Vinsttaket och välfärdskonsekvenserna

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat finansministern om hur hon och regeringen avser att möta de ökade välfärdskostnader som Lotta Finstorp anser att ett vinsttak i välfärden skulle medföra.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara interpellationen.

Frågan är föranledd av att regeringen har tillkännagett att den avser att överlämna en proposition om en vinstbegränsning i skola och omsorg till riksdagen. Regeringen kommer i det fortsatta arbetet att beakta de remisssynpunkter som inkommit och presentera ett förslag som ger fortsatt valfrihet men som samtidigt innebär att de skattemedel som är avsedda för välfärden i ökad utsträckning går till verksamheten. Hälso- och sjukvården kommer inte att omfattas av förslaget utan ska utredas vidare.

Skälet till att regeringen avser att gå fram med förslaget är enkelt: Vinst som incitament hör inte hemma i välfärdssektorn. Syftet med den reglering som nu är aktuell är att offentliga resurser i större utsträckning ska gå till välfärden. Det kommer att innebära mer och inte mindre resurser i verksamheterna.

Jag anser att det är rimligt att kräva att privata aktörer som tillhandahåller skattefinansierade välfärdstjänster ska kunna visa att de offentliga medlen används i verksamheten och därmed kommer barn, elever och brukare till del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt som vinstjakten ska stoppas ska vi värna valfriheten och mångfalden i välfärden. Regeringen har varit tydlig med att enskilda aktörer även fortsättningsvis ska kunna vara verksamma i välfärden. De som bedriver seriösa välfärdsverksamheter och som regelmässigt återinvesterar i verksamheten kommer att kunna bedriva verksamhet även i framtiden. Jag delar därmed inte bilden att privata aktörer kommer att försvinna i den utsträckning som Lotta Finstorp menar.

Skulle vissa ägare och aktörer på grund av sämre lönsamhet välja att lämna sektorn kan det under en övergångsfas medföra administrativa kostnader för de kommuner och landsting som ansvarar för att säkerställa att verksamheten utförs. Privata aktörer kan emellertid redan i dag gå i konkurs, förlora sitt tillstånd eller välja att avveckla sin verksamhet. Kommuner bör därför alltid ha en beredskap för att ta sitt lagstadgade ansvar för att ge alla medborgare service om aktörerna försvinner.

Eftersom den verksamhet som bedrivs av privata aktörer och enskilda huvudmän för fristående skolor redan i dag bekostas av kommuner och landsting ser regeringen emellertid inte att detta riskerar att leda till högre välfärdskostnader för kommunerna. Det finns inget entydigt samband mellan kommunal effektivitet och andelen välfärdstjänster som utförs i kommunal regi. Det visar bland annat ESO-rapporten Mer än tur i struktur. Även om vissa aktörer väljer att lämna sektorn finns det därför inte anledning att tro att kostnaderna på längre sikt kommer att öka.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Svensk välfärd ska präglas av hög kvalitet, god tillgänglighet och stor valfrihet oavsett om verksamheten är offentligt driven eller fristående driven. Vi som bor i Sverige är sedan lång tid vana vid att välja. Vi är vana vid att välja barnens skola, att välja vem som ska ta hand om våra gamla föräldrar liksom att välja vårdgivare. Valfriheten är en central del i svensk välfärd för den som är förälder, elev, brukare eller patient men också för den som arbetar i välfärden och som i dag har möjlighet att välja arbetsgivare. Valfrihet på riktigt blir det först när man har flera alternativ att välja på, och det är då utvecklingen drivs framåt för både offentlig verksamhet och fristående verksamhet.

Välfärdens utmaningar i dag och i morgon är gigantiska. Sveriges befolkning ökar radikalt, med en timglasstruktur, där vi har många barn i botten, få som ska försörja och äldre äldre som växer i antal. Den demografiska utmaningen är väldigt stor.

Kvalitet är nyckelordet för såväl den som erhåller en välfärdstjänst som den som utför ett välfärdsarbete. Är då kvaliteten bättre i offentligt drivna verksamheter än i privat drivna verksamheter? Är bemötandet bättre? Är elevernas resultat sämre i fristående verksamheter?

Det finns en mängd undersökningar som visar att kvaliteten i privat driven välfärd är lika bra som eller bättre än i den som sker i offentlig regi. Dessutom har konkurrensen lett till att kvaliteten har ökat både i offentligt drivna och i fristående verksamheter. Att mäta sig med varandra är en känd faktor när det gäller att höja kvaliteten, och det ger människor en positiv utväxling.

Välfärdens främsta utmaning är inte att en del skolor eller vårdcentraler lyckas bättre än andra utan att det finns de som inte är tillräckligt bra. Det är välfärdens utmaning. Hotet mot god kvalitet i välfärden är inte att gå med vinst; problemet är att det är så många som går med förlust. Inte minst offentliga visar röda siffror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det här läget väljer regeringen att tillsammans med Vänsterpartiet jubla över förslagen i Välfärdsutredningen, som vill begränsa företagens rätt att gå med vinst. Förslagen kommer att göra det svårt för privata aktörer att erbjuda människor skola, vård och omsorg.

Utredningen föreslår begränsningar i företagens rätt att gå med vinst. För min del för detta tankarna till forna Sovjet. Har ministern startat och drivit företag någon gång och i så fall gjort det enbart för att gå plus minus noll? Det har jag väldigt svårt att tro. Det är få som startar företag med tanken att bara nå balans framöver. Om man inte får göra vinst går det nämligen inte att investera.

Egentligen är rubriken på min interpellation fel. Det handlar egentligen inte om vinsttak utan om en strypt rörelsemarginal, som Friskolornas riksförbund så riktigt säger. Alla skolor som i dag har tillstånd måste acceptera den strypta rörelsemarginalen om detta blir verklighet. De som har tillstånd i dag måste då fundera på om de ska fortsätta och driva verksamheten vidare eftersom de inte kommer att kunna göra de investeringar som de vill framåt.

I nästa inlägg kommer jag att gå vidare med det svar som jag har fått av ministern och som jag tycker är väldigt intressant. När jag tittar på statistiken förstår jag nämligen inte hur kommunerna ska klara att hantera alla de elever som kommer att komma till de kommunala verksamheterna.

Fru talman! Den här frågan handlar inte framför allt om kvalitet, även om det också är en intressant diskussion, utan om hur välfärdens resurser ska användas. Det är klart att det kan finnas jättebra lärare i skolor som drivs av riskkapitalbolag, men det är ju tack vare att läraren är bra och inte för att det är ett riskkapitalbolag som driver verksamheten och tar ut en jättestor vinst.

Det är rimligt att skattepengarna ska användas till det som de är avsedda för, nämligen välfärd. Det här innebär heller inget stopp för privat verksamhet. Tvärtom kan det öppna upp för mindre företag som i dag har väldigt svårt att konkurrera med de stora riskkapitalbolagen. Det gäller både när det är fri etableringsrätt och vid offentliga upphandlingar.

Detta öppnar alltså snarare för alternativ som inte har vinstintresset som sitt enda syfte. Kortsiktiga vinster tycker jag inte hör hemma i välfärden, utan det måste vara en långsiktig ambition att driva verksamheten på ett bra sätt.

Det man kan se är välfärdens problem i dag är inte att det finns för få riskkapitalbolag i välfärden utan att det är brist på resurser. Därför är det mycket glädjande att regeringen nu tillskjuter resurser - miljardbelopp - till välfärden, som mycket väl behövs. Men det är också personalbrist. Vi kan se brist på lärare, sjuksköterskor, undersköterskor och så vidare, och där har vi nu också startat utbildningar.

Jag tror att det är viktigt: Vi måste ha många utbildningsplatser, och vi måste tillskjuta resurser till välfärden och också se till att välfärdspersonalen har goda arbetsvillkor. Det kan de inte ha utan resurser, så när man ser till att mer av resurserna går till välfärden i stället för till miljardvinster för jätteföretag kan det tvärtom förbättra situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser inte alls det här problemet, och precis som ministern påpekar kan de här företagen redan i dag gå i konkurs och lämna kostnader och arbete åt kommunerna.

Om det nu vore ett skräckscenario att begränsa vinsterna i välfärden kan man ju fråga sig hur det är i andra länder som inte har vårt skolsystem. Vi är det enda landet i världen där riskkapitalbolag så fritt kan driva skolverksamhet och göra vinster på det. Det finns inte i något annat land. Till och med Chile, som tidigare hade vårt system, har ändrat systemet eftersom det inte fungerade.

Man kan fråga sig: När nu de andra länderna har ett annat system med mer kontroll över vart skattepengarna ska gå - är det då brist på skolor i alla världens länder, eftersom det här systemet är nödvändigt?

Jag tror inte det. Självklart är det så att man anpassar sig efter systemet, och bara man har tillräckligt mycket personal, till exempel tillräckligt många utbildade lärare, är det fullt möjligt både för kommunerna att själva driva skolor och för mindre aktörer, inte minst idéburen sektor, att driva skolor. Det är ju personalen som är den viktigaste resursen i välfärden och inte att det ska vara fullständigt fritt fram för riskkapitalister.

Det förslag som finns ska naturligtvis beredas. Det är inte färdigt ännu. Det kan naturligtvis bli förändringar längs vägen, men inriktningen är klar. Det som är intressant med förslaget är att det inte innebär ett förbud, utan det innebär att incitamentet, alltså drivkraften för att driva verksamheten, inte bara får vara vinst. Självklart ska man kunna göra överskott, men det ska inte vara dessa enorma övervinster. Då rensas automatiskt de oseriösa aktörerna bort, de som bara har kortsiktigt vinstintresse. De som har andra intressen har därmed större möjlighet att växa i detta system.

Fru talman! Tack för inläggen, Lotta Finstorp och Hillevi Larsson! Låt mig påminna Lotta Finstorp om den moderate partiledarens ord den här veckan om behovet av en sjyst samtalston, en saklig debatt i svensk politik och ett vuxet samtal om de framtidsutmaningar som politiken har i vårt land.

Lotta Finstorp jämförde Välfärdsutredningens förslag med Sovjetkommunismen i sitt inlägg. Det hör inte till ett vuxet samtal om välfärdens utmaningar i vårt land, fru talman.

Det förslag som Välfärdsutredningen har föreslagit är ett mer marknadsliberalt förslag än de modeller som gäller för den offentligt finansierade skolan i Danmark, Norge, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Spanien - samtliga länder i Europeiska unionen.

Fru talman! Det finns inget land förutom Sverige i Europeiska unionen som tillåter fria vinstuttag i den offentligt finansierade skolan.

Fru talman! Det finns inget land i Europeiska unionen förutom Sverige som släpper in kommersiella intressen i den offentligt finansierade skolan och begränsar handlingsutrymmet för professionerna i skolan - lärarna som ska göra jobbet.

Då kommer det ett förslag som på ett seriöst sätt försöker hantera de motsättningar som kan uppstå mellan en effektiv resursanvändning, kvalitetsarbete och vinstincitamenten i den del av ekonomin som även Moderaterna medger inte är en marknad utan som rör våra offentliga resurser, våra skattemedels resursanvändning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då kallar Lotta Finstorp i sitt inlägg förslaget för Sovjetkommunism. Så kan vi inte hålla på i Sveriges riksdag. Vi har en skyldighet, fru talman, gentemot alla våra medborgare att säkerställa att skattebetalarnas pengar används effektivt och till det som de är avsedda för.

Fru talman! Det är inte mina pengar. Det är inte Hillevi Larssons eller Lotta Finstorps pengar vi talar om. Det här är skattebetalarnas pengar som vi med tvång tar in till den offentliga sektorn för att säkerställa att vi kan finansiera svensk skola och svensk välfärd.

Vi har och har under de senaste decennierna haft en situation då resurserna läcker från verksamheten. Frågan som besvaras här rör delvis vad som kan hända om verksamheter går i konkurs. Låt mig påminna Lotta Finstorp om att det fanns en stor verksamhet som gick i konkurs, nämligen JB-skandalen då John Bauergymnasiet gick i konkurs. Det var 10 000 elever som stod utanför och inte kom in i sin skola. Den konkursen föregicks av stora vinstutbetalningar.

Har inte vi politiker ett ansvar och en skyldighet att faktiskt säkerställa att skattebetalarnas pengar används på ett sunt sätt? Har inte vi politiker skyldigheten att faktiskt också diskutera de brister som finns i våra system, i svensk välfärd och skola, och pragmatiskt utifrån forskning och kunskap ta fram lösningar på de problemen?

Är det rätt att med ord som "kommunism" och "Sovjet" försöka begränsa en ärlig debatt om hur vi ska jobba för att ge våra undersköterskor och lärare rätt förutsättningar i svensk skola och välfärd?

Fru talman! Jag är övertygad om att vi behöver ett ärligt och vuxet samtal i svensk politik. Jag är beredd att kritiskt granska alla de förslag som vi lägger fram. Jag är beredd att se negativa följdeffekter av våra idéer, men då måste det också finnas en motpart som tar utmaningarna i svensk politik på allvar och faktiskt också står för ett vuxet samtal i den här kammaren.

Fru talman! Det var ett intressant inlägg från ministern. Jag har full förståelse för att det är en fråga som pressar ministern.

Det jag ville fortsätta med är att Välfärdsutredningens förslag ju inte bara är en fråga om den enskilda människans rätt att välja välfärdsutförare utan också i allra högsta grad ett hot mot alla de företag och anställda som berörs. Mer än var femte anställd inom välfärdssektorn arbetar ju i privata driftsformer, så det är väldigt stor oro där ute. Se bara på signalerna. Vi var säkert många som såg när ministern i tv-rutan vädjade till Sverigedemokraterna att ställa upp på detta förslag. Jag förstår att ministern är pressad av det. Ingen är bättre än jag på att föra vuxna samtal i kammaren.

I ministerns svar finns det mycket som jag undrar över. Bland annat står det: "Jag delar därmed inte bilden att privata aktörer kommer att försvinna i den utsträckning som Lotta Finstorp menar." Men om man tittar på vad som sägs till exempel av företagarorganisationer, av Friskolornas riksförbund och i alla de remissvar som är oroliga och upprörda ser vi att de just gör bedömningen att väldigt många företag kommer att försvinna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare står det att om vissa ägare och aktörer skulle försvinna på grund av sämre lönsamhet skulle det bara medföra administrativa kostnader för de kommuner som ska ta över alla dessa elever och förskolebarn - vi håller oss till skolsektorn, för när det gäller hälso- och sjukvården har ni gett ett extra uppdrag om att den ska ses över. Men eleverna i kommunal verksamhet är ju inte gratis på något sätt. Det handlar ju inte bara om en administration, utan det är en verksamhet som dessa elever ska in i, och det kommer naturligtvis att kosta för kommunerna. Där hoppas jag att det från regeringens sida finns en analys av vad detta kommer att kosta för kommunerna.

Kommunerna behöver alltid ha en beredskap att ta emot elever, till exempel från den konkurs som ministern nämnde. Ja, så är det, men i det här fallet handlar det inte om en konkurs utan om många tusen elever som ska in i kommunala verksamheter.

Hillevi Larsson sa att det kommer att vara de oseriösa som försvinner. Man kan titta på företagsorganisationernas utlåtande om förslaget. Förslaget är ju ganska oförskämt mot företagen, för det kan faktiskt vara helt andra företag som försvinner än de som är oseriösa.

Jag får bilden av att ni anser att alla dessa företag är oseriösa. Det är fel att svartmåla en hel bransch på det här sättet.

Jag tittade på remissvaren för att se hur många elever som eventuellt kommer att behöva gå till kommunala skolor, som de kanske aldrig har gått i tidigare. Friskolornas riksförbund har tittat på detta. Hur ska kommunerna med bibehållen kvalitet klara att ta emot dessa elever? Många kommuner har mer än 70 procent av förskolebarnen i fristående verksamheter. Jag har tittat på några kommuner i mitt eget län. Jag bor själv i Sstyrda Flens kommun, och där har vi 26,4 procent av våra grundskoleelever i fristående skolor. I S-styrda Oxelösund går över 40 procent av gymnasieeleverna i friskolor i andra kommuner. Hur ska kommunerna klara att ta hem dessa elever om friskoleföretagen läggs ned?

Fru talman! Det här förslaget handlar ju om ett vinsttak, en vinstbegränsning. Det innebär inte att man inte kan göra någon vinst över huvud taget, men man begränsar den. Det är ju inte rimligt, som det har varit, att vinstmarginalerna, alltså möjligheten att göra vinst, har varit större inom offentlig sektor, inom välfärden, än i privat verksamhet. Det har till och med varit så att riskkapitalbolag har gått från rent privat verksamhet till välfärdsverksamhet för att de kan göra större vinst där. Det blir uppochnedvända världen, för det är våra skattepengar som bekostar detta.

Om man är helt och hållet privat gör man som man vill i företagsvärlden. Men när det bekostas av skattepengar måste man ändå ha några regler att förhålla sig till. Det är ingen som tvingar dem att driva verksamhet inom välfärden, men om de gör det måste vi ändå se till att skattepengarna går till det som de var avsedda för.

De fall där det kortsiktiga vinstintresset är den enda drivkraften - där det råder kvartalskapitalism - har för mig ett oseriöst drag. Risken är ju att förlorarna blir välfärden. Inte minst drabbar det eleverna i skolan om den plötsligt, från en dag till en annan, går i konkurs. Därmed tror jag att de oseriösa rensas ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De som blir kvar är de som inte har detta kortsiktiga vinstintresse utan även ett seriöst intresse av att bedriva verksamhet. Det handlar om de mindre aktörerna, som i dag har svårt att konkurrera med de stora.

Det målas upp ett skräckscenario om att allting kommer att rasa ihop på grund av detta. Men Chile har ju lämnat sitt skolsystem, och jag har inte hört något om att deras skolsystem i och med detta skulle ha rasat ihop. Självklart kommer inte heller vårt system att rasa ihop.

Vi får också fråga oss vad det hela kostar i dag, i form av miljardvinster, där pengarna rinner ut. Det har till och med förekommit att de runnit ut till skatteparadis. Detta måste vi fråga oss.

Fru talman! Låt mig först beklaga att Lotta Finstorp även i sitt andra inlägg frångår de principer som Ulf Kristersson har uttalat ska vara vägledande för det politiska samtalet genom att anklaga mig och mitt parti för att söka stöd hos Sverigedemokraterna. Jag har i mitt politiska arbete, sedan jag vid 13 års ålder blev engagerad, bekämpat främlingsfientlighet, rasism och extremism i politik. I rollen som statsråd har jag sökt debatt med Sverigedemokraternas partiledare. Bland annat hade vi för några veckor sedan en timmes debatt i Uppsala om vinster i välfärden, där jag öppet och ärligt beskrev varför vi har intagit de positioner som vi har. Jag argumenterade också mot den hållning som Sverigedemokraterna har i vinstfrågan. Det är inte jag eller Socialdemokraterna som har sökt stöd från Sverigedemokraterna; det är faktiskt Lotta Finstorps parti som har gjort det under de senaste månaderna.

Mellan 70 och 80 procent av svenskarna vill begränsa vinsterna i välfärden. En majoritet av de moderata väljarna vill begränsa vinsterna i välfärden. En majoritet av de borgerliga väljarna vill begränsa vinsterna i välfärden. Varför är det så? Jo, väljarna vill säkerställa att deras skattepengar faktiskt också används till det som de är avsedda för.

I dagsläget kan vi inte säkerställa att skattebetalarnas pengar används så effektivt som möjligt. Vi har utmaningar i de verksamheter som är i egen regi. Där behöver vi sätta fokus på produktivitetsökningar. Vi behöver jobba med att avlasta personalen genom att minska den administrativa bördan, som har ökat under de senaste decennierna. Vi måste också ha regler för hur resurserna används i fristående verksamheter.

Nu har vi till exempel sett en trend att när statsbidragen till skolverksamhet ökar ser vi också aktörer som använder en del av dessa ökade statsbidrag till att göra större vinstutbetalningar. Det är ju inte riktigt tanken med att ta in skattepengar - att öka vinstutbetalningarna för den offentligt finansierade skolan. Vi måste faktiskt jobba med att se till att de pengar som skolor får också används till höja kvaliteten, bland annat genom att förbättra villkoren för dem som arbetar i skolan genom att öka lärartätheten och säkerställa att man till exempel jobbar med skolhälsovården, som är en del i de satsningar som regeringen nu gör.

Eftersom det inte finns möjlighet att ställa krav eller säkerställa rätt resursanvändning hamnar vi i en resursanvändning i fristående verksamheter som ibland står i konflikt med det som är politikens vilja, och så kan det inte vara.

Det finns en anledning, fru talman, till att vi är ensamma i Europa och i västvärlden om att släppa in kommersiella aktörer i den offentligt finansierade skolan. Det finns en anledning till att högerpartier i Europa tar avstånd från den kommersialiserade svenska skolan, en anledning till att norska Høyre, danska Venstre och brittiska Tories har valt att inte genomföra reformer som innebär att man släpper in kommersiella aktörer i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anledningen är att när man släpper in marknadsintresset och tillåter fria vinstuttag från verksamheterna finns det alltid någon som betalar priset. I det här fallet har det varit lärarna. Det är deras villkor som försämras. De får betala priset för stora vinstutbetalningar, och i slutändan innebär det att resultaten i svensk skola försämras. Det går inte att höja kvaliteten i skolan om vi inte också säkerställer rätt resursanvändning.

Fru talman! Jag saknar svar på den kanske viktigaste frågan i den här interpellationsdebatten, som är hur kommunerna ska klara åtagandet och bereda plats att undervisa alla barn som förmodligen kommer att mista de fria verksamheter där de finns i dag. Jag undrar hur regeringens analys ser ut - hur kommunerna ska klara det och vilka pengar som måste skjutas till för att det ska fungera.

När jag läste ett stort antal av remissvaren till slutbetänkandet kunde jag se att Norrköpings kommun, en stor S-styrd kommun, är emot det här och tycker att det är fel. Trosa kommun, en liten alliansstyrd kommun, anser att det blir en stor utmaning att klara det här - och de har ändå en liten procentandel barn och ungdomar som går i fristående verksamheter. Statskontoret är mycket ifrågasättande.

Sedan kan man titta på det ur ett företagarperspektiv. Sverige har en väldigt låg andel kvinnor inom näringslivet. Om man tittar på dem som i dag driver företag inom vård, skola och omsorg ser man en överrepresentation av kvinnor i ledande befattningar. Rimmar då inte det här lite illa med en feministisk regering, när vi försöker få fler kvinnor att starta och driva företag?

När det handlar om att garantera kvaliteten och göra bra upphandlingar tog alliansregeringen flera steg i det, till exempel ökad tillsyn, skärpta kvalitetskrav och stärkt upphandlingskompetens. Det som jag upplever i kommuner och landsting är att man är dålig på att följa upp avtalen. Man utvärderar inte heller på ett bra sätt när avtalen har gått ut.

Hotet mot god kvalitet i välfärden är inte vinster som sedan investeras. Det är de verksamheter som går med förlust som är hotet. Och var går gränsen? Är det vid hantverkaren som bygger och hjälper till på ett offentligt drivet dagis? Ska han också få en reglering av sin vinst?

Fru talman! I det senaste inlägget blev det uppenbart att vi har ett stort behov av att diskutera sakfrågan. Lotta Finstorp nämnde de olika åtgärder som vidtogs av den förra regeringen, bland annat på upphandlingsområdet. Men faktum är att skolverksamhet inte är upphandlad. De som finansierar skolverksamhet, kommunerna, har alltså inte möjlighet att ställa krav på fristående aktörer. Vi har en annan modell med etableringsfrihet och skolpeng. Alla kostnader täcks redan av det offentliga, med skattemedel, genom skolpeng.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan är hur vi ska säkerställa att de här pengarna faktiskt används till det de är avsedda för. Där har inte kommunerna rätt verktyg i dag. De har faktiskt inga verktyg för att bestämma över resursanvändningen hos de fristående aktörerna - trots att det är offentliga medel, skattemedel, och trots att det är offentlig verksamhet. Vi har till och med skolplikt, så vi har till och med tvång på att barn ska gå i skola. Men vi har inte riktigt verktygen för att säkerställa att resurserna faktiskt används till att höja kvaliteten och öka lärartätheten.

Därför har vi nu den här debatten. Därför får vi kritik från medborgarna mot det här systemet. Därför vill sju åtta av tio begränsa vinsten i välfärden. Därför har vi i politiken också skyldigheten, fru talman, att sätta oss och ha ett vuxet samtal där vi faktiskt ser vad det är för brister i vår modell.

Jag kan inte i dag säga att alla de förslag som Välfärdsutredningen har lagt fram är perfekta. Det finns brister i de förslagen, precis som det finns brister i den ordning som vi har i dag. Det vi måste göra nu är att utifrån de remissvar som vi fått in och utifrån den folkliga viljan att begränsa vinsterna i välfärden hitta lösningar som gör att resurserna används till kvalitetshöjningar. Då kommer det att krävas kompromisser. Det kommer att krävas ansvarstagande från höger och vänster. Det kommer att krävas kompromisser också i den här kammaren.

Överläggningen var härmed avslutad.