika rasistsvansens hat i sociala medier. Det är ett hot mot demokratin. När människors röster tystnar, då tystnar demokratin.

Vad kommer statsministern att göra för att se till att alla röster kan höras?

Fru talman! Vi arbetar sedan några år tillbaka med en handlingsplan som heter Till det fria ordets försvar. Det är en samlad strategi för att motverka och förebygga hot mot exempelvis journalister men också förtroendevalda, konstnärer och andra opinionsbildare.

Den bygger på tre delar. Det är först och främst att öka kunskapen om utsattheten för hot och hat. Det är att erbjuda stöd till dem som utsätts, och det är att stärka rättsväsendets arbete.

Det konkreta som har kommit ut är ersättning till offren. Det är något nytt. Vi har infört någonting som kallas olaga integritetsintrång. Det är en ny lagstiftning. Vi har utvidgat begreppet olaga hot för att det ska täcka fler och att fler gärningsmän ska bli träffade av detta. Det handlar också om att tvinga nätverksplattformar att ta bort olaga hot från sina plattformar.

Demokratin är helt beroende av att människor vågar yttra sig. Det gäller inte minst journalister och förtroendevalda.

Fru talman och statsministern! Trots det som regeringen har gjort på rättsområdet är det ett faktum att kriminaliteten håller på att bita sig fast i Sverige. Det är också ett faktum att aldrig tidigare har så många människor i vårt land känt sig så otrygga. Vi ser också en utveckling där kriminaliteten sprider sig allt längre ned i åldrarna.

Mot den bakgrunden är det viktigt att polis och åklagare har rätt verktyg. Det handlar om rätt verktyg för att kunna lagföra fler personer, för att kunna utreda fler brott, för att ge fler brottsoffer upprättelse och för att förhindra att ännu fler personer blir brottsoffer.

Nu har regeringen i dagarna lagt fram ett lagförslag som innebär att man ska sätta tidsgränser för häktningar. Det är ett lagförslag som många poliser har varnat för. Det är ett lagförslag som Åklagarmyndigheten varnar för kan få förödande konsekvenser.

Hur kan regeringen lägga fram ett sådant lagförslag som kommer att försämra möjligheterna att utreda allvarlig brottslighet?

Fru talman! Den utredningen kan jag inte utan och innan. Vi gör allt vad vi kan för att snabba på hela rättskedjan. Det tycker jag är viktigt. Vi har kunnat se att den försöksverksamhet som har bedrivits här i Stockholm har varit verksam. Vi har kunnat förkorta tiden från gripande till dom och straff med rejält med tid. Det måste utökas.

Jag kan inte svara på frågan om den exakta lagstiftningen. Det måste naturligtvis det ansvariga statsrådet göra. Men det är viktigt för oss att hela tiden utvidga och förstärka lagarna. Det är därför som vi har skärpt 50 straff och infört 20 nya straffrubriceringar.

Vi kommer att fortsätta på det temat. Det måste man utreda. Det får under utredningens och remissbehandlingens gång visa sig om det är tillräckligt bra eller om det ska ändras. Det får processen visa.

Fru talman! Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har nyligen presenterat en rapport där man jämför sjukvården i Sverige med tio andra jämförbara länder. Resultatet för Sverige är nedslående. Svensk vård uppvisar tydliga brister och presterar svaga resultat internationellt sett när det kommer till områden som väntetider, kontinuitet och samordning.

Att behöva vänta länge på vård innebär inte bara stress och oro för patienterna. Det kan också öka risken för att det medicinska tillståndet förvärras. Långa väntetider i vården är inte ett nytt fenomen. Sittande regeringen har haft snart två mandatperioder på sig att förbättra tillgängligheten inom vården, vilken den inte har klarat av. Samtidigt måste vi nu axla en vårdskuld till följd av pandemin.

Därför skulle jag vilja att statsministern svarar på om regeringen avser att ta till ytterligare åtgärder för att på riktigt komma till rätta med dessa allvarliga brister.

Fru talman! Svaret är ja. Sedan vi tillträdde den förra mandatperioden har vi tillskjutit rejält med resurser till sjukvården och fortsätter att göra det. De ytterligare resurser som går till regionerna är tänkta för att också se till att korta köerna.

Bilden är rätt vad gäller köerna. Det måste vi angripa. Men de medicinska resultaten i svensk sjukvård är i världsklass. Det är väldigt bra resultat. Har man bra resultat vill man också se till att människor kommer snabbare in i vården.

Att korta köerna är en viktig ingrediens. Det var därför vi förändrade det tidigare kösystemet. Vi måste också se till att den som har störst behov kommer till vård först. Det var det inte med det tidigare kösystemet.

Det är ett sätt att göra det. Men det viktigaste enligt min uppfattning är att se till att det finns ännu mer sjukvårdspersonal i svensk sjukvård. Då har vi betydligt bättre möjlighet att se till att korta köerna, för man ska få vård så snabbt som möjligt.

Fru talman! Min fråga gäller det liggande förslaget om taxonomi.

Det är i grunden en bra teori att skapa gemensamma hållbarhetsregler för investeringar i Europa, men samtidigt är det så att kommissionens förslag är en katastrof för Sverige. Till exempel vattenkraften och biobränslena, som står för 80 procent av energiförsörjningen i Sverige, klassas inte som hållbara. Skogsbruket klassas inte heller som hållbart, trots att det fångar in 42 miljoner ton CO2.

Min fråga är ganska enkel: Kommer regeringen att acceptera en taxonomi som klassar vattenkraft och biokraft som ej hållbart?

Fru talman! Nej, vi menar att svensk skog och svensk vattenkraft är hållbart – och att vårt skogsbruk är det. Därför är vi oroade över det förslag som kommer, och därför agerar vi. Jag har själv talat med såväl Europeiska rådets ordförande Charles Michel som kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans och så vidare. Vi är flera statsråd som agerar, självklart bland annat Jennie Nilsson, som är ansvarig för skogsfrågor.

Vi förklarar att vårt skogsbruk har en lång tradition av att ta hand om skogen. Vi ska värna mångfalden, ja, men vi måste också kunna bruka skogen – inte minst utifrån den kommande klimatomställningen. Vi har dessutom en skog som faktiskt växer i omfång år efter år. I Holland, har man sagt mig, finns det tolv skogar, och alla har ett namn. Då kanske det finns ett annat behov vad gäller skogsbruk, men i Sverige har vi ett skogsbruk. Vi slåss för att se till att skogen ska räknas som hållbar.

Fru talman! I veckan meddelade SJ att man drar in sina tåg i Mälardalen i förtid. Pengarna är slut, och SJ har inte fått någon kompensation från regionerna eller regeringen.

Om man jämför regeringens räddningsinsatser för flyget med insatserna för järnvägen framgår regeringens prioritering tydligt. Flyget har fått coronastöd i sju omgångar, och totalt omfattar stödet 14,4 miljarder kronor. Järnvägen har däremot fått 930 miljoner kronor i coronastöd. Man har alltså gett mer än tio gånger mer i coronastöd till flyget än till järnvägen.

Anser statsministern att det är rimligt att flygsektorn har fått tio gånger mer i coronastöd än järnvägssektorn? Om statsministern inte anser det, avser statsministern att återkomma med ett riktat stöd till järnvägssektorn? Det kan väl nämligen inte vara meningen att vi ska få fler tåglinjer indragna i framtiden.

Fru talman! Först och främst tror jag inte att det förväntas att statsministern under en frågestund ska ge svar gällande statsbidrag i den ena eller andra riktningen.

Däremot är frågeställningen mycket relevant. Vi har sedan lång tid satsat rejält på järnvägstrafiken; den förra infrastrukturpropositionen var historiskt stor, och det gällde även järnvägen – både att bygga ny och att förstärka befintlig järnväg. Regionerna har också fått rejäla tillskott under pandemin. Det är regionerna som har ansvar för kollektivtrafiken, och de får använda dessa pengar. Det gäller inte bara det generella tillskottet utan även påslaget för just kollektivtrafik. I den här situationen får ansvarigt statsråd givetvis titta på exakt vad detta innebär och återkomma i frågan. Jag har dock inget konkret förslag till lösning här och nu.

Fru talman! Landets skogsägare är allvarligt oroade. Det gäller äganderätten, och något som har tillkommit är statsrådet Bolunds uttalande att man ska förstatliga stora delar av den privatägda skogen. För exempelvis Jämtland skulle det röra sig om 284 000 hektar. Kammaren förstår ju att detta skulle slå sönder en stor del av landsbygden. Detta är ryggraden.

Det många nu undrar är var regeringen står. Detta skulle också lägga en stor hämsko på de delar av landet som drabbades, så nu måste vi reda ut detta. Var står regeringen? Kommer statsministern att ge Miljöpartiets farliga politik på detta område kalla handen? Det är den fråga jag vill få svar på.

Fru talman! Regeringen fattar beslut, och nu har det kommit en rapport från en utredning där man visar hur man skulle vilja göra för att klara den biologiska mångfalden. Det måste vi naturligtvis bereda.

Vi ska ha ett skogsbruk där vi ser till både att det finns biologisk mångfald – det har nämligen stor betydelse för oss alla – och att skogen kan användas i klimatomställningen. Vi har ett skogsbruk med 350 000 skogsägare, tror jag att det är, som tar ett väldigt stort ansvar för sin skog. Det var därför vi gjorde upp i januariavtalet om hur detta ska hanteras. Är det så att skog ska avsättas för ett visst ändamål måste ägarna få en riktig ersättning.

Det är inte så att det svenska skogsbruket är hotat på något sätt, utan vi ska naturligtvis använda skogen även i framtiden. Det är en viktig del av vår klimatomställning och en viktig del av vår kultur. Har vi nu fått skogen, som är en så fantastisk naturresurs, ska vi använda den – men vi ska använda den smart.

Fru talman och statsministern! Tidigare i veckan rapporterade SVT om Filip, som tvingades hålla sin sexualitet hemlig, livrädd för släktens agerande. Släkten samlades för att diskutera Filips öde. Han hotades med att skickas utomlands för att botas, men om han lovade att hålla sin sexualitet hemlig skulle släkten benåda honom.

Filip är långt ifrån ensam. I dag i Sverige tvingas tjejer och killar att besöka präster och imamer, eller också skickas de utomlands, för att renas eller botas. Liberalerna har länge drivit kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck för att försvara varje människas frihet. Mycket mer behöver göras. Ett land som är så framåt i andra jämställdhetsfrågor borde även förbjuda omvändelseterapi och uppfostringsresor. Hedersrelaterat våld och förtryck får inte längre vara accepterat.

När ska regeringen agera och ställa sig på de utsattas sida – på Filips sida?

Fru talman! Vi står på Filips sida. Vi kommer aldrig att acceptera förtryck, vilken beteckning det än har. Som jag har sagt tidigare har jag oerhört svårt att koppla heder till den här typen av våld och förtryck.

Människor ska vara fria. Man ska kunna älska vem man vill, klä sig som man vill och träffa vem man vill utan att bli förtryckt. Det är därför vi måste se till att exempelvis förhindra de resor utomlands som ibland görs för att minderåriga – barn – ska giftas bort eller utsättas för könsstympning. Vi måste bli mycket, mycket bättre i våra skolor på att upptäcka och tydliggöra de problem vi har på det här området. Det är nämligen ett problem, och vi kommer aldrig att acceptera det.

Att detta upptäcks är alltså viktigt, och den förebyggande informationen och diskussionen i skolorna om vad som är okej och inte okej är viktig. Vi måste naturligtvis också snabbare döma dem som utsätter andra för förtryck.

Fru talman! Min fråga liknar den förre frågeställarens.

Våld kopplat till patriarkala strukturer finns tyvärr överallt. Kvinnor utsätts för våld och förtryck i alla samhällsklasser och i alla kulturer. Det hedersrelaterade våldet är en särskild form av strukturellt förtryck där hela grupper eller familjer utövar sträng kontroll över ungas liv, livsval och sexualitet. Det är snart 20 år sedan Fadime Şahindal talade här i riksdagen om hedersbrott och det förtryck hon utsattes för. Kort därefter hedersmördades hon av sin egen far.

Detta våld och förtryck begränsar livet för tusentals flickor och kvinnor i Sverige, men det begränsar även pojkar och män. Vi känner också en stor oro för att detta våld ökar under pandemin, eftersom samhället är mer stängt. Därför vill jag fråga statsministern: Vad gör regeringen för att uppmärksamma våldet och för att bekämpa det hedersrelaterade våldet och förtrycket?

Fru talman! Som jag nämnde tidigare beslutade regeringen redan 2016 om en tioårig strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, inklusive det så kallade hedersrelaterade våldet. Det gjorde vi av den enkla anledningen att vi aldrig kan acceptera det förtryck som så många utsätts för. Sedan september 2019 har polisen tydligare flaggat ärenden där så kallad heder kan vara en del av brottsligheten, och nyligen rapporterade man att man har identifierat 1 400 sådana ärenden. Det pekar på magnituden av det här förtrycket.

Den 1 juli 2020 infördes ett särskilt barnäktenskapsbrott, en straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv och dessutom ett utreseförbud, vilket jag nämnde tidigare. Det ska skydda barn från att vid en resa bli bortgifta eller utsatta för könsstympning. Inom januariavtalets ramar har vi också kommit överens om att införa ett särskilt hedersbrott.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern om fastighetsskatten.

En fungerande bostadsmarknad är A och O för att kunna få den första bostaden, att kunna köpa sin första lägenhet, att kunna få bygga ett hus eller att senare i livet kunna flytta till en mindre bostad när man behöver det.

I veckan har statsrådet Ygeman varit ute och svingat om att återinföra fastighetsskatten och fått stöd av statsministerns partikamrater. Jag skulle vilja fråga om statsministern har för avsikt att återinföra fastighetsskatten, som har prövats tidigare och är ett dåligt fungerande styrmedel.

Fru talman! Svaret är nej. Vi har inom ramen för januariavtalet en diskussion om en stor skattereform, som i och för sig är mer utmanande än många kunde tänka sig. Vi får se hur långt den diskussionen går. Men där ingår inte detta.

Jag tycker precis som frågeställaren att vi måste ha en fastighetsmarknad som fungerar. Bevisligen gör den inte det nu. Ett inslag i en sådan fastighetsmarknad är att vi ska se till att bygga mer. Vi måste ha större tillgång till bostäder. Det gör vi nu, bland annat med det stöd som vi nu utvecklar. Sedan måste vi se över hela beskattningen vad gäller fastigheter – också räntor, ränteavdrag och allt det. Det ingår i hela paketet. Det finns dock inget konkret förslag om att införa någon fastighetsskatt.

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.