Herr talman! Jag vill börja med att tacka för möjligheten att diskutera denna fråga inte bara i miljö- och jordbruksutskottet utan även här i kammaren. Det ger oss möjlighet att belysa den speciella situation som utbrottet av den afrikanska svinpesten har försatt Sverige i.
Afrikansk svinpest är en mycket smittsam virussjukdom som drabbar såväl tamgrisar som vildsvin. Dödligheten ligger nära 100 procent. Det är oklart hur smittan har kommit till Sverige och hur vildsvinen har kommit i kontakt med smittan, men den mänskliga faktorn har sannolikt haft betydelse.
Om smittan skulle sprida sig till andra delar av Sverige är det ett stort hot, inte bara mot vår grisuppfödning utan också mot stora delar av vår livsmedelsproduktion och vår handel. Därför har svenska myndigheter, i synnerhet Statens veterinärmedicinska anstalt och Jordbruksverket, under flera år arbetat med förberedelser för en tänkbar smitta. De startade snabbt upp den krisorganisation som krävs för att begränsa och bekämpa smittan.
Belgien och Tjeckien har lyckats bekämpa smittan. Vi i Sverige använder i vårt arbete de modeller som de har utvecklat för att begränsa och förhoppningsvis utrota smittan från vårt land. Men det kommer att ta tid. Det har i dag gått lite mer än tre veckor sedan det första positiva fallet. I Belgien tog det nästan två år innan landet förklarades fritt från svinpest.
Vi ska lära av andra länder. Under förra veckan hade vi besök av tre experter från andra medlemsstater som tillsammans med EU-kommissionen var här för att ge stöd och hjälp. De berömde våra myndigheter för att ha agerat helt i enlighet med den tillgängliga kunskap som finns för att ha störst chans att bekämpa sjukdomen.
Herr talman! I berörda kommuner ligger en nära 100 000 hektar stor zon med långtgående restriktioner. Det är restriktioner som behöver följas om vi ska kunna slå ut smittan innan den sprider sig. Men samtidigt skapas mycket oro och problem i lokalområdet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om den afrikanska svinpesten
Den 11 september besökte jag Fagersta och gjorde besök inom flera områden. Jag talade med bland annat grisproducenter, skogsentreprenörer, lantbrukare, kommunala företrädare, myndighetspersoner, jägare och skogsägare. Jag är glad att kunna konstatera att man lokalt sluter upp kring det gemensamma arbetet. Varje dag görs stora och goda insatser i restriktionsområdet för att bekämpa smittan. Jag vill tacka var och en som har varit med och dragit sitt strå till stacken.
Arbetet börjar ge resultat. Jordbruksverket och SVA har identifierat vad de kallar för ett kärnområde, det vill säga det område inom vilket smittan troligtvis startade. Att kunna isolera kärnområdet är ett första steg mot en snar återgång till ett normaltillstånd i större delar av området. Därför ska området på sikt avgränsas med stängsel och naturliga barriärer för att hålla smittade vildsvin inne och osmittade djur ute. Därefter kan myndigheterna på sikt ha möjlighet att ändra restriktioner utanför kärnområdet och tillåta vissa verksamheter.
Med ihärdigt och hårt arbete på alla nivåer och ett engagerat civilsamhälle kan vi bli helt fria från smittan. Vi är på rätt väg.