Varsel i Värmland

Interpellationsdebatt 15 januari 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 18 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Marie Engström har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att skapa förutsättningar för jobb och hållbar tillväxt i bland annat Värmland. Jag vill inleda med att framhålla att regeringen noga följer utvecklingen av varsel i olika branscher och i olika delar av landet, bland annat med stöd av de regionala samordnare som utsetts i exempelvis Värmlands län. Regeringen lyssnar till vad de regionala samordnarna framför när det gäller behov och förslag till åtgärder. De samlade satsningarna i statsbudgeten för 2009 och andra stimulansåtgärder kommer aktivt att bidra till att förstärka de åtgärder som vidtagits och planeras av samordnare och andra aktörer, lokalt och regionalt. Regeringens satsningar ligger väl i linje med de behov och förslag till åtgärder som samordnarna i Värmlands län identifierat och redovisat för regeringen. Statsbudgeten för 2009, med reformer på 32 miljarder, är enligt EU-kommissionen den mest expansiva i Europa och skapar förutsättningar för investeringar nu och i framtiden. Regeringen har också tillfört ytterligare resurser om sammanlagt 8,3 miljarder kronor för jobb och omställning som kompletterar inriktningen i budgeten. Vi vässar och förstärker verktygen inom arbetsmarknadspolitiken och förbättrar efterfrågan inom byggsektorn. Det handlar om en förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska resurserna till stöd för både dem som blivit arbetslösa och för de långtidsarbetslösa. Ytterligare utbildningsinsatser inom yrkeshögskolan och yrkesvux genomförs också. Vi möjliggör ytterligare satsningar på drift och underhåll av vägar och järnvägar över hela landet. För att förbättra efterfrågan inom byggsektorn införs en skattereduktion för reparation, ombyggnader och underhåll av byggnader, ROT-tjänster, inom avdragsrätten för hushållstjänster. För att skapa bättre förutsättningar för en framgångsrik svensk fordonsindustri och hela fordonsklustret också i framtiden och därmed möjliggöra en snabbare utveckling av så kallad grön teknik har regeringen även presenterat en satsning på stärkta insatser för fordonsindustrin. Regeringen har också förbättrat företagens förutsättningar för finansiering, ökad lönsamhet och minskad administrativ börda. För att främja lokalisering och investeringar sänks bolagsskatten och expansionsfondsskatten. För att minska risken för konkurser i livsdugliga företag ökar regeringen tillgången till kapital och skapar en effektivare reglering för företag i ekonomisk kris. Regeringen har förbättrat tillgången till kapital för små och medelstora företag genom avskaffandet av förmögenhetsskatten och höjningen av lånebeloppet för Almis mikrolån. För att kunna garantera Almis utlåningskapacitet i dessa osäkra tider har regeringen förstärkt utlåningskapaciteten hos Almi upp till 2 miljarder kronor. Almi ges också möjlighet att finansiera upp till 80 procent av ett företags lånebehov i stället för som tidigare 50 procent. Om synnerliga skäl föreligger ska Almi även fullt ut kunna tillgodose ett företags hela finansieringsbehov. Samordnarna i Värmlands län har redovisat till regeringen vilka insatser och behov som hittills identifierats i varselarbetet. Ett handlingsprogram har tagits fram i samverkan mellan berörda aktörer och huvuddelen av åtgärderna avser de regionala och lokala aktörerna. Det handlar exempelvis om behov av regional samverkan kring strategisk kompetensmatchning, förstärkning av företagsrådgivning och främjande av entreprenörskap. De har identifierat infrastrukturinvesteringar som kan byggstartas 2009 eller 2010 och framtagandet av en regional forskningsstrategi har påbörjats. Många av förslagen har regeringen tagit fasta på. Den samlade bilden av situationen i länet och det behov av åtgärder som samordnarna i Värmland redovisat visar tydligt att det nu finns verktyg och resurser på lokal och regional nivå för att möta neddragningarna och att det i stor utsträckning handlar om att kraftsamla och samordna dessa resurser.

Anf. 19 Marie Engström (V)

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret på min interpellation. Jag skrev interpellationen den 1 december förra året; det är en och en halv månad sedan. Jag skrev den efter att de första varslen hade lagts vid Volvo i Arvika. Sedan dess har det faktiskt hänt en del, och det är framför allt i Arvikatrakten i västra Värmland - det handlar om underleverantörer till fordonsindustri och så vidare - som varslen har lagts. Jag läste i någon av dagstidningarna i dag att just Arvika i västra Värmland är en av de värst drabbade kommunerna eller hör till de värst drabbade kommungrupperna i Sverige i dag. Det var också en av de kommuner som kanske drabbades först, därav min interpellation. Nu gäller det kanske inte bara Arvika, utan sedan dess har också andra varsel lagts. Det har lagts i Karlstad på Zakrisdalsverken, i Filipstad på Wasabröd. Det har lagts i Kil. Det har lagts i Torsby på Moelven och på Rottneros i Sunne. Så det gäller naturligtvis flera olika platser. Jag har till exempel varit i kontakt med Arbetsförmedlingen i Arvika. De har tuffa dagar just nu. Man har lyckats få två nya förmedlare, men dem har man liksom själv fått ringa in, som man uttrycker det. Man menar att man skulle behöva så mycket som fem stycken för att klara av situationen i dag. Det handlar ju inte bara om de lagda varslen, som så småningom tyvärr faller ut i uppsägningar, utan det handlar också om korttidsanställda som många gånger tvingas sluta till följd av läget på arbetsmarknaden. I Värmland har vi också många byggnadsarbetare som har Norge som sin arbetsmarknad. Nu väntar man att väldigt många av dem snart kommer tillbaka till länet och inte längre har jobb på den norska byggarbetsmarknaden. Det är också ett problem. Skogs- och träindustrin i Värmland har också sagt upp folk under 2008. Totalt 266 personer har faktiskt fått gå. Det är den högsta siffran sedan i början av 1990-talet. De, precis som byggbranschen, frågar nu efter förslag om upprustning av till exempel miljonprogrammet. Regeringen har lagt fram förslag om ett ROT-avdrag, men det handlar om villor och om bostadsrätter. Men man har inte lagt fram förslag som rör det stora miljonprogrammet och de renoveringsbehov som väldigt många lägenheter har i dag. Det är en fråga till näringsministern: Kommer regeringen att göra någonting åt det behovet? Kommer regeringen att komma med några sådana förslag? En annan sektor som har försämrats kraftigt på senare tid är kommun- och landstingssektorn. I Värmland höjer vi till exempel landstingsskatten. Det är ett sätt att korta köer och att förhindra neddragningar inom bland annat allmänmedicin. Men det hjälper inte. Dessutom tvingas man varsla på grund av alltför dålig ekonomi. Precis som ledningen för SKL har påpekat har statsbidragen inte räknats upp för år 2009. Det blir min nästa fråga till Maud Olofsson: Tänker regeringen göra någonting åt den situation som i dag råder inom kommunsektorn?

Anf. 20 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Tack för frågan! Det är väldigt många orter som nu har drabbats hårt av finanskrisen. Jag tror att det är väldigt viktigt att se att vi är en del av en global finanskris. Det är inte en vanlig lågkonjunktur i dess bemärkelse, utan det är en global finanskris. Och nästan alla marknader har drabbats mer eller mindre. Det är klart att vi kommer att ha en jättetuff situation framför oss, och får vi inte ordning på de finansiella systemen så att det finns trovärdighet i dem är det risk att det här drar ut på tiden. Det är därför som den svenska regeringen har varit så angelägen om att den överenskommelse som vi har på EU-nivå kring de finansiella systemen också verkligen implementeras i de olika länderna. Om inte kunderna får börja låna pengar för att kunna köpa lastbilar eller vad det nu kan vara för någonting står vi ju där med vår produktion, och då är det naturligt för företagen att varsla och också säga upp folk. Att det är problem visar också det som Marie Engström säger, att nu viker också marknaden i Norge. Ja, den viker i USA. Den viker i Europa. Den viker i Asien. Den viker i Afrika. Den viker i Latinamerika. Den viker överallt. Och det är i den här svåra situationen som vi som politiker måste fundera över: Hur mycket ska skattebetalarna stå för? Hur mycket ska företagen stå för? Och vad ska vi prioritera? Jag tror också att vi ska vara klara över att det är en väldigt svår situation för politiker, att stoppa den konjunkturnedgång som nu kommer med politiska instrument. Vi kan se till att få ordning på banksystem och annat, och det har Sverige gjort med framgång. Men även om det är rätt saker som regeringen gör i budgeten är det ändå en så tuff konjunkturnedgång att vi kommer att få bereda oss på rätt tuffa situationer framöver. Det regeringen har gjort är att vi har satsat, som jag säger, mest i Europa med den mest expansiva budgeten av alla för att kunna möta det här. Mycket av det som man har lyft fram i Värmland kring infrastruktur och satsningar på företag finns ju i den här budgeten. Och det är väl bra att vi, tack vare att 180 000 fler jobbar, har mer resurser för att göra den sortens investeringar när det är lågkonjunktur. Dessutom är det så att under de här förutsättningarna kommer förmodligen infrastrukturpengarna att räcka längre. ROT-avdragen, som vi nu genomför, är en bra åtgärd för byggnadsarbetare. Varför vi inte ger till de här övriga handlar bland annat om en prioritering av pengar. Och jag vet att man när det gäller energieffektiviseringsåtgärder och annat i flerfamiljshus klarar att få lönsamhet ändå. Då kan man ställa sig frågan: Ska skattebetalarna gå in med subventioner i sådana lägen, när det ändå lönar sig för fastighetsbolagen att göra dessa investeringar och, i synnerhet, i ett läge när det faktiskt också kostnadsmässigt sjunker, som det gör just nu? När det gäller Sveriges kommuner och landsting är det naturligtvis så att många kommuner har stora bekymmer. Men jag ska också säga när det gäller kommunsektorn som helhet att de inte går minus allihop, utan de stora bekymren finns i landstingen. Vi följer från regeringens sida mycket väl vad som händer i Sveriges kommuner och landsting, och det är klart att det som har hänt och det som finns i budget nu är en bra hjälp. Det handlar om sänkta arbetsgivaravgifter, de generella, och om sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Det handlar om de statsbidrag som vi tillför för att snabba på vårdgarantin och annat. Det är bra och viktiga tillskott för Sveriges kommuner och landsting. Man måste se helheten, inte bara statsbidragens uppräkning, utan man måste se vad budgeten faktiskt har för effekter längst ut för Sveriges kommuner och landsting. Vi följer deras situation och ser vad vi kan åstadkomma, men än en gång: Vi måste klara av att prioritera vad vi ska göra med skattebetalarnas pengar, för det finns inte någon sedelpress.

Anf. 21 Marie Engström (V)

Fru talman! Naturligtvis ska vi vara varsamma med skattebetalarnas pengar, och vi ska använda dem där de gör bäst verkan. Då kom jag genast att tänka på möjligheten att sänka arbetsgivaravgifter som Maud Olofsson tog upp i sitt svar just nu. Jag kom att tänka på det som Riksrevisionen skriver om nyttan av att sänka arbetsgivaravgifter som ett medel för att öka sysselsättningen. Det kritiserar man starkt. Det gäller dels den generella sänkning som har varit av arbetsgivaravgifterna, dels den sänkning av arbetsgivaravgifter som riktar sig till exempel till ungdomar och de förslag som nu har genomförts. Man menar att om syftet är att öka anställningsbarheten och att öka sysselsättningen vore det mycket bättre att använda pengarna till utbildningsinsatser, kompetenshöjande åtgärder och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som direkt kan få människor i arbete, om det är syftet med att sänka arbetsgivaravgifter. Sedan kan man ha andra syften, att öka lönsamheten i företag eller så. Men då får man säga att det är det som man vill göra. Om det är lönsamt att göra renoveringar och så vidare i flerbostadsbeståndet kan man ju undra varför man pratar om att behoven ändå är så eftersatta. Det får man ta sig en funderare på. Sedan gällde det resurser till kommuner och landsting. Inom ett kollektiv med kommuner och landsting ser det naturligtvis inte likadant ut på alla ställen. Men jag kan se till Värmland. Där har ju inte bara det inträffat att skatteunderlaget sviktar i många kommuner, de som drabbas hårt just nu. Kommunernas utgifter för försörjningsstöd ökar också. Det visar sig nämligen att många människor som blir arbetslösa inte heller har a-kassa. Det är ca 15 procent av dem som går ut i arbetslöshet nu som inte har a-kassa, utan de hänvisas till kommunernas försörjningsstöd. Det gör ju att kommunernas ekonomi ytterligare försämras. En annan fråga jag tänkte ta upp med Maud Olofsson är de så kallade IUC-bolagen, de regionala utvecklingsbolag som finns över hela landet utstationerade på 15 olika ställen. Bland annat finns det ett sådant i Värmland. De lämnade in något som de kallade offert till näringsministern i juni i år. Där visade man på ett handlingsprogram hur man ville ta fram jobbskapande projekt för tillverkningsföretag. Det som är unikt med IUC-bolagen är att de väldigt mycket bygger på regional kompetens och på det samarbete som finns mellan företag, kommuner, universitet, högskolor, forskningsinstitut och så vidare. Det handlar om den regionala kunskap man besitter ute i regionerna. Jag tror att de väntar på svar på den så kallade offerten. Det som är så unikt med dem är att det är tillverkande företag man jobbar med. Jag tror att det är viktigt att man jobbar med just tillverkande företag, vidareutvecklar och ger stöd. I sådana delar av landet som till exempel Värmland är det tillverkande företag som i dag drabbas av så mycket varsel. Det är verkligen något att tänka på och ta till sig. När det gäller möjlighet att kunna låna pengar och få ordning på det finansiella systemet har jag en senare interpellationsdebatt i dag med Maud Olofsson. Jag tänkte vi skulle ta upp frågan om kreditmöjligheter för mindre företag. Vi kan ta den debatten i det sammanhanget.

Anf. 22 Maud Olofsson (C)

Fru talman! När det gäller att diskutera vad som är de mest effektiva åtgärderna råder det lite delade meningar i forskningen om arbetsgivaravgifter. Den gamla forskningen sade att sänkta arbetsgivaravgifter inte var så effektivt. Ny forskning visar något annat. Det finns en delad forskningsinställning när det gäller effektiviteten av sänkta arbetsgivaravgifter. Om man som företagare får sänkta kostnader för att anställa är det dock logiskt att tro att det är större möjligheter att man både anställer och behåller den som man har. För ungdomar blir det 12 procent billigare. Om lönenivån för en ungdom är 17 000 kronor tror jag att det var 35 000 som ett företag skulle tjäna. Det är rätt betydande pengar för ett litet företag. Den mest effektiva åtgärden är dock jobbskatteavdraget. Det är den mest effektiva åtgärden för att skapa sysselsättning, och den är ju Vänsterpartiet emot. Vi har sänkt skatten just för dem som har de lägsta inkomsterna för att man ska stimuleras till arbete och också tjäna på att arbeta mer. För väldigt många är det över en tusenlapp i månaden som man nu får i jobbskatteavdrag, vilket är ett otroligt bra incitament. Det kommer att behövas i ett läge när vi ser att ekonomin stramas åt. Nu kommer också räntesänkningarna som gäller bolån och annat, vilket är väldigt bra för den enskilda familjen. Det ökar marginalerna. När det gäller kommunerna är det klart att i tider av högre arbetslöshet ökar försörjningsstödsbördan. Samtidigt ska man väl säga att i tider av minskad arbetslöshet ökar intäkterna till kommunerna. 180 000 färre i arbetslöshet har ökat intäkterna för Sveriges kommuner och landsting. Det är därför som sysselsättningspolitiken, arbetspolitiken, har ett så viktigt samband med välfärdspolitiken. Om fler jobbar får vi mer pengar till välfärden, fler som betalar skatt och mer pengar till skola och till vården och omsorgen. Det är inte en slump att den här regeringen har jobbpolitiken som det viktigaste området. Det är grunden för välfärden. I våra system finns det rätt mycket pengar. Även om Marie Engström skulle kritisera oss för att göra felprioriteringar går det inte att komma ifrån att vi har rätt mycket pengar i Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Almi, strukturfonder och ute på länsstyrelser. Det finns ju rätt mycket pengar. Problemet är att dessa pengar måste komma vanliga människor till del. Det är därför vi har tillsatt samordnarna för att koordinera insatserna och för att samordna insatser med statliga myndigheter, kommuner, regioner, den ideella sektorn, företagarorganisationer och fackliga sådana. Vi kraftsamlar med de resurser som finns. Vi kan inte bara stå och ropa: Vi behöver mer pengar. Vi behöver mer pengar. Vi måste också använda de miljarders miljarder som finns i de här systemen. De måste fungera också när det är kris. Vi har kompetenta människor på Arbetsförmedlingen. Vi har kompetenta människor på Almi och på alla de här organen. De har en massa verktyg, och de har fått ökade resurser nu för att göra de här sakerna. Jag tror att det är viktigt att vi som politiker beskriver för medborgare som nu känner oro att det faktiskt finns en massa resurser. De är till för att användas när människor blir arbetslösa, när de behöver hjälp med coachning, när de behöver hjälp med att starta företag, när de behöver hjälp i oroliga tider. Det tror jag är en viktig signal till alla dem som känner oro i dag. Vi ska göra allt vad vi kan för att finnas där hos dem som blir arbetslösa och dem som behöver hjälp i en svår situation. Det är därför som politiken finns till.

Anf. 23 Marie Engström (V)

Fru talman! Visst finns det resurser i samhället, Maud Olofsson, men just nu har jag försökt att peka på områden där det saknas resurser och där man skriker efter mer resurser. Jag tycker också att det är väldigt viktigt att få fler människor i arbete och på så sätt skapa resurser till välfärden. Det är bland annat därför jag står här. Det är bland annat därför jag har skrivit den här interpellationen. Och det är därför jag vill peka på olika områden som behöver insatser för att vi ska kunna gå framåt, för att ett län som Värmland till exempel inte ska drabbas för hårt av den lågkonjunktur som vi har fått. Det är orsaken till att jag står här. Ett av de förslag som våra regionala samordnare har fört fram är ekonomiskt stöd vid fortbildning. Häromdagen startades en diskussion om eventuellt permitteringsstöd, alltså fortbildning under den tid man är varslad, och detta ska naturligtvis göras tillsammans med kommun, företag och fack. Det är inte bara staten som ska gå in med pengar. Det är oerhört viktigt. Det liknar lite grann de gamla så kallade permitteringsstöden. Det debatterades häromdagen av någon från Näringsdepartementet. Men sedan gick statsministern ut och lade locket på och sade att det kan man inte tänka sig att göra. Jag tror att det är väldigt olyckligt att regeringen inte tar till sig de förslagen. De finns från våra samordnare. Jag tycker att näringsministern ska titta på det här en gång till. Det tror jag skulle vara väldigt värdefullt, så att vi inte tappar de människorna när förhoppningsvis konjunkturen stiger igen och vi behöver allt kunnande i våra företag.

Anf. 24 Maud Olofsson (C)

Fru talman! Låt mig börja med frågan om permitteringsstöd. Näringsdepartementet har inte sagt att vi stöder kraven om permitteringsstöd. Man måste fundera över vilka länder det är som har permitteringsstöd. Det är de länder där det är omöjligt att säga upp folk, där man till och med är tvungen att gå till domstol för att kunna säga upp folk vid arbetsbrist. Man kan inte ta den ena sidan av ett system och låta bli den andra. Vi har valt ett annat system. Vi har en flexibilitet på arbetsmarknaden därför att det har tjänat vår ekonomi väl. Då är det företagen som tar ansvar under varseltiden. Samhällets insatser är riktade till individer för vidareutbildning, coachning och olika insatser. Det är ett system som parterna har varit överens om att ha. Vi har varit överens på den politiska sidan att vi ska ha det på det sättet. Vill man byta system måste man ta den andra delen också. Man kan inte bara plocka en av godbitarna. Vi har tillfört ökade resurser för utbildning, till yrkesutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högre utbildning och forskning. Det finns en massa resurser. Jag håller med Marie Engström om att utbildningsinsatser är en bra sak att göra nu i den här tiden. Vi ska rusta våra anställda för att kunna klara framtiden. När det gäller att det saknas resurser har det gått 15 dagar på ett nytt budgetår. Det är helt omöjligt att det saknas resurser. Det är helt omöjligt. Det tillförs ju resurser i de här systemen. Vi måste vara hederliga när vi pratar om de här sakerna. Vi har ingen sedelpress. Det är skattebetalarnas pengar som vi pratar om. Då måste vi tala om att det finns en budget av omfattande storlek till alla de här organen, men de ska komma människor till del. Det är därför som vi har tillsatt samordnarna. Det är för att också se till att pengarna används på det sättet. Vi kan behöva ändra i regelverken. Det kan behöva göras justeringar. Den dialogen har vi med samordnarna. Behöver vi justera något nu när det är besvärligt och så vidare? Det är vi beredda att göra. Det har vi redan gjort. Kom inte och säg att det inte finns resurser! Det finns resurser, och de ska finnas där för människor som behöver det.

den 1 december

Interpellation

2008/09:174 Varsel i Värmland

av Marie Engström (v)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Under hösten har ett flertal varsel lagts i Värmland, främst inom fordonsrelaterade branscher. Under senare tid har även andra branscher drabbats, till exempel byggindustrin. Det är särskilt i västra Värmland, Arvika med kringliggande kommuner, som siffrorna för varsel ligger högst.

Sänkta ersättningsnivåer i a-kassan innebär kraftigt försämrad ekonomi för dem som blivit arbetslösa. Dessutom står 10–15 procent av de varslade utanför a-kassan. Det får till följd att kostnaderna för försörjningsstöd ökar i kommunerna. Med ett vikande skatteunderlag försämras kommunernas ekonomi ytterligare.

Det behövs en rad åtgärder för att möta den negativa trenden på arbetsmarknaden. Det gäller satsningar på arbetsmarknadspolitik och investeringar i utbildning och infrastruktur. Det handlar också om att ge små och medelstora företag bra förutsättningar att skapa jobb och hållbar tillväxt. I Värmland arbetar till exempel det regionala utvecklingsbolaget IUC med kompetensutveckling inom värmländska verkstadsföretag, vilket måste uppmuntras.

Mot bakgrund av den situation som råder i Värmland vill jag fråga näringsminister Maud Olofsson:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att skapa förutsättningar för jobb och hållbar tillväxt i bland annat Värmland?