EU-politisk partiledardebatt

Herr talman! I lördags var det precis 30 år sedan Berlinmuren föll. Järnridån och kallt krig gav vika, och i stället växte ett ökat samarbete i Europa fram - ett historiskt samarbete. Och just i dag för 25 år sedan gick svenskar till vallokaler över hela landet i en folkomröstning om EU-medlemskap. Inför den omröstningen var Sverige ett land av debatt. På kavajslag och stötfångare kunde man läsa antingen "Ja till Europa" eller "Nej till EU". Vår tillhörighet som européer var inte självklar för alla. Sverige hade sluppit de krig som plågat resten av Europa. Vi såg oss kanske mer som skåningar, stockholmare eller svenskar än som en del av kontinenten. Samtidigt var och är EU ett unikt fredsprojekt där länder blir starkare genom utbyte och handel.

Herr talman! I dag för 25 år sedan röstade en majoritet för att Sverige skulle gå med i Europeiska unionen. Det känns därför extra passande att just i dag för första gången ha möjlighet att presentera regeringens EU-politiska deklaration.

EU-politisk partiledardebatt

Jag vill delge er regeringens syn på Europeiska unionen och presentera de fem viktigaste prioriteringarna under kommande år. Den politiska debatten om EU handlar inte längre om ja eller nej, för eller emot. Nu diskuterar vi i stället sakfrågor, samhällsproblem och Sveriges roll i unionen.

Även om det går att tycka olika i de frågorna ska vi veta det här: Ett sammanhållet EU är vår bästa tillgång när omvärlden är orolig, ett öppet EU är Sveriges bästa verktyg för fler jobb och ekonomisk utveckling och ett enat EU är den bästa garanten för fred.

Herr talman! Medlemskapet i Europeiska unionen är ett fundament för Sverige. Det är avgörande för vår ekonomi, vår säkerhet och vår röst i världen. Sverige är ett exportland, och 70 procent av alla varor som vi exporterar - papper, bilar, elektronik - går till andra länder i Europa.

Sverige har i dag ett starkt inflytande i EU. Vår röst hörs. Det vi gör har betydelse. Men ibland har det också uppfattats som att Sverige tvekat för mycket inför EU-samarbetet, och det har inte alltid tjänat våra intressen. Vår möjlighet att påverka EU:s beslut, inriktning och utveckling är av fundamental betydelse för att värna våra nationella intressen. Sveriges utgångspunkt ska vara att vi fullt ut deltar i EU-samarbetet och är aktiva i utformningen av alla dess delar på ett sätt som värnar svenska intressen.

Sverige ska vara pådrivande inom frågor som vi prioriterar. Vad innebär det? Jo, att de andra länderna ska veta att Sverige går att räkna med. Vi kan välja att stå utanför ibland, som med eurosamarbetet. Det valet ligger fast, men huvudregeln är att Sverige ska använda möjligheten att påverka EU eftersom det är ett grundläggande nationellt intresse. Vi tar vår chans att förbättra unionen. Det är därför regeringen vill att Sverige ska gå med i EU:s åklagarmyndighet, att vi ska fortsätta engagera oss i det fördjupade försvarssamarbetet, att vi ska göra mer i EU för att bekämpa brott och att vi ska överväga möjligheten till medlemskap i bankunionen.

Vi i Sverige försöker alltid få genomslag för våra idéer. Vi skapar nya allianser men vet samtidigt att i ett samarbete krävs det kompromisser därför att alternativet till samarbete är slutenhet och nationalism - någonting som vi kan se den yttersta konsekvensen av på Europas krigskyrkogårdar.

Herr talman! För att förbättra samarbetet anser regeringen att de fem viktigaste frågorna för EU:s arbete kommande år är: demokrati och rättsstaten, klimatet, jobb, migration och säkerhet.

Låt mig börja med själva grunden för allt vårt arbete i unionen. Alla medlemsstater har kommit överens om några grundläggande värderingar, bland annat människors lika värde, demokrati och rättsstatsprincipen.

Efter murens fall var Europa en kontinent av optimism. Känslan var att friheten och demokratin inte kunde hejdas. I dag är läget annorlunda. I några medlemsländer hotas det oberoende rättsväsendet, mediers frihet och universitetens självständighet. Det skadar hela unionen. Även om länder kan ha olika uppfattningar i sakfrågor och behöver kompromissa måste alla respektera de grundläggande värderingar som samarbetet bygger på - både för att vår kontinents historia visar vad som kan ske när vi blundar för grundläggande mänskliga rättigheter och för att hela EU-samarbetet annars blir urvattnat. Förtroendet mellan länder urholkas, investeringar uteblir, handeln minskar och jobben riskeras.

Sverige kommer aldrig att kompromissa om människors lika värde, demokrati och rättsstaten, och det behöver vi i EU se till att inte heller resten av Europa frestas att göra.

Herr talman! Att leda klimatomställningen är en gigantisk möjlighet för Europa. Ingen människa och inget företag eller land klarar av att ställa om på egen hand. Så enkelt är det. Här behövs det som i grunden är EU:s paradgren, nämligen samarbete. EU ska leda omställningen, inte bara för att det är en skyldighet gentemot våra barn utan också för att stärka våra länder. När våra medlemsländer leder omställningen med innovationer och forskning har våra företag också klimatsmarta lösningar som en hel värld efterfrågar.

Det här skapar miljönytta i importländerna, förbättrar de exporterande ländernas ekonomi och innebär fler jobb i Europa och mer pengar till välfärd. Det stärker EU:s ställning när vi visar att en rättvis klimatomställning är möjlig. Häri ligger möjligheten. En klimatomställning nu bidrar till fler jobb och en starkare välfärd i dag och i framtiden. Sverige ska därför driva på för en klimatlag på EU-nivå. Vi ska också arbeta för en skärpning av övrig klimatlagstiftning och för att en allt större del av EU-budgeten ska gå just till klimatomställningen.

EU:s mål för minskade utsläpp till 2030 ska skärpas så att ambitionen är i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål, och EU ska nå nettonollutsläpp senast 2050. EU ska ta möjligheten att leda omställningen av det enkla skälet att vi människor, våra företag och klimatet tjänar på detta.

Herr talman! Mäns och kvinnors vardag, liv och arbetsvillkor ska förbättras genom EU. Ett sätt är att samarbetet ska bidra till fler jobb. För att det ska vara möjligt i en allt hårdare tid av global konkurrens behöver EU en modern och hållbar industripolitik som bygger på handel och inre marknad snarare än på protektionism. Men EU ska inte bara ha fler jobb, utan vi ska ha sjysta jobb. Om du jobbar i Sverige ska svenska regler följas. Så är det bara. Lönedumpning och osund konkurrens ska bort.

Jag är stolt över Sveriges framgångar när det gäller sjysta jobb. Nu fortsätter vi. Principerna i den sociala pelaren ska efterlevas, och Sverige ska fortsätta leda arbetet för en tryggare arbetsmarknad. Regeringen ska arbeta för en nollvision inom EU vad gäller dödsolyckor i arbetet. Vi vill ha en lagstiftning som förbjuder cancerframkallande ämnen i arbetslivet.

Vår nordiska arbetsmarknadsmodell ska värnas. Den är bäst i världen. Nu när ett initiativ gällande minimilöner diskuteras på EU-nivå måste den nordiska modellen respekteras. Genom en modern industri, fler jobb med sjysta villkor och en stark nordisk modell får vi ett EU som förbättrar människors vardag på riktigt.

Herr talman! Under flyktingkrisen 2015 blev en sak uppenbar: Migrationen måste vara ett gemensamt ansvar för EU:s medlemsländer. EU har inte klarat av detta. Det har gjorts flera försök att nå en uppgörelse om flyktingpolitiken, men få framsteg av betydelse har nåtts. Det är djupt otillfredsställande.

I slutänden kommer alla att behöva kompromissa. Men vi måste arbeta brett. Vi måste arbeta utanför EU:s gränser med att bidra till fred och utveckling så att färre tvingas söka sig till Europa på farliga vägar. Vi måste arbeta vid EU:s gränser för att knäcka den hänsynslösa människosmugglingen, rädda liv och ha kontroll över våra gränser. Vi måste arbeta innanför EU:s gränser för en jämnare fördelning av de människor som enligt asylrätten har skäl att stanna. Om några medlemsstater vägrar att ta sitt ansvar ska det kosta. Bara genom gemensamt ansvar kan EU hitta en väg framåt.

Herr talman! I Sverige bekämpas kriminaliteten med samhällets fulla kraft mot dagens organiserade brottslighet. Vi känner inga gränser. Internationella stöldligor står enligt polisens bedömning för hälften av alla bostadsinbrott. Och vapen som smugglas in i unionen används vid skjutningar i svenska storstäder.

Regeringen kommer därför att ta nya steg för att fördjupa EU-samarbetet mot gränsöverskridande brottslighet och terrorism. Vi ska vara med där vi kan. Regeringen vill stärka de europeiska polisiära och straffrättsliga samarbetena Europol och Eurojust. Vi måste bli bättre på att samarbeta om polisiära underrättelser, bevisinsamlingar och förundersökningar. EU:s lagstiftning mot sprängämnen behöver skärpas. Och säkerheten vid EU:s yttre gräns behöver höjas genom biometrisk verifiering så att vi kan veta vilka som passerar. Så får vi en tryggare union och ett tryggare Sverige.

EU ska också bidra till en säkrare värld utanför unionen. När antidemokratiska krafter spänner musklerna behövs EU som en stark röst för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Det finns goda exempel: sanktionerna mot Ryssland, det östliga partnerskapet och insatserna mot pirater vid Afrikas horn. Men alltför ofta saknas EU:s röst i världspolitiken. Vi borde kunna bättre.

Att samarbetet på utrikesområdet utgår från enighet kan vara en styrka. Men i praktiken kan det ibland vara en hämsko. Ett exempel är att EU ibland misslyckas med att göra gemensamma uttalanden om mänskliga rättigheter i globala forum som FN, eftersom något eller några länder har valt att blockera. I syfte att stärka EU:s röst i omvärlden bör vi därför titta på möjligheten att gå över från krav på enhälliga beslut till kvalificerade majoritetsbeslut inom vissa områden av utrikespolitiken, utan att göra avkall på varje lands rätt att själv besluta om sin säkerhetspolitiska linje. Det gäller frågor som rör mänskliga rättigheter och internationella konflikter.

Herr talman! Storbritannien är på väg att lämna unionen. Samtidigt vill länder som står utanför vara med i samarbetet. Det finns ibland en oro över att EU går för fort fram, att vi inte är redo att ta in fler medlemmar.

Mycket har hänt sedan den förra utvidgningen. Det måste vi ta hänsyn till. Vi har samtidigt goda skäl att fördjupa samarbetet med våra grannländer. Om EU inte är närvarande tar andra makter det utrymmet. Här är möjligheten att på sikt bli medlem viktig. Regeringen stöder tanken på översyn av hela utvidgningsprocessen. Processen för medlemskapsförhandlingar måste vara strikt. Alla krav som ställs ska vara helt uppfyllda och fortsätta efterlevas när ett land väl har accepterats som medlem. Det ska alla vara trygga med. Så bygger vi ett starkare samarbete.

Herr talman! Vi är många som minns novemberdagen för 25 år sedan då vi sa ja till det europeiska samarbetet. Men det är också många som inte vet annat än att Sverige är medlem i EU. De har lärt sig om vår folkomröstning på historielektionerna, har studerat utomlands med hjälp av Erasmus eller har säsongsarbetat i ett annat land och ser sig kanske som just européer.

Sverige sa ja för 25 år sedan. Vi ser kraften av EU-samarbetet i dag. Vi har redan gått från krig och konflikter till fred och sammanhållning. Det är någonting att vara stolt över. EU har förbättrat människors liv. Medlemskapet har stärkt våra länder. När vi i EU väl bestämmer oss sätter vi en standard för resten av världen, som i arbetet mot farliga kemikalier.

Nu ska vi ta nästa steg. Vi ska leda klimatomställningen, fortsätta fredsarbetet och stärka samarbetet. Sverige ska framför allt fortsätta samarbeta i EU för att förbättra människors vardag och människors liv, både här hemma och i resten av Europa.

(Applåder)

Herr talman! Moderaterna har varnat från dag ett för att EU:s sociala pelare är ett hot mot den svenska modellen. Vi läste nämligen EU-kommissionens officiella dokument, och vi lyssnade när kommissionens ordförande talade om krav på europeiska minimilöner, krav på europeisk föräldraförsäkring och krav på europeisk sjukpenning. Socialdemokraterna avfärdade alla varningar, de från höger och de från vänster. Stefan Löfven anklagade mig för att fara med osanning. Sverige skulle tvärtom vara med och leda arbetet. Den svenska regeringen bjöd in till eget EU-toppmöte. Stefan Löfven sa: "Vi ska vara väldigt stolta."

Det här är egentligen en ganska tragisk historia. Ett svenskt parti som har en tidigare fackföreningsledare som partiledare blir drivande för ett projekt som hotar den svenska modellen. Den tillträdande kommissionen lovar nu att driva igenom bindande lagstiftning för europeiska minimilöner inom 100 dagar. LO och Svenskt Näringsliv krokar arm på DN Debatt och säger: "Den svenska kollektivavtalsmodellen står . inför ett allvarligt hot." De kräver att regeringen, som finns mitt emot mig här i salen, agerar nu.

Moderaterna och Kristdemokraterna gör allt vi kan för att stoppa ett sådant direktiv. Vi jobbar hårt i EU-parlamentet för att skydda Sverige från klåfingrighet och för att, som statsministern säger, den svenska och nordiska modellen ska respekteras.

Min fråga till Stefan Löfven är: Vad gör egentligen Socialdemokraterna?

(Applåder)

Herr talman! Vi börjar med fakta, och det är ett faktum att frågan om minimilöner har diskuterats i många år, långt före den sociala pelaren. Reglerna om föräldraförsäkring fyller snart 30 år, om jag kommer ihåg rätt. Det är frågor som har funnits långt tillbaka och som har diskuterats länge.

Jag är väldigt stolt över den sociala pelaren. Jag är stolt över att alla EU:s medlemsländer går samman och säger: För det första ska vi, var för sig och utifrån våra villkor och våra regler, se till att öka jämlikheten för tillträde till arbetsmarknaden, så att fler människor kommer i arbete. För det andra ska vi se till att villkoren på den arbetsmarknaden är goda och att det finns sjysta jobb. För det tredje ska vi se till att öka den sociala tryggheten när man inte kan arbeta på grund av att man är sjuk eller arbetslös.

Vilken av de frågorna tycker Moderaterna är sämst? Vi jobbar stenhårt för bra villkor. Det ska vara en öppen och bra marknad där man kan flytta företag och sälja varor och tjänster. Men den marknaden måste vara av det slaget att löntagarna känner trygghet. När löntagarna inte känner trygghet är det dåligt för dem själva, men det försvagar också hela marknaden. Någon gång måste också högerpartier förstå att det är löntagarna som utför jobbet. Det är de som bygger välfärden. Det är inte partier. Det är varken Kristersson eller jag som gör det. Det är löntagarna. De ska ha sjysta villkor. Det kan inte vara så svårt.

Det ska vara lika lön för lika arbete. Det var därför vi såg till att ändra utstationeringsdirektivet. Nu gäller dessa regler när man kommer hit, och svenska fackföreningar kan stå upp för kollektivavtalen så att vi inte får lönedumpning. Här hemma tog vi bort lex Laval av samma skäl.

Vi socialdemokrater tänker fortsätta så här, Ulf Kristersson, för vi står på löntagarnas sida. När ska ni välja att göra detsamma?

(Applåder)

Herr talman! Med all respekt var detta inte ett ögonblick ett svar på den fråga som jag ställde. Jag ställde den mer exakt och precist. Vad kommer Socialdemokraterna och den svenska regeringen att göra i faktisk handling för att de hot inte ska genomföras som LO och Svenskt Näringsliv i går pekade på vad gäller kommissionens kommande förslag?

Herr talman! Det handlar inte om vad vi kommer att göra utan vad vi redan gör. Vi ska slå vakt om den nordiska modellen, vår avtalsmodell. Därför säger vi exakt samma sak: Vi ska inte ha direktiv på detta område. Den dialogen är redan igång.

Vi måste också förstå att resten av Europa vill ha sjysta villkor på sina arbetsmarknader. Jag tycker att det är rätt att man eftersträvar det. Men det ska inte ske på bekostnad av den svenska modellen. Vi har världens bästa lönebildningssystem, inte bara Europas bästa. Det ska inte förstöras. Jag hoppas att moderater, socialdemokrater och alla andra partier i Sveriges riksdag hjälps åt i denna fråga. Det vore bra.

Det vore också bra om vi kunde hjälpas åt att fundera på andra sätt att förstärka löntagarnas villkor, så att vi har en arbetsmarknad som präglas av sjysta jobb och inget annat.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade tänkt tala om något helt annat, men jag blir provocerad av statsministerns totala brist på förmåga att svara på enkla konkreta frågor i dessa debatter. Jag upprepar därför Ulf Kristerssons fråga men ställer den möjligen på ett lite annat sätt.

Låt mig återge vad statsministern sa: Den nordiska modellen måste respekteras. När statsministern sedan svarar på Ulf Kristerssons fråga talar han om vad han tycker, vad som är bra och vad som är dåligt, men han svarar inte på frågan vad regeringen gör och vad den tänker göra. Om statsministern vill att den nordiska modellen ska respekteras ställer jag frågan: Hur ska statsministern se till att den nordiska modellen respekteras? Kan statsministern här och nu garantera att den nordiska modellen respekteras?

Herr talman! Jag tar det igen. Vi ska inte ha direktiv på detta område. Detta budskap är väldigt tydligt till EU-kommissionen och alla andra runt om i EU. Det är inte ett direktiv som behövs utan en annan reglering. Det viktiga är att åstadkomma sjysta villkor på hela den europeiska arbetsmarknaden. Det är många som längtar efter det, och jag tycker att vi ska hjälpa dem till det. Jag förstår att Sverigedemokraterna kanske inte är intresserade av det, men det är vi. Vi är helt upptagna av det.

Samtidigt måste vi bevara vår kollektivavtalsmodell. Det går att införa en reglering som inte gör skada på den svenska kollektivavtalsmodellen. Den ska gälla. Stater ska inte lägga sig i lönebildning i Sverige, utan det ska parterna göra. Och det går att göra så. Det vore bra om också Sverigedemokraterna i sina forum ägnade sig åt löntagarnas villkor, hur de kan förbättras samtidigt som vi behåller den svenska avtalsmodellen. Det är fullt möjligt.

Herr talman! Här är det inte fråga om att staten ska lägga sig i svensk lönebildning utan om att Bryssel ska göra det, vilket är än värre.

Jag ställer frågan igen: Hur?

Herr talman! Jag svarar på samma sätt som jag har gjort förut. Om det svaret inte har framgått lär vi få stå här länge utan att Åkesson förstår. Det får nog falla på honom.

Herr talman! Den europeiska unionen ska göra rätt saker. På det sättet blir det en handlingskraftig, vass och framtidsorienterad union. EU ska arbeta offensivt med frågor som är gränsöverskridande, såsom miljö och klimat, gränsöverskridande brottslighet, migration och handel, men inte med frågor som bäst hanteras på nationell nivå eller kanske inte ens där utan mellan arbetsmarknadens parter.

Jag är nu den tredje personen som lyfter upp den sociala pelaren. Vi gör inte detta för att vi tycker att det är roligt att debattera, utan vi gör det av omsorg om den svenska modellen som har varit en föregångare för Sverige under väldigt lång tid.

Vid valet till Europaparlamentet bedyrade statsministern och Socialdemokraterna att det inte skulle utgöra någon risk för den svenska arbetsmarknaden om man harmoniserar de sociala frågorna genom pelaren. Trots detta varnade många av oss för motsatsen. I går varnade parterna, såväl arbetstagarsidan som arbetsgivarsidan, för just detta. Nu har vi facit. Frans Timmermans, socialdemokraternas egen kandidat till posten som kommissionsordförande, gick redan i slutet av april ut och sa att det behövs en minimilön i EU. Den tillträdande kommissionen har nu blivit så charmad av europeiska socialdemokrater att den har lovat att lägga fram ett förslag redan under våren.

Jag undrar: Vad trodde Socialdemokraterna egentligen att den sociala pelaren skulle leda till? Ska Socialdemokraterna ägna de kommande fem åren till att säga nej till allt konkret och skarpt innehåll som kommer att läggas fram inom den sociala pelaren? Socialdemokraterna var ju själva med och drev fram den. Hade det inte varit bättre att tänka efter före och inse att sociala frågor och saker som läggs på EU-nivå också leder till skarpa och konkreta lagförslag?

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att Annie Lööf inleder på ett bra sätt. Det handlar precis om att göra rätt saker på rätt nivå. Men det gäller att inte blanda ihop korten. Frågorna om minimilöner, föräldraförsäkring och annat har varit uppe för diskussion långt innan den sociala pelaren över huvud taget diskuterades. Sådana frågor kan komma när som helst. Förslag av olika slag kan komma från kommission precis när som helst.

Som jag sa syftar den sociala pelaren till att skapa ett jämlikt tillträde till arbetsmarknaden. Det handlar om utbildningsfrågor och jämställdhetsfrågor. Det handlar också om att det ska vara sjysta villkor på arbetsmarknaden. Det tycker jag är bra och säkert. Arbetsmiljön måste vara bra. Om man inte kan jobba ska det finnas en rimlig social trygghet. Det är bra för löntagarna; det är de som bär fram välfärden.

I inget av dessa fall står det att beslut här ska fattas på EU-nivå i Bryssel. Gå in på kommissionens hemsida och titta på uppföljningen av den sociala pelaren! Där kan man se alla dessa punkter uppräknade. Man kan också se en scoreboard där länder jämförs och man kan se vilka som har kommit längst. Hela poängen är att länder får göra som de vill i just dessa frågor. Det ligger på länderna.

Jag fick en fråga om minimilöner. Jag känner Frans Timmermans något bättre. Jag träffar honom regelbundet liksom även de andra socialdemokratiska företrädarna. Det är sant att de vill ha drägliga löner på hela den europeiska arbetsmarknaden. Det vill jag också. Men jag säger lika tydligt till Frans Timmermans eller vem det vara månde: I Sverige har vi världens bästa lönebildningssystem. Ni tittar ju faktiskt på oss och undrar hur vi kan klara av det vi gör, det vill säga leverera reallöneförbättringar och produktivitetsförbättringar i 20 år på raken, och ha så få konflikter. Jag säger då att det beror på vår kollektivavtalsmodell. Den ska ni inte ge er på. Skapa gärna regler om lika löner för lika arbete, men ge er inte på vår modell.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-politisk partiledardebatt

(Applåder)

Herr talman! Det är ju faktiskt inte bara vi partiledare som ställer frågor till Stefan Löfven, utan det gör även arbetsmarknadens parter. Såväl LO som PTK och Svenskt Näringsliv har sagt att detta kan innebära en dolkstöt för den svenska modellen.

Jag har förstått vad den socialdemokratiska önskedrömmen med den sociala pelaren består av. Statsministern brukar hävda att det är en deklaration med ett innehåll som är viktigt för hela unionen. Men när man lyfter upp frågor som inte är gränsöverskridande till europeisk nivå öppnar man samtidigt Pandoras ask för att konkreta lagförslag, direktiv och förordningar också läggs på bordet.

Ska Socialdemokraterna de kommande fem åren arbeta för att säga nej till allting som läggs fram för att man nu har öppnat Pandoras ask? Förslaget om att införa en minimilön på EU-nivå visar de konkreta effekterna på ett väldigt tydligt sätt. Är det inte dags att Stefan Löfven erkänner att han och Socialdemokraterna hade fel och att man faktiskt öppnade Pandoras ask och nu inte riktigt vet vilka förslag som kommer att läggas på bordet inom den sociala pelaren?

(Applåder)

Herr talman! Eftersom det redan innan den sociala pelaren över huvud taget diskuterades framfördes krav om minimilöner i Europa är det inte den sociala pelaren som har åstadkommit den diskussionen. Den åstadkoms av det enkla skälet att för många löntagare på europeisk arbetsmarknad har för dåliga villkor. Det är helt rimligt att även italienska, portugisiska, rumänska och andra löntagare runt om på kontinenten vill förbättra sina villkor. Vad vi säger till dem är: Gör det - vi ska stötta er! Men ni ska inte göra det genom att förstöra världens bästa lönebildningssystem: den svenska kollektivavtalsmodellen.

Jag träffade parterna förra veckan, bland annat av det här skälet. Vi är helt överens. Vi ska samarbeta. Nu ska vi se till att alla partier i Sveriges riksdag för fram samma budskap till EU och Europa: Rör inte vår kollektivavtalsmodell! Vi kan göra det bra för löntagarna ändå.

(Applåder)

Herr talman och statsminister Löfven! För några veckor sedan rullade de turkiska stridsvagnarna in i norra Syrien. Vapnen riktades mot de kurder, kristna och araber som gjorde jobbet när man besegrade Islamiska staten. Det vi ser är en omfattande etnisk rensning och en terror mot befolkningen i norra Syrien.

Samtidigt har Europeiska unionen mycket nära förbindelser med Turkiet. Mycket stora summor betalas ut till Turkiet, både inom ramen för det flyktingavtal som man har och inom ramen för det föranslutningsstöd som finns; Turkiet är fortfarande i formell mening kandidatland till Europeiska unionen.

När detta föranslutningsstöd har granskats har det visat sig att det till exempel har gått till militärfordon i Turkiet. Det har gått till att befästa den gräns där syriska flyktingar inte har skyddats utan har blivit beskjutna när de sökt skydd. Dit har våra skattepengar gått.

Statsministern är väl medveten om att en hel del av pengarna går till den turkiska staten. Min fråga till Stefan Löfven är: Är det rimligt att svenska skattepengar ska gå till en militär som bedriver etnisk rensning i norra Syrien?

Herr talman! Jag instämmer naturligtvis i Jonas Sjöstedts beskrivning av det som hände i norra Syrien. Det var fel, och det är därför Sverige och EU har uttalat att det icke är acceptabelt. Det är helt enkelt ett brott mot internationell rätt. Där har vi varit tydliga.

Men det är också så att detta är ett exempel där det tog för lång tid. Det är därför jag nu tar upp frågan att vi vill pröva möjligheten att i några frågor i utrikespolitiken fatta beslut med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet. Här kunde något eller några länder blockera EU:s uttalande gentemot Turkiet under några dagar. Det var inte bra.

Jonas Sjöstedt nämner två olika stöd. Naturligtvis ska allt stöd granskas och revideras. Görs det några fel ska de självklart rättas till. Det är inte så att pengarna ska gå till de ändamål som Jonas Sjöstedt beskrev. Det är inte tanken.

För flyktingarnas del kan det, vilket jag har beskrivit många gånger, vara fråga om barnens skolor, förnödenheter, bostäder och möjligheter till utbildning som syftar till att människor ska kunna arbeta och försörja sig så gott det går under sådana omständigheter - allt det som stöder flyktingarna. Den allra största delen av pengarna går till olika organisationer. En del går till lokala myndigheter för att man över huvud taget ska möjliggöra exempelvis ett skolbygge. Man får då först redovisa vad pengarna ska användas till. Sedan betalas de ut. Jag tycker att det är en bra ordning.

Föranslutningsstödet från EU till Turkiet har dragits ned rejält. Det vet Jonas Sjöstedt. Men en del av det är kvar. Syftet är i första hand att det ska användas till att stötta ett civilsamhälle och den typen av organisationer för att Turkiet den dag det blir aktuellt - nu är den dagen väldigt långt borta - skulle kunna delta i det europeiska samarbetet. Stödet ska inte gå till tanks eller vapen.

Herr talman! Jag tackar statsminister Löfven för svaret.

Jag menar att det blir en form av dubbla budskap från EU:s sida när man i allmänna ordalag fördömer Turkiets inmarsch samtidigt som pengarna fortfarande betalas ut. Det skickas ett offentligt budskap, men även ett indirekt budskap: Vi kommer inte att gå emot er när det känns på det ekonomiska området.

Då menar jag att man inte har gjort det som krävs. Jag menar att regeringen borde kräva att föranslutningsstödet upphör så länge turkiska soldater befinner sig på syrisk mark. Varför gör inte regeringen det?

Herr talman! Jag konstaterar i alla fall att Sjöstedt inte kräver att stödet till flyktingarna ska dras in. Det gläder mig. Det vore tråkigt om det vore så. Det är precis här det blir fel, enligt min uppfattning. Om man har en uppfattning om den turkiska statsledningen och sedan säger till flyktingarna att man drar in stödet till deras bostäder, mat för barnen och så vidare har man dragit fel slutsats.

Jag kan förstå frågeställningen vad gäller föranslutningsstödet. Men som jag sa går det också till saker som vi har nytta av. Vi har glädje av en utveckling i Turkiet på civilsamhällssidan och en demokratisk utveckling där. Man får pröva från fall till fall vad som är rimligt. Men stödet ska inte gå till tanks eller vapen - det är min bestämda uppfattning.

Herr talman! I vårens valrörelse och i flera debatter före den lovade Stefan Löfven svenska folket att det inte skulle bli någon ny a-kassa på EU-nivå. Vi lämnar nu alltså minimilönerna och rör oss till a-kassan. Det skulle inte bli någon ny lagstiftning eller nya avgifter. Den svenska modellen skulle värnas. Både vi och andra skulle få utforma en egen arbetsmarknads- och socialpolitik.

Vi vet nu att det inte var sant. Flera lagförslag har redan antagits, och kommissionen ligger i startgroparna med nästa socialpolitiska power grab: den europeiska a-kassan. Det är lätt, lika lätt som i våras, att se vartåt det lutar: ett permanent system för överföring från länder som Sverige och Danmark till länder som Grekland och Spanien.

Eftersom Socialdemokraterna i våras var så glasklara med att det inte skulle bli så här röstade de såklart nej när frågan var uppe, eller hur? Tyvärr inte. Faktum är att Socialdemokraternas ledamöter inte ens klarade av att rösta nej. De valde att avstå. Heléne Fritzon, som ansvarar för den sociala pelaren i den socialdemokratiska gruppen, hade utmärkta chanser att sätta stopp eller åtminstone säga ifrån kraftfullt. Hon gjorde ingetdera.

Det var alltså inte något löfte från Socialdemokraternas sida. Det var bara ett Löfvenlöfte - något som sägs före valet och som sedan inte gäller efter valet.

Jag vill gärna i denna kammare säga vad jag tycker att detta är: ynkligt. Så kan man inte göra.

Hade det inte varit både hederligare och mer demokratiskt att berätta det här före valet och att inte vifta undan det när vi varnade för exakt detta?

(Applåder)

Herr talman! De svenska a-kassorna finns kvar och ska finnas kvar. De tjänar ett gott syfte.

Detta är en fråga som det runt om i Europa säkert finns olika uppfattningar om hur man ska lösa. Jag tycker att det är bra att man runt om i Europa ser till att arbetstagare och löntagare som av en eller annan orsak inte kan arbeta har en social trygghet. Det är bra för dem, men det är också bra för oss. Vi måste förstå det. När villkoren förbättras i andra länder blir det bättre för konkurrensen för våra företag. Det här är i grunden en bra ansats som inte behöver innebära att vår a-kassa förstörs, försämras eller inte kan vara kvar.

Det ärende där de socialdemokratiska ledamöterna deltog i röstningen var mycket bredare, vilket Ebba Busch Thor säkert mycket väl vet. Detta var bara en del - därav nedläggningen av rösterna.

Vi står inte upp och trycker på för någon europeisk a-kassa som skulle försvåra eller omöjliggöra de svenska a-kassorna. Det är precis samma som för den lönebildningsdiskussion som vi hade förut. Det är en del av vår modell.

Jag tycker att det är bra att vi har den modellen att löntagarna kan ha sina arbetslöshetskassor. Det är det bästa för arbetsmarknadens funktionssätt. Det kan finnas många förslag på europeisk nivå. Det kommer säkert att dyka upp ett och annat till.

En del förslag som dyker upp och vi får höra om är sådant vi tycker är bra. Det kan vi göra tillsammans i EU. För en del kommer vi att säga: Nej, det här är inte rätt. Det kommer inte att skapa tillräckligt bra villkor för svenska intressen, och då säger vi ifrån. Sådan är lönebildningsmodellen, och det gäller för a-kassan.

Herr talman! Känner ni hur det blåser i salen? Det är vinddraget från en kappa som vänder just i detta nu i kammaren.

I valrörelsen inför EU-valet var löftet från Socialdemokraterna: Ingen a-kassa på EU-nivå. Nu hör vi glidningen i retoriken från statsminister Stefan Löfven: Ingen a-kassa på EU-nivå som påverkar den svenska a-kassan på något sätt. Men det var inte det löfte som gavs när vi varnade och lyfte upp våra farhågor.

Så sent som i oktober säger Heléne Fritzon med de andra ledande socialdemokraterna inte nej till ett förslag där Europaparlamentet ska ha en åsikt till kommissionen om just huruvida vi ska ha en a-kassa på EU-nivå eller inte.

Herr talman! Innebär det alltså att Socialdemokraterna har ändrat sig och är öppna för detta på EU-nivå?

Herr talman! Svaret är nej. Känner kammaren den iskalla vinden av högerkonservatism?

(Applåder)

Vad jag säger, herr talman, är att jag förstår mycket väl att andra löntagare runt om i Europa också vill ha en trygghet om de inte kan arbeta. Hur ska det bli med deras försörjning? Att de strävar efter det tycker jag är fullt naturligt, och vi ska ge dem allt stöd för detta. Det skulle vara bra om Kristdemokraterna också uttryckte det.

Vi ska hjälpas åt att se till att alla löntagare runt om i Europa får en dräglig tillvaro i den stund de inte kan arbeta eller när de söker ett annat arbete så att de också då kan försörja sig. Men vi ska också hjälpas åt att se till att den svenska a-kassan blir kvar. Det kanske vi kan skaka hand på.

(Applåder)

Herr talman! Nu har vi haft meteorologer i kammaren, så det gäller att hålla i hatten! Nu kommer här en liberal som tror på det europeiska samarbetet. Vi har trott på det i många år.

Här möter vi lite ångestladdade inlägg. Man är orolig över att Europa har ambitioner och också sociala ambitioner. För oss liberaler är inte det konstigt. Vi valde att stödja inriktningen om icke-förpliktigande tankar om en social pelare.

Vi tror att om Europa ska fortsätta att vara denna starka hamn för demokratier i en svår värld måste vi jobba mer tillsammans på varje område. Det måste göra skillnad för enskilda människor. Vi liberaler tror att saker och ting hänger samman.

Den utsatthet och den fattigdom som vi ser i vissa europeiska länder ligger bakom och driver på den brottslighet som vi kan se och som vi alla känner en sådan förtvivlan inför. Det handlar om internationella stöldligor, människohandel och narkotikaprofitörer. Det är personer som lever på att sälja vapen och död.

Ska vi motverka detta krävs det självklart enorma satsningar på det europeiska polisiära samarbetet, som vi liberaler gärna driver på. Men man måste också se vad som är orsak till detta. Det finns en poäng med att man försvarar den sociala pelaren i det avseendet. Dock vill Liberalerna gärna föra till protokollet att den svenska partsmodellen bör värnas.

Stefan Löfven har allt stöd i detta sammanhang för att se till att det han nu säger blir sant. Jag har dock en fråga till statsministern. Vi ser fram emot detta Europa som har gett oss så mycket och som fortsätter att leverera mer trygghet för utsatta medborgare. Men vi måste ändå göra mer för att bekämpa brotten.

Jag gläder mig över den positiva ansats som nu finns att förstärka det polisiära samarbetet och åklagarsamarbetet men också straff- och processrätten. Vad tänker regeringen konkret ta för steg på detta område i det närmaste?

Herr talman! Jag lyssnade tacksamt på synen på den sociala pelaren. Jag delar den uppfattningen. Den kommer att ha stor betydelse för synen på EU överlag bland allmänheten, och det är viktigt.

Det finns några saker som vi vill göra. Vi vill stärka samarbetet inom Europol. Jag besökte Europol i våras - jag tror att det var i mars eller april - i Haag. Där ser man väldigt tydligt hands-on hur samarbetet gynnar Sverige. Det handlar om utbyte av information och direktkontakt via svenska sambandsmän i Haag som ser till att vi får del av information.

Vi kan bli bättre på förundersökningar och informationsinhämtning. Det kan gälla brottslighet i EU och Europa men också att inhämta information om det som har skett när det gäller terrorister i Irak och norra Syrien.

Vi kan också utveckla mer samarbete inom Eurojust så att man på åklagarsidan kan göra mer. Vi vill nu utreda Eppo. Vi menar att vi nog bör gå med i den. Den riktar sig mot fusk med EU-bidrag. Där vill vi utreda om Sverige kan vara en del av denna myndighet.

Vi får snart utredningen om bankunionen. Då får vi se analysen av den. Det är egentligen ett euroforum. Men vi vill ändå pröva möjligheten att vi också ska vara medlem i bankunionen.

Vad gäller gränserna drivs frågan, och det ska snart implementeras bestämmelser vad gäller EU:s yttre gräns. Den biometriska verifieringen tycker vi är bra. Vi vill skynda på den så mycket som möjligt. Vi säger också att vi skulle kunna ha samma typ av verifiering även om man åker inne i EU för att veta hur människor rör sig och vilka som har rört sig mellan länder och så vidare.

Det finns ett antal sådana saker som är viktiga för oss. Det är viktigt att vi ser det perspektivet när vi nu på riktigt ska ge oss på den organiserade brottsligheten i Sverige. Vi gör rätt i Sverige, men vi kan göra mer i samarbete med våra kamrater i EU.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret. För Liberalerna är det viktigt att om vi går framåt se till att vi får mer operativ kraft inom till exempel Europol. Det var till exempel bara för några dagar sedan, eller helt nyligen, som man tillsammans slog ut en sprängämnesfabrik i Polen som ägnade sig åt att förse grovt kriminella runt om i Europa och framför allt i Sverige, verkar det som, med sprängämnen. Det gäller att man förstärker detta.

Vi ser att Eurojust gärna kan få ett breddat uppdrag till exempel när det gäller terrorism. Det vore bra om regeringen tog med detta när man nu går in i Eppo.

Slutligen måste man nämna bankunionen. Jag och Liberalerna välkomnar engagemanget för att ta starkare steg in på den europeiska ekonomiska arenan. Det är ingen hemlighet att Liberalerna röstade för att vi skulle delta i euron. Det kanske hade varit bra för svenska löntagare i dag om man ser till köpkraften. Bankunionen har en viktig roll för att stärka arbetet mot penningtvätt. Pengarna måste tvättas efter att de har förtjänats på död och elände.

Herr talman! Jag kan bara instämma i att det gäller att utveckla så mycket som möjligt i Europol och se till att där finns resurser. Det är väldigt konkreta saker som görs. Man kan följa knark som landar i Spanien och dess väg för att till slut kunna slå till mot dem som handlar med knark också här i Sverige med mera. Eurojust är också av den karaktären.

Jag vill lägga till en sak som jag tror är viktig. Det är bilaterala samarbeten. Nu är Sverige och Danmark överens om att vi behöver göra mer i Öresundsregionen. Danmark har infört gränskontroller. Vi hade sedan länge infört gränskontroller från det andra hållet. Nu är det viktigt att vi ser till att vi samarbetar.

Jag har nu träffat Danmarks statsminister för att vi ska se till att förstärka vårt samarbete med informationsutbyte med mera. Här gäller det både det vi gör inom EU och det vi ska göra bilateralt. Det handlar om allt vi kan göra för att se till att knäcka den organiserade brottsligheten.

Herr talman! Det är bra att vi samlas här i dag, partiledare från alla partier, till debatt om allvarliga saker. Men helt ärligt: I dag borde debatten, med all respekt, inte handla om EU. Den borde handla om den grova kriminaliteten.

För tre dagar sedan sköts en 15-årig pojke ihjäl i Malmö. Han föddes alltså 2004. Mina egna flickor är födda 2003. 15-åringar ska gå i nian och spela fotboll. De ska inte mördas i en pizzeria. Morden är många och hänsynslösa. I april sköts en 18-årig kille ihjäl. I september sköts en 18-årig tjej och en ung mamma med sitt barn.

I fem långa år har den här regeringen misslyckats med att bryta utvecklingen. För varje vecka blir våldet tvärtom ännu grövre. Någonting som kanske aldrig kan lagas håller på att gå sönder. Sverige har blivit Europaledande i skjutningar och sprängningar. Det är denna utveckling som måste stoppas och vändas rätt, men den här regeringen klarar inte jobbet.

I ett första steg måste därför den justitieminister som har burit ansvaret i fem år avgå. I andra länder hade hans chef, eller möjligen ministern själv, redan löst denna fråga. I nästa steg behövs en helt ny politik, och det kräver en helt ny regering.

Herr talman! Jag förstår att ingenting annat känns riktigt viktigt när staten inte kan garantera trygghet, lag och ordning. Men tro mig - Europa och Sveriges roll i EU är också viktigt. Kampen mot stöldligor och knarkhandel har ingen nationell lösning, och det har inte heller kampen mot terrorism eller, för den delen, kampen mot klimathotet.

Bara tillsammans med andra kan vi lösa gemensamma problem. Men det betyder inte att EU kan lösa Sveriges problem åt oss. EU är ingen politisk entreprenadverksamhet. Det vi själva har orsakat måste vi själva göra någonting åt. Det är Socialdemokraternas och Miljöpartiets oförmåga och felprioriteringar som är Sveriges problem, inte Bryssel.

Men det räcker inte att Sverige är medlem i EU, vilket vi som bekant blev för 25 år sedan i dag. Vi måste med kraft vara med och leda samarbetet framåt. Det är precis det som andra länder nu gör. Frankrike går åt ett håll, formulerat av president Macron i ett tal vid Sorbonne och nu i en lång intervju i The Economist. Jag tror att det är fel väg, men han har en väg. Italien går åt ett annat håll och Polen och Ungern åt ett tredje. Storbritannien går åt ett helt annat håll.

Valet står alltså mellan att vara med och leda tillsammans med bland andra Tyskland eller att mest följa efter. Men för att leda krävs vilja, prioriteringar, engagemang för uppgiften och en förmåga att få någonting gjort. Det har inte den här regeringen. Lika lite som regeringen har en genomtänkt politik på hemmaplan har den det i Bryssel.

För det första: Gör rätt hemma! En stark svensk röst utomlands börjar med auktoritet hemmavid. Ingen lyssnar på en premiärminister eller statsminister som inte klarar av att ta ansvar för sitt eget land. Kriminaliteten, invandringspolitiken och den misslyckade integrationen - inget väcker respekt på andra sidan Öresundsbron. I går införde just danskarna gränskontroller för att, som den socialdemokratiska regeringen sa: "Vi ser utvecklingen i Sverige och vill inte att den ska sprida sig till Danmark."

För två veckor sedan rapporterade TV4 och europeiska medier att svenska myndigheter gör reklam för att fler ska komma till Sverige och leva på bidrag. Svenska företag väcker respekt i EU, men Sverige får enligt kommissionen 2020 näst lägst tillväxt i hela EU. I dag är det bara fyra länder som har högre arbetslöshet. Om vi ska ha politiskt inflytande i Europa måste vi först göra rätt i Sverige.

För det andra: Mer samarbete! Moderaterna har återstartat ett heltäckande samarbete med våra nordiska och baltiska vänner. För ett par veckor sedan sågs vi i Vilnius. Nästa vecka har vi förmöte i Zagreb. Vi förändrar nog inte världen, men åtta länder spelar större roll i EU än ett land. Regeringen har inte tagit ett enda likartat initiativ. I stället låtsas nu inrikesministern att danska gränskontroller är ett exempel på samarbete.

Problemet är att regeringen aldrig har sett EU som vår främsta utrikespolitiska arena. FN:s säkerhetsråd är viktigt, men det är genom EU-medlemskapet som Sverige kan få riktigt inflytande i världen.

För det tredje: Gör rätt i EU! Sverige måste lägga energi på rätt saker. Vi måste använda EU för att stärka tryggheten i Sverige och för att stoppa stöldligor och terrorister. Vi ska ha en klimatpolitik där 27 länder, och inte bara ett land, kan driva på hela världen. Vi ska ha en invandringspolitik som inte bara hoppas att allt en dag löser sig utan som fungerar i praktiken. Lika viktigt är det att den svenska regeringen driver på i Bryssel för att den svenska EU-avgiften inte ökar när EU minskar.

I stället har Socialdemokraterna lagt sin kraft på en social pelare, som leder till överstatlig arbetsmarknadspolitik och krav på europeiska minimilöner. Moderaterna varnade. Socialdemokraterna sa att det var riskfritt. Nu larmar LO och Svenskt Näringsliv gemensamt. Läs som sagt DN Debatt i går! Det här skulle skada Sverige på allvar. EU ska göra det EU gör bäst. Men jakt, snus och lönebildning klarar vi helt själva i Sverige.

Herr talman! Europa är nu i ett läge där en stark svensk röst skulle vara viktigare än kanske någon gång förut. Då saknar regeringen både fokus och handlingskraft här hemma och i Bryssel. Moderaterna erbjuder ett alternativ, för vi vet vad vi vill både i Sverige och i Europa.

(Applåder)

Herr talman! Socialdemokraterna och Moderaterna var med om att ta in Sverige i EU. Det har varit bra för Sverige; vi har blivit stärkta av att kunna exportera till den mindre marknaden. Det har skapat fler jobb och mer resurser till vår välfärd, och det stärker våra möjligheter att samarbeta med andra länder för vår egen säkerhet.

Nu behöver vi höja ambitionerna i EU. Vi behöver höja ambitionerna vad gäller klimatet, säkerhetsarbetet, kampen mot brottsligheten, konkurrenskraften för fler jobb och så vidare. Vi behöver hålla ihop nu och se till att hålla ihop EU i en omvärld som blir allt oroligare. Politisk instabilitet hotar både utifrån och inifrån. Då gäller det att försöka arbeta tillsammans för Sveriges bästa.

Ulf Kristerssons väg till makten är tillsammans med Sverigedemokraterna. Det är ett parti som egentligen inte vill vara med i EU. Det är ett parti som tycker att vi inte ska lägga oss i att länder bryter mot grundläggande principer vad gäller oberoende domstolar, oberoende medier och självständiga universitet. Det är Sverigedemokraternas position. Det råder också tveksamhet vad gäller deras intressen i Ryssland.

Hur tror Moderaterna att en regering som Kristersson skulle leda kan stå upp för ett sammanhållet EU och driva svenska intressen i ett samarbete med Sverigedemokraterna, som dessutom kan bli betydligt större än Moderaterna?

Herr talman! Så säger den socialdemokratiska partiledare som i decennier bekämpade svenskt EU-medlemskap. Han ansåg att EU-medlemskap var ett hot mot svensk neutralitet. Han var gång på gång emot allt detta tills man en dag, närmast i en fotnot, kom på: Oj, vi går med i EU också! Det kallas för socialdemokratiskt förnyelsearbete. Så säger också den socialdemokratiska partiledare som bygger sin regeringsbildning på de riktigt stabila europeiska EU-anhängarna Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Grattis!

Statsministern vet var Moderaterna står i EU-politiken. Vi var för EU-medlemskapet innan ni knappt ens visste att Europa var en viktig del av vår närhet. När ni ägnade er åt alla delar av världen utom Europa var vi för att Sverige skulle bli medlem i Europeiska unionen.

Det är bra att alla nu i praktiken är för EU-medlemskap. Det är därför jag vill föra en diskussion om vad vi ska göra med vårt EU-medlemskap, vilka prioriteringar vi ska ha och vilket fokus vi ska ha. Det är där ni brister.

(Applåder)

Herr talman! Det blir lite som att sticka hål på en sufflé. Ni vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Vi har nu ett högerkonservativt block i Sveriges riksdag. Moderaterna vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas syn på EU känner både Ulf Kristersson och jag. Sverigedemokraternas syn på de grundläggande värderingarna vad gäller oberoende medier, oberoende universitet och rättsstaten känner vi allihop. Vi vet det. Det anser Moderaterna vara ett parti att samarbeta med också i EU-frågor.

Ser Ulf Kristersson några problem med Sverigedemokraterna och deras syn på EU?

Herr talman! Jag tar gärna alldeles strax en debatt med Sverigedemokraterna själva om Sverigedemokraternas EU-politik. Det är nog bättre än att jag och statsministern diskuterar Sverigedemokraternas EU-politik.

Som vanligt vill statsministern diskutera det enda parti han aldrig vill träffa. Bara det är fascinerande.

Faktum är att i förra EU-valet ville Socialdemokraterna att det skulle handla om rumänsk, polsk och ungersk inrikespolitik. Det var inte det som svenska väljare skulle ta ställning till. De länderna har sin debatt. De gör fel i väldigt många avseenden. Den stora skillnaden i vår syn på Rumänien, Polen och Ungern är att vi har gjort någonting åt den saken. Vi suspenderade ur vår partigrupp det parti som vi tyckte gång på gång bröt mot fundamentala europeiska värderingar. Vad gjorde Socialdemokraterna med sina rumänska vänner?

Jag hörde mycket moraliserande över andra. Jag hörde inget ansvarstagande över egna.

(Applåder)

Herr talman och Ulf Kristersson! Det finns ett omfattande slöseri med skattemedel i Europeiska unionen. Det finns saker som det vore enkelt att göra någonting åt, men ingenting görs. Fortfarande flyttar EU:s parlament varje månad mellan Strasbourg och Bryssel. Det kostar åtskilligt. En stor del av jordbruksstödet går till miljardärer och godsherrar och används ibland för att belöna människor, till exempel i Ungern och Tjeckien, för politiska lojaliteter. Pengarna rinner iväg.

Samtidigt finns det en uppenbar risk att Sveriges medlemsavgift, som redan ligger på runt 40 miljarder kronor, med långtidsbudgeten kan höjas med kanske 15 miljarder kronor per år. Det är pengar som vi verkligen behöver i våra vårdcentraler, våra förskolor och våra äldreboenden. Jag menar att EU måste rätta mun efter matsäcken och att det är helt oacceptabelt med en chockhöjning av den svenska medlemsavgiften till EU.

I dag har jag och Ebba Busch Thor från Kristdemokraterna tillsammans sagt att vi är beredda att agera i riksdagen för att se om det finns en majoritet som sätter en gräns för regeringen. Gränsen ska gå vid att medlemsavgiften inte ska höjas. Och regeringen har ju att följa den majoritet som finns i riksdagen.

Jag vill nu bjuda in dig, Ulf Kristersson, att vara med och ta fram det förslaget och se till att notan inte skickas till de svenska skattebetalarna och välfärden utan att EU får rätta mun efter matsäcken. Välkommen!

Herr talman! Tack, Jonas Sjöstedt! För en gångs skull är jag i allt väsentligt överens med Jonas Sjöstedt i en europeisk fråga. Jag skäms inte alls för sällskapet; tvärtom tycker jag att det är bra när man kan enas om saker trots att man antagligen har olika bevekelsegrunder bakom detta.

Det är bra att vi pekar på missbruket av europeiska medel. Det finns uppenbart fler saker att göra. Det är många länder som bryr sig för lite om detta. Det är uppenbart slöseri att hålla på och pendla mellan Strasbourg och Bryssel på det här sättet. Och det är alldeles uppenbart att EU:s budgetmedel måste riktas om från gamla insatser som möjligen en gång behövdes till framtida uppgifter som i dag behövs. Om allt detta är vi överens.

Vi är också överens om att avgiften inte ska öka, som jag precis sa, när EU minskar. Det kan inte vara uppenbart att när Storbritannien lämnar EU ska vi öka avgiften. Kommissionens förslag till ny långtidsbudget är helt oacceptabelt. Detta har vi sagt längre än vad ni, såvitt jag vet, har sagt det. Vi har tyckt så här konsekvent och hela tiden. Vi har krävt att regeringen nu ska se till att avgiften inte ökar. Vi har krävt att regeringen krokar arm med de andra länder som nu är kraftfulla förespråkare för precis detta. Vi behöver ha en tydligare gemensam front mot de länder som på andra länders bekostnad vill höja avgiften. Om allt detta är vi helt överens.

Det enda vi möjligen inte är överens om är att nu kasta upp vetokortet, att omedelbart säga att Sverige kommer att lägga in ett veto vad som än händer och göra sig helt urarva i den diskussion som pågår. Det tror jag vore kontraproduktivt. Om ni menar att vi nu ska lägga fram ett veto tror jag att det är fel väg att gå. Om ni menar att vi ska kräva av regeringen att kraftfullare än hittills se till att Sverige inte får en ökad EU-avgift är vi helt med på saken.

(Applåder)

Herr talman! Jag välkomnar i huvudsak Ulf Kristerssons svar. Det råder ju krav på enhällighet när man tar långtidsbudgeten. Det ger Sverige en stark förhandlingsposition. Men jag litar inte på regeringen. Jag tror att den kommer att komma tillbaka med en kraftig nota på många miljarder till de svenska skattebetalarna, pengar som vi behöver i den svenska välfärden. Vi behöver en riksdag som sätter upp tydliga gränser för vad regeringen kan göra.

Ebba Busch Thor och jag har varit ganska öppna med att vi gärna sätter oss ned och formulerar detta tillsammans så att det blir någonting som gör att regeringen inte kan komma tillbaka med en kraftigt ökad EU-medlemsavgift. Jag uppfattar ditt svar som i huvudsak positivt och ser fram emot att vi sätter oss ned tillsammans och ser om det finns en majoritet i riksdagen och inte går med på denna chockhöjning av EU:s medlemsavgift.

Herr talman! Eftersom Jonas Sjöstedt uttrycker precis min och mitt partis ståndpunkt har jag inga som helst problem med det, tvärtom. Min enda reservation gällde att nu lägga in ett veto som gör att Sverige inte kan vara med och diskutera budgetens inriktning, vilka prioriteringar budgeten ska ha. Det vore direkt dåligt för Sverige. I alla andra avseenden är jag helt med på noterna.

(Applåder)

Herr talman! EU behövs i världen i dag, kanske mer än någonsin, för att försvara demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och kvinnors rättigheter - och inte minst för att bekämpa klimatkrisen. Samarbete internationellt är viktigt.

Men vilka samarbetar Moderaterna med? Som minister har jag de senaste åren sett med stor oro, i EU-förhandling efter EU-förhandling, att viktiga frågor som att gå fram med starka klimatåtaganden eller att hitta en gemensam lösning för flyktingpolitiken blockeras av partier i några få länder, länder som också bryter mot EU:s mest grundläggande fördrag om mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, demokrati och rättssäkerhet.

Det ungerska partiet Fidesz är kanske det tydligaste hotet mot ett effektivt EU-samarbete i dag. Detta parti sitter ni i samma partigrupp som i EU-parlamentet. I våras, Ulf Kristersson, gav ni Fidesz en timeout från er europeiska partiorganisation, men ni väntade med att sparka ut dem från er grupp i EU-parlamentet med varningen: Följ våra rekommendationer eller lämna vår partigrupp!

Nu har det gått ett halvår, och Orbáns högernationalistiska Fidesz är fortfarande en del av er grupp. Jag kan inte se att deras brott mot EU:s stadgar och fördrag har upphört eller att deras brott mot mänskliga rättigheter har minskat - tyvärr tvärtom. Min fråga är alltså: Hur motiverar Moderaterna ett fortsatt samarbete med ett högernationalistiskt parti som systematiskt förtrycker sin befolkning, monterar ned demokratin och bryter mot EU:s mest fundamentala fördrag?

Herr talman! Låt mig först säga - och det här säger jag helt utan varje uns av ironi - att det är bra att alla numera är för att Sverige samverkar med Europa. Välkomna i den klubben! Det är mycket bra, för det är ingen självklarhet. Alldeles nyligen var det absolut ingen självklarhet. Nu har alla här dragit slutsatsen att Europasamarbetet behövs, att vi gör nytta tillsammans med andra, att vi kan bidra till att lösa europeiska problem och att Europa är viktigt för svensk problemlösning. Det är mycket bra.

Då måste vi bestämma vad vi ska ha samarbetet till och hur vi ska arbeta ihop. Då arbetar vi moderater tillsammans i den stora familjen EPP, där den dominerande kraften är Angela Merkels CDU. Det är ett bra sällskap. Där har vi inflytande. Där kan vi påverka Europas framtid.

Sedan finns det i varje partigrupp partier som agerar på ett sätt som vi själva inte gillar. Den stora skillnaden är att vi gör någonting åt den saken. När Polen, Ungern och Rumänien uppenbart bryter mot fundamentala regler är det en partigrupp som gör någonting åt den saken. Med förkrossande majoritet suspenderade vi det ungerska partiet i våras, och nu pågår analysen av vilka villkor och vilka förändringar som krävs om det ska vara välkommet tillbaka i vårt politiska samarbete. Jag såg inte att detta skedde i andra partigrupper. Vi gjorde vad som måste göras. Vi tar inte ansvar för vad Fidesz gör i Ungern, men vi tar ansvar för vilka som samverkar i vår politiska familj.

(Applåder)

Herr talman! Skulle ett parti i vår grupp, den gröna gruppen i EU-parlamentet, ha betett sig så som Fidesz gör i EPP hade det åkt ut med huvudet före; det kan jag lova Ulf Kristersson.

Ni gav Fidesz timeout. Ulf Kristersson försöker ge sken av att ni har satt dem utanför värmen. De är ju i er grupp i EU-parlamentet, och ni har inte alls straffat dem. Ni har till och med belönat dem med viktiga poster som vice ordförande i flera utskott och ansvar för högnivågruppen för jämställdhet och mångfald.

EU-kommissionen stämmer just nu Ungern för en lag som bisarrt nog heter Stoppa Soros-lagen, som kriminaliserar den som hjälper asylsökande och straffar den med ett års fängelse. Man avvisar migranter i transitzoner, där man inte ger dem någon mat!

Detta är den partigrupp som ni samarbetar med. Kan du förklara, Ulf Kristersson, varför det är så viktigt att fortsätta samarbeta med dem?

(Applåder)

Herr talman! Jag har precis förklarat vad vi gjorde. Om jag minns rätt var det med röstsiffrorna 193 mot 3 eller möjligen 4 som EPP, som vår politiska grupp heter, fattade beslutet att suspendera Fidesz ur samarbetet i väntan på ett definitivt beslut därför att så står det i stadgarna. Man kanske skulle ha haft andra stadgar, men så står det i våra stadgar. Vi fattade det beslut som ankom på oss. Andra partigrupper fattade inte motsvarande beslut hos sig.

(Applåder)

Herr talman! Det blåser kalla, bistra vindar över Sverige. Kommuner befinner sig vid ruinens brant, för pengarna räcker inte till. Gängvåld, sprängningar och annan grov brottslighet sprider sig som en löpeld över landet, och polisen räcker inte till. Äldre och sjuka, de som behöver stöd och omsorg allra mest, får inte den hjälp som var och en av dem har rätt till. Personalen räcker inte till.

I detta läge, herr talman, borde varje sunt och rationellt tänkande människa se vad som krävs. Att vi måste prioritera vår egen välfärd och vårt eget samhälle borde vara uppenbart.

Men vad gör vänsterliberalerna? Jo, herr talman, man fortsätter buga inför Bryssel. Man för en ytlig, substanslös retorik om att nu minsann ska statsministern och hans vänner slåss för att vi ska betala mindre pengar till denna koloss. Man låter påskina att nu är det dags för någon form av konstruktiv handling efter en ändlös period av misskötsel.

Det här har vi hört förut. Vi har hört hur vänsterliberalerna, som alltid mer eller mindre hyllat ett EU som växer sig allt större, nu minsann ska åka till Bryssel och slå näven i bordet. Men det blir aldrig någonting av det.

Samtidigt ser vi gigantiska utmaningar i vår egen välfärd. Förra året betalade Sverige nästan 40 miljarder kronor i avgift till EU och fick tillbaka ungefär 13 miljarder i olika stöd. Det ger oss en nettobetalning på 27 miljarder. Och nu vill alltså EU pådyvla oss ytterligare minst 15 miljarder i avgift. Sedan vi gick med i EU har vi nettobetalat hundratals miljarder till EU. Vi sverigedemokrater, herr talman, kommer i alla lägen att verka för en kraftig minskning av Sveriges EU-avgift.

Det europeiska samarbetet är viktigt. Men det måste begränsas till att handla om att tillsammans lösa gemensamma problem, i synnerhet gränsöverskridande brottslighet.

EU behöver en stark konservativ röst som förändrar EU inifrån. Vi behöver komma bort från klåfingrigheten. Vi behöver komma bort från den närmast maniska idén om att lägga sig i alltmer av de enskilda medlemsländernas politik. Vi ser på område efter område hur EU vill ta befälet i frågor som vi här i Sverige äger beslutanderätt över och även i framtiden borde äga beslutanderätt över.

Ett tydligt exempel på det är idén om en europeisk minimilön, som den nya kommissionen har lanserat. Den typen av angrepp mot den svenska modellen kommer vi sverigedemokrater att markera kraftfullt motstånd mot. Den svenska modellen för arbetsmarknaden har över tid visat sig långsiktigt hållbar och robust, och den ska vi slå vakt om. Det är en bra ordning vi har i Sverige. Och i ärlighetens namn, herr talman, finns det ett enda bra argument för att svenska löner för svenska löntagare ska sättas av byråkrater i Bryssel?

Det måste skapas en insikt om att nationalstaternas självbestämmande är själva kärnan i ett framtida blomstrande Europa. Det är helt enkelt de enskilda länderna som bäst vet vad som är bäst lämpat för just deras medborgare. Just därför ska makten också ligga där, och här, i de enskilda medlemsländerna. Den grundprincipen kommer vi aldrig att rucka på. Vi kommer inte att stillatigande se på medan Sverige förvandlas till en lydstat till Bryssel.

Herr talman! Låt mig också ta tillfället i akt att prata lite om den otrygghet som breder ut sig här i Sverige men också över hela Europa. Det är svårt att inte till stor del koppla detta till vidöppna gränser och obefintliga kontroller.

Antalet utsatta och särskilt utsatta områden i Sverige har vuxit i antal sedan 2014. Våldet i kriminella miljöer har eskalerat. När det gäller antalet sprängningar, skottlossningar och gängmord går det inte att hitta jämförbara europeiska länder med en liknande situation eller utveckling. De allt fler grova brotten tynger en polismyndighet som varit underfinansierad sedan 2014 och som har saknat tillräckliga investeringar såsom utbildade poliser och annan förstärkning. Trots att gängskjutningar varit ett eskalerande problem under hela denna regerings tid vid makten har förslag som på riktigt skulle kunna knäcka gängbrottsligheten motarbetats och förhalats.

Nu har den danska regeringen upprättat gränskontroller mot Sverige för att motverka gängkriminalitet och minska risken för terrorbrott.

Vi har, herr talman, fullständigt misslyckats med att utvisa flera terrordömda. I stället har de släppts ut i frihet på våra gator.

När en mamma blir avrättad på öppen gata med sitt barn i famnen, när barn och ungdomar avrättas och när sprängningar, skottlossningar och mord har blivit vardagsmat krävs en rejäl självrannsakan. Någon sådan självrannsakan finns över huvud taget inte hos denna regering. De havererade gängsamtalen kan på ett bra sätt exemplifiera regeringens inställning och oförmåga att hantera samhällsutvecklingen.

Gränsen är nådd för hur mycket man kan tillåtas att misslyckas med sitt uppdrag. Det är, herr talman, vår mening att justitie- och migrationsministern har just misslyckats med sitt uppdrag. Sverigedemokraterna yrkar i enlighet med 13 kap. 4 § regeringsformen att riksdagen ska förklara att justitie- och migrationsminister Morgan Johansson icke åtnjuter riksdagens förtroende.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Nordberg (SD).

Herr talman! Vi fortsätter att bekämpa den grova brottsligheten och dess orsaker, varav en är arbetslöshet. Ingen ska behöva uppleva skjutningar eller otrygghet, oavsett var man bor eller vistas. Narkotikan ska bort från våra gator.

I detta är även EU-samarbetet en viktig del. Jag trodde därför att vi var samlade här för att tala om hur vi kan utveckla Sveriges position i EU och EU:s arbete för att bland annat hantera säkerhetsfrågorna. Nu förstår jag mycket väl att Jimmie Åkesson hellre ägnar sig åt ett internpolitiskt spel i den högerkonservativa konstellationen än att blottlägga en total avsaknad av EU-politik. Då kan man ägna tiden här i kammaren åt det som Åkesson gör. Man skulle också kunna ägna den åt att fråga sig vad vi faktiskt ska göra. Vi ser nu ett tydligt högerkonservativt block i Sveriges riksdag; det är moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater.

Att ha det avgörande inflytandet över Sverige och sitta i samma mötesrum som Tysklands regeringschef, Frankrikes statschef och andra regerings- och statschefer är ett mycket stort ansvar. Sverige har hög trovärdighet. Vi är att lita på, vi ligger i framkant och vi står upp för värderingar och mänskliga rättigheter.

Sverige darrade inte om vår tillhörighet när Ryssland annekterade Krim. Likaså står vi upp för universitetens och domstolarnas oberoende när detta nu utmanas runt om i Europa. Vi driver på för löntagares rättigheter, och vi leder arbetet med klimatomställningen.

Nu vill Sverigedemokraterna ta plats här. Låt mig då påminna om följande. Inget annat riksdagsparti har haft så svårt att dra en tydlig gräns och markera mot det ryska intresset. Inget annat riksdagsparti reserverar sig när vi i EU ska kräva att alla medlemsstater faktiskt följer våra värderingar.

(Applåder)

Herr talman! Det är glädjande, inte minst för Stefan Löfven, att han får sitta i samma rum som de stora världsledarna och prata med dem. Det är säkert jätteskoj.

Det är också bra att den här regeringen fortsätter att bekämpa den grova kriminaliteten. Men jag blir lite orolig, herr talman, när man säger detta: Vi fortsätter att bekämpa den grova brottsligheten. Det har man gjort ganska länge nu, och det har inte gett något som helst resultat. Tvärtom - det enda resultat det möjligen har gett är att det har blivit värre. Man har visat en komplett oförmåga att hantera situationen.

Att statsministern sedan väljer att kalla detta för internpolitiskt spel i den högerkonservativa konstellationen får stå för honom. Jag utkräver politiskt ansvar. Jag tycker att det är mitt jobb som oppositionspolitiker att när regeringen inte bara missköter sitt jobb utan fullständigt underlåter att agera och göra det som krävs för att komma åt den allvarliga situation vi har i Sverige i dag i denna kammare förklara att vi inte har förtroende för denna regerings arbete, och i synnerhet inte för ansvarigt statsråd. Det är inte ett internpolitiskt spel - det är min plikt, min skyldighet och mitt förbaskade ansvar att kräva att Stefan Löfven avsätter en oduglig minister. Vill han inte göra det får väl riksdagen göra det; det är min bestämda uppfattning. Det är inget spel. Det är allvar, och det är att ta ansvar, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Det är ett spel, och det är populism av allra lägsta kvalitet. Sedan vi tillträdde har 205 propositioner från Justitiedepartementet klubbats vid regeringens sammanträden. Det rör sig om 52 lagar - straffskärpningar, andra lagförändringar och nya lagar - som riktar sig direkt mot den organiserade brottsligheten. De är framtagna av chefen för det departementet, som heter Morgan Johansson och har mitt fulla stöd. Vi tänker fortsätta.

Vad detta egentligen handlar om är att Åkesson står här fullständigt tom på EU-politik. Du vill inte prata EU, för du har ingen EU-politik. Så enkelt är det, och därför är det så bekvämt för Åkesson att stå här och tala om något helt annat än EU-politik. Det är tråkigt, men då kan man heller inte ta något ansvar.

Herr talman! Detta är ännu ett exempel på svepande omdömen som egentligen är helt substanslösa. Vi bedriver arbete inom ramen för EU-nämnden här i riksdagen. Vi bedriver ett arbete i Europaparlamentet och inom en lång rad olika internationella institutioner där vi är representerade. Detta vet Stefan Löfven mycket väl.

Att man väljer att i stället för att konkretisera kritiken komma med denna typ av svepande omdömen syftar till att flytta fokus från det som faktiskt är viktigt. Jag håller med om det som Ulf Kristersson sa i sitt anförande tidigare i dag: Denna debatt borde, givet läget, kanske inte handla om EU i första hand utan om situationen på gator och torg i Sverige. Jag tycker att det kanske hade varit mer passande.

Nu är det inte så, men jag förbehåller mig rätten att tala om det jag tycker är viktigt när jag står i Sveriges riksdags kammare och debatterar. Det har jag mina väljares stöd för att göra.

(Applåder)

Herr talman! Det är i grunden mycket bra för Sverige att även Sverigedemokraterna numera vill att vårt land ska vara med i EU. Jag tror att det är en styrka för Sverige att alla eller nästan alla partier står bakom vårt medlemskap. Vänsterpartiet gjorde nyligen en liknande politisk förändring. Det är bra för svensk förmåga att agera i EU att det inte råder någon tvekan om att Sverige har en plats där. Det kan nämligen skapa meningsfull debatt om vad Sverige vill med medlemskapet. Den debatten borde vi nog se mer av, och då krävs det också ett mått av engagemang i själva medlemskapet.

Min fråga till Jimmie Åkesson handlar ännu en gång - jag har ställt ungefär denna fråga tidigare - om hur Sverigedemokraterna ser på ansvar för EU:s yttre gräns. Ska EU kunna bekämpa terrorhot och klara av att möta migrationsvågor måste Europa stärka skyddet av den yttre gränsen. Det tror jag att nästan alla som har sett vad som hänt i Europa de senaste åren håller med om.

Men Sverigedemokraterna har tyvärr i varje omröstning i Europaparlamentet röstat nej till precis detta: nej till utbyggnad av det vi på byråkratisk svenska kallar Frontex, alltså EU:s yttre gränsbevakning, nej till nya verktyg för återvändande och fördjupat samarbete om detta och nej till 10 000 nya kust- och gränsbevakare. Det skulle ha blivit den största förstärkningen av EU:s förmåga i modern tid.

Min fråga till Jimmie Åkesson är därför lite mer precis än förra gången. Kan vi räkna med att Sverigedemokraterna i fortsättningen medverkar till att stärka skyddet av EU:s yttre gräns?

Herr talman! Jag tackar för den precisa frågan. Det precisa svaret är ja. Om man sedan ska komplicera det lite mer - politik är ju ofta mer komplicerat än ja eller nej - är det ett faktum att vi i grunden är positiva till samarbetet kring den yttre gränsen och till Frontex. Däremot har vi vid ett par tillfällen valt att inte rösta för förslag som har lagts fram, bland annat det som Ulf Kristersson nämner om 10 000 gränsbevakare.

Det är inte kopplat till att vi i grunden är emot det. Tvärtom är det kopplat till att förslaget när det väl lades på bordet - när det hade kompromissats sönder och förstörts, inte minst av vänsterliberala krafter inom ramen för EU-politiken - var så urvattnat att vi inte längre kunde stödja det. Vi var med på banan hela vägen fram till det faktum att det låg på bordet.

Jag diskuterar gärna de här sakerna. Jag vet att våra parlamentariker i Bryssel också gärna sätter sig ned med andra svenska politiker och parlamentariker och diskuterar hur vi kan göra det bättre och på rätt sätt.

Svaret är alltså ja, men det finns skäl till att vi hittills har valt att inte stödja de konkreta förslag som har lagts fram. Jag tycker att det är rimliga skäl.

Herr talman! Jag tycker att det är bra. Vi är nog många som rätt ofta tycker att de EU-beslut som fattas inte är de optimala besluten. Det är en respektfull hållning att man kämpar för det man tycker är rätt men inser att man inte alltid kommer att vinna.

Det är inget starkt skäl mot att också engagera sig mycket. Ibland tycker jag att det finns ett svenskt förhållningssätt där man säger: Om vi inte får precis som vi vill, då vill vi ingenting alls. Då säger vi nej bestämt.

Det finns ibland starka skäl att säga nej bestämt, men man måste också visa ett engagemang för att driva den linje man tror på. Där tror jag att det vore bra om Sverigedemokraterna tydligare visade sitt engagemang för att EU ska bli så bra som möjligt och inte alltid bara tydligt visar sin skepsis mot de saker som inte fungerar bra.

På samma sätt tror jag att Socialdemokraterna skulle må bra av att visa sitt engagemang för de stora, centrala frågorna, inte för de perifera frågorna som inte ligger i Sveriges intresse.

Men jag välkomnar svaret. Vi har mer att göra när det gäller EU:s yttre gräns.

(Applåder)

Herr talman! Det tyngsta argumentet för oss när det gällde den senaste Frontexomröstningen var att man i slutprodukten till exempel ville försvåra för utvisningar och göra saker som egentligen motverkar det grundläggande syftet. Ett annat argument som jag har hört var att det var en av de sista omröstningarna med det gamla parlamentet. Frågan kommer sannolikt att tas upp igen av det nya parlamentet, och då är det möjligt att vi har en annan hållning. Vi får se.

Jag välkomnar diskussionen. Ett av de viktigaste uppdragen för EU eller ett europeiskt samarbete hur det än må vara är att arbeta med att bevaka den yttre gränsen och att garantera medborgarna i vår del av världen säkerhet och trygghet. Det arbetet deltar jag och mitt parti gärna i.

(Applåder)

Herr talman! Över 8 000 jobb i Sverige hotas av en hård brexit, enligt en rapport från Stockholms Handelskammare. Hos våra småföretag växer oron över hur brexit och Storbritanniens agerande ska påverka just deras verksamhet. Man kanske väntar med investeringar och funderar på om man verkligen vågar nyanställa sett till hur osäkert läget är.

Svensk skogs- och trävaruindustri flaggar för att ett brittiskt utträde påverkar branschens företag. Svenska lantbrukare flaggar för att vardagen kommer att bli krångligare med mer kontroller och formaliteter. Arla beskriver det läge som brexit försatt Sverige och Europa i som frustrerande. Oro, osäkerhet och svårighet att tolka framtiden brukar sällan vara särskilt goda signaler för företagen och jobben.

Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna har tidigare varit ivriga påhejare av att även Sverige skulle följa Storbritanniens exempel och göra en svexit. Men just det förslaget vågar man inte riktigt stå för längre. Låt oss därför lämna svexit och i stället ha fokus på brexit och brexits påverkan på svenska företag och svenska jobb.

Vi är fortfarande många som kommer ihåg Jimmie Åkessons hejarop inför brexitomröstningen och hur ett brittiskt utträde skulle vara en knäpp på näsan på eliten. Och vi minns hur det såg ut efteråt, med Rule Britannia i Sverigedemokraternas telefonväxel och festkväll på Grand Hôtel med Nigel Farage.

Min fråga till Jimmie Åkesson - Åkesson är ju självutnämnd Sverigevän - är därför: Hur många svenska jobb tycker han att det är värt att offra för att Nigel Farage och Boris Johnson ska få knäppa eliten på näsan?

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker inte att det i något sammanhang någon gång är rimligt att offra svenska jobb. Jag tycker att det är fel att offra svenska jobb.

Ett beslut som har fattats i en folkomröstning - inte i Sverige utan i ett annat land, som är det land som det berör och vars befolkning har fattat beslutet - måste man respektera. Jag förstår att det inte är första gången som EU-eliten och det vänsterliberala etablissemanget runt om i Europa får en knäpp på näsan i en folkomröstning. Vi har sett det på Irland, till exempel. Vi såg det i Danmark på 1990-talet. Vi har sett det i Spanien, Holland och så vidare. Man är för folkomröstningar, direktdemokrati och så vidare, men när man inte får det resultat man hade väntat sig börjar man ställa till det. Man börjar bråka och ställa krav på ny folkomröstning eftersom folk röstat fel, för folk kan inte rimligen tycka så egentligen. Folk kan bara inte tycka så, för de är väl inte dumma i huvudet! Det är den synen som jag vänder mig starkt emot.

Jag tycker så här. Det är inte oproblematiskt för Storbritannien att man nu väljer att göra det som man sannolikt kommer att göra. Det kommer att få konsekvenser för andra medlemsstater inom EU. Då är vårt jobb att göra vad vi kan för att så offensivt som möjligt upprätthålla goda relationer med Storbritannien.

I stället för att spela med i spelet från de allra främsta EU-ivrarna, som verkligen vill motverka Storbritanniens utträde, bör Sverige vara mer offensivt i att skapa och förbereda för goda relationer med Storbritannien även framöver. Där tycker jag att regeringen och dess samarbetspartier har ett särskilt ansvar som de än så länge inte har tagit.

(Applåder)

Herr talman! När man lyssnade på Jimmie Åkesson inledningsvis insåg man att detta var en riktigt öm tå. Brexit hotar svenska jobb och svenska företags verksamhet. Den riskerar enligt rapporter från näringslivsorganisationer att göra tusentals svenska löntagare arbetslösa. Den riskerar att drabba svenska lantbrukare negativt. Företag i den svenska skogsindustrin drabbas negativt, och brexit resulterar i ökade kostnader för företag som Astra Zeneca.

Jag ifrågasätter inte andra länders folkomröstningar och inte ens Sveriges folkomröstningar. De ska respekteras. Jag ifrågasätter Jimmie Åkessons och Sverigedemokraternas retorik.

Vad i allt detta som jag nyss räknade upp hyllade Åkesson före och efter brexitomröstningen 2016? Tycker han fortfarande att det var rätt att hylla folkomröstningens resultat, trots att det så uppenbart påverkar Sverige, svenska jobb och svenska företag? Eller är Åkesson beredd att erkänna att oansvarig populism nu fått negativa effekter för svenska jobb och svenska företag?

(Applåder)

Herr talman! Det Annie Lööf gör är faktiskt precis det hon säger att hon inte gör, nämligen ifrågasätter ett annat lands beslut i en folkomröstning. Det tycker jag är beklagligt. Jag respekterar folkomröstningen, och jag tycker att Sverige som nation och stat måste respektera den, gilla läget och göra vad vi kan för att trots det som man har bestämt i Storbritannien upprätthålla goda relationer, så att vi minimerar de eventuella negativa effekter som Annie Lööf talar om, alltså att det kan påverka svenska företag och så vidare. Vi kan ju göra det om den politiska viljan finns och om den politiska viljan är starkare än rädslan för prestigeförluster för EU-eliten och EU-ivrarna. Då kan vi hantera detta.

Det krävs en politisk vilja för det. Frågan är då - det är inte en fråga till Annie Lööf, för hon har ingen möjlighet att svara, men det är en retorisk fråga: Är den politiska viljan större än önskan att upprätthålla prestigen?

(Applåder)

Herr talman och Jimmie Åkesson! I januari var det en omröstning i EU:s parlament. Den handlade om huruvida man skulle kunna straffa länder som inte följer rättsstatliga principer med indraget EU-stöd. Det handlar om viktiga saker som oberoende rättsväsen, fria medier och annat som är centralt i en demokrati.

Alla svenska ledamöter röstade för detta utom Sverigedemokraternas ledamöter. De röstade inte för detta.

Min fråga till Jimmie Åkesson är: Är det inte ganska rimligt att till exempel kunna dra in jordbruksstöd eller regionalt stöd om ett land bryter mot grundläggande demokratiska och rättsstatliga principer?

Herr talman! Jag kan tycka att det är rimligt att man generellt ser över till exempel jordbruksstöd och andra stöd som i princip är ett nettobidrag från Sverige till andra EU-länder. Det tycker jag att vi bör göra varje dag och varje vecka, framför allt från den här församlingens sida.

När det kommer till EU:s befogenheter och möjligheter att lägga sig i andra länders inrikespolitik kan jag, när Jonas Sjöstedt beskriver det på det sätt som han gör nu, i princip tycka att det är rimligt att vi markerar på något sätt om det är så att något enskilt medlemsland gör någonting som vi tycker är konstitutionellt eller grundlagsmässigt vidrigt eller som på något sätt otvetydigt bryter mot de internationella konventioner som vi alla är bundna av. Jag tycker inte att det är orimligt.

Men det är ju inte så enkelt. Jag vill påstå att Sverige är Sverige. Ungern är Ungern, Rumänien är Rumänien, Polen är Polen och vilka andra länder det nu är man kritiserar i de här sammanhangen. Vi är alla medlemmar av Europeiska unionen, och det är klart att vi inom ramen för det på något sätt måste kunna ha villkor som vi kommer överens om. Men det ska väldigt mycket till, herr talman, för att EU ska in och lägga sig i sådant som inte är EU:s kompetens. Det är själva grundinställningen som vi har när det gäller de här frågorna.

Däremot kan jag tycka att till exempel Sverige kan markera om man tycker att det är rimligt. Men jag tycker att det är orimligt att EU ska göra det. Jag tycker inte att det är det ett europeiskt samarbete ska syfta till. Ett europeiskt samarbete ska inte syfta till att likrikta, att ge sig in i enskilda länder och tala om att nu gör ni minsann fel och nu ska ni göra rätt, annars straffar vi er.

Jag tycker att det är fel utgångspunkt för det europeiska samarbetet, för det uppmanar inte till samarbete. Tvärtom manar det till splittring, och det vill vi inte ha mer av i Europa i dag.

(Applåder)

Herr talman och Jimmie Åkesson! Det var ett långt och lurvigt svar. Kanske, kanske inte, kanske ändå, men jag tror inte det. Ungefär så tror jag att man kan sammanfatta Jimmie Åkessons svar.

Det är dock inte sant att det här inte är EU:s kompetens. Det finns ju ett speciellt förfarande, artikel 7-förfarandet, och det finns hänvisningar till relevanta konventioner som slår fast saker om mänskliga rättigheter. Det säger någonting när Jimmie Åkesson inte vill att man ska leva upp till just de delarna av fördraget eller kanske inte vet om han vill det.

Jag har därför en annan fråga: Anser Jimmie Åkesson att Ungern lever upp till rättsstatliga principer i dag?

Herr talman! För att svara enkelt på Jonas Sjöstedts fråga: Ja, i princip gör man väl det.

Däremot finns det säkert anledning att i detalj kritisera vissa enskilda saker. Det finns säkert anledning att i detalj kritisera till exempel korruption och annat som förekommer inte bara i Ungern utan också i många andra länder med den bakgrund som Ungern har.

Jag har inga problem att göra det. Jag tycker att vi ska göra det. När andra länder i vår del av världen på något sätt avviker från det som vi tycker är grundläggande ska vi kunna kritisera.

Men jag tycker att det måste vara vi som gör det. Det ska inte vara en påtryckning som man gör inom ramen för EU, för jag hävdar att detta inte är EU:s uppgift. Jag tycker inte att det är EU:s uppgift att i det avseendet lägga sig i enskilda länders konstitution eller möjlighet att forma sin egen politik och sitt eget samhälle. EU ska vara ett samarbete, inte en överstatlig påtryckning.

(Applåder)

Herr talman! Den europeiska gemenskapen och det europeiska organiserade samarbetet handlar om frihet, om fred, om demokrati, om vårt eget inflytande och om vårt framtida välstånd.

När jag lyssnar på Jimmie Åkesson, herr talman, är det tydligt att han är nyfrälst när det gäller det europeiska samarbetet. Alltsedan Jimmie Åkesson klev in under Sverigedemokraternas fanor när han började sin politiska karriär har han motverkat detta samarbete, som han föraktfullt kallar för koloss där Sverige är en lydstat och där allt kraftigt ska minskas.

Min fråga är i grunden: Är Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna för det europeiska samarbetet?

Bakgrunden till den frågan är viktigare än någonsin. Vi ser en världsutveckling där den amerikanska administrationen rullar tillbaka sina starka liberala ambitioner. I detta vakuum som uppstår på världsscenen kommer andra krafter in. Vi ser hur Ryssland blir mer aggressivt med sina påverkansoperationer och sin militära upprustning. Vi ser hur kinesiska intressen köper upp företag och gör infrastrukturinvesteringar runt om i Europa. Det är hamnar i Grekland, och helst vill man väl köpa delar av Sverige också.

Det där måste vi vara vaksamma på. Vi står starka tillsammans; ensamma faller vi.

Min fråga är helt enkelt: Vilka förändringar vill Jimmie Åkesson vidta för att stärka kärnan i det europiska arbetet för freden, för jobben och för medborgarnas välstånd i Sverige men också i hela Europa?

Herr talman! Som jag sa i mitt inledningsanförande är respekten för nationalstaternas autonomi och självbestämmande en förutsättning för detta starka Europa som långsiktigt kan hålla samman och samarbeta för att hantera gemensamma problem. Utvecklingen från detta mot mer av överstatlighet, mer centralisering och mer klåfingrighet är en fara för ett blomstrande, långsiktigt europeiskt samarbete.

Jag är inte nyfrälst på något sätt. Jag har varit för ett europeiskt samarbete så länge jag kan minnas, därför att varje tänkande, intelligent människa förstår att vi behöver samarbeta med andra länder för att lösa problem som är gemensamma.

Men bara för att man säger att man är för en viss typ av samarbete, herr talman, betyder det inte att man är för allt som EU gör i dag. EU gör mycket som EU inte borde göra. EU borde fokusera mer på sådant som vi har pratat om tidigare, det vill säga gemensam gränsbevakning. Man borde samarbeta mer kring att stärka trygghet och säkerhet och när det gäller problem som inte kan kopplas till ett enskilt land, till exempel miljöproblem, problemen i Östersjön och klimat- och energifrågor.

Sådant bör EU vara en arena för, men det betyder inte att allt som EU gör bör ligga på europeisk nivå.

Där skiljer vi oss åt. Jag har ställt frågan till den förre ledaren för Johan Pehrsons parti vid ett antal tillfällen om det finns något område som Liberalerna inte är beredda att ge EU makt över. Jag har fortfarande inte fått svar på det.

Där skiljer vi oss åt. Jag vill att EU ska ha mindre makt än man har i dag. Liberalerna vill att EU ska ha mer makt - gärna makt över precis allting. Det tycker jag är ett problem, därför att då har vi inte respekt för nationalstaternas autonomi och självbestämmande, vilket jag tror är en förutsättning för att det här ska fungera långsiktigt.

Herr talman! Jimmie Åkesson har alltså varit för EU-medlemskapet i hela sitt liv. Det är helt fantastiskt! Du har ju varit med i ett parti som har sagt nej till detta sedan jag började ha skoldebatter. Det var ganska länge sedan, som du kan se.

Ni har sagt nej, nej, nej. Sverigedemokraterna har sagt att nej, detta ska vi inte ha, det är en koloss, vi blir en lydstat, det är europeisk chauvinism och vi ska värna det svenska. Men nu är du för ett medlemskap, helt plötsligt.

Hela idén med det medlemskapet är att vi lösa problem gemensamt. Vi kan inte lösa brottsligheten ensamma. Vi kan inte ensamma lösa klimathotet och den katastrof som stirrar på oss. När det gäller vårt välstånd i Europa och de europeiska värderingarna om öppenhet och respekt för varandra måste vi jobba ihop. Om vi inte håller ihop och fattar gemensamma beslut och går framåt kommer det ju in andra intressen som är ganska obehagliga, ofta ganska nationalistiska och ganska populistiska. Det vill inte vi liberaler se.

(Applåder)

Herr talman! Det är detta som är Liberalernas och framför allt vänsterliberalernas syn på det här. Det går liksom inte att debattera de här frågorna med vänsterliberalerna, för de jämställer alltid samarbete i Europa med EU.

Jag har inte sagt att jag har varit för EU-medlemskapet hela mitt liv, utan jag har sagt att jag har varit för ett europeiskt samarbete så länge jag kan minnas. Det har jag, naturligtvis, eftersom jag förstår att vi behöver samarbeta. Det betyder inte att jag tror att EU i grunden, som det är i dag, och framför allt vad det har utvecklats till, är rätt sätt att samarbeta på.

Men det jag däremot har accepterat på senare år är att EU just nu är det som finns för samarbete. Jag kan då göra på två sätt. Antingen kan jag motarbeta samarbetet fullständigt och säga att vi inte vill ha det, att det är dåligt, eller så kan jag försöka vara konstruktiv och förändra samarbetet till något jag kan acceptera. Det är vad jag gör, tror på och tror är bra.

(Applåder)

Herr talman! Ett ständigt återkommande tema från Sverigedemokraterna är hur vi på bästa sätt ska se till Sveriges intressen, det vill säga att vi inte ska dela med oss av våra tillgångar om vi inte får något tillbaka.

Men samtidigt har Sverigedemokraterna i klimatdebatten varit tydliga med att Sverige inte ska gå före och ta större ansvar för klimatet, utan i stället ska någon annan göra fler insatser någon annanstans. Sverigedemokraterna röstar konsekvent emot alla förslag som innebär ökade klimatsatsningar både i Sverige och i EU. Konsekvensen av detta är att EU stannar i ett energiimportberoende. Det sker i dag nettoimport av fossila bränslen till en nivå av 55 procent. Främst kommer oljan och gasen från Ryssland.

Herr talman! Jag undrar på vilka grunder Sverigedemokraterna vill behålla Sverige i ett oljeberoende, till exempel genom att rösta emot ambitiös klimatpolitik, att sänka bensinskatten i Sverige och att motarbeta förnybara bränslen och energikällor. Vad är det som får Jimmie Åkesson att prioritera att fortsätta att vara beroende av och främja oljeintressen i Mellanöstern och i Ryssland, när vi kan göra oss självförsörjande på energi i Europa och i Sverige? Hur passar detta in i SD:s och andra så kallade nationalistiska partiers intressen, det vill säga att 3 300 miljarder kronor varje år går till att betala fossila bränslen till länder i Mellanöstern och till Ryssland? Bara till Ryssland går 1 000 miljarder kronor varje år. Jimmie Åkesson pratar om medlemsavgiften, som är på 40 miljarder - det är mycket pengar - men ska vi inte göra oss oberoende av import från dessa stater?

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att varje parti i den här församlingen arbetar för att minska oljeberoendet och på sikt göra oss oberoende av olja, i synnerhet olja från skurkstaterna som Isabella Lövin lyfter fram. Men det är inte, herr talman, mitt parti som motverkar det arbetet, utan det är regeringen. Det är regeringen som slår sönder ett fullt fungerande klimatneutralt energisystem, kraftproduktion, och gör oss beroende av mindre stabila kraftslag som oundvikligen kommer att göra oss beroende av import av just gas och olja. Då övergår det mitt förstånd, herr talman, hur man kan stå här i kammaren och stoltsera med detta och sedan anklaga mig och andra för att göra det som man faktiskt gör själv.

Jag tror, herr talman, att Sverige kan spela en viktig roll både i ett europeiskt och i ett globalt perspektiv när det handlar om att minska utsläppen. Men det är inte genom att primärt minska utsläpp i Sverige som vi räddar klimatet eller minskar utsläppen globalt.

Jag har aldrig, herr talman, förstått nationalismen som finns hos Miljöpartiet och en del andra partier när det kommer till klimatpolitik. I alla andra sammanhang är man motståndare till nationalism, och man är motståndare till nationer över huvud taget. Men när det kommer till klimatpolitiken är det så viktigt var utsläppsminskningarna sker. Det är till och med så viktigt att man är beredd att omöjliggöra ett drägligt liv för människor som lever i stora delar av vårt land, därför att just i Sverige ska vi minska utsläppen.

Jag har en fråga, herr talman, till Isabella Lövin. Är det mest effektivt att minska utsläppen från till exempel bilar i Norrlands inland eller att minska utsläppen i Kina?

Herr talman! Jag konstaterar att Sverigedemokraterna är nationalistiska förutom när det handlar om att ta ansvar för framtiden och klimatet. Jag tycker att solidaritet är bra, men jag har ingen solidaritet med oljeintressen. De ekonomiska intressena från olja och fossila bränslen är astronomiska. Saudiarabien är världens största oljeexportör.

Nyss hörde vi om det saudiskt ägda oljebolaget Saudi Aramco, som är på väg att börsintroduceras. De har under 2018 haft 356 miljarder dollar i intäkter. Det är mer än något annat bolag på jorden. Det är från dessa oljejättar som vi måste köpa bensin.

På vilket sätt, Jimmie Åkesson, gynnar det den vanliga svensken på landsbygden att sitta fast i dyrt, olönsamt och osäkert fossilberoende med olja och gas från Mellanöstern och Ryssland?

Herr talman! Om Isabella Lövin vill ge sig in i Norrlands inland och försöka hitta olja där får hon gärna göra det. Jag vet inte om det skulle vara så mycket bättre.

Apropå Isabella Lövins fråga; det gynnar ingen att vara beroende av dessa företag eller skurkstater, som Isabella Lövin pratar om. Men däremot missgynnar det människor i vårt land. Det handlar om vanliga människor av kött och blod som behöver ta sig till arbetet, som behöver hämta ungarna på dagis, köra till fotbollsträningen eller vad det nu kan vara. De drabbas - missgynnas - av att det blir dyrare att transportera sig, men de måste ändå transportera sig. Det är problemet.

Jag kan svara på den fråga jag ställde till Isabella Lövin: Det är mer effektivt att minska utsläppen i Kina än att göra det från bilar i Norrlands inland. Klimatet är globalt. Klimatproblematiken är global. Den är inte kopplad lokalt, och den har lite med Norrlands inland att göra.

(Applåder)

Herr talman! För 25 år sedan valde vi att säga ja till ett svenskt EU-medlemskap. Jag är glad att vi tog det steget. EU och det svenska EU-medlemskapet är värt att försvara. EU har på många sätt gjort Sverige starkare, och Sverige har på många sätt gjort EU starkare. Men om gemenskapen mellan EU:s länder om ytterligare 25 år fortfarande ska vara en kraft för förändring, förbättring och förhoppning måste vi rikta blicken framåt.

Vi måste arbeta ännu hårdare för ett grönt, demokratiskt och frihetligt Europa. Miljö- och klimatutmaningarna tar ingen hänsyn till gränser. Det är bara ett modigare och grönare EU som kan ge oss förutsättningarna att nå både svenska och gemensamma globala miljömål. Det handlar om att stoppa spridningen av giftiga kemikalier och nedskräpningen av våra hav, att minska utsläppen och värna den biologiska mångfalden.

Det är därför Centerpartiet har varit drivande i att skärpa EU:s gemensamma klimat- och miljöarbete. Vi drev på för att EU:s nya ordförande skulle utlova A European Green Deal. Det är något som ska läggas fram under hennes 100 första dagar, med en tydlig instruktion för hur EU ska kunna nå målet om en klimatneutral kontinent till 2050.

Det löftet måste nu också fyllas med konkret innehåll. Vi måste ta ännu hårdare tag mot plasten i våra hav och vattendrag. Vi måste skärpa förbudet mot engångsartiklar i plast och se till att ännu fler produkter omfattas av förbudet under kommande fem år. Vi måste se till att lagstifta för att stoppa både mikroplaster i hygienartiklar och andra skadliga ämnen i produkter som vi använder i vår vardag.

Vi måste lägga i en ännu högre växel för att minska utsläppen, både genom högre ambitioner och genom skarpare verktyg. Där är EU:s gemensamma klimatlag ett viktigt steg som gör det tydligt vad som gäller - om medlemsländerna inte når de mål vi har satt upp ska det få kännbara konsekvenser.

Vi måste bredda EU:s utsläppshandelssystem så att det även omfattar sjöfarten, och vi måste börja auktionera ut flygets utsläppsrätter i stället för att dela ut dem gratis. För oss är det en självklarhet att alla plan som startar eller landar inom EU ska ingå i systemet och vara med och betala, liksom att höja priset för utsläppsrätter inom EU genom att införa ett prisgolv.

Men vi bygger inte ett grönare Europa med enbart förbud och hårdare regler - tvärtom. En förutsättning för ett grönare Europa är tillväxt, företag och innovationer. Därför måste vi investera i gröna innovationer och i de företag som förändrar och som vågar gå före med bland annat den nya generationens miljöteknik för minusutsläpp.

Centerpartiets gröna röst har varit med och lagt grunden för den mest ambitiösa miljö- och klimatpolitiken hittills i Sverige. Vi har visat hur Sverige kan vara ett grönt föregångsland inom EU, och vi har suttit med vid förhandlingsborden i arbetet med att också göra EU till en grön förebild globalt. Vår röst för ett grönare Europa kommer aldrig att tystna.

Fru talman! Vår röst hörs också klart och tydligt i kampen för ett fritt och demokratiskt Europa. Historien har lärt oss att den som tror på den liberala demokratins kraft och styrka också måste vara beredd att försvara den mot dem som vill något helt annat och som ser liberalismen och liberala värden som sin huvudfiende.

EU är en manifestation av vad liberala demokratier kan uppnå tillsammans. Det är därför Vladimir Putin och Viktor Orbán bekämpar EU, och det är därför Centerpartiet så tydligt står upp för det europeiska samarbetet.

I kampen mot dessa mörkerkrafter måste retoriken om öppenhet också kombineras med skarpa politiska förslag. Centerpartiet har föreslagit flera förändringar för att värna öppenheten och människors lika värde inom Europeiska unionen.

När hbtq-personers rättigheter och frihet inskränks och när det fortfarande finns länder inom EU som inte erkänner samkönade äktenskap eller partnerskap blir konsekvensen att den fria rörligheten inte gäller alla. Det är oacceptabelt.

Centerpartiet vill se en ny lagstiftning på EU-nivå som garanterar den fria rörligheten för alla. Lagen ska förhindra medlemsländer från att diskriminera hbtq-personer som är gifta eller har ingått partnerskap och som vill utnyttja den fria rörligheten. Maka eller make i samkönade äktenskap ska aldrig kunna nekas de socialförsäkringar och skatteförmåner som andra EU-medborgare har rätt till.

Om man som medlemsland i EU inte klarar av att leva upp till dessa självklarheter - om man inskränker människors rörlighet och frihet, politiserar domstolar, tystar enskilda journalister och inskränker pressfriheten - måste det få konsekvenser. Vi kan inte längre se på när en hårdför högerpopulism försöker att kuva sina egna medborgare och i förlängningen hota hela det europeiska samarbetet.

Centerpartiet vill sätta ett demokratilås på EU:s budget så att man ska kunna stoppa utbetalningarna av EU-stöd efter fastställda kriterier om rättsstatens principer.

Ska EU på allvar kunna fortsätta att föra de liberala demokratiernas talan i världen måste unionen också stå stark ekonomiskt, fru talman. Att riva handelshinder, knyta människor närmare varandra och förstå företagens roll i bygget av ett välmående Europa är en central del av unionens historia. Det är också detta som måste vägleda oss framåt.

I tider av oro hörs nu allt fler röster mot EU-samarbetet. Krafter i Europa lockar med löften om att slutenhet skulle stärka det egna landet. Men ensam är inte stark. Den som skriker högst har inte alltid rätt. Vi behöver inte mer av Boris Johnsons arga Hulken. Som han uttryckte det för ett tag sedan: Ju argare han blir, desto starkare blir han. Vi behöver snarare fler ansvarstagande, liberala och gröna krafter som kan ta Europa framåt.

Tillsammans med den allt större skara av optimistiska, gröna och liberala systerpartier som vinner mark runt om på den europeiska kontinenten kommer Centerpartiet att slåss för att EU ska vara en frihetlig fyr för resten av världen och visa att vägen framåt är demokrati, marknadsekonomi och klimatansvar. Tillsammans kommer vi att fortsätta att gå framåt mot ett grönt, demokratiskt och frihetligt Europa.

(Applåder)

Fru talman! För några veckor sedan publicerade New York Times ett helt häpnadsväckande reportage om EU:s jordbrukspolitik och om hur den utnyttjas och missbrukas, måste man nog säga, i flera länder. De pekar till exempel på att regeringen i Ungern delar ut stora landegendomar till dem som är politiskt lojala med Viktor Orbán medan andra bestraffas.

De pekar också på markrofferi - det man kallar landgrabs - i Bulgarien och Slovakien, där små jordbrukare trängs ut med maffialiknande metoder och där det är stora konglomerat eller personer med politiska kontakter som får dessa mycket omfattande jordbruksstöd.

I Tjeckien får premiärministern hundratals miljoner kronor i jordbruksstöd, och han är miljardär. Han har blivit rik inte minst på lite tvivelaktiga affärer i samband med privatiseringar och annat.

Detta visar på ett systemfel i EU:s jordbrukspolitik. Det skulle inte vara så svårt att göra någonting åt det; man skulle kunna sätta ett tak för hur mycket varje person eller jordbruksföretag kan få i stöd från den gemensamma jordbruksbudgeten. EU-kommissionen har också tagit fram en sådan modell. Det skulle göra det väldigt svårt att agera på detta sätt och missbruka jordbruksstödet med politiska syften så som nu sker.

Är Centerpartiet för att sätta ett sådant tak?

Fru talman! Jonas Sjöstedt tar upp ett väldigt viktigt område, nämligen hur vi hanterar våra gemensamma skattepengar och hur vi ska värna EU:s medel för att bli starka vad gäller konkurrenskraft och vad gäller till exempel de gröna näringarna.

För Centerpartiets del vill vi i första hand se till att värna att svensk landsbygd och svenska bönder inte ska betala för brexit - det är en viktig del. När det gäller innehållet i EU:s jordbrukspolitik vill vi också att det ska vara mer av motprestation, det vill säga att man ska få betalt för det arbete man gör för klimatet, för miljön och för den biologiska mångfalden. Detta är någonting som är viktigt och som jag vet att svenska bönder också tycker är angeläget.

Det är mycket riktigt så att till exempel Tjeckien och premiärminister Babis har använt dessa pengar på ett felaktigt sätt. Kontrollen och sanktionerna måste förbättras. Man ska använda detta korrekt.

Jag vet att vårt parti inom Europaparlamentet, Alde, nu utreder agerandet från Ano - som partiet heter - i detta. Det tycker jag är rimligt. De medel som finns ska användas korrekt.

(Applåder)

Fru talman! Av EU:s jordbruksstöd går 80 procent till 20 procent av mottagarna. Det gynnar framför allt stora godsherrar och jordbruksföretag.

Därför beklagar jag att Annie Lööf undvek att svara på frågan om att sätta ett tak för stöden. Detta skulle vara effektivt för att komma åt missbruket, till exempel från den mångmiljardär i Tjeckien som kammar hem så mycket EU-pengar. Men ibland är kanske inget svar också ett svar.

Jag har därför en annan fråga.

Jag håller med om mycket av det som sas från talarstolen av Annie Lööf om klimatfrågan. Men en väldigt enkel sak är ju att ta bort de EU-subventioner som går till verksamhet som faktiskt förstör klimatet, exempelvis till att bygga nya motorvägar eller till nötköttsproduktion. Så länge EU ger direkt ekonomiskt stöd till sådant som ökar utsläppen är det ju kontraproduktivt. Kanske kan Annie Lööf tänka sig att i alla fall göra detta?

Fru talman! Jonas Sjöstedt står här och ler och tycker att det är lite småroligt när han föreslår att svenska nötbönder inte fortsatt ska få stöd för att kunna bedriva en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. Det är häpnadsväckande!

Vi måste kunna förena ett aktivt klimatansvar, i förlängningen en fossilfri livsmedelsproduktion, med att hålla våra landskap öppna, försvara den biologiska mångfalden och försvara de gröna näringarna i Sverige men också i andra länder. Här är Sverige ett föredöme.

För Centerpartiets del är det viktigt att värna såväl stora som små jordbruk. Därför är vi inte intresserade av att sätta det här specifika taket. Men vi är intresserade av kriterier, kontroller och sanktioner om man inte följer kriterier. Vi tycker framför allt att det är viktigt att kunna se att utan de gröna näringar som finns i Sverige och i övriga EU når vi inte våra miljö och klimatmål, och de är viktiga att försvara.

(Applåder)

Fru talman! Europeiska unionen och dess medlemsländer står inför mycket stora utmaningar under de kommande åren. Vänsterpartiets uppfattning är att Europeiska unionen inte fungerar på ett sätt som klarar av de utmaningarna. Europeiska unionen måste förändras.

Vi ser en dramatiskt ökande ojämlikhet i många EU-länder. Det skapar social osäkerhet. I flera EU-länder ser vi en dramatisk befolkningsminskning. Det är till exempel helt häpnadsväckande prognoser för länder som Litauen och Bulgarien i framtiden. EU gör en hel del på klimatområdet, men det räcker inte. Man behöver göra betydligt mer. Vi ser en otrygghet på arbetsmarknaden, inte minst för människor som arbetar i andra EU-länder. Vi ser en EU-budget där pengarna går till stora godsherrar och jordbruksföretag i stället för att användas på bästa möjliga sätt.

Europeiska unionen måste förändras, och den måste förändras ordentligt.

Vänsterpartiet har en rad förslag på hur den här förändringen ska gå till. Vi menar att inriktningen på den ekonomiska politiken, som EU föreskriver, måste förändras. Vi såg i samband med finanskrisen hur EU i första hand räddade banker och bankers ägare, medan man lämnade både välfärden och vanligt folk som blev arbetslösa i sticket i en rad av krisländerna. Det håller inte att rädda banker men låta ungdomar gå arbetslösa.

Det var klokt av Sverige att tacka nej till medlemskapet i valutaunionen. Vi bör stå fast vid det. Det ökar våra möjligheter att hålla sysselsättningen uppe och värna välfärden. Då ska Sverige heller inte gå med i en bankunion som är direkt kopplad till den monetära unionen.

Vi menar att EU bör göra mer för klimatet. Det är dags att ha planer för att fasa ut beroendet av fossila bränslen, till exempel att man inte längre får sälja bilar som går på fossila bränslen inom Europeiska unionen efter ett visst datum.

Det togs lite i skymundan ett viktigt beslut häromdagen - eller beslutet togs nästan - om att Europeiska investeringsbanken äntligen ska sluta ge lån till fossilprojekt. EU måste i första hand sluta göra fel. Men det måste också innebära att EU:s budget ändras i så mening att inga subventioner går till det som faktiskt skapar klimatproblemen. I stället måste EU vara berett att hjälpa länder som exempelvis Polen, som står inför en mycket omfattande omställning när gamla energisystem måste monteras ned och nya växa fram. Om vi ska klara det här måste saker förändras.

I grunden handlar det också om att i Europeiska unionens fördrag går den inre marknaden, företagens rätt att sälja, alltid först. Vi menar att i ett modernt europeiskt samarbete måste klimatet och de sociala rättigheterna gå först. Det är det moderna samarbetet. Det är inte minst tydligt när vi ser hur arbetsmarknaden fungerar i Europeiska unionen.

Vänsterpartiet är för att man ska kunna arbeta i varandras länder. Vi vill underlätta för människor att studera och arbeta i andra europeiska länder. Men vi ser i dag hur människor som åker i väg och arbetar systematiskt utnyttjas på många håll.

Det har varit en diskussion här om den sociala pelaren och en diskussion om minimilöner, och jag är glad över att alla partier verkar vara emot minimilöner. Jag tycker att det är bra att regeringen tar med sig det när man åker till Bryssel och förhandlar. Men det finns en brist på konsekvensens, tycker jag, när man säger att vi ska bestämma saker i Sverige, för samma partier som angriper det här från höger brukar gå emot ett socialt protokoll.

Ett socialt protokoll innebär just att i Sverige ska svenska kollektivavtal och lagar gälla alla som arbetar här, och det är viktigt att det står i EU:s grundlag, i fördraget. Annars kan det råda tveksamhet om hur man ska döma i mål i EU-domstolen, som i praktiken avgör det här. Jag välkomnar därför de borgerliga partierna att vara för ett socialt protokoll som slår fast att i Sverige gäller den svenska modellen och att svenska kollektivavtal och löner gäller alla som arbetar här. Vi ska inte ha långtradarchaufförer från andra EU-länder som arbetar för några tior i timmen, så som det faktiskt är i dag. Vi ska inte ha det missbruk av människor som sker på svenska åkrar och i restaurangkök därför att kontrollen är otillräcklig.

Europeiska unionen och de europeiska länderna, gärna fler än de i Europeiska unionen, måste också finna gemensamma lösningar på flyktingfrågan. Svagheten i EU:s politik har varit att man har enats om gemensam repression men inte enats om gemensamt ansvar.

Vi måste hitta en ordning där vi till exempel fördelar kvotflyktingar mellan länder i Europa och intar en ständig kapplöpning mot botten i att försöka sätta asylrätten ur spel. Det är vårt gemensamma ansvar att göra det. Och vi skulle gärna se att andra länder bjuds in, till exempel Norge, Schweiz eller andra länder, till att delta i ett sådant vidgat samarbete. Annars kommer vi att se mer av döden på Medelhavet, och det vill vi inte göra. Annars kommer vi att se mer av beroendet av auktoritära regimer som Turkiets.

Europeiska unionen behöver också demokratiseras. Den har mycket makt. Den lagstiftar om stort och smått. Den påverkar nationella lagar, regioner och kommuner. Men det är ett gammaldags system som byggdes upp för många årtionden sedan.

Det är så märkligt att de som har monopol på att föreslå ny lag, EU-kommissionen, inte får ta instruktioner av sina hemländer - det är jättekonstigt. Det är så märkligt att mycket makt över lagstiftningen fortfarande ligger i förhandlingar som i praktiken inte är öppna för väljarna att granska. Den här riksdagen, vald av svenska folket, har inte någon reell rätt att föreslå nya lagar i Europeiska unionen, trots att lagarna gäller i det här landet.

Europeiska unionens makt behöver avgränsas, planerna på att bygga en europeisk federation överges och unionen öppnas upp och demokratiseras. Ett sådant europeiskt samarbete, ett nära samarbete mellan demokratier, är bättre ägnat och rustat att möta de stora utmaningar som vår världsdel står inför.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ali Esbati och Andreas Lennkvist Manriquez (båda V).

Fru talman! Jonas Sjöstedt talar ofta, gärna och bra om klimatet och om att vi behöver göra mer för att stoppa klimatförändringarna som leder till torka, skogsbränder och översvämningar. Han talar också gärna om sjysta villkor och trygghet på jobbet. Det är viktiga frågor som Jonas Sjöstedt adresserar.

Vi behöver göra mer tillsammans i Europa för klimatet. En gemensam klimatlag, gemensamma mål om att minska utsläppen och en gemensam lagstiftning för att minska energianvändningen vore också bra.

Vi behöver också ha starka regelverk för att ge löntagarna som arbetar på olika platser runt om i Europa sjysta arbetsvillkor och säker arbetsmiljö. Det är bra att levnadsvillkoren förbättras i alla länder. Det tjänar också Sverige på.

Vi kan göra mycket i Sverige men inte allt. Ofta behöver beslut fattas just gemensamt inom ramen för Europeiska unionen. Jonas Sjöstedt har också här i talarstolen talat om mycket som behöver göras i EU. Ändå vill Vänsterpartiet, som vad jag vet ensamt parti i Sveriges riksdag, lämna Europeiska unionen. Detta får jag inte att gå ihop. Det är inte att ta ansvar för klimatet och inte att ta ansvar för löntagarnas villkor. Hur ser Jonas Sjöstedt på det?

Fru talman! Tack, statsministern, för frågan!

Ända sedan Sverige blev medlem i EU, 1995, har Vänsterpartiet arbetat mycket aktivt i inte minst EU-parlamentet för att få besluten åt det håll som vi vill. Vi har satt avtryck när det gäller jämställdhet, miljöfrågor och arbetsrätt.

Jag har själv suttit i EU-parlamentet i elva år. Jag har suttit i ett antal lagstiftningsförhandlingar för att få bästa möjliga miljölagstiftning i EU. Det är så vi arbetar.

Men vi har inte varit okritiska. Vi har hela tiden sagt att det finns bättre former för europeiskt samarbete än dagens europeiska union. När miljörörelsen granskade de svenska och europeiska partierna före årets EU-parlamentsval var vänstergruppen bäst och drev på mest för att lösa miljöproblemen. Vi röstar dessutom konsekvent för löntagarnas rättigheter och för en större öppenhet och för mänskliga rättigheter i Europeiska unionen. Det går utmärkt att förena detta med att vara kritisk till mycket i Europeiska unionen. Det kan till och med vara en fördel att vara det.

Vi sa också tydligt inför valet till EU-parlamentet att vi inte ställde upp i valet för att lämna EU utan för att påverka EU så gott vi kan, väl medvetna om de svårigheter som finns.

Det pågår nu en debatt i vårt parti inför vår partikongress i maj, och vi kommer att skriva ett nytt partiprogram där det kommer nya formuleringar om Europeiska unionen. Jag önskar att jag hade en kristallkula och kunde berätta hur de kommer att se ut, men det har jag tyvärr inte. Vänsterpartiets partikongresser är ofta lite mer livliga än Socialdemokraternas när det gäller att ta olika beslut, så det kan bli på olika sätt.

Jag vill fråga statsminister Stefan Löfven: Var det inte klokt att vi röstade nej till euron? Vi var ju på olika sidor i den folkomröstningen. Var det inte vi som hade rätt?

(Applåder)

Fru talman! Det är bra att vi båda vill se en mer ambitiös klimatpolitik och bättre villkor för löntagare. Men låt oss komma ihåg att det inte är EU som är fienden, att det inte är EU som är ett hot mot klimatet och att det inte är EU som hotar arbetsmiljön och villkoren. Det är tvärtom så att det är inom ramen för EU-samarbetet vi kan göra mer. Hotet mot klimatet utgörs av dem som är förnekare, och hotet mot arbetarna utgörs av dem som sätter löntagare mot löntagare. Jag tar gärna den gemensamma kampen med Sjöstedt om detta.

Avgörande är dock att Vänsterpartiet vill att Sverige ska lämna EU. Det är det ni står för. Det innebär att med Vänsterpartiets politik hade Sverige inte varit medlem i EU och inte kunnat göra detta för klimatet och löntagarna. Man kan vara kritisk, ja, men att ta ställning emot och vilja gå ur EU är en helt annan sak, Jonas Sjöstedt.

Fru talman! Jag delar inte statsministerns syn att EU inte är ett problem. Lavaldomen och Vikingdomen var direkta ingrepp i den svenska arbetsmarknaden och i den svenska modellen och hotade löntagarnas möjlighet att ta strid för att ha samma kollektivavtal. Att säga att EU inte har varit ett problem är direkt felaktigt. När EU öser subventioner över industrier och branscher som ökar klimatutsläppen är det givetvis ett problem.

Är det bara den som älskar unionen och håller hyllningstal som kan göra nytta? Uppenbarligen inte. Fråga miljörörelsen och fråga dem som granskar EU-parlamentarikerna vilka som är flitigast, vilka som röstar för de bästa lagarna och vilka som driver på för den bästa miljöpolitiken. Då hamnar man inte i den socialdemokratiska gruppen; då hamnar man hos oss.

(Applåder)

Fru talman! Kanada, Bolivia, Ukraina, Zimbabwe, Japan - det spelar nästan ingen roll vilket land det är, för Vänsterpartiet röstar alltid pålitligt emot frihandelsavtal så fort de föreslås.

Det är lite märkligt, för frihandel är det avgjort bästa sättet att lyfta länder ut fattigdom. Det var så Sverige blev ett rikt land. Att handel skapar möjligheter för välstånd och utveckling vet i princip alla nu för tiden.

Handeln är fortfarande helt avgörande för svenskt välstånd. De stora svenska exportföretagen skulle ha haft det otroligt svårt utan frihandel. Men ni röstar nej till mer handel med Japan och Kanada.

Vänsterpartiet talar ofta om solidaritet. Trots det kan Vänsterpartiet inte rösta ja ens till handel med fattigare länder. Det har gällt avtal med länder som Botswana, Ghana, Moçambique och Ecuador för att ge dem en chans att integreras med den europeiska ekonomin - med krav på hållbar handel.

Vänsterpartiet röstar nej till frihandel, nej till att hjälpa världens fattigaste länder och nej till att bygga Sveriges välstånd starkare. Min uppriktigt nyfikna fråga är: Vad är det som är så dåligt med frihandel, Jonas Sjöstedt?

Fru talman! Ulf Kristerssons fråga bär en självmotsägelse i sig. När Sverige blev medlem i EU höjdes tullkvoten. Vi fick alltså sammantaget mindre frihandel i och med EU-medlemskapet på grund av unionens handelspolitik. Det var faktiskt ett av Vänsterpartiets argument i folkomröstningen.

Varför är vi emot handelsavtalet med Kanada? Jo, av samma skäl som vi har kritiserat många andra avtal: Det innehåller en klausul om investeringsskydd. Det kan låta oförargligt, men det handlar i praktiken om att privata företag ska kunna stämma stater om staterna tar demokratiska beslut som anses minska företagens vinst. Detta avgörs ofta i helt slutna specialdomstolar utan demokratiskt inflytande.

Vi har sett vad detta har inneburit. Man har stämt delstater som förbjuder frackning för att de vill skydda sin egen miljö, och man har använt liknande klausuler mot länder som har försökt att få ett bättre sjukförsäkringssystem från privata bolag.

Man skulle kunna tänka sig att till exempel amerikanska företag stämmer Sverige för att det minskar deras vinst om vi tar bort vinstjakten i välfärden eller om vi inför en mineralavgift för att gruvbygder ska få bättre infrastruktur.

Vänsterpartiet menar att Sverige och alla andra stater har rätt att lagstifta för miljö och folkhälsa utan att det ska kunna överprövas av privata företag på det sätt som faktiskt är möjligt i till exempel CETA-avtalet.

De delar som handlar om att ta bort tullar och sådant är helt oproblematiska för mig. Det är nästan alltid bra att ta bort tariffer, som ju är en ganska liten del av de handelshinder som finns i dag. Jag tror dock inte på en global ordning som konsekvent sätter storföretagens makt över demokratiska beslut.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror inte att argumenten mot Kanadaavtalet håller heller. Det är intressant att Sjöstedt nämner just Kanada när han såvitt jag vet är systematiskt emot alla frihandelsavtal. Handlar det inte i grund och botten om att Vänsterpartiet är emot frihandel som idé oavsett om den skulle gynna mogna ekonomier som Sverige och vår relation med Kanada och Japan eller om den skulle gynna fattiga länder som vill ta sig in i den moderna ekonomin?

Är Vänsterpartiet för eller emot frihandel?

Fru talman! Vänsterpartiet är som regel för att ta bort tullar och bestämmelser som hindrar handeln mellan länder. Men handeln är inte så fri som den är i Moderaternas drömvärld. Villkoren dikteras alltför ofta av de rika, mäktiga länderna och deras stora företag som håller i trådarna bakom.

Vi brukar också tala om rättvis handel, det vill säga att länder med en mindre utvecklad ekonomi ska ha möjlighet att växa ekonomiskt. Det är på grund av detta, investeringsskyddet och de delar av immaterialrätten som kan komplicera saker som till exempel miljörörelser och sociala rörelser ofta vill ha handelsavtal som ser ut på ett annat sätt.

Frihandel, ja, men vi vill också ha rättvis handel.

(Applåder)

Fru talman! De senaste åren har vi sett allt fler och allt allvarligare hot och försök att på olika sätt attackera demokratin runt om i Europa och världen. Senast i går kunde vi till exempel läsa om attacker mot Labour i Storbritannien.

Stater och andra aktörer har genom påverkanskampanjer påverkat eller försökt påverka fria staters demokratiska val och gjort olagliga annekteringar eller storskaliga cyberattacker.

Säkerhetsläget i vårt närområde och i och omkring Europa är uppskruvat. Hoten behöver dock inte se ut som de gjorde förr, och de behöver inte heller synas alls. Hybridhot och cyberattacker är verklighet och dessvärre i många fall vardag för såväl länder som företag, organisationer och privatpersoner. Inte heller Sverige är förskonat från detta.

För att motverka detta och stärka vår gemensamma säkerhet har EU bland annat ett samarbete med Nato om hybridhot. Det handlar exempelvis om att ett gemensamt hybridcenter har inrättats i Helsingfors. När försvarsministern informerade EU-nämnden om detta motsatte sig Vänsterpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna ett sådant samarbete.

Varför är Vänsterpartiet motståndare till ett samarbete mellan europeiska länder och Nato i syfte att avvärja hot mot grundstenarna i vår demokrati, såsom fria och hemliga val, det fria ordet och en fri och öppen press?

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om mycket i Annie Lööfs beskrivning av de nya typer av hot vi ser mot till exempel fria val när propaganda sprids. En särskilt aktiv aktör är Ryssland, där det har kunnat beläggas hur de går in och sprider lögner och kampanjar för att påverka olika politiska processer, till exempel brexit. Man är naiv om man inte tror att detta sker också i Sverige och kommer att ske här i framtiden.

Varför tycker vi då att vi inte ska vara med i olika Natoorgan? Jo, därför att vi inte tycker att vi ska vara en del av Nato. Vi vill samarbeta med andra länder men inte stegvis gå in i Natostruktur efter Natostruktur. Jag förstår varför Natoanhängare vill vara med i allt som Nato har - allt från parlamentariska församlingar till olika organ - men det går bra att samarbeta om saker utan att formellt vara en del av Nato. Jag tror att det till och med är Natoanhängarnas strategi i Sverige att vi steg för steg ska öva och vara med i Natostrukturer, och sedan kommer man en vacker dag och säger: Nu är vi ju redan med. Nu är det ju bara att vara med i hela Nato också.

Vänsterpartiet köper inte detta. Vi samarbetar gärna för att bekämpa till exempel cyberhot och propaganda, men vi vill inte gå in i Natostruktur efter Natostruktur. Vi tycker att den militära alliansfriheten är bra därför att den gynnar fred och säkerhet, och detta ger oss möjligheter att ha en självständig, egen utrikespolitik.

Natofrågan är komplicerad på många sätt. Det största Natolandet militärt sett är Turkiet. Är det givet att vi ska ingå i samma strukturer som Turkiet, som faktiskt delvis ägnar sig åt precis sådana saker som Annie Lööf talar om? Det är inte givet att vi alltid har samma intressen.

Fru talman! Jag är fullt medveten om Jonas Sjöstedts motstånd mot Nato, men nu handlade ju inte min fråga om ett svenskt Natomedlemskap. Den handlade heller inte om ökad överstatlighet i försvars- och säkerhetsfrågor. Min fråga handlade om ett mellanstatligt samarbete för att bättre kunna möta hot mot vår egen säkerhet och mot vår gemensamma europeiska säkerhet. Det handlar framför allt om att utbyta kunskap och information och om att rusta länder som Sverige för att bättre kunna upptäcka men också motverka hybridhot, som vi har sett effekterna av på alltför många håll i vår närhet.

Varför låter Vänsterpartiet sitt Natomotstånd förblinda dem i en fråga som rör EU:s länders förmåga och beredskap att tillsammans möta hot mot vår säkerhet och demokrati? Det är ett samarbete mellan europeiska länder och exempelvis Nato.

Jag frågar igen: Varför är Vänsterpartiet motståndare till ett samarbete i syfte att avvärja hot mot grundstenarna i vår demokrati?

(Applåder)

Fru talman! Mitt svar är detsamma som tidigare: Vi samarbetar gärna och mycket, men vi vill inte ingå i formella Natostrukturer.

När det gäller både EU och Nato tycker jag att man ska fundera på vad som sker i dag i många Natoländer. Vi hade en sådan diskussion om Österrike och om att information från den österrikiska regeringens högerextrema parti gick till Ryssland, till exempel. Nu är Österrike ett EU-land och inte ett Natoland, men vi har en liknande situation när det gäller till exempel Ungern.

Är det självklart att vi vill dela allt som har med rikets säkerhet att göra med den typen av länder? Jag tror att vi ska vara försiktiga.

(Applåder)

Fru talman! Vänsterpartiet pratade en hel del om slöseri och om Europeiska unionens långtidsbudget tidigare i dag. V och Kristdemokraterna kanske kan ta med sig Sverigedemokraterna i denna nya axelmakt av nejsägare och vetoälskare. Man kan säga att man här nästan ser en födelse av en vänsterkonservativ allians i denna kammare i dag. Det är partier som finner att vi inte ska ha några högre ambitioner på området när det gäller europeiskt samarbete och fördjupning.

Man ska komma ihåg att budgeten är komplicerad i ett läge när Storbritannien tyvärr är på väg att lämna unionen. Det innebär ett stort bortfall, för Storbritannien är också en stark nettobidragsgivare när det gäller att få verksamheten för fred och säkerhet att utvecklas i Europa.

Vi har precis som Vänsterpartiet synpunkter kring att kanske gå lite mer långsamt fram med att reformera jordbrukspolitiken eller, för den delen, att vi behöver se över sammanhållningspolitiken. Men allt detta har ändå grunden att man ska försöka förändra Europa långsamt och få medborgarna med sig. Om vi samtidigt ska göra investeringar i klimatet när det gäller forskning, direkt omställning, ökat gränsskydd eller bara generell forskning, för att se till att Europa är med i det race mot digitalisering och AI som nu sker och inte hamnar i skuggan av Kina och USA, måste vi satsa mer.

Men om man redan nu säger att vi inte ska bidra till detta därför att det är svårt att reformera de andra områdena undrar jag: Har inte Vänsterpartiet några ambitioner när det gäller klimatet, gränsskyddet eller förbättrad forskning i Europa?

Fru talman! På svenska förskolor drar man in frukten. På svenska äldreboenden går man ned i personaltäthet så att nattskiftet får springa och inte hinner ta rast. Nästan alla kommuner i Sverige skär ned på skolan.

Hur ser det ut i EU? Jo, EU:s höjdare har tänkt åka mer privatjet och ökar budgeten för detta med 50 procent. Det har de redan fattat beslut om. I EU öser man miljarder över miljardärer och oligarker som är stora godsägare och som ibland har blivit detta på tvivelaktigt sätt. I EU har man ett parlament som forslas fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg varje månad till enorma kostnader.

Ja, jag väljer frukten på förskolan framför att flytta parlament. Ja, jag väljer bättre bemanning på äldreboendet framför att ösa svenska skattepengar över tjeckiska oligarker. Jag tycker att det är en bra vänsterpolitik.

(Applåder)

Fru talman! Jag välkomnar Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag lyckönskar dem i arbetet med att försöka minska möjligheterna för Europa att utvecklas och ta fortsatta steg.

Den klimatomställning som vi nu håller på med inom Europeiska unionen innebär ganska tuffa åtgärder på många håll. Vi hörde tidigare att det inte finns några oljefält i Norrlands inland. Detta kan vi vara överens om, men det finns 18 ganska utsatta kolgruveregioner runt om i Europa. Om vi ska se till att de kan ställas om och bli en del av en grön europeisk framtid krävs resurser, både till sammanhållning och till investeringar i vad dessa människor ska göra i stället. De är också arbetare, Jonas Sjöstedt.

Det märks tyvärr tydligt, fru talman, att Vänsterpartiet inte vill delta i Europeiska unionen. Man vill isolera sig, men detta har aldrig gått bra i världen tidigare.

Fru talman! Under den tid jag satt i EU-parlamentet gjorde jag några år i budgetkontrollutskottet. Det var intressant, och det var skrämmande. Det är faktiskt så att under alla år jag var där beviljades inte centrala EU-organ ansvarsfrihet därför att de inte hade koll på pengarna. De kunde inte svara på vart pengarna gått. Och så har det varit år efter år. Om det händer i frimärksklubben i Lindesberg att ansvarsfrihet inte beviljas får kassören gå, men i EU kan det bara fortsätta.

Jag tror på en stark välfärd. Jag tror på att ha ordning och reda i finanserna. Jag tror på att veta vad man gör med skattebetalarnas pengar. EU har inte den kollen. Jag är inte beredd att hälla svenska skattemiljarder i ett svart hål där vi faktiskt inte alltid vet vad pengarna går till. Jag tycker att Liberalerna bör vara lite mer rädda om statsfinanserna och skattebetalarnas pengar.

(Applåder)

Fru talman! Nästan ett halvår har passerat sedan EU-valet. Vi kristdemokrater sökte väljarnas mandat för att arbeta för ett EU som har rätt fokus, ett EU som fokuserar på att lösa gemensamma problem men som också accepterar att länderna i unionen är olika varandra. Vi kallade det för lagom: mer av det som EU verkligen ska göra, mindre av det som medlemsstaterna gör bäst själva, inte för mycket EU, inte för lite EU, utan lagom.

När Stefan Löfven talade inför Europaparlamentet i våras, före EU-valet, mötte han samma budskap från Lettlands EU-kommissionär Valdis Dombrovskis. Dombrovskis uttryckte det på följande sätt:

Det finns ett svenskt koncept som jag tycker borde vara centralt för EU:s framtid. För många svenskar är lagom en livsstil och ett tankesätt. Det är en svensk filosofi kring måttfullhet och balans - om att undvika både överflöd och extremer.

Ett EU som är lagom måste också inse att när britterna lämnar EU blir unionen mindre. Då måste också kostymen krympa, annars kommer kostymen snart att sitta väldigt dåligt. I värsta fall riskerar EU att tappa byxorna helt.

Den svenska EU-avgiften är nu uppe i 42 miljarder. Den har ökat kraftigt över tid, och starka krafter vill att den ska öka ytterligare. Det sker samtidigt som vårdköerna växer och många svenska kommuner brottas med skenande underskott i välfärden.

Därför är jag glad över att Jonas Sjöstedt och jag har hittat en samsyn kring principerna för den svenska EU-avgiften. Vårt besked är att den svenska EU-avgiften inte ska öka snabbare än bni och att EU därmed måste prioritera och omfördela i stället för att ständigt expandera.

Fru talman! Migrationsfrågan kommer fortsatt att dominera svensk politik och europeisk debatt under överskådlig tid, och detta på goda grunder eftersom vi befinner oss i ett nytt läge som kräver både självrannsakan och nya lösningar. I stort sett varje gång som vi debatterar migrationsfrågan hänvisar statsministern till lösningar på EU-nivån. Visst är det sant att EU spelar en viktig roll. Men ett gemensamt ansvar för migrationsfrågorna innebär också en harmonisering av lagstiftning. Och här har Sverige inte gjort sin egen hemläxa.

Det är just därför som Kristdemokraternas ingångsvärden i den parlamentariska migrationskommittén är att Sverige nu måste närma sig våra nordiska grannländers nivå när det gäller mottagande, för i Bryssel består dödläget. Kommissionens stora asylpaket är fortfarande strandat i ministerrådet. Låsningarna är många och hårda, och inte minst Östeuropa fortsätter att blockera viktiga processer. Men EU kan inte låta sig förlamas.

Europa och Sverige ska ta ansvar för människor som flyr undan förtryck och förföljelse. Om detta ska det inte råda någon tvekan. Men EU måste också säkra sina yttre gränser, krossa människosmugglarnas nätverk och få på plats så mycket gemensam politik för mottagande, omfördelning och vidarebosättning som möjligt.

Vårt besked är detta: Gå vidare med de gemensamma åtgärder som är möjliga att nå enighet om redan i dag! Vänta inte på helheten!

Fru talman! För att få ett godkännande av Europaparlamentet tvingades den tillträdande ordföranden för EU-kommissionen till eftergifter. Den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet ställde långtgående krav för att ge henne sitt stöd. Därför har vi nu en tillträdande EU-kommission som väntas lägga fram radikala välfärdspolitiska förslag i frågor som bättre hanteras av länderna själva.

För det första handlar det om en europeisk a-kassa, där ländernas arbetslöshetsförsäkringar ska klistras ihop med varandra. Risken är uppenbar att detta blir ett nytt inomeuropeiskt bidragssystem från välskötta ekonomier till vanskötta.

För det andra har EU-kommissionen nu återigen, som en följd av krav från Europaparlamentets socialdemokratiska partigrupp, lovat att presentera förslag om europeisk minimilön. Detta är ytterst allvarligt, och det kan bli ett grundskott mot den svenska partsmodellen. Eller, som representanter för arbetsmarknadens parter uttryckte saken på DN Debatt i går:

"Alla rättsliga initiativ på det lönepolitiska området riskerar, oavsett utformning, att allvarligt störa självreglerande kollektivavtalssystem."

Men det är inte bara LO och Svenskt Näringsliv som kritiserar förslaget om europeisk minimilön. När man frågar den svenska regeringen får man svaret att den delar vår oro och parternas oro. Men vad Stefan Löfven glömmer att berätta är att det var Stefan Löfven själv som satte bollen i rullning. I varje skrivelse från EU-kommissionen eller från Europaparlamentet som adresserar dessa förslag motiveras de med den sociala pelaren eller med Löfvens EU-toppmöte i Göteborg.

Socialdemokraterna är skyldiga Sveriges folk, företag och fackföreningar en förklaring. Ska våra löner och arbetsvillkor beslutas här av oss eller i Bryssel av 28 länder?

Fru talman! EU spelar en viktigare roll än på länge, och det saknas sannerligen inte problem att hantera. Det handlar om vad klimatfrågan kräver av oss, vad den nya tidens folkvandringar ställer för krav, hur vi tacklar det nya säkerhetspolitiska läget, hur vi möter den stenhårda ekonomiska konkurrensen från länder som Kina, USA och Indien. Allt detta är frågor som EU borde fokusera på.

Att vi nu i stället måste ägna kraft och energi åt att freda svensk arbetsmarknad från överstatliga maktambitioner är tyvärr ett faktum. Det är ett tydligt exempel på ett EU som ägnar för lite kraft åt att lösa det som ingen stat kan lösa själv och för mycket kraft åt att lösa det som alla stater kan lösa bättre själva. Det är därför, fru talman, som vi fortsätter att säga: Make EU lagom again!

(Applåder)

Fru talman! Jag ska ställa ungefär samma fråga till Ebba Busch Thor som jag ställde till Ulf Kristersson, eftersom den nu har ett stort intresse i svensk politik. Nu har vi det högerkonservativa blocket i svensk politik med moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater.

Vi vet mycket väl vad Sverigedemokraterna har uttalat vad gäller just Ryssland. Det var en sverigedemokratisk företrädare som ville att Putin skulle komma till Sverige för att avsätta regeringschefen. Det är lite svårt att hålla intressena isär. Sverigedemokraterna tycker inte att EU ska granska Ungern och Polen. När fria domstolar, oberoende universitet och oberoende medier nu hotas med lagstiftning tycker Sverigedemokraterna inte att EU ska granska det.

Jag vill veta hur Kristdemokraterna ser på detta samarbete, givet det som Sverigedemokraterna faktiskt står för och ger väldigt tydligt uttryck för. Ser Kristdemokraterna i EU-sammanhang några problem med det samarbete som vi behöver utveckla? Och vilken linje skulle dessa tre partier hålla i ett EU-samarbete vad gäller EU:s värderingar och intresset gentemot Ryssland?

Fru talman! Som jag ser det är det ett block som motiveras och definieras av att man har ett budgetsamarbete. När det gäller det som har hänt i svensk politik kan man väl säga att de gamla blocken har upplösts. Där har Stefan Löfven, fru talman, fått som Stefan Löfven önskade.

Jag skulle snarare säga att vi i stället har fått ett nytt block i svensk politik bestående av de fyra januaripartierna. I övrigt finns det inga block. Det finns ett vänsterpartistiskt stödparti till de fyra januaripartierna. Sedan finns det tre partier i opposition. Det är Sverigedemokraterna, Moderaterna och vi i Kristdemokraterna. Vi har sagt att det är det sakpolitiska innehållet och verkliga problem som drabbar vanliga människor som måste vara vårt fokus. Det är där som väljarna har en skyldighet att kräva av oss att vi ska lösa dessa problem. Då är vi beredda att tala med alla i Sveriges riksdag för att göra det, och det tycker jag är rätt och riktigt. Vi har alltså inget formellt samarbete med några andra partier på det sättet, förutom med Moderaterna.

Vår linje i EU-politiken är glasklar. Det är precis den som jag har redogjort för här. Om frågan handlar om vilken linje som vi är beredda att föra när det kommer till EU-frågor varhelst de diskuteras är linjen att det just handlar om att se till att EU är lagom och att vi säkrar legitimiteten för framtiden i enlighet med just det som jag har sagt i mitt inledningsanförande - inget annat.

Min motfråga till Stefan Löfven är huruvida Stefan Löfven till Angela Merkel, min kristdemokratiska kollega i Tyskland, återkommande valde att kalla hennes parti för ett högerkonservativt parti.

Fru talman! Då var det klargjort att det inte finns något regeringsalternativ i Sveriges riksdag. Det var bra. Det kanske inte var vad Kristersson hade väntat sig som svar, men då är det alltså fastställt: Det finns inget regeringsalternativ i Sveriges riksdag. Det är jag i och för sig glad för, men vi försöker ändå samarbeta över gränserna. Vi vill gärna ha så mycket samarbete som möjligt.

Ett sådant samarbete rör klimat och energi, och jag hoppas att Kristdemokraterna inte bara fokuserar på kärnkraft när det gäller energin utan att vi kan se till att samarbeta för att få så mycket förnybar energi det någonsin går. EU ska inte stödja enbart kärnkraftsutveckling, utan vi behöver all annan energi så att vi får en riktig energidiversifiering.

Vad gäller Angela Merkel har jag ett alldeles utmärkt samarbete med henne. Vi har ett utmärkt samarbete med Tyskland på många områden. En sak som slår mig är att Angela Merkel tycker att den sociala pelaren i EU är bra och att det finns en anledning till det.

Fru talman! Då uppfattar jag det som att Stefan Löfven visar min kristdemokratiska kollega i Tyskland den respekten att han inte klistrar en ideologisk etikett på henne som faktiskt inte stämmer. Vi kristdemokrater är vad vi heter, nämligen just kristdemokrater, och just nu utmanar vi Socialdemokraterna i Sverige när det gäller att vara det riktiga välfärdsalternativet. Vi må vara ett välfärdsparti till höger, men vi är ett välfärdsparti som man kan lita på.

Jag uppfattade inte att frågan gällde regeringsalternativet, men för oss är det glasklart: Verkligheten kommer nu i kapp den märkliga januariöverenskommelsen, och jag tror att väljarna kommer att ge stöd till en ny regering när den dagen väl kommer.

(Applåder)

Fru talman! Kan man rädda en människas liv vänder man inte bort blicken.

Den gräns till EU och Europa som går vid Medelhavet är en av de dödligaste gränserna i hela världen. Redan i år har över tusen människor mist sina liv på Medelhavet, och i år har det för sjätte året i rad rapporterats om över tusen döda bland dem som i desperation - trots att de vet att de utsätter sig för livsfara - har försökt ta sig över havet från en verklighet där de inte ser någon framtid. En av EU:s största, svåraste och viktigaste frågor är att så snart som möjligt enas om en gemensam och mänsklig asyl- och migrationspolitik. Bristen på lagliga vägar in till EU gör att de människor som flyr hamnar i mer utsatta situationer där det många gånger blir fråga om liv och död.

Vi har ett medmänskligt ansvar att hjälpa de människor som flyr från krig och orättvisor, och de räddningsinsatser som görs på Medelhavet räddar liv varje dag. För några veckor sedan röstade dock Kristdemokraterna, tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna, nej till att EU-parlamentet skulle driva på medlemsländerna att öka sina livräddningsinsatser på Medelhavet. Livräddningsinsatserna på Medelhavet handlar inte bara om liv och död för tusentals människor, utan de handlar också om vilka människor vi vill vara.

Fru talman! Min fråga till Kristdemokraterna är därför: Är det verkligen lagom EU-politik att titta bort när människor dör, Ebba Busch Thor?

(Applåder)

Fru talman! Svaret på den frågan är: Nej, aldrig någonsin. Vi har verkligen ett medmänskligt ansvar och en moralisk skyldighet att hjälpa människor i nöd.

Det är en sak att vilja göra gott och en helt annan sak att faktiskt göra gott. Min kollega tycks inte förstå skillnaden. Den resolution som Isabella Lövins Miljöpartiet röstade för i Europaparlamentet innebar att EU skulle dela känslig information om gräns- och kustbevakningen - information som då skulle riskera att hamna i händerna på människosmugglare. Trots att förslaget till resolution var menat att göra gott skulle effekten ha blivit det motsatta. Resolutionen hade gött organiserad brottslighet och lett till fler och mer riskfyllda resor.

Vi röstade i stället för den kristdemokratiska gruppens förslag till resolution, där man betonade vikten av solidaritet och gemensamma lösningar på migrationsfrågan samt att detta kräver kontroll av EU:s yttre gränser. Det förslaget röstade Miljöpartiet ned, med hjälp av extremhögern i Europaparlamentet. Min motfråga blir därför: Varför tar ni så lätt på migrantsmugglingen, Isabella Lövin, och varför röstade ni emot EPP:s resolution?

Fru talman! Att ökad informationsdelning skulle gynna flyktingsmugglare talar mot bättre vetande. Frontex använder den här informationen redan i dag, och den delas givetvis inte med flyktingsmugglare. Informationen delas med organisationer som Röda Korset, Läkare Utan Gränser och andra frivilligorganisationer som kan ge sig ut till de positioner där kanske hundratals människor är på väg att drunkna - för att rädda deras liv. Vi borde vara tacksamma mot dessa organisationer och inte blanda ihop dem med flyktingsmugglare. Jag tycker att det Ebba Busch Thor står och säger är ganska oanständigt.

Ni röstade, tillsammans med de högerextrema, emot förutsättningar för att rädda liv på Medelhavet, Ebba Busch Thor. I en omvärld där demokratiska grundläggande värden alltmer hotas är det viktigt att ha sin moraliska kompass rätt inställd, och min fråga är: Hur hjälper Kristdemokraternas politik de människor som flyr och de människor som faktiskt dör?

Fru talman! Om det avgörande är vem man röstar med är vi lika goda kålsupare båda två. För mig är det innehållet och att man kan stå upp för det som är det viktiga.

Det är en fullkomligt verklighetsfrånvänd argumentation att inte se att den här informationen redan i dag används av grovt kriminella nätverk och att den här informationen skulle ha hamnat i händerna på människosmugglare. Det är nämligen där några av de absolut värsta övergreppen sker mot asylsökande som försöker ta sig till Europa och Sverige. De sker på färden hit, när människor är i händerna på människosmugglarna. Det är därför vi måste ha en helt annan ordning för migrationen. En annan ordning måste gälla på EU-nivå, och Sverige måste göra sin hemläxa. Det driver vi på för i migrationskommissionen här.

Fru talman! I dag debatterar vi hur Sverige ska använda medlemskapet i den organiserade europeiska gemenskapen, det vi kallar EU.

Jag minns hur jag denna dag för 25 år sedan, som juriststudent vid King's College London, stod på Handelskammarens valvaka och firade det svenska folkets tydliga ja till medlemskap i EU. Det är nästan svårt att ta till sig hur mycket av det vi då debatterade i Sverige som faktiskt har blivit verklighet. Det är lättare att plugga i andra länder. Vi vet att våra svenska företag har kunnat växa och exportera på den inre marknaden på ett fantastiskt sätt som vi inte kunde föreställa oss. Vi vet att vi i dag kan få specialistvård i hela Europeiska unionen om vi är sjuka, och så vidare.

Detta visar på värdet av den liberala idén om öppenhet och samverkan - att det alltid är bättre än slutenhet och misstänksamhet. Det har stärkt Sveriges säkerhet och ökat vårt inflytande i världen. Det har inneburit att hela Europa har höjt sina ambitioner när det gäller klimatomställningen. Det har ökat kraften i bekämpningen av internationell brottslighet och penningtvätt.

Fru talman! Vi liberaler tog tidigt ställning för ett svenskt medlemskap i gemenskapen. Vi är övertygade om att just ett allt starkare samarbete, handel utan hinder och ett gemensamt ansvar för att lösa globala problem gör oss mer framgångsrika - och framför allt att det gör våra medborgares liv rikare och tryggare.

På den tiden mötte vi motstånd. Vi mötte motstånd från vänster, från dem som ogillade att EU i grunden var ett liberalt projekt, eftersom samarbete bygger på öppenhet, demokrati och marknadsekonomi. Sedan dess har den svenska vänstern, till och med kanske ytterkantsvänstern, faktiskt svängt. Men också från högerhåll fnös man. Det gällde de ideologiska modeller som helt enkelt inte gillar frihet inom gemenskapen eller de sociala ambitionerna om grundläggande mänskliga rättigheter i hela Europa - eller som på riktigt tror att mindre nationer är starkare ensamma. Det gällde de som alltid ser faror med människors frihet.

Fru talman! När vi i dag blickar framåt ser vi också behovet av ett fördjupat Europasamarbete för att hantera de samhällsproblem som Sverige och Europa och alla våra andra demokratiska vänner i världen står inför. Hoten från ett aggressivt Ryssland och ett alltmer expansivt Kina kräver ett starkt EU. De ryska informationsoperationerna för att undergräva våra demokratier liksom den militära uppbyggnaden måste Sverige möta just tillsammans med andra. När vi visar svaghet enskilt står dessutom Kina där redo att köpa upp våra centrala nationella tillgångar - Sverige är inget undantag.

Apropå Kina var vår egen regering senast häromdagen åter tvungen att, för femtioelfte gången, upplysa Kina och dess företrädare om att vi i Sverige faktiskt har någonting som vi kallar för yttrandefrihet och att vi värnar den.

När USA:s nuvarande administration milt sagt har tappat greppet om de liberala ambitionerna för världen uppstår ett vakuum och ett tryck utifrån från många andra stormakter. Aldrig har det varit tydligare att enade vi stå och söndrade vi falla.

Klimatkrisen kräver gränsöverskridande lösningar. Döda hav och klimatförändringar är övertydliga gränslösa frågor. Ett starkt EU där vi tillsammans visar ledarskap globalt är den enda vägen till en hållbar framtid. Sverige bör driva på för en effektiv gemensam koldioxidskatt, fortsätta kampen för att skydda vår biologiska mångfald i hela Europa och driva på för framtidens fossilfria transportmedel.

Ska Sverige i en kommande lågkonjunktur ha ekonomisk motståndskraft som skyddar välfärden för våra barn, äldre och sjuka måste vi fortsätta stärka konkurrenskraften för våra företag. Det kräver färre handelshinder och mer av spjutspetsforskning, innovation och AI. Det är sådant som Sverige är bra på men som vi inte klarar på egen hand. Konkurrensen med till exempel Kina och USA är knivvass.

Vi behöver se ett ännu starkare fokus från regeringen på detta och att Sverige samarbetar med andra länder och sätter press på den inkommande kommissionen att verkligen prioritera och fokusera såväl på konkurrensfrågor globalt som på våra frågor rörande den inre marknaden.

När protektionistiska vindar nu blåser och Världshandelsorganisationen håller på att kollapsa behövs EU som en stabil kraft för ordning och reda i just världshandeln. Det är lämpligt att här passa på att tacka vår avgående handelskommissionär Cecilia Malmström som har lett EU:s handelspolitik. EU har genom Cecilia gjort stora insatser för att hålla frihandelns fana högt samtidigt som avgörande ambitioner har medfört att steg tagits framåt vad avser mänskliga rättigheter och klimatkrav i dessa handelsavtal. Med handel och bistånd kan vi tillsammans i Europa fortsätta att stärka frihet och utveckling i hela världen.

Den internationella brottsligheten och terrorismen måste vi bekämpa tillsammans. Vi har varit inne på det i våra tidigare replikskiften. Den internationella solidariteten kräver ett starkt agerande från Europa. Vi måste tillsammans bättre dela på ansvaret för människor på flykt och göra starka insatser för att förhindra förtryck, fattigdom och klimatkatastrofer i andra delar av världen. Målet är att ingen ska behöva fly vare sig till Europa eller någon annanstans.

Fru talman! I en tid då kommunism och islamism har fått konkurrens av nationalism och populism behövs mer av sansad liberalism. Det är bara med starkt samarbete som vi tålmodigt och steg för steg kan lösa gemensamma och inte sällan globala samhällsproblem. Det är bara så vi minskar attraktionen för de krafter som dels vill riva ned Europasamarbetet inifrån, dels vill montera ned centrala delar av den egna demokratin.

(Applåder)

Fru talman! Johan Pehrson! Den liberala gruppen i EU-parlamentet där svenska Liberalerna och Centerpartiet ingår utmärker sig genom att ta emot mycket pengar från privata företag. Det är företag som vill bedriva lobbyarbete för att påverka lagstiftningen i Europeiska unionen. Det är stora summor som går från de här multinationella jättarna rakt ned i gruppens kassakista. På det sättet köper de sig tillträde till gruppens möten, seminarier och arrangemang.

Bland de företag som har valt att satsa sina pengar på den liberala gruppen finns Monsanto som varit i blåsväder och ett antal rättsprocesser för att ha haft bekämpningsmedel som orsakat sjukdomar hos dem som har använt dem. Där finns Uber som är känt för att undvika allt vad kollektivavtal heter gentemot sina chaufförer. Där finns också Google som är känt för att hitta kryphål för att slippa betala skatt där man är verksam. De verkar tycka att det är den liberala gruppen som är den bästa hästen att satsa på i EU-parlamentet.

Jag tycker att det är orimligt att en partigrupp tar pengar direkt från storföretag som uppenbarligen vill påverka hur man agerar och röstar i EU-parlamentet. Hur ser Johan Pehrson på det här? Är det här någonting som fortsätter i dag i den liberala gruppen? Vi vet att det pågick fram till valet, men fortsätter det under den innevarande mandatperioden?

Fru talman! Tack, Jonas Sjöstedt, för frågan!

Jag kan försäkra Jonas Sjöstedt om att de liberala företrädarna från Sverige tar upp detta och är noga med transparensen. Vad den liberala gruppen tidigare har gjort och vilka ersättningar vi har tagit emot från olika företag kan säkert komma att kritiseras.

Politiska partier och politiska organisationer har verksamhet där de får ersättning från olika företag. Liberalerna ska ha landsmöte nu i helgen. Mängder av företag och olika fackliga intressenter kommer dit för att påverka och tycka till och ha kontakt med de liberala företrädarna, och de betalar för detta. Det skulle man kunna beskriva som bidrag, men jag tycker att det viktiga här är att man tittar på företagen och deras intressen, vilket Jonas Sjöstedt lyfter.

Kan man till exempel tycka att den liberala tidigare kommissionären för konkurrensfrågor, Vestager, har varit slapp i frågan om hur man behandlar de amerikanska giganterna inom sociala medier som krossar hela annonsmarknaden och håller på att lägga under sig världen på ett ganska obehagligt sätt? Nej, snarare tvärtom - förhållningssättet har varit kritiskt, och hon har sett till att vi jagar dem på alla sätt, för det här är en demokratifråga.

Det viktiga är att vi ska vara öppna och att Jonas Sjöstedt varje gång ska kunna veta vilka lobbyister som liberaler träffat i Bryssel och vilka ersättningar som har givits. Det ska vara tydligt oavsett om det handlar om fack som arbetar för kolgruvearbetarnas livsvillkor när vi ställer om Europa från en kolunion till en de facto grön union eller om något annat. Det är viktigt med den insynen.

Fru talman! Först uttalar sig Johan Pehrson kritiskt om de här bidragen och säger att Liberalernas ledamöter i EU-parlamentet tar upp detta som att det är ett bekymmer. Sedan försvarar Johan Pehrson att man får pengar från storföretag och tycker att det är naturligt för politiska partier - vilket är lite främmande för mig som vänsterpartist, måste jag medge.

Jag skulle ändå vilja höra om den här öppenheten faktiskt gäller. Tar ni emot pengar från storföretagen nu i den liberala gruppen? Fortsätter ni med det?

Fru talman! Jag kan inte svara exakt på vad den nya Renew-gruppen har valt att göra och hur man agerar, men det är väl helt självklart att liberaler är öppna med detta. Man kan inte se företagsamhet som en fiende hela tiden. Det är rimligt att det finns lobbyism, det är rimligt att den är öppen och det är rimligt att det redovisas vilka kontakter som förs. Det är en viktig del för att utveckla Europa.

Kom ihåg att det inte bara handlar om storföretag. Det handlar om andra intressen - det är ideella organisationer och fackliga företrädare som kämpar för att föra fram beslut. Vi har ju en diskussion här om hur vi ska utveckla EU-samarbetet i vårt land för att förankra så att fler intressen kan komma in tidigt i de lagstiftningsprocesser som löper hela tiden.

Jag förutsätter att detta sker öppet. Det finns såklart enskilda företag som jag aldrig skulle ta i med tång, och om det är de här kan jag inte svara på. Jag måste få återkomma till Jonas Sjöstedt med en redovisning av hur det ser ut exakt i dag och denna timme.

Fru talman! När människor arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål är vad som helst möjligt. Men när människor börjar arbeta mot varandra, misstänkliggöra varandra och skilja människa från människa på grund av religion eller hudfärg kan vad som helst gå fel.

I förra veckan var jag i Bosnien och Hercegovina. 25 år efter kriget finns fortfarande kulhålen överallt på vanliga hyreshusfasader. På gatorna snubblar man på gamla granathål som målats i blodröd färg. De kallas Sarajevos rosor. Belägringen av Sarajevo varade i fyra år. Kriget tog slut 1995. När jag tittade ut över kullarna runt staden kändes det på samma gång verkligt och overkligt. Tänk att krypskyttarna nyss låg där bland träden och sköt på kvinnorna på gatorna och att studentkamrater, tidigare grannar och vänner avfyrade granater mot lekplatser.

Före kriget levde folkgrupperna i Bosnien i fred med varandra. Många levde i blandäktenskap. Men maktambitionerna hos några få politiker kunde piska upp människor mot varandra. Det går skrämmande snabbt att skapa en våldsspiral där det första skottet kräver hämnd. Men såren och sorgen efter 100 000 döda kommer att ta många generationer att läka.

I dag är två av de stater som bildades efter Balkankriget medlemmar i EU. Bosnien och Hercegovina hoppas nu på att bli ett kandidatland. De har lång väg kvar att gå. Men så många, särskilt ungdomarna som jag träffade, längtar efter att få bli ett EU-land. Det är ett löfte om välstånd, stabilitet och försoning - den försoning som hittills har uteblivit.

Men många starka krafter verkar i dag för att länder i EU:s närområde inte ska ansluta sig. Populistisk och nationalistisk retorik sprider sitt gift, inte bara inom EU utan också utanför. Geopolitiska och ekonomiska intressen som inte vill se ett starkare EU spelar sina kort väl. Vi ser att Storbritannien lämnar EU. Vi behöver alla vakna upp inför det faktum att unionen försvagas precis när man behöver ett starkare EU för att stå upp för demokrati, yttrandefrihet, kvinnors rättigheter och en ambitiös klimatpolitik. Just dessa värden är hotade i dag.

Vi behöver också vakna upp inför det faktum att många av de länder som vi tycker olika om i just de här frågorna är länder som EU är kraftigt beroende av i dag, eftersom de förser EU med fossil energi. Mer än hälften av den energi som EU behöver importeras i form av olja och gas, främst från Ryssland och mycket från Mellanöstern. Varje år flödar svindlande 3 200 miljarder svenska kronor från EU till dessa länders fickor.

Fru talman! För att klara klimatkrisen och för att försvara demokratin behöver vi EU. För att klara gränsöverskridande problem måste vi möta dem tillsammans. Vi behöver EU för att kunna ställa hårda krav på multinationella, stora företag som annars spelar ut länder mot varandra och för att driva på för rättvis handel som kan stoppa barnarbete, djurplågeri och miljöförstöring. Vi behöver EU för att försvara rättsstatens principer och kvinnors rätt till sin egen kropp som hotas just nu över hela världen samt för att möta terrorhot och gränsöverskridande brottslighet. Vi behöver EU för att rädda haven från överfiske och plastskräp, för att ersätta de fossila bränslena med en energiunion med sol, vind och vatten och för att göra det möjligt för medborgare att resa på ett hållbart sätt i hela Europa med en tågunion. Så kan EU fortsätta exportera fred och hållbarhet och ge hopp till en ung generation.

Lösningen på EU:s gemensamma problem är inte att bygga murar. Det är inte att skapa klyftor mellan människor. Det är inte att ge sken av att man kan återskapa en gårdag som inte längre finns. Lösningen är att se framåt.

Miljöpartiet ser att EU kan vara en avgörande kraft för en bättre framtid. Ensam är inte stark. Men jobbar vi tillsammans finns ingen gräns för vad vi kan åstadkomma.

(Applåder)

Fru talman! För två veckor sedan släpptes sex radikala islamister ut på svenska gator. De var bedömda som nationella säkerhetshot i Sverige, och regeringen hade beslutat att de skulle utvisas ur riket. Det framstår som helt obegripligt för normala människor. Och det är ett enormt misslyckande av den här regeringen. Genom senfärdighet och oförmåga till handlingskraft lät man detta ske.

Det här följer tyvärr ett mönster. Här hemma försenar Miljöpartiet viktig lagstiftning eller motverkar den helt öppet. Precis på det sättet gör Miljöpartiet också i EU. Man röstar gång på gång emot nya verktyg för att stoppa terrorismen. Det må vara möjligheten att samla in passageraruppgifter eller att stoppa spridning av terrorbudskap på nätet.

Det är svårbegripligt att ett parti från Sverige inte förstår att vi bara kan stoppa internationell terrorism och grov organiserad brottslighet tillsammans med andra och att det kräver ett koordinerat arbete också i EU.

Min fråga till Isabella Lövin blir: Varför vill inte Miljöpartiet helhjärtat delta i den europeiska kampen mot terrorismen?

Fru talman! Jag vill tacka Ulf Kristersson för frågan.

Som jag precis sa i mitt anförande tycker Miljöpartiet helhjärtat att vi behöver ett europeiskt samarbete, just för att kunna adressera de oerhört stora gränsöverskridande hot som vi nu ser i världen. Terrorism och gränsöverskridande brottslighet är just sådana frågor. Där behöver vi kunna samarbeta mer.

Miljöpartiet har i regeringen medverkat till att stärka insatserna på en rad områden, inte minst här hemma. Vi har stiftat lagar och skärpt straff på över 60 punkter. Vi har nyss gått fram med ytterligare 34 punkter för att komma åt gängkriminaliteten.

Jag vill säga något kort om Ulf Kristerssons inledning om de imamer som inte kan utvisas på grund av en dom. Sverige utvisar inte till länder där de vi utvisar riskerar dödsstraff eller tortyr. Det är en princip som vi har haft länge. Vi avskaffade dödsstraffet för över hundra år sedan. Vi tycker inte att det är ett lämpligt straff. Den principen har gällt även under regeringen Reinfeldt och tidigare borgerliga regeringar.

Därför vill jag ställa en fråga tillbaka till Ulf Kristersson. Tycker han verkligen att vi ska utvisa till länder där de vi utvisar riskerar att dödas eller torteras? Det vore ett nytt och intressant besked.

Jag tycker också att det är slarvigt att påstå att Miljöpartiet på något sätt har med detta att göra. Det handlar om rättsstatens principer. Det har Sveriges advokatsamfund med flera varit tydliga med. Vi har en ordning, och den ska vi följa.

(Applåder)

Fru talman! Jag tar upp båda frågorna för att de hör ihop. Den första handlar om hur Sverige agerar när personer som misstänks vara en risk för rikets säkerhet i stället för att skickas ut från Sverige släpps fria på gatan. Min anklagelse var att man inte har gjort de saker man hade kunnat för att hålla dem i förvar under mycket längre tid. Det var min poäng.

Men det hänger ihop med det gemensamma europeiska arbetet. Om vi ska kunna stoppa gränsöverskridande terrorism och grov organiserad brottslighet kommer det att krävas mer europeiskt samarbete. Det är uppseendeväckande att Miljöpartiet systematiskt har röstat emot europeiska försök att stärka den gemensamma kraften i det arbetet.

Fru talman! Tack för påminnelsen! Det är viktigt.

Jag vill bara säga att jag inte tycker att det är en bra princip att hålla människor i förvar utan att de är dömda. Vi ska inte ha ett svenskt Guantánamo. Jag vet inte om Ulf Kristersson vill ha det.

Det viktiga är att vi har en klar och tydlig rättsstat och principer som också respekterar medborgarnas integritet. Här är Miljöpartiet tydligt. Vi måste se till att vi inte lämnar ifrån oss uppgifter som kan komma i fel händer och som kan kontrollera medborgare på ett hotfullt sätt om de hamnar i fel sammanhang. Jag tycker att denna princip är viktig att använda sig av när vi överväger olika slags övervakning. Men även vi i Miljöpartiet har naturligtvis en klar och tydlig insikt om att gränsöverskridande brottslighet, inte minst terrorism, behöver bekämpas.

(Applåder)

Fru talman! I dag på 25-årsdagen av den svenska folkomröstningen är det värt att påminna om att det var tur att Miljöpartiet förlorade. Ni ville inte ha detta. Ni tyckte att den här idén om samarbete var något så förfärligt att ni bet er fast i samma bordsskiva som sverigedemokrater och vänsterpartister. Några biter sig fortfarande kvar där, som sagt.

Jag välkomnar allt detta. EU är för oss liberaler svaret på att Europa inte ska vara den ekokammare av hat, våld, krig och förintelse som det har varit i hundratals år. Därför är det som Isabella Lövin lyfte fram i sitt tal nu viktigt, nämligen vad Europa kan betyda. Det är lätt att komma ned på enskildheter och detaljer och hela tiden kritisera. Så är det i alla samarbeten, kommunalt, regionalt, nationellt - för att inte tala om hur det är på FN-nivå. Allting går att kritisera, men det gäller att inte släppa den stora bilden.

När man för ett sådant samarbete som den organiserade europeiska gemenskapen, kallad EU, framåt tas saker stegvis. I ett replikskifte kunde vi nyss höra om terrorismbekämpning. Det ska gudarna veta, om de finns, att inte alla här alltid har stött den frågan. Det syntes väldigt tydligt efter terrorhändelserna i USA och bombningarna i Madrid och London. Det fanns de som bromsade detta. Men vi har gått framåt och jobbar stenhårt för att bekämpa terrorism tillsammans. Det är bra.

Statsministern var inne på frågan om bankunion och öppnade lite försiktigt för det. Det välkomnar Liberalerna. Gör Miljöpartiet det? Hur ser ni på det ekonomiska samarbetet? Gäller denna fråga inte regeringen utan bara Socialdemokraterna? Hur ser ni på vetofrågan på utrikesområdet? Det är något som Liberalerna har drivit på länge. Där hörde vi också en öppning. Står Miljöpartiet också bakom denna öppning som Stefan Löfven visade?

Fru talman! Tack, Johan Pehrson, för frågorna! När det gäller Miljöpartiets inställning till EU vill jag först och främst säga att vi nu ser framåt. Detta hände för 25 år sedan. Det var länge sedan Miljöpartiet ändrade position om EU. Vi ser EU som det möjliga verktyg som vi i dag behöver för att värna demokratin och bekämpa klimatförändringarna. Det är oerhört viktigt. Låt oss enas om det.

Vi står givetvis bakom statsministerns anförande. Hans anförande gäller regeringens politik. När det handlar om vetofrågor i utrikespolitiken eller mänskliga rättigheter är det djupt bekymmersamt att EU inte kan samla sig för att göra tydliga uttalanden när mänskliga rättigheter kränks. Till min stora förfäran får jag väldigt ofta kämpa för att EU ska kunna framföra tillräckligt offensiva och skarpa uttalanden om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, kvinnors rättigheter och kränkningar av människor som sker över jorden. Det är ett steg framåt för oss, och vi är beredda att titta på hur man skulle kunna förändra beslutsreglerna inom dessa områden.

Vi tycker att det är viktigt att balansera och hamna rätt när det gäller övervakning i ett samhälle. Här finns artificiell intelligens, och vi vet att totala stater gärna använder sig av övervakning. Allt är inte bara positivt till hundra procent så att vi kan ha total övervakning av våra medborgare. Det måste finnas en väl bedömd avvägning mellan hotet från terrorism och mänskliga rättigheter.

(Applåder)

Fru talman! Det sista är lätt att hålla med om. Det låter bra. Vi måste vidta åtgärder.

Tyvärr är flera europeiska länder utsatta. Alla kan inte hantera ekonomiska kriser så ansvarsfullt som vi genom åren har gjort i Sverige. Liberalerna är anhängare av ett starkare ekonomiskt samarbete. Det är där det börjar. Vår framtid hänger ihop med Danmark, Tyskland och Frankrike. Visar vi svaghet och är ensamma är risken stor att vi ser en omfattande påverkan genom att kinesiska intressen köper in sig i europeiska fundamentala infrastrukturprojekt. Det kommer förr eller senare att bli ett problem. Detta måste stoppas.

Vad gäller övervakning är vi i ett läge som handlar om huruvida Europa ska skyddas eller övervaka vad kineser eller ryssar gör. Annars tar de hand om oss åt oss. Det är därför viktigare än någonsin att detta förstärks. Jag välkomnar därför att ni stöder den liberala tanken på att kunna fatta effektivare beslut på utrikesområdet och det som har med ekonomin att göra.

Fru talman! Jag vill ge en ärlig eloge till Liberalerna som rakryggat står upp för det europeiska samarbetet i en tid då det verkligen behövs. Det är upp till oss vart detta samarbete tar vägen. Om vi bara fortsätter eller slår in på en linje där endast rädsla och repression får styra våra beslut kommer inte samarbetet att bli bra.

Jag tycker att det är bra att Liberalerna ser framåt och är positiva. Det är en sådan linje som kan göra att EU verkligen blir något hoppfullt för kommande generationer, de unga i dag och alla de unga i EU:s närområde som drömmer om att bli medlemmar i EU. Vi måste fortsätta och visa att det är ett fungerande och attraktivt samarbete, annars kommer de antidemokratiska krafterna att vinna. Dessa krafter är mycket aktiva vad gäller att köpa strategiska intressen i Europa.

(Applåder)

Den EU-politiska partiledardebatten var härmed avslutad.