Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! Jag tror att många i den här kammaren - de som är här i dag och också de som kanske följer den här debatten på tv just nu - egentligen har tankarna på annat håll, på alla som drabbas av coronakrisen, på alla som har anhöriga som är sjuka och på alla hjältar i hälso- och sjukvården, i omsorgen, som just nu gör otroliga insatser för att få det att fungera.

Stora delar av samhället har på goda grunder stannat upp för att begränsa smittspridningen. Men det är klart att ett av de områden som inte har upphört, trots krisen, är brottsligheten, kriminaliteten. Just ungdomsrånen är ju något som sätter oerhört djupa spår hos många människor.

Vi begärde den här debatten för flera veckor sedan, och jag tycker att det är motiverat att ha den i dag. Jag hoppas att det ska bli ett tillfälle för partierna att föra fram förslag om hur vi ska få bukt med de vedervärdiga ungdomsrånen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! De ungdomsrån som uppmärksammades för någon månad sedan är naturligtvis vedervärdiga brott. Vi anser att samhället ska se mycket strängt på brott av den här typen. Det finns ingen anledning att lägga fingrarna emellan på något sätt när det gäller kampen mot dem.

Brottsoffer måste kunna känna att de har hela samhället i ryggen och att detta är ett brott som vi ser mycket allvarligt på. De ska naturligtvis ha upprättelse, och de ska ha skadestånd. Men det viktigaste, tror jag, för de allra flesta brottsoffer är att se att brottet kan klaras upp och att deras plågoandar döms och får en ordentlig påföljd.

När det gäller gärningsmännen rör det sig av allt att döma om en mycket begränsad grupp. Icke desto mindre kan ett rån mycket väl vara ett tecken på att man är på väg in i en ganska djup kriminell karriär, och den måste avbrytas genom snabba och kraftfulla åtgärder från samhällets sida. På många sätt har vi bättre förutsättningar än på länge att göra just detta.

Den stora expansionen av poliskåren, som vi inledde under förra mandatperioden, börjar nu ge resultat. Vi tredubblade polisutbildningen och startade nya utbildningar i Borås och Malmö. Vi vidtog åtgärder för att få fler poliser att stanna i yrket och för att återrekrytera de poliser som har slutat. Nu har vi fler polisanställda än någonsin tidigare i Sverige. Och för varje halvår som nu går kommer vi att se en ökning av den polisiära förmågan när en flod av nya, unga poliser går ut från våra högskolor. Det är bra. Men för att komma till rätta med just rånen måste vi också skärpa de påföljder som är aktuella för brottet.

Därför kommer vi att ta bort straffreduktionen för ungdomar när det gäller rån. Inom kort kommer vi att remittera ett lagförslag som innebär att straffreduktionen för unga när det gäller brott som ger minst ett års fängelse tas bort. Det innefattar också rån. Straffreduktionen är i dag 50 procent för en 18-åring, 33 procent för en 19-åring och 25 procent för en 20-åring. När straffreduktionen för unga tas bort innebär det i praktiken att vi fördubblar straffet för en 18-årig rånare.

Men vi gör inte bara detta; vi kommer också att se över häktningsmöjligheterna för de brott som gängkriminella begår. Den straffskärpning som vi införde 2018 när det gäller grovt vapenbrott har ju visat sig vara mycket framgångsrik. Den som går ut med ett illegalt vapen i dag riskerar att inte komma hem igen på minst två år, eftersom man numera häktas i väntan på rättegång. Det har lett till en kraftig ökning av antalet häktade. De som tidigare sprang runt med vapen på stan sitter nu inlåsta i stor utsträckning.

Det här vill vi gå vidare med. Vi säger i regeringens 34-punktsprogram att möjligheter att häkta ska öppnas upp för fler brott än gängkriminalitet, och vi anger specifikt i 34-punktsprogrammet grov misshandel, grov utpressning och också rån.

Slutligen vill jag säga att det ibland i debatten har påståtts att när det finns förnedringsinslag i rånen kan hatbrottslagstiftningen inte användas vid hatbrott mot svenskar. Det är fel, och jag vill därför förekomma en sådan diskussion här. Det framgår av både förarbeten och utskottsbetänkandet att hatbrottslagstiftningen är neutral i detta avseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Det är visserligen så att 97 procent av alla anmälningar om hatbrott handlar om när någon minoritet, till exempel invandrare, angrips, men också i de fall när någon svensk angrips just för att han eller hon är svensk kan hatbrottslagstiftningen användas. Så är det, och alla påståenden om motsatsen, som jag vet förekommer i debatten, är felaktiga.

Fru talman! Denna debatt gäller den typ av ungdomsrån, ibland med förnedringsinslag, som tyvärr har ökat kraftigt de senaste åren. Sedan 2014 har ungdomsrånen ökat med 125 procent till totalt 2 500 rån bara i fjol.

Vi ser också hur denna brottslighet kryper allt längre ned i åldrarna. Förut handlade det om 15-16-åringar; i dag är det tyvärr inte ovanligt att 10-12-åringar begår dessa allvarliga brott.

Risken är överhängande att om vi inte hanterar denna nya situation i dag kommer vi att skjuta dessa problem framför oss, för de personer som rånar andra i dag är sannolikt samma personer som kommer att skjuta och spränga på våra gator i morgon.

På senare tid har vi nåtts av förfärliga berättelser om hur det så att säga inte räcker med att råna utan där man också förnedrar brottsoffren. Jag har själv talat med poliser som säger att det i dag inte är rånet i sig som är drivkraften utan själva förnedringen. Det har blivit ett bisarrt sätt att skaffa sig status i de kriminella miljöerna.

Jag ska inte gå in på allt som har hänt, för jag tror att vi alla har tagit del av dem och jag tror att vi alla har förfärats.

Rikspolischef Anders Thornberg sa nyligen att vi har sett en explosionsartad utveckling av ungdomsrånen. Han pekade specifikt på problemet med att en icke straffmyndig person kan råna ena dagen och ändå vara tillbaka ute på gatorna dagen efter eller till och med samma kväll, och att vederbörande då kan fortsätta att råna, utpressa och hota sina offer.

Det är inte bara rånet i sig, att få något stulet, som är problemet. Detta handlar om barn och ungdomar, och konsekvenserna av rånet lever tyvärr många gånger kvar under lång tid, ja, kanske under hela livet.

Det finns givetvis många olika saker som måste göras för att hantera detta. Skärpta straff är bra. Socialtjänsten måste i socialtjänstlagen få ett mycket tydligare uppdrag att prioritera det förebyggande arbetet. Vi behöver ta bort de sekretesshinder som i dag aktivt förhindrar polis och socialtjänst att ha ett fungerande samarbete.

Moderaterna har föreslagit vad vi kallar ett no entry-program, alltså inte bara ett exitprogram utan ett nationellt program för att förhindra att tio- till tolvåringar växer upp och blir förhärdade brottslingar.

Vi måste begränsa möjligheten när det gäller lag om vård av unga i hemmet eftersom den formen inte fungerar.

Jag återkommer till mer i mitt nästa anförande.

Fru talman! Vi är här för att debattera förnedringsrånen som var uppe på tapeten innan coronakrisen drabbade Sverige hårt. Jag menar att det trots det nationella krisläget är viktigt att vi kan hålla debatter av detta slag, för kriminaliteten har inte upphört och ungdomar slutar tyvärr inte att rånas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Vi vill kalla denna debatt en debatt om det svenskfientliga våldet. Det som uttrycks i nyhetsrapporteringar och som renderar ett nyhetsvärde är nämligen just förnedringen och inslaget av svenskfientlighet. Rån har visserligen alltid förekommit och gått i vågor beroende på när nya mobiler kommit, jackor trendat och så vidare. Men nu får vi ta del av intensiv nyhetsrapportering om just svenskfientligt våld i samband med dessa rån.

Justitieministern pekar i sitt inledningsanförande på att statistiken visar att 97 procent av de fällande domarna avseende hatbrott gäller svenskar som utsätter minoriteter, exempelvis folk med annan etnisk bakgrund, för hatbrott.

Det finns dock ett uppenbart problem här. Trots att vi under många år har sett upprepade fall där personer med annan etnisk bakgrund än svensk utsätter svenskar för hatbrott, så leder det ytterst sällan till att åklagare väcker åtal för just hatbrott. Endast åtal för rån eller andra brott i sammanhanget väcks.

Detta är ett stort problem, och därför vill vi lyfta upp denna debatt till att handla om just det svenskfientliga våldet. Det är nämligen här det skaver i debatten, och det är här det skaver i upprättelsen för brottsoffren. I dag vägs inte den kränkning som svenskar utsätts för vid hatbrott in.

Därför vill jag fråga justitieministern och regeringen: Erkänner man att det finns ett påtagligt och växande problem med svenskfientligt våld i vårt land? Kommer man att göra något åt alla de fall där svenskar utsätts för förnedringsrån och kränks på grund av sin etniska tillhörighet och där åklagare så tydligt inte väcker åtal för just hatbrott? Det krävs upprättelse för samtliga brottsoffer oavsett etnisk bakgrund.

Fru talman! Vi har under en tid haft en utveckling i Sverige vad gäller brottslighet som är oroande. Kanske hade vi hunnit vänja oss vid att leva i ett av världens tryggaste länder, kanske trodde vi inte att utvecklingen kunde vända nedåt efter årtionden av ökad trygghet, och kanske prioriterade vi de dagsaktuella politiska frågorna framför en långsiktig och framåtsyftande rättspolitik som skulle byggt hela rättskedjan stark.

På vissa områden inom kriminaliteten går det i dag åt fel håll, och denna utveckling måste vändas. Allt är dock inte nattsvart. Vi ser hur polisen börjar få ordning på sin verksamhet efter en ganska stökig omorganisation, och vi ser förbättringar på många håll i landet vad gäller exempelvis utredningsresultat.

Men det hjälper föga den som drabbas av brott. Det skänker ingen tröst för den som förnedras på värsta sätt i sin utsatthet. Att som ung utsättas för ett allvarligt brott kan sätta djupa spår som man bär med sig för lång tid framåt. Det påverkar vår trygghet och hur vi ser på andra människor och riskerar att begränsa oss på ett sätt som sänker vår livskvalitet.

För den som drabbas måste samhället, stat, kommun och civilsamhälle finnas där och ge sitt oreserverade stöd. För den som begår brott mot andra ska samhällets reaktion vara glasklar: Dessa handlingar accepteras inte i något civiliserat samhälle. Om du själv inte är förmögen att avstå från att begå brott ska vi hjälpa dig att avstå, och det ska ske med en flora av åtgärder som just nu håller på att växa. Det senaste exemplet är ungdomsövervakning. Allt handlar om att kunna sätta in en så effektiv åtgärd eller påföljd som möjligt för att knuffa in en ung människa på en icke-kriminell väg i livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

För att vända utvecklingen på de områden som går åt fel håll när det gäller otryggheten måste vi ha fokus på målet. Rättsvårdande myndigheter måste ha bästa möjliga förutsättningar att göra sitt jobb. För detta krävs en bra rättspolitik.

Jag tvingas konstatera, fru talman, att svensk rättspolitik brustit i kvalitet under en längre tid. Regeringen levererar visserligen en del lagstiftning på rättsområdet, men först efter att andra än regeringspartierna har satt politiskt tryck i frågorna. Jag har länge saknat en tydlig linje från regeringens sida om vad man egentligen vill med rättspolitiken.

Rättskipningen måste ses som ett system där varje del av rättskedjan ska spela sin roll så bra som möjligt. Varje otrygghetsproblem ska mötas med väl avvägda åtgärder som vi genom forskning och beprövad erfarenhet på goda grunder vet kan antas lösa problemet. För att detta ska kunna ske krävs ett ledarskap som är större och tydligare än vad det hittills har varit. I ledarskapet ligger också att fokusera på rätt saker.

Det handlar dels om att hålla en långsiktigt klok linje, bestämma sig för en strategi och låta våra myndigheter fullfölja den utan att hitta på nya riktningar varje gång medierna frågar, dels om att avstå från att använda människors aldrig så befogade oro för otryggheten som ett politiskt slagträ för att driva andra agendor.

Fru talman! Alla rån som sker är helt oacceptabla och en stor förnedring för brottsoffret. Det är inte okej att unga begår ett rån mot någon, men särskilt inte mot andra unga. Det måste få ett slut. Men det finns inget särskilt rån som är ett förnedringsrån. Alla rån är förnedrande för brottsoffret.

Vi kan se vilka barn som det kommer att gå illa för redan i förskoleklass. Vi vet vilka barn som har de största utmaningarna och som kan hamna på snedden redan i tidig ålder. Trots detta sätts inte samhällets resurser in med kraft när de verkligen kan göra skillnad. I stället låter regeringen samhällets ekonomiska klyftor växa, trots att stora klyftor skapar mer kriminalitet.

Det är i åldern 18-20 år som de absolut högsta nivåerna av lagföring sker. Den viktigaste lärdom som finns angående kriminalitet är att den minskar i takt med att personerna blir äldre.

Redan 1999 konstaterade Brå att ungdomsrånen ökade kraftigt och att det var unga pojkar i ålder 15-17 år med utländsk härkomst och som bodde i socialt utsatta områden som utförde rånen, som skedde under dagtid. Bytet var mobiltelefoner. Brå varnade för att dessa rån kunde vara en grogrund för rasism.

Detta är ingen aktuell debatt. Detta är ett problem som har funnits i över 20 år. Det är därför det förebyggande arbetet är nyckeln till att stoppa all brottslighet. Förebyggande arbete handlar om en trygg uppväxt, om att veta att ens föräldrar inte riskerar att sparkas och hamna i fattigdom för att världen genomlider en pandemi, om att veta att hyran kan betalas, att det finns frukost i kylskåpet och att det finns en socialtjänst om frukosten är slut och om att det där samtalet om att pappa slår mamma måste kunna erbjudas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Ekonomiska klyftor är ingen ursäkt för kriminalitet, men det är en förklaring. När brottet har begåtts måste straffet finnas där, och straffet måste vara anpassat till ungdomarna för att få verklig effekt. Om man vill att 15årigen som rånar en polare ska bli yrkeskriminell ska man låsa in denna unga person på ett långt straff på en anstalt tillsammans med vuxna.

Små ekonomiska klyftor, en skola med resurser, minskad normalisering av rasism och straff anpassade efter ungdomar - varsågod, så löser vi ungdomsrånen!

Fru talman! Trots att vårt land i hög grad är påverkat av corona är det en viktig debatt som vi har här i dag om rån mot barn och ungdomar.

Rån betyder ordagrant att med våld eller hot om våld ta någon annans egendom. Men det finns en djupare och viktigare betydelse: känslan av att inte vara fredad, att vara någon annans byte och att man när som helst kan bli inte bara bestulen utan även förnedrad. Denna känsla sprider sig snabbt i ett samhälle, även till den som inte blivit utsatt. Det kan handla om föräldrar som känner att de måste hämta sina barn från fotbollsträningen för att de ska komma hem säkert eller om att barnens kompisar inte vill följa med hem efter skolan för att slippa gå hem ensamma senare på kvällen.

På bara några år har antalet rån mot unga offer mer än fördubblats. År 2019 anmäldes 2 484 brott. Det är en alarmerande utveckling. Brotten sker över hela vårt land, både i stora städer och på mindre orter.

Vi har sett hur rånen har tagit en förfärlig inriktning jämfört med hur det var för bara några år sedan. Det verkar som att det finns ett annat syfte än att bara tillskansa sig värdesaker. Man vill också förnedra och misshandla den som man stjäl ifrån. Man vill visa makt och utsätter sitt offer för våld med förnedrande inslag.

Brottsligheten måste bekämpas och förebyggas. När det kommer till det senare utgör familjen en ovärderlig resurs. Familjens roll i att fostra och leda de unga kan inte nog betonas. Goda normer och värderingar kan överföras mellan generationer, och därför behöver föräldraansvaret stärkas.

Fru talman! Att förebygga brott och tidigt upptäcka barn och unga som löper risk att hamna i brottslighet är av största vikt. Bland annat behövs ett antal åtgärder på det sociala området. Kristdemokraterna har föreslagit en miljardsatsning för sociala insatser mot brott. Socialtjänsten behöver förstärkas, men Kristdemokraterna vill också se en nationell krissocialjour som kan sättas in på extra utsatta platser. Skola, socialkontor, polis och fritidsverksamhet bör samverka i ännu högre grad.

Fru talman! Om man ändå väljer en brottslig väg, trots familjens och samhällets insatser, behöver samhället markera kraftfullt och tydligt visa att beteendet inte är acceptabelt. Det är positivt att justitieministern klargjorde att straffrabatten för myndiga personer ska avskaffas, men förändringar behöver göras även för dem under 18 år.

För en tid sedan visade medierapporteringen ett rån med både misshandel och förnedring. Förövarna fick utifrån sin ålder ungdomsvård, men om förövarna hade varit vuxna hade straffvärdet varit flera års fängelse. Detta är inte rimligt och innebär också att brottsoffret inte får den upprättelse som förväntas. Lagen behöver ändras så att förnedringsrån får ett högre straffvärde, även för förövare under 18 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! Ingenting är så svårt som att bekämpa brottslighet långsiktigt och hållbart. Det är lätt att hamna i tunnelseende i dessa debatter, där man ska gå antingen på den rent socialterapeutiska linjen eller på den rent brutala linjen, det vill säga låsa in dem och i värsta fall slänga bort nyckeln. Inget av detta duger, men i denna krets i Sveriges riksdag måste vi klara av att använda oss av båda ingångarna.

För oss liberaler är det helt uppenbart att ingen föds kriminell. Alla de ungdomar som begår brott just nu eller har gjort det i år eller förra året har vuxit upp och hamnat i situationer som gjort att de valt att slå in på brottets bana eller att de varit så utsatta att de dragits in i grovt kriminella gäng. Därför pekar Liberalerna alltid på olika insatser för att förebygga först.

Vi har något som vi kallar Förortslyftet, där vi försöker driva på för tidigare och starkare insatser inom såväl förskolor och språkförskolor som vanliga skolor. Vi vet att väldigt få ungdomar blir kriminella om de går ut skolan i allmänhet och gymnasiet i synnerhet med åtminstone godkända betyg. Då är framtiden för en ung människa ljus i Sverige.

Vi pratar om integration och den integrationsskuld som vi har i Sverige och som vi måste kunna prata om är ett bidragande problem. Värderingar och bostadssituation - allt som rör de breda sociala penseldragen - är viktigt för att motverka det som jag brukar kalla den mentala istid som dessa unga människor växer upp i, totalt utan värderingar. Värderingarna snurrar som en kompass där de dras in i det ena eller det andra och där de har idoler och förebilder från - ursäkta uttrycket - helvetet.

Vi tror att man parallellt med de breda, sociala insatserna måste våga prata om tidigare, tydligare och lite tuffare insatser. Det handlar om att vi inom socialtjänsten måste ha mer av ett reellt mellantvång. Vi måste vara mer beredda att med bevistalan utreda brott som verkligen har begåtts. Vi måste se över sekretessreglerna så att polisen kan agera mer effektivt. Vi behöver vara tydligare på så sätt att vi i grunden verkligen förändrar de automatiska straffrabatterna.

Högsta domstolen tog bort automatiska tabeller för narkotika, men vi har kvar sådana när ungdomar begår brott, oavsett personlig bedömning. Det är så långt ifrån liberalism som man kan komma.

Det behövs alltså tidigare och tydligare insatser. Ungdomsövervakningen är väldigt bra, när den kommer på plats. Men vi måste också vara tuffare. När barn står mot barn är det viktigt att man i värsta fall också kan häkta för att inte minst utreda brotten i botten. Det hela ska alltså vara tidigare, tydligare och tuffare.

Fru talman! Upplevelser i barndomen kan sitta kvar hela livet - känslan av rädsla och skam. Att utsättas för brott är traumatiserande, precis som att utsättas för mobbning. Här är skolan helt central. I Sverige har vi skolplikt, och alla som går i grundskolan är enligt lag tvungna att vara där. Rektorer, lärare och andra elever vet ofta i stor utsträckning vilka som begår brott men också vilka som befinner sig i riskzonen för kriminalitet långt innan de fallit dit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Detta handlar i stor utsträckning om resurser. De skolor som har de tuffaste utmaningarna ska samtidigt ha de bästa förutsättningarna. Regeringen har under lång tid gjort flera satsningar för att få större likvärdighet i skolan, bland annat genom Samverkan för bästa skola och likvärdighetsbidraget. Det handlar också om att skolan ska ha en bra dialog med andra delar av samhället när det gäller dessa barn. Samverkan med polisen, socialtjänsten och civilsamhället är helt centralt. Det är ett gemensamt ansvar att fånga dem som faller. Alla barn är i detta sammanhang allas barn.

Fru talman! Regeringen har gjort en historisk satsning på polisen. Vi har gjort straffhöjningar på massor av brott, och vi har infört nya påföljder för unga lagöverträdare. Vi är på väg att ändra lagen om vård av unga. Och vi har antagit ett 34-punktsprogram mot gängkriminalitet.

I detta sammanhang är det centralt, fru talman, att lyfta fram socialtjänstens betydelse. Den kan inte överskattas. Särskilt viktigt är det i den tid vi nu är inne i med en annalkande kris. Redan utsatta verksamheter kommer att behöva lägga mer resurser på försörjningsstöd. Vi har inte råd att inte ha en socialtjänst med resurser också för familjer med problem med missbruk, våld och kriminalitet.

Fru talman! Det är allvarliga brott vi talar om. Ibland är det lätt att ta dessa till intäkt för att det finns en allmän trend att ungdomsbrottsligheten ökar. Men det finns faktiskt inga belägg för det. Det är snarare tvärtom, om man ser till hela bilden.

Antalet ungdomar som lagförs för brott har minskat med över 30 procent på tio år. Det gäller framför allt stöldbrott och skadegörelse, men också misshandel. Av uppgifter från sjukvården bekräftas att antalet ungdomar som har behövt slutenvård till följd av att de har utsatts för våld har minskat med över 50 procent under de senaste tio åren. Denna bild tycker jag att man trots allt måste ha med sig så att man inte rent slentrianmässigt säger att ungdomsbrottsligheten totalt sett ökar bara för att denna brottskategori ökar.

Kategorin personrån ökar dock. Därför måste vi gå på dessa brott och den trots allt begränsade grupp individer som begår dem. Man måste sätta in kraftfulla åtgärder mot dem. Jag har redogjort för den satsning som vi har gjort på polisen. Vi förstärker polisen över hela linjen. Jag har redogjort för den borttagna ungdomsreduktionen, som innebär att vi fördubblar straffet för en 18-årig rånare. Jag har redogjort för de ökade häktningsmöjligheterna som vi också kommer att införa vid rån. Johan Pehrson nämnde ungdomsövervakning. Där är vi också på väg fram, och det kommer att bli en ny påföljd. Den kommer att bli viktig.

När det gäller gruppen 15-17-åringar säger vi i 34-punktsprogrammet att vi måste bli mycket tydligare vad gäller att satsa pengar på LVU-omhändertaganden. Detta behövs för att vi på ett tidigare stadium ska kunna göra ingripanden bland dem som håller på att hamna i allvarlig kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Som många har pekat på måste vi utöver att bekämpa brotten också bekämpa brottens orsaker. Det handlar om att göra kraftfulla insatser på skola och socialtjänst i inte minst utsatta områden.

När jag hör Johan Forssell tala om hur vi ska satsa på socialtjänsten tycker jag att det klingar falskt. Vad var det första Moderaterna gjorde när de i kammaren 2018 fick chansen att trycka igenom en budget? Jo, de tog bort 400 miljoner kronor som vi hade satt av för just satsningar på skola och socialtjänst i de utsatta områdena. Det var det första som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna gjorde när de fick en chans här att besluta om budgeten.

Vi kommer nu att behöva återinföra dessa pengar och satsningar. De är oerhört viktiga för att man på lite längre sikt ska kunna komma till rätta med problem som dessa.

Man kan inte i ena andetaget säga att man ska förebygga brott och satsa på socialtjänsten, och i nästa andetag skära ned på just dessa punkter, så som Moderaterna har gjort.

Fru talman! Som så ofta förr handlar crescendot i justitieministerns anföranden om Moderaterna. Jag vill till protokollet bara föra att vi minskade de riktade bidragen men ökade också de generella. Detta är något som justitieministerns partikamrater ute i landet brukar välkomna.

Åter till sakfrågan. Vi har problem med personer som rånar och hotar andra minderåriga och som väldigt kort tid därpå är tillbaka ute på gatorna. Detta har polisen så sent som häromdagen beskrivit som ett stort problem.

Moderaterna säger att man borde förändra lagstiftningen så att fler personer som är straffmyndiga faktiskt frihetsberövas och häktas i syfte att de inte ska kunna fortsätta råna, hota eller ställa till allmänt jävelskap för andra barn och ungdomar. Jag undrar hur justitieministern ser på Moderaternas förslag på detta område.

Fru talman! Det Moderaterna gjorde var just att skära ned de riktade pengarna till de utsatta områdena. Sedan vill de gärna smeta ut en del till även andra kommuner, men det hjälper inte mycket. Det de som vanligt gjorde var att ta bort de riktade pengarna till socialtjänst och skola i de utsatta områdena.

Johan Forssell måste förstå att han måste vara beredd att stå för detta i en debatt. Han kan inte bara slentrianmässigt säga att jag är taskig mot honom för att jag tar upp detta. Så här fungerar det i en debatt. Man måste stå för sina förslag, sina beslut och det man trycker igenom här i kammaren. Så funkar det för alla politiker.

Låt mig återgå till straffmyndighetsfrågan och ingripande insatser. Jag står för att vi behöver göra fler omhändertaganden inom LVU. Jag tror att det är den vägen man ska gå. Jag vill inte ha in för många 15-åringar i häktena tillsammans med kanske grovt kriminella, som ibland finns där. Det skulle leda fel, tror jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! Vad justitieministern inte berättar är att med Moderaternas budget blir det mer pengar till kommunerna. Med hans egen blir det mindre. Så förhåller det sig faktiskt.

Åter till sakfrågan, det vill säga minderåriga som ändå är straffmyndiga och som hotar andra. Vi i Moderaterna har sagt att man skulle kunna inrätta särskilda ungdomshäkten med till exempel studiemöjligheter, i syfte att dessa personer inte ska kunna fortsätta råna och hota andra barn och ungdomar. Vore inte detta något för regeringen att överväga?

Fru talman! Till att börja med konstaterar jag att det nog inte finns någon annan regering som skjutit till mer pengar till kommunsektorn än vad den här regeringen har gjort och fortsätter göra. Ni tog bort de riktade pengarna till utsatta områden. Dem brydde ni er inte om. Så är det.

Nej, jag vill använda mig av den ordning vi har med LVU, lagen om vård av unga, genom vilken vi kan göra tvångsomhändertaganden. Men det ska framför allt göras av den institution som har möjlighet och som kan detta, nämligen Statens institutionsstyrelse. De ska svara för denna vård. Det är en mycket bättre väg att gå.

Fru talman! Med anledning av debatten om förnedringsrån har jag tre konkreta frågor som knyter an till mitt tidigare anförande.

Erkänner regeringen svenskfientlighet som ett påtagligt och växande problem?

Tänker regeringen kartlägga omfattningen av det svenskfientliga våldet?

Tänker regeringen vidta några åtgärder, så att man i fler fall där svenskar utsatts för hatbrott når straffrättslig upprättelse?

Fru talman! Precis som jag redogjorde för kan den hatbrottslagstiftning som finns appliceras på båda fallen. Den är neutral. Jag vet att just Sverigedemokraterna har försökt få ut bilden att det inte är så, men så är det faktiskt.

Av alla anmälningar som gäller hat mot etniska minoriteter handlar 97 procent om att svenskar har angripit invandrare för att de är invandrare. I 3 procent av fallen gäller motsatsen. Av dessa 97 procent är det inte alla anmälningar som går till åtal. Det är snarare ett fåtal av dem som går till åtal, eftersom åklagaren måste kunna ha en klar bild av att åtalet ska kunna leda till en fällande dom. Det innebär att man inte kan dra några slutsatser av att inga av dessa 3 procent gått till åtal, vilket Adam Marttinen försöker göra i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! För mig framstår det som alldeles uppenbart att det finns väldigt många fall där svenskar utsätts för hatbrott men väldigt få fall där just den kränkningen tas upp som ett underlag för åtal för hatbrott. Om justitieministern inte har sett det skav som finns här blir jag väldigt bekymrad.

Varför vill inte regeringen vidta åtgärder, så att man i samtliga fall av hatbrott, oavsett om det gäller svenskar eller utlänningar, når straffrättslig upprättelse för den kränkthet man utsätts för?

Fru talman! För mig spelar det inte någon roll om man är svart eller vit. Om man begår brott ska man buras in för det. Man ska få en påföljd. Det gäller också hatbrotten. Det är därför vi bland annat har förstärkt polisens verksamhet när det gäller hatbrott. Man har nu speciella avdelningar uppbyggda i de tre storstäderna, och man har en kompetens över hela landet för detta. Det spelar ingen roll om brotten begås med motivet att man är mot svenskar eller att man är mot invandrare. Det måste vara precis samma regler som gäller för alla. Det är mitt besked.

Fru talman! Ungdomsrånen har funnits i över 20 år. Redan 1999 varnade Brå för den här växande "nya" trenden och att den kunde leda till ökad rasism i samhället. I dag ser vi att rasismen normaliseras och att riksdagen till exempel använder värdefull tid under coronaepidemin för att debattera brottslighet som inte kan straffas bort.

Fru talman! Därför undrar jag hur justitieministern ser på det faktum att vissa former av brottslighet används för att stärka olika partiers egna rasistiska agendor, för att skapa en större klyfta mellan svenskar och invandrare, för att bygga ett vi och ett dom och för att skylla vissa former av brottslighet på ett stort "invandringsproblem".

Fru talman! Detta är väl vad man i förhörssammanhang kallar för en ledande fråga. Jag tänker inte bita på den i det avseendet, utan tänker egentligen bara säga det jag sa tidigare, det vill säga att det viktiga från statens sida är att samma regler och samma lagstiftning gäller för alla. Om man angrips på grund av att man är svensk eller på grund av att man är invandrare måste man ha samma rätt att få upprättelse och få rättvisa skipad.

I den politiska debatten vet vi att det finns partier som gärna vill driva den här frågan för att splittra. Då får de göra det. För min egen del är det viktigaste att i stället försöka se till sådant som är gemensamt och håller samman samhället.

Fru talman! Det är en politisk debatt vi har i den här kammaren i dag. Där är frågan om normalisering av rasism väldigt viktig.

Jag skulle också vilja fråga justitieministern hur han ser på hatbrottslagstiftningen som är under attack just nu. Man försöker förvanska själva essensen och meningen med hatbrottslagstiftningen. Precis som justitieministern redan nämnt är det i 97 procent av fallen majoritetssamhället som angriper minoriteter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! Hatbrottslagstiftningen är väldigt viktig. Om vi inte har till exempel lagstiftning om hets mot folkgrupp och straffskärpningsgrunden för hatbrott riskerar vi att släppa lös krafter som bara kommer att förstöra samhället. Det måste finnas något slags grundläggande hållning som vi håller oss till. Jag är därför angelägen om att vi kan upprätthålla den här lagstiftningen. Det är därför vi gör de satsningar vi gör på polisen, bland annat på hatbrottsenheterna.

Fru talman! Justitieministern har redogjort för att regeringen avser att lägga fram ett förslag som innebär att straffrabatten förändras för 18-20-åringar när ett brott har straffvärde över ett år. Men debatten om medierapporteringen visar att många grova brott även begås av ungdomar som är 15, 16 eller 17 år. Vad avser regeringen att göra vad gäller den straffrabatt som gäller för dessa ungdomar? Borde inte den utveckling där grov brottslighet begås även av 15, 16- och 17-åringar innebära att man skulle göra en genomlysning av straffrabattssystemet även för dessa brottsförövare?

Fru talman! Vad gäller den gruppen ungdomar, 15-17-åringar, tror jag att det är viktigt att ha klart för sig att det är barn vi talar om. Dem måste man hantera i rättsväsendet på ett särskilt sätt och med stor känslighet. Om man hanterar detta fel finns det en rätt stor risk att man snarare leder in den här gruppen ungdomar i ökad kriminalitet.

Därför är mitt huvudspår att vi ska använda oss av LVU, lagen om vård av unga. Vi ska naturligtvis i första hand gå in med öppna sociala insatser, men vi kan också behöva vidta tvångsåtgärder om det behövs, till exempel för dem som växer upp i en kriminell miljö. Vi ska gå in med pengar till det för att underlätta för kommunerna att göra omhändertaganden. Vi måste också förstärka Statens institutionsstyrelse, den myndighet som har hand om den verksamheten och kan det här. Det tycker jag är den bästa vägen att gå för den åldersgruppen.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, även om jag inte delar hans uppfattning.

Medierapporteringen under veckan visar att införandet av en tolkning av barnkonventionen gör att unga förövare som grips av polis på bar gärning inte hålls gripna så länge att ett förhör kan ske utifrån de riktlinjer som finns. Hur ser justitieministern på det faktum att förhör inte utförs i samband med brott?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! Jag har sett den debatten. Jag vet att det förs en diskussion inom rättsväsendet om hur man ska tolka de riktlinjerna. Jag avhåller mig från att göra den tolkningen. Det är en fråga för myndigheterna att göra den. Men för oss är det naturligtvis viktigt att man kan genomföra förhör och att man kan gå till botten med vad som egentligen har hänt.

Jag vill påpeka att vi också går in med en annan åtgärd, nämligen ungdomsövervakning, som blir ytterligare en påföljd för den här åldersgruppen, 15-17-åringarna.

Fru talman! Jag återkommer till frågan om riksåklagarens riktlinjer. Det är klart att de byggs på den lagstiftning vi har. Man gör en sammanvägd bedömning. Man pratar också om denna fantastiska barnkonvention som är mycket viktig men som en hel del har misstolkat.

Jag har i dag till exempel haft kontakt med Unicef. De har ett stort intresse i barnkonventionen i Sverige och i hela världen. De ser inga som helst problem med att man griper, anhåller och i vissa fall också häktar unga personer som begår mycket allvarlig brottslighet.

Vilka lagstiftningsåtgärder tänker justitieministern vidta för att se till att fler personer kan anhållas men också i värsta fall häktas för att kunna reda ut de här brotten så att man kan skydda brottsoffret och föra den unga personen till en rättegång, i stället för att personen släpps ut och begår samma typ av rån dagen efter?

Fru talman! Det här är en diskussion som har kommit upp de senaste dagarna. Jag vet att det just nu finns en dialog om hur Riksåklagarens riktlinjer ska tolkas. Det finns en diskussion om de har tolkats rätt på vissa håll.

Jag vill inte i det här läget föregripa den diskussionen. Vi måste nog låta tiden gå lite grann så att vi ser hur det utkristalliseras. Om det skulle behövas lagstiftningsförändringar för att klargöra detta får vi ta tag i det. Då ska man veta att det är en ganska lång process som vi i så fall går in i. Det tar tid att stifta lag. I bästa fall kan man klara ut det utan några nya lagstiftningsärenden.

I sak delar jag uppfattningen att det måste finnas möjligheter för rättsväsendet att utreda vad som har hänt i botten och också göra det i ett tidigt skede. Låt oss återkomma till den frågan när det har klarnat lite grann i den dialogen.

Fru talman! Jag välkomnar naturligtvis detta. Vi kräver en öppenhet. Vi kan inte säga att Riksåklagaren bestämmer och sedan se ett utfall vi inte är nöjda med. Det måste ske en förändring. Det finns inget annat alternativ.

Vi talar inte om den breda penseln här med unga personer. Där håller jag med justitieministern i inledningsanförandet. Brottsligheten har minskat på bred front. Men den har blivit allt grövre för vissa personer som sugs in i dessa gäng och utnyttjas. De förstör sin egen framtid, och de förstör andras framtid. De måste utredas. Då krävs det snarast både anhållande och häktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! Låt oss följa den diskussionen lite längre och se om vi behöver göra några åtgärder från vår sida. Det är vi i så fall inte alls främmande för.

Sedan ska vi ta fasta på det Johan Pehrson sade sist. Det vi ser är en polarisering. Det är en ganska begränsad grupp individer och ungdomar som begår de här vedervärdiga brotten medan ungdomsbrottsligheten totalt sett har minskat de senaste tio åren. Dessa två fakta kan vara sanna på en och samma gång. Den bilden bör man också se.

Fru talman! Den fråga vi diskuterar här i dag är ungdomsrånen, tyvärr också ibland med förnedringsinslag. Dessa ungdomsrån har ökat med 125 procent sedan 2014. Det är en oerhört kraftig ökning. Det är en explosionsartad ökning, för att använda rikspolischefens ord.

Hur man än vrider och vänder på det tycker jag att det står klart att regeringen inte har gjort tillräckligt. Det är svårt att beskriva mer än en fördubbling som att det skulle vara ett bra resultat eller att man inte hade kunnat göra mer saker. Här finns det ett politiskt ansvar. Det är såklart alltid frestande för en regering att tala om vad andra partier har gjort. Men jag vill påminna om att sex år är en lång tid i politiken.

Låt oss nu blicka framåt. Jag tror att det finns många saker man kan göra här. Jag har redan beskrivit vårt förslag om särskilda ungdomshäkten för att frihetsberöva personer som är straffmyndiga så att de inte ska kunna fortsätta att råna och hota personer ute på gatorna.

Lagen om vård av unga används i dag alltför ofta för att placera personerna i det egna hemmet trots att det är där det ofta finns stora problem. Det är en form som helt enkelt inte fungerar. Det måste kraftigt begränsas, för resultaten är för dåliga.

Där kommer det att bli nödvändigt att bygga ut Sis-platser och göra fler omhändertaganden för att lyfta bort dessa personer från de kriminella miljöerna och deras kriminella identitet så att de kan påbörja ett nytt och bättre liv.

För de allra grövst kriminella personerna bör man inrätta en ny enhet hos Kriminalvården. Det är där som expertisen och kunnandet finns för att hantera personer som har varit kriminella halva sitt liv och inte kan någonting annat. Det är där kompetensen finns. Det är inte så lätt hos många mindre kommuner att göra det.

Det tillsammans med straffskärpningar tror jag skulle kunna få ordning på ungdomsrånen igen.

Fru talman! När det kommer till att bekämpa ungdomsrånen och kriminalitet i unga åldrar har Sverigedemokraterna alltid varit för att vidta tidigare och tydligare åtgärder. Vi tror att det är en normerande reflex från samhällets sida gentemot de här beteendena som saknas i dag. I dag har man väldigt stort fokus på att inte agera för mycket utan hellre agera för lite och för sent. Där har vi som en konsekvens också sett en utveckling där kriminaliteten har krupit ned i åldrarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Det går inte i den här debatten att bortse från att inte i ett enda fall av dessa uppmärksammade förnedringsrån som föranlett den här debatten, och som innehållit väldigt tydliga inslag av svenskfientlighet, har åklagare valt att väcka åtal för hatbrott. Om man inte ser att det är ett problem och inte är beredd att vidta några som helst åtgärder för att ens skaffa sig mer kunskap eller komma till rätta med problematiken säger man rakt ut att det är helt okej med hatbrott i Sverige så länge brottsoffren är svenskar.

Här går det en väldigt tydlig linje mellan Sverigedemokraterna och den rödgröna regeringen. Vi står upp för samtliga brottsoffer, och vi värderar samtliga offers kränkning när vi utformar vår politik. Det ska bli tydligare konsekvenser, och straffmätning ska utgå från faktisk kränkning oavsett vilken bakgrund man har.

Det är en politik som jag tror skulle uppskattas av alla dem som utsätts för dessa förnedringsrån så att de på riktigt känner att samhället står på deras sida och inte på förövarens sida.

Fru talman! Det sägs att i nöden prövas vännen. Kanske är det så att i krisen prövas ledarskapet. I allt mörker som coronakrisen för med sig finns det ändå små ljusglimtar som är viktiga att se. Det handlar om det sätt vi tar ansvar för varandra och hjälper varandra efter bästa förmåga. Kanske vi också stärker vårt ledarskap, vår samarbetsanda och hur vi jobbar tillsammans för att åstadkomma resultat här i riksdagen.

Jag deltog i finansutskottets debatt här på förmiddagen. Det är en väldigt konstruktiv anda för att försöka lösa ut de oerhörda svårigheter som hela det svenska näringslivet kommer att utsättas för under den närmsta tiden, förutom de viktiga hälsoaspekterna.

Väldigt mycket handlar om ledarskap och frånvaron av ledarskap. Att utnyttja ett brottsoffers utsatthet och exploatera den kränkning som brottsoffret utsatts för i syfte att skaffa sig billiga politiska poänger är så långt från ledarskap man kan komma. Att dela bilder och filmer på ett brottsoffer som förnedras är att utsätta brottsoffret för en ytterligare kränkning. Från sådant måste varje seriös opinionsbildare avstå, och för sådant måste varje seriös lagstiftare hålla sig för god.

Fru talman! Vi kan vända denna utveckling. Med långsiktigt ansvarstagande för att bygga rättsstaten starkare och öka våra rättsvårdande myndigheters brottsbekämpande förmåga bryter vi tillbaka även den typ av kriminalitet vi debatterar i dag. Med mer av samarbete, gedigen kunskap om både kriminalitetens orsaker och de metoder som fungerar bäst för att bekämpa den, och en blick höjd över en längre horisont bygger vi landet allt tryggare så att risken att utsättas för brott blir så liten den kan bli. Det gäller för gammal och ung och för varje människa som bor i vårt avlånga land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! Den här debatten sker därför att det finns en rasistisk kontext: att vilja sätta likhetstecken mellan invandrare och kriminell. Det handlar om att skapa ett riktigt starkt vi och dom. Samhällsdebatten pressas till att peka ut att det är några andra, främlingar, invandrare eller asylsökande som utför brottsligheten i Sverige - och dessa brott är något annat än den svenska brottsligheten. Det sker en extrem normalisering av rasismen i den svenska rättspolitiken.

Det började med SD, och det fortsätter med Moderaterna och KD. Det är små steg, till exempel att anse att handhälsning är ett politiskt statement, att förbjuda slöjor i skolorna, att låtsas som att ungdomsrån är något nytt som kom samtidigt som asylinvandringen 2015.

Ungdomsrån är inget nytt. Brå varnade för det nya fenomenet redan för 20 år sedan. Att ständigt vinkla, vrida om, peka ut och samtidigt hävda att vi säger vad alla tänker gör något med debatten och samhället. Alla rån är förnedrande och hemska för brottsoffret.

Denna debatt om förnedringsrån som Moderaterna har begärt genomförs därför att SD begärde en debatt om svenskfientlighet - men talmannen sa nej. Där har du normaliseringen av en rasistisk kontext. SD får nej. Moderaterna tar över deras problemformulering med en marginell språkförändring. Det här är samma debatt, men med ett annat namn.

Rasismen är ful och stundtals svår att ta på, men den finns överallt - även i denna kammare.

Fru talman! Som jag belyste i mitt första inlägg anser vi kristdemokrater att det behövs insatser på många områden för att bryta trenden med rån och förnedringsrån. Hela samhället med familjen som startpunkt behöver samverka för att motverka den negativa trend vi ser just nu. Insatser som krävs är bland annat att minimera straffrabatterna, även för dem under 18 år. Parallellt krävs att Kriminalvården skapar lämpliga insatser för unga kriminella.

En nationell krissocialjour behöver inrättas. Om socialtjänsten redan är kraftigt belastad kan det bli en stor börda att ta hand om både offer och förövare. Då behövs nationell hjälp som sätts in där mängden brott ökar.

Det behövs ett ökat samarbete mellan skola, socialtjänst, polis och fritidsverksamhet som kan ge familjen stöd i ett tidigt skede. Vidare kan lättade sekretessregler innebära att personer som är på väg ut i antisocialt beteende fångas upp tidigare.

Också unga brottsoffer måste få betydligt bättre stöd, inte minst med tanke på det brutaliserade våldet som finns i dessa rån. Det måste finnas stöd för unga brottsoffer.

Vi behöver hitta vägar för att bryta trenden med förnedringsbrott i vårt samhälle. Det behövs krafttag och insatser från föräldrar, samhälle och rättssystem mot unga förövare som begår rån och förnedringsbrott. Dagens system fungerar inte tillräckligt bra. De låsta platserna hos Sis är för få. Lagföringen av unga är för långsam. Ungdomspåföljder är för tandlösa och straffrabatterna för långtgående. Och det är svårt att frihetsberöva minderåriga, även vid grov brottslighet.

Vi är skyldiga brottsoffren att ta frågan på större allvar. Våra barn och ungdomar är vår framtid. Låt oss se till att deras uppväxt blir trygg utan oro för rån och misshandel med förnedringsinslag. Det är dags att vända trenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Fru talman! Det gäller att vi tar denna debatt som ett larm utan att bli överdrivet alarmistiska. När man pratar med poliser och socialtjänsten, som ligger i den absoluta frontlinjen, lärare, kuratorer och skolsköterskor i skolan, berättar de om miljöer för dessa unga barn som leder till att de begår alla möjliga förfärande brott. Det är en social och intellektuell misär av stora mått som ligger bakom.

Vi har hört talas om "bötning" och nu "manning" och mängder av olika handlingar som har gått över till att ha klart förnedrande inslag. Det skryts och filmas, och de sociala medierna vrider om kniven för brottsoffren på ett sätt som man har svårt att ta till sig.

Därför menar vi liberaler att det krävs en bred palett av åtgärder där vi måste titta på sekretessregler så att polisen vet varför de hämtar en unge på Farsta station varje vardagsnatt, bland annat hur det ser ut hemma. Sekretessreglerna är helt obegripliga. Jag har sagt det tidigare i kammaren: Det är dags att dra ett streck över dem.

Vi vill gärna se att man jobbar mer med 24- eller 48-timmarsgarantier så att föräldrar snabbt kopplas in om ett brott av det inte allvarligare slaget har skett. Vi har till och från, och gör det nu igen, pekat på att grunden i den svenska socialtjänstlagen behöver reformeras. Den är skriven på 1970-talet för ett helt annat samhälle med helt andra problem. Vi måste göra om den lagen från början. Åtgärder med frivilliga samtal, ungdomsvård om man döms, ungdomstjänst eller ungdomsövervakning är inte tillräckliga. Vi behöver komma in tidigare med mellantvång.

Jag upprepar att vi liberaler anser att det börjar i skolan. Här behöver massiva åtgärder vidtas.

(Applåder)

Fru talman! Det har diskuterats huruvida ungdomsrånen har ökat, hur mycket, om det var värre förr och om brottsoffrens etnicitet är en del av motivbilden eller inte.

Alldeles oavsett hur det förhåller sig med den saken är alla rån och förnedrande handlingar viktiga och ska tas på allra största allvar. Vi måste skaffa oss kunskap som inte är anekdotisk, men vi måste också agera här och nu.

Från Miljöpartiets sida vill vi fördjupa det arbete som sker i samverkan mellan statliga myndigheter och kommuner för att agera mot grovt brottsliga handlingar begångna av barn och unga mellan 12 och 18 år. Det kan handla om våldsbrott och rån men även om narkotikabrott och sexualbrott. Syftet är att hitta snabba arbetsformer där konsekvenser för dem som begått brott ska visa sig snabbt - oavsett vilken påföljd som utdöms. En avgörande del i detta är att tryggheten för brottsoffret ska vara central. Den som har utsatts för exempelvis våld eller hot ska ges ett handfast skydd, och man kan överväga direktnummer eller personlarm.

Detta innebär att staten genom myndigheter, polis, åklagare, berörd tingsrätt, länsstyrelse och aktuell kommun framöver bör avsätta särskilda resurser för dessa frågor. Kommunerna ska också kunna välja ut skolor där problemen är mer påtagliga, och man kan utveckla arbetssätt där varje skola kan knyta till sig fast personal från socialtjänsten och polisen. Man ska snabbt vara på plats om personer trakasseras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Mycket av detta, fru talman, kan göras möjligt med nya arbetsformer inom befintlig lagstiftning, men självklart ska vi inte heller vara främmande för om det behövs förändrad lagstiftning. Exempelvis är eftervården för dömda enligt LSU en sådan del. Ingen ska fastna i grov kriminalitet.

Fru talman! Lite av en reality check med Miljöpartiet: Anser ledamoten Rasmus Ling att det existerar ett svenskfientligt våld? Om så är fallet, fru talman, är Rasmus Ling tillfreds med den obefintliga straffrättsliga upprättelsen för just den typen av hatbrott?

Fru talman! Rasismen i samhället är ett gift. Rasismen är oacceptabel och måste bekämpas på alla sätt. Rasismen är tyvärr alltför utbredd, och den finns runt om i samhället. Den är inte avhängig om man är född i Sverige eller någon annanstans utan måste bekämpas varhelst den uppstår. Men lagen ska gälla lika för alla.

Fru talman! Jag tolkar det som att Miljöpartiet ändå ser att det finns ett rasistiskt motiverat våld mot dem som anses ha svensk etnicitet. I så fall är det ett fall framåt.

Men då återstår fråga nummer två: Är Rasmus Ling och Miljöpartiet tillfreds med den obefintliga straffrättsliga upprättelsen i de väldigt många fall där svenskfientlighet varit ett tydligt motiv, bland annat de förnedringsrån som vi diskuterar i dag?

Fru talman! Det är inte på något sätt ett steg vare sig framåt eller bakåt. Miljöpartiet har alltid haft hållningen att lagen ska gälla lika för alla och att vi ska ta tag i rasism oavsett var den uppstår. Det har varit vår linje sedan vi bildade vårt parti och kommer att vara vår linje även framöver. Det ska stå klart och tydligt för alla. Rasismen ska alltid bekämpas varhelst den uppstår, oavsett om det är inom Sverigedemokraterna eller någon annanstans i samhället.

Fru talman! Jag vill bara passa på att tacka för debatten.

Mina poänger här har varit att även om ungdomsbrottsligheten totalt sett och generellt sett verkar ha gått ned de senaste tio åren ser vi en uppgång i en del fall, bland annat rånen som vi nu har talat om.

Vi ser en uppgång. Det är enligt min uppfattning förmodligen en begränsad grupp individer, men det gäller ändå att sätta in kraftfulla åtgärder från samhällets sida för att bryta detta i tid. Annars riskerar vi att hamna i en situation där just dessa individer hamnar i ännu allvarligare kriminalitet framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om förnedringsrånen

Det handlar om satsningar på polisen. Det handlar om straffskärpningar. Det handlar om LVU-lagstiftningen. Men det handlar också om att förebygga brotten, det vill säga att fortsätta gå in med stora insatser när det gäller generell välfärd men också skola och socialtjänst i de utsatta områdena. Det kommer regeringen att fortsätta med inom ramen för vårt 34punktsprogram mot gängkriminalitet.

Den särskilda debatten var härmed avslutad.