Prövning av yrkande om misstroendeförklaring mot justitie- och inrikesminister Morgan Johansson

Prövning av yrkande om misstroende-förklaring mot justitie och inrikes-minister Morgan Johansson (S)

Herr talman! Misstroendeförklaring är det starkaste parlamentariska vapen som en opposition besitter. När misstroende riktas mot den förda politiken underkänner riksdagen de facto hela regeringen. Misstroendeförklaring bör därför hanteras med förnuft och med eftertänksamhet. Det är två faktorer som har saknats under de senaste årens inflation när det gäller misstroendeförklaringar.

Som folkvald parlamentariker gör det mig djupt bekymrad att detta instrument numera används som ett vardagligt partipolitiskt verktyg. Det är inte bara dess betydelse som urholkas utan även svenska folkets förtroende för denna församling. Det beklagar jag djupt, herr talman.

På liknande sätt har vi sett hur antalet utskottsinitiativ, tillkännagivanden och KU-anmälningar har haglat in under denna mandatperiod. Riksdagens granskande roll av regeringen är givetvis en central och viktig roll i vår demokrati. Men i stället ser vi hur man gång på gång från oppositionen använder riksdagens kontrollmakt i syfte att i medierna få genomslag och visa ogillande mot den politik som förs. Jag är tämligen säker på, herr talman, att det inte var därför som dessa verktyg gjordes tillgängliga för oss parlamentariker från början.

Sverigedemokraterna har nu lämnat in en misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson. Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson tassade glatt efter. Det står givetvis dem fritt att göra det. Att den högerkonservativa oppositionen inte fattar tycke för en socialdemokratisk regering och därmed inte heller för socialdemokratiska statsråd är föga förvånande. Det hör liksom till sakens natur. Men det handlar om politik.

Herr talman! Det grova våldet är ett gift som hotar hela vår samhällsgemenskap. Det undergräver tilliten mellan människor, och det urholkar människors framtidstro. Det gör människor i vårt land till brottsoffer, till dödsoffer och till sörjande. För att få stopp på våldet måste förövare lagföras.

Morgan Johansson har i sin roll som justitieminister drivit en offensiv politik för att stärka rättsväsendet och för att knäcka gängbrottsligheten. Han har skärpt ett sjuttiotal straff och kriminaliserat ett trettiotal gärningar som tidigare var lagliga. Han har drivit på polisens historiskt stora utbyggnad och vänt alliansregeringens kraftiga neddragningar, då samma moderater som i dag står och skriker sig hesa över bristande polistäthet skar ned på polisutbildningen med cirka 90 procent för att finansiera sina skattesänkningar.

I dag har i stort sett varenda brottsbekämpande myndighet fått nya verktyg, fått fler anställda och fått större befogenhet. Och politiken har effekt. Nu sitter fler grova kriminella i fängelse, och de avtjänar också längre straff. I takt med att fler lagförs byggs nya anstalter, till exempel i Trelleborg och i Kalmar. Och vi öppnar även gamla fängelser för att kunna bura in fler brottslingar. Men vi ser alla att det inte räcker. Vi kommer att behöva göra så mycket mer. Vi behöver skärpa fler straff. Vi behöver anställa fler poliser. Vi behöver stoppa den nyrekrytering och segregation som vårt samhälle lider av. Vi socialdemokrater kommer att vända på varenda sten för att knäcka gängen och bryta segregationen.

Herr talman! Vi befinner oss tre månader före ordinarie val. I vårt närområde pågår nu ett brutalt fullskaligt invasionskrig av det slag som vi inte har sett sedan andra världskriget, ett krig som har fått oss i Sverige att omvärdera vår säkerhetspolitiska hållning och militära alliansfrihet som vi har stått fast vid i över 200 år. Det är ett mycket känsligt läge med Sveriges Natoansökan, som vi har skickat in tillsammans med Finland. Att i denna situation skapa ett läge av politiskt kaos och osäkerhet är mer än oansvarigt. Det är farligt, herr talman.

Moderaterna påstår att justitieministern inte har något med vår Natoansökan att göra. Det är felaktigt, och det borde Ulf Kristersson vara fullt medveten om. Justitieminister Morgan Johansson är ansvarig för bland annat kampen mot terrorism, för vårt lands krisberedskap, för Säkerhetspolisen, för cybersäkerheten och för det civila försvaret. Det är tunga frågor, herr talman, som är av största vikt under de Natoförhandlingar som pågår. Just nu kan ingen ansvarsfull politiker låta Sverige tappa handlingskraft i dessa frågor.

Den uppkomna situationen ger oss faktiskt en bild av Ulf Kristerssons bristande ledarskap. Det håller inte. Sverigedemokraterna tog initiativet till en misstroendeförklaring mot regeringens politik, och det tog inte Ulf Kristersson mer än några minuter att följa efter. Ulf Kristersson gör det dessutom utan att ha ett eget regeringsalternativ. Han har som bekant fått chansen att sondera förutsättningarna för att bilda regering vid ett flertal tillfällen sedan valet 2018, något som han har misslyckats med vid samtliga försök. Det är ett huvudlöst agerande som saknar motstycke och som med all tydlighet påvisar varför Kristersson inte är lämplig att axla statsministerämbetet.

Misstroendet mot justitieministern och regeringen kanske kan tänkas vara en desperat åtgärd från en opposition som är stressad över opinionsläget. Men klarar man inte av att kommunicera sin politik och övertyga väljarna bör man möjligtvis byta strategi i stället för att försätta Sverige i en krissituation.

Det är knappt 100 dagar kvar till valet. Då kommer svenska folket att gå till vallokalerna för att rösta på det parti som förtjänar deras förtroende. Att ställa till med politisk oreda och kaos så här nära inpå valet i ett så här känsligt läge är inte, herr talman, att ta ansvar för Sverige. Det svenska folket förväntar sig mer av oss folkvalda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prövning av yrkande om misstroende-förklaring mot justitie- och inrikes-minister Morgan Johansson (S)

I det allvarliga läge vi befinner oss i tar vi socialdemokrater ansvar för landet. Vi sätter alltid Sverige och svenska folkets säkerhet främst.

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen står givetvis bakom statsminister Magdalena Andersson. Vi står bakom hennes regering och därmed även vår justitieminister. Vi röstar självklart nej i dagens omröstning.

(Applåder)

Herr talman! Vi sverigedemokrater finns i den här salen av en anledning. Vi är det enda parti som aldrig någonsin har varit rädda för att tala klarspråk. Vi har aldrig tvekat att bygga vår politik på verkligheten - inte den tillrättalagda berättelse om verkligheten som man ibland får höra här inne utan den verklighet som medborgarna faktiskt lever i.

I samma anda räds vi inte heller för att tala klarspråk om justitieminister Morgan Johansson. Rollen som justitieminister är inte vilket uppdrag som helst. Det är ett av Sveriges viktigaste jobb. Och nu har vi facit framför oss. Resultatet finns svart på vitt.

De senaste åtta åren har varit ett fullständigt misslyckande. Det är svidande kritik från KU. Det är kravaller, upplopp, stenkastare, bilbrännare, gängmord och förnedringsrån. Och trots detta ser vi straffrabatter och bortförklaringar.

Fortfarande är det så att utländska medborgare som kommer hit till vårt land och begår ett mord eller en våldtäkt ofta slipper utvisning. Vi vill inte ha andra länders mördare och våldtäktsmän i vårt land!

Vi ser fortsatt nonchalans mot brottsoffer. Pojkar och flickor blir utsatta för hemska brott där förövarna inte bara går fria utan ibland själva får skadestånd som är mycket högre än deras offer någonsin skulle kunna ha fått. Vi ser föräldrar som tvingas se på i vanmakt medan deras barn skräms till tystnad.

Det här är människor som får hela sin tillvaro slagen i spillror och som många gånger aldrig får upprättelse. Dessa människor, som regeringen inte ser, ser vi. Det är för deras skull som vi tar varje chans vi får att vända utvecklingen och återupprätta tryggheten i vårt land.

Herr talman! Om man hade kunnat ta en tidsmaskin ungefär 50 år tillbaka i tiden skulle nog de människor som levde då knappast tro att det var möjligt att omdana föregångslandet, det lilla trygga landet Lagom, till ett våldsamt skräckexempel för Europas länder. Men Socialdemokraterna och Morgan Johansson har lyckats med det, och det är väl också en av få saker som den här regeringen faktiskt har lyckats med.

Trots allt detta hörs det alltså fortfarande röster som säger att det skulle vara oansvarigt att fälla Morgan Johansson just nu, att tidpunkten skulle vara fel. Men varje dag som Morgan Johansson sitter kvar som justitieminister är en förlorad dag i kampen mot kriminaliteten. Ingenting kunde vara mer oansvarigt än att låta det fortsätta.

Att inte göra allt som står i vår makt för att vända den här utvecklingen vore att svika alla de människor som varje dag tvingas leva med konsekvenserna av regeringens politik. Vi ser det varje dag vi öppnar en tidning och varje gång vi skrollar på våra skärmar.

Vi ser det varje gång människor skjuts till döds på våra gator. Stenkastning för stenkastning, skjutning för skjutning, gängmord för gängmord blir minnet av Sverige allt svagare, och bilden ersätts av någonting helt annat. Därför är det vår plikt att agera.

Att avstå från att utkräva ansvar hade varit ansvarslöst. Att inte agera vore att svika.

Regeringen, däremot, tänker precis tvärtom. Man gör vad som helst för att klamra sig fast vid makten. De senaste dagarna har man fått gå ned i spagat för att tillfredsställa både Erdogan och den kurdiska oppositionen samtidigt. Man har låtit turkisk inrikespolitik diktera svensk utrikespolitik. Man schackrar nu med vår gemensamma säkerhet när man är beredd att sätta hela Natoansökan på spel för att rädda Morgan Johansson. Det är ett sorgligt skådespel som vi tvingas bevittna.

Det är väl uppenbart för var och en som värdesätter säkerhet, trygghet och stabilitet att man måste rösta för förändring i september. Men i dag röstar vi för alla de människor som har fallit offer för våldet som breder ut sig i vårt land. Vi röstar för att ge dem upprättelse. Vi röstar för att riksdagen ska förklara att den inte längre har förtroende för Morgan Johansson.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Andersson i Linghem, Jonas Andersson i Skellefteå, Pontus Andersson, Tobias Andersson, Mattias Bäckström Johansson, Dennis Dioukarev, Staffan Eklöf, Yasmine Eriksson, Mikael Eskilandersson, Josef Fransson, Linda Lindberg, Angelica Lundberg, David Lång, Adam Marttinen, Thomas Morell, Eric Palmqvist, David Perez, Patrick Reslow, Michael Rubbestad och Eric Westroth (alla SD).

Herr talman! Det pågår ett krig två timmar bort från Sveriges gräns. Freden i Europa är hotad. Vi är mitt inne i en känslig Natoprocess, och vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Då väljer flera av partierna här inne att fokusera på att avsätta ministrar och skruva upp tonläget till max.

Det är en synnerligen illa vald tidpunkt. Jag tror att väldigt många väljare ställer sig frågan vad vi håller på med, och jag måste säga att jag håller med dem fullt ut.

Kris kräver kraft - kraften att orka lyfta sig över spel och över jakten på rubrik i ett läge där världens blickar riktas mot Sverige. Denna tid kräver att vi alla ser till Sveriges bästa.

Om knappt 100 dagar är det val i Sverige. Det är då människor över hela landet kommer att få rösta på den politik och de politiker som de tycker förtjänar deras förtroende. Detta är kärnan i vår demokrati, och det är en demokrati värd att försvara.

Svenska folket förtjänar politiska ledare som agerar ansvarsfullt för Sveriges bästa, och jag är stolt över att Sverige under våren har kunnat samla sig över partigränserna för ett starkare försvar, för stöd till Ukraina och för en historisk Natoansökan. Vi är nu i en tid som kräver att vi som politiska ledare agerar ansvarsfullt - att vi orkar ta ansvar, orkar samlas för att göra upp och orkar samarbeta för att nå resultat.

Det känsliga säkerhetspolitiska läget är på riktigt, och det kräver samarbete. Då är det särskilt viktigt att såväl regering som opposition agerar ansvarsfullt.

Centerpartiet kommer inte att stödja Sverigedemokraternas misstroendeförklaring mot justitie- och inrikesminister Morgan Johansson.

Vi står helt bakom den kritik som ett enigt konstitutionsutskott riktat mot Morgan Johansson. Hans agerande under de senaste åren förtjänar kritik, men Centerpartiets bedömning är att den inte är av en sådan art att det motiverar ett misstroende. Misstroendeförklaring är riksdagens skarpaste verktyg, och det ska hanteras varsamt.

Sverige vinner inte på att vare sig oppositionspartier eller regeringen sätter regeringsmakten på spel i detta osäkra omvärldsläge. Det är allvar nu.

Mer handling krävs för att pressa tillbaka det dödliga gängvåldet och mäns våld mot kvinnor. Mer handling krävs för trygghet i hela landet, för fler poliser, för skärpta straff och mer resurser till hela rättsväsendet liksom en offensiv politik för det helt avgörande förebyggande arbetet.

Regeringen måste agera för att öka tryggheten för människor, men det åstadkoms ju inte genom ett politiskt spel. Politik är på riktigt. Det handlar om att ta ansvar för de samhällsproblem som finns och med gemensamma krafter orka ta tag i dem och få fram verktyg som ökar tryggheten.

Sverige behöver nu mer än någonsin ledare som söker samarbete, inte splittring. När denna votering är genomförd är min önskan att vårt fokus återgår till att stärka Sveriges säkerhet och att gemensamt ta Sverige in i Nato. Nu är tid för att se hur vi tillsammans kan göra mer för Sveriges bästa.

Herr talman! Centerpartiet kommer vid dagens votering att rösta gult. Vi kommer inte att stödja Sverigedemokraternas misstroendeförklaring.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Qarlsson (C).

Herr talman! Ärade ledamöter! I dag kommer Liberalerna att genomföra en parlamentarisk nödvändighet. Vi har inte något förtroende för justitie- och inrikesminister Morgan Johanssons förmåga som statsråd. Därför kommer vi att rösta för ett misstroende.

Liberalerna är trötta på politiskt spel och på politiskt taktiserande. Misstroendeförklaring är ett instrument som ska användas restriktivt. Den viktigaste förtroendeomröstningen är den som väljarna genomför på valdagen. Men samtidigt är inte Liberalerna rädda för att stödja misstroendeförklaringar mot statsråd när det är befogat och det finns anledning till detta beroende på deras personliga tjänsteutövning. Det är viktigt att riksdagen, svenska folkets företrädare, kan utkräva ansvar och att misslyckanden får konsekvenser.

Herr talman! Morgan Johansson är en veteran i regeringen sett till antalet tjänsteår. Det borde ha lett till den noggrannhet som följer på erfarenhet. Men Morgan Johansson är ett statsråd som gång på gång blir påkommen med att chansa med fakta, skjuta från höften och komma med ogrundade påståenden. Upprepade gånger har konstitutionsutskottet gjort påpekanden mot statsrådet Morgan Johansson. Det har gällt att han har kommit med missvisande uttalanden, att han har använt statistik som inte stöder uttalanden som gjorts och att han har tillskrivit andra åsikter utan någon som helst grund. Då nämner jag inte den kritik som har kommit från KU som gäller bristande information till riksdagen eller oacceptabla förseningar.

Morgan Johansson har agerat ansvarslöst, och nu i torsdags stod det klart att konstitutionsutskottet även i år påtalar att Morgan Johansson kommit med påståenden som inte var rättvisande, denna gång när det gäller de tolkar och andra lokalanställda som arbetat för Sverige i Afghanistan. Konstitutionsutskottet framhåller att varken hans uttalande gällande förutsättningarna i grundlagen för regeringens rätt att agera eller hans uttalande gällande omfattningen av den eventuella evakueringen gav en rättvisande bild.

Till saken hör att Morgan Johansson vid den tidpunkten var både justitieminister med ansvar för Sveriges grundlagar och migrationsminister med ansvar för asylsystemet.

Morgan Johansson har en av de absolut viktigaste ministerportföljerna. Det handlar om rättsväsendet, brottsbekämpningen och den inre säkerheten. Det är av yttersta vikt att ett statsråd med en sådan portfölj agerar ansvarsfullt och inte chansar med fakta. Detta är inte minst viktigt med tanke på de ytterst svåra problem som Sverige står inför just nu när det gäller den grova kriminaliteten, de ständiga skjutningarna och sprängningarna, ständigt fler barn och unga som rekryteras in i kriminalitet och en alarmerande låg uppklaring av gängrelaterade mord.

Riksdagen, svenska folkets företrädare, måste kunna utkräva ansvar mot enskilda statsråd. Morgan Johansson lägger däremot ansvaret för sitt politiska misslyckande på Sveriges kommuner. Liberalerna lägger det där det hör hemma.

Herr talman! Debatten inför den här misstroendeomröstningen har varit märklig och förts med många övertoner. Det finns kanske skäl att ta ett steg tillbaka och möjligen sänka tonläget lite. Misstroendeinstrumentet i vår grundlag är ett av de viktigaste uttrycken för den parlamentariska demokratin där regeringen alltid är ansvarig inför riksdagen och inför det svenska folket.

Enligt vår grundlag finns en möjlighet för riksdagen att rikta misstroendeförklaring mot antingen statsministern eller ett enskilt statsråd. Om misstroendeförklaring riktas mot statsrådet ska statsrådet avgå. Är det mot statsministern bör hela regeringen avgå.

När det här instrumentet togs fram valde vi just modellen att kunna rikta det mot enbart ett statsråd. Det föredragande statsrådet, socialdemokraten och justitieministern Herman Kling sa följande: Det kan tänkas regeringar med sådan sammansättning att det bör finnas visst utrymme för kritik från enskild ledamot av statsrådet som inte drabbar regeringen i övrigt.

Så sa Socialdemokraterna då. Nu noterar vi att det politiska spelet säger någonting annat och att spelreglerna plötsligt anses vara annorlunda.

Dagens omröstning gäller ett enskilt statsråd, inte regeringen. Liberalerna anser visserligen att regeringen ska bytas ut. Det här är en svag regering. Den har svagt stöd i riksdagen. Det har inte kunnat undgå någon som har läst morgonens rubriker. Men allvarligare än så är att Sverige går åt fel håll och att den socialdemokratiska regeringen har en total oförmåga att lösa Sveriges problem. Detta ansvarsutkrävande får dock vänta till den 11 september genom att väljarna får ge sin dom.

Herr talman! Dagens omröstning gäller inte Natoanslutningen. Den svenska Natoansökan står inte och faller med att Sverige behåller sin nuvarande justitie- och inrikesminister.

Alla vet att det finns ett mycket brett stöd i Sveriges riksdag för den svenska Natoansökan. Liberalerna välkomnar det. Det finns också en bred samsyn om att verka konstruktivt för att ansökningsprocessen fullföljs så snart som det bara är möjligt. Liberalerna står bakom detta, och vi kommer att göra det oavsett vilken regering som företräder Sveriges intressen gentemot Nato.

Herr talman! Förtroendet för ett statsråd bygger på en bedömning av hans eller hennes samlade agerande under sin tjänsteutövning. Upprepade gånger har konstitutionsutskottet gjort påpekanden mot Morgan Johansson. Sverige utvecklas åt fel håll, blir mer segregerat och kriminaliteten växer. Morgan Johansson lägger ansvaret för sitt politiska misslyckande på Sveriges kommuner. Liberalerna lägger det där det hör hemma. Liberalerna kommer därför att rösta för ett misstroende.

(Applåder)

Herr talman! Ärade ledamöter! Den här förtroendeomröstningen handlar om justitieminister Morgan Johansson. Jag och Morgan Johansson har haft ett väldigt välfungerande samarbete i kampen mot hedersförtryck. Ingen annan justitieminister har tagit initiativ till så många lagskärpningar på det här området. Så även om mycket finns kvar att göra är mitt förtroende för Morgan Johansson obrutet.

Som alla vet har mitt och många andras förtroende för regeringen däremot påverkats av de förhandlingar som just nu pågår om Sveriges Natoansökan. I tidningarna har man kunnat läsa påståenden om att jag skulle företräda "kurdiska intressen" i stället för svenska intressen. Men det är just Sveriges suveränitet som jag har varit orolig för.

När jag kom till Sverige 1992 fick jag genomgå den hälsoundersökning som många brukar få göra. Läkaren i Västerås reagerade starkt på mitt blodprov, för det var något som var konstigt. Det var ett resultat av Saddam Husseins giftgasattack i Halabja, där över 5 000 kurder mördades, och mot vårt peshmergaläger, där hundratals av mina kamrater mördades. Förtrycket av kurder finns alltså i min kropp; det pulserar i mitt blod.

Men det är som svensk jag utför mitt uppdrag i Sveriges riksdag. Det jag har fört fram handlar om Sveriges självständighet.

Om några dagar kommer jag att ha en interpellationsdebatt med kulturministern om att utländska diktaturer inte ska kunna finansiera religiösa församlingar och föreningar i Sverige. Det handlar om att Sverige inte ska låta sig påverkas av utländsk makt.

Den här diskussionen handlar om samma sak. Det är inte Nato och Jens Stoltenberg som ställt krav på Sverige. Det är Turkiet och en auktoritär Erdogan som bedriver rasistisk politik mot kurder i Mellanöstern, i EU och i Sveriges riksdag. Det här handlar alltså om hur mycket vi ska låta främmande makt styra över oss.

Är det Sveriges riksdag som ska bestämma över svenska vapenexportlagar, eller är det Turkiet? Är det Turkiet som ska bestämma att Sverige ska avvika från alla andra länder och kalla dem som med stöd av USA bekämpade IS/Daish för terrorister? Ska vi anpassa vår yttrandefrihet och mötesfrihet efter Erdogans krav? Ska ett annat lands statschef bestämma över vem som är vår försvarsminister? Ska ett annat lands ambassadör kunna be Sverige att utlämna sina parlamentariker?

Herr talman! Det är i den här salen som Sveriges lagar ska stiftas, inte i Ankara. Jag försvarar Sveriges rätt att bestämma över sin egen inrikes och utrikespolitik.

Riksdagens samtliga partier har varit eniga i att stödja de frihetskämpar som stridit för mänskliga fri- och rättigheter. Jag och partiet Socialdemokraterna har en stor samsyn i att också stödja de demokratiska krafterna i Turkiet och i Rojava. Jag litar på att Socialdemokraterna kommer att göra det i fortsättningen också. Frihetskämparna i YPG och YPJ som bekämpade Daish, besegrade dem militärt och befriade världen från terror förtjänar allt stöd.

Dessutom måste den före detta partiledaren för Turkiets tredje största parti, Selahattin Demirtas, och andra HDP-fångar, politiska fångar och samvetsfångar friges.

Erdogans krig har ödelagt jordbruk, förstört kurders och kristnas hem och drivit hundratusentals människor på flykt. Men Samtidigt organiserar sig kvinnor i kampen mot islamistisk fundamentalism och det patriarkala hedersförtrycket. YPG och YPJ behöver fortsatt stöd från andra länder, och Sverige får inte tillhöra dem som sviker. Vi ska inte vara tysta om att Erdogan har använt kemiska vapen mot kurdiska barn och kvinnor.

Erdogans krav på att kurder i Sverige ska utvisas har gjort många svenskar oroliga. Vi måste kunna lita på att svensk säkerhetspolis inte följer Erdogans och Turkiets terrorlagstiftning mot frihetskämpar som vi stöder.

Jag vet att Morgan Johansson är en politiker som värnar om rättssäkerheten. Jag litar inte på den politiska opposition som står i tv och säger att de vill lösa ut mig i arbetet för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Men när jag för ingående samtal med många ledande socialdemokrater blir jag lite tryggare. Det innebär dock inte att jag inte känner en stor oro, en oro som delas av många andra svenskar. Detta vill jag skicka med till regeringen.

I Ankara ska man veta att denna regering inte har stöd av terrorister. Den har stöd av svenskar som stöder kampen för frihet, för kvinnors och flickors rättigheter och för demokrati och som är emot olika patriarkala strukturer - även om förtrycket mot kurderna pulserar i vårt blod.

(Applåder)

Herr talman! Denna votering kan inte komma som en överraskning för någon, inte heller att den rödgröna röra vi fick uppleva förra året fortsätter även under en ny socialdemokratisk statsminister. Förra sommaren och hösten varnade vi för att det var stor sannolikhet för att en situation som vi nu fått uppleva skulle uppstå om en rödgrön regering tillträdde utan att ha säkrat budgetunderlag i riksdagen och med stöd av en politisk vilde på yttersta vänsterkanten: att regeringsmakten skulle förfalla.

Vi har nu blivit sannspådda på ett värre sätt än vi själva hade kunnat ana. I det mest känsliga säkerhetspolitiska läget i modern tid har vänstervilden tagit regeringen som gisslan, och statsministern ställer kabinettsfråga för att rädda en prickad minister. Är det någon som på fullt allvar kan säga att detta regeringsunderlag inte skadar och försvagar bilden av Sverige ute i världen, i Washington, Helsingfors och Moskva?

Av detta skäl och i det mycket låsta läge som är valde vi att öppna en dörr för Magdalena Andersson. Släpp Morgan Johansson så löser vi ut Amineh Kakabaveh! Det vore det bästa för Sverige att få bort det som nu har blivit en stötesten i förhandlingarna i Natoprocessen.

Bara denna förmiddag har Kakabaveh ändrat sig tre gånger om sitt stöd till regeringen, och får man tro henne kan vi stå här igen om någon vecka. Det är ett enormt svaghetstecken för Magdalena Anderssons regering att den bara timmar innan omröstningen inte vet om den kommer att styra landet eller om stödet ens räcker i mer än ett par dagar.

Sverige förtjänar bättre. Sverige kan bättre. Vi förtjänar en regering som sätter det som är bäst för Svea rike framför det som är bäst för Sveavägen 68.

Det går inte längre att hävda att det bara är Amineh Kakabaveh som är ett problem för Sveriges Natoansökan. Regeringens agerande har gjort regeringen till ett problem. Informationen i dag i Expressen om underhandskontakter med kurdiska politiker i norra Syrien är uppseendeväckande. Det blir alltmer klar att även Natoprocessen skulle gynnas av en borgerlig regering.

Herr talman! Denna misstroendevotering handlar om Morgan Johanssons sätt att sköta justitieministerposten, och vi kommer i dag att rösta för misstroendet mot Morgan Johansson.

Ett enigt konstitutionsutskott, alltså inklusive alla de rödgröna ledamöterna, konstaterar att Morgan Johansson i sin roll som statsråd gång på gång farit med osanning.

Som minister har han haft ansvaret för Sveriges rättspolitik under en period då skjutningar och sprängningar blivit fler och grövre.

De senaste åren har Sverige upplevt närmare 2 000 skjutningar. Bara mellan januari och juni i år har det skett 168 skjutningar, och 31 människor har dödats.

De så kallade påskkravallerna har skakat vårt land. Minnet av det brutala mordet på polismannen Andreas Danman förblir ett sår i vår samhällsgemenskap. Lekplatser har blivit till brottsplatser.

Sveriges rättspolitik har misslyckats. Det är Morgan Johanssons ansvar och det avgörande skälet till att vi saknar förtroende för Morgan Johansson.

Herr talman! Dessa återkommande rödgröna regeringskriser är så många nu att man tappar räkningen. Det är inte bra för Sverige. Dessa rödgröna röror beror på att S, C, V och MP inte är eniga om någon reformagenda eller någon tydlig väg framåt för Sverige. Det innebär också att det i praktiken faktiskt bara existerar ett enda funktionellt regerings- och budgetunderlag i detta års val, och det är det borgerliga alternativet, med fyra partier som stöder en nystart för Sverige.

Den som har ett hjärta för Sverige måste därför i årets val rösta blått, för ett land behöver ett pålitligt ledarskap. Och de rödgröna behöver tillbringa några år i opposition till dess att de har rett ut sina egna interna problem.

Oavsett hur den här voteringen faller ut, oavsett vad de rödgröna väljer att göra av resultatet och oavsett om det nu kommer nya voteringar som följd av den makt som givits vänstervilden och som följd av att - som jag förstår det - Magdalena Andersson tackar nej till det erbjudande till lösning som vi presenterar, vill jag dock säga detta: Borgerligheten är redo att ta över. Det finns ett annat alternativ framåt.

Vi som vill se en nystart för Sverige är eniga om vägen framåt för bland annat rättspolitiken, energipolitiken, migrationspolitiken och arbetslinjen, och vi kristdemokrater är beredda att axla ett särskilt ansvar för att vända vårdkrisen och säkerställa att man ska kunna bo och leva i hela Sverige.

Vi är redo. Sveriges politiska röra är en vänsterröra. Sverige kan bättre.

(Applåder)

Herr talman! Det är Moderaternas bestämda uppfattning att justitieminister Morgan Johansson gång på gång har visat brist på både personlig och professionell lämplighet för det ämbete han har haft i snart åtta år. Det är en statsrådspost som han har fått av två statsministrar, först av Stefan Löfven och sedan av Magdalena Andersson.

Detta var vår slutsats redan 2019, förra gången som Morgan Johansson ställdes inför en misstroendeomröstning här i riksdagen, och det är vår slutsats även i dag. Vi kommer därför att rösta ja till yrkandet om misstroendeförklaring.

Herr talman! De senaste dagarna har Socialdemokraterna gång på gång visat hur svårt de har att acceptera att en regering ytterst måste ha stöd för sin politik i Sveriges riksdag och riksdagens förtroende för sina statsråd.

Magdalena Anderssons regering är historiskt svag. Den bygger på något slags oklar koalition med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet - partier som inte ens kan tala politik med varandra som vuxna människor. Regeringen regerar på oppositionens budget, och den har en justitieminister som misstros av halva riksdagen.

Med så små marginaler hade man kunnat vänta sig att regeringen skulle vinnlägga sig om ett litet mått av ödmjukhet. Men i stället uppträder regeringen med den maktens arrogans som vi som har varit med ett tag känner igen från den tid då Socialdemokraterna hade egen majoritet. Men det har alltså regeringen inte längre.

Statsministern har de senaste dagarna hävdat att ett misstroende mot en enskild minister numera automatiskt betyder att hela regeringen måste avgå. Det stämmer helt enkelt inte. Det finns ingen sådan praxis, tvärtom. Den enda som har hotat med regeringskris är statsministern själv.

Inte heller hennes företrädare har agerat på det viset. Det kan rimligen bara tolkas som ett rätt cyniskt försök att skrämma riksdagen att inte använda sin grundlagsskyddade möjlighet att utkräva ansvar och rikta ett misstroende mot ett enskilt statsråd.

Herr talman! Att Morgan Johansson gravt har misslyckats med sin uppgift som högst ansvarig för landets brottsbekämpning är ställt bortom allt rimligt tvivel.

Sedan 2017 har fler än 1 800 skjutningar skett i Sverige. Närmare 250 människor har skjutits ihjäl. Inget annat land i hela Europa kan mäta sig med Sverige när det gäller den dödliga gängkriminaliteten utom möjligen Kroatien.

Den grova kriminaliteten i Sverige har i det närmaste exploderat. År 2020 inträffade fler skjutningar och fler personer sköts ihjäl än någon gång tidigare. År 2021 låg inte långt efter, och det första kvartalet 2022 har varit det blodigaste sedan polisen började föra sin statistik. Bara under årets första fem månader har 31 människor skjutits ihjäl i Sverige. Risken är stor för att 2022 kommer att bli ett ännu mörkare år. Om det, Gud förbjude, fortsätter som nu kommer antalet dödsskjutningar under 2022 att ha tredubblats sedan 2014 då Morgan Johansson övertog ansvaret.

Vi ser dagligen hur kriminella gäng kopplar grepp om allt större delar av vårt land. Det dödliga skjutvapenvåldet terroriserar inte längre enbart storstadsområdena utan även städer som min gamla hemstad Eskilstuna eller Kalmar och Örebro. Jag kan inte föreställa mig något annat demokratiskt land där ett sådant facit inte hade fått några som helst konsekvenser för de ansvariga.

Den grova brottslighet som vi har bevittnat under de senaste åtta åren hotar inte längre bara enskilda människor utan det svenska samhällskontraktet. Men i stället för att stå upp och rakryggat ta sitt ansvar skyller justitieministern ifrån sig, oftast förstås på den politiska oppositionen men nyligen också på landets kommuner.

Det mest uppseendeväckande var nog ändå när Johansson i princip påstod att den grova kriminaliteten i Sverige var socialtjänstens fel. För detta borde han inte bara bli avsatt; han borde be om ursäkt. Och då är detta bara en liten del i en hel skörd av problematiska uttalanden från Morgan Johansson sida.

I förra veckan prickades Morgan Johansson för sjunde gången i konstitutionsutskottet för att ha lämnat uppgifter som inte är korrekta. Det gör honom till den här regeringens i särklass mest prickade statsråd. Det understryker att det vi prövar här i dag alltså inte är regeringens kollektiva politiska beslutsfattande, som statsministern har hävdat, utan Morgan Johanssons personliga lämplighet för det uppdrag han har.

Det senaste KU-granskningen handlar om flera missvisande uttalanden, bland annat om antalet avhopp från kriminella gäng i Malmö men också om vad Sverige kunde göra för tolkarna i Afghanistan och om antalet personer som skulle kunna komma i fråga för att få skydd i Sverige med stöd i kvotflyktingsystemet.

Det här är faktiskt allvarligt, för det handlar inte alls om att missta sig på någon liten detalj eller glömma en siffra - sådant kan hända oss alla - utan att gång på gång lämna felaktig information i politiska syften. Man måste kunna lita på att de uppgifter vi får av ett svenskt statsråd med ansvar för politikens kanske nu allra mest avgörande fråga är korrekta.

I normalfallet hade en bråkdel av de här bristerna resulterat i att statsrådet hade entledigats från sin post, inte alls av riksdagen utan av hans chef, statsministern. Men Magdalena Andersson har, tvärtom, i hans agerande funnit grund för befordran. Nu verkar Morgan Johansson i sista stund i stället räddas av ännu en uppgörelse mellan regeringen och en politisk vänstervilde.

Herr talman! Moderaterna anser att Morgan Johansson saknar förmågan och lämpligheten för att utöva det ämbete han har. Därför bör riksdagen förklara att justitieministern inte längre har riksdagens förtroende.

(Applåder)

I detta anförande instämde Tobias Billström, Annicka Engblom, David Josefsson, Ulrika Karlsson, Erik Ottoson, Lars Püss, Maria Stockhaus, Helena Storckenfeldt, John E Weinerhall, Viktor Wärnick och Boriana Åberg (alla M).

Herr talman! Medborgarna måste undra vad svenska politiker håller på med. De högernationalistiska partierna riktar nu misstroende mot Sveriges socialdemokratiske justitieminister och menar att någon annan kommer att göra det arbetet bättre.

Det är uppenbart att en annan politik behövs. Vi kan inte fortsätta gå vidare utan att något görs åt de brutala morden, som ibland sker på öppen gata. Att förlora ett barn är en livslång sorg. Det är inte tänkt att barn ska dö före sina föräldrar. Barn ska sitta i skolbänken, inte vara beväpnade.

Svenska Dagbladet kunde för några dagar sedan i ett reportage visa på det stora missnöje som finns inom poliskåren med den låga andelen uppklarade grova brott. Polisledningen måste lyssna på sin egen personal för att vända den trenden. Narkotika och vapen måste bort från varenda stad och mindre ort.

Fler barn måste kunna se sina föräldrar gå till jobbet och ha ett annat liv, ett liv i trygghet, där pengar inte saknas. Det kräver att fler jobb skapas, att Arbetsförmedlingens kontor är öppet och att fler erbjuds rätt utbildning. Det kräver en sammanhållen, stark och jämlik skola där vuxenvärlden tidigt har resurser för att reagera på unga människors signaler.

Att göra som de högernationalistiska partierna vill och byta ut en socialdemokratisk minister mot en annan socialdemokratisk minister kommer inte att minska brottsligheten. Och att genomföra de moderata förslagen som innebär kraftiga nedskärningar i skolan, färre jobb och ökade klyftor kommer att förvärra situationen väsentligt.

Vi är i dag i ett säkerhetspolitiskt känsligt läge med mindre än 100 dagar kvar till valet. I det läget väljer Ulf Kristersson att skapa parlamentarisk oreda för att göra symboliska partipolitiska poäng. Det är ovärdigt och inget som Vänsterpartiet tänker medverka till.

Herr talman! Det är inte första gången vi står här. Den här mandatperioden har karakteriserats av parlamentarisk instabilitet. Huvudanledningen är att regeringen från början har bortsett från de parlamentariska realiteterna. Den här mandatperioden har det bevisats att det inte går att göra. Det visar också på bristande respekt för väljarna. Detta måste få ett slut.

Låt mig påminna om att vi med en vecka kvar till budgetomröstningen fortfarande inte vet vilken budget landet kommer att styras på. Så kan vi inte ha det. Medborgarna har rätt att få veta vad som ska genomföras och att det som en regering utlovar också blir verklighet.

All denna instabilitet beror i grund och botten på att Centerpartiet vägrar att förhandla, vilket omöjliggör för en stabil majoritet. Det Sverige behöver nästa mandatperiod, för att undvika denna oreda, är en majoritetsregering som bygger på de parlamentariska realiteterna. Att vägra medverka till en sådan är oansvarigt. Vi kommer att ta vårt ansvar. Och jag hoppas att alla partier inser att vi inte kan regera landet en mandatperiod till på detta sätt.

I dag handlar dock frågan om att försvaga regeringen i detta känsliga läge. Som ledare måste man tänka till innan man kastar in landet i en ny kris. Jag skulle önska att moderatledaren och statsministern hade tänkt till innan de utfärdade sådana hot. Vi måste agera för Sveriges bästa i en skakig tid. Det är inte att föra in Sverige i en ny regeringskris.

Vänsterpartiet kommer därför i dag att avstå och trycka gult i misstroendeomröstningen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ali Esbati, Jens Holm, Yasmine Posio, Håkan Svenneling och Linda Westerlund Snecker (alla V).

Herr talman! Frågan var egentligen inte om oppositionen skulle rikta en misstroendeförklaring utan när och mot vem. Så som det politiska spelet har utvecklat sig var detta något som vi i Miljöpartiet förväntade oss, oavsett om det fanns sakliga skäl eller inte. Det blev i dag, det blev av politiska skäl och det blev Morgan Johansson.

Det är symtomatiskt för den politiska tid som vi lever i. Av de tolv misstroendeförklaringar som har riktats historiskt, före den här, har sju hänt de senaste två mandatperioderna. En har gått igenom. Resten har fallit.

Man kan för all del kritisera Morgan Johansson för vissa saker. Det gjorde konstitutionsutskottet i sitt betänkande i förra veckan. Johanssons uttalanden i somras om de afghanska tolkarna som tjänstgjort för Sverige och Försvarsmakten i Afghanistan och om att det skulle vara grundlagsvidrigt att ge dem skydd i Sverige är ett exempel. Miljöpartiet var mycket kritiskt redan då. Och kort efter uttalandet visade det sig vara fullt möjligt att evakuera och ge tolkar skydd, helt utan grundlagsbrott.

Man kan också ha politiska invändningar. Att Sverige i dag har en migrationspolitik där ensamma kvinnor utvisas till Kongo och Afghanistan är en skam. Samtidigt vet vi att det handlade om en rösts övervikt den dagen riksdagen beslutade om den nya migrationslagen - en enda röst annorlunda, och Sverige hade varit en ännu kallare plats.

Miljöpartiet har haft hårda förhandlingar med Socialdemokraterna i de här frågorna och i andra frågor. Men vi vet att med Moderaternas, Kristdemokraternas, Liberalernas och Sverigedemokraternas politik skulle ännu fler barn och barnfamiljer utvisas till krig och förtryck.

Herr talman! Valrörelsen har börjat. Och dagens övning måste ses som en del i Sverigedemokraternas politiska spel.

Opinionsmätningarna mellan blocken är jämna. Och vi ser att det har formerats ett tydligt högerblock som man kan kalla blåbrunt, nationalkonservativt eller vad man vill - ett block där Sverigedemokraterna styr och håller i taktpinnen och där Ulf Kristersson, likt pappa Anton i Emil i Lönneberga, argt springer efter. Ivriga, tillsammans i populistisk anda, går de i bräschen för att montera ned arbetet för att hejda klimatkrisen och naturkrisen i den största miljöbacklash som svensk politik har sett. Samtidigt är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet långt ifrån lika samkörda ännu. Men det bör nu vara väldigt tydligt för alla att en regering under nästa mandatperiod måste ha ett majoritetsunderlag i riksdagen.

Det är närmast parodiskt att under brinnande krig, när ansökan om Natomedlemskap är inlämnad med tillhörande risker, hänger allt på rösten från en partilös företrädare om regeringen ska fällas. Det är allvarligt att oppositionen är beredd att iscensätta detta.

Om regeringen saknar ett majoritetsunderlag i riksdagen även nästa period kommer den också då att bli skadskjuten av att statsråd tvingas bort, och den kommer inte att få igenom sina förslag eller sin budget. Den kommer inte att kunna styra landet. Det måste en regering kunna.

Sverige har enorma uppgifter att ta tag i när det gäller våldet mot kvinnor, gängkriminaliteten, att få varje barn igenom skolan och bli en självständig och ansvarstagande vuxen, att sjukvården ska vara tillgänglig den dagen vi behöver den och inte minst att hejda klimatförändringarna och stoppa miljöförstöringen. Vi har en planet.

I går träffade jag ett av alla barn som ska leva med konsekvenserna av de beslut som vi fattar och de beslut som vi avstår från att ta. Hon fäste sin blick i min och sa: Man ska inte diskriminera någon, oavsett religion. Och det är för henne och alla andra tioåringar som varje dag möter rasism som vi måste agera, vi som vill något annat. Då kommer det inte att räcka med politiker som bara inte är rasister, utan det kommer också att krävas aktivt antirasistisk handling.

Miljöpartiet kommer i dag att rösta gult. Vi ser ingen som helst anledning att skapa kaos i dag. Låt valrörelsen handla om sakfrågor, visioner och ideologi, och skippa det politiska spelet!

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Berginger, Per Bolund, Maria Ferm, Camilla Hansén, Emma Hult, Rebecka Le Moine, Rasmus Ling, Amanda Palmstierna och Lorentz Tovatt (alla MP).

Överläggningen var härmed avslutad.