VM i friidrott

Herr talman! Thomas Bodström har frågat statsministern vad han avser att göra för att få flera stora internationella idrottsevenemang till vårt land. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Siw Wittgren-Ahl har frågat mig varför jag inte vill verka för att det är viktigt att främja stora idrottsevenemang i Sverige. Jag besvarar här såväl Thomas Bodströms som Siw Wittgren-Ahls frågor. Regeringen har uttalat sin avsikt att aktivt verka för att större internationella idrottsevenemang arrangeras i vårt land. Stora internationella idrottstävlingar är betydelsefulla för Sverige som nation, för den region där evenemanget äger rum samt för hela svenska folket och idrottsrörelsen. För min egen del välkomnar jag alla stora mästerskap som kan komma att arrangeras i Sverige. En särskild utredare har regeringens uppdrag att se över förutsättningarna för att ställa ut statliga ekonomiska garantier och för andra former av stöd till stora evenemang inom bland annat kultur- och idrottssektorerna. Utredaren ska presentera sina förslag under våren 2007. När staten gör ekonomiska åtaganden måste en finansiering anges oavsett när i tiden ett bidrag ska betalas ut. Det finns för närvarande inga medel avsatta i statsbudgeten till stöd för genomförande av internationella idrottsevenemang. Friidrottsförbundet ansökte med kort varsel och otillräckligt underlag om upp till 250 miljoner kronor som statligt bidrag till genomförandebudgeten inför Friidrotts-VM 2011. Dessutom redovisade förbundet behov av ytterligare finansiering för Ullevis utbyggnad. Regeringen har prövat frågan och har inte funnit tillräckliga skäl att föregripa utredarens förslag och anser att skälen för att lämna en proposition till riksdagen med förslag om statligt stöd för genomförande av världsmästerskapet i friidrott 2011 inte räcker till. Svenska Friidrottsförbundet har därefter inkommit med en ny ansökan. Den bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Herr talman! Jag tror att det behövs en bakgrund. Intresseanmälan från Friidrottsförbundet kom redan den 31 mars. Därefter skrev Friidrottsförbundet ett brev den 14 augusti till Göran Persson, dåvarande statsministern, och Fredrik Reinfeldt, nuvarande statsministern. Brevet besvarades av Bosse Ringholm, som fick ärendet delegerat till sig, i början av oktober. Man hade bett om att få ett svar före den 30 september. Något svar från Fredrik Reinfeldt har ännu inte kommit, närmare fyra månader därefter. Trots det lämnades det in en ansökan den 24 oktober. Den avslogs den 23 november. Friidrottsförbundet har ändå lämnat in en ny ansökan och hoppas att få möjlighet att arrangera friidrotts-VM 2011 eller 2013. I kalkylen - det sägs att det inte finns någon kalkyl - är kostnaderna på 475 miljoner. 280 miljoner ska Friidrottsförbundet stå för, och staten ska stå för 245 miljoner. Men det är inte så att staten kommer att förlora 245 miljoner. Det finns en noggrann beräkning från Turismens Utredningsinstitut. Man kommer lågt räknat fram till att vinsten är i varje fall 500 miljoner kronor. Även om man har tagit till dubbelt så mycket som beräknat här går alltså inte staten med någon förlust. Detta är inte en ansökan om ett bidrag utan detta är en ansökan om en investering som kommer att tillfalla staten många gånger om. Det är viktigt att understryka det. I regeringsförklaringen, som Fredrik Reinfeldt lämnade den 6 oktober, sades det att Sverige ska arrangera stora internationella evenemang. Här får man alltså det bästa möjliga tillfället, nämligen ett friidrotts-VM. Vi har haft ett på 90-talet, och vi har haft ett på mitten av 00-talet. Och det behövs ett någon gång i nästa decennium. Det ligger ganska långt bort. Då krävs det att vi gör vad vi kan och menar det vi säger om att arrangera stora internationella evenemang. Här har man alltså möjligheten, och jag kan då konstatera att statsministern och regeringen inte uppfyller de löften de gav. Lena Liljeroth säger nu att det har tillsatts en utredning. Den tillsattes tidigare. Det är riktigt att det finns en utredning. Utredningen leds av Anders Lindström. Anders Lindström har redan nu sagt att man inte behöver vänta på att han blir klar med utredningen. Han har redan nu kommit fram till att det här är någonting som regeringen bör satsa på. Han använder till och med ordet klockrent. Man ska inte skylla på en utredare som själv säger att han är klar med den biten och att han konstaterar att det här är någonting som regeringen bör satsa på. Stå för ditt eget ord i stället för att skylla på en utredare som själv har sagt dessa saker. Det vore i alla fall lite hederligare. Det som behövs - det är inte för sent än - är inte vackra ord i en regeringsförklaring, inte tomma löften eller floskler, utan det är konkret handling. Det handlar om ja eller nej till ansökan. Det är det jag vill ha svar på här, Lena Liljeroth.

Herr talman och fru statsråd! Jag kan instämma i det Thomas Bodström har sagt. Men jag ska också göra en tillbakablick om varför ett VM är viktigt. Ett framtida VM i friidrott innebär stora möjligheter för Sverige att synas och locka till sig såväl besökare som företag. Varumärket Sverige kan dra nytta av mediernas bevakning och genomslagskraft. Den är ju enorm. Hundratals miljoner tv-tittare väntas följa VM i friidrott. Rese- och turistindustrin är en av Sveriges snabbast växande branscher. Turisterna spenderade förra året enligt Finansdepartementet 191 miljarder kronor i vårt land. Det är pengar som ger skatteintäkter och som dessutom stannar i Sverige och inte flyttar till låglöneländer. Förra året svarade rese- och turistindustrin för nästan 3 % av Sveriges bnp. Det är en siffra som många bedömare av ekonomi menar kan öka ytterligare. Samma möjligheter gäller export av turism. Export i detta sammanhang är att utländska besökare kommer till Sverige och spenderar pengar här. Här finns goda möjligheter till en fördubblad export. Därmed skulle ca 40 000 nya jobb skapas, inte minst för unga människor som inom rese- och turistindustrin ofta får sitt första arbete. Med flera utländska besökare ökar också behovet av kunskap om andra kulturer och språk. Det är något som ökar möjligheterna för de nya svenskarna att få jobb. Vi har nu precis avslutat det största sport- och nöjesevenemanget i Sverige under detta årtionde - EM i friidrott i Göteborg 2006. Det var framgångsrikt. Det ger Sverige ett bra utgångsläge att på nytt söka och förhoppningsvis erhålla VM i friidrott 2011. Den pusselbit som för närvarande saknas är ett kraftfullt statligt engagemang, inte minst ekonomiskt. Statlig finansiering har varit en förutsättning bland annat för att Paris 2003 och Osaka 2007 skulle få möjlighet att arrangera VM i friidrott. Utan en direkt statlig ekonomisk medverkan kommer det inte att vara möjligt för Sverige att arrangera VM i friidrott 2011. Dessa uppgifter framkommer i det brev som Yngve Andersson och kommunstyrelsens ordförande skickade till de två partiledarna i det socialdemokratiska partiet, Göran Persson, och i det moderata partiet, Fredrik Reinfeldt, i augusti, som Thomas Bodström redogjorde för. Bosse Ringholm svarade, som Thomas Bodström sade. Men Fredrik Reinfeldt svarade aldrig på brevet. När man då som riksdagsledamot sitter och lyssnar på regeringsförklaringen blir man jätteglad när statsministern säger att regeringen vill stödja större idrottsevenemang i Sverige. Då tänker man: Aha! Det är det han menar. Det var jätteroligt och bra! Men när man sedan läser i Lena Adelsohn Liljeroths svar ser man att hon avslår detta. Hon säger att ansökan var dåligt förberedd. Enligt de riktlinjer som vi har sett och de ansökningar som har kommit har Friidrottsförbundet haft kontakt med moderata riksdagsledamöter tidigare. Då undrar jag: Finns det ingen dialog i den moderata riksdagsgruppen mellan regeringen och de moderata ledamöterna, som hela tiden har följt det här på nära håll? Vad menade Fredrik Reinfeldt? Vad menar Lena Adelsohn Liljeroth när hon säger att hon för sin del är för ett arrangemang och att hon tycker att det var en dålig ansökan? Jag undrar om det var med anledning av det som Lena Adelsohn Liljeroth tog kontakt med Friidrottsförbundet och i sitt svar säger att detta just nu bereds igen i Regeringskansliet, så att vi kan hoppas på ett positivt svar.

Herr talman! Först och främst vill jag tacka Thomas Bodström och Siw Wittgren-Ahl för att de har ställt dessa interpellationer till idrottsministern. Jag är helt övertygad om att en stor del av Idrotts-Sverige har sett fram emot idrottsministerns svar. Tyvärr tror jag inte att man är nöjd med det svar som idrottsministern har lyckats prestera. Jag är helt övertygad om att alla idrotter, inte bara friidrotten, är intresserade av att vi i vårt land får möjlighet att anordna friidrotts-VM 2011 eller 2013. Jag är också övertygad om att det inte är enbart idrotten som ser fram emot detta. Jag är lika övertygad om att även näringslivet och befolkningen i stort ser fram emot den här typen av evenemang. Den erfarenhet som vi har av motsvarande evenemang är att det blir både en framgång för näringslivet och en folkfest utan like. Det är riktigt bedrövligt att staten inte ser denna möjlighet, att regeringen inte stöder svensk idrott på ett mer påtagligt sätt när de ansöker om den här typen av evenemang. Det är självklart lätt att hänvisa till en pågående utredning och ha det som motiv för sina negativa ställningstaganden. Men det blir naturligtvis mer besvärande när utredaren menar att den här typen av evenemang som friidrotts-VM representerar kommer att vara den typ av evenemang som han rekommenderar regeringen att stödja när han lämnar sitt förslag framemot våren. Det kan ju inte vara så att alla evenemang som nu är aktuella ska hamna i en sorts vakuum bara av just det skälet att utredningen inte är klar. Regeringen måste naturligtvis värdera just detta evenemang på sina egna meriter. Jag har svårt att se att de beräkningar som svensk friidrott har gjort är orealistiska. Vi som under det senaste året har sysslat med idrottspolitik vet att detta med statens stöd till idrottsevenemang har varit en av de hetaste frågorna i debatten. Jag kan nämna att ett av de teman som idrotten själv lyfte fram vid Almedalsveckan i år var just internationella evenemang. Inte minst Moderaternas dåvarande idrottspolitiske talesperson, Kent Olsson, var mycket positiv både till statliga förlustgarantier och till direkta statliga stöd. Det var samme Kent Olsson som efter valet åkte med svensk friidrott till Monaco för att träffa det internationella friidrottsförbundet, en träff där samtliga ansökarländer deltog och där just friidrotts-VM diskuterades. Som vi tidigare hört har Friidrottsförbundet informerat både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt om innehållet. Jag reagerade på samma sätt som Siw Wittgren-Ahl när Fredrik Reinfeldt angav i regeringsförklaringen att man ska stödja idrottsevenemang i Sverige. Min fråga är naturligtvis: Vad är det som har hänt inom Regeringskansliet, mer än att vi har fått en borgerlig regering, sedan Reinfeldt angav detta i regeringsförklaringen? Vad har hänt sedan Moderaternas idrottspolitiske talesperson, troligen på friidrottens bekostnad, deltog på mötet i Monaco i slutet av oktober månad?

Herr talman! Jag var kommunalråd i Göteborg när vi utifrån EM och den fantastiska folkfest som det var, men också vad det betydde för Göteborg och Sverige och för idrotten, diskuterade och i politisk enighet kom fram till att vi skulle vara med och tillsammans med Friidrottsförbundet ansöka om VM 2011 eller 2013. Jag känner därför att jag vill säga lite om varför Göteborgs stad engagerar sig i detta. Det kan man också överföra på nationell nivå. Utgångspunkten är självklart att utveckla Göteborg. Det ska vara bra att leva i Göteborg, och det ska vara bra att arbeta i Göteborg. När vi i Göteborgs stad är med och gör sådana här stora arrangemang vet vi att vi är med och skapar nya jobb. Det har pratats väldigt mycket om det i alliansen, och här har man en konkret chans att vara med och utveckla, som Siw Wittgren-Ahl sade, besöks- och turistnäringen men också marknadsföra Sverige och Göteborg runtom, inte bara i Europa och grannländerna utan också i världen. Vi vet att det kommer oerhört många människor till sådana här arrangemang. 1,8 miljoner besökte EM i friidrott i Göteborg. 3 000 var volontärer och jobbade frivilligt utan lön. 2 000 journalister var där. Jag var själv runt och tittade och kunde se den stora apparaten när journalister från hela Europa och från andra delar av världen hela tiden sände från friidrotts-EM i Göteborg i Sverige. Vi ser också detta som en del i inte bara att stärka våra egna idrottare som är med och tävlar där, utan i första hand att få barn och ungdomar i Göteborg att bli intresserade av att idrotta. Samtidigt satsade Göteborgs stad på att bygga ut arenorna i Göteborg för friidrott, för att klubbarna i Göteborg skulle kunna ta hand om de barn och ungdomar som var intresserade. I Göteborgs koncept ligger också, som har sagts här, att göra detta till en folkfest, att göra detta även för dem som inte är superintresserade av idrott men som gärna vill vara med om den folkfest som arrangemanget är. Man gör det öppet och ordnar arrangemang ute på stan som ger alla människor möjlighet att vara med, oavsett om de inte vill eller inte har råd att gå in på Ullevi. Det var en fantastisk upplevelse att vara uppe vid Götaplatsen och se mellan 50 000 och 100 000 människor delta i invigningen av friidrotts-EM. Jag hoppas att den här lilla öppningen att ansökan nu bereds igen innebär att man från alliansen är beredd att gå in och stödja att vi ska få VM i friidrott till Göteborg och Sverige. Den bedömning som de gör som är mycket professionella och arbetar med de här sakerna i Göteborg är att om vi inte tar chansen nu kommer det att bli mycket svårare och mycket tuffare konkurrens från andra städer i Europa som planerar att ansöka om att få VM hos sig längre fram.

Herr talman! Det här är en viktig fråga, och talarlistan är lång. Jag har tidigare ställt en fråga om detta till kulturministern, men jag får tacka interpellanterna för att vi fick möjlighet att också debattera från talarstolen. Det är en folkfest, och detta är positivt för idrottsrörelsen, för näringslivet och för Sverige - jag förstår inte hur regeringen kan missa en sådan här möjlighet. Efter att ha både läst och hört regeringsförklaringen, där det står: "Sverige ska aktivt verka för att få fler stora internationella idrottsevenemang till vårt land", tycker jag att detta är en ypperlig chans att infria regeringsförklaringen. Jag tror att det är någonting som engagerar oerhört många människor runtom i landet, inte bara idrottsrörelsen utan oerhört många andra som har intresset. Det har ju skett någonting unikt i Sverige de senaste tio åren, skulle man kunna säga. Jag har haft förmånen att på nära håll få se vad som händer inom friidrottsrörelsen, hur de duktiga företrädarna för vårt land på något sätt har väckt upp en helt ny friidrottsgeneration här i Sverige - vi har långa köer till idrottsföreningar - och hur detta smittar av sig långt ned i åldrarna. Jag tror att vi har ett väldigt stort ansvar för att ta till vara detta. I andra sammanhang står vi här i talarstolen och pratar om problem med rörelseorganen, övervikt, livsstil och så vidare. Ja, detta är väldigt knutet till just intresset för att röra på sig hos den yngre generationen. Jag hoppas att det verkligen finns en öppning nu och att diskussionen inte har lett till någon låsning eller något slags prestigekamp från regeringens sida utan att man verkligen tar till sig detta och kan lyssna.

Herr talman! En gång tidigare i livet hade jag anledning att gå igenom statens eventuella engagemang för en olympiad i Östersund, och jag känner igen argumentationen. Jag förstår inte varför man ska sälja in ett sådant här fint idrottsevenemang med argumentet att det kommer att vara ekonomiskt lönsamt. Thomas Bodström säger här att det kostar 475. Staten skulle ställa upp med 245. Men, tulipanaros, vinsten blir 500 miljoner. Och inte nog med att denna vinst skulle kunna gå till Göteborg eller till Friidrotts-Sverige, utan Thomas Bodström säger att den tillfaller staten. Staten går inte med förlust. Det där låter alldeles för lättvindigt. Vore det på det sättet skulle ju bankerna stå i kö för att låna ut till detta evenemang, för att få denna hundraprocentiga avkastning på insatt kapital. Nej, gör inte så här! Försök inte göra en bra idé dålig genom att argumentera för att det här är ett jätteklipp, ekonomiskt. Varför inte argumentera genom att säga att det här kan vara värt 50 miljoner eller 100 miljoner för att man ska få den här folkfesten utan like, som någon sade? Det är mycket mera hederligt. Och Bodström efterfrågade ju hederlighet tidigare. Det är hederligare att argumentera på det sättet. Vi vill ha friidrotts-VM därför att vi vill ha det här idrottsarrangemanget. Sedan är det i andra hand en fråga om ansvarsfördelningen mellan kommun, stat och andra intressenter. Och om nu utredningen är så klockren och resultaten och slutsatserna är så klockrena är ju saken klar. Eller hur, Thomas Bodström - med en avkastning på 100 %? Nej, jag tror att man gör idrottsrörelsen en björntjänst om man, som så många gånger tidigare, i Östersund, i Montreal och på många andra ställen, försöker sälja detta som ett ekonomiskt vinstgivande projekt. Jag skulle kanske egentligen bara avsluta med att säga att jag tycker att vi ska ha friidrotts-VM i Göteborg 2011 men inte med amatörmässiga ekonomiska resonemang.

Herr talman! Vi pratar ju inte om särskilt lite pengar. Vi pratar om en kvarts miljard, 250 miljoner. Och för att kunna bevilja ett så pass ansenligt belopp tycker man ju att det ska finnas ett ordentligt beslutsunderlag och beräkningar. Konsekvenser måste beskrivas. Eftersom jag inte har sett denna ansökan är naturligtvis min fråga till idrottsministern om det fanns en ingående detaljerad beskrivning av exakt hur de här pengarna skulle användas och av konsekvenserna och de prognoser som Thomas Bodström pratade om och som också kom upp i Carl B Hamiltons inlägg. Om det här vore en sådan fantastisk och enastående affär skulle det naturligtvis vara ett mycket enklare beslut. Det skulle finnas andra finansiärer som väldigt snabbt skulle komma in i bilden. Självklart är det så att vi moderater - eftersom den idrottspolitiska talesmannen för Moderaterna också nämndes - är positiva inte bara till idrotten i stort utan till stora evenemang. Nu pratar vi om ett av de största evenemangen som idrottsvärlden kan prestera. Men det finns också andra stora evenemang av internationellt snitt som aldrig kommer i fråga när det gäller den här typen av bidrag. Självklart vill jag med mina rötter i Göteborg, också av det skälet, att friidrotts-VM ska gå i Göteborg. Jag skulle se fram emot att besöka en sådan tävling. Det skulle jag verkligen se fram emot. Men det blir lite märkligt när man bara pratar om de här effekterna, om synergieffekter och om att det ena leder till det andra. Vi vet faktiskt också av historien att det finns väldigt många evenemang av den här storleken som har visat upp katastrofala ekonomiska resultat. Det är ju inte alltid hundraprocentigt säkert att det blir som vi vill att det ska bli. Jag hoppas naturligtvis att de fortsatta undersökningarna och kompletterande ansökning ska visa att det finns en säker prognos som gör det möjligt för oss att kanske ta en titt till på det här. Men det är naturligtvis en fråga om de ansökande. Vad jag förstår tävlar vi med Ryssland om det här. Det är ju två VM-år som det talas om. Och om det är så att Ryssland får 2011 och det också är 2013 kan loppet rimligtvis inte vara kört ännu. Finns det några möjligheter är det klart att vi gärna vill titta på det här, men det är naturligtvis en sak för regeringen att avgöra. Jag avslutar där.

Herr talman! Jag kan inte låta bli att gå upp i den här debatten när jag hör alla borgerliga företrädare förklara varför man inte kan ställa sig bakom den här ansökan. Jag har sedan 1998 varit idrottsansvarig för Vänsterpartiet i den här riksdagen och har ständigt haft debatter med olika borgerliga företrädare som har tyckt att det varit en stor skandal att den tidigare regeringen och dess samarbetspartner inte har ställt upp på olika arrangemang. Man nämner nu i sin egen regeringsförklaring att man avser att satsa på internationella evenemang i fortsättningen. Då tror man faktiskt inte att man ska göra som Tage Erlander sade, att man bara lovar och lovar, och sedan blir det ingenting. Nu hade ni en gyllene chans att gå från ord till handling och visa att ni har en mycket mer framåtsyftande idrottspolitik. Det visar sig då, vilket jag i och för sig har vetat hela tiden, att ni inte har någon idrottspolitik. Ni kan inte ens ta ett så här enkelt beslut om att biträda en sådan här ansökan. Jag vill också framhålla att det inte riktigt har kommit fram vad problemet har varit. År 1995 hade vi VM i friidrott i Göteborg. Det var ett lysande arrangemang. Det sattes världsrekord. Några står fortfarande kvar, till exempel i tresteg. Det skulle vara kul om Christian Olsson kunde slå det på hemmaplan. Han är kanske lite för gammal då, men hans efterträdare, som kommer att gå i hans fotspår, kanske kan göra det. Men problemet 1995 var att det var ett lysande arrangemang idrottsligt - det gick jättebra - men när man skulle fördela pengarna var det nästan, om jag minns rätt, en ekonomisk katastrof för Svenska Friidrottsförbundet. Samtidigt hade det internationella förbundet goda dagar och fick stora intäkter. Staten och Göteborgs stad tjänade mycket pengar på grund av att det kom många turister. Så sent som för någon vecka sedan såg jag Karin Mattsson sitta i tv och intervjuas. Hon sade att man inte vill ha allmosor eller gåvor från regering eller stat och riksdag, utan man vill ha ett samarbete där man tillsammans kan lägga fram ansökningar, tillsammans kan göra vettiga arrangemang och tillsammans kan ta hem vinsterna. Jag förstår inte att man då inte kan ta emot en sådan utsträckt hand och faktiskt våga lite grann. Visa nu att ni faktiskt tror på vad ni har sagt tidigare! Vår absoluta övertygelse, även från Vänsterpartiet, är att det när det gäller de här stora arrangemangen handlar om att det finns en vettig konstruktion bakom, att det finns finansiärer som kan ställa upp, att man inte bara lovar och lovar utan faktiskt kan ro det här i land, att man fördelar pengarna på ett rättvist sätt och den här gången kanske hjälper Svenska Friidrottsförbundet att tjäna lite pengar för framtiden. Sedan kommer det här självklart att gynna svensk turism. Många kommer att komma hit på besök, och vi kommer att tjäna mycket pengar. Det jag nu önskar kan komma ut av den här debatten är att man inte bara försöker stå här och samla poäng och tala om vad duktig man är i idrottspolitik: Vi är bäst. Vi gillar idrott mest. Jag tror ändå att alla gillar idrott som diskuterar den här frågan. Ta nu snabbt tag i den här frågan och fundera fram en plan! Hur ska vi i framtiden kunna förena den självständiga folkrörelsen med stat, kommun och landsting på ett sätt som gör att vi faktiskt i framtiden kan ta hem idrottsevenemang, internationella sådana, till Sverige. Det handlar också om att bedöma hur ett sådant samarbete ska se ut så att vi inte är inne och tafsar på varandras områden. Detta skulle jag önska att Lena Adelsohn Liljeroth kunde svara på.

Herr talman! Tack alla som har engagerat sig i den här debatten. Jag börjar med det som Peter Pedersen sade om ett enkelt beslut. Det är inget enkelt beslut. Jag återkommer till varför. Till alla som har prisat Göteborg som evenemangsstad vill jag säga att jag också gör det. Jag var på VM 1995. Jag var på EM 2006. Jag bor i närheten av Göteborg på somrarna. Jag vet att Göteborg är en strålande evenemangsstad och att de är jätteduktiga. Jag hoppas att detta också når alla dem som älskar Göteborg, som bor i Göteborg och alla som läser Göteborgs-Posten där diskussionen också har varit het. Det handlar inte om frågan om Göteborg är kapabelt eller inte att ha stora evenemang. Det vet vi att man kan. Det är många som gläds åt detta. Jag hoppas också att det blir slut på de diskussioner som har funnits på somliga håll - inte i kammaren - om att det här handlar om Stockholm mot Göteborg. Jag tycker att det är så ovärdigt och så trist. Det finns ingenting sådant. Peter frågade om historiebeskrivning. Thomas Bodström, en av interpellanterna, var inne på historiebeskrivning. Det kan vi ägna oss åt. Historiebeskrivningen ser faktiskt lite olika ut beroende på hur man ser på detta. När det handlade om VM 1995 som ju var en stor succé, inte bara när det gällde vädret, såg förutsättningarna annorlunda ut. Det gällde även för EM i somras. Där satsade staten en mindre summa pengar. Jag tror att det var Thomas Bodström som talade om det möte som Svenska Friidrottsförbundet hade med dåvarande idrottsministern, Bosse Ringholm. Där nämndes inte pengar. Det sades inte ett ord om pengar. Vid det förnyade möte man hade i juni sades det heller inte ett ord om pengar. Pengar dök upp första gången i det brev som skrevs mitt under brinnande valrörelse till såväl dåvarande statsministern Göran Persson som oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt. Att de i det läget inte prioriterade just den frågan och direkt svarade till dåvarande idrottsministern är kanske inte så konstigt. Jag vet inte om det står någonting i den socialdemokratiska skuggbudgeten om att man sätter av pengar till stora idrottsevenemang. Jag skulle i så fall gärna vilja se det. Jag vet att dåvarande idrottsministern Bosse Ringholm den 5 oktober - sista dagen han tjänstgjorde - skrev ett brev som svar på det brev som Göran Persson skrev. Det stod ingenting om pengar, bara att det här är väldigt bra och positivt. Det tycker vi också. Den 6 oktober kom den nya regeringen. Jag fick ärendet för en och en halv månad sedan. Vi talar om den gamla ansökan, inte om den nya. Den är inte behandlad än. I den gamla ansökan var det tomt där budgeten skulle ha stått. Det fanns ingenting skrivet. Nu bygger man den här budgeten på de siffror som gäller för Berlin 2009. Det handlar om en budget på ungefär 500 miljoner. Det här är något helt nytt. Aldrig tidigare har man i något evenemang som har handlat om friidrotts-VM gått in med de summorna från statens sida. Regionen har ställt upp. Statens åtagande har begränsats till en femtedel, en fjärdedel och någon gång en tredjedel, oavsett om vi talar om Sevilla, Paris eller Edmonton. De summorna har aldrig funnits. Det är oansvarigt. Jag tycker att det är hyckleri från Socialdemokraternas sida att tycka att vi ska lägga in en kvarts miljard kronor. Det är förvisso så att vi vill ha flera stora idrottsevenemang, men det här är inte seriöst. Vad ger det för signal till övriga som nu kommer och vill ha någon form av stöd? Det kan vara till marknadsföring. Det kan vara eventuella förlustgarantier. Då talar vi inte om den här storleksordningen.

Herr talman! Jag trodde att jag hörde fel, men jag hörde faktiskt idrottsministern säga att Friidrottsförbundet inte är seriöst. Jag tror att vi aldrig har hört något liknande, att det här inte skulle vara seriöst skött. Man har agerat och tidigt nämnt de tidiga siffror som sedan visat sig vara korrekta. Jag tror inte att man vill bli behandlad på det sättet. Det har skickats brev. Visst var det under brinnande valrörelse den 14 augusti. I dag är det den 5 december och Friidrottsförbundet har ännu inte fått något brev från statsminister Fredrik Reinfeldt. Det har ändå gått fyra månader. Man kan åtminstone säga att man inte är intresserad. Till Göran Montan vill jag säga: Friidrotts-VM kommer att arrangeras 2011 och 2013. Vid ett av de tillfällena kommer arrangemanget med stor säkerhet att gå till Asien, troligen till Korea. Vid det andra arrangemanget, antagligen 2013, konkurrerar bland annat Sverige med Ryssland och Spanien. Så ser det ut. Till Carl B Hamilton vill jag säga att det alltid blir lika lustigt när man hör Folkpartiet tala om hederlighet i dessa dagar. Det här är ju tre inlägg. Det första jag sade var de ekonomiska förutsättningar som Turismens Utredningsinstitut har räknat fram. Även om man har räknat fel i så hög grad som 50 % är det ingen förlust. Det innehåller ju så mycket mer än bara en ekonomisk kalkyl och analys. Genom att satsa på ett sådant här evenemang skapar man just de fantastiska förutsättningar för svensk idrott som har varit en tradition för oss socialdemokrater och för Sverige under lång tid. Vi vet att topp skapar bredd skapar topp skapar bredd. Jag menar att detta evenemang ligger så oerhört bra i tid. Sverige är nämligen unikt i friidrott. Vi har kanske aldrig varit så bra med den konkurrens som finns nu. Då gäller det att ta vara på det. Då går det inte att säga att man satsar på stora evenemang och strunta i det kanske bästa tillfälle som vi har haft på många år att arrangera detta i Sverige. Fotboll arrangerade vi 1992. Det kommer säkert tillbaka någon gång med en ansökan. Det vore väldigt roligt. Men fotbollen är så stor och stark i Sverige att den kommer att överleva även utan evenemang - även om jag naturligtvis är förespråkare för det. Detta evenemang för friidrotten kommer inte tillbaka i en tid med dessa fantastiska stjärnor. Vi ser tusentals, ja tiotusentals, pojkar och flickor rusa till friidrottshallarna. Det är på det sättet vi skapar en ännu större vinst än bara den som framgår av den analys som Turismens Utredningsinstitut har gjort. Ett stort idrottsintresse bidrar också till människors hälsa. Det innebär i sin tur en mycket stor vinst ekonomiskt men framför allt i mänskligt hänseende. Det du kan göra nu, Lena Adelsohn Liljeroth, är att se till att investera. Vi talar alltså om 2011 och 2013. Vi talar om huruvida det finns med i en budget för 2007. Man säger att vi kommer att investera 2011 och 2013. Jag har inte sett någon budget från Moderaterna för 2011 och 2013 heller. Ni kan investera miljoner och ni kommer att få tillbaka miljarder, både i pengar och i hur människor kommer att må. Det är bra att du säger att du gillar Göteborg. Det tror vi säkert att du gör. Men det är inte de ord som göteborgarna vill höra. De vill höra att den svenska regeringen menar allvar när man säger att man står bakom att satsa på stora idrottsevenemang. Det är det de vill höra, inte några vackra ord om att göteborgare är trevliga.

Herr talman! Fru statsråd! Jag blev förvånad när Carl B Hamilton och Göran Montan gick upp och pratade om ekonomi. Man ska ha klart för sig att ansökan från Göteborgs kommun och Friidrottsförbundet är i politisk enighet från kommunstyrelsen. Det var ett väldigt bra VM i Sverige i Göteborg 1995. Friidrottsförbundet klarade sig inte så bra ur det. Det var väldigt många näringsidkare och många andra organisationer som tjänade på det. Det är därför vi socialdemokrater tycker att idrotten är något som hör hela folket till. Man kan få föreningsbidrag och man kan söka bidrag från staten. Vi tycker inte att de ska gå till banken och låna pengar för att kunna utöva idrott. Vi tycker att det är en samhällelig uppgift. Om ni har en annan politisk syn på det vill jag att ni pratar med statsministern som säger att han och regeringen vill stödja idrottsevenemang till Sverige. Han kan ju inte ha menat att han skulle låna pengar på banken. Han måste ha menat att han var villig att skjuta till statliga pengar som är skattepengar. Det är jätteviktigt. Det är också viktigt att komma ihåg, precis som Lena Adelsohn Liljeroth säger, att Göteborg är bra på evenemang. Men det är också bra att tala om att idrotten många gånger går hand i hand med näringslivet och att de är beroende av varandra. Och vi från Göteborg och människor från hela Sverige tycker att det är ett svek mot ungdomar. Jag tog det som så självklart att de flesta människor faktiskt kan se sambandet mellan EM, VM och idrottarna att man inte skulle behöva ha någon längre harang om det här i talarstolen. De som utnyttjar idrotten måste veta skälen. Men att den hör ihop med näringslivet är det inte många som tänker på. Därför tyckte jag att det var en bra utgångspunkt. Men det är så många andra som har stått upp och vittnat om hur viktigt detta är för idrotten. Också idrottsrörelsen har gått ut med stora rubriker om att man vill ha detta. Jag skulle bli jätteglad om Lena Adelsohn Liljeroth tillsammans med statsministern verkligen ville ha ett evenemang av denna storlek till Sverige. Jag har tagit reda på att det inte finns några större evenemang som är på gång och som behöver statlig finansiering. Jag vet inte vad ni gjorde innan ni kom hit, men om man följer kultur- och evenemangssatsningarna ser man att det har hänt mycket från 1995 och fram till nu. Andra länder stöder sina idrottare när man behöver arenor och så vidare. Det är ingenting som bara ett litet lag eller Sveriges idrottare själva i dag kan göra. Man behöver hjälp av näringslivet, av regeringen, av regionen och av kommunen. Det står också i regeringsdeklarationen att vi ska hjälpas åt på ett helt annat sätt än vad som har gjorts tidigare. Detta har vår regering stött tidigare. Så jag vet inte varför ni inte skulle göra det. Jag vet att statsrådet har besökt Göteborg och har sett detta. Vädret styr vi inte över, men vi styr över att det blir bra evenemang. Och vi i Göteborg är bra på evenemang. Många känner glädje, och vi är bra på att få frivilliga att ta ansvar och vara med. Och detta får ungdomar att växa. Låt dem få göra detta tillsammans med oss andra, så att vi får ett bra Sverige där flera är med och där flera känner en gemenskap med varandra och gör det till en folkfest. Det ligger i regeringens och i statsrådets hand att se till att det blir en folkfest som vi alla kan glädjas åt.

Herr talman! Friidrottsförbundet lämnade in sin ansökan i fredags till det internationella förbundet. Det var sista dagen. Svensk friidrott har på alla möjliga sätt försökt komma i kontakt med idrottsministern efter det att regeringen hade gett sitt första negativa besked. Jag tycker att det är både tråkigt och anmärkningsvärt att idrottsministern inte har tagit sig tid förrän i går att träffa friidrottens företrädare. Jag tycker att det är nonchalant när man vet hur mycket regeringens besked betyder för denna ansökan. Vi vet att det är åtta nationer som har sökt. Fyra nationer kommer troligtvis att rensas bort inom de närmaste två veckorna. Det innebär att regeringen måste komma till skott väldigt snabbt. I ansökan finns det nämligen en klausul där man säger att regeringen ännu inte har tagit definitiv ställning. Jag hoppas därför att regeringen i varje fall inom 14 dagar tar ställning, annars är det kört helt enkelt. Jag tror att det är viktigt att vi konstaterar att det ekonomiskt är en framgång för landet som helhet med denna typ av evenemang. Jag är lite bekymrad över hur idrottsministern har argumenterat. Hon har sagt att det ekonomiska underlaget för evenemanget inte är seriöst. Vad är det i underlaget som inte är seriöst? Idrottsministern är tveksam till det internationella förbundets spelregler för denna typ av evenemang. Hur menar idrottsministern att detta står i förhållande till idrottens självständiga ställning? Och idrottsministern har också tydligt antytt att kommunalrådet i Göteborg ser detta evenemang som något personligt och att det mer ser ut som ett personligt race än en idrottslig ansökan. Var det den bilden som idrottsministern fick när Svenska Friidrottsförbundet träffade ministern i går?

Herr talman! Visst är jag glad över att ministern vet att Göteborg klarar av sådana här arrangemang bra. Det var ju det betyg som EM fick då Svenska Friidrottsförbundets ordförande sade att våra utländska gäster aldrig har upplevt ett mästerskap som har varit bättre än det som arrangerades i Göteborg. Ordföranden lyfte också fram att en positiv bild av staden utomlands betyder flera evenemang, flera turister och flera företagsetableringar. När man talar om idrotten och att vi vill ha detta arrangemang så är det naturligtvis för att det är viktigt för idrotten. Det är viktigt för ungdomar, det är viktigt för hälsan, och det är viktigt för toppen och botten. Och det är viktigt att vi satsar på bredden samtidigt. Men om vi ska satsa skattepengar är det självklart inte konstigt att vi också visar att vi får tillbaka skattepengar och att det då faktiskt kan gå med vinst, och att vi visar att satsningar på sådana här arrangemang och på besöks- och turistnäringen i ett nära samarbete med näringslivet, som i Göteborg, också ger flera jobb. Och det förs ju en stor diskussion och debatt i dag om att vi ska skapa flera jobb. Vi i Vänsterpartiet vill ha flera jobb i offentlig sektor. Men vi vill också utveckla denna form av näringar för att skapa flera jobb. Dessa arrangemang är så stora i dag att det inte är rimligt att säga att skattebetalarna i Göteborg ska gå in med de summor som det handlar om. Arrangemangen är så stora och har, som har sagts tidigare, så brett stöd från de länder som ansöker om att få dem att vi måste bestämma oss. Vill vi ha denna typ av stora arrangemang i Sverige eller inte? Om vi vill det måste vi också ge ett nationellt stöd. Och det hoppas jag att regeringen bestämmer sig för. Men det går inte att vänta, vilket har sagts här tidigare från talarstolen.

Herr talman! Jag är väldigt positiv till ett VM i Göteborg år 2011. Och jag tror att det gäller för Folkpartiet också. Men om man då vill ha en pålitlig kalkyl som är granskad i Finansdepartementet, där man gör väldigt klart vad som ligger på staten, vad som ligger på Göteborgs kommun, vad som ligger på hushållen i Västra Götaland, vad som ligger på företagen och vad som ligger på Friidrottsförbundet, då framställs man här som att man är motståndare och något slags skurk i sammanhanget. Jag tror att det är precis tvärtom. Det är otroligt viktigt att man ställer höga krav på de beräkningar som framförs. Det finns så många olika sätt att göra dessa beräkningar när man tar hänsyn till dessa olika grupper och deras kostnader och intäkter. Så det är verkligen inte bara viktigt ur skattebetalarsynpunkt för staten utan även för Göteborg och andra att man gör detta. Det är att göra idrottsrörelsen en björntjänst om man antyder att det inte är så noga med kalkyler och att man ser genom fingrarna med detta och att kalkylen inte spelar så stor roll och att huvudsaken är att vi får detta VM. Så kan man inte argumentera. Det blir fel. Thomas Bodström talar om att investera miljoner för att få tillbaka miljarder. Det är Kiviks marknad. Det är inte Göteborg. Vi kan inte ha diskussioner på så lösa ekonomiska boliner i Sveriges riksdag. Då blir det oseriöst, om det inte var oseriöst från början. Jag tror att detta är seriöst, och jag eldas av dina anföranden. Jag tycker att det var jättebra. Det är precis som jag känner. Och jag är också född i Göteborg, och jag har också gått på Hvitfeldtska.

Herr talman! I denna debatt tycks vi alla komma från Göteborg och hitta våra rötter. Vissa debattörer har verkligen tagit till storsläggan och drivit på med argument som man undrar om de hör hemma här. Man kunde nästan få intrycket att det bara är ett parti som skulle vilja ha detta VM till Göteborg. I själva verket är vi alla överens om att detta är ett idrottsevenemang som alla vill ha. Det är bara det att vi ställs inför en ny situation. Vi talar om väldigt stora pengar. Det är faktiskt väldigt stora pengar även för Berlin och för Tyskland som i alla fall är ett bra mycket större land än Sverige. Det är ett helt nytt beslut som vi måste fatta. Det har här vältaligt talats om fördelarna. Jag håller med där. Det finns turism- och folkhälsoaspekter. Det gäller också idrottsungdomarna. Det är också alldeles riktigt att - som, tror jag, Thomas Bodström sade - eliten föder bredd och att man är beroende av varandra; det är en växelverkan. Med det som argument är vi lika intresserade som någon annan. Med tanke på det som också beskrevs, att fristen till en första gallring är oerhört kort - den är oerhört kort även om man börjar ta historien om augustibrevet och så vidare - kan man, inte för att det är någon som beskyller Friidrottsförbundet för att vara oseriöst, ställa sig frågan varför inte ett mer detaljerat och välbearbetat underlag i form av en detaljerad budget fanns till hands. Det är fråga om mycket pengar. Vi i alliansen har det ansvaret. Vi driver inte en Ebberöds bank här.

Herr talman! Jag tänker inte framställa Lena Adelsohn Liljeroth ensam som ansvarig i regeringen. Regeringen tar ju kollektiva beslut. Men lite anmärkningsvärt är det fortfarande när man i en regeringsförklaring så tydligt uttalar sig för internationella stora evenemang i Sverige inom idrotten och sedan, när ett sådant tillfälle dyker upp, är lite vankelmodig och inte tar chansen. Jag hoppas att diskussionen här i dag och den vi tidigare haft i medierna nu kan leda till en snabb handläggning så att den andra ansökan kan få ett positivt bemötande och att det blir startskottet för att regering, riksdag och andra intressenter tillsammans med en självständig idrottsrörelse kan diskutera fram en strategi för hur vi gemensamt och utifrån våra respektive ansvarsområden ska agera inför framtiden - detta för att vi ska kunna vara med och konkurrera om de här stora evenemangen. Detta krävs alltså. Det handlar således om helt andra summor. Jag tycker att det då är rimligt att staten och, i det här fallet, Göteborgs kommun kan tillförsäkra sig någon typ av tillgodogörande här så att de inte bara ska stå för hela risken medan till exempel det internationella förbundet tar hem hela vinsten. Det tycker inte jag är en rimlig ordning. Men kanske kan vi stärka den svenska idrottsrörelsens möjligheter att behålla en del av intäkterna genom ett bra samarbete. Det vore bra om vi kunde få ett besked om att det är regeringens avsikt att verka i den riktningen. När det gäller detta med bredd, topp etcetera tycker jag att det är självklarheter som inte behöver sägas här. Vi behöver se duktiga tjejer och killar lyckas på idrottsarenorna. Det kommer att locka till sig nya människor - unga killar och tjejer som vill börja med tennis, friidrott och så vidare. Man kan säga så här: Om vi vill vinna på upploppet kan vi svenskar inte sätta oss ned i kurvan och diskutera och ha sammanträde medan de andra springer i mål. Inte heller kan den som har en avgörande serve i en tennismatch stå och fundera. Man måste våga lite i det avgörande läget. Man måste våga vinna. Det är precis det jag tycker att vi nu ska göra. Vi ska våga vinna och ta hem det här mästerskapet år 2011 eller år 2013.

Herr talman! Nu har alla vittnat om att de är göteborgare. Jag kan garantera att också jag är det, och jag är stolt över det. Jag var väldigt stolt år 1995 när det var friidrotts-VM. Tyvärr är jag inte lika stolt över det resultat som Friidrottsförbundet i många långa år efteråt fick dras med. Och jag var stolt år 1992 när vi hade fotbolls-EM, och finalen var i Göteborg. Som göteborgare finns det anledning att vara stolt ganska ofta; det kan vi konstatera. Men det här är också en angelägenhet för Sverige och faktiskt också för länder runtomkring Sverige, för det här är ett evenemang av en sådan kaliber och en sådan storlek att det berör många flera än bara de närmast inblandade. Ett evenemang av den här storleken bygger upp en självkänsla. Det bygger upp kommande framgångar och genererar, som alla har konstaterat, flera arbeten, moms, skatter och intäkter. Jaha, men då är det väl inga problem, utan då är det väl bara att ösa in pengarna. Ja, men vilka krav ska vi ställa? Vi i Sveriges riksdag har faktiskt ett ansvar för att fatta beslut om att - i det här sammanhanget gäller det framför allt regeringen - ställa upp med garantier. Vi har ett ansvar för att se hur mycket pengar vi är beredda att sätta till för att känna oss nöjda och få en stärkt självkänsla och för att kunna vara stolta för lång tid framöver. Är det 10 miljoner kronor som ett sådant här evenemang är värt? Det var ju det som garantibeloppet för friidrotts-EM i år landade på. Eller är det värt 250 miljoner kronor, alltså en kvarts miljard, eller kanske 1 miljard kronor? Var går gränsen? Var ska man sätta världsrekord? Ja, hellre sätta världsrekord på trestegsbanan än att sätta världsrekord i ekonomiskt övertramp. Jag vill också känna ett ansvar för denna kammare och de beslut som kommer och för de aktiva och alla berörda i näringarna liksom för idrottsmännen när det gäller att det beslut som kommer får bra förutsättningar och att det finns goda kalkyler. Detta är ett ansvar som vi har gentemot skattebetalarna. Vi ska veta att de pengar som pytsas in i det här också kommer tillbaka. Det finns exempel - som noterats tidigare i debatten - på arrangörer som har gått bet och som surt fått betala under en lång tid efteråt. Det är min absoluta förhoppning att vi kommer att se ett friidrotts-VM i Göteborg, sannolikt år 2013. Men det skulle vara väldigt trevligt om det kunde komma år 2011. Min förhoppning är att den ansökan som i dag är inne för behandling hos regeringen håller en sådan kvalitet och är ett så bra underlag att regeringen kan fatta beslut om att antingen på egen hand eller också tillsammans med region, kommun eller andra aktörer vara med och lägga grunden för detta. Jag vill känna mig stolt som svensk och som deltagare i att fatta beslut inför kommande evenemang på riktiga grunder. Min förhoppning är alltså att vi ses på läktaren inom några år. Då ska det, som sagt, vara rekord av annat slag än överbud.

Herr talman! Det ser ut som att debatten kommer att fortsätta efter uppehållet strax. Det här kan man se som en tävling i vem som mest av alla älskar idrott och Göteborg. Lars Wegendal kallade mig nonchalant och sade att jag först i går valde att träffa Svenska Friidrottsförbundet. I så fall är det, Lars Wegendal, lite nonchalant att inte ta reda på fakta. Jag har träffat Svenska Friidrottsförbundet vid två tillfällen. Jag har också haft telefonkontakter med dem om båda dessa ansökningar. Vi har haft ett resonemang kring det här. Det är icke så att jag inte lyssnar eller inte tar del av det här. Det är inte fråga om - vem det nu var som tog upp det i debatten, kanske Thomas Bodström - att jag säger att Svenska Friidrottsförbundet är oseriöst. Det sade jag inte. Jag sade att Socialdemokraterna varit oseriösa. Jag sade också att den ansökan som låg inne faktiskt inte kunde behandlas som ett fullständigt underlag därför att de sidor som skulle handla om budgeten i stort sett var tomma. Det fanns bara en bruttosiffra, ingen fråga om hur det här skulle finansieras. Det här är ett paradigmskifte. Jag lovar och kan ta gift på att hade det varit den motsatta situationen, att Thomas Bodström satt som idrottsminister i en socialdemokratisk regering, skulle precis samma diskussion ha uppstått. Jag tror att ni skulle ha haft precis samma resonemang som vi och ha valt att invänta sittande utredning. Sedan kan man tycka att det är oerhört svenskt och tråkigt - jag vet att det är många som tycker det - att börja tala om utredningar. Men det är så vi ofta fungerar här i synnerhet när det talas om att det ska komma ett helt nytt system. Flera har också talat om idrottens betydelse för hälsan hos barn och ungdomar. Det är bara att understryka att det är så. Det är också därför som regeringen i budgeten lägger 500 miljoner kronor extra på svensk idrott. Vi har nämligen i hög grad uppfattat signalerna, inte minst från Riksidrottsförbundet, om de köer som finns. Barn och unga vill komma. De vill få träning och tider och vill pröva nya idrotter. Men det har inte funnits tider, hallar och tränare. Det är precis därför vi gör denna satsning, och detta är inte något som står i strid med det andra. När det gäller Göteborgs stad sade någon att det finns en enighet i kommunstyrelsen. Den enigheten har vi inte sett av. Det finns en förmodan . Göran Johansson stod som undertecknare av det brev som det tidigare talats om och som gick till Fredrik Reinfeldt och Göran Persson under valrörelsen - ett brev som Göran Johansson och Friidrottsförbundets ordförande Yngve Andersson undertecknat. Men det finns inget beslut i Göteborgs kommunstyrelse som vi har sett. Det finns ingen försäkran om att Göteborgs stad eller Västra Götalandsregionen är beredd att ställa upp och satsa pengar. Det finns ingenting, det finns inget papper om det alls. Det kanske kommer, men vi har inte sett det ännu. Sedan är det också, precis som Peter Pedersen var inne på, ett helt nytt system nu. Det internationella friidrottsförbundet tar i princip inga risker alls. Arrangören ska stå alla risker, betala allt uppehälle, alla resor, allting som kan vara förknippat med very important person och med very, very important person , som man skriver. Arrangören får stå i stort sett alla risker, och tolkningsföreträdet ligger någon annanstans. Det är ingen rolig utveckling, och det här är någonting som kom i och med ansökan från Berlin. Vi sitter med ett helt nytt system, och då är det ännu viktigare att försöka hitta riktlinjer för hur vi ställa oss till detta. Det handlar visst om turism, och det handlar lika mycket om idrott. Det handlar om att sälja Sverige, men vi kan inte plötsligt säga: Ja, vi frångår alla regler, för det här är så pass spännande att staten satsar en kvarts miljard kronor på det här i stället för på annat som skulle göras, trots att vi inte har några garantier. Det här bygger dessutom på en budget för 2009, och det kan dra i väg vart som helst. Det är inte viljan som saknas, men vi måste ha klara spelregler för hur det här ska fungera, inte minst av rättviseskäl gentemot alla andra förbund som kommer att undra varför de inte får några pengar.

Fru talman! Före ajourneringen kl. 16 var det mycket tal om vem som har mest anknytning till Göteborg. Jag kanske är den ende av alla oss åtta eller nio debattörer som inte är född i Göteborg. Därför är jag också den ende som är helt objektiv, och därför vill jag ur objektivitetens synvinkel säga att regeringen bör stödja ett VM i Göteborg. Det är nämligen ett viktigt idrottsevenemang som skulle få stor betydelse för Sverige framöver. De länder som vi i praktiken konkurrerar med är Ryssland och Spanien. Jag kan nämna att Putin redan har engagerat sig för att VM ska komma till Ryssland. Vi kräver att den svenske statsministern Fredrik Reinfeldt engagerar sig djupare och framför allt börjar svara på brev. Det krävs ett ordentligt engagemang. För honom kanske det finns andra frågor, men detta är väldigt viktigt för svensk idrotts skull. Lena Adelsohn Liljeroth har på väldigt kort tid fått sitt inte bara första riktigt stora beslut att fatta utan kanske det största beslut som hon kommer att fatta under hela mandatperioden. Avslutningsvis hoppas jag verkligen att du gör allt du kan för att påverka Finansdepartementet - jag vet att det inte alltid är enkelt - så att de nu ställer upp och att du får med ett engagemang från statsministern, så att Sverige i vart fall kan ställa upp som kandidat. Vi vet nämligen inte om regeringen ställer upp här. Vi vet inte om det är Sverige som kommer att vara det land som får arrangera friidrotts-VM. Men det som vi vet är att ska vi ha någon som helst möjlighet och chans att klara detta, måste regeringen gå in med det stöd som behövs för det som skulle utgöra en så oerhört viktig del för svensk idrott. Loppet är inte kört på något sätt. Det finns gott om tid, det har tillsatts en ny utredning, vad jag förstår, och ärendet bereds på Regeringskansliet, så jag har ändå hopp om att regeringen kommer på bättre tankar och ger det stöd som behövs. Tack för en bra och trevlig debatt.

Fru talman! Före ajourneringen var det mycket prat om ifall man är göteborgare eller inte. Jag är göteborgare och jag vet att många i Göteborg har ett stort engagemang för denna fråga. Jag vet att hela näringslivet och många näringsidkare - alla är inte partivänner till mig - har ett stort engagemang och väntar på att få ett besked från staten. Vad jag har försökt att göra här i dag är att påvisa att detta är en angelägenhet för hela Sverige och inte enbart för Göteborg. Jag har också utgått ifrån att detta inte är någon partipolitisk fråga. Därför blev jag lite konfunderad när ministern sade att hon inte hört något från Moderaterna i Göteborg. Jag vet att kommunalrådet Jan Hallberg från Moderata samlingspartiet i Göteborg, som sitter i kommunstyrelsen, och Göran Johansson, som är kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsen, kommer att uppvakta statsrådet i morgon. Jag vill alltså betona att det är en politiskt enig kommunstyrelse som står bakom detta. Det är viktigt att vi får dessa garantier. Det är viktigt för Göteborg och för Sverige. Lena Adelsohn Liljeroth säger att beslutsunderlaget inte är riktigt. Jag kan inte stå här och säga om det är riktigt eller inte, för jag har inte läst det. Men vad jag vet omfattar det många sidor. Vi har haft VM och EM tidigare. Jag tycker att det är bra att Lena Adelsohn Liljeroth har tagit denna kontakt med Riksidrottsförbundet för en kartläggning, att det finns en öppning för de vederbörliga garantierna för att vi ska kunna få ha detta arrangemang i Göteborg och att frågetecknen rätas ut. Jag har inte fått något svar på vad Fredrik Reinfeldt menade när han sade att han skulle stödja stora idrottsevenemang i Sverige. Det finns nämligen inget annat evenemang att få till Sverige inom överskådlig tid, så jag undrar: Vad menade han egentligen?

Fru talman! Jag tycker att det är utomordentligt sympatiskt att en sådan här fråga som engagerar så många människor blir föremål även för en debatt i riksdagen. Det är intressant att det alltid är diskutabelt när man ska ta bort pengar ur en statsbudget, när man till exempel ska sänka en skatt med 250 miljoner. Ska man däremot föra till pengar i något sammanhang, verkar det som om den gamla majoriteten och Socialdemokraterna alltid tycker att kranarna gärna får öppnas. I så fall undrar jag bara: Varför får vi inget OS i Östersund inom överskådlig tid? Det är faktiskt inte mer än två år sedan som dåvarande finansministern Bosse Ringholm och därmed regeringen sade nej tack till att stödja en ansökan om OS i Östersund. Jag har själv erfarenhet av besöksnäringen, där jag har arbetat under många år, och vet vilket spel som finns - inte alltid i det mest offentliga rummet - när det handlar om att förhandla med organisationer och uppdragsgivare som vill lansera stora evenemang på en ort. Jag vet att det krävs mycket arbete bakom kulisserna, tyvärr. Det gäller bara att se till att det sköts med den snygghet som vi i Sverige och Göteborg tidigare har lyckats väldigt väl med. Jag tror framför allt att det är viktigt att vi som kommer från Göteborg går hem till våra respektive majoriteter - röda, orange, blå och lite spräckliga - i kommun och region och där försöker hitta lämpliga, konstruktiva lösningar som tillsammans med ett statligt stöd ska kunna göra det möjligt att få ett VM i friidrott till Göteborg inom överskådlig tid. Låt oss göra det tillsammans, för alla ska ju med.

Fru talman! Det är roligt att några är kvar i diskussionen här. Vad menade Fredrik Reinfeldt, frågade Siw Wittgren-Ahl alldeles nyss. Han menade just det att vi vill ha flera internationella evenemang i Sverige, såväl idrottsliga som kulturella och kanske också andra. Utredningen, som vi nu har diskuterat fram och tillbaka här, tillsattes av den förra regeringen för ett år sedan. Den fick ett tilläggsdirektiv så sent som en vecka före valet. Tilläggsdirektivet gällde just detta med idrott och kultur, för den ursprungliga utredningen handlade egentligen bara om turismen. Därför vill jag återupprepa det som jag har sagt tidigare, att om det hade varit en socialdemokratisk regering hade de suttit i precis samma situation. Och ingen kan få mig att tro att de skulle ha satsat en kvarts miljard kronor på detta på det underlag som vi hade och som inte var fullt tillfredsställande. Det var faktiskt inte det. Det finns gott om tid, säger Siw Wittgren-Ahl. Nej, det finns inte gott om tid. Det har funnits gott om tid. Det har funnits gott om tid för Göteborgs region och Göteborgs stad att föra ordentliga diskussioner, såväl med den förra idrottsministern som med Svenska Friidrottsförbundet, om hur man vill satsa. Nu kommer de upp till departementet i morgon. Jag har pratat med Göran Johansson i telefon redan för ett antal veckor sedan, när det här var aktuellt. Det har fortfarande inte kommit ett enda papper från Göteborg som på något sätt bekräftar att de är villiga att ställa upp och hur mycket pengar de i så fall är beredda att satsa. I alla övriga sammanhang - nu bortser jag från Berlin, för det är ett specialfall som är mycket märkligt - har regionerna gått in och satsat på alla möjliga olika sätt ihop med sponsorer. Här förväntar man sig att staten plötsligt ska satsa 250 miljoner kronor. Det är något nytt. Det är därför vi har den här utredningen. Jag kan bara konstatera att det är väldigt olyckligt att detta har sammanfallit med det här skiftet och kommit när utredningen fortfarande arbetar. För viljan står fast. Göteborg kommer att ha konståknings-VM 2008. Det är säkert en jättebegivenhet. Vi har alpint i Åre i februari. Det blir skidskytte i Östersund. Till och med dragkamparna i Stenungsund har hört av sig och vill ha en miljon av staten som stöd för VM, tror jag att det är, 2008. Nu säger jag inte att detta är de stora sakerna, men det är mycket som händer.